Nu är Skype alltid i telefonluren

Med en enda knapptryckning blir jag skajpare.

Nu har jag äntligen tagit den till mig. Skype - gratis telefoni via internet. Men först när det blev lika enkelt som att ringa på vanligt sätt. Flera företag har visat upp kombitelefoner - kombinationer av vanliga trådlösa dect-varianter och Skype-telefoner. Kombitelefonen Philips Voip321 är en av dem. Ringsignalerna är som normalt - anskrämliga. Men luren är inte för plastig. Den är faktiskt riktigt bekväm i handen - och mot örat. Och den kan t.o.m. stå för sig själv - upprätt på bordsytan. Vid behov med den aningen burkiga högtalaren påslagen.

Det vanligaste sättet att skajpa är ju med ett headset kopplat till datorn. Problemet är att jag blir låst till datorn och inte kan röra mig fritt. Dessutom går det inte att ringa om datorn är avstängd. Kombitelefonen Philips Voip321 kan sägas vara en produkt som skapar en brygga mellan gammalt och nytt. Telefonen är visserligen sladdlös, men i gengäld krävs extrasladdar kring datorn och basstationen.

Med ett tryck på en vanlig grön lurknapp går samtalet ut på det vanliga telefonnätet. Även då datorn är stängd. Med ett tryck på Skype-knappen går samtalet i stället ut via datorn, nätverket och internetanslutningen. Om datorn är på vill säga.

Nu kan jag ringa kostnadsfria Skype-samtal - och vanliga samtal. Jag får det bästa från två världar - och maximal frihet. Jag kan ringa och ta emot samtal på båda nätverken från en enda trådlös handenhet. Och jag kan se vilka som är online på Skype genom att bara titta på displayen. Utan att behöva använda datorn. Med en enda knapptryckning blir jag skajpare.

Efter diverse mankemang lyckades jag ladda in krediter för Skype Out samtal. Jag använder mig av Skype Pro tjänsten. Jag behöver visserligen inte betala minutavgift för samtal till fasta telefoner inom landet - men öppningsavgiften är 4,5 cent per samtal. Utanför Skype Pro tjänsten skulle Skype Out samtalet till fasta telefoner inom landet kosta 2,9 cent i minuten. Få se nu. Skype Pro kostar mig 2 euro i månaden. För att vinna på affären borde jag alltså ringa minst 69 minuter i månaden inom landet.

Skype Out samtalen till mobiltelefoner inom landet kostar alltid 19 cent i minuten. Sms-meddelandet inom landet kostar mig normala 9 cent per meddelande.

Digital-tv på sommartorpet

Helkväll vid tv förutsätter batteriladdare.

Genrepet i mitt mobila, digitala tv-tittande fick sig en rejäl törn härom sistone. Jag gjorde en snopen sorti från gammeltorpet. Nu har jag lyckats fixa till Anysee-programvaran och ett väl förberett mobilt tv-tittande har sin urpremiär. Förberedelserna är väl motiverade. Bärbara Amilo ska ha fulladdat batteri. Och Anysee-digiboxen ska installeras i ny usb-port. Javisst, varje ny usb-port vill vara intimt bekant med Anysee-digiboxen.

Mobila Amilo (2/2005) är ingen lättviktare men utan batteriladdare i bärväskan känns den drägligt släpbar. Anysee-digiboxen är överraskande liten. Alla prylarna ryms med i fickan. Jag startar upp datorn från början. Batteriet rapporterar 98% energinivå.

Anysee-programmet startar nu utan problem. Anysee-mottagarens stora teleskop-antenn är till sin fördel. Mottagningen är utmärkt på alla kanaler. Men så syns också sändarmasten rakt från fönstret i gammeltorpet. Bilden är liten, men knivskarp. Först vid fullskärm (15,1") måste jag sätta mig på två meters avstånd för att synbart bibehålla oklanderlig knivskärpa i bilden.

Jag har förberett mig för programbandning under sista halvtimmen. Batteriets laddningsnivå efter första halvtimmen är 82%. Bandningen är just så enkel som den ska vara. In på epg-programväljaren, markera programmet och klicka på banda. Tidpunkt och längd plockar programmet automatiskt från epg. Tills bandningen börjar bläddrar jag fram och tillbaka mellan kanalerna. Bildstorleken växlar automatiskt vid olika sändningar (wide och 4:3). När bandningen startar kan jag dock bara titta på samma kanal som jag bandar. Anysee-digiboxen har bara en digital mottagare (tuner). Bandningen lyckas dock utmärkt. Batteriets laddningsnivå är 52% efter en timme. Helkvällar framför tv-rutan förutsätter nog batteriladdare.

