Virusvarning i usb-minnespinnen

Jag fick ett helt oväntat bonus.

Nu gäller det för rörliga surfare att vara på sin vakt. Vanliga usb-minnen kan innehålla virus och trojaner som aktiveras så fort fickminnet sticks in i datorn. Problemet är allvarligt eftersom usb-minnen är så oehört vanliga på arbetsplatserna idag. Och eftersom fickminnena bärs mellan arbetsplatsen och hemmet är risken stor att nära och kära får sig en släng av sleven.

Varningen gäller usb-minnen med den allt populärare så kallade u3-tekniken, som gör att jag har med mig mina egna program och mina egna inställningar i fickminnet.

Varningen gäller givetvis också konkurrerande portabla program till u3-tekniken. U3-tekniken är väldigt praktisk och växer därför snabbt.

Usb-minnen med u3-teknik kan infekteras med trojaner som exempelvis läser in datorns adressbok eller loggar alla tangenttryckningar och skickar vidare informationen någonstans. Det går också att lägga in virus i värddatorn som i sin tur smittar ner alla usb-minnen som senare stoppas in i datorn. Problemet bygger på att u3-minnena har ett litet program som startas automatiskt så fort minnet sticks in i usb-kontakten. Programmet är till för att hantera övriga program på usb-minnet. Att använda ett usb-minnen med u3-minne eller motsvarande kräver stor medvetenhet av oss om säkerhetsrisker som är förknippade med hanteringen.

Jag jobbar själv ur ett strikt säkerhetsperspektiv så jag tillåter inte usb-minnen hur som helst eller av vem som helst utan bara minnen som jag har koll på och godkänt. Jag sticker heller aldrig in fickminnet i en annans dator utan att ha virusskannat mitt usb-minne först. För att undvika infektion från andra datorer har jag konfigurerat av startautomatiken i applikationerna. Vid behov också i menyprogrammet som hanterar de övriga programmen. För en datorvan som har rutin i att göra inställningar i program är konfigurationen lätt att åtgärda. Tyvärr inte alls så lätt för en orutinerad it-novis.

Jag fick faktiskt ett oväntat bonus då jag gick över till gratisprogrammet Avast i hemdatorns virusskydd. Programmet följer mycket uppmärksamt med all trafik från och till usb-minnet. Och det är inget problem att låta Avast virusskanna usb-minnet. Problem kan däremot uppstå om jag sticker in usb-minnet i andra datorer. Jag kan dock gardera mig för den situationen med att förse själva usb-stickan med ett eget antivirusprogram. Tyvärr inte helt gratis. U3-versionen av Avast Antivirus låser trafiken till usb-minnet och kör en virusskanning av värddatorns centrala systeminnehåll. Skanningen tar inte mera än 2-3 minuter. Efter det följer programmet uppmärksamt med all trafik från och till usb-minnet.

U3-versionen av Avast Antivirus är tydligt riktad till organisationer och företag. Den går inte att få helt gratis. Bara för en provtid på 60 dagar. Efter det ger en nyinstallation bara 7 dagar i taget. Gratis. Men det finns ett brutalt sätt att kringå kontrollen. Om jag inte har alltför många program installerade på usb-minnet så kan jag helt sonika radera innehållet på smartdrajven. Usb-minnet startar då upp för nyinstallation av program i en tom smartdrajv. Och i den vevan kan jag faktiskt på nytt få Avast Antivirus gratis - för en extra provtid på 60 dagar. För mig fungerar arrangemanget perfekt. Mitt usb-fickminne används bara 60 dagar i sträcket. Ett sträck på våren - ett andra sträck på hösten.

It-support med resultatvarning

Jag uppmanas ta telefonkontakt.

Det är brist på konsumentvänliga it-affärer i Finland. Åtminstone på sådana affärer som man kan vandra in och köpa något man specifikt vill ha. It-affärerna väljer sitt smala sortiment och konsumenten förväntas anpassa sina köp därefter.

I praktiken finns endast en it-affär i helsingforsnejden med bredare sortiment, Verkkokauppa.com, men den firmans lager och support hade jag nyligen så dålig erfarenhet av.

Verkkokauppa.com är dock den enda it-affären i Finland som säljer min åtrådda fm-sändare för iPod Nano - Griffins iTrip (Dock). Men, lyckligtvis har Griffin sin egen EuroStore på webben. Griffins fm-sändare iTrip (Dock) finns på lager så det blir affär. Jag betalar med mitt Visa-kort. Visa-kortet kontrolleras och verifieras. Och nätbanken säkrar id-kontrollen. 49,99 euro kostar nöjet.

