Audio och video i Windows 7

Media Center på MS Windows 7

Musikuppspelning på CD i MS Windows Media Player 11 är väl genomtänkt. Inköpt musik på krypterad cd-skiva (Mariza Terra) spelas upp hur lätt som helst. Också min musik-cd med rippade, okrypterade mp3-filer spelas snällt upp. Och så har det faktiskt varit från och med MS Windows XP. Filmuppspelning på DVD i MS Windows XP är knepigt.

Inköpt film på krypterad dvd-skiva (Mamma Mia) visas upp hur lätt som helst i MS Windows Media Player 11 på MS Windows Vista. Likaså i MS Windows Media Player 12 på MS Windows 7. Piratkopierad dvd-skiva med tv-inbandningar kan manuellt spelas upp (efter fiffel med filer och meny) i MS Windows Media Player 11 på MS Windows XP och Vista. Likaså i MS Windows Media Player 12 på MS Windows 7. Men - då jag vill ha en korrekt och automatisk uppspelning av piratkopierad dvd-skiva med tv-inbandningar laddar jag ner och installerar gratis filmuppspelaren VLC Media Player (1.0.3).

Filmuppspelaren VLC Media Player behövs annars också på MS Windows 7 för uppspelning av filmlagrets säkerhetskopierade dvd-filmer i .iso-format. Filmlagrets videofiler i .mpg-format (Nero Vision) och .dvr-ms-format (Media Center) visas snällt upp i MS Windows Media Player 11 på MS Windows Vista. Likaså i MS Windows Media Player 12 på MS Windows 7. Det nya med MS Windows Media Player 12 på MS Windows 7 är att den också kan spela upp videofiler i .divx-format (mpeg-4) samt filmstumpar (med ljud) i .mov-format (Apple QT). Gratis filmuppspelaren VLC Media Player (1.0.3) behövs för detta ändamål både i MS Windows XP och Vista. Filmlagrets videofiler i .eyetv-format måste konverteras till .mpg-format för att överhuvudtaget bli visbart i andra filmuppspelare än programvaran EyeTV (3.2.1). Jag noterar att film-och videouppspelning på MS Windows 7 är minst lika väl genomtänkt som filmuppspelning på Mac OS X i Apple-miljö. Med den skillnaden att Mac OS X 10.6 behöver 3-5 program där MS Windows 7 klarar sig med 1-2 program.

MS Windows Media Center på MS Windows 7 är mer finessrik och finslipad än motsvarande version på MS Windows Vista, men i grunden är det fråga om samma fina program. Media Center känner direkt igen externa digiboxen (digitala AnySee DVB/T) och installerar automatiskt drivrutinen. Jag skannar in tv-kanalerna. En koll på live-programmen visar att tv-bilden är felfri. Jag flyttar ett par filmer i .dvr-ms-format från Vista-partitionen till arkivet på MS Windows 7. Filmuppspelningen är felfri.

Kompatibilitetskrav från olika videoformat uppfylls med extra programvaror på MS Windows Vista: DivX 7 Player (Codec), QuickTime 7 Player samt Showtime och Vision i Nero 7 Premium. Dessa programvaror är inte nödvändiga på MS Windows 7. Gratis dvd-backup-programmet DVD Shrink (3.2.0.15) kan numera installeras både på MS Windows 7 och Vista utan obligatorisk stöd-installation av dvd-brännaren Burning Rom i Nero 7 Premium. Gratisprogrammet ISO Recorder (3.1) på MS Windows 7 och Vista bränner vid behov filmlagrets dvd-filmer (.iso-format) på optisk skiva som dvd-video. Till och med snabbare än Burning Rom i Nero 7 Premium.

Bärbara Nemi-datorn på MS Windows 7 ser sin usb-kopplade externa hårddisk (Maxtor OnTouch) med det lokala filmarkivet. Det centrala filmarkivet på gemensamma nätdisken (Maxtor Nas) syns på MS Windows 7 via Windows-nätverket (mshome) - både på bärbara Nemi-datorn och på stationära Scaleo-datorn. Det nya med MS Windows 7 är att stationära Scaleo-datorn via Hemgrupp-delningen nu också ser det lokala filmarkivet på usb-kopplade externa hårddisken (Maxtor OneTouch) på bärbara Nemi-datorn. Mycket praktiskt.

Findukat bord för Ubuntu 9.10

Det är ett besynnerligt baksteg.

Linux-operativsystemet Ubuntu 9.04 har i snart sex månader trugats ut på nätet till 8.10-uppgradering på stationära Scaleo-datorn. Och även om jag redan en gång blivit besviken på uppgraderingen så kan jag inte motstå frestelsen. Erfarenheten av uppgraderingen till Ubuntu 9.04 på lotshustruns bärbara Amilo-dator är ändå rätt positiv.

Jag klickar igång uppgraderingsprocessen. Processen inleds med en bekant besvikelse. Ubuntu 9.04 erbjuder inga proprietära Ati/AMD-grafikdrivrutiner. Utan stöd av grafikkortet mister jag de visuella effekterna i hanteringen av gränssnitt på bildskärmen på stationära Scaleo-datorn. Men eftersom bärbara Amilo-datorn klarat sig hyfsat utan visuella effekter så klickar jag för fortsättning av 8.10-uppgradering till Ubuntu 9.04. Med andra ord - jag findukar bordet på stationära Scaleo-datorn för en eventuellt kommande 9.04-uppgradering till Ubuntu 9.10.

Sammanlagt 721MB laddas ner. Processen meddelar att 15 paket tas bort, 117 nya paket tillkommer och 1059 paket uppdateras. Upprensningen städar bort 43 föråldrade paket. Jag kollar situationen på Ubuntu-partitionen. Jag har 125GB till förfogande av vilka 20GB (varav 14GB data) är använt och 105GB är fritt. En fördelaktig allokering av skivminnet fortsätter att överraska positivt. Av någon anledning installerar sig Ubuntu 9.04 på engelska på stationära Scaleo-datorn. Inte direkt på svenska som i maj 2009 på Amilo-datorn. Jag laddar ner ytterligare 14 paket och installerar språkstödet för svenska. I övrigt är resultatet detsamma som i maj 2009 i 8.10-uppgraderingen till Ubuntu 9.04 på lotshustruns bärbara Amilo-dator.

Bildredigeraren Gimp 2.6.6 städas även nu av någon anledning bort vid 8.10-uppgraderingen till Ubuntu 9.04. Jag öppnar pakethanteraren Synaptic och installerar programmet tillbaka. Det här var ett svårlöst problem på bärbara Amilo-datorn ännu i maj 2009. Men - stationära Scaleo-datorn har nu samma program och -versioner installerade som i bärbara Amilo-datorn: Firefox (3.0.14), Evolutions (2.26.1), OpenOffice (3.0.1), Gimp (2.6.6), F-Spot (0.5.0.3), Rhytmbox (0.12.0), Totem (2.26.1), Brasero (2.26.1), XSane (0.996), Picasa (3.0.0), Audacity (1.3.7), Skype (2.0.0.72), Songbird (1.1.2), Spotify (0.3.21) på Wine (1.1.31), OgmRip (0.12.3), VLC (0.9.9a) samt GParted (0.4.3). Bärbara Amilo-datorn har för sig ytterligare installerat på Ubuntu 9.04: Screenlets (0.1.2) samt MobileConnect (1.0). Javisst - bärbara Amilo-datorn kan faktiskt vid behov kopplas upp på trådlöst 3g-bredband.

Stationära Scaleo-datorn har några installationer för framtida forskningsresor för sig: K9Copy (2.3.0), Kino (1.3.3), Istanbul (0.2.2), Handbrake (0.9.3), RichFlv (4.2) på Adobe AIR (1.0) samt Dropbox (0.6.571). Så - nu finns dessa applikationer också till förfogande på Ubuntu 9.04. Jag gör en snabbkoll på multimedia-missen i Ubuntu 8.10. DVD-filmen 'Mamma Mia' låter sig snällt spelas upp i original på Ubuntu 9.04 både på Filmuppspelaren (Xine) och VLC Media Player. Men - till min besvikelse spelas inte säkerhetskopian upp i .iso-format på Ubuntu 9.04 på Filmuppspelaren (Xine) - turligen nog på VLC Media Player. Det är ett besynnerligt baksteg från .iso-framgången på Filmuppspelaren (Xine) på Ubuntu 8.10. Jag kollar situationen på bärbara Amilo-datorn på Ubuntu 9.04. Samma besynnerliga baksteg där också. Jag har bara inte testat och noterat det tidigare.

Jag sväljer besvikelsen och hoppas på upprättelse i 9.04-uppgraderingen till Linux-operativsystemet Ubuntu 9.10. Rykten förspeglar dock att Ubuntu snarare orienterar sig mot 'molnet' - molntjänsten Ubuntu One är färdigt integrerad i Ubuntu 9.10.

Uppdatering:

Jag vågar mig sist slutligen på att radera den onödiga resten av Ubuntu-partitionen på första hårdskivan (C:). Partitionsredigeraren GParted indikerar att partitionen kan raderas. Jag markerar alla tre Ubuntu-beståndsdelarna för radering. Raderingen lyckas. Stationära Scaleo-datorn startar snällt upp både på Windows XP SP3 och Ubuntu 9.04 Jaunty. Jag går tillbaka till partitionsredigeraren GParted på Ubuntu 9.04. Utrymmet efter Windows-partitionen är tomt (oallokerat). Men - GParted går varken med på att krympa eller utöka den existerande Windows-partitionen. Detta fenomen har den nördiga Ubuntu-gemenskapen också underlåtit att informera om i instruktionerna för avinstallation av Ubuntu.

I Windows XP finns bara möjlighet att radera och skapa partitioner. Windows Vista erbjuder därutöver möjlighet att krympa och utöka partitioner. Det senare under förutsättning att det är tomt (oallokerat utrymme) efteråt. Windows XP behöver ett tredjeparts-verktyg. Jag laddar ner och installerar gratisverktyget Partition Manager Home Edition på Windows XP. Nu har jag också möjlighet att städa upp efter en avinstallation av Ubuntu med att krympa och utöka partitioner i Windows XP.

