Bättre Picasa i Windows-miljö

Socialt aktivare nätgemenskap.

Windows-användare anses med skäl vara privilegierade. Den stora målgruppen lockar till sig ett massivt utbud av program och -finesser som inte till fullo står till buds varken i Mac OS X eller Linux Ubuntu. Fotoassistenten Picasa 3 är bara ett exempel. Även om jag numera kan istallera programmet på både Mac OS X och Linux Ubuntu så betjänar Picasa mig bäst i Windows-miljö.

Det är en av många orsaker varför jag primärt (99,9%) sköter fotohanteringen med Googles fenomenala fotoassistent Picasa på Windows. Jag har Picasa installerad i version 3.1.0 på Windows, i version 3.0.5 på Mac OS X samt i version 3.0.0 på Ubuntu. I fotoredigering är Picasa-versionerna i praktiken likvärda - oberoende av operativsystem. Picasa är överraskande kraftfullt och mångsidigt men framför allt ett under i människovänlighet. I min vardags-miljö har det med lätthet konkurrerat ut alternativa fotoassistenter i Windows (Photo Gallery), Mac OS X (iPhoto) och Linux Ubuntu (F-Spot).

Google-bildtjänsten Picasa Web Albums erbjuder lagringsutrymme upp till 400GB. Det är så gott som obegränsat lagringsutrymme för digitalfoton. Men Yahoos ytterst populära webbaserade bildtjänst Flickr.com är förstås favoritsajten framför alla. Kopplingen till Flickr.com medför att jag med fotoassistenten Picasa 3 på Windows numera kan ta del i en socialt aktivare fildelningsmiljö. Med hjälp av gratis tillägget Picasa2Flickr får jag en liten knapp i Picasa som gör det enkelt att ladda upp bilder till bildtjänsten Flickr.com. Den automatiska, färdigt auktoriserade uppkopplingen finns tillsvidare bara i Windows-miljö. I framtiden får jag kanske skäl att lägga upp bilder också på den socialt aktiva nätgemenskapen Facebook. För det ändamålet finns det ett gratis tilläggsprogram till Picasa som gör att jag enkelt och auktoriserat kan skicka upp bilder till Facebook via Picasa. Via Picasa 3 kan jag vid behov lägga upp filmer på Youtube. Picasa 3 har i Windows och Mac OS X en enkel 'moviemaker' med funktioner som låter mig sammanfoga olika filmer, klippa filmerna, lägga till introduktionstexter och liknande.

Men även om jag gärna använder automatisk uppkoppling till Picasa Web Albums är jag inte alls tilltalad av ytterligare automatik i fotoassistenten Picasa - exempelvis visavi webbtjänster som Flickr, Facebook och Youtube. Det är varken jobbigt eller omständligt att direkt logga in på den aktuella webbtjänsten och göra uppladdningar via Windows Utforskaren (eller Finder i Mac OS X, eller Nautilus i Ubuntu). Det tar förstås udden av fördelen med automatik och integration i Windows-miljö. Men med mindre automatik håller jag å andra sidan dörren på glänt för en Picasa-miljö på Mac OS X (eller Linux Ubuntu).

Implementeringen av skrivar- och skannerfunktioner är definitivt bättre integrerad i Picasa 3 på Windows. Det syns bland annat i det att HP-skannern är integrerad i importfunktionen i Picasa 3.1.0 på Windows - men inte i Picasa 3.0.5 på Mac OS X. I Mac-miljö stöds iPhoto och Picasa enbart med import från kamera.

Maxtor OneTouch i Mac OS X

Uppspelning av arkiverade filmer.

Den externa usb-hårdskivan, 750GB Maxtor OneTouch 4 Plus, är framgångsrikt provkörd i Windows XP och Linux Ubuntu. Maxtor OneTouch är numera i funktion som centralt filmarkiv för iso-kopierade dvd-filmer och tv-inbandningar. Och som usb-kopplat filmarkiv för mitt ambulerande Media Center på bärbara Vista-datorn Nemi.

Nu är det dags att koppla upp Maxtor OneTouch mot stationära Mac-datorn Alice i Boot Camp-miljö. Kompatibilitet i automatisk säkerhetskopiering utlovas för Windows och Mac OS X. En snabbkoll på hårdskivans innehåll visar upp behövliga program för både Windows och Mac OS X. Maxtor OneTouch är från tidigare uppdelad i två 375GB partitioner. Jag behöver inte ens flytta på Maxtor OneTouch - jag når med en förlängningssladd usb-porten på Mac-datorn Alice.

Jag startar upp Mac-datorn Alice på Windows XP SP3. Maxtor OneTouch pluggas in som enkel usb-minnesenhet, jag avstår tillsvidare från automatisk säkerhetskopiering i Windows-miljön. Maxtor OneTouch fungerar helt problemfritt både i import och i export av filer. Uppspelning av säkerhetskopierade filmer i iso-format går elegant med filmuppspelaren VLC media player 1.0 på Windows. Uppspelning av filmkopior från Windows Media Center (.drv-ms) går elegant med både VLC media player och Windows Media Player 11.

Jag startar upp Mac-datorn Alice på Mac OS X 10.5.7. Maxtor OneTouch pluggas in som enkel usb-minnesenhet, jag avstår tillsvidare från automatisk säkerhetskopiering i OS X-miljön. Maxtor OneTouch fungerar helt problemfritt både i import och i export av filer. Trots att hårdskivan på Maxtor OneTouch är ntfs-konfigurerad. Uppspelning av säkerhetskopierade filmer i iso-format går elegant med filmuppspelaren VLC media player 1.0 på Mac OS X. Likaså, med hjälp av VLC media player, uppspelning av filmkopior från Windows Media Center (.drv-ms).

Mac OS X känner automatiskt av externa hårdskivan på Maxtor OneTouch och erbjuder Apples Time Machine för automatisk säkerhetskopiering och historisk återställning. Frestande - men jag avstår tillsvidare från Time Machine och automatisk säkerhetskopiering i OS X-miljön.

Stationära Mac-datorn Alice är med sin 20"-bildskärm med säkerhet i framtiden min favorita miljö för direkt uppspelning av arkiverade filmer på Maxtor OneTouch. Bild- och ljudkvalitet är i en egen klass i Apples iMac jämfört med bilden och ljudet i HP w20-bredbildskärmen, som jag har dvi-kopplad till bärbara Vista-datorn Nemi.

Den externa usb-kopplade hårdskivan, 750GB Maxtor OneTouch 4 Plus, visar sig vara ett sällsynt lyckat val, oberoende av operativsystem. Automatisk säkerhetskopiering erbjuds för Windows XP SP3, Windows Vista SP2 och Mac OS X 10.5.7 Leopard. På Linux-operativsystemet Ubuntu 8.10 Intrepid Ibex erbjuds Maxtor OneTouch endast som en extern usb-kopplade hårdskiva. Jag är ordentligt bortskämd av snabbheten - den externa hårdskivan på 320GB Maxtor Shared Storage II i Windows-nätverket kommer bara upp till 10-15% av prestandan i Maxtor OneTouch.

Online-partners för MS Office

Oberoende av operativsystemet.

