Handbrake Coctails i Mac OS X

VLC media player ska installeras.

Livet med iMac-datorn Alice i underlandet Mac OS X går enligt förväntningar. En av de klaraste ljuspunkterna avslöjar sig i dvd-omkodaren Handbrake 0.9.3 på Mac OS X - ett gratisprogram för att konvertera dvd till video. Med Handbrake på Mac OS X är det möjligt att extrahera innehåll från en kopieringsskyddad kommersiell dvd-film och konvertera det till antingen mpeg-4 eller h.264.

En tidigare bekantskap med fria och öppna dvd-omkodaren Handbrake 0.9.3 imponerar varken i Windows- eller Linux-miljö. Det är inget under. Programmets finesser avslöjar sig först på Mac OS X. Jag noterar bland annat att HandBrake på Windows inte är avsedd för att gå runt eller knäcka kopieringsskydd på kommersiella dvd-filmer. Programmet visar sig emellertid i Windows-miljö vara ett fullgott gratisalternativ till dvd-omkodaren Nero Recode 2 (mpeg-4) i betalprogramsviten Nero 7 Premium. Nero Recode är inte heller avsedd för att gå runt eller knäcka kopieringsskydd på kommersiella dvd-filmer. Detta klarar däremot gratis dvd-omkodaren Bitripper 1.31 på Windows (avi). Windows-fyndet Bitripper står i reserven - jag har inte så stor nytta av programmet i praktiken.

Gratisprogrammet Handbrake 0.9.3 har i Windows-miljö en klar fördel framom betalprogrammet Nero Recode 2. Filmsnuttar som konverteras via Handbrake visas utan problem upp på alla filmuppspelare - också på Apples Quicktime och iTunes.

Handbrake stöder dvd-omkodning till en mängd olika filformat såsom mp4, mkv, avi eller ogm. Programmet finns med grafiskt användargränssnitt (GUI) för Windows och Mac OS X samt Ubuntu 8.10. Handbrake på Mac OS X kan gå runt eller knäcka kopieringsskydd på kommersiella dvd-filmer. Men jag måste då ha gratisprogrammet VLC media player 1.0 installerat på Mac OS X för att det skall fungera. I Linux-miljö kan Handbrake på Ubuntu 8.10 visserligen gå runt eller knäcka kopieringsskydd på kommersiella dvd-filmer men funktionaliteten och prestandan är bara en blek skugga av programmet på Mac OS X. Gratis dvd-omkodaren Ogmrip 0.12.3 på Ubuntu 8.04 (mpeg-4) står i en klass för sig i Linux-miljön. Färdiga recept med inställningar, för att optimera bild och ljudkonvertering i Handbrake på Mac OS X, ger mig emellertid ypperlig vägledning att optimera bild och ljudkonvertering i Ogmrip på Linux Ubuntu.

Apples iPhone och iPod Touch har skärmar som passar för att njuta film på. Det går dock inte att ladda ner vilken film som helst från nätet och tro att det ska fungera. Varför detta inte fungerar är för att Apple är väldigt selektiv när det gäller vilka format som iPhone och iPod Touch ska spela upp. HandBrake är programmet för att göra om dvd-filmer eller vanliga filmfiler till rätt Apple-format och -storlek. När jag laddar in filmen som ska konverteras väljer jag via Handbrakes förinställda alternativ (Preset) vilken mediespelare som filmen ska optimeras för. Det finns 18 olika mediespelare att välja mellan - iPod, iPhone och iTunes samt Apple TV med flera. Det gör det enkelt att konvertera en film utan att behöva lära sig för mycket om alla funktioner och inställningar. För proffsiga finsmakare bjuder dock Handbrake på en uppsjö av olika inställningar för att optimera bild och ljudkonvertering. Att konvertera (.mp4/.m4v) en film tar normalt lika lång tid som filmens speltid. För filmer som optimeras för iPod och iPhone tar konverteringen bara hälften av filmens speltid. För filmer som optimeras för Apple TV kan konverteringen ta dubbelt av filmens speltid.

Jag testar dvd-omkodaren Handbrake 0.9.3 på Mac OS X med Marizas kopieringsskyddade dvd-konsertskiva - Concerto Em Lisboa. Enskilda musikvideon (kapitel) låter sig lekande lätt extraheras - precis lika elegant som med dvd-omkodaren Ogmrip 0.12.3 på Ubuntu 8.04. Filmsnuttar som konverteras via Handbrake visas utan problem upp på alla filmuppspelare - också på Apples Quicktime och iTunes. Både på Mac OS X och på Windows. Stationära xp-datorn Scaleo kommer åt att öppna (och kopiera) de med Handbrake på Mac OS X konverterade .m4v-filerna i Mac OS X-partitionen på iMac-datorn Alice i Windows-nätverket. Filmsnuttarna låter sig till och med visas upp på Microsofts Windows Media Player. Användarnamn och lösenord för Mac OS X avkrävs.

Uppdatering:

Handbrake 0.9.3 på Mac OS X är med säkerhet min favorita miljö att i framtiden extrahera filmsnuttar från kopieringsskyddade dvd-filmer. Programmet klarar till och med av att extrahera filmsnuttar från spegelkopierade dvd-filmer i .iso-format. Finessen testas med att jag öppnar Marizas kopieringsskyddade dvd-konsertskiva i Handbrake i spegelkopierat .iso.format. Jag extraherar en musikvideo (kapitel) i .m4v-format. Vägen är öppen för att testa Apples dvd-brännare iDVD 9.0.3 på Mac OS X i praktiken. I jämförelse med dvd-brännaren Nero Burning Rom på Windows framskrider brännprocessen på Mac OS X ganska sävligt. Precis lika sävligt som brännprocessen i dvd-brännaren Brasero 2.26.0 på Linux Ubuntu. Men en dvd-skiva blir det och filmsnutten låter sig utan problem visas upp på tv-rutan via Sony dvd-speldosan.

Windows Media på Mac OS X

Succéprodukter iPod och iPhone.

I och med programsviten iLife '09 i nya Mac-datorer har man på Mac OS X 10.5 tillgång till Apples förinstallerade filmredigerare iMovie 8.02 och förinstallerade dvd-brännaren iDVD 7.03. Motsvarigheten i Pc-datorer på Windows Vista är förinstallerade filmredigeraren Windows Movie Maker 6.0 samt förinstallerade brännaren Windows DVD Maker.

Amatörfilmare med dv-kamera kan otyglat förverkliga sina drömmar som filmskapare, oberoende av datormiljö. De erbjuds alla nödvändiga verktyg både i Mac- och Pc-miljö för att mödolöst publicera sina filmatiska alster för uppvisning för familj och släkt, vänner och bekanta. Mödolöst - ja, så länge amatören håller sig till att publicera sina filmer på dvd-skiva. Utväxlingen av videofiler, för filmuppvisning på annan dator eller som filmbilagor på e-posten, förorsakar garanterade problem mellan Mac- och Pc-användare. Ovana it-noviser har sällan den rutin som behövs för att eliminera hindren i det samspelet.

Om jag redigerar en filmsnutt i Windows Movie Maker och väljer att direkt publicera filmen som videofil på datorn är valet 'högsta kvalitet' färdigt inprickat (.wmv 8MB). Jag prickar istället för 'Alternativa inställningar' för då får jag upp en meny där jag kan välja videoformatet dv-avi (.avi 208MB). Det formatet är direkt visbart på Apples förinstallerade filmuppspelare Quicktime Player 7.6 på Mac OS X. Om jag däremot publicerar filmsnutten direkt som filmbilaga på e-posten erbjuds inga som helst alternativ - bilagans videoformat är direkt på Windows Media (.wmv 8MB). Och det formatet är (normalt) ovisbart för Quicktime Player på Mac OS X.

Rutinerade Mac-användare behöver inte vara försvarslösa inför videoformat på Windows Media (.wmv). Gratis tilläggsprogrammet Flip4Mac Windows Media Components for Quicktime 2.2.1.11 förser filmuppspelaren Quicktime Player på Mac OS X med färdigheten att visa upp filmsnuttar direkt i .wmv-format. Jag laddar givetvis ner tillägget och installerar det på iMac-datorn Alice på Mac OS X.

Om jag redigerar en filmsnutt i Apples iMovie och väljer att direkt publicera filmen som videofil på datorn är videoformatet optimerat för Apples mobila succéprodukter iPod och iPhone - samt för filmuppspelning på Apples gratis mediaspelare iTunes 8.2 (.mp4v 28MB). Jag väljer istället alternativet 'Exportera i Quicktime' för då får jag upp en meny där jag kan välja videoformat, exempelvis Apple Video (.mov 29MB). Alla Apples videoformat i iMovie är direkt visbara på Apples filmuppspelare Quicktime Player 7.6 - både som förinstallerad på Mac OS X och installerad i Windows XP och Vista. Apples olika videoformat är (normalt) dessvärre ovisbara på förinstallerade multimediaspelaren Windows Media Player 11 på Windows XP och Vista.

Jag förstår bra Apples ambitioner att bjuda ut filmuppspelaren Quicktime 7 Pro gratis på Mac OS X 10.6 (Snow Leopard). Samt att bygga in skärminspelning och att integrera uppladdningar till Youtube i nästa version av Quicktime Player. Det är ett desperat försök att dämpa den sjunkande trenden i försäljningen av Mac-datorer - med draghjälp av succéprodukterna iPod och iPhone.

Rutinerade Windows-användare behöver inte vara försvarslösa inför Apples videoformat (exempelvis .mov). Apples gratis mediaspelare iTunes 8.2 och gratis filmuppspelare Quicktime Player 7.6 kan vid behov laddas ner och installeras på Windows XP och Vista. För att få största möjliga nytta av filmuppvisaren Quicktime Player laddar jag ner och installerar DivX-tillägget på iMac-datorn Alice - på både Mac OS X och Windows XP. DivX-tillägget förser filmuppspelaren Quicktime Player med färdigheten att visa upp populära DivX-filmsnuttar (.divx och .avi).

Filmredigering av piratkopierade videosnuttar:

Jag äger ingen dv-kamera för att förverkliga mina otyglade filmambitioner. Mina ambitioner går mera ut på att förädla piratkopierade videosnuttar - för privat konsumtion. Apples filmredigerare iMovie '09 lämpar sig dåligt i hanteringen av piratkopior. Jag kan i princip bara importera videosnuttar i .avi- och .mov-format. Och publikation i iMovie begränsar sig i praktiken till videosnuttar i .mov-format. Filmredigeraren Windows Movie Maker 2.1 på Windows XP är lika begränsad - jag kan i princip bara importera videosnuttar i .avi- och .wmv-format. Publikation i Movie Maker (2.1/6.0) begränsar sig i praktiken till videosnuttar i .avi- och .wmv-format.

Apples filmredigerare iMovie '09 på Mac OS X och Windows Movie Maker 2.1 på Windows XP kan visserligen importera filmsnuttar i begränsat .mpg-format (mpeg-1). Men det har ingen praktisk betydelse. Windows Movie Maker 6.0 på Windows Vista kan däremot importera dvd- och tv-inbandningar (mpeg-2) i formaten .mpg (Nero Vision) och .drv-ms (Windows Media Center). Nyttan är dessvärre marginell - jag kan ändå bara publicera redigerade videosnuttar i .avi- och .wmv-format. Den optimala lösningen ligger i så fall på ett helt annat håll. Jag sparar faktiskt massor med tid och besvär med att redigera tv-inbandningar (mpeg-2) direkt i den fenomenala speldosan Sony RDR HXD870B (hdd/dvd).

Uppdatering:

Jag har i kvarstad en kort filmsnutt som jag i tiden laddat upp på Youtube i .mpg-format. Lotshustrun hade nämligen fixat så att Esbo stadsteater håller över tjugo historiska föreställningar på Honkamaja av händelserna på Histan häät. Filmsnutten av tv-nyheterna över händelsen bandades ursprungligen på speldosan Sony RDR HXD870B (hdd/dvd), finputsades och togs ut på skivkopia (dvd video). Med hjälp av den fenomenala filmredigeraren Nero Vision 4 fick jag till stånd .mpg-filen för Youtube. Windows Movie Maker 6.0 på Windows Vista omskapar denna .mpg-fil till behövliga videosnuttar i .avi- och .wmv-format, som jag använder i studierna av Apples 'wmv-preparerade' filmredigerare iMovie '09 på Mac OS X.

Uppdatering:

Till min besvikelse är heller inte dvd-decodern 'InterVideo WinDVD Free' gratis (Shareware) som utlovat. Den funkar bara under en gratis 14-dagars testperiod. Efter det försämras bildkvaliteten i Windows Media Player 11 och fylls av skuggbilder och missvisande färger. I brist på gratisalternativ börjar jag överväga köp av dvd-decodern Cineplayer 2.3.1 för Windows XP (15 euro). Jag köper och laddar ner betalprogrammet - och installerar det på stationära macxp-datorn Alice. Mina dvd-filmer visas nu klanderfritt upp på Windows Media Player 11.

Till min överraskning klarar Microsofts multimediaspelare Windows Media Player 11 nu också av iMovie-redigerade filmsnuttar i Apples videoformat (.mov .mp4 .mp4v). Trots högljutt ackompanjemang om att mediaspelaren inte känner till dylika format.

Urbana legender i Mac OS X

Inga motiv att överge Windows.

Det är inte helt otänkbart att en absolut novis klarar sig med Apples tangentbord och Mighty mus i Mac OS X. Förutsättningen är att man inte behöver använda kortval via tangentbordet och att allt behövligt funkar med enbart musens vänsterklick aktiverad. En andra förutsättning är att man klarar sig med de förinstallerade applikationerna i Dockan.

Bland annat Apples stationära iMac-dator Alice levererades i Mac OS X med dessa färdigheter serverade. I och med att programsviten iLife '09 kom på köpet.

Den historiska egenarten i operativsystemet Mac OS X blir mer uppenbar först vid avancerad användning. Mac-entusiaster för fram många exklusiva fördelar i Mac OS X framom operativsystemet Windows. Fördelarna visar sig dock vara urbana myter vid närmare granskning. På basen av dagens erfarenheter hittar jag ännu inga oemotsägliga motiv att överge Windows XP SP3 eller Windows Vista SP1 till förmån för Mac OS X 10.5.7. Jag har till och med Boot Camp i Mac OS X inställd så att iMac-datorn Alice automatiskt startar upp i Windows XP.

Funktionen Exposé är ett måste i Mac OS X, för att snabbt få en överblick över öppna program och fönster. En nackdel i användningen av Mac OS X är nämligen att det är svårare att hålla reda på öppna fönster än vad det är i Windows. Med funktionen Spaces kan jag vid behov skapa flera skrivbord i Mac OS X, för att i teorin arbeta lättare och mer distraktionsfritt. Precis såsom jag vid behov kan med Stardock gratisprogrammet Fences 0.96 i Windows. Det finns normalt inget vettigt aktivitetsfält i Mac OS X såsom det finns i Windows. Dockans travar för dokument fungerar annorlunda. Webbläsaren Safari radar för all del upp ikoner (nya fönster) på Dockan, precis såsom på Windows aktivitetsfält.

Spotlight är det integrerade sökverktyget i Mac OS X. Om jag knappar 'Ctrl+Space' eller klickar på ikonen för Spotlight (förstoringsglas) kan jag söka lokalt efter filer och program, med mera. Jag kan i och med det använda Spotlight som programstartare. Sökningen är intuitiv - jag behöver bara skriva in några bokstäver innan rätt program listas. Jag startar programmet med att markera önskat alternativ i resultatlistan, och klicka 'Enter'. Programstartaren i Spotlight i Mac OS X fungerar egentligen precis som programstartaren i gratis sökverktyget Windows Search 4.0 i Windows XP och Vista.

Dockan i Mac OS X motsvarar avlägset Windows Programpanel och Startmeny. Mac OS X erbjuder ingen vettig programpanel, såsom Programpanelen i Windows. Men genom att använda kortvalet 'Cmd+Tab' eller funktionen Resumé kan jag behändigt kolla vilka program är öppna. Jag kan också kolla öppna program i Dockan med leta efter vita prickar under ikonerna. Jag föredrar själv att minimera programfönstren med att klicka på den mittersta (gula) bollen i applikationsfönstrets övre vänstra hörn. Då lägger sig ikonerna i rad på Dockan, precis som på Windows aktivitetsfält, och utan att avbryta den aktuella programsituationen. Att alternativt klicka på den vänstra (röda) bollen, och minimera programmet till en vit prick under ikonen, belastar inte Dockan men bryter den aktuella programsituationen. Nyttan ligger (antagligen) i att programmet är färdigt uppstartat, men nackdelen är att jag inte kan avsluta det direkt via en högerklick med Mighty mus.

Jag har redan en mängd nya applikationer installerade. Dockan har i det fallet sina givna fysiska begränsningar som programstartare. Finder i Mac OS X motsvarar Windows Utforskaren. Jag kommer i princip åt att starta applikationer med att öppna Programmappen i Finder och dubbelklicka på det önskade programmets ikon. Det är precis som att ha programmens ikoner utspridda på Skrivbordet i Windows. Allra helst använder jag Sidopanelen i Finder som programstartare. Jag drar helt enkelt med musen programmets ikon från Programmappen in i Sidopanelen på Finder. Det är precis som att använda programlistan i Startmenyn i Windows.

Apple-gemenskapen bjuder på 'sockrade' frestelser för unga iPod- och iPhone-användare. Finders grafiska vy-alternativ 'Cover Flow' och överblicksfunktion 'Quick View' bjuder på läckra finesser i Mac OS X 10.5.7. Helt enkelt ett måste för unga film- och musikvänner. I 'Quick View' kan jag titta in på innehållet i ett specifikt dokument, titta på en filmsnutt eller lyssna på ett musikstycke - utan att öppna filen. Detta går helt enkelt genom att markera filen och klicka på ögat i den övre delen av Finders fönster. Se upp - funktionen är beroendeframkallande.

Linux-operativsystemet Ubuntu 8.10 (9.04) bjuder givetvis också på live koll av musikstycken. Detta går helt enkelt genom att hålla musmarkören flytande på musikfilen i Nautilus. Nautilus i Ubuntu 8.10 (9.04) motsvarar Finder i Mac OS X.

Uppdatering:

Jag känner igen många funktioner från Linux-operativsystemet Ubuntu, eftersom Mac OS X också är Unix-baserat. Snabbheten i Mac OS X imponerar mig inte, och det händer att programmen hänger sig. I det faller bjuder Unix-baserade operativsystem, såsom Linux Ubuntu och Mac OS X, på den fenomenala funktionen 'Force Quit' - tvingat avslut. Att program låser sig, fryser eller kraschar händer ibland i Windows också. I Windows-miljö tyr jag mig vid behov till motsvarande 'Force Quit', med att ladda ner och installera, exempelvis gratis tilläggsprogrammet Windows xKill.

Mac OS X bjuder på en hel del förinstallerade hjälpprogram och -funktioner. Motsvarande program finns ofta gratis för Windows, men de måste separat laddas ner och installeras, som exempelvis Stardock Fences 0.96, Windows Search 4.0 för Windows XP och tilläggsprogrammet Windows xKill. Brister i Mac OS X kan också fixas med att ladda ner och installera program, som exempelvis vid avinstallationer behövliga gratis programverktyget AppCleaner 1.2.2. Eller med att aktivera behövliga funktioner i Mac OS X, som exempelvis högerklicken i Apples Mighty mus.

Uppdatering:

Gratis programstartaren Quicksilver för Mac (1.0b54) används av många mac-entusiaster för att öppna filer och program i Mac OS X via tangentbordet. Quicksilver för Mac är snarlik gratis programstartaren Launchy för Windows (2.1.2), men ändå olik. På basen av dagens erfarenheter hittar jag inga motiv att i Mac OS X avstå från programstartaren i Spotlight till förmån för programstartaren Quicksilver (1.0b54). Lika lite motiv hittar jag i Windows XP att avstå från programstartaren i Windows Search 4.0 till förmån för programstartaren Launchy (2.1.2). Allra helst klickar jag med Mighty mus på programlistan i Startmenyn i Sidopanelen på Finder i Mac OS X. Det är ju precis som klicka med musen på programlistan i Startmenyn i Windows. Mycket praktiskt.

Programstartaren Launchy för Linux (2.1.2) finns vid trängande behov gratis för Linux-operativsystemet Ubuntu 8.10 (9.04), för Linux-entusiaster som vill undvika musen och föredrar att öppna filer och program i Linux Ubuntu via tangentbordet.

Virtuell kommunikator på resa

Google Earth optimerat för Mac.

Lotshustrun har återvänt från sin veckolånga vistelse i Vaugines i Provence. Och den här gången klarar vi oss inte med att utbyta enkla sms-hälsningar. På resans andra dag blir hon uppringd på mobilen. Slutfakturan för kvinnans veckändresa i juni till Stockholm är förfallen - och obetald. Detta är en mardrömssituation för en kvinna som lotshustrun.

Sinnet är helt tömt på glad förväntan och fyllt av en malande oro. Ett skakigt sms-meddelande med anhållan om hjälp i utredningen skickas till lotshemmet. Jag svarar prompt med ett lugnande löfte om att ta på mig ansvaret för utredningen.

Lotshustruns arkivsystem är inte skapt för att lätt hitta saker. Någon slutfaktura hittar jag således inte. Men jag hittar följebrevet till fakturan för reserveringen. Och i brevet hittar jag också arrangörens e-postadress. Jag skickar arrangören mejl i lotshustruns namn - och skyller på att posten slarvat bort fakturan. Följebrevet innehåller information om slutsumman. Jag ber arrangören bekräfta om 'jag' ska betala slutsumman med samma referensnummer som fakturan för reserveringen. Lotshustrun får senare en lång utredning om situationen som sms-meddelande. Jag är inte så pigg på att tumma in långa texter så jag tar i bruk lotshemmets förbetalda Skype-konto för sms-operationen. Jag konfigurerar om lotshemmets Skype-konto så att mitt mobilnummer tillfälligtvis syns som avskickare. Överblicken av helheten i sms-meddelandet är suverän i Skype - jag kommer faktiskt åt att utnyttja alla 140 tecken. Lotshustrun svarar med ett skakigt tack på sms - till min mobil.

Arrangören godtar förklaringen om postens slarv och skickar på förmiddagen dagen efter en ny slutfaktura som pdf-bilaga i e-posten. Jag skriver ut fakturan till papperskopia (för arkivering) och betalar bort den i lotshustruns namn via internetbanken. Arrangören får ett sista mejl där 'jag' bekräftar att slutfakturan är betald med att skriva in bankens betalstämpel (arkiveringskod). Lotshustrun får en lång utredning om situationen som sms-meddelande via Skype. Lotshustruns sms-svar är nu mycket hurtigare.

Vid hemkomsten konstaterar lotshustrun uppgivet att bildlagret på webben inte behövs den här gången. Hon har i ivern glömt att ladda batteriet på sin fickkamera (Olympus Digital 800) före avresan. Och någon repetition av språkkursen i franska på iPoden hinner hon inte heller med på resan. Men hon uppfattar talad franska allt bättre. Fotvandringarna begränsas till närbyarna. Transportsträckorna görs med buss - så det är ingen stor nytta av navigatorn heller. Lotshustrun lugnar sig avsevärt när vi går in på Google Earth 5.0 på stationära xp-datorn Scaleo. Jag knappar in destinationen i sökrutan och Google Earth flyger rakt till 'Vaugines'. Vid uppförstoring framträder foto-objekt som geografiskt lagts in på Googles gratis fototjänst Panoramio.com. Och nu får reseberättelsen stöd av (andras) fotografier.

Uppdatering:

Elektroniska spår av utomstående inblandning kan endast spåras via Skype och sms. I övrigt ser det i eventuell spårning ut som om lotshustrun själv mejlat arrangören och personligen skött den virtuella banktransaktionen. I detta fall är det till lotshustruns fördel att jag som utomstående (anonymt) kan utnyttja nerskrivna användarnamn och lösenord (samt nätbankskoder). Ingenting att rekommendera.

En smartmobil kan tyckas vara en global lösning på lotshustruns dilemma. Mobil, iPod och navigator - all i ett. Kommunikation på e-post och virtuella banktransaktioner är i teori möjliga. Men i praktiken vansinnigt dyra via mobila nätverk. Å andra sidan är förutsättningen att man, som i lotshustruns fall, har virtuell tillgång till (inskannat) arkiv och att man bär omkring på sina nätbankskoder. Sånt händer nog bara på film.

Uppdatering:

Google Earth är lite ryckig på stationära xp-datorn Scaleo. För att underlätta lotshustruns reseberättelse laddar jag ner och installerar gratisprogrammet Google Earth 5.0 på iMac-datorn Alice, både på Windows XP och Mac OS X. Installationerna kommer i sällskap med tilläggsprogram. För Windows XP kommer programverktyget Google Loader for Windows - som genast föreslår att jag också ska uppdatera fotoassistenten Picasa till version 3.1.0. För Mac OS X kommer 3d-karttillägget Google Earth 5.0 Plugin för webbläsaren Safari för Mac. Jag installerar givetvis 3d-kartfunktionen också i webbläsaren Internet Explorer på iMac-datorn Alice på Windows XP. När jag senare installerar 3d-karttillägget Google Earth 5.0 Plugin för webbläsaren Internet Explorer, samt programverktyget Google Loader, på stationära xp-datorn Scaleo noterar jag att 3d-tillägget automatiskt fungerar på webbläsarna Google Chrome och Mozilla Firefox. Men inte (ännu) på Safari för Windows.

Det lustiga är att Google Earth 5.0 syns vara väl optimerat för iMac-datorn på Mac OS X. Det är det första programmet på iMac-datorn Alice som är snabbare (eller lika snabbt) i Mac OS X än på Windows XP.

Laglig webbmusik via Spotify

Reklamfria dagspass för 99 cent.

Skivbolagen gjorde tidigare försök med prenumerationstjänst för musik. I stället för att ha låtarna på sin egen dator betalade man en summa i månaden för att få spela upp musiken från en central server. Idén floppade, men nu gör svenska Spotify ett nytt försök. Genom att betala månadsavgift får man lagligt lyssna på hur mycket musik man vill via datorn.

Jag som inte vill betala kan i stället använda gratisversionen som spelar upp reklam likt en kommersiell radiostation.

Spotify är en musiktjänst som bygger på att musik strömmas, on-demand-streaming kallas det. Jag lyssnar via ett program som installeras på datorn. Programmet finns för Windows och OS X och påminner iTunes. Jag måste givetvis vara uppkopplad för att lyssna på musik, eftersom den strömmas direkt från internet.

För att använda Spotify måste man normalt köpa ett premiumkonto. Det kostar 9,99 euro per månad. När man köper premiumkonto blir man prenumerant på Spotify och 9,99 euro i månaden dras automatiskt från ens kreditkort. Man kan naturligtvis avbryta transaktionen om man vill. När man väl har ett konto kan man sluta betala och använda sig av en reklamfinansierad gratisversionen. För mig som har ett Spotify-konto finns det även reklamfria dagspass att köpa för 99 cent per dygn.

Jag imponeras av enkelheten med Spotify. Det börjar med installationen och första intrycket jag får. Hela installationen och konfigurationen är enkel, rättfram och går snabbt - precis som det bör vara. Har man installerat och konfigurerat andra musiktjänster vet man att det inte alltid så. Spotify är så löjligt enkelt att jag bara kan höja på ögonbrynen och acceptera det. Jag kör gratisversionen, så jag får leva med en liten reklam då och då, men det är definitivt inte i närheten av vad som gäller i reklamradion.

Spotify kommer inte att ersätta mitt nuvarande musikbibliotek som finns på hårddisken. Men den blir väl ett komplement som jag har tillgång till när jag sitter borta och surfar eller var än jag befinner mig med internetuppkoppling. Jag lyssnar på musik på vägen med min portabla mp3-spelare iPod nano. Men, när jag väl är hemma fungerar min dator som musikmaskin. Och, eftersom jag mest har samma låtar i mitt iTunes-bibliotek som i Spotify faller det naturliga valet på mina musikfiler på hårddisken.

Det finns (ännu) inga bekväma verktyg att ladda ner musiken på Spotify på hårdskivan. Om det mot förmodan behövs får jag orsak att prova på hur en laglös inbandning med Audacity lyckas. Jag har mest samma låtar i mitt iTunes-bibliotek som jag har på köpta cd-skivor - Abba, Enya, Mariza med flera. Jag kan med gott samvete öva Audacity-inbandning från Spotify med att piratkopiera dessa musikstycken.

Songbird - iTunes för Ubuntu

Rhythmbox känner igen iPoden.

Mozillas gratis mediaspelare Songbird bygger på öppen källkod. Programmet ser vid första anblick förvillande likt Apples mediaspelare iTunes. Några skillnader finns visserligen, men det står helt klart att Mozilla vill göra det lätt att byta från iTunes. Dessutom har Songbird stöd för QuickTime-filer, import av iTunes-bibliotek - inklusive drm-skyddade köpta låtar.

Songbird kan synka musikfilerna på datorn med min mp3-spelare - Apples iPod nano.
På Windows och MacOS-plattformar använder Songbird VLC för att spela upp media. I Linux Ubuntu använder Songbird sig av GStreamer.

Apples populära mediaspelare iTunes är ju förstås också gratis, och fungerar perfekt med alla iPodar. Man kan undra varför någon skulle vilja byta till Songbird. Kanske för att Open Source mediaspelaren Songbird trivs på alla OS-plattformar - inte bara på Windows och MacOS, utan också på GNU/Linux. Eller kanske bara för att Apples mediaspelare iTunes inte finns att få på GNU/Linux-plattform.

Mediaspelaren Songbird kan inte ännu installeras från programbiblioteket på Linux Ubuntu. Och inte heller via pakethanteraren Synaptic. Men - Ubuntu Community bjuder på länkar för nedladdning av en Debian-version av Songbird. Programmet installerar sig snällt och förser sitt bibliotek med mediafilerna på datorn.

Och Songbird håller vad Mozilla lovar. Programmet hanterar iPoden på samma maner som mediaspelaren iTunes. Synkroniseringen funkar till och med på samma sätt. Programmet ser vid första anblick förvillande likt Ubuntu-paketets mediaspelare Rhythmbox. Några skillnader finns visserligen även om Rhythmbox också känner igen iPoden och snällt spelar upp olåsta mp3-låtar. Synkronisering med iPoden bjuder Rhythmbox bland annat inte på.

Symbiosen mellan mediaspelaren Songbird och min iPod nano mp3-spelare är ett bra komplement i min mediahanteringen på Linux Ubuntu. Dessutom behöver Linux-entusiaster med iPod mp3-spelare inte mera känna saknad efter Apples populära mediaspelare iTunes.

Uppdatering:

När iPoden väl är tillbaka i Windows-miljö känner mediaspelaren iTunes av att mp3-spelaren har varit i främmande händer. Synkroniseringen körs resolut som en komplett uppdatering av iPoden.

Uppdatering:

Min manuellt installerade mediaspelare Songbird (1.0.0) finns nu till buds via pakethanteraren Synaptic. Så ock mina tidigare manuellt installerade program - Avast antivirus (1.0.8) - telefoniprogrammet Skype (2.00.72) - fotoassistenten Picasa (2.7).

Fotoassistenten Picasa 3.0 finns inte ännu i finalversion för Linux - men Avast antivirus 1.2.0 finns i finalversion för manuell installering.

Uppdatering:

Sammanlagt 28 nya säkerhetsuppdateringar i Ubuntu 7.10 Gutsy Gibbon inom december månaden.

Sammanlagt 84 nya säkerhetsuppdateringar och 1 nystart i Ubuntu 8.04 Hardy Heron inom december månaden.

Man kan klara sig utan Mac

Windows Vista klarar sig galant.

Den enorma framgång Apples mp3-spelare iPod haft har stärkt Apples varumärke extremt mycket. En annan stark orsak till Macens framgångar är succén för iPhone. Om de flesta som köper 3g-mobilen iPhone också är nöjda ökar chansen att de byter sig till en Mac nästa gång de köper ny dator. Faktum är att hälften av dem som nu köper Apples datorer i USA aldrig ägt en Mac tidigare.

Det har gått status i Macen också i Finland. Unga humanister med välbärgade föräldrar skaffar sig utan undantag en Mac till studiedator. Och en iPhone till 3g-mobil. Det mobila 3g-nätet är välutbyggt runt universitet och högskolor.

Ute i glesbygderna klarar jag mig bra utan 3g-mobilen iPhone. Men - Macen kan bli aktuell i samband med Web 2.0-lotsningsprogrammet. Linux-operativsystemet Ubuntu 8.04 representerar provisoriskt Unix-operativsystemet Mac OS X.

Som mediedator är bärbara Vista-datorn Nemi är ett särdeles lyckat val. Med ett av marknadens snyggaste skal är Dell XPS M1530 faktiskt vårens 2008 mest kompetenta Apple-nemesis. Jag klarar mig bra utan MacBook Pro och exklusiv Apple-design.

Windows-operativsystemet Vista klarar sig galant i konkurrensen med Unix-operativsystemet Mac OS X i fråga om stilig programdesign. Dekorativa skrivbordsprogram och programikoner i en animerad docka på skrivbordet med beroendeframkallande 3d-bildgoogling i webbläsaren är fläktar av stilig Apple-design i Windows-miljö. Likaså Apple-designade alternativa gratisprogram som musikspelaren iTunes och filmuppvisaren Quicktime Player samt webbläsaren Safari.

Uppdatering:

300 Apple-designade funktioner i Unix-operativsystemet Mac OS X tarvar dock närmare studier. Vilka funktioner talar för Apple-datorer? Vilka funktioner talar för Windows-datorer? Vilka funktioner har en direkt motsvarighet i Windows Vista?

Kanske lotshustrun vore betjänt av en 1,6GHz 2GB 80GB MacBook Air - utan DVD - 1699 euro? Eller en 2,4GHz 2GB 160GB MacBook - med DVD - 1199 euro? Lotshustruns snart 4-åriga bärbara XP-dator Amilo (1,8GHz 512MB 60GB), börjar sega till sig.

Franska i öronen och i ögonen

Comte de Monte-Cristo som dvd-film.

Ingenting går upp mot att läsa en god bok. Som t.ex. Greven av Monte Cristo av Alexandre Dumas. Allra helst på originalspråk.

Men en nybörjare har det nog ganska jobbigt att klara av en bok på franska. Det är inte lätt även om man har hjälp av ett lexikon. En slagdänga på franska i öronen - med vidhängande lyrik för ögonen - leder mig in på rätt väg. Med en ljudbok i öronen och bokens text för ögonen kan man kanske komma någon vart.

Lotshustrun har sin 62-årsdag nu i oktober. Vad kunde vara bättre en en språkkurs med Greven av Monte Cristo (Le Comte de Monte-Cristo) i tryckt bokformat. Med vidhängande ljudbok i mp3-format - på fickminne eller på cd-skiva.

Jag hittar inte bok-/cd-kombinationen på Amazon (Amazon.fr) - men nog på svenska Ljudboken.se. Dessutom på originalspråket - franska. Ja, den levereras t.o.m. till utlandet - till Finland. Mot betalning på Visa-kort. Jag köper mp3-versionen - med en bok i pdf-format med den inspelade texten samt ordlista och övningar på originalspråk. Visa-kortet kollas och koden verifieras. Id-kontrollen går som väntat via internetbanken. Köpet är klart - och filerna laddas ned i mp3-format.

I ett nafs åker ljudboken in på mp3-spelaren iPod nano. Och tillsammans med de första kapitlena, utskrivna på papper via pdf-läsaren Adobe Reader, överräcker jag mitt personliga gåvopaket åt festföremålet.

På 63-årsdagen ska lotshustrun få Le Comte de Monte-Cristo som dvd-film på franska (med favoriten Gerard Depardieu i huvudrollen).

Fenomenala don för språkstudio

Ghettoboostern är ett enkelt rejält don.

Så kom då dagen då all teori omsätts till praktik. Lotshustrun går på en grundkurs i franska. Med kursboken Franska 1 - och vidhängande audio cd. Ghettoboostern med cd-spelare är till utmärkt hjälp i att lyssna och repetera. Försynt och miljörätt med hörlurar för öronen.

Men visst kan man göra någonting med datorn? Något bättre kanske? Allting börjar med att rippa (kopiera) cd-innehållet. Windows Media Player är fin på att skapa olåsta mp3-filer. Men informationen om titel, författare och genre får man komplettera för egen hand. Sedan är det lekande lätt att lägga till mappen i iTunes bibliotek - för synkronisering med mp3-spelaren iPod nano.

Språkkursen beter sig i iPoden precis som en mp3-ljudbok.

Lotshustrun kan försynt och miljörätt lyssna och repetera med hörlurar för öronen. Den skrymmande ghettoboostern är förbjuden i biblioteket men lotshustrun är förvisso välkommen att lyssna och repetera med iPoden dockad i Jbl-musikstationen. Eller att lyssna och repetera i stereoanläggningen med iTrip-sändaren dockad i iPoden. Ingendera alternativet till ghettoboostern faller dock lotshustrun i smaken. Ghettoboostern är ett rejält don och den är enkel och lättanvänd.

Framgången med språkkursen på iPoden lockar till ett försök med en enkel språkstudio i datorn. Med det fenomenala bandnings- och ljudredigeringsprogrammet Audacity. Import av mp3-språkfil till ljudspår med färdigt inlästa och pausade glosövningar. Och bandning av lotshustruns uttalsövningar på grannspåret. Avlyssningen av bägge ljudspåren samtidigt ger lotshustrun förtäffliga möjligheter att korrigera eventuella brister i sitt uttal.

It-support med resultatvarning

Jag uppmanas ta telefonkontakt.

Det är brist på konsumentvänliga it-affärer i Finland. Åtminstone på sådana affärer som man kan vandra in och köpa något man specifikt vill ha. It-affärerna väljer sitt smala sortiment och konsumenten förväntas anpassa sina köp därefter.

I praktiken finns endast en it-affär i helsingforsnejden med bredare sortiment, Verkkokauppa.com, men den firmans lager och support hade jag nyligen så dålig erfarenhet av.

Verkkokauppa.com är dock den enda it-affären i Finland som säljer min åtrådda fm-sändare för iPod Nano - Griffins iTrip (Dock). Men, lyckligtvis har Griffin sin egen EuroStore på webben. Griffins fm-sändare iTrip (Dock) finns på lager så det blir affär. Jag betalar med mitt Visa-kort. Visa-kortet kontrolleras och verifieras. Och nätbanken säkrar id-kontrollen. 49,99 euro kostar nöjet.

Varje gång paketet rör på sig kommer en mejl som bekräftelse. Efter en dryg vecka droppar paketet i postlådan.

Reseradion bjuder på en passligt tom frekvens på fm-bandet. iPoden är laddad med ström och musik. iTrippen är snabbt inställd på reseradions frekvens. Och musiken flödar ut i rummet. Men sedan är det plötsligt stopp. Med reseradion på max hörs musiken mera bara som en viskning. Det är fel någonstans?

- Musiken är också en viskning på fm i stereoanläggningen
- Musiken är också bara en viskning på fm i bilstereon
- Musiken hörs utmärkt på iPoden med hörlurarna ikopplade
- Musiken hörs utmärkt med iPoden dockad i Jbl-musikstationen

iTrip-sändaren är sönder! Ingen iTrip-supportadress i Europa. Griffins Support finns bara i Nashville USA. Jag startar en konversation på Gmail med Griffins Support. Trots att min felbeskrivning är kort och på utmärkt engelska uppmanas jag att ringa Supporten per telefon. Jag försöker upprepat med Gmail och varvar texten med hänvisningar till ångerklausul. Eller produktbyte i garanti. Jag uppmanas upprepat att ta telefonkontakt.

Ok! Jag tar telefonkontakt till Griffins Support via Skype. En robot svarar och uppmanar mig att trycka etta, tvåa eller trea ... med mera. Skype-fliken med nummertangenter fungerar. En musklick på ettan - och Skype får kontakt med annan robot. Roboten förklarar att det är rusning på telefontjänsten. Struntprat. Efter bara 3-minuters väntan svarar en människa. Jag förklarar mitt ärende och betjänten tycker att jag ska få en ny iTrip-sändare. Jag behöver inte ens skicka mitt exemplar tillbaka till USA. Det räcker om jag bevisligen slår ihjäl älendet.

Jag skickar en mejl till Griffins Support men mina leverans- och kontaktuppgifter med hänvisning till telefonsamtalet. Jag får ett svar där jag uppmanas att svara på det meddelandet med mina leverans- och kontaktuppgifter. Jag svarar med att mejla mina leverans- och kontaktuppgifter tillsammans med en produktbeskrivning av iTrip-sändaren. Och nu får jag ett mejl med ett informationsbladet för produktbyte i garanti. Som europe uppmanas jag att slå ihjäl iTrip-sändaren, placera spillrorna på mitt köpkvitto och ta ett digitalfoto av älendet så att informationsbladet också syns på samma bild. Jag beskär och förminskar bilden och skickar den som en bilaga med svarsmejlen.

Jag får en bekräftelse på mejlen på att en ny iTrip-sändare för en svart iPod Nano är på väg. Och efter två dagar knackar Ups-budet på dörren. Det var snabbt.

Jag hann knappt beundra den prydligt buntade konversationen i Gmail. Vilken fin egenskap alltså. Och USA-samtalet kostade inte heller skjortan. Det blev sammanlagt tio minuter på SkypeOut a' 2 cent minuten.

Egen webbradio med toppenljud

Min musiksamling är på hårddisken.

Jag har en massa gamla cd-skivor som samlar damm. Många cd-skivor med klassisk musik faktiskt. Jag börjar kopiera (rippa) dem till datorn - min personliga jukebox. Och så för jag över musiken på mp3-spelaren iPod Nano.

Datorn är en fantastisk musikmaskin. En vanlig cd-skiva rymmer bara någon timme musik. Datorn kan lagra tiotusentals musikstycken. Ja, jag kan utan problem lägga hela min musiksamling på hårddisken.

Fördelarna är många. Jag slipper leta och jag är inte bunden att spela en skiva åt gången. Jag kan plocka fritt ur min musiksamling - och jag kan skapa egna spellistor.

Och så kan jag så enkelt kopiera över musiken på iPoden. I öppet mp3-format.

För att fylla datorn med musik kan jag göra på olika sätt. Jag kan exempelvis gå ut på iTunes Store och köpa klassisk musik i digital form. Men då jag redan har klassisk musik på cd är det onödigt. Det är enkelt att kopiera (rippa) cd-musiken över till hemdatorn. Det enda som behövs är passliga program. Windows Media Player 11 (mp3/wma) - eller Apples mediespelare iTunes 7 (mp3/aac). Bägge programmen är gratis dessutom.

Programmen hämtar automatiskt skivomslag och namn på musikstycken, album och artist. Och i de få fall de inte gör det kan jag själv fylla i uppgifterna manuellt.

Jag tänker strunta i reklam- och skvalradion. Och sända min egen webbradio i bilen i stället. Griffins lilla iTrip-sändare är otroligt enkel att ställa in och använda. Jag ställer in en oanvänd frekvens, sätter på bilstereon på samma våglängd och låter musiken fylla bilen. Svårare är det inte. Musiken jag strömmar från mp3-spelaren iPod Nano låter mycket bra och lider inte av underliga missljud eller störningar. Det övre och mellanregistret låter bra samtidigt som basen är rund och fin.

Jag behöver inte ens koppla ström till sändaren. Det är bara att plugga den i iPoden.

Och om jag inte lyssnar på musik så kan jag lyssna till mp3-böcker. Eller språkkurser.

Och sändningarna på min egen webbradio behöver inte alls begränsas till bilen. Jag kan ta iPoden och iTrip-sändaren med till stugan och lyssna på min webbradio på reseradion. Ja, jag kan till och med lyssna på min webbradio på stereoanläggningen hemma.

Audacity! Banda och redigera

Ljudfilen visas i form av en grafisk bild.

Ljud- och musikredigering kan låta konstigt och svårt. Men att redigera ljud och musik är inte mer komplicerat än att ordbehandla. I alla fall inte med ett program som Audacity. Som dessutom är helt gratis. Och det är inte bara ljudredigering det gäller. Audacity kan också användas för inspelning av ljud och musik. Datorn blir med andra ord en avancerad digital bandspelare - med möjlighet att enkelt redigera inbandningarna.

När jag öppnar en ljudfil visas den i form av en bild. Jag ser också en tidslinje som avbildar hur långt musikstycket är. Och ljudvolymen visas i form av staplar. Med hjälp av den här bilden är det lätt att navigera sig igenom musikstycket.

Jag klickar bara med musen någonstans i låten och väljer Play-knappen. Och så spelas ljudet upp.

Att klippa i ljudet fungerar precis som i ett ordbehandlingsprogram. Jag markerar en del av ljudet genom att måla över med musen. Med Cut-knappen klipps den markerade delen av ljudet ut. Jag placerar musen på en ny plats och väljer Paste-knappen. Och så har jag flyttat ljudbiten. Jag kan förstås lika gärna välja att kopiera. Eller att ta bort ljudet. Förutom klippmöjligheten kan jag använda avancerade effekter. Jag kan tona in och ut ljudet - vilket kan vara perfekt i början eller slutet av ett musikstycke. Det finns också möjligheter att ta bort brus, lägga på eko - och andra godiseffekter. Har jag två ljudspår kan jag mixa ihop dem till ett.

Kopplar jag en mikrofon till datorns ljudkort (line in) kan jag spela upp prat och sång. Och kopplar jag ihop datorn och stereon kan jag spela in musik från min gamla skivspelare - eller kasettbandspelare. Om jag redan har kasserat den gamla skivspelaren kan jag spela in gamla vinylplattor t.ex. på en ny usb-skivspelare. Och om jag vill kan jag t.o.m. spela in musiken från en dvd-video.

Det smarta är förstås att jag kan välja att redigera den musik jag spelat in. Audacity klarar elegant av att öppna och spara mp3-filer. Det här betyder att jag kan spara min musik på en mp3-spelare.

Ett så fenomenalt ljudinspelnings- och redigeringsprogram som Audacity frestar givetvis till laglöshet. Allt ljud, all musik som jag avlyssnar på webbradio kan lekande lätt spelas in på hemdatorn med Audacity. Som också all strömmande nätmusik (direktåtergivning) från andra musiktjänster. Exempelvis bibliotekens ljudböcker. Eller bibliotekens nätmusiktjänster. Gratis dessutom.

Om man inte prissätter mödan förstås. Den stora nackdelen med ljud- och musikinspelning är att den tar tid. All kopiering sker i mödosam realtid.

Skivbolagen skjuter sig i foten

Mitt hem är ett laglöshetens näste.

Jag tillhör den skara som laddar ned musik lagligt i stället för via Pirate Bay och dylika ställen. Men jag känner mig som Don Quijote som slåss mot väderkvarnarna. Alltså inte mot den folkrörelse som laddar ned musik via nätet, utan mot musikindustrin som försvårar för oss som faktiskt tycker att 9,90 euro för en musik-cd är hyfsat billigt. Och jag fortsätter att tanka ned lagligt. Men efter det tar lagligheten slut. Skivbolagen skjuter sig själva i foten med att göra det så svårt att vara genomlaglig.

Jag har i dag över 200 lagligt köpta låtar, och jag har använt iTunes för att synka med mp3-spelaren iPod nano.
Dessutom har jag använt Media Player för att låsa upp cd-kopior för att spela musiken i mp3-format. Det är säkerhetskopior som går att läsa in på vilken som helst dator eller mp3-spelare. Jag har testat processen för att försäkra mig om att inga licensfiler binder musiken till en viss dator. Det är ett utmärkt skydd mot krasch på datorn. Men säkerhetskopiorna gör mitt hem till ett laglöshetens näste.

Jag går ibland tillbaka till 90-talets beteende och köper cd-skivor i musikshoppen. Sist Enyas Amarantine och Abbas Number Ones. Ingendera syns bjudas ut på rea. Priset 22.40 euro per cd verkar blodigt? Vardera cd-albumet kunde köpas för 9,90 euro på iTunes. Vad får jag då för extra 12,50 euro (80 mark)? En tom cd+r går ut på 0,90 euro, en cd+rw på 1,40 euro. Med lite extra besvär kan jag kanske slippa straffavgiften för hembränning?

Ljudkvaliteten på köpt musik-cd är bättre än i nedtankad musik i aac-format. Och kvaliteten blir inte bättre av att musiken konverteras till mp3-format. Lika mycket besvär får jag se vid bägge köpalternativen. Åtminstone tidsmässigt. Fast visst retar det mig att jag måste lägga in informationen om musiken på nytt. Media Player för nämligen inte informationen över från en iTunes-cd i rippat mp3-format.

En köpt musik-cd bränns ordentligt? I så fall kan jag ännu spela samma cd-skiva om 15-20 år. Innehållet på en hembränd cd-skiva måste däremot brännas på en ny cd varje 4-5 år. Kanske oftare?

Upphovsrätts- och antipiratismbyråerna anser enögt att fildelning är samma som att stjäla en bil - att det är omoraliskt och dessutom olagligt att gratis ladda ned upphovsrättsskyddad musik. Men trots att lagen förbjuder den här formen av nedladdning sysslar hälften av de unga i Finland med fildelning. Men i vilken mån påverkar detta musikindustrins vinster? Inte nödvändigtvis ersättningarna till kompositörer, band och musiker.

Piratbyrån i Sverige startades för att stödja alla som vill kopiera information och kultur fritt. Ett mycket bejakansvärt initiativ. De organiserar inte piratkopiering utan vill ge en annan syn på saken än den som upphovsrättslagen ger. De anser med rätt att fildelning främjar mångfalden inom musiken. Internet ger unga chansen att upptäcka musik som de annars aldrig skulle ha upptäckt. De laddar ned och provar innan de bestämmer sig för köp. Då de inte köper en massa skivor sparas pengarna och de har i stället råd att se sina favoritartister uppträda live. Detta är en ekonomisk fördel för kompositörer, band och musiker. Men inte för musikbranschen.

Musikbranschen borde tänka om och komma på nya innovativa idéer för att tjäna pengar på musik. Musik i dag handlar inte bara om att spela in musik och släppa det på skiva. Det handlar om en upplevelse, att lyssna på musik och dela upplevelsen med andra.

Med svenska böcker i mina öron

Ljudboken tog steget in i mp3-spelaren.

