Upphovsrättslagen har under de senaste åren ändrats så att innehållsindustrin fått en omfattande rätt att införa DRM-system. Och det tycker jag är helt i sin ordning. Systemen kan också vara till användarnas fördel.
Systemen har dock utvecklats och blivit effektivare. Förutom att innehållsproducenten kan göra så att musik eller film endast kan återges på vissa spelare, kan de också hindra laglig verksamhet. Såsom min citaträtt.
Eller min rätt att framställa kopior för privat bruk.
Det går till och med att göra innehållet obrukbart. Och i värsta fall förorsaka skada på min dator. Den digitala tekniken ger alla parter nya vapen i informationskriget. Men en av dem har fått ett orättvist övertag - innehållsproducenten.
Det underliga är att politikerna så glatt har hoppat på tåget och kontinuerligt stärkt industrins rättsställning; strängare straff för piraterna, effektivare internationellt samarbete mot piratism och större befogenheter, kanske snart rentav polisbefogenheter, att skrida till åtgärder mot intrång. Straffen har blivit strängare, och numera kan jag dömas till upp till två års fängelse. Även om jag inte gör pengar på mina kopior. Kanske jag hellre borde låta bli att använda materialet?
Genom att skydda DRM-system har lagstiftarna gått in och skapat ett tredubbelt skydd för upphovsmannens intressen. Han är skyddad av upphovsrättslagen, han kan skydda sina intressen genom avtal och nu dessutom tekniskt. Men det här är inte det enda problemet. Upphovsrätten bygger på att jag som användare vet om jag bryter mot lagen eller inte. Förut var det inget större problem. Som de flesta människor utgick jag ifrån att det är ok att göra vad jag vill så länge jag inte gör business på det. Och det utgår jag ifrån ännu denna dag.
Vårt alltför stränga system minskar utan orsak användningen av digitalt innehåll och förorsakar stora indirekta användningskostnader. Skulle det inte vara dags för upphovsrätten att återgå till att gälla i främsta hand kommersiell användning och låta icke-kommersiellt bruk vara så fritt som möjligt?
Jag tycker inte att det är rättvist att jag först betalar för min musik på iTunes och sen betalar en gång till för att jag sparar musiken på min mp3-spelare. Och nu har innehållsindustrin föreslagit att man borde införa ytterligare en upphovsrättsavgift på bredband. Då skulle jag som konsument betala en tredje gång. I värsta fall tvingas jag betala upphovsrättsavgifter på spam och annan reklam som jag inte alls vill ha.
DRM-systemen kunde mycket väl möjliggöra en friare prissättning, där upphovsmännen själva anger priset. Men upphovsrättsorganisationerna och musikindustrin motsätter sig det. Och idag kan de fritt utnyttja sin dominerande ställning och diktera taxorna och licensvillkoren. Och det här gäller särskilt användning utan kommersiella motiv.
Systemen har dock utvecklats och blivit effektivare. Förutom att innehållsproducenten kan göra så att musik eller film endast kan återges på vissa spelare, kan de också hindra laglig verksamhet. Såsom min citaträtt.
Eller min rätt att framställa kopior för privat bruk.
Det går till och med att göra innehållet obrukbart. Och i värsta fall förorsaka skada på min dator. Den digitala tekniken ger alla parter nya vapen i informationskriget. Men en av dem har fått ett orättvist övertag - innehållsproducenten.
Det underliga är att politikerna så glatt har hoppat på tåget och kontinuerligt stärkt industrins rättsställning; strängare straff för piraterna, effektivare internationellt samarbete mot piratism och större befogenheter, kanske snart rentav polisbefogenheter, att skrida till åtgärder mot intrång. Straffen har blivit strängare, och numera kan jag dömas till upp till två års fängelse. Även om jag inte gör pengar på mina kopior. Kanske jag hellre borde låta bli att använda materialet?
Genom att skydda DRM-system har lagstiftarna gått in och skapat ett tredubbelt skydd för upphovsmannens intressen. Han är skyddad av upphovsrättslagen, han kan skydda sina intressen genom avtal och nu dessutom tekniskt. Men det här är inte det enda problemet. Upphovsrätten bygger på att jag som användare vet om jag bryter mot lagen eller inte. Förut var det inget större problem. Som de flesta människor utgick jag ifrån att det är ok att göra vad jag vill så länge jag inte gör business på det. Och det utgår jag ifrån ännu denna dag.
Vårt alltför stränga system minskar utan orsak användningen av digitalt innehåll och förorsakar stora indirekta användningskostnader. Skulle det inte vara dags för upphovsrätten att återgå till att gälla i främsta hand kommersiell användning och låta icke-kommersiellt bruk vara så fritt som möjligt?
Jag tycker inte att det är rättvist att jag först betalar för min musik på iTunes och sen betalar en gång till för att jag sparar musiken på min mp3-spelare. Och nu har innehållsindustrin föreslagit att man borde införa ytterligare en upphovsrättsavgift på bredband. Då skulle jag som konsument betala en tredje gång. I värsta fall tvingas jag betala upphovsrättsavgifter på spam och annan reklam som jag inte alls vill ha.
DRM-systemen kunde mycket väl möjliggöra en friare prissättning, där upphovsmännen själva anger priset. Men upphovsrättsorganisationerna och musikindustrin motsätter sig det. Och idag kan de fritt utnyttja sin dominerande ställning och diktera taxorna och licensvillkoren. Och det här gäller särskilt användning utan kommersiella motiv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar