Anna Netrebko intar Stockholm

Visa används i alla tre bokningar.

Dundersuccé är bara förnamnet när Anna Netrebko och Massimo Giordano för första gången intar Sverige och Stockholms konserthus på torsdagen 24. september 2009. Anna Netrebko är tydligen inte lika populär som i Danmark och Norge. Lotshustrun bokar utan problem in sig via Ticnet.se på konserthuset på parkettens 16. rad.

Konserterna i Köpenhamn och Oslo säljs slut på 15 minuter. I Stockholm finns ännu fina platser att boka så sent som 27. maj 2009. Lotshustrun tar förnöjt ut biljetten på sin HP PSC 2355 färgskrivare. Dagen därpå bokar lotshustrun sig ett rum på Berns Hotel i Stockholm - online via partnerservicen Booking.com. Flygbiljetten till och från Stockholm bokar hon först 17.augusti 2009 via Eticket.fi.

Lotshustruns motivation är så stark att hon klarar av alla utmaningar på egen hand. Visa-kortet används i alla tre bokningar. Betalningen av rummet på Berns Hotel sköts vid avfärden från Stockholm. Visa-kortuppgifterna ligger färdigt i hotellets register. Konsert- och flygbiljett betalas i samband med bokningen online på Visa. Identifikationen sköts i bägge fallen exemplariskt - varje enskild transaktion verifieras via nätbanken. Kontot på nätbanken är visserligen i lotsens namn men lotshustrun har full tillgång till inloggnings- och bankkoder.

Flygresan till och från Stockholm sköts av Blue1. Dagen innan avresan får lotshustrun ett sms-meddelande på mobiltelefonen med ett erbjudande om direkt elektronisk incheckning. Hon godtar sms-erbjudandet och tar förnöjt ut sitt Boarding Card via hemdatorn på sin HP PSC 2355 färgskrivare. Mycket praktiskt. Lotshustrun utnyttjar sms-erbjudandet också för hemresan. Sitt Boarding Card tar hon ut på en självbetjäningsautomat på flygplatsen i Stockholm. Med att på egen hand knappa in referensnumret från sms-bekräftelsen i mobiltelefonen. Lotshustrun har därmed intagit sin plats bland suveräna it-medborgare.

Vid hemkomsten demonstrerar lotshustrun förnöjt sina byten - autografen av Anna Netrebko i programhäftet och en avriven sida med recensionen i Aftonbladet. De odrägliga väntetiderna med incheckning och inväntan av bagage är ett minne blott. Lotshustrun reser numera med ett rymligt handbagage som är optimerat för facken inne i flygkabinen. Det rimmar dessutom bättre med bekvämligheten i den elektroniska självbetjäningen.

Uppdatering:

Jag är själv förtjust i Anna Nebtrenko. Mitt filmlager har fyra iso-kopior av tv-inbandningar på dvd-skiva: Galanatt på Shönbrunn i Wien (2003) och konsert på Waltbuhne i Berlin (2006) i vilka Anna Netrebko sjunger tillsammans med Placido Domingo och Rollando Vilazón. Samt operan La Traviata på festspelen i Salzburg (2005) och operan Manon på Staatsoper Unter den Linden i Berlin (2007) i vilka Anna Netrebko sjunger tillsammans med Rollando Vilazón. En grabbnäve kultur för soffpotatisen.

Koll på Mac OS X 10.6 Leopard

Program som kanske inte funkar.

Operativsystemet Mac OS X 10.6 Snow Leopard innehåller en rad nyheter som framför allt gör det intressantare för användare i företag. Men det hyser även många mindre läckerheter för konsumenten. Snow Leopard kan tyckas vara en besvikelse för Apple-fanboys då det ser nästan precis likadant som föregångaren Mac OS X 10.5 Leopard.

Jag kollar in ett lockande 29 euros Apple-anbud på Snow Leopard. Systemkravet är valfri Mac-dator med Intel-processor. Jag har redan ett registrerat Apple-konto och efter uppdatering av Visa-kortets uppgifter är min beställning noterad. Leverans är satt till fredag den 28.8.2009. Dvd-skivan för 29 euro kräver att jag redan har Mac OS X 10.5 på stationära iMac-datorn Alice.