En piggare processor och ett snabbare grafikkort, med tilläggsminne i bäggedera, hade varit till fördel. Mobila Amilo har stundvis behov att swappa minnesinnehållet. Och det syns som kortvarigt flimmer i tv-bilden. Och ändå arbetade jag inte med något annat på datorn. Ett tidigare bandningsförsök i våras hade haft många fler andningspauser. Avinstalleringen av både Google Desktop Search, och Windows Desktop Search, gjorde mobila Amilo märkbart piggare.

Anysee-programmet bandar i formatet mpeg audio (mpeg-1). Halvtimmen (29') slukar 918MB av hårdskivan. Videosnutten låter sig villigt avtittas i offline (File Mode) på Anysee. Men bara då Anysee-digiboxen är inkopplad. Gratisprogrammet Nero Showtime klarar också av videosnutten i mpeg audio formatet. Men inte något annat program - inte VLC Media Player, Real Player eller Windows Media Player. Brännarprogrammet Nero Express går med på att göra en super video cd-skiva (svcd, mpeg-2). Videosnutten komprimeras till 568MB. Men bildskärpan blir ställvis sämre. Nu går VLC Media Player, Real Player och Windows Media Player dock med på att visa upp videosnutten.

Brännarprogrammet Nero Express går t.o.m. med på att göra en dvd-skiva (1,11GB) av Anysee-bandningen i mpeg audio. Både svcd- och dvd-skivan låter sig villigt avtittas i digitala Sony Bravia via dvd-spelaren LG RC7000. Bildskärpan bibehålls i dvd-formatet.

Med svenska böcker i mina öron

Ljudboken tog steget in i mp3-spelaren.

Jag har då och då köpt lösnummer av tidningen Pc för Alla. Och fått en viss mersmak för innehållet på nätsajten med samma namn. Tidningen kommer i sällskap med en cd-skiva, oftast med programvaror, men numera också med ljudböcker. Bland annat tegelstenen, I nationens intresse, av Jan Guillou. Det var först då jag på allvar noterade att nätsajten Pc för Alla också var en webbutik för ljudböcker. Återförsäljare för mp3-böcker för producenten eLib.

Kanke det nu var dags att bekanta mig med aktuellare rikssvenska författare än de gamla klassikerna. Svenska veckotidningar har skrutit med Jan Guillou. Och med trillerförfattarinnan Liza Marklund.

Köpet av ljudboken är inte för svårt.

Jag går in på Pc för Allas webbutik och bläddrar fram aspiranten för bokköpet. Den röda vargen, av Liza Marklund. Jag klickar på bokomslaget och får provläsa ett stycke. Och provlyssna. Bra, jag är nöjd och väljer att köpa boken. Jag uppger mitt namn och Visa-kortnummer (med förfallodag) och bekräftar köpet. Visa-köpet kontrolleras med Verified-kontrolltalet. Och min internetbank sköter om identifieringen. Betalningen är klar.
En nedladdningslista presenteras åt mig och jag får välja om jag vill ha ljudboken i mp3-format eller i iPod-format. Givetvis iPod-format. Jag har ju en iPod nano till mitt förfogande. Och så vill jag ju senare prova på att låsa upp ljudfilen till öppet mp3-formatet.

Inga problem. Apple iTunes t.o.m. erbjuder sig att konvertera wma-formatet i Jan Guillous bok till mp3-format. Vad bra. Då har jag två ljudböcker på mp3-spelaren - på iPod nano. Och så fint iPoden hanterar läsandet. Den kommer faktiskt ihåg var jag slutat läsandet sist jag kopplade av iPoden. Vill jag repetera så startar jag bara det aktuella kapitlet på nytt.

De medföljande öronknapparna i iPoden är alldeles utmärkta för korta lyssningar. Fast - i längden känns de lite äckliga att ha inne mot örongången. Nyanskaffade hörluren Koss Porta Pro är en kompakt klassiker som har hållit i 18 år - och håller än. Verkligen bekväm. Och vad fint ljud dessutom. Hörluren kan vikas ihop så att den ryms i skjortfickan. En stilig förvaringspåse ingår för snitsigare portabilitet.

Fritt fram för mp3 i bilstereon

En vettig användning av bilstereon.

