Audacity! Banda och redigera

Ljudfilen visas i form av en grafisk bild.

Ljud- och musikredigering kan låta konstigt och svårt. Men att redigera ljud och musik är inte mer komplicerat än att ordbehandla. I alla fall inte med ett program som Audacity. Som dessutom är helt gratis. Och det är inte bara ljudredigering det gäller. Audacity kan också användas för inspelning av ljud och musik. Datorn blir med andra ord en avancerad digital bandspelare - med möjlighet att enkelt redigera inbandningarna.

När jag öppnar en ljudfil visas den i form av en bild. Jag ser också en tidslinje som avbildar hur långt musikstycket är. Och ljudvolymen visas i form av staplar. Med hjälp av den här bilden är det lätt att navigera sig igenom musikstycket.

Jag klickar bara med musen någonstans i låten och väljer Play-knappen. Och så spelas ljudet upp.

Att klippa i ljudet fungerar precis som i ett ordbehandlingsprogram. Jag markerar en del av ljudet genom att måla över med musen. Med Cut-knappen klipps den markerade delen av ljudet ut. Jag placerar musen på en ny plats och väljer Paste-knappen. Och så har jag flyttat ljudbiten. Jag kan förstås lika gärna välja att kopiera. Eller att ta bort ljudet. Förutom klippmöjligheten kan jag använda avancerade effekter. Jag kan tona in och ut ljudet - vilket kan vara perfekt i början eller slutet av ett musikstycke. Det finns också möjligheter att ta bort brus, lägga på eko - och andra godiseffekter. Har jag två ljudspår kan jag mixa ihop dem till ett.

Kopplar jag en mikrofon till datorns ljudkort (line in) kan jag spela upp prat och sång. Och kopplar jag ihop datorn och stereon kan jag spela in musik från min gamla skivspelare - eller kasettbandspelare. Om jag redan har kasserat den gamla skivspelaren kan jag spela in gamla vinylplattor t.ex. på en ny usb-skivspelare. Och om jag vill kan jag t.o.m. spela in musiken från en dvd-video.

Det smarta är förstås att jag kan välja att redigera den musik jag spelat in. Audacity klarar elegant av att öppna och spara mp3-filer. Det här betyder att jag kan spara min musik på en mp3-spelare.

Ett så fenomenalt ljudinspelnings- och redigeringsprogram som Audacity frestar givetvis till laglöshet. Allt ljud, all musik som jag avlyssnar på webbradio kan lekande lätt spelas in på hemdatorn med Audacity. Som också all strömmande nätmusik (direktåtergivning) från andra musiktjänster. Exempelvis bibliotekens ljudböcker. Eller bibliotekens nätmusiktjänster. Gratis dessutom.

Om man inte prissätter mödan förstås. Den stora nackdelen med ljud- och musikinspelning är att den tar tid. All kopiering sker i mödosam realtid.

En hjälpande hand från Elias

Torpet är del av områdets ljudskydd.

Gammeltorpet i Nupurböle i Esbo har varit medelpunkt för lotsparets intresse under året 2007. Torpet är av årmodell 1907. En fridfull, pastoral reträtt ända till år 1963. Då flyttade tyvärr den fyrfiliga motorvägen till Åbo till närmaste granne.

Friden var visserligen förgången men det hindrade inte lotsparet att bo på torpet studietiden på 70-talet. Samt byggtiden av villan på 80-talet.

Torpet hade "renoverats" av svärsöner i två led. Först med en farstukvist. Slutet av 60-talet präglades av en ohälsosam stank av mögel.

Farstun utvidgades sedermera till veranda. Slutet av 80-talet präglades av en ohälsosam stank av mögel. Testerna av det mobila bredbandet och av mobil digital-tv stördes i högsta lag av stanken. Och av oljudet.

Oljudet från motorvägen hade utvecklats från 70-talets störande brus till 80-talets öronbedövande tordön. Flytten till villan år 1989 var mer än befogad. Själva torpet kunde tyvärr inte avskärmas från trafikdånet. Bygget av en privat jordvall gav dock det övriga området ljudskydd. Trafikdånet sjönk till 70-talets brus. Störande visserligen. Men uthärdligt.

Torpets tak var urprungligen gjort av spån. Taket täcktes med filt på 40-talet. Och med ett nytt lager filt på 60-talet. I slutet av 90-talet fick torpet ett maffigt plåttak i tegelimitation. Mycket praktiskt. Snön rasar så elegant av det branta taket.

Verandan fick vid ombygget ett tak av filtflikar - i spånimitation. Som inte höll vattnet ute. Taket var för flackt. Ett nytt lager med filt syntes rädda situationen. För en tid. Men taket var inte vattentätt nu heller. Slutligen belades verandataket med korrugerad plåt. Men plåten höll inte heller vattnet ute. Tidigare skador hade mjukat upp takbalkarna. Snön tryckte helt enkelt in en svacka i taket på vintern. Och det nya plåttaket på torpet gav nu den slutliga dödsstöten åt verandataket.

Torpet är numera en väsentlig del av områdets ljudskydd. Men verandan är nu en varböld i torpet sida. Utan lotsparets gårdkarlsinsatser får förfallet katastrofala mått. Verandan måste rivas bort innan hela torpet stryker med. Men vid 62+ börjar orken tryta. En hjälpande hand från tjänstetorget Elias?

Det är inte så lätt att hitta hjälp. Det gamla bysamhällets tjänstepool existerar inte mera. Men den har delvis ersatts av en nätförmedlad tjänstepool. Via Elias får lotsparet koll på en lovande handyman. Helsingin Apumiehet utför gårdskarlstjänster. En handyman ställer upp för att sopa rent villans tegeltak. För 35 euro timmen. Träden är nära villan. Alldeles intill. Vilket syns i mängden av löv och kvistar - och i mängden av pollen och fröer. Villataket är ganska stort och då villan är byggd mitt en en skogsdunge på en ås räcker arbetet gott och väl till en hel arbetsdag.

Firman har inte sysslat med rivningsarbeten ännu. Men handymannen är intresserad av att prova på arbetet. På en vecka rivs verandan på gammeltorpet. Med lotsparets benägna bistånd. Med två extra hjälpande händer räcker gamylernas ork väl till att städa upp och transportera bråtet till soptippen. Och det var sannerligen en prisvärd extrahjälp. Framtida bygg- och rivningsarbeten kommer dock att debiteras 45 euro i timmen. Vilket en helt gångbar timtaxa i byggbranschen.

Handymannen kommer ännu för två dagar till lotsparets assistens. För att montera en skyddskoja för brunnen. Och för att montera upp en väggstege på villan. Samt - för att hugga upp brännved för vintern. Och nu börjar redan planerna för nästa år ta form. Det finns gott och väl arbete för 3-4 veckor. Isynnerhet om handymannen går med på att hjälpa till på reträtten i Mickelsböle i Borgå.

Kloka kopior med virtuella CD

Jag har en inbyggd virtuell cd-räck.

Virtuella cd-skivor med program, musik med mera på hårddisken? Ja, det låter som en god idé. Då slipper jag kämpa med att mata in cd-skivorna ideligen.

Cd-skivor är bra på många sätt, men det är ganska jobbigt att hålla reda på dem när de blir för många i hög. Dessutom är det bökigt att mata in och mata ut dem när jag eller systemet ska komma åt innehållet på dem.
Som när min MS Office 2000 programsvit ska uppdateras.

Det billigaste men aningen krävande sättet att få till stånd virtuella cd-skivor är att använda Microsofts gratisverktyg:

Power Toys - Virtual CD-ROM Control Panel och iso-skrivprogrammet ISO Recorder. Med ISO Recorder skapar jag en image-fil (spegelkopia) i iso-format av cd-skivan på hårdskivan. Och med Virtual CD-ROM skapar jag en eller flera virtuella cd-enheter (t.ex. Y:) på datorn. Sedan är det bara att mata in och mata ut virtuella cd-skivor.

