Spegelkopiering av dvd-filmer

Klarar Sonys dvd-menyhantering.

Windows-miljön hyser en verklig relikt, gratis dvd-backup-programmet DVD Shrink 3.2.0.15. Den sista versionen utkom år 2005 och programmet har faktiskt inte uppdaterats sen dess. DVD Shrink 3.2 gör en komprimerad spegelkopia i .iso-format av dvd-filmen på datorns hårdskiva. Spegelkopian kan senare brännas tillbaka på dvd-skiva

Jag vill försäkra mig om fungerande dvd-backup-alternativ i Mac OS X och/eller Linux Ubuntu. DVD Shrink på Windows hanterar utan problem kopieringsskyddade dvd-filmer och okrypterade dvd-kopior av inbandade serier och långfilmer på TV. Jag använder vid utmätningen av alternativ mina dvd-skivor med tv-inbandningar - samt den extremt väl kopieringskyddade dvd-filmen Mamma Mia. Dvd-kopiorna med tv-inbandningar (dvd5 1,4GB) låter sig inte utan problem spelas upp på Windows Media Player - men nog på gratis mediaspelaren VLC media player. Dvd-filmen Mamma Mia (dvd9 7,2GB) låter sig inte utan problem spelas upp på VLC media player i version 0.9.9 - men nog på Windows Media Player - samt på gratis mediaspelaren VLC media player i version 1.0.0.

Linux-miljön bjuder på gratis dvd-backup-programmet K9Copy 2.3.0 på Ubuntu. Det anses med skäl vara ett äkta Linux-alternativ till DVD Shrink på Windows. Jag komprimerar med DVD Shrink på Windows dvd-filmen Mamma Mia (dvd9 7,2GB) till en spegelkopia i .iso-format (dvd5 4,3GB). Jag upprepar komprimeringen med samma resultat med K9Copy på Linux Ubuntu. Processen tar en halvtimme i anspråk i vardera fallet. Jag komprimerar med DVD Shrink på Windows dvd-kopian med tv-inbandningar (1,4GB) till en spegelkopia i .iso-format (1,4GB). Processen tar fem minuter i anspråk. Upprepningen med K9Copy på Linux Ubuntu kör dessvärre på grund - ett felmeddelande avbryter processen - ingen spegelkopia i .iso-format fås till stånd i Linux-miljön. Multimediaspelaren Sony RDR HXD870B producerar en dvd-menyhantering som varken dvd-backup-programmet K9Copy eller mediaspelaren Windows Media Player klarar av.

Resultatet i Linux-miljön är därmed en besvikelse. Jag har i praktiken bara ett fungerande dvd-backup-alternativ: DVD Shrink 3.2 på Windows. Det finns inget frekvent behov att piratkopiera krypterade dvd-filmer i lotshemmet. Det centrala filmarkivet för mitt ambulerande mediacenter består i växande grad av spegelkopior i .iso-format av tv-inbandningar.

För penningstinna Mac-användare, som av olika anledning behöver säkerhetskopia av dvd-filmen finns utmärkta betalprogrammet Xilisoft DVD Copy for Mac. Det gör för 45 euro i stort sett detsamma i Mac-miljö som DVD Shrink gör gratis i Windows-miljö - och K9Copy gratis i Linux-miljö. Det som i mitt fall gör en investering i Xilisoft DVD Copy for Mac tveksam är frågan om huruvida programmet klarar av dvd-menyhantering som multimediaspelaren Sony RDR HXD870B producerar. Mac-miljön bjuder på gratis dvd-omkodaren Handbrake 0.9.3 på Mac OS X som faktiskt klarar av Sonys dvd-menyhantering. Handbrake klarar dock inte av att göra en spegelkopia i .iso-format av dvd-skivan. Men programmet har andra bejakansvärda finesser.

Program på Mac OS X eller Linux Ubuntu läser utan problem av iso-filer i Windows-partitioner. Det betyder att jag som Windows-användare galant klarar mig med DVD Shrink 3.2 på Windows för dvd-kopiering. Något akut behov av betalprogrammet Xilisoft DVD Copy for Mac finns alltså inte. DVD Shrink på Windows är dessutom optimerat för dvd-brännprogrammet Nero Burning Rom. Bränningen av dvd-filmkopian Mamma Mia (dvd5 4,3GB) går på en halvtimme, eller med efterkontroll på en timme. Alternativa dvd-bränningar i Mac OS X (iDVD 9.0.3) och Linux Ubuntu (Brasero 2.26.0) tar närmare två timmar i anspråk. Situationen vore annorlunda i Windows-miljön om jag inte hade dvd-brännprogrammet Nero Burning Rom till mitt förfogande. Turligen så finns det gratisalternativ till dvd-brännare som i Windows-miljö klarar .iso-spegelkopior till och från.

Multimedia-miss i Ubuntu 8.10

Filmlagrets samtliga videoformat.

It-medborgarens fyra elementära programvaror, e-post och googling samt ordbehandling och fotohantering, är nu aktiva i lotshustruns bärbara Amilo-dator på Linux-operativsystemet Ubuntu 8.10. Det viktiga i det förinstallerade flankstödet, Suns kontorsprogramsvit OpenOffice 2.4.1 på Ubuntu 8.10, är att alla e-postens Office-bilagor funkar.

Lotshemmets bägge HP-skrivare fungerar klanderfritt i bärbara Linux-datorn Amilo. Både HP OfficeJet Pro 1170C via Windows-nätverket i stationära xp-datorn Scaleo och HP PSC 2355 all-in-one lokalt i Linux-datorn Amilo. Fildelningen i Windows-nätverket visar Amilo-datorn delade filer i XP-datorn Scaleo. Också den externa 320GB nätdisken syns - Maxtor Shared Storage II.

Inköpt musik på krypterad cd-skiva (Mariza Terra) spelas upp hur lätt som helst i musikuppspelaren Rhythmbox 0.11.6. Också min musik-cd med rippade, okrypterade mp3-filer spelas snällt upp. Inköpt film på krypterad dvd-skiva (Mamma Mia) visas upp hur lätt som helst i filmuppspelaren Totem 2.24.3 (xine). Till och med min piratkopierade dvd-skiva med tv-inbandningar spelas korrekt upp.

Men så enkelt var det inte från början. Jag såg faktiskt i tiderna mycket besvär med mediehanteringen i Ubuntu 7.04-8.04. Musikuppspelaren Rhythmbox kan endast spela upp mp3-filer om man först har installerat stöd för formatet. För att spela upp inköpta, kopieringsskyddade dvd-filmer måste ett libdvdcss2-paket med behövlig codec installeras. Mycket opraktiskt. Medibuntu är i så fall en behövlig programvarukälla som tyvärr inte medföljer i installationen - av upphovsrättsliga skäl.

I och med att it-medborgarens förinstallerade elementära programvaror, e-post och googling samt ordbehandling och fotohantering, kompletteras med speciellt preparerade programvaror för cd-musikuppspelning och dvd-filmuppvisning platsar bärbara Linux-datorn Amilo slutligen som fullvärdig hemdator. Men inte utan expertiskrävande åtgärder. Och inte utan förfall till laglöshet och piratism.

Uppdatering:

Eftersom externa 320GB nätdisken Maxtor Shared Storage syns, via platsfunktionen 'Nätverk' i filbläddraren Nautilus 2.24.1, kommer jag åt att visa mitt delade filmlager, alternativt via bärbara Linux-datorn Amilo eller via stationära Linux-datorn Scaleo. Bärbara Amilo-datorn har tydligt bristande prestationsförmåga. Filmuppvisningen från nätet hackar (buffrar) betänkligt. Ja, här är den troliga förklaringen till hackandet i it-telefoniprogrammet Skype. Filmuppvisningen går desto elegantare i prestationskraftiga stationära Linux-datorn Scaleo.

Till ytterligt självförsvar har jag filmuppspelaren VLC media player 0.9.4 installerad och uppdaterad. Filmuppspelaren Totem (xine) klarar då att spela upp filmstumpar i .avi- och .xvid- samt i .divx-format (divx-codec). Till och med filmstumpar i .mpg-format. Filmlagret innehåller filmfiler i .mpg-format (Nero Vision), samt filmfiler i .dvr-ms-format (Media Center). Gratis filmuppspelaren VLC media player 0.9.4 bjuder på exklusiv visning av Media Center-filer i .dvr-ms-format. Men - filmuppspelaren Totem (xine) klarar med VLC-stöd till och med av uppspelning av säkerhetskopierade dvd-filmer i .iso-format. Filmuppvisning på Totem (xine) på stationära Linux-datorn Scaleo lyckas i filmlagrets samtliga videoformat - men alltså bara med flankstöd av gratis filmuppspelaren VLC media player.

Uppdatering:

Filmuppspelaren VLC media player 0.9.4 har oväntade svårigheter i lokal dvd-filmuppvisning på bärbara Amilo-datorn på Linux-operativsystemet Ubuntu 8.10. Medibuntu programvarukällan stängs av vid uppgradering från Ubuntu 7.10. Jag uppdaterar referensen 'Gutsy' till 'Intrepid' och aktiverar så programvarukällan Medibuntu. Resultatet visar sig i 11 nya säkerhetsuppdateringar. Vilka i sin tur leder till att VLC media player nu fungerar problemfritt i dvd-filmuppvisning. Inte bara på stationära Linux-datorn Scaleo utan också på bärbara Linux-datorn Amilo.

Uppdatering:

Platsfunktionen 'Nätverk' i filbläddraren Nautilus visar av någon orsak inte genast upp delade komponenter i Windows-utdelning. Delade skrivare syns och fungerar däremot alltid. I filhanteringen är mystiken tät. Enbart en omstart av Ubuntu 8.10 räcker inte alltid att lösa knuten. Men dubbla omstarter, först i Windows XP och sedan i Ubuntu 8.10, aktiveras de delade komponenterna i Windows-utdelningen. Förutsatt, att en del av komponenterna är påslagna i Windows-nätverket under omstarterna. Samma procedur berör likväl bärbara Amilo-datorn som stationära Scaleo-datorn.

Nerladdning i Windows-nätverket är extremt långsamt i bärbara Linux-datorn Amilo. Kombinationen av svag datorkapacitet, 512MB centralminne och trådlös wlan-uppkoppling på nätverket är tydligt ingen fördel. En 2GB filmfil säger sig behöva 150 minuter för nedladdning på bärbara Linux-datorn Amilo. Samma 2GB filmfil låter sig laddas ner på stationära Linux-datorn Scaleo på 15 minuter. Tillräcklig kapacitet, 2.5GB centralminne och fast tråduppkoppling på Windows-nätverket är en fördel.

Uppdatering:

GetDeb programvarukällan stängs av vid uppgradering från Ubuntu 7.10. För att aktivera GetDeb går jag till 'Programvarukällor' (under System --> Administration). Där går jag till fliken 'Tredjepartsprogramvara' och klickar på 'Lägg till'. I rutan som dyker upp skriver jag in frasen: deb http://ubuntu.org.ua/ getdeb/ - och klickar på 'Lägg till källa' och därefter 'Stäng'. Resultat: 34 nya säkerhetsuppdateringar.

Webbplatsen GetDeb.net innehåller massor av Ubuntu program för den som vill uppdatera eller hitta program som inte normalt finns till buds i pakethanteraren synaptic. Exempelvis uppdateringar av ljudinbandaren Audacity 1.3.7 (1.3.5), musikuppspelaren Rhythmbox 0.12.0 (0.11.6), musikuppspelaren Songbird 1.1.2 (1.0.0), dvd-filmkopieraren K9Copy 2.3.0 (2.0.2), videoredigeraren Kino 1.3.3 (1.3.0) samt bildredigeraren Gimp 2.6.6 (2.6.3).

I det att bägge programvarukällorna Medibuntu och GetDeb är aktiverade stiger antalet nya säkerhetsuppdateringar för Ubuntu 8.10, under mars månad 2009, till sammanlagt 140 paket (1 omstart).

Piratkopiering av Mamma Mia

Slutsålda biljetter på tre timmar.

Av någon anledning associerar jag situationen i den globala musik- och filmindustrin till Mugabes Zimbabve. Jag har en känsla av att artisterna får lika lite av upphovsrättsintäckterna som medborgarna i Zimbabve får av sina nationalintäckter. Merparten av de upphovsrättsliga intäckterna går till industrins löpande kostnader.

Bland annat till underhållet av krigsmaskineriet i kampen mot den globala piratismen. Vilket för mina tankar till de skattefinansierade amerikanska korsfärderna till Fjärran och Mellersta Östern.

Lotshemmet har begåvats tvenne nya lagliga musik- och filmmedia. En cd-skiva med Marizas senaste album med fadon - Terra. Och därtill - en dvd-skiva med den enormt populära Mamma Mia-filmen. Till saken hör att jag faktiskt redan har samma Abba-stycken både på vinyl och cd-skiva. Och till råge på allt lyssnar jag lagligt till samma Abba-stycken på webbtjänsten Spotify.

Jag vet inte hur bra Mariza klarar sig i kampen mot piratismen. Men det kan hända att piratlyssnandet har återuppväckt intresset för fadon och rentav ökat på den globala skivförsäljningen. Hos engelska Amazon är dvd-utgåvan av Mamma Mia-filmen största försäljningssuccén någonsin. Den har sålt mer än såväl Star Wars, The Pirates Of The Caribbean och Harry Potter. Webbshoppen fick över 200.000 förbeställningar på filmen, när den lades upp på sajten. Och även om Amazon England trodde att Mamma Mia-filmen förmodligen skulle plocka förstaplatsen på listan någon gång, hade de inte räknat med att den skulle göra det redan samma vecka som lanseringen. Sammanlagt sålde filmen under år 2008 på ett par veckor nästan 1,7 miljoner exemplar i England. Mamma Mia-filmen verkar inte heller vara väldigt drabbad av piratnerladdning. Inte om man jämför med andra kända titlar.

Jag är själv ingen Madonna-fan men jag beundrar hennes förmåga att i årtionden underhålla sina fans. Med mastodonta live-konserter. Trots att biljettförsäljningen i Helsingfors kraschade genast vid öppningen 9-tiden såldes 80.000 biljetter slut på tre timmar. Illvilliga rykten låter påskina att merparten av biljetterna inlöstes av insiders. Vid 10-tiden såldes biljetter för fullt på svarta börsen på nätauktionssajter.

Uppdatering:

Äntligen får Apple sälja olåst musik på nätshoppen iTunes. Musikindustrin har till slut godkännt att Apple inte ens i efterhand behöver driva in prisskillnaden till tidigare köpt musik. Vilket de faktiskt i början måste göra.

Apples musikspelare iTunes kan bara installeras på MacOSX och Windows. Anhängare av Linux Ubuntu kan förstås ty sig till Mozillas gratis musikmaskin Songbird. Me då förstås utan shoppingmöjligheter på musiksajten iTunes.

Songbird - iTunes för Ubuntu

Rhythmbox känner igen iPoden.

Mozillas gratis mediaspelare Songbird bygger på öppen källkod. Programmet ser vid första anblick förvillande likt Apples mediaspelare iTunes. Några skillnader finns visserligen, men det står helt klart att Mozilla vill göra det lätt att byta från iTunes. Dessutom har Songbird stöd för QuickTime-filer, import av iTunes-bibliotek - inklusive drm-skyddade köpta låtar.

Songbird kan synka musikfilerna på datorn med min mp3-spelare - Apples iPod nano.
På Windows och MacOS-plattformar använder Songbird VLC för att spela upp media. I Linux Ubuntu använder Songbird sig av GStreamer.

Apples populära mediaspelare iTunes är ju förstås också gratis, och fungerar perfekt med alla iPodar. Man kan undra varför någon skulle vilja byta till Songbird. Kanske för att Open Source mediaspelaren Songbird trivs på alla OS-plattformar - inte bara på Windows och MacOS, utan också på GNU/Linux. Eller kanske bara för att Apples mediaspelare iTunes inte finns att få på GNU/Linux-plattform.

Mediaspelaren Songbird kan inte ännu installeras från programbiblioteket på Linux Ubuntu. Och inte heller via pakethanteraren Synaptic. Men - Ubuntu Community bjuder på länkar för nedladdning av en Debian-version av Songbird. Programmet installerar sig snällt och förser sitt bibliotek med mediafilerna på datorn.

Och Songbird håller vad Mozilla lovar. Programmet hanterar iPoden på samma maner som mediaspelaren iTunes. Synkroniseringen funkar till och med på samma sätt. Programmet ser vid första anblick förvillande likt Ubuntu-paketets mediaspelare Rhythmbox. Några skillnader finns visserligen även om Rhythmbox också känner igen iPoden och snällt spelar upp olåsta mp3-låtar. Synkronisering med iPoden bjuder Rhythmbox bland annat inte på.

Symbiosen mellan mediaspelaren Songbird och min iPod nano mp3-spelare är ett bra komplement i min mediahanteringen på Linux Ubuntu. Dessutom behöver Linux-entusiaster med iPod mp3-spelare inte mera känna saknad efter Apples populära mediaspelare iTunes.

Uppdatering:

När iPoden väl är tillbaka i Windows-miljö känner mediaspelaren iTunes av att mp3-spelaren har varit i främmande händer. Synkroniseringen körs resolut som en komplett uppdatering av iPoden.

Uppdatering:

Min manuellt installerade mediaspelare Songbird (1.0.0) finns nu till buds via pakethanteraren Synaptic. Så ock mina tidigare manuellt installerade program - Avast antivirus (1.0.8) - telefoniprogrammet Skype (2.00.72) - fotoassistenten Picasa (2.7).

Fotoassistenten Picasa 3.0 finns inte ännu i finalversion för Linux - men Avast antivirus 1.2.0 finns i finalversion för manuell installering.

Uppdatering:

Sammanlagt 28 nya säkerhetsuppdateringar i Ubuntu 7.10 Gutsy Gibbon inom december månaden.

Sammanlagt 84 nya säkerhetsuppdateringar och 1 nystart i Ubuntu 8.04 Hardy Heron inom december månaden.

Bredbandsbio på hemdatorn

Inte för oss vardagsanvändare.

Nya DVD-filmer hyrs lokalt ut bland annat på videobutiken Makuuni i Finland för 4-6 euro dygnet. Hyrestiden för filmens avtittande är 24-timmar. Det är inget oöverkomligt pris med tanke på att DVD-filmen förhållandevis lätt kan piratkopieras. Makuunis filmsortimentet är dessutom ett halvår färskare än sortimentet på bredbandsbio.

Elisa-partnern SF Anytime hyr ut filmer på nätet. Nya filmers dygnshyra ligger mellan 4-5 euro. Hyrestiden för filmens avtittande är 24-timmar. Webbtjänsten betjänar exklusivt en viss unik dator - på operativsystemet Windows XP eller Vista. DRM-kopieringsskyddet kräver ytterligare webbläsaren Internet Explorer - med tilläggsprogrammet Adobe Flash Player. SF Anytime ska dessutom markeras som 'betrodd sajt' i webbläsaren. Filmuppspelaren förutsätts vara Windows Media Player. Den strömmande filmens kvalitet anpassas efter bredbandets hastighet - minimumkrav är en mätbar realhastighet på 1Mbps - vilket i praktiken betyder minst 2Mbps bredbandsabonnemang. Det är en förhållandevis dyr hyra med tanke på att strömmande filmer är svårare att kopiera än DVD-filmer.

Men dyrt är ett ganska relativt begrepp. Ett biobesök kostar sällan under 9-10 euro. Men då är det också fråga om högupplöst film som visas upp i ett mycket stort format. Och de nyaste filmerna visas alltid först på bioteatrar. DVD-filmerna kommer i hyressortimentet först månader senare.

Jag känner en obändig lust att prova på bredbandsbio. Mitt ambulerande mediacenter är som skapt för ändamålet. Alla operativa förutsättningar uppfylls på bärbara Vista-datorn Nemi (Dell XPS M1530): fast uppkopplat adsl-bredband på 2Mbps, operativsystemet Windows Vista SP1, webbläsaren Internet Explorer 7, tilläggsprogrammet Adobe Flash Player 10, mediespelaren Windows Media Player 11. Jag för in SF Anytime som 'betrodd sajt' i webbläsaren och kör en rekommenderad uppgradering av Windows DRM-skyddskomponent. Säkerhetsläget i webbläsaren är på 'Låg' och alla inställningar i brandväggen Windows Firewall är i normalläge.

Jag registrerar mig med ett gratis VIP-konto på SF Anytime. Och nu är det fritt fram för avtittande av hyresfilmen 'Arn - Tempelriddaren', som strömmande bredbandsbio. Dygnshyran på 4 euro kan jag betala på Visa-kort. Mot en extra förmedlingsavgift på 50 cent.

Men - problemet är att jag inte kommer åt att hyra någon film. Jag kommer inte ens åt att provtitta den erbjudna gratissnutten. Det var snopet. SF Anytime är tydligen inte avsedd för oss vardagsanvändare.

Jag går in på SF Anytime supportsajten och lusläser direktiven. Ingenting ser att att vara direkt fel. Direktiven beskriver extremt nördigt inställningar i mediespelare och brandvägg. Men direktiven överensstämmer varken med Windows Media Player eller Windows Firewall. Jag skickar nödmejl till SF Anytime supporten med beskrivning av vad jag har för dator, programvaror och inställningar. Och ber om lämpligare direktiv för för Windows Media Player 11 och Windows Firewall.

Uppdatering:

SF Anytime supporten svarar samma kväll. Filmsajten lär uppdateras och hyrestjänsterna är ur bruk i ett dygn.

Dagen efter lyckas jag bättre. Nu uppenbarar sig knappen 'Hyr filmen' på bildrutan. Och en knapp med 'Trailer'. Jag tittar av trailern och konstaterar att bild och ljud fungerar. Och nu fungerar givetvis också provtitten med gratissnutten. Inga extremt nördiga inställningar är av nöden. Grundinställningarna räcker till för mediespelaren Windows Media Player och brandväggen Windows Firewall. Tack för det.

Dvd-bränning till vardagsbehov

Gratisprogram för Windows XP.

I operativsystemet Windows XP kan jag i princip bara bränna cd-skivor. Att kunna bränna dvd-skivor är förstås en fördel, men det är inget jag absolut måste köpa Windows Vista för. Bränningsprogrammet Nero finns nämligen färdigt förinstallerat i min stationära xp-dator Scaleo.
Och likaså i lotshustruns bärbara xp-dator Amilo.

Även om Nero finns förinstallerat när datorn köps så betalar man ju givetvis för programmet indirekt via kostnaden för datorn. Programsviten Nero 7 Premium Reloaded representerar i dag ett inköpsvärde a' 46,90 euro.

På bärbara vista-datorn Nemi finns konkurrerande bränningsprogrammet Roxio förinstallerat. Jag har dock min beprövade multimediaprogramsvit Nero 7 Premium installerad som fullversion också i Windows Vista.

Situationen är en annan om varken Nero eller Roxio finns förinstallerat när datorn köps. Windows bränner visserligen bara förvarings- och säkerhetskopior, som 0,6GB data-cd i Windows XP eller 4,7GB data-cd/dvd i Windows Vista. Den funktionen räcker dock bra till för oss vanliga människor.

Det finns gratisprogram för Windows XP, som i princip klarar det som vi vanliga människor kan tänkas behöva av ett cd/dvd-brännarprogram. Gratis brännarprogram, som Burnaware Free och CDBurner XP med flera, klarar elegant av cd/dvd-bränning i Windows XP, som att skapa en musik-cd/dvd från musikfiler i mp3-format eller att ta backup på datafiler genom att bränna filerna till en skiva som data-cd/dvd.

Windows Vista bjuder på avancerade cd/dvd-funktioner i samband med tilläggsprogram (Sonic Burn Plug in) i Windows Media Player, Windows Photo Gallery och Windows Movie Player. Windows Media Center utnyttjar i Windows Vista samma cd/dvd-tillägg (Sonic Burn Plug in) men jag kan inte bränna video-dvd av inbandade tv-program (.dvr-ms) direkt i Windows Media Center. Mycket opraktiskt.

Betalprogrammet Nero är marknadens populäraste programvara för bränning och har allt som behövs för att kunna skapa, kopiera, redigera och organisera digitala media. Oavsett om det handlar om musik, filmer, bilder eller TV så finns verktygen för att ta hand om data på ett professionellt sätt. Med friare tyglar än i konkurrerande Roxio.

Så - istället för att bråka med bristerna i avancerad dvd-bränning i det förinstallerade bränningsprogrammet Roxio Creator 9 så använder jag med framgång min färdigt konfigurerade programsvit Nero 7 Premium.

Uppdatering:

Men någon mediedator behöver jag egentligen inte i hemmets nöjescentrum. Multimediaspelaren Sony RDR HXD870B (hdd/dvd) klarar ohämmat av säkerhetskopieringen av inbandade tv-filmer. Och snabbt dessutom.

Den bekvämaste och snabbaste metoden för säkerhetskopiering av inköpta (eller inbandade) video-dvd-skivor är att ta spegelkopior (.iso) av dvd-filmerna med gratisprogrammet DVD Shrink. Det kräver förstås att man har tillräckligt med lagringsutrymme på hårdskiva.

Konvertering av dvd-innehåll

BitRipper konverterar allting i 4:3

Mångtaliga Windows-användare är långt mera utsatta för marknadskrafterna än fåtaliga Linux-användare.
Möjligheterna att gratis kringgå kopieringsskyddet på dvd-skivor, med inköpta filmer och musikvideon, avslöjade sig för mig till först i Linux-miljön. Reklam om betalvarianter i windows-miljö finns det gott om.

Gratis konvertering av olåsta dvd-skivor med inbandade tv-program och -filmer är heller ingen självklarhet.

Under en kort period var jag faktiskt ganska tänd på att börja komprimera långfilmer till DivX-format. Omvägen via mpeg-filer gav dock dåligt resultat. Windows-program med möjligheten att gratis konvertera direkt från dvd-skiva lyste med sin frånvaro.

Av en slump hittade jag ett lovande gratisprogram. Med windows-programmet BitRipper 1.31 kan jag rippa (kopiera) både olåsta och kopieringsskyddade dvd-filmer, för att spara en konverterad säkerhetskopia av filmen i exempelvis XviD-format (.avi) på hårddisken. BitRipper låter mig omvandla innehåll på både vanliga enkellagrade dvd-skivor och sådana med dubbla lager (Dual Layer). Antingen hela innehållet eller ett visst avsnitt. Precis som i gratisprogrammet OGMRip i Linux-miljö.

Multimediaspelaren Sony RDR HXD870B går dock inte alls med på att spela upp BitRippers XviD-format på dvd-data-skiva. BitRipper passar nog bäst om man vill titta på film via datorn - perfekt för den som har ett nöjescentrum med kompletterande nätverk och mediedator.

Alternativ och valmöjligheter är begränsade vilket gör BitRipper lättanvänt. Det är inte svårt att sätta sig in i hur verktyget fungerar. Och BitRipper är snabbt. En dvd-film på exempelvis 7GB låter sig konverteras och komprimeras till 1,92GB på halvannan timme. Då jag konverterar motsvarande dvd-film med gratisprogrammet OGMRip i Linux-miljö fördubblas tidsanvändningen. Men då får jag en filmkopia i äkta vidbildsformat - med tillsatta undertexter. Och på ett XviD-format på dvd-data-skiva som multimediaspelaren Sony RDR HXD870B dessutom går med på att spela upp.

BitRipper konverterar allting i 4:3-aspekt. Filmer i vidbild visas i brevlådeformat. Men det är inget stort problem. Tv-apparaten Sonya Bravia zoomar villigt upp brevlådeformatet till full skärmbild. Och bildkvaliteten är inte sämre än kvaliteten på inbandade tv-sända filmer.

Uppdatering:

Den bekvämaste och snabbaste windows-metoden för säkerhetskopiering är nog ändå att ta spegelkopior (.iso) av dvd-filmer med gratisprogrammet DVD Shrink. Det kräver förstås att man har tillräckligt med lagringsutrymme på hårdskiva.

Ensemblen Rajaton & Tonttu

Nåja - slutresultatet är detsamma.

Dörrklockan ringer - jag tror bestämt det är polisen. Jag öppnar - men ingen är bakom dörren. Det måste ha varit mitt dåliga samvete som klämtade till.

Jag hörde igår ensemblen Rajaton sjunga Tonttu - Viktor Rydbergs juldikt, Tomten, på finska. Jag grips av köplust men jag vill inte ha hela dubbel-cd:n. Endast sången Tonttu.

Så - jag gör ett besök på musikshoppen iTunes och köper musikstycket - för 99 cent.

Musikstycket är kopieringsskyddat. Och jag vill naturligtvis ha en öppen kopia av Tonttu i mp3-formatet. Jag har två alternativ till buds. Det ena alternativet är nästan lagligt. Det andra nästan olagligt.

Jag kan bränna sångstycket i iTunes på en cd-skiva i mp3-format. Det är nästan lagligt. Men jag kan också spela upp stycket i musikspelaren iTunes och banda det med ljudinspelnings- och -redigeringsprogrammet Audacity. Den vägen blir nästan olaglig när jag exporterar musikstycket ut på hårdskivan i mp3-format. Nåja - men slutresultatet är detsamma i vardera fallet.

Nu är jag långt inne på brottets bana. Jag kan inte motstå frestelsen att ladda upp musikstycket på min näthårdskiva på Diino. Och - så öppnar jag dessutom webblåset så att vem som helst öppet kan lyssna till sången Tonttu. Egentligen är det min mening bara att testa musikspelaren på Diino. Men så jag grips av en brottslig nyfikenhet. Jag läser av nätsidans programkod och rippar länkvägen till musikspelarens dolda html-kod.

Min brottsliga bana har ingen ända? Jag bäddar in musikspelaren i bloggen Endast Tomten är vaken. Till sällskap åt en annan brottslig gärning - inskanningen och publiceringen av illustrerade diktsidorna i bokupplagan Tonttu.

Publiceringen av musikspelaren i bloggen är i sig lätt. Men inläggets layout vållar problem. För att få allt det övriga med i inlägget - så att musikspelaren fortsätter att fungera - är jag tvungen att arbeta helt i html-läge. Och för att få en sådan layout som jag vill ha så använder jag html-kodade tabellelement. Koolt.

Uppdatering:

Min oskuldsfulla reviderade avsikt leder till en test för olika webbläsare. Webbläsarna Opera och Firefox får direkt underkänt i Windows-miljön. I Ubuntu-miljön klarade ingendera webbläsaren av tillägget för Windows Media musikspelaren. Apples Safari klarar sig däremot i Windows-miljön lika bra som Internet Explorer.

Dörrklockan ringer - jag tror bestämt det är polisen.

Audacity! Banda och redigera

Ljudfilen visas i form av en grafisk bild.

Ljud- och musikredigering kan låta konstigt och svårt. Men att redigera ljud och musik är inte mer komplicerat än att ordbehandla. I alla fall inte med ett program som Audacity. Som dessutom är helt gratis. Och det är inte bara ljudredigering det gäller. Audacity kan också användas för inspelning av ljud och musik. Datorn blir med andra ord en avancerad digital bandspelare - med möjlighet att enkelt redigera inbandningarna.

När jag öppnar en ljudfil visas den i form av en bild. Jag ser också en tidslinje som avbildar hur långt musikstycket är. Och ljudvolymen visas i form av staplar. Med hjälp av den här bilden är det lätt att navigera sig igenom musikstycket.

Jag klickar bara med musen någonstans i låten och väljer Play-knappen. Och så spelas ljudet upp.

Att klippa i ljudet fungerar precis som i ett ordbehandlingsprogram. Jag markerar en del av ljudet genom att måla över med musen. Med Cut-knappen klipps den markerade delen av ljudet ut. Jag placerar musen på en ny plats och väljer Paste-knappen. Och så har jag flyttat ljudbiten. Jag kan förstås lika gärna välja att kopiera. Eller att ta bort ljudet. Förutom klippmöjligheten kan jag använda avancerade effekter. Jag kan tona in och ut ljudet - vilket kan vara perfekt i början eller slutet av ett musikstycke. Det finns också möjligheter att ta bort brus, lägga på eko - och andra godiseffekter. Har jag två ljudspår kan jag mixa ihop dem till ett.

Kopplar jag en mikrofon till datorns ljudkort (line in) kan jag spela upp prat och sång. Och kopplar jag ihop datorn och stereon kan jag spela in musik från min gamla skivspelare - eller kasettbandspelare. Om jag redan har kasserat den gamla skivspelaren kan jag spela in gamla vinylplattor t.ex. på en ny usb-skivspelare. Och om jag vill kan jag t.o.m. spela in musiken från en dvd-video.

Det smarta är förstås att jag kan välja att redigera den musik jag spelat in. Audacity klarar elegant av att öppna och spara mp3-filer. Det här betyder att jag kan spara min musik på en mp3-spelare.

Ett så fenomenalt ljudinspelnings- och redigeringsprogram som Audacity frestar givetvis till laglöshet. Allt ljud, all musik som jag avlyssnar på webbradio kan lekande lätt spelas in på hemdatorn med Audacity. Som också all strömmande nätmusik (direktåtergivning) från andra musiktjänster. Exempelvis bibliotekens ljudböcker. Eller bibliotekens nätmusiktjänster. Gratis dessutom.

Om man inte prissätter mödan förstås. Den stora nackdelen med ljud- och musikinspelning är att den tar tid. All kopiering sker i mödosam realtid.

Hårda tag i den digitala kampen

Ok när jag inte gör business på det.

Upphovsrättslagen har under de senaste åren ändrats så att innehållsindustrin fått en omfattande rätt att införa DRM-system. Och det tycker jag är helt i sin ordning. Systemen kan också vara till användarnas fördel.

Systemen har dock utvecklats och blivit effektivare. Förutom att innehållsproducenten kan göra så att musik eller film endast kan återges på vissa spelare, kan de också hindra laglig verksamhet. Såsom min citaträtt.

Eller min rätt att framställa kopior för privat bruk.

Det går till och med att göra innehållet obrukbart. Och i värsta fall förorsaka skada på min dator. Den digitala tekniken ger alla parter nya vapen i informationskriget. Men en av dem har fått ett orättvist övertag - innehållsproducenten.

Det underliga är att politikerna så glatt har hoppat på tåget och kontinuerligt stärkt industrins rättsställning; strängare straff för piraterna, effektivare internationellt samarbete mot piratism och större befogenheter, kanske snart rentav polisbefogenheter, att skrida till åtgärder mot intrång. Straffen har blivit strängare, och numera kan jag dömas till upp till två års fängelse. Även om jag inte gör pengar på mina kopior. Kanske jag hellre borde låta bli att använda materialet?

Genom att skydda DRM-system har lagstiftarna gått in och skapat ett tredubbelt skydd för upphovsmannens intressen. Han är skyddad av upphovsrättslagen, han kan skydda sina intressen genom avtal och nu dessutom tekniskt. Men det här är inte det enda problemet. Upphovsrätten bygger på att jag som användare vet om jag bryter mot lagen eller inte. Förut var det inget större problem. Som de flesta människor utgick jag ifrån att det är ok att göra vad jag vill så länge jag inte gör business på det. Och det utgår jag ifrån ännu denna dag.

Vårt alltför stränga system minskar utan orsak användningen av digitalt innehåll och förorsakar stora indirekta användningskostnader. Skulle det inte vara dags för upphovsrätten att återgå till att gälla i främsta hand kommersiell användning och låta icke-kommersiellt bruk vara så fritt som möjligt?

Jag tycker inte att det är rättvist att jag först betalar för min musik på iTunes och sen betalar en gång till för att jag sparar musiken på min mp3-spelare. Och nu har innehållsindustrin föreslagit att man borde införa ytterligare en upphovsrättsavgift på bredband. Då skulle jag som konsument betala en tredje gång. I värsta fall tvingas jag betala upphovsrättsavgifter på spam och annan reklam som jag inte alls vill ha.

DRM-systemen kunde mycket väl möjliggöra en friare prissättning, där upphovsmännen själva anger priset. Men upphovsrättsorganisationerna och musikindustrin motsätter sig det. Och idag kan de fritt utnyttja sin dominerande ställning och diktera taxorna och licensvillkoren. Och det här gäller särskilt användning utan kommersiella motiv.