Tills nyligen förbjöd glädjedödarna på myndigheten möjligheten att skicka innehållet i mp3-spelaren via fm-bandet till bilstereon. Stelbent lagstiftning krävde särskilda tillstånd för att få sända på fm-bandet, trots att sändarna i fråga bara har en räckvidd på några futtiga meter.

Nu är det annat ljud i skällan och företag efter företag släpper produkter som just kan göra detta. Sända på fm-bandet.

Min favoritsändare heter AudiaX DGT-202. Prisram 37-45 euro. Det är en liten silvrig historia, ungefär lika stor som en tuschpenna, med en sladd i ena ändan. Och en kontakt samt tunerknappar i andra. Frekvensen ställs in på en bakgrundsbelyst display. Den måste jag ha.

AudiaX drivs i 18 timmar med ett vanligt AAA-batteri. Använder jag den i bilen så drivs den i oändlighet med den medföljande cigarrettändaradaptern. Finessen med just AudiaX är att den går att använda med alla typer av musikenheter som har en 3,5 mm kontakt.

Handskandet är störtenkelt. Jag kopplar in sladden i iPodens hörlursuttag och knappar in en valfri frekvens på bilstereon - en ledig frekvens (88,1-107,9 Mhz) som inte ligger för nära någon av de rikstäckande stationerna. Så ställer jag in samma frekvens på AudiaX - och passar in ljudvolymen. Svårare än så är det inte. Att spela upp hela mp3-biblioteket i bilstereon. Vare sej det är musikstycken eller ljudböcker. Äntligen en vettig användning av bilstereon. Och inte en dag för tidigt.

Hurs stor är då risken att jag stör bilen bredvid? Ingen alls. Räckvidden är bara några meter vid fri sikt. Ljudkvaliteten kan vara blandad om mp3-spelaren är för anspråkslös. Men med iPoden slipper man dra upp volymen och passa till ljudet. Och basen blir inte heller för påtaglig. Det krävs faktiskt inget rattande på iPoden eller bilstereon för att få fullgott ljud. Ljudet är glasklart. Utan störningar.

HD Ready tv-tittare i blivande

Jag och tv:n ska vara HD Ready.

Vad det var skönt och enkelt att titta på tv på den gamla goda tiden. Analogt så det förslog. Soffpotatis kan jag vara också i fortsättningen men nu ska både jag och tv:n vara HD Ready. För att en tv ska få bära dekalen HD Ready krävs att apparaten kan visa minst 720 horisontella linjer, att den kan ta emot en hd-signal genom antingen analog (digital) komponentingång, dvi och/eller hdmi. Den ska klara upplösning i 1280x720 pixel (720p progressiv) och 1920x1080 pixel (1080i interlaced) samt att dvi och hdmi stöder krypteringen hdcp.

En djupare förståelse av tekniken är uppenbart av nöden innan jag, som tv-tittare, får rätten att bära dekalen HD Ready.

Interlaced scanning? Det kallas dubbelsvept på svenska. Bilden består av två bilder som flätas ihop. Först ritas udda linjer upp, sedan jämna. Snabba panoreringar kan dock ge en orolig bild. Progressiv scanning då? Det kallas enkelsvept på svenska. Hela bilden ritas upp på en gång, vilket ger en lugn bild. I bägge fall innebär det en knivskarp bild som är otroligt detaljerad. Om materialet jag tittar på är högupplöst nämligen. Vilket det inte är. Vanliga lågupplösta (720x576 pixel, 576i interlaced) digitala tv-sändningar pågår i Finland ända till år 2012. Och den rätt nyanskaffade tv-apparatens förväntade livsspann löper ut ungefär samtidigt.

Produktinformationen för Sony Bravia KDL-V26A11E var inte år 2005 så värst uttömmande. Efter jämförande, empiriska studier har jag under år 2007 kommit underfund med att dagens Sony Bravia KDL-26U2000, nästan in i minsta tekniska detalj, motsvarar sin föregångare. Åtminstone vad som gäller tekniska specifikationer för bild, videosignal och kontakter. Definitivt HD Ready. Priset har dock halverats på ett halvannat år. Men, ett lyckat köpbeslut år 2005 var det - med så knapphändig information till handa.