Jag har en längre tid suktat efter en online-partner för min lokala kontorsprogramsvit MS Office 2000 Premium. Jag klarar mig i princip utmärkt med webbaserad fildelning av vanliga dokument.

Enkla och genialiska lösningar gör att jag och andra behändigt kan publicera och dela med oss av vardagens dokument på webben.

Jag kan numera fildela också i programsviten MS Office 2007 med hjälp av Microsofts gratis webbtjänst Office Live Workspace. Jag kan granska, dela och lagra mina Office-dokument över webben. Det krävs dock att jag har programsviten MS Office 2007 installerad på datorn för att kunna direkt komma åt och redigera filerna på webben. Webbtjänsten är gratis men kräver registrering. Min Live ID på Live Hotmail räcker bra till. Jag kan lagra tusentals office-dokument på Microsofts servrar och ge andra tillgång till dessa via lösenord. Office Live Workspace är dock inte en webbaserad Office-programsvit såsom Google Documents.

Ett djupare integrerat samspel mellan programsviten MS Office 2007 och Office Live Workspace kräver gratis tilläggsprogrammet Office Live Update (1.3). Automatiken i Office Live Update gäller dock bara för de nyare MS Office XP-, 2003- och 2007-versionerna. Inte min föråldrade kontorsprogramsvit MS Office 2000. Lagring och visningar i Office Live Workspace låter sig dock skötas manuellt.

I princip klarar jag mig utan MS Office 2007. Ordbehandlaren Word i MS Office 2000 är färdigt kapabel att lokalt öppna och deponera textdokument .doc-format (MS Office 2003). Men för att kunna öppna och deponera textdokument i Word i .docx-format (Office 2007) har jag installerat gratis tilläggsprogrammet Microsoft Office Compatibility Pack SP1. Och för att kunna öppna och deponera textdokument i Word i .odt-format (Openoffice 3.1) har jag därutöver installerat gratis tilläggsprogrammet Sun ODF Plugin for Microsoft Office.

I och med allt snabbare uppkopplingar på webben blir webbläsaren vårt viktigaste lokala datorprogram. Med webbläsaren når jag behändigt kontorsprogram på nätet, där jag också kan samarbeta med andra i samma dokument. Gratis webbtjänsten Google Documents är ett av de här kontorsprogrammen på webben. Google Dokument finns på svenska och har ordbehandlare, kalkyl-, kalender-, presentations- och enkätprogram. De som inte har köpt kontorsprogramsviten MS Office till sin dator, kan ändå öppna Office-filer, som jag och andra skickar, med webbtjänsten Google Dokument. Ordbehandlaren i Google Dokument öppnar utan problem textbilagor i .docx-format (Office 2007) och .odt-format (Openoffice 3).

Ett nytt smart OffiSync-tilläggsprogram bjuder på en lätt integration av Office-dokument på MS Office 2007 med webbtjänsten Google Documents. Gratis tilläggsprogrammet OffiSync är ett alternativ till den felande länken till en social samhantering av Office-dokument. Jag kan gratis granska och bearbeta samt dela och lagra mina Office-dokument med webbtjänsten Google Documents. Det krävs att jag har programsviten MS Office 2007 installerad på datorn för att kunna direkt komma åt och redigera filerna på webben. Tillägget Offisync är gratis men kräver registrering. Automatiken i Offisync gäller dock bara för de nyare MS Office XP-, 2003- och 2007-versionerna. Inte min föråldrade kontorsprogramsvit MS Office 2000. Lagring och visningar i Google Documents låter sig naturligtvis skötas manuellt.

Automatisk synkronisering av Office-dokument i online och offline låter i teori lockande. Men i själva verket är det inte alls så komplicerat att exportera eller importera enskilda Office-dokument på Microsofts Office Live Workspace eller Google Documents. Jag avinstallerar tilläggsprogrammen Office Live Update och Offisync som onödiga. Men jag sparar offline-funktionerna på Google Gears - tillsvidare.

Uppdatering:

Microsoft lanserar i slutet av 2009 en annonsfinansierad webbtjänst, Office Web Applications, som innebär att Office-programmen Word, Excel och Powerpoint i kontorsprogramsviten MS Office 2007 blir gratis tillgängliga på nätet. Och oberoende av operativsystemet faktiskt. En webbläsare på nätuppkopplad dator är det enda som behövs. Varken webbläsaren Internet Explorer och operativsystemet Windows förutsätts specifikt på datorn. Alla de grundläggande redigeringsfunktionerna ska finnas med i webbprogrammen. Flera personer kommer att kunna jobba med samma Office-dokument samtidigt. Och alla kommer att kunna se vilka förändringar som görs - samtidigt som de sker. Office Web Applications kommer att bli ett välkommet komplement för alla nuvarande Office-användare, framförallt för att online webbtjänsten medger ökad rörlighet. Man behöver inte släpa med sig datorn överallt, och det man jobbar med finns alltid tillgängligt online.

Den konkurrerande webbtjänsten Live Documents lovade i tidernas början gratis samma design och funktionalitet i webbprogrammen som i lokala programsviten MS Office 2007. Men det blev aldrig något av Live Documents. Eller blev det istället Microsofts Office Web Applications?

Handbrake Coctails i Mac OS X

VLC media player ska installeras.

Livet med iMac-datorn Alice i underlandet Mac OS X går enligt förväntningar. En av de klaraste ljuspunkterna avslöjar sig i dvd-omkodaren Handbrake 0.9.3 på Mac OS X - ett gratisprogram för att konvertera dvd till video. Med Handbrake på Mac OS X är det möjligt att extrahera innehåll från en kopieringsskyddad kommersiell dvd-film och konvertera det till antingen mpeg-4 eller h.264.

En tidigare bekantskap med fria och öppna dvd-omkodaren Handbrake 0.9.3 imponerar varken i Windows- eller Linux-miljö. Det är inget under. Programmets finesser avslöjar sig först på Mac OS X. Jag noterar bland annat att HandBrake på Windows inte är avsedd för att gå runt eller knäcka kopieringsskydd på kommersiella dvd-filmer. Programmet visar sig emellertid i Windows-miljö vara ett fullgott gratisalternativ till dvd-omkodaren Nero Recode 2 (mpeg-4) i betalprogramsviten Nero 7 Premium. Nero Recode är inte heller avsedd för att gå runt eller knäcka kopieringsskydd på kommersiella dvd-filmer. Detta klarar däremot gratis dvd-omkodaren Bitripper 1.31 på Windows (avi). Windows-fyndet Bitripper står i reserven - jag har inte så stor nytta av programmet i praktiken.

Gratisprogrammet Handbrake 0.9.3 har i Windows-miljö en klar fördel framom betalprogrammet Nero Recode 2. Filmsnuttar som konverteras via Handbrake visas utan problem upp på alla filmuppspelare - också på Apples Quicktime och iTunes.

