Linux är inte av denna världen

Hur jag än gör så laddas Windows.

Min väg till Linux syns bli lång, slipprig och törnebeströdd. Jag har en solid rutin i att ladda ned program på nätet. Det känns därför naturligt att ta till en helt egenhändig lösning. Som är gratis dessutom. Nedladdningen av Ubuntu (ubuntu-7.04-desktop-i386.iso) går alldeles utmärkt. Efter 50 minuter har jag en iso-fil på 698 MB på hårdskivan.

Följande steg är att bränna iso-filen på en data-cd.

Brännarprogrammet Nero Express är inte heller främmande. Det är bara att sätta in en tom cd-skiva och starta upp Nero Startsmart. Och efter 10 minuter har jag iso-filen på data-cd. Och en snygg bild på cd-fodralet.

Jag kollar detaljer om hur man kommer igång med Ubuntu-installationen. Det är alltså bara att sätta in cd-skivan - och släcka datorn - och starta upp den på nytt. Men. Hur jag än startar om så laddas MS Windows XP. In i Setup. I stationära Scaleo (Tab, Del) var cd-boot färdigt aktiverat. Så också i bärbara Amilo (F2). I Amilo finns t.o.m. valbar boot-möjlighet (F12, Esc). För säkerhets skull fixar jag till Setup (för cd-boot) en gång till. Men. Hur jag än startar om så laddas datorn upp med MS Windows XP.

Jag bryr mig inte om att ladda ned Ubuntu på nytt. Men jag bränner till provs en ny version som s.k. startbar-cd istället. Ja. Någonting startar nog upp. Men vid det skedet som jag blir avkrävd en diskett kastar jag in handduken. Jag konstaterar att jag varken bemästrar nedladdning eller cd-bränning. Inte när det är fråga om Linux-operativsystemet Ubuntu 7.04.

Nåja. Skam den som ger sig. Jag går in på nätshoppen på Linuxcomp.net i Finland och beställer en färdig cd-skiva. Priset 7 euro är inbetalt på nätshoppens bankkonto i ett nafs. En färdig cd-skiva med Ubuntu 7.04 (i386) är på kommande på snigelposten.

Gizmo Project är en nytänkare

Jag behöver både Skype och Gizmo.

Med ip-tjänsten Skype både ringer och chattar jag gratis mellan två datorer. Men det förtretliga med Skype är att jag inte kan kommunicera med vänner och bekanta på konkurrerande ip-tjänster. I synnerhet inte med ungdomar som föredrar Windows Live Messenger för dens fenomenala fildelningsegenskaper.

Så då måste jag alltså kunna använda båda två - sida vid sida?

Det är inte helt oproblematiskt.

Skype-konkurrenten Gizmo Project är en nytänkare. Med Gizmo kan jag ringa och chatta med alla som har Google Talk - om jag så vill. Programmet bryter hela tiden flera murar till sina konkurrenter. Med Gizmo Project kan jag numera också prata och chatta med alla som har Windows Live Messenger - eller fornstora eleganten Yahoo Messenger. Verkligen praktiskt.

Skype erbjuder visserligen gratis nätsamtal, men tjänar pengar på avgiftsbelagda tilläggstjänster. Väljer jag istället Open Source-konkurrenten Gizmo blir även samtal till vanliga mobila och tråduppkopplade telefoner gratis. Jag ringer gratis till 60 länder - också Finland och Sverige, och Portugal. Den enda haken är att den jag ringer också måste registreras som Gizmo-användare. Men det är gratis. Det är faktiskt inget problem. Med lite fusk kan jag själv registrera aktiva samtalsparter.

Jag kör programmet Gizmo Project på en helt vanlig internetuppkopplad dator och pratar sedan via headset. Men tyvärr inte via min fina kombitelefonlur. Annars går konferenssamtal, personifierad röstbrevlåda och bandning av samtal hur bra som helst. Videosamtal erbjuds inte - men det är ingen stor brist. Men det är möjligt att skicka textmeddelanden. Telefonsamtal till eller från fasta och mobila telefoner kostar - precis som i SkypeOut/SkypeIn.