Allting i Snow Leopard ser i stort sett identiskt ut som Leopard och det enda jag märker är att installationen går hyfsat snabbt - på strax över en halvtimme. Vad som är intressant är att jag får nästan 7GB mer hårddiskutrymme efter det installationen är klar. Det intressanta här är inte att jag bara får några GB extra på hårddisken, utan snarare det faktum att Apple rensat bort gammal powerpc-kod och skrivit om hela operativsystemet från topp till tå. Det betyder att all gammal spagettikod har rensats ut och ersatts med en mer optimerad kod. Och det gör operativsystemet Mac OS X både snabbare och mer stabilt.

Dockan i Snow Leopard har fått lite bättre funktionalitet jämfört med Leopard. En ny finess är att Exposé nu är integrerat med Dockan. Klickar jag på ett program och håller ned musknappen för en sekund visas samtliga fönster som tillhör det aktuella programmet, även fönster som är minimerade. Det gör det lite snabbare att hitta rätt fönster om jag exempelvis sitter med många sessioner öppna samtidigt.

Mac OS X filhanterare Finder är nu snabbare och reagerar flinkt när jag arbetar med mappar som innehåller en stor mängd filer. En ny möjlighet är att ändra storleken på ikonerna direkt i varje fönster med hjälp av ett litet reglage längst ned i högra hörnet. Det hjälper till om jag arbetar med en mapp som innehåller mycket bildfiler. Finder går nu även att ställa in så att sökningar utförs direkt i aktuell mapp och inte på hela hårddisken.

Det är värt att notera att det kanske finns en del program som inte fungerar i Snow Leopard till dess att de uppdaterats. Jag har under augusti månad uppdaterat ClamXav till 1.1.1 - Miro till 2.5.2 - VLC till 1.0.1 - Audacity till 1.3.8 - GIMP till 2.6.7 samt Flip4Mac WMV till 2.2.3.7. Ouppdaterade (eller tidigare uppdaterade) är AppCleaner 1.2.2 - OpenOffice 3.1.0 - Picasa 3.06 - Skype 2.8.0 - Spotify 0.3.16 - RealPlayer 11.0.1 - Google Earth 5.0 - HandBrake 0.9.3 - Stellarium 0.10.2 samt DivX 7.0.1 och iTunes LAME 2.0.9.

Apples säkerhetsuppdateringar under augusti månad är sparsamma: GarageBand till 5.1 - iPhoto till 8.1 - Safari till 4.0.3 (med omstart) samt Mac OS X till 10.5.8 (med omstart) - Remote Desktop 3.3.1 och Security Upd 2009-4 (med omstart).

Dvd-skivan med Mac OS X 10.6 Snow Leopard är nu i tur. Efter installationen måste jag söka upp uppdateringar för ClamXav till 2.0.1 och Flip4Mac WMV till 2.3.0.7. Men i övrigt ser applikationerna ut att fungera klanderfritt också i Snow Leopard.

Användningen av Windows XP SP3 i Boot Camp lär också påverkas av uppdateringen till Mac OS X 10.6 Snow Leopard. Boot Camp ska få en trevlig förbättring. I Snow Leopard kommer drivrutiner för Mac OS X hfs+-filsystem att ingå, vilket innebär att då jag kör Windows XP i iMac-datorn enkelt borde komma åt mina filer även på Mac OS X del av hårddisken. Jag installerar drivrutinerna för Boot Camp på nytt, startar om datorn - och nu syns Mac OS X del av hårddisken som E-skiva. Innehållet på skivan syns i Windows XP - men jag får inte syn på gemensamma datafiler - ännu.

Uppdatering:

Mac OS X del av hårdskivan i stationära iMac-datorn Alice är 160GB. Endast 33GB är hittills i bruk i Leopard, hela 127GB är fritt. Efter uppdateringen till Snow Leopard är 26GB i bruk, och 134GB fritt.

Maxtor OneTouch i Mac OS X

Uppspelning av arkiverade filmer.

Den externa usb-hårdskivan, 750GB Maxtor OneTouch 4 Plus, är framgångsrikt provkörd i Windows XP och Linux Ubuntu. Maxtor OneTouch är numera i funktion som centralt filmarkiv för iso-kopierade dvd-filmer och tv-inbandningar. Och som usb-kopplat filmarkiv för mitt ambulerande Media Center på bärbara Vista-datorn Nemi.