Installeringen av ISO Recorder går lätt. Efter det öppnar en höger musklick på en fysisk cd-enhet valmenyn med en extrarad (Create an image of CD). Installeringen av Virtual CD-ROM är mera krävande. Den förutsätter att jag kan flytta en fil till mappen med drivrutiner i Windows. Men. Det är bara lätt för den som kan.

ISO Recorder Power Toy vägrar dessvärre att hantera audio-cd. Så i hanteringen av musik-cd tar jag i bruk betalprogrammet Virtual CD 5.0.6. Helt gratis dessutom. Jag har ett lösnummer av Pc för Alla 7-2006. Och där erbjuds en gratis licensnyckel till en äldre version av Virtual CD.

Med Virtual CD slipper jag alla bekymmer. Inte bara den fysiska hanteringen av cd-skivor utan också krav på laglighet, ordning och reda. Virtual CD använder sig också av s.k. image-filer. Men programmet skapar själv de virtuella cd-enheterna - och en sammansatt image-fil av innehållet på en cd-skiva på datorns hårddisk. Denna fil kommer jag sedan åt via exempelvis Den här datorn där den ser precis ut som den cd-skiva jag just har spegelkopierat innehållet ifrån. En höger musklick på en fysisk cd-enhet öppnar valmenyn med en extrarad (Create av Virtual CD from the folder). En höger musklick på en virtuell cd-enhet öppnar valmenyn med en annan extrarad (Insert a virtual CD). Virtual CD har helt enkelt en inbyggd virtuell cd-räck. Det är bara att välja och vraka. Mycket praktiskt.

Förutom att jag får alla cd-skivorna samlade på hårddisken finns det ytterligare en fördel. Det går snabbare att komma åt innehållet på dem eftersom min hårddisk är (minst 10x) snabbare än cd-läsaren. Virtual CD fungerar klanderfritt med den virtuella cd-räcken på den externa Maxtor-hårddisken som jag har kopplad till hemmanätverket. Men. Virtual CD betjänar bara värddatorn som programmet är installerat på.

För att andra datorer i nätverket ska komma åt att dela på en gemensam virtuell cd-räck på den externa Maxtor-hårddisken måste de ha Virtual CD installerad. Installationen förutsätter en egen licensnyckel. Gratis via Pc för Alla 7-2006. Då kan hela gänget snabbt och lätt (och tryggt) komma åt innehållet på alla cd-skivorna. Risken att någon ska slarva bort en cd-skiva är därmed eliminerad.

Men. Det är ett upphovsrättsligt dilemma.
Upphovsrättsorganisationerna kommer att bränna mig på bål.

Hårda tag i den digitala kampen

Ok när jag inte gör business på det.

Upphovsrättslagen har under de senaste åren ändrats så att innehållsindustrin fått en omfattande rätt att införa DRM-system. Och det tycker jag är helt i sin ordning. Systemen kan också vara till användarnas fördel.

Systemen har dock utvecklats och blivit effektivare. Förutom att innehållsproducenten kan göra så att musik eller film endast kan återges på vissa spelare, kan de också hindra laglig verksamhet. Såsom min citaträtt.

Eller min rätt att framställa kopior för privat bruk.

Det går till och med att göra innehållet obrukbart. Och i värsta fall förorsaka skada på min dator. Den digitala tekniken ger alla parter nya vapen i informationskriget. Men en av dem har fått ett orättvist övertag - innehållsproducenten.

Det underliga är att politikerna så glatt har hoppat på tåget och kontinuerligt stärkt industrins rättsställning; strängare straff för piraterna, effektivare internationellt samarbete mot piratism och större befogenheter, kanske snart rentav polisbefogenheter, att skrida till åtgärder mot intrång. Straffen har blivit strängare, och numera kan jag dömas till upp till två års fängelse. Även om jag inte gör pengar på mina kopior. Kanske jag hellre borde låta bli att använda materialet?