VoIP (Voice over IP) växer snabbt. Skype använder ett eget stängt protokoll istället för den öppna standarden SIP (Session Initiation Protocol). Med öppna standarder kan jag använda min favoritklient och ändå kommunicera med alla andra. Det är så e-posten fungerar och jag ser det som en självklarhet att det ska bli så för VoIP också. Den stora fördelen är att Gizmo Project använder den öppna standarden SIP för VoIP. Även för Gizmo-chatten används ett öppet protokoll. Precis som det ska vara alltså.

Men Gizmo Project löser dock bara öppenheten mellan Skype-konkurrenterna. Jag kan inte kommunicera mellan Skype och Gizmo. Så då måste jag alltså kunna använda båda två - sida vid sida? Och det är inte helt oproblematiskt.

Konkurrerande portabla program

PortableApps erbjuder storfavoriter.

För dig som vill arbeta med dina egna program och dokument, oberoende av vilken dator du använder, är ett portabelt usb-fickminne (USB Flash Drive) en praktisk lösning. Sandisks självstartande U3-fickminne är en strålande lösning om du dessutom föredrar konkurrerande alternativ till Microsofts bruksprogram.

Det finns en mängd U3-program att använda - eller att prova på. Det enda jag saknar är en gratis, bekant portabel Media Player. Men. Som så ofta hittar man komplementen hos konkurrenten.

PortableApps.com bjuder på en mängd portabla gratisprogram. Antivirusprogrammet Clamwin. Grafik- och bildbehandlingsprogrammet Gimp. Ljudredigerings- och -bandingsprogrammet Audacity. Musik- och videospelaren VLC Media Player. Bild-, ljud- och videofilerna följer med - och uppdateras - i fickminnet. Mycket praktiskt.

Konkurrenterna samsas alldeles utmärkt på samma Sandisk usb-minnespinne. Skillnaden är den att PortableApps inte förutsätter något färdigt preparerat usb-flashminne som Sandisk. Vilken som helst usb-minnespinne med motsvarande prestanda duger. Administrationen sköts på samma sätt (Suite Menu, Launchpad). Och bägge menyerna kan öppnas samtidigt.

PortableApps bjuder givetvis också på storfavoriterna. Telefoniprogrammet Skype. Webbläsaren Mozilla Firefox. E-postklienten Mozilla Thunderbird. Kontorsprogrammet Openoffice. Alla office-dokumentena följer med - och uppdateras - i fickminnet. Likaså webbläsarens favoriter samt e-postklienternas meddelanden - och adressböckerna. Alla inställningar är som hemma. Mycket praktiskt.

De flesta programmen uppdaterar sig lekande lätt till nya versioner. Några kräver att gamla versioner först ska avinstalleras innan man kan ladda ner och installera nya.

Vilkendera ska jag då använda? U3 Smart Drive eller PortableApps? Jag använder mig av bägge två. På samma Sandisk usb-pinne. Men du som är händig och datorvan kan skapa U3-versioner av programmen i PortableApps. Och ha alla dina program på en U3 Launchpad. Här är en modell hur man gör en U3-version av VLC Media Player.

Koppla grammofonen till datorn

Vinyl raspar fast skivan ser ren ut.

Jag har en anspråkslös samling vinylplattor som jag inte har för avsikt att skilja mig från. Men på äldre dagar så har jag blivit mer bekväm. Så att vända på skivan efter 15-18 minuter lockar inte så mycket längre.

Jag vill så gärna passa på att digitalisera mitt skivmaterial medan jag fortfarande har mina gamla apparater kvar. Och medan de ännu fungerar. Då kan jag spela upp musiken med dagens teknik. Ja, det känns som en riktigt god idé.

Stereoanläggningen och skivspelaren ligger kvar på hyllan. Orörda. Allt sedan 1988.