Varje gång paketet rör på sig kommer en mejl som bekräftelse. Efter en dryg vecka droppar paketet i postlådan.

Reseradion bjuder på en passligt tom frekvens på fm-bandet. iPoden är laddad med ström och musik. iTrippen är snabbt inställd på reseradions frekvens. Och musiken flödar ut i rummet. Men sedan är det plötsligt stopp. Med reseradion på max hörs musiken mera bara som en viskning. Det är fel någonstans?

- Musiken är också en viskning på fm i stereoanläggningen
- Musiken är också bara en viskning på fm i bilstereon
- Musiken hörs utmärkt på iPoden med hörlurarna ikopplade
- Musiken hörs utmärkt med iPoden dockad i Jbl-musikstationen

iTrip-sändaren är sönder! Ingen iTrip-supportadress i Europa. Griffins Support finns bara i Nashville USA. Jag startar en konversation på Gmail med Griffins Support. Trots att min felbeskrivning är kort och på utmärkt engelska uppmanas jag att ringa Supporten per telefon. Jag försöker upprepat med Gmail och varvar texten med hänvisningar till ångerklausul. Eller produktbyte i garanti. Jag uppmanas upprepat att ta telefonkontakt.

Ok! Jag tar telefonkontakt till Griffins Support via Skype. En robot svarar och uppmanar mig att trycka etta, tvåa eller trea ... med mera. Skype-fliken med nummertangenter fungerar. En musklick på ettan - och Skype får kontakt med annan robot. Roboten förklarar att det är rusning på telefontjänsten. Struntprat. Efter bara 3-minuters väntan svarar en människa. Jag förklarar mitt ärende och betjänten tycker att jag ska få en ny iTrip-sändare. Jag behöver inte ens skicka mitt exemplar tillbaka till USA. Det räcker om jag bevisligen slår ihjäl älendet.

Jag skickar en mejl till Griffins Support men mina leverans- och kontaktuppgifter med hänvisning till telefonsamtalet. Jag får ett svar där jag uppmanas att svara på det meddelandet med mina leverans- och kontaktuppgifter. Jag svarar med att mejla mina leverans- och kontaktuppgifter tillsammans med en produktbeskrivning av iTrip-sändaren. Och nu får jag ett mejl med ett informationsbladet för produktbyte i garanti. Som europe uppmanas jag att slå ihjäl iTrip-sändaren, placera spillrorna på mitt köpkvitto och ta ett digitalfoto av älendet så att informationsbladet också syns på samma bild. Jag beskär och förminskar bilden och skickar den som en bilaga med svarsmejlen.

Jag får en bekräftelse på mejlen på att en ny iTrip-sändare för en svart iPod Nano är på väg. Och efter två dagar knackar Ups-budet på dörren. Det var snabbt.

Jag hann knappt beundra den prydligt buntade konversationen i Gmail. Vilken fin egenskap alltså. Och USA-samtalet kostade inte heller skjortan. Det blev sammanlagt tio minuter på SkypeOut a' 2 cent minuten.

Mediedatorn klarar av digital-tv

Macbook Pro har inget tv-uttag.

En mediedator med Windows Media Center låter riktigt intressant. Den finns separat för operativsystemet Windows XP. Och den är en integrerad del i Windows Vista Premium. Synd bara att Macbook Pro inte har den behövliga tv-mottagaren. Den vore annars en behagligt tystlåten nöjesdator - utan fläktbrus.

När jag kör en mediedator fungerar min digitala tv-apparat som en vanlig bildskärm och visar upp det innehåll som kommer från datorn. Fast egentligen spelar det ju ingen roll vilken tv jag har.

Den kan lika gott vara min gamla analoga bildrörsmodell. Men också min maffiga platta 20" bredbildsskärm duger.

Mediadatorn har en egen tv-mottagare. Och i de de flesta fall en analog mottagare. Men allt fler mediedatorer utrustas på sikt med digitala mottagare. Om mottagaren är analog så gör jag precis som med en gammal analog tv. Skaffar en digi-box. Jag kopplar boxen mellan datorn och antennuttaget. Problemet är förstås att inställningarna för att få datorn och boxen att fungera ihop är lite krångliga. Och kopplingarna mellan tv och dator kan vara ett besvärligt kapitel.