Genom att skydda DRM-system har lagstiftarna gått in och skapat ett tredubbelt skydd för upphovsmannens intressen. Han är skyddad av upphovsrättslagen, han kan skydda sina intressen genom avtal och nu dessutom tekniskt. Men det här är inte det enda problemet. Upphovsrätten bygger på att jag som användare vet om jag bryter mot lagen eller inte. Förut var det inget större problem. Som de flesta människor utgick jag ifrån att det är ok att göra vad jag vill så länge jag inte gör business på det. Och det utgår jag ifrån ännu denna dag.

Vårt alltför stränga system minskar utan orsak användningen av digitalt innehåll och förorsakar stora indirekta användningskostnader. Skulle det inte vara dags för upphovsrätten att återgå till att gälla i främsta hand kommersiell användning och låta icke-kommersiellt bruk vara så fritt som möjligt?

Jag tycker inte att det är rättvist att jag först betalar för min musik på iTunes och sen betalar en gång till för att jag sparar musiken på min mp3-spelare. Och nu har innehållsindustrin föreslagit att man borde införa ytterligare en upphovsrättsavgift på bredband. Då skulle jag som konsument betala en tredje gång. I värsta fall tvingas jag betala upphovsrättsavgifter på spam och annan reklam som jag inte alls vill ha.

DRM-systemen kunde mycket väl möjliggöra en friare prissättning, där upphovsmännen själva anger priset. Men upphovsrättsorganisationerna och musikindustrin motsätter sig det. Och idag kan de fritt utnyttja sin dominerande ställning och diktera taxorna och licensvillkoren. Och det här gäller särskilt användning utan kommersiella motiv.

Fixa själv en inbunden fotobok

Text och bild gör unika sagoböcker.

Jag behöver inte nöja mig med digitalbilder på skärmen. Min senaste förtjusning är fotoboken. Med några musklick förvandlar jag bilderna till en inbunden fotobok. På samma sätt som jag beställer papperskopior av digitalbilder skapar jag en hel bok med bilder och text. En fotobok behöver inte längre vara förbehållen professionella fotografer.

Och det handlar inte om sladdriga broschyrer. Böckerna trådbinds med samma teknik som används för riktiga böcker. Fototjänsten Fuji direkt erbjuder till och med omslag i linne eller läder-imitation. Men så är inte heller tjänsten den billigaste på marknaden.

Fotoböcker med bröllopsbilder har blivit allt vanligare. Men det går att vara mera kreativ. Till exempel en uppvakting med blandade bilder ur festföremålets tidigare liv. Och eftersom det går att blanda text och bilder kan jag också göra unika sagoböcker. Eller kombinera egna bilder och dikter.

Fuji direkt erbjuder ett specialgjort layoutprogram som jag hämtar gratis på nätet. Funktionerna är begränsade men jag kan beskära, rotera och även förbättra skärpa och kontraster. Men för säkerhets skull fixar jag dock bilderna i förväg i ett bekant fotobehandlingsprogram. Men fotoassistenten Google Picasa är annars ett utmärkt gratisval för dig som inte har något fotobehandlingsprogram installerat på datorn.

Fuji direkt är en svenskspråkig tjänst. Men de levererar också till Finland. Och om tjänsten inte är den billigaste så är leveranstiden tillförlitlig. Högst 14 dagar. Fotoboken kan fås som stående A4, liggande A4 eller i formatet 30x30 centimeter. Den kostar upp till 60 euro. Extra sidor utöver de fyrtio som ingår kostar 3-4 euro extra per styck. Smakar det så kostar det.

Hur mycket jobb jag vill lägga ned bestämmer jag själv. Layoutprogrammet Fujicolor Fotobok är busenkelt att använda. Programmet bjuder på en expresslösning. Jag bara markerar mappen med bilderna och så gör programmet resten. Men expresslösningen ger tyvärr inte ett helt lyckat resultat om jag har blandade bilder på bredden och höjden.

Jag föredrar därför att själv montera bilderna. Det finns 19 olika mallar att välja mellan. Det enda jag behöver göra är att dra mina bilder i mallen med musen. Och komplettera med eventuella bildtexter. Genom att ta tag i bilden kan jag flytta den, eller ändra storlek. I vissa fall lägger jag till rundade hörn - eller skuggor.