Det har varit ett nöje att följa med hur tv-apparaten automatiskt anpassar sig till materialets olika bildstorlek (wide och 4:3). Svärtan och kontrasten i Bravia-maskineriet har tillsvidare hållit måttet. Men så är det också bara lågupplöst material som avtittas. Dvd-spelaren är analogt scart-kopplad vilket inte heller är till fördel för högre bildkvalitet i tv-rutan. Bildförbättringen i Bravia-maskineriet gör dock ett under åt bildkvaliteten.

Komponentingång? Det finns på tv-apparaten. Dvi då? Det är en kontakt som används för att ansluta en dator eller dvd-spelare digitalt till en skärm. Hemdatorn klarar i varje fall inte av dvi. Inget problem. Tv-apparaten har heller ingen dvi. Än hdmi? Det finns på tv-apparaten. Det är framtidens digitala scartkontakt, som kan skicka både bild och ljud digitalt. Både dvi och hdmi stöder hdcp. Och det i sin tur är ett system som förhindrar otillbörlig kopiering av digital video och ljud. Definitivt HD Ready. I varje fall tv-apparaten Sony Bravia KDL-V26A11E.

Dvd-spelaren LG RC7000 har visserligen inte hdmi, men den har komponent video anslutning (Progressive Scan Video Out). HD Ready tv-tittaren är definitivt i blivande. Dimissionen får vänta tills jag fått tag på något passligt, högupplöst dvd-material.

Att byta högtalare till hörlurar

Jag är krokad på en listig, lyhörd lur.

Jag är inte ensam. Andra har drabbats av det, mina vänner och bekanta också. Och troligen också betjänten i it-affären. Jag syftar på den återkommande situationen när mina externa Sony SRS-A57 högtalare ska byta plats med mitt Hama Headset CS-462. Det händer dagligen. Och jag är mer eller mindre tvingad ned på knä för att byta sladdar i datorn. Isynnerhet om den står på golvet eller i bordsskåpet.

Det är därför jag är glad att få höra om en produkt som löser problemet på bråkdelen av en sekund. Utan att det krävs program eller andra installationer. Ja, det här är någonting som jag absolut ska ha.

Headon Tech PF-02 med Jetswitch är ett till synes helt vanlig headset, med den skillnaden att den har en extra sensor och en linjegång för de externa högtalarna. Ja, så enkelt är problemet löst. Enkelt är bäst. Det är alltså bara att koppla in hörlurarna i datorn, och därefter ansluta högtalarna till den extra ingången, alltså den extra stroppen. Grönt mot grönt.

Hörlurarna är konstruerade så att de aktiveras när jag placerar dem på skalpen. Hemligheten är att den ena av hörlurarna har en Jetswitch inbyggd i kåpan. När den ena hörluren vinklas, alltså sätts på huvudet, tystnar högtalarna och ljudet strömmar i stället i hörlurarna. Vips kan jag svara i ip-telefon, eller ostört höja ljudet på min favoritmusik utan att alla i hushållet blir ledsna. Och det fungerar perfekt.

Hörlurarna går inte ännu att shoppa i Finland. Men proffsluren Headon Tech PF-02 säljs redan i Sverige. Fast, den är lite dyr ännu. 39 euro. På sikt blir produkten prisvärd. För någon superkvalitet på vare sig ljud eller finish finns inte. Headon NP-02 Headset med Jetswitch är en förenklad version av proffslurarna. Under 10 euro.

Det känns faktiskt som om jag redan använt Headon-lurarna. Inte för att jag blint tror på reklam. Men enkelt är bäst. Gå in på in på sajten Headontech.com och få en mycket bildlig och trovärd visning på Jetswitch. Sajten förutsätter Adobe Flash Player 9.0 - och högtalare.

Läckor är till för att täppas

DLL user32.dll har flyttats i minnet.

Jag är faktiskt mån om att hålla datorn ajour. Alltid de färskaste uppdateringarna. Både antivirus- och antispionvaror. Och program- och säkerhetsuppdateringar. Microsofts isynnerhet. Och visst har Microsoft haft det jobbigt med att lappa till alla brister. Det är givetvis inte alltid läckor i sina egna program som Microsoft täpper till. Om en tredje part har något skumt i sitt program kan det gå som det gick för mig. Anysee-programmet, som låter mig titta på digital-tv på datorn, var plötsligt bannlyst. Jag var på gammeltorpet i Nupurböle i Esbo. En snabbkoll några dagar innan hade visat att Anysee-installationen fungerade klanderfritt.