Jag har då och då köpt lösnummer av tidningen Pc för Alla. Och fått en viss mersmak för innehållet på nätsajten med samma namn. Tidningen kommer i sällskap med en cd-skiva, oftast med programvaror, men numera också med ljudböcker. Bland annat tegelstenen, I nationens intresse, av Jan Guillou. Det var först då jag på allvar noterade att nätsajten Pc för Alla också var en webbutik för ljudböcker. Återförsäljare för mp3-böcker för producenten eLib.

Kanke det nu var dags att bekanta mig med aktuellare rikssvenska författare än de gamla klassikerna. Svenska veckotidningar har skrutit med Jan Guillou. Och med trillerförfattarinnan Liza Marklund.

Köpet av ljudboken är inte för svårt.

Jag går in på Pc för Allas webbutik och bläddrar fram aspiranten för bokköpet. Den röda vargen, av Liza Marklund. Jag klickar på bokomslaget och får provläsa ett stycke. Och provlyssna. Bra, jag är nöjd och väljer att köpa boken. Jag uppger mitt namn och Visa-kortnummer (med förfallodag) och bekräftar köpet. Visa-köpet kontrolleras med Verified-kontrolltalet. Och min internetbank sköter om identifieringen. Betalningen är klar.
En nedladdningslista presenteras åt mig och jag får välja om jag vill ha ljudboken i mp3-format eller i iPod-format. Givetvis iPod-format. Jag har ju en iPod nano till mitt förfogande. Och så vill jag ju senare prova på att låsa upp ljudfilen till öppet mp3-formatet.

Inga problem. Apple iTunes t.o.m. erbjuder sig att konvertera wma-formatet i Jan Guillous bok till mp3-format. Vad bra. Då har jag två ljudböcker på mp3-spelaren - på iPod nano. Och så fint iPoden hanterar läsandet. Den kommer faktiskt ihåg var jag slutat läsandet sist jag kopplade av iPoden. Vill jag repetera så startar jag bara det aktuella kapitlet på nytt.

De medföljande öronknapparna i iPoden är alldeles utmärkta för korta lyssningar. Fast - i längden känns de lite äckliga att ha inne mot örongången. Nyanskaffade hörluren Koss Porta Pro är en kompakt klassiker som har hållit i 18 år - och håller än. Verkligen bekväm. Och vad fint ljud dessutom. Hörluren kan vikas ihop så att den ryms i skjortfickan. En stilig förvaringspåse ingår för snitsigare portabilitet.

Fritt fram för mp3 i bilstereon

En vettig användning av bilstereon.

Tills nyligen förbjöd glädjedödarna på myndigheten möjligheten att skicka innehållet i mp3-spelaren via fm-bandet till bilstereon. Stelbent lagstiftning krävde särskilda tillstånd för att få sända på fm-bandet, trots att sändarna i fråga bara har en räckvidd på några futtiga meter.

Nu är det annat ljud i skällan och företag efter företag släpper produkter som just kan göra detta. Sända på fm-bandet.

Min favoritsändare heter AudiaX DGT-202. Prisram 37-45 euro. Det är en liten silvrig historia, ungefär lika stor som en tuschpenna, med en sladd i ena ändan. Och en kontakt samt tunerknappar i andra. Frekvensen ställs in på en bakgrundsbelyst display. Den måste jag ha.

AudiaX drivs i 18 timmar med ett vanligt AAA-batteri. Använder jag den i bilen så drivs den i oändlighet med den medföljande cigarrettändaradaptern. Finessen med just AudiaX är att den går att använda med alla typer av musikenheter som har en 3,5 mm kontakt.

Handskandet är störtenkelt. Jag kopplar in sladden i iPodens hörlursuttag och knappar in en valfri frekvens på bilstereon - en ledig frekvens (88,1-107,9 Mhz) som inte ligger för nära någon av de rikstäckande stationerna. Så ställer jag in samma frekvens på AudiaX - och passar in ljudvolymen. Svårare än så är det inte. Att spela upp hela mp3-biblioteket i bilstereon. Vare sej det är musikstycken eller ljudböcker. Äntligen en vettig användning av bilstereon. Och inte en dag för tidigt.

Hurs stor är då risken att jag stör bilen bredvid? Ingen alls. Räckvidden är bara några meter vid fri sikt. Ljudkvaliteten kan vara blandad om mp3-spelaren är för anspråkslös. Men med iPoden slipper man dra upp volymen och passa till ljudet. Och basen blir inte heller för påtaglig. Det krävs faktiskt inget rattande på iPoden eller bilstereon för att få fullgott ljud. Ljudet är glasklart. Utan störningar.

Lås upp musiken i Apple iTunes

Jag har inga problem med iTunes!

Ett förtretligt problem många musikälskare har är det att de bara kan spela upp den drm-skyddade musik de köpt på iTunes musikshop i Apples egen iPod-musikspelare. Jag har inga problem med iTunes för jag har ju Apples iPod Nano som aac- och mp3-spelare. Men det är faktiskt få musikstycken som jag skulle ha lust att shoppa i iTunes. Några har jag nog köpt , men närmast av nyfikenhet på hur det hela går till. Men jag har istället kopierat (rippat) en massa CD-musik in på iTunes. Och synkroniserat musik ut i öppet mp3-format på iPoden.

Det finns ett helt lagligt sätt att gå runt drm-skyddet på iTunes musik. Från iTunes-programmet kan jag nämligen bränna en ljud-CD med valda musikfiler. Dem kan jag sedan konvertera (rippa) till mp3- eller wma-format med Windows Media Player 11. Äldre versioner än Windows Media Player 10 klarar dock inte av att skapa mp3-filer.

Hur går det till? Jo, jag bara stoppar in den ljudskiva som jag brännt i iTunes, startar Windows Media Player - och väljer Rippa. Musikfilerna kopierar sig in på datorns hårdskiva i t.ex. det öppna mp3-formatet. Enklare kan det just inte bli. Men, en hake finns naturligtvis. Informationen om musikstyckena på iTunes bränns inte med på ljudskivan. Det är lite jobbigt att redigera musikstyckets namn, utgivningsår, artist- och albumnamn samt att klista till albumbilden. Allt finns kvar i iTunes. Besväret är mitt. Men så har jag låst upp drm-skyddad musik från iTunes musikshop - gratis.

Portabel iPod-musikstation

En Harman Kardon musikstation?

JBL On Stage är en portabel dockningsstation för mp3-pelare - och - ett fruktansvärt snyggt högtalarsystem. JBL On Stage musikstationen funkar med alla versioner av iPod inklusive iPod nano (Apple Store: iPod nano - mp3-spelare). Via stereo-jacket kan man också njuta av ljud med hög kvalitet från en mängd andra enheter, t.ex. CD-spelare eller stationära och bärbara datorer av alla märken. Den inkluderade fjärrkontrollen har stöd för iPod. Byt låt, bläddra i biblioteket eller ändra inställningarna från soffan. Ljudet är faktiskt förvånansvärt bra för att komma från en så här liten högtalare - men priset 149 euro är tyvärr allt annat än billigt.

JBL on Stage är ett riktigt smidigt högtalarsystem som ger portabelt välljud till alla iPods. Att använda högtalaren är hur enkelt som helst, sätt iPoden i dockningsstationen på fronten och låt musiken flöda. JBL On Stage har en imponerande bas och rent och klart ljud vid höga utnivåer. Den vinklade högtalarplaceringen i en rund utformning ger en ultrabred stereobild. Designen är tilltalande och färgen matchar Apples produkter utmärkt (Apple Store: JBL On Stage - musikstation).