Uppdatering:

Ubuntu-partitionen på andra hårdskivan (D:) är onödigt stor (125GB). En eventuell 9.04-uppgradering till Ubuntu 9.10 är på kommande. Jag besluter mig för att krympa Ubuntu-partitionen till 25 GB. Det frigör utrymme (100GB) för en eventuell installation av operativsystemet MS Windows 7 på andra hårdskivan (D:). Jag går för säkerhets skull över till GParted (0.4.3) på Ubuntu 9.04. Men - GParted låter inte krympa en monterad Ubuntu-partition i bruk. En aktiv Ubuntu-partition kan inte avmonteras.

Jag går över till programverktyget Partition Manager på Windows XP. Men - Partition Manager låter inte krympa en 'okänd' Ubuntu-partition. Radering lyckas vid behov.

Webb-tv på RealPlayer SP+

Videoströmmar för Flash Player.

Gratis mediaspelaren RealPlayer SP (12.0) spelar upp alla väsentliga video-format. Windows Media, QuickTime, Flash video, Mpeg-2 och Mpeg-4 med mera. RealPlayer SP kan ladda hem (rippa) olika videoströmmar, men tyvärr inte krypterade flash-baserade sändningar på webb-tv. Och dessutom gäller det att vara på sin vakt med betalversionen.

Under år 2008 gick det ännu bra att banda in videoströmmar på SVT Play (i .ivr-format) på gratis mediaspelaren RealPlayer 11. Under år 2009 har både YLE Areena i Finland (100% Flash Player) och SVT Play i Sverige (60% Flash Player) gått över till krypterade flash-sändningar på webb-tv. Inbandning på RealPlayer SP kräver att jag ställer in alternativ uppspelning på 'Windows Media' på SVT Play. Kvaliteten på den inspelade videon är dessvärre lika ryckig som inbandningarna 2008. Trots att hemdatorns centralminne har uppdaterats sedan sist. Jag går tillbaka till problemfri visning på 'Flash Player' på SVT Play. Videoströmmen är nämligen inte problemfri på 'Windows Media' - tittandet avbryts för buffringar.

Det går att gratis bränna material på CD (max 120 minuter musik) med RealPlayer SP. Men vill jag bränna på DVD (max 120 minuter video) så måste jag skaffa mig programmets betalversion RealPlayer SP Plus (25 euro). DVD-bränningens kapacitet har visserligen höjts från 80 till 120 minuter i RealPlayer SP Plus. Men det tröstar mig inte. Urvalet av inbandningsbara tv-program och -filmer på webb-tv är så försvinnande litet i praktiken. I och med att både Yle Areena och SVT Play gått över till krypterade videoströmmar för Flash Player.

Målgruppen för mediaspelaren RealPlayer SP Plus är tydligen det mobila fildelande Facebook- och Twitter-folket. Inte vardagens it-medborgare. Fildelning på sociala medier och konvertering av videosnuttar till passande filformat för smartmobiler är inte riktigt gamylers hetaste passion.

Uppdatering:

Mediaspelaren RealPlayer SP+ (12.0) finns bara i Windows-miljö. I Linux Ubuntu 9.04 och Mac OS X 10.6 erbjuds en anspråkslös version av mediaspelaren RealPlayer 11. RealPlayer 11 spelar upp alla väsentliga video-format och kan på Mac OS X ladda hem (rippa) videoströmmar på Youtube. Linux-versionen är faktiskt riktigt anemisk.

Redigera Flash Video i RichFLV

Utseende och funktion är likadan.

Allt sedan jag greps av samlingsmani på musikvideon har jag spanat efter aspiranter till program för enkel redigering av .flv-filer (flash video). Inte alls stora jobb. Bara att klippa bort (cut) enstaka irriterande ägostämplar - eller att sporadiskt klistra ihop (merge) korta snuttar. De få program jag hittills provat på bara klarar jag inte av.

Av en ren slump provar jag gratis videoredigeringsprogrammet RichFLV 4.2. Gratisprogrammet RichFLV 4.2 bygger på plattformsoberoende runtime-modulen Adobe AIR 1.5. Jag har Adobe AIR färdigt installerad på stationära xp-datorn Scaleo. Jag startar upp installationen av RichFLV - den sköter jobbet helt automatisk. Och med RichFLV är det enkelt att redigera och ändra i .flv-filer. Arbetet görs i redigeringsläge med en 'tidslinje' (Keyframes). Nu kan jag enkelt trimma, dela upp och sätta ihop olika .flv-filer i programmet. Jag klipper till provs bort några irriterande plakat från ett par musikvideon och sparar de redigerade filmsnuttarna tillbaka på hårdsskivan. Juldikten 'Tomten' är i två drygt fem minuters filmsnuttar. Jag klistrar framgångsrikt ihop de båda snuttarna till en elva minuter lång video.

Jag går över till stationära iMac-datorn, laddar ner och installerar Adobe AIR 1.5.2 på Mac OS X 10.6. Jag laddar ner RichFLV 4.2 och startar upp installationen - den sköter jobbet helt automatisk. Utseende och funktion i RichFLV är precis likadan på Mac OS X som på Windows XP. Jag går tillbaka till stationära Scaleo-datorn, laddar ner och installerar RichFLV 4.2 på Linux-operativsystemet Ubuntu 8.10. Programmet noterar vid uppstarten att runtime-modulen Adobe AIR på Linux Ubuntu saknas - RichFLV laddar automatiskt ner Adobe AIR för installation. Installationen av Adobe AIR och RichFLV sköter sig helt automatiskt. Utseende och funktion i RichFLV är precis likadan på Linux Ubuntu som på Windows XP och Mac OS X.

Jag har mediaspelaren VLC Media Player (1.0.1) installerad för uppspelning av .flv-filer (flash video) på Windows och Mac OS X, samt på Linux Ubuntu. Apples mediaspelare QuickTime spelar normalt upp ett smalt urval av olika videoformat. Gratis tillägget Perian (1.1.4) för QuickTime på Mac OS X utökar möjligheterna att spela upp olika videoformat i QuickTime. Visserligen kan jag spela upp dessa videoformat via förträffliga VLC Media Player, men med tillägget Perian kan de spelas upp i alla program som använder QuickTime. Och nu kan jag spela upp .flv-filer (flash video) i QuickTime Player (10.0) på Mac OS X 10.6.

Uppdatering:

Jag ska också kunna se undertexter till filmer när jag tittar på filmer via Apples Media Center-lösning Front Row. Undertexter som kommer i formatet idx/sub (två separata filer som hör till filmen i fråga) får stöd via QT-tillägget Perian (1.1.4). Front Row kan visa samma filmer som QuickTime, förutsatt att de finns i iTunes-biblioteket eller i mappen 'Filmer' (Movies).

Handbrake Coctails i Mac OS X

VLC media player ska installeras.

Livet med iMac-datorn Alice i underlandet Mac OS X går enligt förväntningar. En av de klaraste ljuspunkterna avslöjar sig i dvd-omkodaren Handbrake 0.9.3 på Mac OS X - ett gratisprogram för att konvertera dvd till video. Med Handbrake på Mac OS X är det möjligt att extrahera innehåll från en kopieringsskyddad kommersiell dvd-film och konvertera det till antingen mpeg-4 eller h.264.

En tidigare bekantskap med fria och öppna dvd-omkodaren Handbrake 0.9.3 imponerar varken i Windows- eller Linux-miljö. Det är inget under. Programmets finesser avslöjar sig först på Mac OS X. Jag noterar bland annat att HandBrake på Windows inte är avsedd för att gå runt eller knäcka kopieringsskydd på kommersiella dvd-filmer. Programmet visar sig emellertid i Windows-miljö vara ett fullgott gratisalternativ till dvd-omkodaren Nero Recode 2 (mpeg-4) i betalprogramsviten Nero 7 Premium. Nero Recode är inte heller avsedd för att gå runt eller knäcka kopieringsskydd på kommersiella dvd-filmer. Detta klarar däremot gratis dvd-omkodaren Bitripper 1.31 på Windows (avi). Windows-fyndet Bitripper står i reserven - jag har inte så stor nytta av programmet i praktiken.

Gratisprogrammet Handbrake 0.9.3 har i Windows-miljö en klar fördel framom betalprogrammet Nero Recode 2. Filmsnuttar som konverteras via Handbrake visas utan problem upp på alla filmuppspelare - också på Apples Quicktime och iTunes.

Handbrake stöder dvd-omkodning till en mängd olika filformat såsom mp4, mkv, avi eller ogm. Programmet finns med grafiskt användargränssnitt (GUI) för Windows och Mac OS X samt Ubuntu 8.10. Handbrake på Mac OS X kan gå runt eller knäcka kopieringsskydd på kommersiella dvd-filmer. Men jag måste då ha gratisprogrammet VLC media player 1.0 installerat på Mac OS X för att det skall fungera. I Linux-miljö kan Handbrake på Ubuntu 8.10 visserligen gå runt eller knäcka kopieringsskydd på kommersiella dvd-filmer men funktionaliteten och prestandan är bara en blek skugga av programmet på Mac OS X. Gratis dvd-omkodaren Ogmrip 0.12.3 på Ubuntu 8.04 (mpeg-4) står i en klass för sig i Linux-miljön. Färdiga recept med inställningar, för att optimera bild och ljudkonvertering i Handbrake på Mac OS X, ger mig emellertid ypperlig vägledning att optimera bild och ljudkonvertering i Ogmrip på Linux Ubuntu.

Apples iPhone och iPod Touch har skärmar som passar för att njuta film på. Det går dock inte att ladda ner vilken film som helst från nätet och tro att det ska fungera. Varför detta inte fungerar är för att Apple är väldigt selektiv när det gäller vilka format som iPhone och iPod Touch ska spela upp. HandBrake är programmet för att göra om dvd-filmer eller vanliga filmfiler till rätt Apple-format och -storlek. När jag laddar in filmen som ska konverteras väljer jag via Handbrakes förinställda alternativ (Preset) vilken mediespelare som filmen ska optimeras för. Det finns 18 olika mediespelare att välja mellan - iPod, iPhone och iTunes samt Apple TV med flera. Det gör det enkelt att konvertera en film utan att behöva lära sig för mycket om alla funktioner och inställningar. För proffsiga finsmakare bjuder dock Handbrake på en uppsjö av olika inställningar för att optimera bild och ljudkonvertering. Att konvertera (.mp4/.m4v) en film tar normalt lika lång tid som filmens speltid. För filmer som optimeras för iPod och iPhone tar konverteringen bara hälften av filmens speltid. För filmer som optimeras för Apple TV kan konverteringen ta dubbelt av filmens speltid.

Jag testar dvd-omkodaren Handbrake 0.9.3 på Mac OS X med Marizas kopieringsskyddade dvd-konsertskiva - Concerto Em Lisboa. Enskilda musikvideon (kapitel) låter sig lekande lätt extraheras - precis lika elegant som med dvd-omkodaren Ogmrip 0.12.3 på Ubuntu 8.04. Filmsnuttar som konverteras via Handbrake visas utan problem upp på alla filmuppspelare - också på Apples Quicktime och iTunes. Både på Mac OS X och på Windows. Stationära xp-datorn Scaleo kommer åt att öppna (och kopiera) de med Handbrake på Mac OS X konverterade .m4v-filerna i Mac OS X-partitionen på iMac-datorn Alice i Windows-nätverket. Filmsnuttarna låter sig till och med visas upp på Microsofts Windows Media Player. Användarnamn och lösenord för Mac OS X avkrävs.

Uppdatering:

Handbrake 0.9.3 på Mac OS X är med säkerhet min favorita miljö att i framtiden extrahera filmsnuttar från kopieringsskyddade dvd-filmer. Programmet klarar till och med av att extrahera filmsnuttar från spegelkopierade dvd-filmer i .iso-format. Finessen testas med att jag öppnar Marizas kopieringsskyddade dvd-konsertskiva i Handbrake i spegelkopierat .iso.format. Jag extraherar en musikvideo (kapitel) i .m4v-format. Vägen är öppen för att testa Apples dvd-brännare iDVD 9.0.3 på Mac OS X i praktiken. I jämförelse med dvd-brännaren Nero Burning Rom på Windows framskrider brännprocessen på Mac OS X ganska sävligt. Precis lika sävligt som brännprocessen i dvd-brännaren Brasero 2.26.0 på Linux Ubuntu. Men en dvd-skiva blir det och filmsnutten låter sig utan problem visas upp på tv-rutan via Sony dvd-speldosan.

Med Mac OS X i Windows-miljö

Expertiskrävande anpassningar.

Min vardagsmiljö domineras till 99% av datorer på Windows. De flesta nackdelarna på Apples iMac-dator i kommunikationen med min omgivning handlar givetvis om att köra Apples eget operativsystem Mac OS X. Apple-gemenskapen tycks väntevärdigt utgå från att vardagsmiljön till 99% domineras av datorer på operativsystemet Mac OS X.

Det finns turligen metoder och verktyg till buds för att anpassa Windows-vana användare på Mac OS X till en bättre vardag i Windows-miljö. Det är inte otänkbart att en nybörjare klarar sig med Apples tangentbord och Mighty mus i Mac OS X. Förutsättningen är att novisen inte behöver använda ens elementära kortval via tangentbordet och att allt behövligt funkar med enbart musens vänsterklick aktiverad. En andra förutsättning är förstås att förinstallerade applikationer på Dockan erbjuder allt som behövs. Rutinerade, Windows-vana användare har däremot en hel del expertiskrävande anpassningar framför sig på Mac OS X.

0. Anpassningar i Apples tangentbord och Mighty mus

Som väntat är Apples tangentbord och Mighty mus svåra att anpassa sig till i Mac OS X. Jag har hela tiden en luntlapp för tangentbordet nära tillhanda. De basala tangenterna är snarlika de som jag använder på ett pc-tangentbord. Till och med i kortval: motsvarigheten till tangenten 'Ctrl' i Windows är 'Cmd' i Mac OS X. Apples Mighty mus är väntevärdigt inställd med högerklicken inaktiverad. Det är en stor brist också i Mac OS X-miljö. Den uttrugade motsvarigheten till 'högermus' i Mac OS X är kortvalet 'Ctrl+musklick'. Jag går till preferenserna i Mac OS X och aktiverar högerklicken i Apples Mighty mus.

1. Allmän mobilisering mot säkerhetsrisker i Mac OS X

Mac OS X har så här långt överlevt på basen av en säkerhet som bara existerar tack vare att plattformen fortfarande inte är så populär och vanlig nog för att illdådare ska lägga tid och energi på att utnyttja säkerhetsrisker som finns i Mac OS X. En fråga som verkligen är värd att ställa är huruvida Apple är redo den dagen kanonerna riktas mot Mac OS X och dess användare. Mitt favorita antivirusprogram Avast 2.74 Mac Edition är tyvärr inte gratis (36 euro). Då jag nu ändå vill hålla gratis säkerhetskoll på Mac OS X så laddar jag ner och installerar antivirusprogrammet ClamXAv 1.1.1 för Mac OS X.

2. Installation och säker avinstallation av applikationer

Det tar sin tid innan jag fattar hur installation av applikationer går till i Mac OS X. När jag laddar ner program i Mac OS X är de oftast i .dmg-format (skivavbild). Jag installerar programmet med att helt enkelt dra ikonen in i Programmappen. Många programvaror hjälper till med att beskriva förloppet. Vissa program förväntar sig dock att jag ska ha färdig insikt om förloppet. Ibland finns det för all del en installator med, och då är det bara att låta installatorn automatiskt sköta hela processen. Programpaket i arkivformat packar jag upp och drar .app-filen in i Programmappen.

En egenart med Mac OS X är att det inte finns något verktyg för avinstallation - jag drar bara in programmet i papperskorgen. Ofta resulterar detta i att filer som tillhört programmet ligger kvar och skräpar. Jag laddar därför ner och installerar gratis programverktyget AppCleaner (1.2.2) som letar reda på filerna och tar bort dem. Jag drar det jag vill avinstallera in i AppCleaner-fönstret. Om jag glömmer mig och försöker dra in ett program direkt i papperskorgen, utan säker avinstallation, så erbjuder AppCleaner sig automatiskt att avinstallera programmet. Jag kan därigenom aktivt skydda viktiga program från att avinstalleras i misstag.

3. Meny i Sidopanelen i Finder som programstartare

Alla installerade applikationer i Mac OS X finns samlade i Programmappen. Jag kommer i princip åt att starta applikationer i Mac OS X med att öppna Programmappen i Finder och dubbelklicka på det önskade programmets ikon. Det är nästan som att ha programmens ikoner utspridda på Skrivbordet i Windows. Allra helst använder jag Sidopanelen i filhanteraren Finder som programstartare. Jag skapar programlistan med att helt enkelt dra programmets ikon från Programmappen in i Sidopanelen på Finder. Precis som i programlistan i Startmenyn i Windows.

De begränsade platserna på Dockan sparar jag för en handfull elementära applikationer som jag använder särskilt aktivt. Ikoner av applikationer som därutöver öppnas via Finder, samt ikoner av minimerade programfönster, visas nämligen också med egna utrymmeskrävande platser på Dockan.

4. Snabb överblick över öppna program och fönster

Funktionen Exposé är ett måste i Mac OS X, för att snabbt få en överblick över öppna program och fönster. En nackdel i användningen av Mac OS X är nämligen att det är svårare att hålla reda på öppna program och fönster än vad det är i Windows. Men genom att använda kortvalet 'Cmd+Tab' och funktionen Resumé kan jag behjälpligt kolla vilka program och fönster är öppna. Jag föredrar att minimera programfönster med att klicka på mittersta (gula) bollen i applikationsfönstrets övre vänstra hörn. Då lägger sig ikonerna i rad på Dockan, precis som på Windows aktivitetsfält - utan att avbryta aktuell programsituation. Det gäller för Windows-vana att se upp. Att alternativt klicka på vänstra (röda) bollen avslutar nämligen inte program utan minimerar aktiva program till en vit prick under ikonen på Dockan - men avbryter aktuell programsituation.

5. Vardagsmiljön domineras av MS Office på Windows

Jag laddar ner och installerar gratis Mac-versionen av kontorsprogramsviten OpenOffice 3.1.0. Openoffice går att ställa in så att jag får 'Word' (Writer) fast inställd på att öppna & deponera textdokument i .doc-format, 'Excel' (Calc) på att öppna & deponera kalkylark i .xls-format och 'Powerpoint' (Impress) inställd på att öppna & deponera presentationer i .ppt-format. Ordbehandlaren Writer öppnar utan problem textbilagor i .odt-format (Openoffice 3) och .docx-format (Office 2007).

Apples kontorsprogramsvit iWork '09 går däremot inte att ställa in på fasta Office-format. Varje deponering (export) innebär ett aktivt val av format. Ordbehandlaren Pages '09 öppnar inte alls textbilagor i .odt-format (Openoffice 3) men nog .docx-format (Office 2007). Jag sparar en massa pengar och problem med att inte köpa och installera Apples kontorsprogramsvit iWork '09.

6. Komplettering med bildinskanning på Mac OS X

Apple-gemenskapen erbjuder på Mac OS X drivrutiner enkom till skrivarfunktion för multifunktionsskrivaren HP PSC 2355. Men inga drivrutiner till skannerfunktion. Om jag köpt multifunktionsskrivaren HP PSC 2355 för installation på Mac-dator så hade jag haft en komplett installations-cd för HP PSC 2355 all-in-one på Mac OS X. Nu har jag dessvärre min installations-cd på Windows XP. Webbtjänsten på HP bjuder på kompletta installationspaket för HP PSC 2355 all-in-one. Turligen för mig, oberoende av operativsystem, också på Windows Vista och på Mac OS X.

Implementeringen av skrivar- och skannerfunktioner är bättre integrerad i Windows än i Mac OS X. Det syns bland annat i det att HP-skannern är integrerad i importfunktionen i Picasa 3.1.0 på Windows - men inte i Picasa 3.0.5 på Mac OS X. I Mac-miljö stöds fotoassistenten Picasa enbart med import från kamera.

7. Anpassningar för andra än Apples egna filmformat

Som iMac-användare behöver jag inte vara försvarslös inför videoformat på Windows Media (.wmv). Jag laddar ner och installerar gratis tilläggsprogrammet Flip4Mac Windows Media Components for Quicktime (2.2.1.11), som förser filmuppspelaren Quicktime Player på Mac OS X med färdigheten att visa upp filmsnuttar direkt i .wmv-format. För att få största möjliga nytta av Quicktime Player laddar jag ytterligare ner och installerar gratis tilläggsprogrammet DivX 7 för Mac, som förser filmuppspelaren Quicktime Player på Mac OS X med färdigheten att visa upp populära DivX-filmsnuttar (.divx och .avi).

8. Anpassningar till ntfs-fildelning i Windows-nätverk

Det är en konst att åse delade ntfs-diskar i Windows-nätverk i Mac OS X. Fildelningen i Mac OS X är väntevärdigt inställd på afp-hantering i Mac-nätverk. Jag konfigurerar om inställningen till smb-hantering i Windows-nätverk. Nu syns delade nätresurser automatiskt när jag startar upp Mac OS X. Till och med den externa 320GB nätdisken syns utan problem. Nätresurser som jag startar upp mitt i sessionen kan jag snabba på till åsyn med att använda funktionen 'Anslut filserver'. Det som är tacksamt i nya Mac OS X 10.5.7 är att mappningen till delade nätresurser sparar sig. Jag behöver inte upprepa mig. Delade nätresurser på Windows Vista kräver lösenord men jag ställer in dialogen i Mac OS X så att lösenordet sparar sig hela sessionen.

I och med ntfs-fildelningen kan jag i Mac OS X fritt öppna och kopiera filer från delade nätresurser och till och med ändra och deponera filer till delade nätresurser. Filer i Windows-partitionen i Boot Camp kan jag normalt bara öppna och kopiera i Mac OS X. Då jag använder Mac OS X parallellt med en Windows-installation måste jag vid behov köpa och installera betalprogrammet NTFS for Mac OS X 7.0 (30 euro) för att få fulla skrivrättigheter i Mac OS X till ntfs-diskar i Windows-partitionen.

9. Mac OS X parallellt med en Windows-installation

Det är inte helt oproblematiskt att gå över till Mac OS X. Jag använder aktivt programsviten Nero 7 Premium i dvd-hantering samt för bildredigering och -manipulering Paint Shop Pro (6.02). Gratisprogrammet DVD Shrink (3.2) är flitigt i användning vid säkerhetskopiering av dvd-filmer. Den gemensamma nämnaren är att dessa program bara kan köras på operativsystemet Windows. Jag måste därför köra Windows parallellt med Mac OS X på Apples iMac-dator. På Mac OS X kommer jag dock vid behov åt de bearbetade filerna i Windows-partitionen.

Installationen av parallella operativsystemet Windows XP SP3 i Dual Boot via Boot Camp på operativsystemet Mac OS X 10.5.7 går överaskande elegant. Processen kräver givetvis en ansenlig Windows-vana. Och då jag har Windows installerat på iMac-datorn så fungerar den precis som jag är van vid i Windows. Med förbehåll till Apples tangentbord och Mighty mus.

Uppdatering:

I motsats till Windows Vista bjuder Windows XP inte på dvd-decoder för uppvisning av dvd-filmer. I brist på gratisalternativ ser jag mig tvungen att köpa och installera dvd-decodern Cineplayer 2.3.1 för Windows XP (15 euro).

Multimedia-miss i Ubuntu 8.10

Filmlagrets samtliga videoformat.

It-medborgarens fyra elementära programvaror, e-post och googling samt ordbehandling och fotohantering, är nu aktiva i lotshustruns bärbara Amilo-dator på Linux-operativsystemet Ubuntu 8.10. Det viktiga i det förinstallerade flankstödet, Suns kontorsprogramsvit OpenOffice 2.4.1 på Ubuntu 8.10, är att alla e-postens Office-bilagor funkar.

Lotshemmets bägge HP-skrivare fungerar klanderfritt i bärbara Linux-datorn Amilo. Både HP OfficeJet Pro 1170C via Windows-nätverket i stationära xp-datorn Scaleo och HP PSC 2355 all-in-one lokalt i Linux-datorn Amilo. Fildelningen i Windows-nätverket visar Amilo-datorn delade filer i XP-datorn Scaleo. Också den externa 320GB nätdisken syns - Maxtor Shared Storage II.

Inköpt musik på krypterad cd-skiva (Mariza Terra) spelas upp hur lätt som helst i musikuppspelaren Rhythmbox 0.11.6. Också min musik-cd med rippade, okrypterade mp3-filer spelas snällt upp. Inköpt film på krypterad dvd-skiva (Mamma Mia) visas upp hur lätt som helst i filmuppspelaren Totem 2.24.3 (xine). Till och med min piratkopierade dvd-skiva med tv-inbandningar spelas korrekt upp.

Men så enkelt var det inte från början. Jag såg faktiskt i tiderna mycket besvär med mediehanteringen i Ubuntu 7.04-8.04. Musikuppspelaren Rhythmbox kan endast spela upp mp3-filer om man först har installerat stöd för formatet. För att spela upp inköpta, kopieringsskyddade dvd-filmer måste ett libdvdcss2-paket med behövlig codec installeras. Mycket opraktiskt. Medibuntu är i så fall en behövlig programvarukälla som tyvärr inte medföljer i installationen - av upphovsrättsliga skäl.

I och med att it-medborgarens förinstallerade elementära programvaror, e-post och googling samt ordbehandling och fotohantering, kompletteras med speciellt preparerade programvaror för cd-musikuppspelning och dvd-filmuppvisning platsar bärbara Linux-datorn Amilo slutligen som fullvärdig hemdator. Men inte utan expertiskrävande åtgärder. Och inte utan förfall till laglöshet och piratism.

Uppdatering:

Eftersom externa 320GB nätdisken Maxtor Shared Storage syns, via platsfunktionen 'Nätverk' i filbläddraren Nautilus 2.24.1, kommer jag åt att visa mitt delade filmlager, alternativt via bärbara Linux-datorn Amilo eller via stationära Linux-datorn Scaleo. Bärbara Amilo-datorn har tydligt bristande prestationsförmåga. Filmuppvisningen från nätet hackar (buffrar) betänkligt. Ja, här är den troliga förklaringen till hackandet i it-telefoniprogrammet Skype. Filmuppvisningen går desto elegantare i prestationskraftiga stationära Linux-datorn Scaleo.

Till ytterligt självförsvar har jag filmuppspelaren VLC media player 0.9.4 installerad och uppdaterad. Filmuppspelaren Totem (xine) klarar då att spela upp filmstumpar i .avi- och .xvid- samt i .divx-format (divx-codec). Till och med filmstumpar i .mpg-format. Filmlagret innehåller filmfiler i .mpg-format (Nero Vision), samt filmfiler i .dvr-ms-format (Media Center). Gratis filmuppspelaren VLC media player 0.9.4 bjuder på exklusiv visning av Media Center-filer i .dvr-ms-format. Men - filmuppspelaren Totem (xine) klarar med VLC-stöd till och med av uppspelning av säkerhetskopierade dvd-filmer i .iso-format. Filmuppvisning på Totem (xine) på stationära Linux-datorn Scaleo lyckas i filmlagrets samtliga videoformat - men alltså bara med flankstöd av gratis filmuppspelaren VLC media player.

Uppdatering:

Filmuppspelaren VLC media player 0.9.4 har oväntade svårigheter i lokal dvd-filmuppvisning på bärbara Amilo-datorn på Linux-operativsystemet Ubuntu 8.10. Medibuntu programvarukällan stängs av vid uppgradering från Ubuntu 7.10. Jag uppdaterar referensen 'Gutsy' till 'Intrepid' och aktiverar så programvarukällan Medibuntu. Resultatet visar sig i 11 nya säkerhetsuppdateringar. Vilka i sin tur leder till att VLC media player nu fungerar problemfritt i dvd-filmuppvisning. Inte bara på stationära Linux-datorn Scaleo utan också på bärbara Linux-datorn Amilo.

Uppdatering:

Platsfunktionen 'Nätverk' i filbläddraren Nautilus visar av någon orsak inte genast upp delade komponenter i Windows-utdelning. Delade skrivare syns och fungerar däremot alltid. I filhanteringen är mystiken tät. Enbart en omstart av Ubuntu 8.10 räcker inte alltid att lösa knuten. Men dubbla omstarter, först i Windows XP och sedan i Ubuntu 8.10, aktiveras de delade komponenterna i Windows-utdelningen. Förutsatt, att en del av komponenterna är påslagna i Windows-nätverket under omstarterna. Samma procedur berör likväl bärbara Amilo-datorn som stationära Scaleo-datorn.

Nerladdning i Windows-nätverket är extremt långsamt i bärbara Linux-datorn Amilo. Kombinationen av svag datorkapacitet, 512MB centralminne och trådlös wlan-uppkoppling på nätverket är tydligt ingen fördel. En 2GB filmfil säger sig behöva 150 minuter för nedladdning på bärbara Linux-datorn Amilo. Samma 2GB filmfil låter sig laddas ner på stationära Linux-datorn Scaleo på 15 minuter. Tillräcklig kapacitet, 2.5GB centralminne och fast tråduppkoppling på Windows-nätverket är en fördel.

Uppdatering:

GetDeb programvarukällan stängs av vid uppgradering från Ubuntu 7.10. För att aktivera GetDeb går jag till 'Programvarukällor' (under System --> Administration). Där går jag till fliken 'Tredjepartsprogramvara' och klickar på 'Lägg till'. I rutan som dyker upp skriver jag in frasen: deb http://ubuntu.org.ua/ getdeb/ - och klickar på 'Lägg till källa' och därefter 'Stäng'. Resultat: 34 nya säkerhetsuppdateringar.

Webbplatsen GetDeb.net innehåller massor av Ubuntu program för den som vill uppdatera eller hitta program som inte normalt finns till buds i pakethanteraren synaptic. Exempelvis uppdateringar av ljudinbandaren Audacity 1.3.7 (1.3.5), musikuppspelaren Rhythmbox 0.12.0 (0.11.6), musikuppspelaren Songbird 1.1.2 (1.0.0), dvd-filmkopieraren K9Copy 2.3.0 (2.0.2), videoredigeraren Kino 1.3.3 (1.3.0) samt bildredigeraren Gimp 2.6.6 (2.6.3).

I det att bägge programvarukällorna Medibuntu och GetDeb är aktiverade stiger antalet nya säkerhetsuppdateringar för Ubuntu 8.10, under mars månad 2009, till sammanlagt 140 paket (1 omstart).

Windows XP SP3 i Multimedia

Filmlagrets samtliga videoformat.

It-medborgarens fyra elementära programvaror, e-post och googling samt ordbehandling och fotohantering, är nu aktiva i macxp-datorn Alice.
Det viktiga med den därutöver installerade kontorsprogramsviten MS Office 2000 Premium, är att alla typer av e-postens Office-bilagor kan hanteras i it-medborgerligt självförsvar.