Handbrake stöder dvd-omkodning till en mängd olika filformat såsom mp4, mkv, avi eller ogm. Programmet finns med grafiskt användargränssnitt (GUI) för Windows och Mac OS X samt Ubuntu 8.10. Handbrake på Mac OS X kan gå runt eller knäcka kopieringsskydd på kommersiella dvd-filmer. Men jag måste då ha gratisprogrammet VLC media player 1.0 installerat på Mac OS X för att det skall fungera. I Linux-miljö kan Handbrake på Ubuntu 8.10 visserligen gå runt eller knäcka kopieringsskydd på kommersiella dvd-filmer men funktionaliteten och prestandan är bara en blek skugga av programmet på Mac OS X. Gratis dvd-omkodaren Ogmrip 0.12.3 på Ubuntu 8.04 (mpeg-4) står i en klass för sig i Linux-miljön. Färdiga recept med inställningar, för att optimera bild och ljudkonvertering i Handbrake på Mac OS X, ger mig emellertid ypperlig vägledning att optimera bild och ljudkonvertering i Ogmrip på Linux Ubuntu.

Apples iPhone och iPod Touch har skärmar som passar för att njuta film på. Det går dock inte att ladda ner vilken film som helst från nätet och tro att det ska fungera. Varför detta inte fungerar är för att Apple är väldigt selektiv när det gäller vilka format som iPhone och iPod Touch ska spela upp. HandBrake är programmet för att göra om dvd-filmer eller vanliga filmfiler till rätt Apple-format och -storlek. När jag laddar in filmen som ska konverteras väljer jag via Handbrakes förinställda alternativ (Preset) vilken mediespelare som filmen ska optimeras för. Det finns 18 olika mediespelare att välja mellan - iPod, iPhone och iTunes samt Apple TV med flera. Det gör det enkelt att konvertera en film utan att behöva lära sig för mycket om alla funktioner och inställningar. För proffsiga finsmakare bjuder dock Handbrake på en uppsjö av olika inställningar för att optimera bild och ljudkonvertering. Att konvertera (.mp4/.m4v) en film tar normalt lika lång tid som filmens speltid. För filmer som optimeras för iPod och iPhone tar konverteringen bara hälften av filmens speltid. För filmer som optimeras för Apple TV kan konverteringen ta dubbelt av filmens speltid.

Jag testar dvd-omkodaren Handbrake 0.9.3 på Mac OS X med Marizas kopieringsskyddade dvd-konsertskiva - Concerto Em Lisboa. Enskilda musikvideon (kapitel) låter sig lekande lätt extraheras - precis lika elegant som med dvd-omkodaren Ogmrip 0.12.3 på Ubuntu 8.04. Filmsnuttar som konverteras via Handbrake visas utan problem upp på alla filmuppspelare - också på Apples Quicktime och iTunes. Både på Mac OS X och på Windows. Stationära xp-datorn Scaleo kommer åt att öppna (och kopiera) de med Handbrake på Mac OS X konverterade .m4v-filerna i Mac OS X-partitionen på iMac-datorn Alice i Windows-nätverket. Filmsnuttarna låter sig till och med visas upp på Microsofts Windows Media Player. Användarnamn och lösenord för Mac OS X avkrävs.

Uppdatering:

Handbrake 0.9.3 på Mac OS X är med säkerhet min favorita miljö att i framtiden extrahera filmsnuttar från kopieringsskyddade dvd-filmer. Programmet klarar till och med av att extrahera filmsnuttar från spegelkopierade dvd-filmer i .iso-format. Finessen testas med att jag öppnar Marizas kopieringsskyddade dvd-konsertskiva i Handbrake i spegelkopierat .iso.format. Jag extraherar en musikvideo (kapitel) i .m4v-format. Vägen är öppen för att testa Apples dvd-brännare iDVD 9.0.3 på Mac OS X i praktiken. I jämförelse med dvd-brännaren Nero Burning Rom på Windows framskrider brännprocessen på Mac OS X ganska sävligt. Precis lika sävligt som brännprocessen i dvd-brännaren Brasero 2.26.0 på Linux Ubuntu. Men en dvd-skiva blir det och filmsnutten låter sig utan problem visas upp på tv-rutan via Sony dvd-speldosan.

En Midsommarnattsmardröm

Hitta formulär för felanmälningar.

Midsommarveckans måndag 15/6 inleds med ett högljutt knaster i telefonluren. I bakgrunden hörs en svag automatröst som tjatar att numret inte är i användning. Det är en ovanlig anmälan med tanke på att ingen försökt ringa ut från telefonen. Inte för att det överhuvud går att ringa ut heller.

Kontakten till omvärlden är bruten.

Linjetelefonen är fast kopplad till en automatröst i en knastrande eter - utan möjligheter till vidare förbindelser. Telefonen hade varit tyst hela förmiddagen. Eftersom det är fråga om lotshustruns livlina hör en så lång tystnad inte till vanligheten. Livlinen är bruten. I detsamma börjar lotshustruns mobil ringa. Förfrågningar börjar strömma in - förklaring avkrävs - telefonen lär tuta upptaget. Jag gör en snabbkoll på det lokala kablaget. Telefonnumret är kopplat till tre lurar. Alla variationer av kopplingar knastrar lika. Villan har en egen linje med eget nummer för ip-telefonen och adsl-bredbandet. Bredbandet fungerar, och ip-telefonen likaså. Nu har jag för första gången verklig nytta av ip-telefonen.

Mobila nätverket fungerar visserligen, men lotshustrun slappnar hellre av med en riktig lur mot örat. På en ordentlig telefonlinje. För att släcka sitt kommunikationsbehov far hon å stad till gammeltorpet i andra ändan av byn. Det passar mig bra för hon testar ju linjen samtidigt. Och linjen till gammeltorpet fungerar. Felet är därmed lokaliserat till villans kopplingar.

Lotshustrun gör många tappra och dyra försök att komma fram per telefon till felkontoret hos telefonoperatören Elisa. Hon når bara fram till en automatröst som mot betalning tjatar att den förväntade väntetiden är 15 minuter. Efter en timme ger hon upp. Jag har under tiden varit inne och kollat på Elisas virriga webbsajt. Elisa betjänar naturligtvis konsumenter enbart på finska. En vanlig människa utan Elisa-rutin hittar med säkerhet inte fram till kundbetjäningens webbformulär för felanmälningar. Formuläret är ytterst väl undangömt.

Jag fyller i formuläret med en noggrann beskrivning av linjeproblemet - och informerar samtidigt om att linjen med ip-telefon och bredband fungerar. På tisdag morgonen 16/6 kommer ett automatsvar, som bekräftar att problemet noterats och att det fått ett referensnummer. Någonting görs - mitt i allt kommer ett inkommande samtal. Rösten i andra ändan är nästan omöjlig att urskilja - knastret är överväldigande. Om en stund är telefonlinjen helt stum. Lotshustrun far hon å stad till gammeltorpet i andra ändan av byn för att genomföra det påbörjade samtalet. Mitt under samtalet börjar linjen knastra. Och om en stund är också den telefonlinjen helt stum. Problemet har eskalerat till en annan fastighet - 400 meter från villan. Jag fyller i webbformuläret med en ny felanmälan - och informerar samtidigt om att de linjen går till en helt annan fastighet. Automaten kvitterar däremot inte min nya felanmälan den här gången. Jag fyller i ytterligare ett formulär med anmälan om min oro. På onsdagen 17/6 får jag ett 'personligt' svar från kundbetjäningen: mina problem har noterats. Förväntad reparationstid är 2-5 arbetsdagar. Linjetelefonerna till villan och gammeltorpet förblir stumma i åtminstone två dygn.

Det som förvånar skeptikern i mig att ip-telefonen och adsl-bredbandet trots allt fortsätter att fungera. Tillsvidare i alla fall. Som tur är har jag trådlöst 3g-bredband i reserven. Trådlöst 3g-bredband är annars också en utmärkt lösning här i periferin strax utanför Esbo stadscentrum. I och med överraskande täta avbrott i glesbygdens elförsörjningen. It-telefonitjänsten Skype står i reservens reserv - med eller utan lur. Beroende på elförsörjningen. Men - en sak är helt säker. Man klarar sig inte mera utan mobiltelefon. Att ringa 112 i en nödsituation borde faktiskt höra till medborgarens rättigheter. Även på en linjetelefon.

Problemen med linjetelefonerna på villan och gammeltorpet repareras 16:45 på torsdagen 18/6. Men - 18:15 är telefonlinjerna igen helt stumma. Bägge mumren ringer på linjen hemma hos vänner och bekanta - men apparaterna på villan och gammeltorpet är helt döva och stumma. Jag fyller i två nya webbformulär och meddelar om felsituationen. Och äntligen - 21:45 på torsdagen 18/6 fungerar telefonlinjerna. Midsommarnätternas förväntade mardröm kanske aldrig bli verklighet?

Det blev sammanlagt fyra dygn utan möjlighet att ringa 112 i en nödsituation. Vi får vara tacksamma för att Elisa överhuvudtaget lät sina telefonmontörer jobba övertid. Och att de saknade reservdelarna numera går att få så snabbt från centrallager på andra sidan jordklotet. Det bedrövliga i Elisas kundbetjäning är faktiskt den totala avsaknaden av information och respons. Till och med på webben.

Med Mac OS X i Windows-miljö

Expertiskrävande anpassningar.

Min vardagsmiljö domineras till 99% av datorer på Windows. De flesta nackdelarna på Apples iMac-dator i kommunikationen med min omgivning handlar givetvis om att köra Apples eget operativsystem Mac OS X. Apple-gemenskapen tycks väntevärdigt utgå från att vardagsmiljön till 99% domineras av datorer på operativsystemet Mac OS X.

Det finns turligen metoder och verktyg till buds för att anpassa Windows-vana användare på Mac OS X till en bättre vardag i Windows-miljö. Det är inte otänkbart att en nybörjare klarar sig med Apples tangentbord och Mighty mus i Mac OS X. Förutsättningen är att novisen inte behöver använda ens elementära kortval via tangentbordet och att allt behövligt funkar med enbart musens vänsterklick aktiverad. En andra förutsättning är förstås att förinstallerade applikationer på Dockan erbjuder allt som behövs. Rutinerade, Windows-vana användare har däremot en hel del expertiskrävande anpassningar framför sig på Mac OS X.

0. Anpassningar i Apples tangentbord och Mighty mus

Som väntat är Apples tangentbord och Mighty mus svåra att anpassa sig till i Mac OS X. Jag har hela tiden en luntlapp för tangentbordet nära tillhanda. De basala tangenterna är snarlika de som jag använder på ett pc-tangentbord. Till och med i kortval: motsvarigheten till tangenten 'Ctrl' i Windows är 'Cmd' i Mac OS X. Apples Mighty mus är väntevärdigt inställd med högerklicken inaktiverad. Det är en stor brist också i Mac OS X-miljö. Den uttrugade motsvarigheten till 'högermus' i Mac OS X är kortvalet 'Ctrl+musklick'. Jag går till preferenserna i Mac OS X och aktiverar högerklicken i Apples Mighty mus.

1. Allmän mobilisering mot säkerhetsrisker i Mac OS X

Mac OS X har så här långt överlevt på basen av en säkerhet som bara existerar tack vare att plattformen fortfarande inte är så populär och vanlig nog för att illdådare ska lägga tid och energi på att utnyttja säkerhetsrisker som finns i Mac OS X. En fråga som verkligen är värd att ställa är huruvida Apple är redo den dagen kanonerna riktas mot Mac OS X och dess användare. Mitt favorita antivirusprogram Avast 2.74 Mac Edition är tyvärr inte gratis (36 euro). Då jag nu ändå vill hålla gratis säkerhetskoll på Mac OS X så laddar jag ner och installerar antivirusprogrammet ClamXAv 1.1.1 för Mac OS X.

2. Installation och säker avinstallation av applikationer

Det tar sin tid innan jag fattar hur installation av applikationer går till i Mac OS X. När jag laddar ner program i Mac OS X är de oftast i .dmg-format (skivavbild). Jag installerar programmet med att helt enkelt dra ikonen in i Programmappen. Många programvaror hjälper till med att beskriva förloppet. Vissa program förväntar sig dock att jag ska ha färdig insikt om förloppet. Ibland finns det för all del en installator med, och då är det bara att låta installatorn automatiskt sköta hela processen. Programpaket i arkivformat packar jag upp och drar .app-filen in i Programmappen.

En egenart med Mac OS X är att det inte finns något verktyg för avinstallation - jag drar bara in programmet i papperskorgen. Ofta resulterar detta i att filer som tillhört programmet ligger kvar och skräpar. Jag laddar därför ner och installerar gratis programverktyget AppCleaner (1.2.2) som letar reda på filerna och tar bort dem. Jag drar det jag vill avinstallera in i AppCleaner-fönstret. Om jag glömmer mig och försöker dra in ett program direkt i papperskorgen, utan säker avinstallation, så erbjuder AppCleaner sig automatiskt att avinstallera programmet. Jag kan därigenom aktivt skydda viktiga program från att avinstalleras i misstag.

3. Meny i Sidopanelen i Finder som programstartare

Alla installerade applikationer i Mac OS X finns samlade i Programmappen. Jag kommer i princip åt att starta applikationer i Mac OS X med att öppna Programmappen i Finder och dubbelklicka på det önskade programmets ikon. Det är nästan som att ha programmens ikoner utspridda på Skrivbordet i Windows. Allra helst använder jag Sidopanelen i filhanteraren Finder som programstartare. Jag skapar programlistan med att helt enkelt dra programmets ikon från Programmappen in i Sidopanelen på Finder. Precis som i programlistan i Startmenyn i Windows.

De begränsade platserna på Dockan sparar jag för en handfull elementära applikationer som jag använder särskilt aktivt. Ikoner av applikationer som därutöver öppnas via Finder, samt ikoner av minimerade programfönster, visas nämligen också med egna utrymmeskrävande platser på Dockan.

4. Snabb överblick över öppna program och fönster

Funktionen Exposé är ett måste i Mac OS X, för att snabbt få en överblick över öppna program och fönster. En nackdel i användningen av Mac OS X är nämligen att det är svårare att hålla reda på öppna program och fönster än vad det är i Windows. Men genom att använda kortvalet 'Cmd+Tab' och funktionen Resumé kan jag behjälpligt kolla vilka program och fönster är öppna. Jag föredrar att minimera programfönster med att klicka på mittersta (gula) bollen i applikationsfönstrets övre vänstra hörn. Då lägger sig ikonerna i rad på Dockan, precis som på Windows aktivitetsfält - utan att avbryta aktuell programsituation. Det gäller för Windows-vana att se upp. Att alternativt klicka på vänstra (röda) bollen avslutar nämligen inte program utan minimerar aktiva program till en vit prick under ikonen på Dockan - men avbryter aktuell programsituation.