Innan jag rusar iväg och investerar i en ny usb-skivspelare gör jag några provlyssningar på stereon först. Någon inbiten vinylentusiast är jag inte. Det kan aldrig skada att investera 3 euro i en sladd - mellan stereon och datorn. Den kostar mindre än en musik-cd. Och så kan jag jämföra ljudkvaliteten i en Abba-inspelningen från vinylplatta med ljudet från en nyanskaffad Abba-skiva på cd.

Nya skivspelare går knappt att få tag på. Men om min gamla skivspelare (Kenwood Turntable KD-2033) går sönder köper jag knappast en ny. En skivspelare är dessutom ganska klumpig och utrymmeskrävande. Det lär nog inte bli någon lättvindlig nyinvestering på 180 euro för Ion usb-skivspelaren Turntable?

Min första åtgärd är att damma av och putsa upp stereoanläggningen och skivspelaren. Min skivsamling är från 60- och 70-talet. Ganska ordinär. Kvarparten är i kartonger på vinden. Jag tar fram två Abba-skivor. Och så kommer påminns jag vad det vad för problem med vinylskivor. Statiskt laddat damm. Putsmedel och borstar fanns kvar. Men det tar en god tid innan jag har dessa två vinylskivor i spelbart skick. Skivspelaren får plats på bokhyllan. Drivremmen har jag förnyat 1989. Och skivspelarens kabel till stereoanläggningen räcker till.

Så påminns jag strax om den andra nackdelen med vinylskivor. Skivorna raspar. Fast de ser så rena och dammfria ut. Jag har blivit kräsen sedan den digitala tekniken kom in. Det känns allt mindre lockande att plocka fram gammalt material. Men jämföra vill jag. Jag investerar 3 euro i en kabel. Kabeln har i ena ändan en 3,5 mm stereopropp för datorns ingång (line in) och två rca-hankontakter för utgången (line out) i förstärkaren i stereoanläggningen (Kenwood Receiver KR-5160).

Stereoanläggningen har redan på 80-talet flyttat från vardagsrummet till biblioteket. Arbetsrummet med den stationära hemdatorn är i andra ändan av huset. Inga toklånga kablar här inte? Jag installerar i stället det mp3-fixade ljudredigerings- och inspelningsprogrammet Audacity på den bärbara Amilo-datorn. Datorn får lätt plats på bokhyllan. Och den nya kabeln till stereoanläggningen räcker till.

Vad roligt. Inspelning på Audacity av musikstycken från en vinylplatta är faktiskt lättare än inspelning av musikstycken från vinyl till kasettbandspelare.

Interaktivitet med poll i bloggen

Man kan väl alltid fråga till råds?

Blogger har lagt in en ny funktion - en interaktiv röstningsfunktion - en poll (gallup). Och jag har lagt in poll-funktionen i marginalen på min blogg. En bra grej, tycker jag, eftersom pollar man hittar på nätet därute mer handlar om att utsätta besökarna för reklam än om att rösta.

En fin grej med Blogger-pollen är att man på ett väldigt lätt sätt kan sätta upp en tidsgräns.

Att göra sin temasajt riktigt interaktiv, så att också besökarna kan bidra till innehållet, var i webbens ungdom ganska krävande. För att göra det behövde man kunna programmera - eller skriva script. Idag är det lätt att använda någon av de många gratistjänster för interaktivitet som finns att hitta på internet.

Ett exempel är den fristående tematjänsten Webvoter, men det finns många andra att välja på. Webvoter är fin för att den har hjälptexter på svenska och att den har ganska många olika saker att bjuda på. Man kan bland annat göra omröstningar, gästbok, diskussionsforum och frågesport. Röstningstjänsten Pollhost.com bjuder på en inbäddad variant.

Free polls from Pollhost.com

Svarar du på gallup?

Ja - alltid Nej - aldrig Jag vet inte

En fin grej med bloggar är kommentarfunktionen. Som tyvärr alltför ofta måste stängas av för att hålla spammare ute.

MacBook Pro för 2.850 euro

Ingen ids göra virus för för så få.