Fotoboken blir sammanlagt en riktigt stor datafil. Bilderna ska nämligen gärna vara högupplösta. Bildprogrammet känner av om bildernas storlek räcker till när jag monterar in dem, eller gör storleksförändringar. Att ladda upp monsterfilen till fotolabbet tar ganska lång tid även om jag har ett rätt snabbt megaband. Men om jag inte hade tillgång till bredband så skickar jag över materialet på kamerans minneskort. Eller på en cd-skiva. På snigelposten.

Jag betalar med mitt Visa-kort. Visa-kortet kontrolleras och verifieras. Och nätbanken säkrar id-kontrollen. Betalningen går som en dans.

Mobilt bredband på fritidsstuga

Min avsikt var att använda webben i glesbygden.

Sommarstugan i Borgå Mickelsböle är en sann reträtt. Stugan är uppe på ett berg, mitt i ett jordbrukslandskap. Åkrar så långt ögat når. Och ändå är det mindre än 40 km till Helsingfors, och mindre än 10 km till Borgå. Idealplatsen för trådlöst bredband på fritidsstugan?

Nätoperatören Digita erbjuder det trådlösa @450-bredbandet till glesbygdens bredband. Den uppiffade kartservicen avslöjar dock brister i täckningen. Ofdm-kortet klarar sannolikt inte av kontakterna på det trådlösa bredbandet - varken i torpet i Esbo Nupurböle eller i reträtten i Borgå Mickelsböle . Åtminstone inte inomhus. Det behövs tydligen en antenn på taket?

Kanske ett 3g-bredband hos nätoperatören Elisa? Enligt reklamen är en 2 megabits 3g-uppkoppling dagens melodi. Bäst att kolla täckningen på kartan först?

Närmaste hdspa-täckning kan hittas i centrum av Sibbo - och i centrum av Borgå. Kartans uppförstoring visar att Mickelsböle allmänt sett ligger i en stor gprs-/edge-täckning. Men enligt en ännu större förstoring av kartan tyvärr just i en av de otaliga vita fläckarna med simpel gsm-täckning (53kbps).

På @450-bredbandet är mottagningen 512kbps - avsändningen 256kbps. Med en oprioriterad uppkoppling är det 90% sannolikt att hastigheterna halveras. På det mobila 3g-bredbandet är mottagningen 99% sannolikt 53kbps. Avsändningen är ändå alltid 53 Kbps - oberoende av mottagningshastighet

Ingendera av de två alternativa trådlösa bredbanden känns tillräckliga. Men de är ju de enda alternativen som står till buds? Ett fast adsl-bredband är sällan förunnat hushållen på den ultimata glesbygden. Det måste kollas. Alla tre nätoperatörerna (Elisa, Sonera, Dna) erbjuder minst 1 megabits adsl-uppkoppling till torpet i Esbo Nupurböle. Men endast Sonera erbjuder (med förbehåll) en 256kbps/256kbps adsl-uppkoppling till reträtten i Borgå Mickelsböle.

Kanske kostnaderna är en avgörande faktor?

För 38 euro i månaden får jag ett oprioriterat @450-abonnemang på 512kbps/256kbps (mottagning/sändning) - och för 48 euro i månaden 1mbps/512kbps.Med en maximal dataöverföring på 5GB i månaden. Öppningsavgiften är 39 euro. Qualcoms ofdm-kort betingar 250 euro. Första årets sammanlagda kommunikationskostnader (512kbps/256kbps) blir maffiga 745 euro (4.470 mark). Utomhusantennen icke medräknad. @450-bredbandet är tydligen inte menat åt sämre bemedlade it-medborgare?

Kanske jag skaffar 3g-bredbandet Elisa Matkakaista 384 för 29,90 euro i månaden. Öppningsavgift under 8 euro. Vodafone-kortet kostar 216 euro. Det blir sammanlagt drygt 580 euro (3.480 mark) i kommunikationskostnader (384kbps/53kbps) under det första året. Det känns inte riktigt prisvärt med tanke på den sannolikt låga anslutningshastigheten 53kbps?

Om jag skaffar mig ett fast adsl-bredband hos Sonera så kostar det 28,90 euro i månaden Öppningsavgiften är 129 euro. Det blir sammanlagt närmare 480 euro (2.880 mark) i kommunikationskostnader (256kbps/256kbps) under det första året.

Kanske mångsidigheten i användningsmöjligheterna avgör?

Det känns faktiskt lite trist att tänka sig ett fast adsl-bredband på tomgång i elva månader om året. Även om det också är det billigaste alternativet. Och eftersom min huvudsakliga avsikt var att använda webben i glesbygden i Borgå Mickelsböle så känns det å andra sidan inte trösterikt att kunna använda webben @450- eller 3g-trådlöst i centrala Helsingfors. I synnerhet som centrala Helsingfors sakta börjar fyllas med (gratis) Wifi-hotspottar. Bredbandsutbudet tycks begränsa sig till enbart undermåliga alternativ för ultimata glesbygder.

Digitalisering av vinyl tar realtid

Årgångsmusik är bäst på vinylplatta.

Vinylplattorna raspar. Fast de ser så rena och dammfria ut. Jag har faktiskt blivit kräsen sedan den digitala tekniken kom in. Det känns allt mindre lockande att plocka fram gammalt material. Men jämföra vill jag.

Och när en gång kopplingen till datorn lyckats så kan jag jämföra ljudkvaliteten i en Abba-inspelningen från vinylplatta med ljudet från ett nyanskaffat Abba-album på cd.

Stereoanläggningen flyttade redan på 80-talet från vardagsrummet till biblioteket.

Bärbara Amilo hemdatorn med Audacity får lätt plats på bokhyllan. Och den nya kabeln till stereoanläggningen räcker till. Men den är obekväm att koppla till baksidan på stereon. Jag provar på en annan kabel. Kabeln har i ena ändan en 3,5 mm stereopropp för datorns ingång (line in) och en 6,35 mm stereopropp för hörlursutgången (phones) i framsidan på stereon. Succé.

Inspelning på Audacity av musikstycken från en vinylplatta är faktiskt inte svårare än inspelning av musikstycken från en videofilm på dvd. Den stora nackdelen med digitalisering är det att den tar tid. All kopiering sker nämligen i realtid. Att föra över en vinylskiva till datorn tar mig runt en timme. När jag sedan putsar upp och delar upp musikstyckena på olika spår går ytterligare tid. Men materialet är nu i mp3-format. Jag lägger in information om musikstyckena i Windows Media Player. Och efter sammanlagt två timmar är jag färdig att avlyssna mitt första egenhändigt digitaliserade Abba-vinylalbum. Dititaliseringen har inte gjort ljudkvaliteten sämre. Men vinylraspet irriterar faktiskt mera på datorn än på stereoanläggningen.

Plötsligt känns tanken att digitalisera flera vinylplattor mycket avlägsen. Tanken att investera 180 euro i en ny usb-skivspelare känns rentav obegriplig. Lättjan är sannerligen en mäktig motivationsfaktor. Och den stärks vid avlyssningen av den nyanskaffade Abba-skivan på cd. Jag kan inte påstå att ljudkvaliteten på den inköpta cd-skivan är perfekt. Inga rasp för all del. Men musiken låter plattare än på vinyloriginalet.

Det är väl så att även om Abba-musiken har digitaliserats så har den sitt urprung i analoga masterband. Årgångsmusik är nog bäst avlyssnad på gamla vinylskivor på min gamla analoga stereoanläggning. Medan jag fortfarande har mina gamla apparater kvar. Och medan de ännu fungerar. Ja, det känns som en riktigt god idé.

It-säkerhet behöver inte kosta

Jag har helårsprenumeration med förmånspaket.