Mediedatorn är den perfekta kopplingen mellan tv och allt det som en dator kan göra. Det vill säga, så fort jag har löst allt trubbel med sladdar och kontakter. För tekniken har fortfarande barnsjukdomar. Så inte rusar jag i brådrasket för att shoppa en mediedator.

Nyanskaffningen Nero 7 Premium Reloaded innehåller Nero Home Media Center. Nero Home är ett alternativ till Windows Media Center och kan till och med användas för att spela in tv-program. Om datorn har ett tv-kort alltså. Jag får då fram en tv-tablå (som hämtas via xmltv) och väljer från den de program jag vill spela in.

I princip borde min externa digitala Anysee-mottagare motsvara ett digitalt tv-kort. Via usb-jacket. Anysee-mottagaren har en stor teleskopantenn. Men den går också att koppla direkt till antennuttaget. Den senaste programversionen anser sig t.o.m. vara Vista-kompatibel.

Nero har ett generöst erbjudande på gång. Gratis uppgradering av min nyanskaffade Nero 7 Premium Realoaded till den Vista-kompatibla programsviten Nero 8.

Kanske en MacBook Pro med Windows Vista trots allt klarar den behövliga digitala tv-mottagningen? Med lite hjälp av Nero Home Media Center och digitala Anysee-mottagaren?

Att välja rätt operativsystem

Parallels Desktop är ett underverk.

Vill jag vara helt säker på att allting är kompatibelt så kör jag Windows XP, som är det mest kompletta operativsystemet. Och eftersom jag har ett fungerande system på Windows XP idag så finns det inga större anledningar att byta till Windows Vista. Och då måste jag inte heller uppdatera minnet och videokortet.

Ska jag däremot sätta upp en ny dator så är Windows Vista Home Premium väl värt att överväga. It-användare i vardagens Finland kommer till 99% att ty sig till Microsofts operativsystem Windows.

Mac-entusiasterna sitter fortfarande på isolerade reklam- och mediaföretag. Och Linux-ivrarna hittas på högskolor och universitet. Ingendera gruppen platsar på riktigt för vardagen i IT.

Jag måste inte välja Microsoft. Numera finns det massvis med riktigt bra operativsystem att välja mellan Och kanske kan jag hitta något som passar just mina behov perfekt. Valmöjligheterna är tyvärr bara till för datorvana och rutinerade it-användare. En orutinerad absolut it-novis kan i princip bara välja mellan Microsofts nuvarande operativsystem Windows XP och det nya Windows Vista (Home Basic eller) Home Premium.

Alternativen till Microsoft är i princip inte heller så mångtaliga. Apples Mac OS X - eller 101 olika distributioner av Linux. Jag ser tydliga fördelar med Mac och Pc, Apple och Microsoft. Mac är snyggare, säkrare och smidigare, medan Pc vinner på lägre pris samt ett större utbud av program, tjänster och tillbehör. På samma sätt kan man hitta argument för Linux- och Microsoft-produkter.

Produkterna är idag alltmer lika varandra. Windows Vista är på många sätt en blåkopia av Mac OS X. Och Apple har gett upp försöken att distansera sig mot pc-världen i och med att det nu går att köra windows-program på mac-datorer. Microsoft och Apple har snott så många funktioner av varandra att det tekniskt sett är egalt vilket operativsystem jag väljer.

Linux-operativsystemet Ubuntu 7.04 Feisty Fawn har blivit konsumentvänligare. Men än så länge passar Lixux bäst åt nördar som bättre förstår sig på maskiner än på människor. Det en bra bit kvar innan vem som helst ska börja använda Linux-operativsystemet Ubuntu till vardags. Nyfikna finsmakare med studieambitioner kan unna sig lyxen att ha både Windows och Ubuntu på samma pc-dator.

Apples intel-baserade mac-dator har blivit konsumentvänligare. Med undantag av en handfull Linux-dödare platsar prissättningen ändå bäst elitmedvetna som vill sticka ut. Själv har jag mera lust att sticka upp. Om jag riktigt anstränger mig kan jag hitta prisvärda mervärden i mac-datorn. Ett mervärde är att jag i princip inte behöver välja bort något av de alternativa operativsystemen. Windows och Mac OS X ryms bra i en och samma mac-dator.

Att helt byta operativsystem kan vara en skakande upplevelse för en vanlig människa. Om jag köper en mac-dator behöver jag inte lämna Windows överhuvudtaget. Det finns två sätt att köra Windows på mac-datorer. Och ett av dessa är dessutom helt gratis.

Jag kan surfa till Apples hemsida och ladda hem programmet Boot Camp. Boot Camp är helt gratis. Det låter mig installera och köra Windows på mac-datorn. Genom att hålla en tangent nedtryckt när jag startar mac-datorn kan jag välja vilket operativsystem jag vill använda. När jag använder Windows är det precis som Windows. Åtminstone med externt pc-tangentbord och -mus.

Jag kan alternativt installera programmet Parallels Desktop och då kan jag när som helst starta Windows medan jag kör Mac OS X. Det är en rätt rolig känsla att se hela Windows boot-process i ett litet fönster. Men då kan jag installera alla program jag saknar från Windows och köra dessa parallellt med Mac OS X. Jag kan till och med dra information med musen över från Windows till Mac OS X. Och tvärtom. Den senaste 3.0-versionen har stöd för DirectX och OpenGL. Parallels Desktop 3.0 for Mac kostar 79,90 euro men är gratis att testa.

Med Parallels Desktop 3.0 for Mac behöver jag inte ens avstå från självstudier i Linux-operativsystemet Ubuntu 7.04 Feisty Fawn. Jag kan installera Linux-program och köra dessa parallellt med Windows och Mac OS X. Och jag kan fritt dra information med musen över från Linux till Windows och Mac OS X. Jag kan ta Ubuntu-applikationer i bruk i allt större grad i vardagsproduktion. Ja, Parallels Desktop är i så fall ett prisvärt litet underverk.

Egen webbradio med toppenljud

Min musiksamling är på hårddisken.

Jag har en massa gamla cd-skivor som samlar damm. Många cd-skivor med klassisk musik faktiskt. Jag börjar kopiera (rippa) dem till datorn - min personliga jukebox. Och så för jag över musiken på mp3-spelaren iPod Nano.

Datorn är en fantastisk musikmaskin. En vanlig cd-skiva rymmer bara någon timme musik. Datorn kan lagra tiotusentals musikstycken. Ja, jag kan utan problem lägga hela min musiksamling på hårddisken.

Fördelarna är många. Jag slipper leta och jag är inte bunden att spela en skiva åt gången. Jag kan plocka fritt ur min musiksamling - och jag kan skapa egna spellistor.

Och så kan jag så enkelt kopiera över musiken på iPoden. I öppet mp3-format.

För att fylla datorn med musik kan jag göra på olika sätt. Jag kan exempelvis gå ut på iTunes Store och köpa klassisk musik i digital form. Men då jag redan har klassisk musik på cd är det onödigt. Det är enkelt att kopiera (rippa) cd-musiken över till hemdatorn. Det enda som behövs är passliga program. Windows Media Player 11 (mp3/wma) - eller Apples mediespelare iTunes 7 (mp3/aac). Bägge programmen är gratis dessutom.

Programmen hämtar automatiskt skivomslag och namn på musikstycken, album och artist. Och i de få fall de inte gör det kan jag själv fylla i uppgifterna manuellt.

Jag tänker strunta i reklam- och skvalradion. Och sända min egen webbradio i bilen i stället. Griffins lilla iTrip-sändare är otroligt enkel att ställa in och använda. Jag ställer in en oanvänd frekvens, sätter på bilstereon på samma våglängd och låter musiken fylla bilen. Svårare är det inte. Musiken jag strömmar från mp3-spelaren iPod Nano låter mycket bra och lider inte av underliga missljud eller störningar. Det övre och mellanregistret låter bra samtidigt som basen är rund och fin.

Jag behöver inte ens koppla ström till sändaren. Det är bara att plugga den i iPoden.

Och om jag inte lyssnar på musik så kan jag lyssna till mp3-böcker. Eller språkkurser.

Och sändningarna på min egen webbradio behöver inte alls begränsas till bilen. Jag kan ta iPoden och iTrip-sändaren med till stugan och lyssna på min webbradio på reseradion. Ja, jag kan till och med lyssna på min webbradio på stereoanläggningen hemma.

Trygg och säker med Ubuntu

Augusti: 57 säkerhetsuppdateringar.

Jag behöver inte tampas med säkerhetsuppdateringar om jag använder operativsystemet Linux? Eller åtminstone har jag förstått saken så på basen av Linux-ivrarnas kommentarer i fall om operativsystemet Windows.

Det är inte sagt att jag behöver ta säkerhetskopior av viktiga filer heller? Eller återställa hårdskivans innehåll? Och i varje fall behöver jag inget virusskydd? Och ingen brandvägg heller?

På grund av allt detta sparar jag tid för väsentligt substansarbetet med datorn.

Jag har förstrött kollat in Linux-operativsystemet Ubuntu. Sedan slutet av juli 2007. Efter det jag första gången lyckades starta upp Ubuntu fick jag ta emot en svallvåg på 72 säkerhetsuppdateringar. Samt inom juli ytterligare 37 säkerhetsuppdateringar. Samt ytterligare 57 säkerhetsuppdateringar inom augusti.

Det finns en risk att operativsystemet Linux inte är det Nirvana för vardagens it-användare som utmålats. Efter en tids självstudier via sökresultat på internet - med sökargument kring säkerhetskopiering, virusskydd och brandvägg - snubblar jag på otaliga forum och diskussioner om dessa ämnesområden. Och då målas en helt annorlunda bild upp. It-säkerheten i Linux är i princip lika skör i som i Mac OS X. Och lika skör som i Windows.

När inbitna Mac-ägare hör pc-folket klaga över virus skänker de en tacksam tanke till att Mac-ägare är så få att ingen ids göra virus för dem. Och i Finland är Mac-ägare med Mac OS X ändå fler än pc-ägare med olika Linux-distributioner.

Ubuntu 7.04 Feisty Fawn är en positiv och angenäm överraskning. Men visst lämnar den korta bekantskapen många öppna frågor i it-säkerhet. Och krävande problemlösningar:

- Återställning av hårdskiva lyckas inte med Ubuntu
- Brandväggsprogram verkar att saknas på Ubuntu
- Trovärda antivirusprogram saknas helt på Ubuntu

Jag väntar mig inga seriösa säkerhetslösningar. Linux-ivrarna är opportunister. Mångfalden av Linux-distributioner ger ett effektivt skydd. Svallvågor av säkerhetsuppdateringar ger ett effektivt skydd. Sunt förnuft i kombination med en försumbar användningsgrad ger ett effektivt skydd. Bekantskapen med Ubuntu 7.04 Feisty Fawn kommer att fortsätta men jag tvivlar i allra högsta grad på förutsättningarna att överge produktionsmiljön i Windows. Till fördel för Linux.

Uppdatering:

Samt ytterligare 29 säkerhetsuppdateringar inom september

Uppdatering:

Samt ytterligare 35 säkerhetsuppdateringar inom oktober

Uppdatering:

Uppgradering av Ubuntu 7.04 Feisty Fawn till Ubuntu 7.10 Gutsy Gibbon (19.10.2007)

Spara vhs-videofilmer på dvd

Jag dubbar vhs > dvd då jag tittar.

Att kopiera från vhs till dvd är en dröm för en del av oss. Jag har numera som de flesta en dvd-spelare kopplad till tv-apparaten. Men det går ju inte an att lättsinnigt avstå från den gamla vhs-bandspelaren. Förklaringen är förstås att alla gamla vhs-filmer blir obrukbara i samma stund som vhs-videospelaren åker ut. Nu behöver det inte vara så. Jag har skaffat en kombinerad vhs- och dvd-spelare. Med den går det hur elegant som helst att banda in på dvd-skiva (eller på vhs-kasett). Och det går lika elegant att se på filmer på dvd (eller vhs).

Men det går också förvånansvärt enkelt att föra över inbandningarna från vhs till dvd. Och tvärtom. I en och samma combo-spelare. Och om jag bara står ut med startflimret i början av avsnitten - och med reklaminslagen - så slipper jag ganska lätt undan. Jag dubbar vhs till dvd medan jag tittar. Eller i varje fall måste jag vara närvarande vid avsnittets uppstart - och vid slutet. Dubbningen går nämligen i realtid. Fyra timmar vhs-film tar mera än fyra timmar att konvertera till dvd.

Med redigeringsprogrammet Nero Vision 4 i sviten Nero 7 Premium Realoaded kan jag i princip redigera bort startflimret och reklaminslagen på dvd-skivan. Men det går givetvis ytterligare tid till det. Petig som jag är får jag lätt fyra extra timmar till att gå innan jag har en nyputsad dvd-skiva i handen.

Så jag tror jag inte avstår från vhs-kasetterna i brådskande takt. Inte så länge jag har en fungerande vhs-spelare.

Alla har förstås inte en combo-spelare i hushållet. Men om den gamla vhs-spelaren finns kvar så går det förvånansvärt enkelt att föra över inbandningarna från vhs till dvd. Via datorn. Med redigeringsprogrammet Nero Vision 4 i sviten Nero 7 Premium Realoaded i huvudrollen. Trotjänaren har jag också kvar. Vhs-bandspelaren Sony SE-SL100. Och stationära Scaleo har den behövliga kopplingen s-video in (s-video out). Det är ju så datorn kopplas ihop med videobandspelaren (tv-apparaten).

Av någon förunderlig anledning har jag alla behövliga stöpslar och kablar. Jag har en omkopplande scart-kontakt till vhs-spelaren. Med kabeluttag för s-video- och kompositkontakter på ryggsidan. Och omkopplaren ska stå på Out förstås. Svart kabel mellan s-video och datorkopplingen s-video in. Och en svart kabel med 3,5mm kontakt för att överföra ljudet. Till mikrofoningången på datorn.

När installationen är klar och Nero Vision 4 (Capture Video) (fånga in video) samt vhs-spelaren är uppstartade ser jag i redigeringsprogrammets videofönster det som spelas på vhs-kasetten. Jag kan bläddra - framåt och bakåt - och skippa. När jag är nöjd klickar jag på kommandot Skapa DVD med infångad video. Och till sist på kommandot DVD-Video. Vid behov kan jag nu klippa bort reklaminslagen (Edit Movie) (redigera video). Redigeringsprogrammet Nero Vision 4 går utan knot med på att rippa och dubba vhs-kasetten med tv-inbandningen till dvd-skiva.

En nyputsad dvd-skiva låter sig elegant brännas i konventionellt dvd-format. Dvd-skivan avtittas för kontroll både i datorn och på tv-apparaten. Snygga klipp. Men redigeringen och bränningen tar som sagt tid. Fyra inbandade filmer från en 4-timmars vhs-kasett till dvd-skiva på fem timmar. Det går faktiskt nästan dubbelt snabbara att spara och redigera en vhs-inbandning direkt på dvd-skiva via datorn. Utan omvägen via combo-spelaren. Men ändå.

Jag tror jag faktiskt inte avstår från vhs-kasetterna i brådskande takt. Inte så länge jag har en fungerande vhs-spelare.

Kvävande omtänksam it-säkerhet

F-Secure har ställt sig på tvären.

It-säkerhet behöver inte kosta. En missad helårsprenumeration med förmånspaket till trots har jag haft F-Secure Internet Security 2007 till provs. Gratis förstås. Men nu blir jag påmind om varför jag avstod från nämnda säkerhetsprogramsvit 2006. Det är som om jag hällt sirap i datamaskineriet. Och uppstarten av datorn är nervslitande långsam.

F-Secure Internet Security 2007 tar ett kvävande omtänksamt famntag i it-säkerhet. Stationära Scaleo-hemdatorn (Amd 1.8GHz - 512MB - 160GB) är på tok för klen i en sådan bamsefamn.

Och ändå har jag lyckats med konstycket att lämna bort det sega barnlåset i installationen.

Droppen som får mitt humör att rinna över är bannlysningen av den externa Maxtor-hårdskivan. Säkerhetskopieringen är bortlåst. Först misstänker jag fel i själva Maxtor-enheten. Men sedan kommer jag på det. F-Secure brandväggen har ställt sig på tvären. Den enda fungerande lösningen jag kommer på är att inaktivera brandväggen i F-Secure och låta Windows Firewall ta ansvaret.

Det ena ger det andra. Nu tar jag Microsofts gratisprogram, brandväggen Windows Firewall och spiondödaren Windows Defender, i vardagsbruk. F-Secure Internet Security 2007 (84MB) åker på soptippen och Alvils Free antivirus - avast! 4 Home Edition (16MB) tar ansvaret för virusskyddet. Gratis dessutom.

Stationära Scaleo-hemdatorn är som ny. Snabb i uppstarten och ingen sirap i datamaskineriet.

Det finns förstås suveräna it-användare som inte tar i Microsofts produkter ens med kniptång. Utmärkta ersättare till brandvägg och spiondödare är gratisprogrammen:

- brandväggen ZoneAlarm Free Firewall
- spiondödaren Ad-Aware 2007 Free

Tekniskt sett är det inget fel på F-Secure Internet Security 2007. Programsviten kräver bara mer prestanda av stationära Scaleo än hemdatorn har att ge. Jag har faktiskt en gång kört en benchmark i hemdatorn - 314 Passmark-poäng. Dagens MacBook Pro presterar 2129 poäng (Intel Core 2 Duo 2,33 GHz - 2GB - 120GB). En helt normal prestationsnivå med tanke på dagens kontorsdatorer. Och med tanke på säkerhetsprogramsviten F-Secure Internet Security.