5. Vardagsmiljön domineras av MS Office på Windows

Jag laddar ner och installerar gratis Mac-versionen av kontorsprogramsviten OpenOffice 3.1.0. Openoffice går att ställa in så att jag får 'Word' (Writer) fast inställd på att öppna & deponera textdokument i .doc-format, 'Excel' (Calc) på att öppna & deponera kalkylark i .xls-format och 'Powerpoint' (Impress) inställd på att öppna & deponera presentationer i .ppt-format. Ordbehandlaren Writer öppnar utan problem textbilagor i .odt-format (Openoffice 3) och .docx-format (Office 2007).

Apples kontorsprogramsvit iWork '09 går däremot inte att ställa in på fasta Office-format. Varje deponering (export) innebär ett aktivt val av format. Ordbehandlaren Pages '09 öppnar inte alls textbilagor i .odt-format (Openoffice 3) men nog .docx-format (Office 2007). Jag sparar en massa pengar och problem med att inte köpa och installera Apples kontorsprogramsvit iWork '09.

6. Komplettering med bildinskanning på Mac OS X

Apple-gemenskapen erbjuder på Mac OS X drivrutiner enkom till skrivarfunktion för multifunktionsskrivaren HP PSC 2355. Men inga drivrutiner till skannerfunktion. Om jag köpt multifunktionsskrivaren HP PSC 2355 för installation på Mac-dator så hade jag haft en komplett installations-cd för HP PSC 2355 all-in-one på Mac OS X. Nu har jag dessvärre min installations-cd på Windows XP. Webbtjänsten på HP bjuder på kompletta installationspaket för HP PSC 2355 all-in-one. Turligen för mig, oberoende av operativsystem, också på Windows Vista och på Mac OS X.

Implementeringen av skrivar- och skannerfunktioner är bättre integrerad i Windows än i Mac OS X. Det syns bland annat i det att HP-skannern är integrerad i importfunktionen i Picasa 3.1.0 på Windows - men inte i Picasa 3.0.5 på Mac OS X. I Mac-miljö stöds fotoassistenten Picasa enbart med import från kamera.

7. Anpassningar för andra än Apples egna filmformat

Som iMac-användare behöver jag inte vara försvarslös inför videoformat på Windows Media (.wmv). Jag laddar ner och installerar gratis tilläggsprogrammet Flip4Mac Windows Media Components for Quicktime (2.2.1.11), som förser filmuppspelaren Quicktime Player på Mac OS X med färdigheten att visa upp filmsnuttar direkt i .wmv-format. För att få största möjliga nytta av Quicktime Player laddar jag ytterligare ner och installerar gratis tilläggsprogrammet DivX 7 för Mac, som förser filmuppspelaren Quicktime Player på Mac OS X med färdigheten att visa upp populära DivX-filmsnuttar (.divx och .avi).

8. Anpassningar till ntfs-fildelning i Windows-nätverk

Det är en konst att åse delade ntfs-diskar i Windows-nätverk i Mac OS X. Fildelningen i Mac OS X är väntevärdigt inställd på afp-hantering i Mac-nätverk. Jag konfigurerar om inställningen till smb-hantering i Windows-nätverk. Nu syns delade nätresurser automatiskt när jag startar upp Mac OS X. Till och med den externa 320GB nätdisken syns utan problem. Nätresurser som jag startar upp mitt i sessionen kan jag snabba på till åsyn med att använda funktionen 'Anslut filserver'. Det som är tacksamt i nya Mac OS X 10.5.7 är att mappningen till delade nätresurser sparar sig. Jag behöver inte upprepa mig. Delade nätresurser på Windows Vista kräver lösenord men jag ställer in dialogen i Mac OS X så att lösenordet sparar sig hela sessionen.

I och med ntfs-fildelningen kan jag i Mac OS X fritt öppna och kopiera filer från delade nätresurser och till och med ändra och deponera filer till delade nätresurser. Filer i Windows-partitionen i Boot Camp kan jag normalt bara öppna och kopiera i Mac OS X. Då jag använder Mac OS X parallellt med en Windows-installation måste jag vid behov köpa och installera betalprogrammet NTFS for Mac OS X 7.0 (30 euro) för att få fulla skrivrättigheter i Mac OS X till ntfs-diskar i Windows-partitionen.

9. Mac OS X parallellt med en Windows-installation

Det är inte helt oproblematiskt att gå över till Mac OS X. Jag använder aktivt programsviten Nero 7 Premium i dvd-hantering samt för bildredigering och -manipulering Paint Shop Pro (6.02). Gratisprogrammet DVD Shrink (3.2) är flitigt i användning vid säkerhetskopiering av dvd-filmer. Den gemensamma nämnaren är att dessa program bara kan köras på operativsystemet Windows. Jag måste därför köra Windows parallellt med Mac OS X på Apples iMac-dator. På Mac OS X kommer jag dock vid behov åt de bearbetade filerna i Windows-partitionen.

Installationen av parallella operativsystemet Windows XP SP3 i Dual Boot via Boot Camp på operativsystemet Mac OS X 10.5.7 går överaskande elegant. Processen kräver givetvis en ansenlig Windows-vana. Och då jag har Windows installerat på iMac-datorn så fungerar den precis som jag är van vid i Windows. Med förbehåll till Apples tangentbord och Mighty mus.

Uppdatering:

I motsats till Windows Vista bjuder Windows XP inte på dvd-decoder för uppvisning av dvd-filmer. I brist på gratisalternativ ser jag mig tvungen att köpa och installera dvd-decodern Cineplayer 2.3.1 för Windows XP (15 euro).

Bildredigering utom Windows

Ett under i människovänlighet.

Mitt favorita bildredigerings och -manipuleringsprogram Paint Shop Pro 6.02 binder mig effektivt till Windows-miljön. PaintShop Pro 6.02 av årsmodell 1998 finns bara på operativsystemet Windows. Betalprogrammet har snällt migrerat till Windows Vista SP2 Home Edition. Jag får i början en informativ varningssignal i Paint Shop Pro 6.02 i Vista-miljö.

Men nu fungerar bildredigeraren klanderfritt. Tricket är att fixera programmets kompabilitetsnivå (Windows NT4.0 SP5) via 'Kontrollpanelen', inte via högermusen. Och att väntevärdigt köra programmet som Administrator.

Bildbehandlaren Paint Shop Pro 6.02 är faktiskt den sista versionen den ursprungliga tillverkaren (Jasc Software, 1998) gav ut. Programmet är överraskande kraftfullt och mångsidigt men ändå ett under i människovänlighet. De versioner nuvarande tillverkaren (Corel Corporation) givit ut av Paint Shop Pro är kraftfulla men å andra sidan minst lika människofientliga som Adobes bildbehandlingsprogram Photoshop.