Jag fortsätter principfast att använda Apples keyboard och Mighty mus. Med hög beredskap att byta till usb-kopplad Logitech-mus. Men innan jag fortsätter kör jag en första rensning med Windows Live OneCare Safety Scan - 107MB onödiga filer och 249 föråldrade registermarkeringar raderas.

Windows-nätverkets delade HP-skrivare fungerar klanderfritt i macxp-datorn Alice. Både HP OfficeJet Pro 1170C gamylen via stationära xp-datorn Scaleo och HP PSC 2355 all-in-one via bärbara xp-datorn Amilo. Fildelningen i Windows-nätverket visar Alice-datorn delade filer i xp-datorerna Scaleo och Amilo. Också den externa 320GB nätdisken syns - Maxtor Shared Storage II.

Musikuppspelningen på CD i MS Windows Media Player 11 är väl genomtänkt. Inköpt musik på krypterad cd-skiva (Mariza Terra) spelas upp hur lätt som helst. Också min musik-cd med rippade, okrypterade mp3-filer spelas snällt upp. Filmuppspelning på DVD i Windows Media Player 11 är inte lika väl genomtänkt. Min installations-cd med Windows XP Home Edition SP3 saknar en normalt i nya xp-datorer förinstallerad gratis dvd-decoder - InterVideo WinDVD Free. Inköpt film på krypterad dvd-skiva (Mamma Mia) visas nu upp hur lätt som helst. Till och med min piratkopierade dvd-skiva med tv-inbandningar spelas korrekt upp.

I och med att it-medborgarens förinstallerade elementära programvaror, e-post och googling samt ordbehandling och fotohantering, kompletteras med förinstallerade programvaror för cd-musikuppspelning och dvd-filmuppvisning platsar macxp-datorn Alice som fullvärdig hemdator. Utan begränsningar av Boot Camp i Mac OS X 10.5 Leopard. Vilket skulle bevisas.

Uppdatering:

Eftersom externa 320GB nätdisken Maxtor Shared Storage syns kommer jag åt att visa mitt delade filmlager via macxp-datorn Alice. Windows Media Player behöver assistens, med mpg- och divx-codec ,via filmuppspelaren Nero Showtime. Jag matar in min installations-cd för programsviten Nero 7 Premium och installerar hela sviten på macxp-datorn Alice. Samt därefter - laddar ner och installerar alla utestående uppdateringar. Till sist aktiveras olika proprietära multimediapatent (Third Party). Och i och med det har jag nu både mpg- och divx-codec i Windows Media Player. Mycket praktiskt.

Till ytterligare självförsvar laddar jag ner och installerar Apples videospelare QuickTime 7 Player för Windows XP. Samt - filmuppspelaren och -konvertern DivX 7 för Windows. Därutöver kompletteras Windows Media Player och Nero Showtime med AC3-filter. Filmuppspelaren Windows Media Player klarar nu att spela upp filmstumpar i .avi- och .xvid- samt i .divx-format (divx-codec). Filmlagret innehåller filmfiler i .mpg-format (Nero Vision). Samt filmfiler i .dvr-ms-format (Media Center). Gratis filmuppspelaren VLC media player 0.9.9a bjuder Windows Media Player på visning av Media Center-filer i .dvr-ms-format. VLC media player behövs ytterst för exklusiv uppspelning av säkerhetskopierade dvd-filmer i .iso-format. Filmuppvisning på Windows Media Player på macxp-datorn Alice lyckas nu i filmlagrets samtliga videoformat. Med flankstöd av gratis filmuppspelaren VLC media player.

Jag kör rensningar med Windows Live OneCare Safety Scan - ytterligare 141MB onödiga filer och 58 föråldrade registermarkeringar raderas.

Uppdatering:

Nerladdning av programvaror för installation i Macos-miljö är överraskande långsamt. Motsvarande programvaror laddas ner dubbelt snabbare i Windows-miljö. Det fasta 2MB adsl-bredbandet utnyttjas inte till fullo i Macos-miljö. Windows XP klarar enkelt av att i en enda process få alla filer av samma typ att öppna sig i en viss (väntevärdig) applikation. Det tar faktiskt sin lilla tid innan jag hittar motsvarande inställning och funktion i Mac OS X.

Apples musikspelare och shoppingsajt iTunes 8.1.1 för Mac OS X finns färdigt förinstallerad på macos-datorn Alice. Jag laddar ner musikspelaren iTunes 8.1.1 för Windows XP och installerar den på macxp-datorn Alice. I och med det har jag stöd för mp3-spelaren iPod nano både i Mac OS X och Windows XP.

Uppdatering:

Till min överraskning är heller inte dvd-decodern 'InterVideo WinDVD Free' gratis (Shareware) som utlovat. Den funkar bara under en gratis 14-dagars testperiod. Efter det försämras bildkvaliteten i Windows Media Player 11 och fylls av skuggbilder och missvisande färger. I brist på gratisalternativ börjar jag överväga köp av dvd-decodern Cineplayer 2.3.1 för Windows XP (15 euro).

Genomtänkt multimedia i OS X

Filmlagrets samtliga videoformat.

It-medborgarens fyra elementära programvaror, e-post och googling samt ordbehandling och fotohantering, är nu aktiva i macos-datorn Alice. Det viktiga med det därutöver installerade flankstödet, gratis kontorsprogramsviten OpenOffice på Mac, är att alla typer av e-postens Office-bilagor öppnas i it-medborgerligt självförsvar.

Och nu är jag äntligen bekant med Mac OS X-motsvarigheten till min stort saknade höger musklick i Windows - ctrl+musklick. Jag kan smartklicka upp en webbadress i nytt fönster (eller ny flik). Och vid behov till och med ladda ner en bild från webben.

Jag fortsätter med att koppla upp multifunktionsskrivaren HP PSC 2355 lokalt mot Alice-datorn i Mac OS X. Enkelheten överraskar mig. I och med att skrivaren är påkopplad och usb-pluggad till macos-datorn är skrivfunktionen automatiskt aktiverad. Inget sök efter drivrutiner, lokal utskrift på papper är ett faktum. Jag pluggar HP PSC 2355 tillbaka i sin vardagsvärd. Så kollar jag om macos-datorn Alice ser skrivaren i windows-nätet. Jo, bakom bärbara Amilo-datorn lurar Windows-delade skrivaren HP PSC 2355. Jag startar optimistiskt upp installationen och fungerande HP PSC-drivrutiner står faktiskt att finna i Alices lager/drivers. Utskrift på papper via Windows-nätverket är ett faktum.

I macxp-datorn Alice bjuder operativsystemet Windows XP Home Edition SP3 användaren på både skrivar- och skanningsfunktion i lokala HP PSC 2355.

I macos-datorn Alice bjuder operativsystemet Mac OS X 10.5 Leopard också användaren på både skrivar- och skanningsfunktion i lokala HP PSC 2355 (HP Scan Pro). I båda fallen krävs en komplett HP-installation - från installation-cd i Windows XP - och från installationspaket på nätet i Mac OS X.

Användningen av Apples musikspelare 'iTunes' (för Mac) är väl genomtänkt. Inköpt musik på krypterad cd-skiva (Mariza Terra) spelas upp hur lätt som helst. Till och med min musik-cd med rippade, okrypterade mp3-filer spelas snällt upp. Användningen av Apples filmuppspelare 'DVD Player' är lika väl genomtänkt. Inköpt film på krypterad dvd-skiva (Mamma Mia) visas upp hur lätt som helst. Till och med min piratkopierade dvd-skiva med tv-inbandningar visas snällt upp.

I och med att it-medborgarens förinstallerade elementära programvaror, e-post och googling samt ordbehandling och fotohantering, kompletteras med förinstallerade programvaror för cd-musikuppspelning och dvd-filmuppvisning platsar macos-datorn Alice i min mening som fullvärdig hemdator. Vilket skulle bevisas.

Uppdatering:

Jag kollar vad annat macos-datorn Alice ser i windows-nätverket. Externa 320GB nätdisken syns - Maxtor Shared Storage II. Jag kommer alltså åt att visa mitt delade filmlager via macos-datorn Alice. Apples filmuppspelare 'QuickTime' behöver assistens - via installation av gratisprogrammet DivX 6.7.2 på Mac. Filmuppspelaren 'QuickTime' klarar nu att spela upp filmstumpar i .avi- och .xvid-format (divx-codec). Filmfiler i .divx-format visas väntevärdigt (default) upp med ny-installerade filmuppspelaren DivX Player. Men vid behov också med Apples filmuppspelare 'QuickTime'. DivX 6.7.2 installerar sig elegant som ett 'äkta' Mac-program - direkt i programmappen i enheten Macintosh HD.

Men filmlagret innehåller också filmfiler i .mpg-format (Nero Vision). Samt filmfiler i .dvr-ms-format (Media Center). Gratis filmuppspelaren VLC media player 0.9.9a på Mac bjuder på lösningen (Enable Recommended). Som också för uppspelning av säkerhetskopierade dvd-filmer i .iso-format (Enable All). VLC media player 0.9.9a installerar sig 'oäkta' - som en extra enhet på arbetsbordet. På samma sätt som gratis kontorsprogramsviten OpenOffice 3 alltså. Men filmuppvisning på macos-datorn Alice lyckas nu i filmlagrets samtliga videoformat. Med flankstöd av gratis filmuppspelaren VLC media player. Inte illa.

Uppdatering:

Nerladdning av programvaror för installation i Macos-miljö är överraskande långsamt. Motsvarande programvaror laddas ner dubbelt snabbare i Windows-miljö. Det fasta 2MB adsl-bredbandet utnyttjas inte till fullo i Macos-miljö? Men om nedladdning är långsamt så är installationsprocessen i operativsystemet Mac OS X mycket snabb i stället. Installation i Windows-miljö kräver ofta lika mycket tid som nedladdningen.

När jag laddar ner 'oäkta' applikationer till macos-datorn är de i .dmg-format, vilket är en skivavbild. När jag klickar upp .dmg-filen ser jag en programikon inuti. För att installera 'oäkta' applikationer som 'äkta' Mac-program, som exempelvis OpenOffice kontorsprogramsviten och filmuppspelaren VLC media player, drar jag helt enkelt ikonen till programmappen. Ibland finns det en installerare med istället, exempelvis som i gratisprogrammet DivX - då är det bara att klicka igång den som i Windows.