Ny MacBook Pro för superhjältar

I mörker tänds tangetbordet.

Hösten är här och passligt till julförsäljningen kommer nya 17-tums MacBook Pro med 2,4 GHz Intel Core 2 Duo-processor, 2GB centralminne och NVIDIA GeForce grafikprocessor med stöd för dubbellänkad DVI. Och med 256MB grafikminne. Allt mer prisvärd - nu endast 2.999 euro - med Windows Vista inkluderad. Kanske rentav med Mac OS X operativsystemet uppgraderat till Mac OS X Leopard.

Utseendemässigt är det ingen som helst skillnad mellan förra Macbook Pro och den nya. Samma snygga borstade aluminiumskal, runda hörn och avsaknad av fula dekaler som upplyser om än det ena och än det andra. Men det är först när man installerat Boot Camp som det börjar hända saker.

Grafikkortet har fått sig ett rejält lyft. Nya MacBook Pro ger ett bra resultat i pc-prestandatester med 3d Mark 06. Över 6.000 poäng är inte illa alls. I den tidigare versionen 3d Mark 03 får den dryga 11.000 poäng. Förra MacBook Pro gav i jämförelse dryga 2.000 respektive 7.000 poäng. En rejäl förbättring alltså. Trots att grafikkortet inte ännu har det rekommenderade 512MB grafikminnet så kan jag förlita mig på effektiv Vista-kompatibilitet.

Bekvämligheten blir bara bättre. När jag arbetar i mörker med MacBook Pro tänds tangetbordet så att jag ska kunna se tangenterna bättre. På datorns ovansida sitter gömda ljussensorer som känner av vilken ljusstyrka som finns i rummet och som ställer in ljusstyrkan på skärmen. Mycket praktiskt. Tangentbordet sägs för övrigt vara mycket skönt att arbeta med då det är mjukt och har alldeles lagom slaglängd. Den enda nackdelen jag kan se är att det inte stöder Windows i samma grad som ett pc-tangentbord. Och att det inte går att växla till pc-tangentbord som på stationära Mac-datorer.

DVI-anslutningen levererar en fullt digital signal från datorn till bildskärmen. Med över en halv miljon extra bildpunkter (1680x1050) till förfogande kan jag titta av HD-video i 1080p-upplösning i all sin prakt. Jag behöver inte ens ändra storlek på fönstret för att få det att passa in på skärmen. Och jag kan vid behov ansluta MacBook Pro till en större bildskärm (eller en HDTV) via DVI-porten.

Med Apple DVI-till-video-adaptern (som tilläggsval) kan jag kanske rentav ansluta DVI-porten som videoingång till en vhs-videobandspelare med s-video- eller kompositkontakt. För att fånga gamla videofilmer direkt från vhs till dvd - via Nero 7 Premium Reloaded.

Misstänkta brister i MacBook Pro? Jo, det finns några stycken:

- jag får två likvärda bärbara pc-datorer till samma pris
- 256MB grafikminnet räcker inte till för Windows Vista
- avsaknad av pc-tangentbord förvårar Windows-arbete
- DVI som videoingång klarar inte vhs-videokonvertering

Men DVI- och HD-möjligheterna gör faktiskt MacBook Pro lockande prisvärd. Synd att jag inte kan prova i förväg för att försäkra mig om fullt effektiv Vista-kompatibilitet. Eller hur mycket besvär avsaknaden av pc-tangenterna verkligen innebär.

Digital vardag utan SVT Europa

Jag slipper irriterande tablåkrockar.

För de riksvenska tv-sändningarnas del övergick Finland från analogt till digitalt över en natt. Samtidigt blev SVT Europa avgiftsbelagt. Det innebär att jag måste skaffa mig ett betalkort om jag vill se SVT Europa. Antennhushållen får köpa sitt kort från kommersiella Plus TV. Jag är dock ytterst ointresserad av ett dylikt köp.

Det finns inga tekniska hinder för mig att ta i bruk betalkortet. Den anskaffade digitala tv-apparaten har den nödiga kortplatsen.

Jag har helt enkelt blivit sniken. Eller egentligen har jag blivit medveten om hur lite substans jag får för den extra tv-avgiften.