Ju mera jag hör om de vardagliga begränsningarna i hanteringen av programvarorna i Apples gränssnitt Mac OS X Tiger, desto säkrare verkar en satsning på Boot Camp-virtualtekniken med MS Windows i Mac-dator. Om det nu en gång ska vara en Mac-dator. Mac OS X Tiger innehåller numera en rad olika funktioner och tekniker som gör det möjligt för Mac-datorer och pc-datorer att fungera problemfritt tillsammans. Bra.

En Mac och en pc kan ingå i samma Windows-nätverk, kan enkelt dela filer och använda samma externa enheter, som skrivare, bildläsare och kameror.

Kanske en wireless-born MacBook Pro med 17-tums vidbildskärm? Med minst 2GB centralminne. Och ett snabbt, Vista-kompatibelt grafikkort med 512MB minne. Samt dvi-adapter för AV-miljön. Oundviklig anskaffningskostnad på minst 2850 euro? Dubbelt mer än vad en motsvarande pc-dator kostar. Plus 300 euro för MS Windows Vista Home Premium. Och en förnämlig vink om varför Mac-ägarna är så få. Men så får man också två datorer i ett och samma paket.

När inbitna Mac-ägare hör pc-folket klaga över virus skänker de en tacksam tanke till att Mac-ägare är så få att ingen ids göra virus för dem. Men det betalar sig inte att vara helt enögd. Det finns väldiga fördelar med pc-datorer. Programutbudet är enormt jämfört med Mac-plattformen. Och allting i pc-omgivningen är kompatibelt. Dessutom har det mesta av användarvänligheten numera spillt över i pc-världen. Och när det nu har kommit Mac-datorer med MS Windows är gränsen mellan Mac och pc nästan utsuddad. Men bara nästan.

Den gamla Mac-plattformen har ersatts av datorer med Intel Core Duo-processorer. Det sista argumentet mot att skaffa en Apple-dator har försvunnit med Boot Camp, ett litet fiffigt program som låter mig installera och köra Windows på en Mac-dator med Intel-processor. MS Windows körs, när det är installerat, på en egen partition med full kraft. Jag får det bästa ur två världar: Apples elegans och unix-operativsystemet Mac OS X Tiger - samt Windows-världens enorma program- och tjänsteutbud. Det är faktiskt som att äta kakan - och ändå ha den kvar.

Apples Mac-datorer har i egentlig mening inte varit konsumentdator. När drygt nio av tio användare utnyttjar pc-datorer med MS Windows är det inte alls förvånansvärt att företag och myndigheter i första hand tar fram lösningar för Windows-användare, snarare än för dem som använder Mac eller Linux. Det finns t.o.m. många webbtjänster som inte kan köras på Mac-datorer. Och som datoranvändare är jag främst intresserad av att kunna använda min dator till så stor nytta, och så stort nöje, som möjligt. Men tiderna förändras. Och Mac med dem. Morgondagens Mac börjar ha allt som definierar en bra konsumentdator. Snart också volym- och prismässigt? Det kan bli en verklig stötesten för Linux-datorn.

Men det är som bekant inte bara i Microsofts omgivning som det upptäcks säkerhetshål. Apple har haft fullt upp den senaste tiden och släppte för en tid sedan ett par patchar. En patch för Quicktime - ramverket för Apples multimediahantering. Täppt säkerhetshål i Samba, som används för fil- och skrivarhantering (alias utforskaren i MS Windows). Det är viktigt att komma ihåg att även om en viss miljö är hårdast utsatt för angrepp och elak kod så är ingen undantagen. Apples Mac OS omgivning må ha färre allvarliga säkerhetshål än MS Windows miljön, men Apples arroganta sätt att hantera dem påminner om Microsofts för fem år sen.

Digital-tv på semesterstugan

Mickelsböle fortsätter i rollen som reträtt.

Uppmuntrad av framgången med det digitala tv-tittandet på sommartorpet i Esbo Nupurböle beslutar jag mig för en digital tv-premiär på reträtten i Borgå Mickelsböle. Stugan i Mickelsböle är en sann reträtt. Stugan är uppe på ett berg. Åkrar så långt ögat når. Och ändå är det mindre än 40 km till Helsingfors, mindre än 10 km till Borgå.