Uppdatering:

Av någon orsak föreslår systemet envist att Apples filmuppspelare 'QuickTime' (väntevärdigt) ska öppna alla filmfiler i .mpg och .dvr-ms-format. Likaså säkerhetskopierade dvd-filmer i .iso-format. Men det klarar 'QuickTime' ju inte av. De speciella videoformaten ska första gången öppnas (initieras) manuellt i (aktiverad) 'VLC media player' (alt+musklick). Och dessvärre - varje enstaka .mpg-fil för sig - varje enstaka .dvr-ms-fil för sig - varje enstaka .iso-fil för sig. Jag klarar inte av att i en enda process få alla filer av samma typ att öppna sig i en annan (väntevärdig) applikation i Mac OS X. Ännu?

Men man lär sig så länge man lever.

Jag klickar en mpg-fil aktiv och öppnar hjälpmenyn (ctrl+musklick) Jag klickar på 'Info om' (Get Info) - och där finns ett plakat med processen jag behöver - att på en gång få alla mpg-filer att öppna sig i ('äkta') filmuppspelaren 'VLC media player' i Mac OS X. Plakatets magiska knapp = 'Byt alla' (Change All).

Songbird - iTunes för Ubuntu

Rhythmbox känner igen iPoden.

Mozillas gratis mediaspelare Songbird bygger på öppen källkod. Programmet ser vid första anblick förvillande likt Apples mediaspelare iTunes. Några skillnader finns visserligen, men det står helt klart att Mozilla vill göra det lätt att byta från iTunes. Dessutom har Songbird stöd för QuickTime-filer, import av iTunes-bibliotek - inklusive drm-skyddade köpta låtar.

Songbird kan synka musikfilerna på datorn med min mp3-spelare - Apples iPod nano.
På Windows och MacOS-plattformar använder Songbird VLC för att spela upp media. I Linux Ubuntu använder Songbird sig av GStreamer.

Apples populära mediaspelare iTunes är ju förstås också gratis, och fungerar perfekt med alla iPodar. Man kan undra varför någon skulle vilja byta till Songbird. Kanske för att Open Source mediaspelaren Songbird trivs på alla OS-plattformar - inte bara på Windows och MacOS, utan också på GNU/Linux. Eller kanske bara för att Apples mediaspelare iTunes inte finns att få på GNU/Linux-plattform.

Mediaspelaren Songbird kan inte ännu installeras från programbiblioteket på Linux Ubuntu. Och inte heller via pakethanteraren Synaptic. Men - Ubuntu Community bjuder på länkar för nedladdning av en Debian-version av Songbird. Programmet installerar sig snällt och förser sitt bibliotek med mediafilerna på datorn.

Och Songbird håller vad Mozilla lovar. Programmet hanterar iPoden på samma maner som mediaspelaren iTunes. Synkroniseringen funkar till och med på samma sätt. Programmet ser vid första anblick förvillande likt Ubuntu-paketets mediaspelare Rhythmbox. Några skillnader finns visserligen även om Rhythmbox också känner igen iPoden och snällt spelar upp olåsta mp3-låtar. Synkronisering med iPoden bjuder Rhythmbox bland annat inte på.

Symbiosen mellan mediaspelaren Songbird och min iPod nano mp3-spelare är ett bra komplement i min mediahanteringen på Linux Ubuntu. Dessutom behöver Linux-entusiaster med iPod mp3-spelare inte mera känna saknad efter Apples populära mediaspelare iTunes.

Uppdatering:

När iPoden väl är tillbaka i Windows-miljö känner mediaspelaren iTunes av att mp3-spelaren har varit i främmande händer. Synkroniseringen körs resolut som en komplett uppdatering av iPoden.

Uppdatering:

Min manuellt installerade mediaspelare Songbird (1.0.0) finns nu till buds via pakethanteraren Synaptic. Så ock mina tidigare manuellt installerade program - Avast antivirus (1.0.8) - telefoniprogrammet Skype (2.00.72) - fotoassistenten Picasa (2.7).

Fotoassistenten Picasa 3.0 finns inte ännu i finalversion för Linux - men Avast antivirus 1.2.0 finns i finalversion för manuell installering.

Uppdatering:

Sammanlagt 28 nya säkerhetsuppdateringar i Ubuntu 7.10 Gutsy Gibbon inom december månaden.

Sammanlagt 84 nya säkerhetsuppdateringar och 1 nystart i Ubuntu 8.04 Hardy Heron inom december månaden.

Koll på tv-kanaler på webben

Joost lanserat som webbversion.

Jag har fortfarande inte riktigt förstått vad pc-baserade Joost handlade om. Jag testade Joost i december 2007, men måste erkänna att jag avinstallerade programmet ganska omgående. Jag tyckte inte att det fungerade så värst smidigt. Eller också var det något annat som gjorde Joost segt. Men oavsett vilket så blev jag inte direkt imponerad.

Desto mer imponerad blev jag av det öppna gratisprogrammet Miro. Miro Internet TV är sägs i grunden vara ett väldigt ambitiöst projekt för att demokratisera tv-världen. Jag kan prenumerera och koppla upp mig mot någon av tusentals webbtv-stationer som finns tillgängliga. Gratis givetvis.

Mediaspelaren Miro ser ut och fungerar ungefär som iTunes - Apples fenomenala mediaspelare. Jag kan spara filmer, tv-serier, musikvideon och podcaster i biblioteket. I och med att Miro bygger på den fenomenala mediaspelaren VLC klarar programmet av att spela upp i stort sett vilket videoformat som helst, inklusive DivX och XviD. En annan praktisk funktion är att Miro tar hand om torrents och sköter nerladdningen av dem.

Mediaspelaren RealPlayer 11 är nästan lika imponerande. Realplayer 11 används av många radio- och tv-stationer för att sända strömmande video och musik över nätet.

Men Joost lyckades inte så bra som det var tänkt. Tanken var från början att Joost skulle ersätta tv-tittandet och erbjuda många av de program som idag sänds via olika tv-kanaler. Det visade sig att det var svårare än förutspått att få tv-bolagen att släppa på sina licensrättigheter och programutbudet nådde inte de mål som var uppsatta. Joost hade ett stort försprång med innehållsavtal, en teknisk plattform som fungerade och många nya annonsformat. Men användarna ville ha något annat: en ännu enklare lösning direkt i webbläsaren - och riktigt bra innehåll.

Nu har Joost lanserat en webbversion av tjänsten som använder flash för att strömma videofilmer. Tidigare var användarna tvungna att ladda hem ett klientprogram för att titta på Joost. Men - mitt gamla Joost-användarnamn och lösenord gäller också på den nya videosajten. Bra så.

Bredbandsbio på hemdatorn

Inte för oss vardagsanvändare.

Nya DVD-filmer hyrs lokalt ut bland annat på videobutiken Makuuni i Finland för 4-6 euro dygnet. Hyrestiden för filmens avtittande är 24-timmar. Det är inget oöverkomligt pris med tanke på att DVD-filmen förhållandevis lätt kan piratkopieras. Makuunis filmsortimentet är dessutom ett halvår färskare än sortimentet på bredbandsbio.

Elisa-partnern SF Anytime hyr ut filmer på nätet. Nya filmers dygnshyra ligger mellan 4-5 euro. Hyrestiden för filmens avtittande är 24-timmar. Webbtjänsten betjänar exklusivt en viss unik dator - på operativsystemet Windows XP eller Vista. DRM-kopieringsskyddet kräver ytterligare webbläsaren Internet Explorer - med tilläggsprogrammet Adobe Flash Player. SF Anytime ska dessutom markeras som 'betrodd sajt' i webbläsaren. Filmuppspelaren förutsätts vara Windows Media Player. Den strömmande filmens kvalitet anpassas efter bredbandets hastighet - minimumkrav är en mätbar realhastighet på 1Mbps - vilket i praktiken betyder minst 2Mbps bredbandsabonnemang. Det är en förhållandevis dyr hyra med tanke på att strömmande filmer är svårare att kopiera än DVD-filmer.

Men dyrt är ett ganska relativt begrepp. Ett biobesök kostar sällan under 9-10 euro. Men då är det också fråga om högupplöst film som visas upp i ett mycket stort format. Och de nyaste filmerna visas alltid först på bioteatrar. DVD-filmerna kommer i hyressortimentet först månader senare.

Jag känner en obändig lust att prova på bredbandsbio. Mitt ambulerande mediacenter är som skapt för ändamålet. Alla operativa förutsättningar uppfylls på bärbara Vista-datorn Nemi (Dell XPS M1530): fast uppkopplat adsl-bredband på 2Mbps, operativsystemet Windows Vista SP1, webbläsaren Internet Explorer 7, tilläggsprogrammet Adobe Flash Player 10, mediespelaren Windows Media Player 11. Jag för in SF Anytime som 'betrodd sajt' i webbläsaren och kör en rekommenderad uppgradering av Windows DRM-skyddskomponent. Säkerhetsläget i webbläsaren är på 'Låg' och alla inställningar i brandväggen Windows Firewall är i normalläge.

Jag registrerar mig med ett gratis VIP-konto på SF Anytime. Och nu är det fritt fram för avtittande av hyresfilmen 'Arn - Tempelriddaren', som strömmande bredbandsbio. Dygnshyran på 4 euro kan jag betala på Visa-kort. Mot en extra förmedlingsavgift på 50 cent.

Men - problemet är att jag inte kommer åt att hyra någon film. Jag kommer inte ens åt att provtitta den erbjudna gratissnutten. Det var snopet. SF Anytime är tydligen inte avsedd för oss vardagsanvändare.

Jag går in på SF Anytime supportsajten och lusläser direktiven. Ingenting ser att att vara direkt fel. Direktiven beskriver extremt nördigt inställningar i mediespelare och brandvägg. Men direktiven överensstämmer varken med Windows Media Player eller Windows Firewall. Jag skickar nödmejl till SF Anytime supporten med beskrivning av vad jag har för dator, programvaror och inställningar. Och ber om lämpligare direktiv för för Windows Media Player 11 och Windows Firewall.

Uppdatering:

SF Anytime supporten svarar samma kväll. Filmsajten lär uppdateras och hyrestjänsterna är ur bruk i ett dygn.

Dagen efter lyckas jag bättre. Nu uppenbarar sig knappen 'Hyr filmen' på bildrutan. Och en knapp med 'Trailer'. Jag tittar av trailern och konstaterar att bild och ljud fungerar. Och nu fungerar givetvis också provtitten med gratissnutten. Inga extremt nördiga inställningar är av nöden. Grundinställningarna räcker till för mediespelaren Windows Media Player och brandväggen Windows Firewall. Tack för det.