Nu är det dags att koppla upp Maxtor OneTouch mot stationära Mac-datorn Alice i Boot Camp-miljö. Kompatibilitet i automatisk säkerhetskopiering utlovas för Windows och Mac OS X. En snabbkoll på hårdskivans innehåll visar upp behövliga program för både Windows och Mac OS X. Maxtor OneTouch är från tidigare uppdelad i två 375GB partitioner. Jag behöver inte ens flytta på Maxtor OneTouch - jag når med en förlängningssladd usb-porten på Mac-datorn Alice.

Jag startar upp Mac-datorn Alice på Windows XP SP3. Maxtor OneTouch pluggas in som enkel usb-minnesenhet, jag avstår tillsvidare från automatisk säkerhetskopiering i Windows-miljön. Maxtor OneTouch fungerar helt problemfritt både i import och i export av filer. Uppspelning av säkerhetskopierade filmer i iso-format går elegant med filmuppspelaren VLC media player 1.0 på Windows. Uppspelning av filmkopior från Windows Media Center (.drv-ms) går elegant med både VLC media player och Windows Media Player 11.

Jag startar upp Mac-datorn Alice på Mac OS X 10.5.7. Maxtor OneTouch pluggas in som enkel usb-minnesenhet, jag avstår tillsvidare från automatisk säkerhetskopiering i OS X-miljön. Maxtor OneTouch fungerar helt problemfritt både i import och i export av filer. Trots att hårdskivan på Maxtor OneTouch är ntfs-konfigurerad. Uppspelning av säkerhetskopierade filmer i iso-format går elegant med filmuppspelaren VLC media player 1.0 på Mac OS X. Likaså, med hjälp av VLC media player, uppspelning av filmkopior från Windows Media Center (.drv-ms).

Mac OS X känner automatiskt av externa hårdskivan på Maxtor OneTouch och erbjuder Apples Time Machine för automatisk säkerhetskopiering och historisk återställning. Frestande - men jag avstår tillsvidare från Time Machine och automatisk säkerhetskopiering i OS X-miljön.

Stationära Mac-datorn Alice är med sin 20"-bildskärm med säkerhet i framtiden min favorita miljö för direkt uppspelning av arkiverade filmer på Maxtor OneTouch. Bild- och ljudkvalitet är i en egen klass i Apples iMac jämfört med bilden och ljudet i HP w20-bredbildskärmen, som jag har dvi-kopplad till bärbara Vista-datorn Nemi.

Den externa usb-kopplade hårdskivan, 750GB Maxtor OneTouch 4 Plus, visar sig vara ett sällsynt lyckat val, oberoende av operativsystem. Automatisk säkerhetskopiering erbjuds för Windows XP SP3, Windows Vista SP2 och Mac OS X 10.5.7 Leopard. På Linux-operativsystemet Ubuntu 8.10 Intrepid Ibex erbjuds Maxtor OneTouch endast som en extern usb-kopplade hårdskiva. Jag är ordentligt bortskämd av snabbheten - den externa hårdskivan på 320GB Maxtor Shared Storage II i Windows-nätverket kommer bara upp till 10-15% av prestandan i Maxtor OneTouch.

Bredbandsbio på hemdatorn

Inte för oss vardagsanvändare.

Nya DVD-filmer hyrs lokalt ut bland annat på videobutiken Makuuni i Finland för 4-6 euro dygnet. Hyrestiden för filmens avtittande är 24-timmar. Det är inget oöverkomligt pris med tanke på att DVD-filmen förhållandevis lätt kan piratkopieras. Makuunis filmsortimentet är dessutom ett halvår färskare än sortimentet på bredbandsbio.

Elisa-partnern SF Anytime hyr ut filmer på nätet. Nya filmers dygnshyra ligger mellan 4-5 euro. Hyrestiden för filmens avtittande är 24-timmar. Webbtjänsten betjänar exklusivt en viss unik dator - på operativsystemet Windows XP eller Vista. DRM-kopieringsskyddet kräver ytterligare webbläsaren Internet Explorer - med tilläggsprogrammet Adobe Flash Player. SF Anytime ska dessutom markeras som 'betrodd sajt' i webbläsaren. Filmuppspelaren förutsätts vara Windows Media Player. Den strömmande filmens kvalitet anpassas efter bredbandets hastighet - minimumkrav är en mätbar realhastighet på 1Mbps - vilket i praktiken betyder minst 2Mbps bredbandsabonnemang. Det är en förhållandevis dyr hyra med tanke på att strömmande filmer är svårare att kopiera än DVD-filmer.

Men dyrt är ett ganska relativt begrepp. Ett biobesök kostar sällan under 9-10 euro. Men då är det också fråga om högupplöst film som visas upp i ett mycket stort format. Och de nyaste filmerna visas alltid först på bioteatrar. DVD-filmerna kommer i hyressortimentet först månader senare.

Jag känner en obändig lust att prova på bredbandsbio. Mitt ambulerande mediacenter är som skapt för ändamålet. Alla operativa förutsättningar uppfylls på bärbara Vista-datorn Nemi (Dell XPS M1530): fast uppkopplat adsl-bredband på 2Mbps, operativsystemet Windows Vista SP1, webbläsaren Internet Explorer 7, tilläggsprogrammet Adobe Flash Player 10, mediespelaren Windows Media Player 11. Jag för in SF Anytime som 'betrodd sajt' i webbläsaren och kör en rekommenderad uppgradering av Windows DRM-skyddskomponent. Säkerhetsläget i webbläsaren är på 'Låg' och alla inställningar i brandväggen Windows Firewall är i normalläge.

Jag registrerar mig med ett gratis VIP-konto på SF Anytime. Och nu är det fritt fram för avtittande av hyresfilmen 'Arn - Tempelriddaren', som strömmande bredbandsbio. Dygnshyran på 4 euro kan jag betala på Visa-kort. Mot en extra förmedlingsavgift på 50 cent.

Men - problemet är att jag inte kommer åt att hyra någon film. Jag kommer inte ens åt att provtitta den erbjudna gratissnutten. Det var snopet. SF Anytime är tydligen inte avsedd för oss vardagsanvändare.

Jag går in på SF Anytime supportsajten och lusläser direktiven. Ingenting ser att att vara direkt fel. Direktiven beskriver extremt nördigt inställningar i mediespelare och brandvägg. Men direktiven överensstämmer varken med Windows Media Player eller Windows Firewall. Jag skickar nödmejl till SF Anytime supporten med beskrivning av vad jag har för dator, programvaror och inställningar. Och ber om lämpligare direktiv för för Windows Media Player 11 och Windows Firewall.

Uppdatering:

SF Anytime supporten svarar samma kväll. Filmsajten lär uppdateras och hyrestjänsterna är ur bruk i ett dygn.

Dagen efter lyckas jag bättre. Nu uppenbarar sig knappen 'Hyr filmen' på bildrutan. Och en knapp med 'Trailer'. Jag tittar av trailern och konstaterar att bild och ljud fungerar. Och nu fungerar givetvis också provtitten med gratissnutten. Inga extremt nördiga inställningar är av nöden. Grundinställningarna räcker till för mediespelaren Windows Media Player och brandväggen Windows Firewall. Tack för det.

Värna om Visa-kortuppgifterna

Jag klickar med musen på fel länk.

Nero 7 Premium och RealPlayer 11 Plus har återtagit sina platser på skrivbordet. Jag är en visdom rikare. Windows-funktionen Systemåterställning rättar inte till alla mina misstag.

Nero 6 Express är ett ganska anspråklöst dvd-verktyg. Men då mina försök att återställa Nero 7 Premium misslyckats tar jag till dvd-bränningsfunktionen i RealPlayer 11 Plus för lagringen av mina videoredigeringar.

Men -
återställningen av RealPlayer 11 Plus genererar en extra fakturering på mitt Visa-kort. Automatiskt - utan någon som helst förvarning.

Jag vet nu vad jag gör fel. Både i fallet Nero och i fallet Real. Uppdateringar ska inte göras med vardagslogik och allra minst med alltför stor ärlighet i sinnet.

Lösningen till att återställa uppgraderingen Nero 7 Premium är att installera den på tomt bord. Som en separat, komplett programinstallation. Och tomt bord får jag till stånd med att avinstallera alla Neros programrudiment med serviceprogrammet Nero Clean Tools.