Antivirusprogram borde inte kosta något för privata hushåll. För dem finns det lyckligtvis gott om gratis antivirusprogram. Och i vardagens virusbekämpning finns det inte stora skillnader till betalprogrammen då det gäller privata hushåll. Annat är det i företagsvärlden där det sunda förnuftet måste ersättas av automatisk it-säkerhet.

Utmärkta gratisprogram i virusbekämpning:

- Avira: AntiVir Personal Edition Classic
- Alvil: Avast! Antivirus Home Edition
- Grisoft: Avg Anti-Virus Free Edition

Jag är en en suverän novis - en van windows-användare. Och det är det som krävs för att kunna ta i bruk ett gratisprogram. Det är inte menat för vem som helst. Och allra minst för absoluta noviser utan någon som helst rutin i datoranvändning.

Jag har rutin i att hitta gratissajter på webben. Nedladdningen av programmen på datorns hårdskiva är heller inget problem. Men visst kräver det ett snabbt bredband. Minst ett megaband.

Installation av gratisprogram är inget problem för mig. Jag går helt enkelt med på allt vad programmet föreslår. Och med tilltagande rutin har jag också lärt mig att avvisa påtrugad reklam.
Finessen med installation av antivirusprogram är att det tidigare antivirusprogrammet avinstalleras först. Helt och hållet. Annars blir det ordentliga problem.

Men hur kan jag råka ut för en ovälkommen avinstallation. Jo, enkelt. Då bärbara Amilo köptes kom en 3-årsprenumeration av programsviten Norman Internet Security på köpet. Prenumerationen går ut 27.2.2008 och för att få den förnyad måste jag kunna webbshoppa med Visa-kortet. Om jag ersätter Norman med en annan programsvit i it-säkerhet måste jag kunna avinstallera Norman innan jag installerar den nya. På tre år har jag skaffat mig den rutin som behövs.
Aningslösa nybörjare går tyvärr lätt i fällor. Stationära Scaleo hade ett förmånspaket i bagaget. En 6-veckors prenumeration på programsviten Norton Internet Security. Det är en sorgligt kort tid att lära sig svårsmälta saker som att webbshoppa med Visa-kortet. Och att gravera in en ny prenumerationsnyckel i konfigurationstablån. Åtminstone för absoluta nybörjare.

Stationära Scaleo hade i ett års tid en prenumeration på programsviten F-Secure Internet Security. Efter det enbart på programmet F-Secure Antivirus. Ända tills 25.7.2007. Tills dess hade programmets pris bakats in i bredbandsabonnemanget. Så inte mera. Nu erbjuder operatören programsviten F-Secure Internet Security för 82,90 euro i året, komplett för 94,80 euro i året.
Det är det priset en absolut nybörjare får betala för sin okunnighet.

En van windows-användare kan spara in summan med att ladda ned, installera och använda gratisprogram. Programsviterna i it-säkerhet innehåller spiondödare och brandvägg som tilläggsprogram i sina betalversioner. Men gratisprogrammet Ad-Aware 2007 Free är faktiskt samma spiondödare som finns i F-Secure Antivirus. Men utan scanning i realtid (extrapris 29,40 euro i året). MS Windows XP innehåller ett enkelt och utmärkt brandväggsprogram. Helt gratis dessutom. Som gjort för oss vanliga människor. Det sunda förnuftet är det bästa försvaret och det kan inte ersättas av mångsidiga konfigurationsmöjligheter. Om jag ändå inte vet vad jag gör.

IDG tidskriften Pc för Alla bjuder på ett förmånspaket åt helårsprenumeranter. På köpet erbjuds en prenumeration på programsviten F-Secure Internet Security. Värd 94,80 euro i året. Jag har hittills köpt Pc för Alla i lösnummer för 7,50 euro per tidning. Det blir sammanlagt 90,00 euro i året för tolv mummer. En subventionerad helårsprenumeration verkar ju oemotståndligt fördelaktig.