Dvd-bränning till vardagsbehov

Gratisprogram för Windows XP.

I operativsystemet Windows XP kan jag i princip bara bränna cd-skivor. Att kunna bränna dvd-skivor är förstås en fördel, men det är inget jag absolut måste köpa Windows Vista för. Bränningsprogrammet Nero finns nämligen färdigt förinstallerat i min stationära xp-dator Scaleo.
Och likaså i lotshustruns bärbara xp-dator Amilo.

Även om Nero finns förinstallerat när datorn köps så betalar man ju givetvis för programmet indirekt via kostnaden för datorn. Programsviten Nero 7 Premium Reloaded representerar i dag ett inköpsvärde a' 46,90 euro.

På bärbara vista-datorn Nemi finns konkurrerande bränningsprogrammet Roxio förinstallerat. Jag har dock min beprövade multimediaprogramsvit Nero 7 Premium installerad som fullversion också i Windows Vista.

Situationen är en annan om varken Nero eller Roxio finns förinstallerat när datorn köps. Windows bränner visserligen bara förvarings- och säkerhetskopior, som 0,6GB data-cd i Windows XP eller 4,7GB data-cd/dvd i Windows Vista. Den funktionen räcker dock bra till för oss vanliga människor.

Det finns gratisprogram för Windows XP, som i princip klarar det som vi vanliga människor kan tänkas behöva av ett cd/dvd-brännarprogram. Gratis brännarprogram, som Burnaware Free och CDBurner XP med flera, klarar elegant av cd/dvd-bränning i Windows XP, som att skapa en musik-cd/dvd från musikfiler i mp3-format eller att ta backup på datafiler genom att bränna filerna till en skiva som data-cd/dvd.

Windows Vista bjuder på avancerade cd/dvd-funktioner i samband med tilläggsprogram (Sonic Burn Plug in) i Windows Media Player, Windows Photo Gallery och Windows Movie Player. Windows Media Center utnyttjar i Windows Vista samma cd/dvd-tillägg (Sonic Burn Plug in) men jag kan inte bränna video-dvd av inbandade tv-program (.dvr-ms) direkt i Windows Media Center. Mycket opraktiskt.

Betalprogrammet Nero är marknadens populäraste programvara för bränning och har allt som behövs för att kunna skapa, kopiera, redigera och organisera digitala media. Oavsett om det handlar om musik, filmer, bilder eller TV så finns verktygen för att ta hand om data på ett professionellt sätt. Med friare tyglar än i konkurrerande Roxio.

Så - istället för att bråka med bristerna i avancerad dvd-bränning i det förinstallerade bränningsprogrammet Roxio Creator 9 så använder jag med framgång min färdigt konfigurerade programsvit Nero 7 Premium.

Uppdatering:

Men någon mediedator behöver jag egentligen inte i hemmets nöjescentrum. Multimediaspelaren Sony RDR HXD870B (hdd/dvd) klarar ohämmat av säkerhetskopieringen av inbandade tv-filmer. Och snabbt dessutom.

Den bekvämaste och snabbaste metoden för säkerhetskopiering av inköpta (eller inbandade) video-dvd-skivor är att ta spegelkopior (.iso) av dvd-filmerna med gratisprogrammet DVD Shrink. Det kräver förstås att man har tillräckligt med lagringsutrymme på hårdskiva.

Digitalt kvällsnöje i glesbygd

3g-nätet lyser med sin frånvaro.

Skogsvägen upp till reträtten i Mickelsböle i Borgå har tjänat bra utan större underhåll i tjugo år. En regnrik vecka räckte dock till att påvisa att en ingräsad yta på en vägbas av lera och morän inte i längden är ett pålitligt underlag för fordonstrafik. I alla fall inte då hundra meter bumerangformad infartsväg är lagd i en brant med en stigning på sexton meter.

Den snopna sortin skedde inte helt obemärkt. Goda grannråd regnade lika ymnigt som veckans regnvatten. Bäst att skala bort ett lager av den lerhala moränen och ersätta ytan med grovt makadam. Grävskopa och fyllmaterial beställdes till torsdag.

Veckans dagar gick i arbetets tecken. Vägrenarna befriades från sly och småträd. Grenar och kvistar skalades bort till en höjd av sex meter. Belöningen kom senare i form av åsynen av svängande grävskopsarmar och höjda bilflak i naturens mäktiga lövsal.

Vägbyggarna kom klockan sju på morgonen. Vi tillbringar natten innan på reträtten. Bärbara Vista-datorn Nemi får äran att stå för det digitala kvällsnöjet. Ett år har gått men glesbygdens 3g-nät lyser fortfarande med sin frånvaro. Uppkopplingen på internet lyckas dock i edge-hastighet (237kbps). Det integrerade 3g-kortet på bärbara Vista-datorn Nemi har en effektiv 3g-antenn. Tidigare försök med extern 3g-modem kom bara upp i gsm-hastighet (53kbps).

Glesbygd kräver tålamod. Det räcker inte med att starta datorn och koppla upp den på nätet. Man ska också vänta ut datorn då den fullgör sina egna sysslor - uppdaterar virusskyddet - uppdaterar tv-programtablån - uppdaterar säkerhetsluckor i Windows - med mera.

En smalbanduppkoppling begränsar online-nyttan. Att surfa och söka med webbläsaren går an. Men kalejdoskopiska webbsidor kräver tålamod. Att läsa och skriva webbmejl i Web 1.0-format går an. Men att titta kvällsnyheterna på webb-tv går inte mera. Datorn använder mera tid till buffertering än till uppvisning. Tur att nyhetssändningen börjar med uppläsning av huvudrubrikerna.

Offline-nyttan är desto tydligare. Filmuppvisning med dvd-spegelkopior lyckas med bravur. Uppladningen av fyra valbara dvd-filmer ställer inte för stora tidskrav i preparationen.

Laglöst kopierade dvd-filmer

Fungerande dvd-kopia av iso-filen.

Kopieringsskyddade dvd-filmer låter sig lätt spelas upp i Windows-miljö. Men den lagstadgade rätten att kopiera inköpta dvd-filmer kan inte utnyttjas av vanliga människor.

Inte utan att förfalla till utstuderad laglöshet.

Den fenomenala dvd-speldosan Sony RDR HXD870B vägrar säkerhetskopiera en kopieringsskyddad dvd-skiva.

Betalprogramsviten Nero 7 Premium omfattas tyvärr av samma vägran.

Linux-miljön är heller ingenting för vanliga människor. Möjligheten till filmuppspelning av kopieringsskyddade dvd-filmer erbjuds inte i grundversionen av Linux-operativsystemet Ubuntu. Avancerade särkunskaper banar dock väg för både filmuppspelning och dvd-kopiering i Ubuntu.

En upptrimmad Linux-miljö bjuder på säkerhetskopierade spegelkopior (.iso) av dvd-filmer. Det är i sig inget problem att flytta över en monstruös 7GB iso-fil från Linux-partitionen till Windows-partitionen i dual boot-konfigurerade Scaleo-datorn. Men tid tar det. Och datorns halverade 160GB hårdskiva räcker inte långt. Maxtor OneTouch kom inte en dag för tidigt.

Med Maxtor OneTouch usb-kopplad till näthårddisken Maxtor Shared Storage kan filmkopiorna spelas upp på distans på 26-tummaren Sony Bravia i hemmets nöjescentrum. Direkt som spegelkopierade iso-filer. Via gratis filmuppspelaren VLC Media Player i Vista-datorn Nemi. Men av någon orsak lyckas jag inte bränna iso-filen på en fungerande dvd-skivkopia.

Jag installerar till provs Vista-versionen av gratisprogrammet ISO Recorder på Vista-datorn Nemi. Men även om programmet annars fungerar så vägrar det att spegelkopiera en kopieringsskyddad dvd-skiva.

Jag gör en ny söktur på nätet. Så hittar jag av en slump gratis Linux-programmet K9Copy - och till och med en bruksanvisning. K9Copy är ett klonat alternativ till gratis Windows-programmet DVD Shrink. DVD Shrink 3.2 är ett fenomenalt program som i Windows-miljö kopierar och komprimerar en dubbellagrad kopieringsskyddad 8,5GB dvd-skiva (dvd-9) på en enkellagrad 4,7GB dvd-skiva (dvd-5).

Jag installerar gratisversionen av Dvd Shrink 3.2 både på XP-datorn Scaleo och på Vista-datorn Nemi. Det finns till och med en bruksanvisning för Dvd Shrink. Jag får till stånd en komprimerad 4,4GB Nero-kompatibel iso-fil. Snabbt dessutom - på en kvart. Filmerna behöver nu bara halva lagerutrymmet - utan att bildkvaliteten nämnvärt lider. Och överföringstiden till näthårddisken halveras. Mycket praktiskt.

Och nu kan jag kopiera och bränna en fungerande dvd-skivkopia av den Nero-kompatibla iso-filen. På mindre än en halvtimme faktiskt - med brännaren i Nero 7 Premium. Dvd-kopian kan dessutom spelas upp och kopieras (dubbas) på den fenomenala dvd-speldosan Sony RDR HXD870B. Men kopieringsskyddet är ändå inte helt ur spel. Säkerhetskopieringen hakar upp sig på dvd-speldosan. Och av någon orsak lyckas jag inte bränna iso-filen på en fungerande virtuell dvd-skivkopia heller. Den virtuella dvd-skivan hakar upp sig på en förmaningsplansch.

Det är i sig inget problem. Jag kan spela upp iso-filen direkt på VLC Media Player.

Uppdatering:

Det är inte någon praktisk skillnad i tidsanvändningen av Dvd Shrink 3.2 i Windows XP SP3 eller Windows Vista SP1. XP-datorn Scaleo är äldre - kopieringen och komprimeringen till 4,4GB går på 20 minuter. På Vista-datorn Nemi går samma jobb på 15 minuter. Överföringen av 4,4GB till näthårddisken Maxtor Shared Storage går från XP-miljö på 7 minuter. I Vista-miljö kräver samma jobb 12 minuter.
Överföringen av 4,4GB till usb-kopplade Maxtor OneTouch går i XP-miljö på en minur, i Vista-miljö på fåtta två minuter.

Kompletterande Media Center

Hårddisken i lokala hemmanätverket.