En snabbkoll av tv-täckningen visar att Mickelsböle ligger inom Esbo huvudsändarens täckningsområde. Vis av erfarenheten från Esbo testar jag den här gången usb-porten med omsorg. Bärbara Amilo-datorn packas in i bärväskan. Och Anysee-digiboxen i bärväskans ficka.

Stugan sätts i semesterskick. Backen putsas upp till trädgård och gräsmatta.

Efter en välsmakande grillmiddag är det så dags för tv-premiären. Men. Inte en endaste tv-kanal går att uppbåda. Signalen är helt enkelt för svag. Stugan är belägen så att Helsingfors ligger bakom bergssluttningen. Den äldre generationen påpekar spydigt att det analoga tv-tittandet har i tiderna gått hur bra som helst. På en enkel svartvit bärbar tv-apparat. Med en enkel teleskopantenn.

Vilken snopen sorti. Väl tillbaka i Esbo, kollar jag bärbara Amilon och Anysee-boxen på nytt. Inga problem. Utmärkt kvalitet på tv-signalen.

En närmare koll på Digitas täckningskarta avslöjar först ingenting nytt. Så kollar jag nyhetsbulletinerna. Digita har utökat antalet hjälpsändare i maj 2007. 36 nya hjälpsändare. På vardera sidan om Mickelsböle. Bland annat i Nyby, strax öster om Borgå. Kanske det är fast på det? Bärbara Amilo-datorn och Anysee-digiboxen får följa med på en ny tripp till Mickelsböle. Skanningen hittar inte en endaste kanal. Teleskopantennen på Anysee-boxen är helt enkelt för klen.

Det digitala tv-tittandet kräver en riktad antenn? På en tillräckligt hög husmast? Kompletterad med en maffig signalförstärkare? I så fall kan jag kanske använda datorn och Anysee-boxen för tv-tittande. Det smarta med Anysee-boxen är nämligen att teleskopantennen är pluggad i ett ordinärt rf-antennjack. Men att göra en osäker investering i en supereffektiv ute-antenn är inte en gångbar lösning. Det får det nog bli så att stugan i Mickelsböle får fortsätta i sin roll som reträtt. Tystnaden är så kompakt att man kan ta på den. Åtminstone de dagar som fåglarna inte gormar så förskräckligt. Eller vinden susar öronbedövande i trädkronorna.

Linux för vanliga människor

Bäst att känna någon som hjälper.

Vägen till en på operativsystemet Linux baserad människovänlig hemdator (desktop eller laptop) har varit lång, slipprig och törnebeströdd. Linux har visserligen slagit igenom stort på serverfronten. Fenomenala programvaror som webbservern Apache, resursfördelaren Samba och databasen MySql förklarar ensamt Linux-succén.

Ända till slutet av år 2006 följde jag med rätt svalt intresse utvecklingen av Linux på desktop-fronten. Jag tyckte då att för att klara av det här måste man vara alldeles särskilt kunnig och extremt intresserad av system och programmering.

Sedan dess har mycket hänt med användarvänligheten och jag har på känn att det är dags att ge Linux en ny chans.

Linux erbjuds nu åt vanliga människor på flera fronter. U-lands-laptoppen kommer att levereras med ett nedbantat Red Hat färdigt installerat. Och datorleverantören Dell kommer år 2007 ut med flere Ubuntu desktoppar.
Red Hat? Ubuntu? Namnet Linux täcker faktiskt en enorm varia av Unix-baserade operativsystem för de mest varierande programvaror. För närvarande kan mer än 300 olika paketeringar av Gnu/Linux uppbringas på marknaden. Ubuntu skiljer sig dock klart från mängden i fråga om användarvänlighet.