Lösningen till att återställa uppgraderingen RealPlayer 11 Plus är att ladda ner och installera gratisversionen på tomt bord. I stället för att skapa ett nytt Real-konto så meddelar jag att jag redan är registrerad. I och med inloggningen, och då jag insisterar på att det är gratisversionen jag vill ha, laddar sig RealPlayer ner och installerar sig snällt med intakta Premium-funktioner (RealPlayer 11 Plus).

Om jag i ärlighetens namn uppger att det är en Plus-version jag vill ha så genereras en extra fakturering på mitt Visa-kort. Automatiskt - obönhörligt. Det enda som behövs är att jag klickar med musen på fel länk. Och att jag har kortuppgifterna till mitt Visa konto registrerade på Real.

Jag raderar omedelbart mina kortuppgifter från Real-registret.

Kortuppgifterna för mitt Visa-konto behövs inte för återställning av RealPlayer 11 gratisversionen. Samma installationsteknik fungerar också på en annans dator. Min kompis har nu RealPlayer 11 Plus med intakta Premium-funktioner på sin dator. Utan en enda extra Visa-transaktion. Det lindrar aningen värken i mitt snikna sinne.

Som inloggad Real-medlem har jag för all del två olika länkar till buds för ominstallation av min betalda programvara. Men ingendera länken fungerar. Den ena länken för mig till ett meddelande om systemfel. Den andra erbjuder mig bara tidigare gratisversioner av RealPlayer.

Real bjuder givetvis inte på någon uppenbar responskanal på sin sajt. Och inga direkta e-postadresser heller. Den enda responskanalen jag hittar reagera inte alls på mina mejl. Real-sajten uppmanar till direkt telefonkontakt till supporten. I USA. Det ska jag snart prova mig på med min Skype-telefon. Och så har jag ju som Real-medlem adressuppgifterna till faktureraren. Jag kan försöka mig på den gamla hederliga snigelposten.

Jag har en minnesbild av att jag tidigare gjort trygga Visa-köp. Exempelvis på Apples musikshop iTunes. Och - i arrangemangen av mina Skype-krediter. Det är bäst att jag kollar in att de faktiskt, såsom jag minns, verifierar varje enskilt Visa-köp med min bank. Om jag inte får en förvarning så är det nog säkrast att jag raderar kortuppgifterna till mitt Visa-konto från dessa sajter också. Jag gör det kanske ändå.

Franska i öronen och i ögonen

Comte de Monte-Cristo som dvd-film.

Ingenting går upp mot att läsa en god bok. Som t.ex. Greven av Monte Cristo av Alexandre Dumas. Allra helst på originalspråk.

Men en nybörjare har det nog ganska jobbigt att klara av en bok på franska. Det är inte lätt även om man har hjälp av ett lexikon. En slagdänga på franska i öronen - med vidhängande lyrik för ögonen - leder mig in på rätt väg. Med en ljudbok i öronen och bokens text för ögonen kan man kanske komma någon vart.

Lotshustrun har sin 62-årsdag nu i oktober. Vad kunde vara bättre en en språkkurs med Greven av Monte Cristo (Le Comte de Monte-Cristo) i tryckt bokformat. Med vidhängande ljudbok i mp3-format - på fickminne eller på cd-skiva.

Jag hittar inte bok-/cd-kombinationen på Amazon (Amazon.fr) - men nog på svenska Ljudboken.se. Dessutom på originalspråket - franska. Ja, den levereras t.o.m. till utlandet - till Finland. Mot betalning på Visa-kort. Jag köper mp3-versionen - med en bok i pdf-format med den inspelade texten samt ordlista och övningar på originalspråk. Visa-kortet kollas och koden verifieras. Id-kontrollen går som väntat via internetbanken. Köpet är klart - och filerna laddas ned i mp3-format.

I ett nafs åker ljudboken in på mp3-spelaren iPod nano. Och tillsammans med de första kapitlena, utskrivna på papper via pdf-läsaren Adobe Reader, överräcker jag mitt personliga gåvopaket åt festföremålet.

På 63-årsdagen ska lotshustrun få Le Comte de Monte-Cristo som dvd-film på franska (med favoriten Gerard Depardieu i huvudrollen).

Med svenska böcker i mina öron

Ljudboken tog steget in i mp3-spelaren.