Någon mediedator behöver jag egentligen inte i hemmets nöjescentrum. Men den lyckade hdmi-kopplingen av bärbara Vista-datorn Dell XPS M1530 till den digitala tv-apparaten Sony Bravia KDL-V26A11E får nyporna att klia.

En bärbar mediedator är en förhållandevis lyckad lösning. Min dagdröm om en mediedator kan förverkligas.

Till och med i fjärrkontroll med en trådlös blutooth-mus.

Jag har hittills bandat in filmer och annat tv-material på Sony speldosans hårdskiva. En och annan film är till och med bränd på dvd-skiva. Nu har jag dessutom kopierat många inbandade filmer i mpeg2-videoformat för fildelning på den externa 320GB hårddisken i det lokala hemmanätverket. Mycket praktiskt. Jag kan titta av en film på vilken dator som helst som är uppkopplad på Windows-nätverket. Också över Zyxel-routerns trådlösa wlan-uppkoppling. Och jag sparar in en massa euron då jag kan återanvända dvd-skivorna.

Det enklaste och snabbaste sättet är att snabbkopiera en inbandad film från speldosan till dvd-skiva. Tidsåtgången är 10-15 minuter per film. Kopieringen (importeringen) av videoformatet på dvd-skivan till mpeg2-videoformat på datorns hårddisk går i samma raska takt. Nu har jag verklig nytta av NeroVision 4 videoredigering i programsviten Nero 7 Premium.

En bärbar wlan-uppkopplad mediedator är tacksam att flytta på och koppla upp mot tv-apparaten. Hdmi-kabeln kopplas fast, ljud och bild konfigureras till tv-apparaten. En passlig videofil fjärrplockas med den trådlösa blutooth-musen fram från Maxtor-nätdisken och filmvisningen startas upp i videospelaren Windows Media Player - eller Nero Show Time.

Men inte i Windows Media Center. Windows Media Center går inte med på att visa upp filmer i fildelning från den externa nätuppkopplade Maxtor-hårddisken. Men det är inget stort problem. Windows Media Center går bra att använda i live TV. Och också för avtittning av kopierade och inbandade tv-filmer. Men bara om jag har filmerna lagrade i datorns lokala videomapp. Alltså.

Bärbara Vista-datorn Dell XPS M1530 är en fenomenal mediedator. Den har numera, vid behov, värdigt sällskap av den maffiga, platta 20" bredbildskärmen i mitt privata nöjescentrum i biblioteket.

Mediehantering i Ubuntu 8.04

Miro vägleder till programvarukällan.

Undrens tid är här. Jag har lyckats med konststycket att få både nätskrivaren HP PSC 2355 och lokala skrivaren HP Officejet Pro 1170c att fungera i Ubuntu 8.04. Lösningen är att jag installerar om dem som nya skrivare med nya drivrutiner. Skrivarinstallationen i Ubuntu 8.04 är elegant - och mycket Windows-inspirerad.

Jag såg i tiderna mycket besvär med mediehanteringen i Ubuntu. Medieprogrammen med tillägg har dock klarat migrationen utan men.

Videospelaren Totem visar elegant upp kopieringsskyddade (css) dvd-videofilmer i Ubuntu 8.04. Och mp3-stödet för musikspelaren Rhythmbox fungerar likaså. Ljudredigeringsprogrammet Audacity har också klarat migrationen till Ubuntu 8.04. Likaså videospelaren VLC Media Player.

Men inte multimediaprogrammet Miro Internet TV. Första försöket till ominstallation misslyckas. Miro-sajten vägleder dock till en ny, aktiv programvarukälla. Och nu lyckas installeringen av Miro, direkt via pakethanteraren Synaptic i Ubuntu 8.04. Den nya Ubuntu 8.04-versionen av Miro är dessutom i motsats till sin 7.10-föregångare stabil. I och med installationen av mediaspelaren Miro ärver dessutom både VLC Media Player och filmuppspelaren Totem DivX-läsfunktionen.

Också mina nyligen installerade gratisprogram för att rippa och bränna dvd-filmer fungerar klanderfritt i Ubuntu 8.04.

Medieidentifieringen i fotoassistenten Picasa är aktiv. Kabeln till fickkameran Olympus Digital 800 pluggas i datorns usb-port. Ubuntu 8.04 känner genast igen kameran och installerar drivrutinerna till minneskortet - automatiskt. Minnet monterar sig som en extern volym på skrivbordet. Picasa erbjuder sig att importera fotona till bildmappen i Ubuntu 8.04. Mycket praktiskt. Picasa fyller ljusbordet (biblioteket) med foton från bildmappen. Bildfiler är i övrigt konfigurerade att öppnas i webbläsaren Firefox. Alla funktioner och inställningar har bibehållits som förut.

Till dagens slut försäkrar jag mig om att it-telefoniprogrammet Skype fungerar i Ubuntu 8.04. Ett testsamtal och en kort chat bekräftar saken. Windows-versionen av Skype har dock en sms-funktionen som jag fortfarande saknar i Linux-miljön.

Mediehanteringen är faktiskt i lika klanderfritt skick i Ubuntu 8.04 Hardy Heron som i föregångaren 7.10 Gutsy Gibbon. Lite bättre till och med. Multimediaprogrammet Miro Internet TV är lika stabilt i Ubuntu 8.04 som i Windows-miljön.
Jag är helt nöjd med Linux-operativsystemet Ubuntu 8.04 Hardy Heron. De enda plumparna i marginalen kommer av (de förhoppningsvis tillfälliga) bristerna i den halvfärdiga webbläsaren Mozilla Firefox 3b5.

Uppdatering:

Maj månads första dagar för med sig 95 nya säkerhetsuppdateringar i Ubuntu 8.04 Hardy Heron. Ackompanjerad av en nystart av operativsystemet. Dual Boot-menyn i laddningsmodulen Grub får i samma veva två tilläggsrader. Jag måste korrigera saken manuellt i uppstartshanteraren (Startup Manager) så att Windows XP Home Edition återgår till automatiskt startval (default).

Innan maj månad var slut blev det sammanlagt 335 nya säkerhetsuppdateringar i Ubuntu 8.04. Ubuntu 7.10 klarade sig i maj med 33 nya säkerhetsuppdateringar.

Uppdatering:

Beta-versionen av webbläsaren Mozilla Firefox har uppdaterats till finalversionen 3.0. Tilläggen 'Screengrab' och 'Foxmarks Bookmark Synchronizer' har nu aktiverats.

Mediaspelaren Miro på Ubuntu

Mars: 34 säkerhetsuppdateringar.

Programutbudet på dvd- och videospelare är magert i Linux-operativsystemet Ubuntu 7.10 Gutsy Gibbon. Filmuppspelaren Totem 2.20 är numera min favorit i Ubuntu Linux.

Inte självklart och automatiskt - utan med gränslös enträgenhet, mycken möda och stort besvär. Det är en mycket rudimentär Totem Movie Player som finns färdigt installerad i Ubuntu.

Med samma besvär ärver den fenomenala opensource-mediaspelaren VLC Media Player också de eftertraktade dvd- och videofunktionerna. Mycket praktiskt.

En ny Opensource-mediaspelare för Windows, Linux/Ubuntu och Mac OS X har sett dagens ljus. Den öppna mediaspelaren Miro klarar en uppsjö olika ljud- och videoformat, HD-format för video och nedladdning av YouTube-filmer. Utöver det har den även både en inbyggd RSS-läsare och en BitTorrent-klient för de som är roade av sådant. Miro är ett väldigt trevligt program; men man kan nog inte klassa det som en konkurrent till VLC eftersom Windows-versionen använder just VLC för uppspelning. Mac-versionen använder QuickTime, och Linux-versionerna kör med GStreamer eller Xine backend. Att Miro är ny är inte heller sagt eftersom utvecklingen gick under namnet Democracy Player väldigt länge.

I och med att Miro bygger på VLC klarar programmet av att spela upp i stort sett vilket videoformat som helst, inklusive DivX och XviD. Man behöver alltså inte ladda ner och installera extra codecs. Mediaspelaren Miro ser ut och fungerar ungefär som QuickTime. Man kan till exempel spara filmer, tv-serier, musikvideor och podcaster i biblioteket, och dessutom koppla upp sig mot någon av (i dagsläge) drygt 3.880 webb-tv-stationer som finns tillgängliga.

I och med installationen av mediaspelaren Miro ärver både VLC Media Player och filmuppspelaren Totem helt oväntat den eftertraktade DivX-läsfunktionen. Med sina nedärvda DRM- och DivX-läsfunktioner är mediaspelaren VLC Media Player är en oväntat bra alternativ dvd-filmuppspelare i Ubuntu-miljö.
Mediaprogrammet Miro klarar däremot inte alls av att spela upp dvd-filmer.

Miro är unik på det sättet att den har en inbyggd BitTorrent-klient. Som skapt exempelvis för nedladdning av DivX-filmen Ronja Rövardotter på The Pirate Bay. Men - det klarar inte Miro av i Ubuntu-miljö. Programmet går i baklås. Som tur är finns en inbyggd BitTorrent-klient färdigt på OS-nivå i Ubuntu 7.10 Gutsy Gibbon.

Miro är den enda multimediamaskinen i Linux-operativsystemet Ubuntu som söker fram och laddar ner flash-videon på nätet - som till exempel min Mariza-fado på Maria Lisboa-videon på YouTube. De förvärvade DivX- och Flv-filerna går dessutom alldeles utmärkt att bränna och förvara på dvd-skiva.

Uppdatering:

Miro laddar utan problem ned Flv-filer. Mozillas webbläsare Firefox bjuder dock på en behaglig överraskning. Nämligen på det fenomenala Firefox-tillägget Video DownloadHelper. Nerladdningen av Flash-video, till exempel YouTube-filmer, fungerar faktiskt oberoende av plattform.

Uppdatering:

Miro konkurrerar i Windows-miljön med multimediaspelaren RealPlayer 11. Opensource-mediaspelaren Miro visar att det nu finns video- och mediaspelare som är öppna - inte enbart privatägda och patentskyddade programvaror.

Uppdatering:

Miro fungerar klanderfritt i Windows-miljö. Programmet är dock otroligt instabilt i Ubuntu. Efter en uppstartad aktivitet innebär byte av aktivitet att hela programmet måste startas upp på nytt. En musklick på aktivitetsmenyn kraschar programmet.