Från och med september betalas antennhushållens upphovsrättsavgifter av Plus TV. Avgifterna betalas utgående från hur många faktiska tittare den svenska kanalen har. Eller snarare från hur många betalkort som köpts. Tablåkrockarna med de finländska tv-sändningarna ser till att det faktiska tittandet av SVT Europa blir ganska marginellt. Och därigenom svindyrt. Per tittad timme räknat.

Finland lär ha Nordens billigaste tv-avgift. Dryga 208 euro i året. Hittills har SVT Europa ingått i tv-avgiften. Men om jag nu vill se SVT Europa digitalt måste jag godkänna ett lyft på tv-avgiften med 20%. Till dryga 250 euro i året.

Om jag vill se andra rikssvenska kanaler än SVT Europa borde jag ha kabel-tv. För antennhushåll är tilläggsutbudet med kanaler lika med noll. Utom i Österbotten förstås.

Det finns dock ett alternativt sett för mig att se svensk tv. På internet. Utbudet av program på svt.se är stort och bildkvaliteten god. Åtminstone för mig som har ett megabredband. Och jag slipper de irriterande tablåkrockarna.

En helt annan sak är att den finländska digitaliseringsfarsen har gjort mig pinsamt medveten om avigsidorna med fasta tv-avgifter. Och om nackdelarna med den dyrbara kopplingen till upphovsrättsorganisationerna.

Den fasta tv-avgiften kan för min del slopas. Ett betalkort är helt ok tycker jag. Ett kontantkort nämligen. En viss avgift per tittat program. Ja, så ska det vara. Då får jag som tittare full substans för avgiften. Men så blir det nog inte. Inte på långa tider. De digitala tv-sändningarna är enkelriktade. Retursignalen saknas. Det finns ingen teknik att mäta det verkliga tv-tittandet. Inte i praktiken.

Med Ubuntu - i levande livet

Nybörjare ska inte använda Linux.

Pc-leverantören Dell säljer datorer med Ubuntu som färdigt installerat operativsystem. Helt utan MS Windows alltså. Tillsvidare bara i USA. Men det en bra bit kvar innan vem som helst ska börja använda Linux-operativsystemet Ubuntu till vardags. Nackdelen med gratisprogram är att man inte kan räkna med någon form av bekväm support. Det är självbetjäning för hela slanten. Och ingenting går helt problemfritt. Inte för mig i alla fall.

Erfarenheten av installationer av portabla program på usb-stickor kom till nytta. Hanteringen av U3-programbiblioteken påminner om hanteringen av Synaptic Pakethanteraren och Ubuntu-repositoren. Jag har tillsvidare bara studerat ett avgränsat fönsterinnehåll med Ubuntu-program med leverantörens support. Det finns fönsterinnehåll med vidare perspektiv (utomstående parter). Och i den vidgade repositoren hittade jag VLC Media Player. Samt ljudredigerings- och -inspelningsprogrammet Audacity. Och SoundConverter - för konvertering av olika ljudformat. Försett med instruktioner för installation av lame-komplettering för mp3-format. Och installationen lyckas. Till min stora förvåning.

Grävjobbet på internätet gav många nyttiga resultat för en Ubuntu-nyfiken. Leif Sandviks Ubuntu-blogg (Ubuntu 7.04 Feisty Fawn) är en skatt. Han tipsar om ett självinstallerande Skype-programpaket för Ubuntu. Som faktiskt installerar sig helt automatiskt. Och Skype fungerar perfekt. Till min stora förvåning.

Tanken att dagens i it-vardag överge operativsystemet MS Windows XP känns meningslös. Trots det är Ubuntu 7.04 en alltigenom positiv och angenäm överraskning. Men visst lämnar den korta bekantskapen många öppna frågor. Och krävande problemlösningar:

- Jag får inte till stånd en boot-cd för Ubuntu
- Skrivaren HP Officejet 1170c fungerar inte
- Plugin för Java Runtime saknas i Firefox
- Videospelaren visar inte inköpta dvd-videofilmer
- Ubuntu låter sig installeras om i två versioner
- Samba-nätet är ensidigt och går lätt i baklås

Underligt nog så lyckas installeringen av nätskrivaren (HP PSC 2350) utan problem. Och mp3-stödet för musikspelaren Rythmbox lyckas lekande lätt - i misstag. Men säkerhetskopieringarna till Maxtor-nätdisken kommer däremot inte att lyckas.