Jag har då och då köpt lösnummer av tidningen Pc för Alla. Och fått en viss mersmak för innehållet på nätsajten med samma namn. Tidningen kommer i sällskap med en cd-skiva, oftast med programvaror, men numera också med ljudböcker. Bland annat tegelstenen, I nationens intresse, av Jan Guillou. Det var först då jag på allvar noterade att nätsajten Pc för Alla också var en webbutik för ljudböcker. Återförsäljare för mp3-böcker för producenten eLib.

Kanke det nu var dags att bekanta mig med aktuellare rikssvenska författare än de gamla klassikerna. Svenska veckotidningar har skrutit med Jan Guillou. Och med trillerförfattarinnan Liza Marklund.

Köpet av ljudboken är inte för svårt.

Jag går in på Pc för Allas webbutik och bläddrar fram aspiranten för bokköpet. Den röda vargen, av Liza Marklund. Jag klickar på bokomslaget och får provläsa ett stycke. Och provlyssna. Bra, jag är nöjd och väljer att köpa boken. Jag uppger mitt namn och Visa-kortnummer (med förfallodag) och bekräftar köpet. Visa-köpet kontrolleras med Verified-kontrolltalet. Och min internetbank sköter om identifieringen. Betalningen är klar.
En nedladdningslista presenteras åt mig och jag får välja om jag vill ha ljudboken i mp3-format eller i iPod-format. Givetvis iPod-format. Jag har ju en iPod nano till mitt förfogande. Och så vill jag ju senare prova på att låsa upp ljudfilen till öppet mp3-formatet.

Inga problem. Apple iTunes t.o.m. erbjuder sig att konvertera wma-formatet i Jan Guillous bok till mp3-format. Vad bra. Då har jag två ljudböcker på mp3-spelaren - på iPod nano. Och så fint iPoden hanterar läsandet. Den kommer faktiskt ihåg var jag slutat läsandet sist jag kopplade av iPoden. Vill jag repetera så startar jag bara det aktuella kapitlet på nytt.

De medföljande öronknapparna i iPoden är alldeles utmärkta för korta lyssningar. Fast - i längden känns de lite äckliga att ha inne mot örongången. Nyanskaffade hörluren Koss Porta Pro är en kompakt klassiker som har hållit i 18 år - och håller än. Verkligen bekväm. Och vad fint ljud dessutom. Hörluren kan vikas ihop så att den ryms i skjortfickan. En stilig förvaringspåse ingår för snitsigare portabilitet.

En famn förtrollande fado

Fadon och den finska melankolin är besläktade.

Portugisiska Mariza (Nunes) har gjutit nytt liv i fadosången. Fadopurister kanske tycker detta är trams men världen har faktiskt blivit en stor sångstjärna rikare. Marizas bästa fadosånger finns samlade på min nyanskaffade dvd-konsertskiva - Concerto Em Lisboa. Endast fem av dem kan rippas (piratkopieras) direkt från min tidigare anskaffade cd-skiva - Fado Em Mim. Det enklaste sättet att komma åt de fattande, attraktiva fadosångerna är nog att gå ut och musikshoppa på nätet på iTunes Store. Ett sök i iTunes på Mariza ger mig allt jag behöver. En snabb provlyssning på fadosångerna på skivan på nya Transparente avslöjar att hela nio av dem också finns på Concerto Em Lisboa - och att jag lätt kunde tänka mig att köpa fem sångstycken.

Men varför köpa när jag kan banda sångerna från dvd-konsertskivan med ljudinspelnings- och -redigeringsprogrammet Audacity. Gratis dessutom.

Det ska bli. Programmet låter sig välvilligt installeras. Jag lyckas t.o.m. installera tilläggsprogrammet för mp3-format. Efter några jämförande provlyssningar har jag koll på ljudvolymen i inspelningen - och koll på de nödvändigaste redigeringsfunktionerna. Själva inspelningen går som en dans. Ett fönster för inspelningen i Audacity - och ett fönster för dvd-visningen i Windows Media Player - lättöverskådligt, sida vid sida. Nu var den nya bredbildsskärmen verkligen till stor fördel.

