Videoredigering på Apples iMac

Betaltillägg för mpeg-2 playback.

Den portabla usb-kopplade EyeTV DTT tv-stickan med EyeTV 3-programvaran är glädjande bekväm i tv-inbandningar på Mac OS X. Helt i klass med Windows Media Center på Windows Vista. EyeTV 3-paketet är speciellt prisvärt (60 euro) för de fina egenskaperna i videoredigeringen. Nästan i samma klass med Sonys hdd-/dvd-spelare RDR HXD870B.

Multimediaspelaren Sony RDR HXD870B bjuder på fenomenalt konsumentvänlig redigering av hdd-videon. Onödiga snuttar i början och slutet av (90-100 minuters) långfilmer är bortklippta i ett nafs. Radering av insprängd reklam är lätt som en plätt. Putsjobbet tar 10-15 minuter, och filmen är klar med det. Snabbkopiering till dvd-skiva på 10-15 minuter är ett extra bonus. Motsvarande putsjobb på mediadator på Windows, med exempelvis filmredigeraren Nero Vision 4 i betalprogramsviten Nero 7 Premium, kräver minst 25-30 minuter. Men - filmen är inte klar med det. Kopiering till dvd-skiva, eller export som .mpg-fil på hårdskiva, kräver realtid på 90-100 minuter.

Med hjälp av EyeTV 3:s inbyggda redigerare kan jag enkelt klippa bort insprängd reklam från tv-inspelningen samt kapa skräpet i början och slutet av programmet. Arbetet påminner om redigeringsarbetet i Nero Vision 4. Egenskaperna i arbetet påminner mera om egenskaperna i Sony RDR HXD870B. Filmklippen (Cut) och filkomprimeringen (Compact) går lika snabbt i EyeTV 3 som i Sony RDR HXD870B. Ett inbandat serieavsnitt på 55-60 minuter (1GB) redigeras och komprimeras i EyeTV 3 till en snutt på 42-45 minuter på 10 minuter. Och filmen är i princip klar med det. Om jag exporterar filmen som .mpg-fil på hårdskiva kräver jobbet ytterligare 1 minut. Om jag exporterar filmen som .mov-fil på hårdskiva går det ca 13 minuter till jobbet.

Att bränna en filmkopia på (video) dvd-skiva med iDVD (7.0.4) är däremot långsamt - bränningen går i realtid, 90-120 minuter. Filmfilen ska dessutom vara i Apples eget format, exempelvis som .mov-fil. Apples iDVD-brännare godtar varken .eyetv- eller .mpg-filformat. Det betyder att en film med dynamiska (DVB) undertexter måste avtittas direkt på iMac-datorn, antingen med EyeTV 3-programmet i .eyetv-filformat i Mac OS X eller med Anysee-programmet i .trp-filformat i Windows. Dynamiska (DVB) undertexter i .eyetv-filen försvinner i exporten till andra filformat, exempelvis till .mpg- eller .mov-fil.

Inbandning av tv-film (med färdig undertext) på de kommersiella tv-kanalerna MTV3, Nelonen, SUB och Viitonen lyckas både på Nero Home (i formatet .mpg) och Windows Media Center (i formatet .drv-ms) samt på Anysee (i formatet .trp) och EyeTV 3 (i formatet .eyetv). Detta beror på att undertexterna bränns in direkt på filmfilen. Mediaspelaren VLC Media Player (1.0.2) klarar av både Nero-formatet .mpg och WMC-formatet .drv-ms samt EyeTV 3-formatet .eyetv och Anysee-formatet .trp. Jag kan således utnyttja mitt centrala filmarkiv på den gemensamma nätresursen Maxtor NAS och mitt ambulerande media center för filmuppvisningar.

Apples mediaspelare QuickTime spelar normalt upp ett smalt urval av olika videoformat. Gratis tilläggsprogrammet Perian (1.1.4) för QuickTime på Mac OS X utökar möjligheterna att spela upp olika videoformat i QuickTime. Visserligen kan jag spela upp dessa videoformat via förträffliga VLC Media Player, men med tillägget Perian kan de spelas upp i alla program som använder QuickTime. QuickTime Player (10.0) visar dock inte gratis upp videofiler i .mpg-format, följaktligen inte heller i .eyetv-format. Jag ska i princip kunna se dynamiska undertexter till filmer när jag tittar på filmer via QuickTime Player eller Apples Media Center-lösning Front Row. Undertexter som kommer i formatet .idx/.sub (två separata filer som hör till filmen i fråga) får stöd via QT-tillägget Perian (1.1.4). Front Row kan visa samma filmer som QuickTime, förutsatt att de finns i iTunes-biblioteket eller i mappen 'Filmer' (Movies). Och dynamiska (DVB) undertexter förutsatt att QuickTime förses med betaltillägget för mpeg-2 playback (20 euro)? Eller inte?

Men Yle-tekniken för dynamiska (DVB) undertexter i tv-filmer är besvärlig. VLC Media Player (1.0.2) klarar inte av att visa inte upp de separata undertexterna. Jag är skeptisk till att QT-tillägget för mpeg-2 playback kan hantera dynamiska (DVB) undertexter i tv-filmer. Det blir nog ingen affär på Apples Store.

Uppdatering:

Plattformsoberoende VLC Media Player (1.0.1) uppdateras till version 1.0.2 och EyeTV 3-programmet (3.1.3) till version 3.2 för Mac OS X 10.6.