Men minsann inte mera på gammeltorpet. I stället för tv-bilden ståtade felmeddelandet "System DLL user32.dll har flyttats i internminnet" på bildskärmen. Microsoft hade synbarligen emellan verserna täppt till en läcka i Anysee-programvaran. Vad bra. Men jag kom ju inte åt att titta på digital-tv förstås. Jag har modem på bärbara Amilo, och trådtelefon på torpet, så jag fick mödosamt kontakt med Anysee-hemsidan. Segt. Långsamt. Nervslitande. Supporten på Anysee-sidan visste om felet - och meddelade att det kan fixas genom upgradering till senaste version 1.5.13 av mjukvaran. En evighetslång nedladdning på 88MB? Nej. Det var bara att snopet packa ihop datorn och med svansen mellan benen återvända till hemvillan - och det snabbare bredbandet.

Uppdateringen av den ursprungliga Anysee-programversionen 1.5.4 hade i mitt tycke inte ens lyckats tidigare. Och jag hade faktiskt följt instruktionerna till punkt och pricka. Nu kom sanningen fram. Uppdateringen bara inte gick. Felmeddelandet bestod. Jag tog mod till mig och började improvisera. Först en normal, total avinstallering av programmet - samt av drivrutinerna. Sedan en normal ny-installering av version 1.5.13 - med nya drivrutiner. Det finns faktiskt en fälla i installationer av detta slag. Programmet ska installeras först - separat. Och sedan den usb-pluggade Anysee-digiboxen. Nu gick det vägen. Anysee-programmet startade villigt upp efter installationen. Programdekalen ståtade med version 1.5.13. Inget felmeddelande syntes. Och sedan var det bara att fortsätta som med digiboxar i allmänhet - att skanna in de digitala tv-kanalerna. Och att kasta manualen i sopkorgen.

Bildspel i Picasa Webbalbum

På Picasa Webbalbum - Googles webbtjänst för att lagra bilder - och att hålla sina egna fotoalbum online, har man alldeles nyligen infört möjligheten att enkelt skapa inbäddade bildspel från önskade album. Bildspel som jag sedan infogar - bäddar in - på en hemsida. Eller på webbloggen. Som synes. Bildpelet är på valda foton från lotshustruns Nizza-resa i maj 2006.



Den fenomenala datortjänsten, fotoassistenten Picasa har varit min favorit redan före Google köpte upp programmet. Min nya förtjusning är nu Googles Picasa Webbalbum. Google har t.o.m. uppdaterat kapasiteten i webbtjänsten till 1GB. Bra. Och nu kan man också kan fritt söka bland alla bilder som finns uppladdade på Picasa Webbalbum - inte bara bland sina egna. Precis som hos konkurrenten Flickr på Yahoo. Sedan introduktionen av den senaste versionen av Googles bloggtjänst Blogger, får man dessutom alla sina bloggbilder uppladdade i ett eget Picasa Webbalbum - per blogg. Mycket praktiskt.

Funktioner som hängt med från början på Picasa Webbalbum är i stort sett samma som man hittar hos andra liknande albumtjänster: skapa album, rotera bilder, kommentera, visa bildspel, bädda in album på bloggar, rss-strömmar för galleri och album, spara användare som favoriter m m. Det som jag gillar med Picasa Webbalbum är dess enkla utförande. Och integrationen med andra Google-tjänster. Och att det går så väldigt snabbt att bläddra bland de uppladdade bilderna.

Googles Picasa-konsept har utvecklats med fart till enkelt bemästrade webbtjänster. I början kunde jag bara exportera bilderna från datorn som ett album i en enkel html-upplaga. Till mitt eget hemsideutrymme. Och då jag kompletterade gärna html-koden för att få en snitsigare design. Men att manipulera html-kod kräver expertis. Och besvär. Allt sedan Googles Picasa Webbalbum kom har jag inte brytt mig om besväret med html-manipulering. Det går ju förstås inte hur som helst att skapa album och ladda upp foton i Picasa Webbalbum. Fotona laddas upp från fotoassistenten Picasa. Och det går enkelt. Jag loggar in mig på Picasa Webbalbum. Så markerar jag de foton jag vill ladda upp i Picasa Webbalbum. Och klickar på knappen. Att skapa ett inbäddat bildspel och lägga ut det på webbloggen kräver expertis. För att skapa bildspelet måste jag byta språk. Tills vidare. Från svenska till engelska. Och så måste jag kopiera en kodsträng - och klistra in den i html-versionen av blogginlägget. Efter det kan jag lugnt byta språket tillbaka till svenska.