Jag har kollat in en hel del alternativa bildhanteringsprogram men inget alternativ kan ens närmelsevis mäta sig med fenomenalt kraftfulla och samtidigt användarvänliga PaintShop Pro 6.02. Programmet kan naturligtvis inte installeras på Mac OS X men teoretiskt kanske nog via Wine på Linux Ubuntu. I praktiken betyder det att jag har starka motiv att inte överge bildredigering och -manipulering i Windows-miljö till fördel för vare sig Mac OS X eller Linux Ubuntu. Och - att jag har starka motiv att installera betalprogrammet PaintShop Pro 6.02 på operativsystemet Windows XP SP3 på stationära iMac-datorn Alice. Vilket jag också har gjort.

Gratis bildredigerings och -manipuleringsprogrammet Gimp är störst i bildbehandling inom öppen källkod. Adobes bildbehandlingsprogram Photoshop vinner över det, men Gimp är inte långt bakom på de flesta punkterna. För att vara ett helt fritt program, är det mycket imponerande. Det har det allra mesta man kan kräva av ett avancerat verktyg för bildbehandling. Jag har installerat bildbehandlingsprogrammet Gimp i version 2.6.6 på Mac OS X 10.5.7 på stationära iMac-datorn Alice. Och i version 2.6.6 på Ubuntu 8.10 Intrepid på stationära Scaleo-datorn.

Jag använder i avancerad bildmanipulation en kraftfull coctail av bland annat lager/transparens/opacitet. Denna coctail är otroligt lätt att använda i Paint Shop Pro 6.02. Trots att Gimp 2.6.6 är redigare än sina tidigare versioner har jag ännu inte i det programmet lyckats med motsvarande bildmanipulation. Jag klarar mig med 2-3 simpla verktyg i Paint Shop Pro 6.02. Sortimentet av (eventuellt) behövliga verktyg verkar otroligt drygt och fragmenterat i Gimp 2.6.6. Jag får ta skeden i vacker hand och bläddra vidare efter vinkar i Gimp Tutorials. På officiella Gimp-sajten finns 44 guider som täcker både grundläggande och avancerade handlingar.

Fotohanteringen sköter jag primärt (99,9%) på Windows med Googles fenomenala fotoassistent Picasa. Picasa är installerad i version 3.1.0 på Windows Vista och XP, i version 3.0.5 på Mac OS X 10.5 samt i version 3.0.0 på Ubuntu 8.10 och 9.04. I fall om fotoredigering är Picasa-versionerna likvärda, oberoende av operativsystem. Picasa är överraskande kraftfullt och mångsidigt och ett under i människovänlighet. I min vardags-miljö har det med lätthet konkurrerat ut alternativa fotoassistenter i Windows (Photo Gallery), Mac OS X (iPhoto) och Linux Ubuntu (F-Spot).

Fotoassistenten Googles Picasa och bildbehandlaren Paint Shop Pro har en gemensam nämnare - ett furstligt ljusbord för arkiverade bildminiatyrer. Det är en mäktig innovation i Paint Shop Pro - med tanke på årtalet 1998.

Uppdatering:

Linux-gemenskapen skryter om en ordentligt förbättrad Wine-hantering av för installering av Windows-program i Ubuntu 9.04 (8.10). Jag installerar bildbehandlaren Paint Shop Pro 6.02 från installations-cd (original: Windows NT4). Wine Windows programstartare installerar utan knot Windows-programmet (högermus/Setup.exe). Installationen beter sig precis som i Windows-miljö. Bildbehandlaren Paint Shop Pro 6.02 startar upp normalt men avbryts/avslutas av ett felmeddelande. Det är troligtvis fråga om samma (register)funktion som harmlöst aktiverade en informativ varningssignal i Vista-miljö. Wine-miljön i Ubuntu 8.10 (9.04) klarar dock inte av funktionskravet utan avslutar programmet.

Jag går in i Wine-menyn och avinstallerar programmet 'Paint Shop Pro' (Applikationer-->Wine-->Avinstallera Wine-programvara). Installationen lämnar tyvärr efter sig en massa rudiment. Jag går in på virtualskivan i Wine (Applikationer-->Wine-->Bläddra i C:/) och raderar programmappen 'Paint Shop Pro'. 'Paint Shop Pro' syns ännu i programmenyn under Wine. Jag går in i Huvudmenyn under Wine (Inställningar-->Huvudmeny-->Program-->Wine) och kruxar av programpositionerna för 'Paint Shop Pro'. Positionerna låter sig inte raderas men som avkruxade syns de i alla fall inte mera i programmenyn under Wine.

Frestelser i Apples iWork '09

MS Office dominerar vår vardag.

Apple-gemenskapen bjuder i betalprogramsviten iWork '09 på grafiskt 'sockrade' frestelser för köpsugna unga Mac-entusiaster. Men Apples kontorsprogramsvit iWork '09 är nog inte värd sitt pris (79 euro). Inte i vår vardag som domineras av MS Office på Windows. I synnerhet inte då MS Office 2008 för Mac (Home and Student) sjunkit i pris (126 euro).

Ordbehandlaren Pages i iWork '09 klarar mig veterligen normalt varken av att öppna textdokument i .odt-format eller att öppna textdokument i .docx-format. Trots att Apples Textedit 1.5 på Mac OS X 10.5.7 är färdigt kapabel att öppna, hantera och deponera textdokument i .odt-format (Openoffice 3.1) samt öppna, hantera och deponera textdokument i .docx-format (MS Office 2007).

Jag laddar ner och installerar Apples kontorsprogramsvit iWork '09 till provs på stationära iMac-datorn på Mac OS X 10.5.7 (451MB). Efter 30-dagars perioden kan jag inte längre gratis deponera iWork-dokument - men nog fortsätta att gratis öppna dokument i iWork-formaten. Efter installationen trugar uppdateringsfunktionen direkt ut 'iWork Update 2' (45MB), som uppdaterar ordbehandlaren Pages till version 4.0.2, kalkylprogrammet Numbers till version 2.0.2 och presentationsprogrammet Keynote till version 5.0.2. Men - nu kan jag i praktiken fritt köra jämförelser med iWork-konkurrenterna MS Works 8.5 på Windows XP och Openoffice 3.1 på Mac OS X.

Som väntat klarar Apples ordbehandlare Pages 4.0.2 av att öppna och deponera textdokument i .doc-format (Office 2003). Till min överraskning klarar Pages på Mac OS X 10.5.7, trots högljudda protester, av att öppna textdokument i .docx-format (Office 2007) - exporten kan dock Pages bara göra i .doc-format. Och som väntat klarar inte ordbehandlaren Pages av att öppna dokument i .odt-format (Openoffice 3.1). Pages 4.0.2 på Mac OS X 10.5.7 klarar som väntat av att öppna textdokument i .cwk-format (Apple iWork '06) - deponering av dokument i .cwk-format kan dock Pages bara göra i sitt eget .pages-format (Apple iWork '09).