Musikkopiorna höll samma fina kvalitet som musiken på dvd-konsertskivan. Men visst är det bättre ljudkvalitet i studiomaterialet på cd-skivan. En större jämförande avlyssning var av nöden. En investering på 4,95 euro gav mig de eftertraktade musikstyckena från iTunes Store. Och samtidigt en angenäm överraskning i fråga om datasäkerhet. Visa-kortet hade sist använts på iTunes Store i december 2005. Innan jag kom åt shoppandet blev jag avkrävd en bekräftelse av Visa-kortet nya förfallodag - och av Verified-kontrolltalet.

Köpet och leveransen gick lätt. Men när jag skulle bränna mp3-kopior på cd-skiva meddelade iTunes att datorn inte var auktoriserad för det. Och inte för avlyssning heller för den delen. Föregående köp hade gjorts på mobila Huldine, och jag jobbade ju nu på stationära Huldwiga. Inget problem. Jag hittade valet för auktorisering av datorn. Auktoriseringen krävde mitt Apple ID och lösenord på nytt. Vad bra. Och samtidigt blev det klart att jag bara kan hålla fem datorer auktoriserade - samtidigt. Och med tanke på synkroniseringen av musikstycken till iPod-speldosan blev det dessutom klart för mig att det är en stor fördel att koncentrera processen till en viss, bestämd dator.

Betalningsmedel för Skype-kredit

Jag vet nu hur Chaplin upplevde Moderna tider.

Den nyaste windows-versionen av chat- och it-telefoniprogrammet Skype låter mig vid behov skicka pengar via nätet. Säkert, billigt och bekvämt. Mottagaren får via Skype meddelande om att pengarna är på väg. Och det är inte bara fråga om pengar i nya Skype. Möjligheten att inbjuda kontakter via e-post till Skype är också ny i version 3.2.

Skype 3.2 utnyttjar PayPal-betalningstjänsten som gör min penningtransaktionen möjlig - kostnadsfritt. Men för vissa PayPal-kontotyper utmäts dock en 1,9% avgift när mottagaren tar emot pengar. Men, varför skulle jag skicka någon pengar? Kanske för att betala tillbaka pengar som jag har lånat från vänner och bekanta? Kanske lämna bidrag när man samlar in pengar till en present? Kanske skicka kontanter till guddottern i Lissabon, eller till vänner och bekanta i penningknipa utomlands?

Nja, jag vet inte riktigt? Men, jag kan ju betala fakturor och avgifter via ett PayPal-konto. Exempelvis för att köpa Skype-kredit. Lotsen har ett gemensamt Skype-konto med hustrun - men numera också ett eget, privat konto. Med ett Visa-kort kan han dock endast betala för gemensamma Skype-krediter. Tala om säkerhet i Visa-betalningar. Så, då är det bara att öppna ett PayPal-konto. Och flytta pengar från Visa-kortet. PayPal-registreringen är lätt - men registreringen av Visa-kortet kontrolleras minutiöst. Verified-kontrolltalet räcker inte till. En registreringsavgift på 1,50 euro debiteras på mitt Visa-kort. Och i samband med den kommande Visa-specifikationen får jag ett kontrolltal via fakturaraden. Med det kan jag slutligen aktivera mitt PayPal-konto. Om en vecka eller så - ungefär.

Skype-sajten kommer dock självmant med ett snabbare, tredje förslag. Skype-kredit kan också betalas med portmonnätjänsten på MoneyBookers. Mja, kör för det. MoneyBookers-registreringen är lätt - men registreringen av Visa-kortet kontrolleras minutiöst. Kortnummer, förfallodag, namn och Verified-kontrolltal. Plus identifiering via internetbanken. Bekräftelsen kom i form av kontrolltalets komplementtal. Tala om säkerhet i Visa-betalningar. Och hur mycket Skype-kredit köpte jag. 10 euro. Vilket kostade mig 11,50 euro med moms. Eller egentligen 11,71 euro med beaktande av mäklaravgiften på MoneyBookers. Men nu har lotsen 10 euro brukskredit, för sms-meddelanden och Skypeout-samtal, på sitt privata Skype-konto. Och krediten ska användas inom 6 månader. Annars blir brukskrediten en skänk åt Skype.

Nu vet jag precis hur Charlie Chaplin upplevde Moderna tider. Skype erbjuder gratis nätsamtal, men tjänar pengar på avgiftsbelagda tilläggstjänster. Smart. Det av auktionstjänsten eBay ägda Skype har 200 miljoner användare. Och av dem ligger 9 miljoner online just nu.