Linux-operativsystemet Ubuntu har en variant där man skapar en cd-skiva med hela systemet. Man kan testa att starta datorn från live-cd och så kontrollera att det finns stöd för hårdvaran. Ubuntu kan fritt laddas ned på internet. Men ett relativt snabbt bredband är då att rekommendera. Det tar nämligen sin gilla tid att ladda ned Ubuntu. Och att bränna cd-skivan. Installationprogrammet på cd-skivan är nästan 700 megabyte. Den för många bekanta programvaran Nero Express räcker bra till för bränningen av cd-skivan.

Det är en stor fördel att ha en extra hårddisk, eller att skapa en egen partition, för Linux-operativsystemet Ubuntu - och de Linux-baserade applikationerna. Man startar valbart upp Windows eller Ubuntu. Installationen kräver rätt mycket av datorn - 256 megabyte centralminne och 4 gigabyte fritt utrymme på hårdskivan. Även om Ubuntu inte uttalar speciella prestationskrav på processorn är nog en rätt pigg och nyter pc- eller mac-dator att rekommendera.

Ubuntu verkar långt mer människovänlig än någon tidigare Linux-version. Men, det finns ännu alldeles för mycket att ta reda på och fixa till för en vanlig vardagsanvändare. Även om Ubuntu har kommit ett steg närmare användarvänlighet så är det en bra bit kvar innan vem som helst ska börja använda det. Än så länge kräver det att man är speciellt intresserad och vill installera ett system som är krävande, framför allt vid installation. Själva användandet av systemet, när det är installerat, klarar nog en suverän användare. Så känner man någon bättre insatt som kan installera systemet - och fixa till drivrutinerna när det behövs - då kan Ubuntu varmt rekommenderas.

För över vinylplattor till datorn

Vinyl blir digitalt medan du lyssnar.

Ions usb-skivspelare Turntable är storsäljare hos Firebox.com. Att ingen har tänkt på det förut. Den här nätta lilla usb-skivspelaren har ett inbyggt program som låter dig omvandla gamla vinylplattor till digital form. Medan du lyssnar.

Nu är det enklare än någonsin att föra över vinylplattor till datorn. Du behöver bara koppla in en sladd. Krångel med sladdar, ljudkort och boxar, som ska kopplas mellan stereon och datorn, har avskräckt många från att föra över sina gamla favoriter till datorn. Nu finns inga ursäkter längre.

För att det ska fungera krävs att man installerar ljudredigerings- och inspelningsprogrammet Audacity - ett gratisprogram som följer med på cd-skiva i paketet. Och det fungerar på både Windows och Mac. Musiken kan man få i formaten mp3 och wav. Skivspelaren klarar 33 and 45 rpm, samt har med hjälp av programvara stöd för 78 rpm. Med Audacity kan du dessutom kan tvätta ljudet och därmed förbättra ljudkvaliteten. Även om det påståendet skulle mötas av högljudda protester från en vinylentusiast.

Det hela är enkelt. Koppla in spelaren och starta programmet Audacity så är du igång. Sedan har du snart låtarna på datorn och kan bränna dem på cd. Eller konvertera dem till mp3 eller annat format. Du kan klippa i resultatet för att dela upp inspelningen på separata spår.

Hela härligheten kostar runt 180 euro. Det kan vara väl investerade pengar om du har en skön gammal skivsamling som ligger - men ingen skivspelare - eller aldrig orkar bry dig om att spela upp vinylplattor. En säljande steg för steg-instruktion med bilder hittar du på Firebox.

Jag har själv en anspråkslös samling vinylplattor som jag inte har för avsikt att skilja mig från. Men på äldre dagar så har jag blivit mer bekväm. Så att vända på skivan efter 15-18 minuter lockar inte så mycket längre. Både stereoanläggning (Kenwood Receiver KR-5160) och skivspelaren (Kenwood Turntable KD-2033) ligger kvar på hyllan. Orörda. Allt sedan 1988.

Jag vill så gärna passa på att digitalisera mitt skivmaterial medan jag fortfarande har mina gamla apparater kvar. Och medan de ännu fungerar. Då kan jag spela upp musiken med dagens teknik. Ja, det känns som en riktigt god idé.