Kontorsprogramsviten MS Works 8.5 erbjuds gratis för installation (normalt 38 euro) i bärbara Vista-datorn Nemi. Det betyder att jag via MS Works 8.5 på Windows Vista SP2 och Windows XP SP3 har tillgång till ordbehandlaren 'Word', kalkylatorn 'Excel', databasen 'Access' och läsaren för presentationer - Powerpoint 2003 Viewer. Jag installerar MS Works 8.5 på stationära iMac-datorn på Windows XP SP3. Ordbehandlaren i MS Works är färdigt kapabel att öppna och deponera textdokument .doc-format (MS Office 2003) Men för att kunna öppna och deponera textdokument i MS Works i .docx-format (Office 2007) måste jag installera gratis tilläggsprogrammet Microsoft Office Compatibility Pack SP1. Och för att kunna öppna och deponera textdokument i MS Works i .odt-format (Openoffice 3.1) måste jag därutöver installera gratis tilläggsprogrammet Sun ODF Plugin for Microsoft Office.

Varken Apples Textedit 1.5 på Mac OS X 10.5.7 eller ordbehandlaren i MS Works 8.5 på Windows XP SP3 klarar av att öppna skräpbilagor i .cwk-format (Apple iWork '06). Eller att öppna motsvarande texdokument i .pages-format (Apple iWork '09). Och det klarar inte heller ordbehandlaren Writer i Openoffice 3.1 på Mac OS X 10.5.7. Gratisprogramsviten Openoffice 3.1 för Mac vinner stort i det att programsvitens ordbehandlare Writer är färdigt kapabel att öppna och deponera textdokument i .docx-format (MS Office 2007). Openoffice 3.1 för Mac har framom Apple iWork vunnit till sig sin givna plats bland de fyra elementära applikationerna i Mac OS X.

En klar nackdel i Apples kontorsprogramsvit iWork '09 är att jag inte kan ställa in programmen så att jag alltid deponerar officedokument i .doc-, .xls- eller .ppt-format (MS Office 2003). I kontorsprogramsviten Openoffice 3.1 för Mac kan jag ställa in (Alternativ-->Ladda/Spara-->Allmänt-->Dokumenttyp) motsvarande program så att jag alltid skriver ut officedokument i .doc-, .xls- eller .ppt-format (MS Office 97/2000/XP). Den inställningen gör livet mycket enklare för mig i min vardagsmiljö som domineras av MS Office på Windows.

Uppdatering:

Förutom den ovan nämnda massiva uppdateringen 'iWork Update 2' bjuder Mac OS X 10.5.7 uppdateringsfunktionen i början av juni månad 2009 på ett helt drös av 'bot och bättring' - mediaspelaren iTunes uppdateras till version 8.2.0 och filmuppspelaren Quicktime till version 7.6.2 (samt omstart av Mac OS X). Trådlösa kommunikatorn Airport uppdateras till version 5.4.2. Trådlösa uppkopplaren Bluetooth får en firmware-uppdatering till version 2.0 (samt två omstarter av Mac OS X). Programsviten iLife uppdateras till version 9.0.3 i sällskap med uppdateringar av musikmaskinen Garageband till version 5.0.2, brännaren iDVD till version 9.0.3, fotoassistenten iPhoto till version 8.0.3 och filmredigeraren iMovie till version 8.0.3 (samt omstart av Mac OS X). Webbläsaren Safari uppdateras först till version 4.0 och sedan till 4.0.1 (samt två omstarter av Mac OS X). Java-tillägget begåvas med säkerhetsuppdateringen 'Update 4'. Virusskyddet ClamXav låter sig uppdateras till version 1.1.1 (0.95.1).

Linux-gemenskapen ligger inte heller på latsidan. Linux-operativsystemet Ubuntu 9.04 Jaunty begåvas under juni månad med 101 säkerhetsuppdateringar och tre omstarter (Ubuntu 8.10 Intrepid, 43 säkerhetsuppdateringar och två omstarter).

Uppdatering:

Frågan är om jag ens i fortsättningen vill ha Apples kontorsprogramsvit iWork '09 gratis i min vardagsmiljö, som ju helt domineras av kontorsprogramsviten MS Office på Windows. Det inte motiverat att ensamt använda iWork '09 i it-medborgerligt självförsvar mot sporadiska skräpbilagor i .cwk- eller .pages-format (Apple iWork). Jag har faktiskt till mina vardagsbehov mindre problem och större nytta av gratis kontorsprogramsviten Openoffice 3.1 för Mac.

Jag kommer dock under 30-dagars provperioden gratis åt att studera Apples fildelningstjänst iWork.com. Mitt Apple ID (på iTunes Store) fungerar direkt på iWork.com. Apples iWork.com kör (precis liksom programsviten iWork '09) med grafiskt 'sockrade' frestelser för köpsugna unga Mac-entusiaster. I användning visar sig iWork.com närmast vara en fast Apple-knuten konkurrent till Microsofts fildelningstjänst Office Live Workspace. Apples iWork.com fungerar mångsidigare i det att uppladdade dokument (oberoende av originalets format) kan laddas ner valbart i .pages-, .doc- eller .pdf-format. Uppladdade dokument sparas bara i 120 dagar på iWork.com. Det ska bli spännande att se hur Apples fildelningstjänst iWork.com fungerar efter 30-dagars gratisperioden gått ut.

Nero 7 Premium i rampljuset

Utradering av insprängd reklam.

Betalprogramsviten Nero 7 Premium är min favorita programvara för cd- och dvd-bränning. Den har dessutom allt som behövs för att kunna skapa, kopiera, redigera och organisera digitala media. Oavsett om det handlar om musik, filmer, bilder eller TV så finns verktygen för att professionellt ta hand om media. Och trots allt, konsumentvänligt.

Gammeldatorerna, min stationära xp-dator Scaleo och lotshustruns bärbara xp-dator Amilo, har vardera vid anskaffningen oem-versionen av Nero 6 Express färdigt förinstallerad - med Nero 6 Digital och filmredigeraren Nero Vision 3. Året är 2007 och jag utnyttjar ett förmånligt specialerbjudande. Hela Nero 6 Digital uppgraderas till Nero 7 Premium. För 32 euro. Och på köpet kommer dessutom en färsk online uppdatering till Nero 7 Premium Reloaded.

Upphovsrättsligt sett kan jag bara ha programsviten Nero 7 Premium installerad på Windows XP. Vista-datorn Nemi har förinstallerade dvd-brännaren Windows DVD Maker på Windows Vista. I och med den extra programsviten iLife '09 i Mac-datorn Alice har jag på Mac OS X tillgång till förinstallerade dvd-brännaren iDVD 7.04. Linux-miljön bjuder i Ubuntu 9.04 (8.10) gratis på förinstallerade dvd-brännaren Brasero 2.26.0. Inget av alternativen kan ens närmelsevis mäta sig med fenomenala dvd- och iso-brännaren Nero Burning Rom. I princip kan programsviten Nero 7 Premium installeras på Windows Vista. Men - inte ens teoretiskt på Mac OS X eller Linux Ubuntu. Nero 7 Premium finns bara på operativsystemet Windows. Detta betyder i praktiken att jag har starka motiv att inte överge Windows-miljön till fördel för vare sig Mac OS X eller Linux Ubuntu. Och - att jag har starka motiv att installera Nero 7 Premium på operativsystemet Windows XP på stationära iMac-datorn Alice.