Tidskrifter i Sverige är inte alls lätta att beställa till Finland. IDG är dock ett undantag. En helårsprenumeration av Pc för Alla går lekande lätt att beställa per mejl till kundtjänsten. Men jag måste betala extra porto (2,50 euro per upplaga) för leveransen till Finland. Aktiveringen av förmånspaketet förutsätter i princip att jag i registreringsfasen meddelar ett postnummer i Sverige. Vilket jag givetvis inte har. Men registreringen av förmånen fixar sig genom att mejla kundservicen om hjälp.

Uppdatering:

Men visst finns det fällor för ringrävar också. Förmånspaketet för helårsprenumeranter gäller främst prenumerationer i Sverige. Nog också Finland, men med förbehåll för elektronisk prenumeration på webben. Om jag helårspremumererar gammaldags via ett ombud så gäller inte förmånspaketet i Finland. Surt, sade räven om rönnbären. Men Pc för Alla förmedlar också tidsvisa prenumerationer av programsviten F-Secure Internet Security. Jag laddar ned och installerar en evalueringsversion. Gratis givetvis. Och med Pc för Allas programnyckel går prenumerationen ut först 25.11.2007.

Gmail bara ökar på försprånget

Kanske jag byter min e-postklient.

Google Gmail går från klarhet till klarhet. Gmail är en av de bästa tjänsterna för gratis e-post. Jag har en brevlåda på nästan 3GB och med en smart sökfunktion är det lätt att hålla reda på alla meddelanden. Fram till år 2007 har man bara kunnat få Gmail-adress genom att bli inbjuden av en befintlig abonnent. Men nu kan alla fritt få en eget adress.
Google Gmail är för mig i dag ett självklart val att mejla ut.

Och att läsa mejl med. På den lokala e-postklienten på datorn. Företrädesvis på e-postprogrammet MS Outlook Express. Jag kan hämta vilken pop3-mejl som helst. Utmejlandet förutsätter givetvis att jag har bredbandsoperatörens smtp-server i inställningarna. Eller så var det åtminstone tills nyss.

Det konkurrerande e-postprogrammet Mozilla Thunderbird har kommit ut i en ny version. Den stora nyheten är en smidigare koppling för mig som använder Gmail. Thunderbird 2 tar automatiskt hand om konfigureringen för Gmail. Och lyckas med att konfigurera Gmails krypterade smtp-server så att utmejlandet lyckas. Kanske jag rentav byter ut mitt lokala e-postklientprogram?

Men det behövs inte. Jag har missat en inställning i Outlook Express. Gmails smtp-server kräver krux för verifiering. Och nu uppträder mottagna och avskickade meddelanden på samma sätt både i vardera lokala e-postklienten. Precis som i Gmail webbmejlen.

Mail Fetcher -funktionen i Gmail har nått Finland. I Gmail kan jag nu hämta e-post från andra mejlkonton än Gmail. Jag kan faktiskt samla upp e-post från upp till fem externa konton på ett ställe - och utnyttja Gmails fantastiska sökfunktioner. Mycket praktiskt. Det är en funktion som har varit förbehållen de lokala e-postklienterna. De e-postkonton jag vill hämta måste givetvis ha stöd för pop-åtkomst.

Gmail har en fullt tillförlitlig process i hantering av e-postens bilagor. Inga problem att spara dokument av Word-, Excel- eller Powerpoint på hårdskivan. Eller att öppna bilagorna i MS Office - eller i Microsofts gratis Viewer-program. Inga problem med att fritt spara bilder eller foton heller. Och avläsande av pdf-dokument har Gmail alltid elegant överlåtit åt gratisprogrammet Adobe Reader.

Men numera behövs nödvändigtvis inga installerade lokala program i datorn mera. Gmail kan öppna dokument för avläsning direkt i webbformat (html). Dokument från MS Office. Och dokument från gratisprogrammet Openoffice. Dessutom kan Gmail läsa pdf-dokument i webbformat. Bilderna försvinner visserligen i konverteringen - men texten och layouten består.

Och Gmail har också integrerat den webbaserade chat-funktionen. Med Gmail-versionen kan jag chatta direkt utan att nödvändigtvis behöva installera klientprogrammet Google Talk.