Mest användning har jag av dvd- och iso-brännaren Nero Burning Rom. Men bara sporadisk användning av filmredigering i Nero Vision och konvertering i Nero Recode. Eller filmuppvisning i Nero Showtime och tv-inbandning i Nero Home Media Center. Jag har till provs rippat sparvärda 45 minuters avsnitt av tv-serier från dvd-skiva till .mpg-format (mpeg-2) på datorns hårdskiva. På mindre än 15 minuter, med hjälp av importfunktionen i filmredigeraren Nero Vision 4. Men jag besparar mig besväret att redigera videosnuttarna i filmredigeraren på datorn. Om jag putsar upp någon videosnutt så gör jag det färdigt, före dvd-bränningen, på Sony speldosans hårdskiva.

Jag rippar sporadiskt sparvärda avsnitt av tv-serier från färdigt redigerade dvd-skivor till .mp4-format (mpeg-4). Med konverteringsfunktionen i Nero Recode. På mindre än 15 minuter. Sparvärda långfilmer kopierar jag allra helst från färdigt redigerad dvd-skiva till speglat iso-format, med konverteringsfunktionen i gratisprogrammet DVD Shrink. På mindre än en timme. Sporadiska inbandningar i Windows Media Center sparar jag oredigerade i .dvr-ms-format på Vista-datorn Nemi - eller på delade näthårddiskar. Detta .dvr-ms-format är direkt visbart på filmuppspelaren Nero Showtime 3 och Windows Media Player 11.

Jag infekterades tillfälligtvis av en trendig DivX-fluga. Jag har fyra över 2 timmars långfilmer färdigt i .mpg-format (mpeg-2) på hårdskivan. De låter sig nu alla komprimeras till .divx-format (mpeg-4) - i realtid, på 9 timmar. Ett par timmar till och har jag en dvd5-skiva med fyra långfilmer på sammanlagt nästan 9 timmar. De visar sig snällt upp på fenomenala speldosan Sony RDR HXD870B. Jag kan i teori spara in på antalet fysiska dvd-skivor i filmlagret. Men bara genom att tumma på bildkvaliteten och slösa massor av tid och besvär.

Multimediaspelaren Sony RDR HXD870B bjuder på fenomenalt konsumentvänlig redigering av hdd-videon. Onödiga snuttar i början och slutet av exempelvis 90-100 minuters långfilmer är bortklippta i ett nafs. Radering av insprängd reklam är lätt som en plätt. Putsjobbet tar 10-15 minuter, och filmen är klar med det. Snabbkopiering till dvd-skiva på 10-15 minuter är ett extra bonus. Motsvarande putsjobb på mediadator, med exempelvis filmredigeraren Nero Vision 4, kräver minst 25-30 minuter. Men - filmen är inte klar med det. Kopiering till dvd-skiva, eller export som .mpg-fil på hårdskiva, kräver i så fall ytterligare realtid på 90-100 minuter.

Kopieringsskyddade dvd-filmer låter sig lätt spelas upp av olika filmuppspelare, oberoende av operativsystem. Men - den lagstadgade rätten att kopiera inköpta dvd-filmer kan inte normalt utnyttjas av oss vanliga människor. Betalprogramsviten Nero 7 Premium går exempelvis inte med på att kopiera krypterade dvd-filmer. Jag laddar ner och installerar komprimeringsprogrammet Dvd Shrink 3.2, på både stationära xp-datorn Scaleo och på Vista-datorn Nemi. Helt gratis dessutom. Jag har till och med en bruksanvisning för Dvd Shrink. Jag får till stånd en komprimerad 4,4GB (Nero-kompatibel) .iso-fil. Snabbt dessutom, på 15 minuter. Köpta dvd-filmer kan komprimeras till halva lagerutrymmet - utan att bildkvaliteten nämnvärt lider. Och därvid halveras också överföringstiden till filmlagret på näthårddisken. Jag kan när som helst kopiera och bränna en fungerande fysisk dvd-skivkopia av .iso-filen. På mindre än en halvtimme. Dvd-kopian kan dessutom spelas upp och kopieras (dubbas) på fenomenala dvd-speldosan Sony RDR HXD870B. Jag kan vid behov också spela upp filmen .iso-filen direkt på gratisprogrammet VLC Media Player (0.9.9a). Och då, helt oberoende av datorns operativsystem faktiskt.

Nero 7 Premium Reloaded är en fullfjädrat multimedial programsvit. Och inte bara i cd-/dvd-hantering utan också som alternativ till Windows Media Center som hemmets mediacenter. Nero Home Media Center är mitt Windows XP-alternativ till Windows Media Center i Windows Vista. Suveräna Windows Media Center är i flitigt tv-bruk i Vista-miljön. De mindre användarvänliga XP-konkurrenterna Nero Home Media Center (och Anysee Media Center) används inte just mera. Windows Media Center bandar in tv-program i ett eget .dvr-ms-format (mpeg-2). Videoredigeraren Nero Vision 4 klarar till och med vid behov av .dvr-ms-filernas putsning.

Uppdatering:

Programsviten Nero är erkänt svår att avinstallera. Och att installera om på nytt. En normal avinstallation av Nero 6 Express lämnar kvar fragment. Ominstallation av Nero 7 Premium kan gå helt i baklås, och då är ingen räddning av Windows Systemåterställning att vänta. Nero-verktyget 'Clean Tools' sköter lyckligtvis avinstallationen av bråkstaken Nero 6 Express. De sista Nero-rudimenten låter sig putsas bort för hand. Och då lyckas en komplett ny-installation av Nero 7 Premium.

Uppdatering:

Jag noterar ett säreget fenomen. Filmuppspelaren Windows Media Player 11 förvärvar mpg- och divx-decoder via installationen av filmuppspelaren Nero Showtime 3. Komplettering med ac3-filter i Windows Media Player 11 och Nero Showtime 3 är nödvändigt i dagsläget. Neros egen dvd-decoder i filmuppspelaren Nero Showtime 3 klarar inte av hårt krypterade dvd-filmer som exempelvis 'Mamma Mia' (dvd9 7,15GB). Nero Showtime klarar dock galant av löst krypterade dvd-filmer som 'Concerto em Lisboa' (dvd9 6,08GB). Liksom också alla inköpta krypterade dvd-original av filmserien 'Harry Potter'.

Jag har köpt och installerat dvd-decodern Cineplayer 2.3.1 för Windows XP (15 euro) på stationära macxp-datorn Alice. Cineplayer hjälper filmuppspelaren Windows Media Player 11 - men inte på något sätt filmuppspelaren Nero Showtime 3. Men trots problem med originalet klarar Nero Showtime galant av säkerhetskopian av 'Mamma Mia' (dvd5 4,29GB), som körts genom komprimeringsprogrammet Dvd Shrink 3.2.

Uppdatering:

Det mångsidiga brännarprogrammet Nero Burning Rom är svårt att ersätta i Windows XP. Det finns gratisprogram för Windows XP, som i princip klarar det som vi vanliga människor kan tänkas behöva av ett cd/dvd-brännarprogram. Gratis brännarprogram, som Burnaware Free 2.3.6 och CDBurnerXP 4.2.4 med flera, klarar elegant av cd/dvd-bränning i Windows XP, som att skapa en musik-cd/dvd från musikfiler i mp3-format eller att ta backup på datafiler genom att bränna filerna som data-cd/dvd.