Uppdatering:

Även om dvd-bränningen av tv-inbandningar på EyeTV 3 i princip är en besvikelse så är det en lättnad att (video) dvd-kopian lätt låter sig avtittas på tv-apparaten Sony Bravia via multimediaspelaren Sony RDR HXD870B. Och att dvd-kopian också låter sig spegelkopieras till .iso-format på hårdskiva. En andra lättnad är att EyeTV-exporterade filmkopior i .mov- och .mpg-filformat inte orsakar problem i Windows-miljö, varken i VLC Media Player eller i programsviten Nero 7 Premium.

Koll på digital TV i Apple-miljö

Separata undertexter i tv-filmer.

Den usb-kopplade portabla digiboxen Anysee E30 fungerar alldeles utmärkt i Windows XP- och Vista-miljö. Anysee-boxen simulerar till vardags digitalt tv-kort i Windows Media Center på bärbara Vista-datorn Nemi. Jag känner mig stundvis frestad att testa Anysee i Nero Home Media Center på Windows XP på stationära iMac-datorn Alice.

Men Anysee funkar inte i Mac OS X. Elgato levererar digitala tv-mottagare i Mac-miljö. Elgato EyeTV DTT är en slank och kompakt usb-kopplad digibox och tv-mottagare som kan leverera okrypterad digital TV till lotshemmets stationära iMac-dator Alice på Mac OS X. Portabla digiboxen EyeTV levereras med EyeTV 3-programvara och omfattar en inbyggd koaxialkontakt i full storlek. Den kräver ingen adapter för sammankoppling med villans centralantenn. Digiboxen EyeTV DTT är en enkel och billig (60 euro) tv-mottagare som enbart är gjord för det digitala marknätet (DVB-T). EyeTV 3 är ett program för Mac OS X som ger möjlighet att titta på tv, att spela in tv och att snabbspola bakåt och framåt samt pausa i direktsända sändningar. EyeTV spelar in digital TV med en enda kvalitetsinställning – förlustfri. Den digitala strömmen spelas in helt oförändrad, så att jag får digitalt innehåll i full kvalitet så som det kodades av sändaren (576p). Jag kan exportera inspelningar (trådlöst via Wlan/Wifi) med ett enkelt musklick till (iPod, iPhone eller) Apple TV (i Apple-kompatibel mpeg-2 såväl som h.264/avc).

Med hjälp av EyeTV 3:s inbyggda redigerare kan jag ta bort oönskat material från inspelningen samt kapa skräpet i början och slutet av programmet om jag vill. Jag kan även göra ett eller flera kortare klipp ur en längre inspelning och spara klippen för sig. Studiematerialet på webben avslöjar dock inte hur besvärligt och tidsödande editeringsjobbet är. Studiematerialet avslöjar inte heller vilket förhållande den digitala tv-mottagaren i EyeTV DTT har till den elektroniska programguiden (EPG) i praktiken. Inte heller hur tv-mottagaren klarar av Yle-tekniken för separata undertexter i tv-filmer. Eller vid inbandningar av separata undertexter i tv-filmer. Detaljerna klarnar tyvärr först i det skedet investeringen (60 euro) är gjord.

Bekantskapen med gratis dvd-omkodaren Handbrake på Mac OS X väcker mitt intresse för den kontroversiella 160GB mediaspeldosan Apple TV (399 euro). Ensamt för sig är Apple TV sannerligen inte värd investeringen. Den trådlösa exporten av inbandade filmer från digitala tv-mottagaren EyeTV samt från dvd-omkodaren Handbrake bättrar på möjligheterna till mångsidigare användning av Apple TV i lotshemmets nöjescenter. Speciellt om programvaran i Apple TV kompletteras med XBMC Media Center. XBMC klarar obegränsat av alla allmänna filmformat i Apple TV.

Fenomenala multimediaspelaren Sony RDR HXD870B är tillsvidare i huvudrollen. Kompletterad av lotsens ambulerande Media Center på bärbara Vista-datorn Nemi.

Uppdatering:

En nördig 399 euros investering i Apple TV känns i dagsläget avlägsen. En 60 euros investering i digitala tv-mottagaren EyeTV DTT känns däremot frestande. Isynnerhet om stationära iMac-datorn Alice på Windows XP på köpet känner igen hårdvaran i den portabla EyeTV-digiboxen som gängse digitalt tv-kort. Kompletterad av programvaran Nero Home Media Center - eller XBMC Media Center - på Windows XP.

Spegelkopiering av dvd-filmer

Klarar Sonys dvd-menyhantering.

Windows-miljön hyser en verklig relikt, gratis dvd-backup-programmet DVD Shrink 3.2.0.15. Den sista versionen utkom år 2005 och programmet har faktiskt inte uppdaterats sen dess. DVD Shrink 3.2 gör en komprimerad spegelkopia i .iso-format av dvd-filmen på datorns hårdskiva. Spegelkopian kan senare brännas tillbaka på dvd-skiva

Jag vill försäkra mig om fungerande dvd-backup-alternativ i Mac OS X och/eller Linux Ubuntu. DVD Shrink på Windows hanterar utan problem kopieringsskyddade dvd-filmer och okrypterade dvd-kopior av inbandade serier och långfilmer på TV. Jag använder vid utmätningen av alternativ mina dvd-skivor med tv-inbandningar - samt den extremt väl kopieringskyddade dvd-filmen Mamma Mia. Dvd-kopiorna med tv-inbandningar (dvd5 1,4GB) låter sig inte utan problem spelas upp på Windows Media Player - men nog på gratis mediaspelaren VLC media player. Dvd-filmen Mamma Mia (dvd9 7,2GB) låter sig inte utan problem spelas upp på VLC media player i version 0.9.9 - men nog på Windows Media Player - samt på gratis mediaspelaren VLC media player i version 1.0.0.

Linux-miljön bjuder på gratis dvd-backup-programmet K9Copy 2.3.0 på Ubuntu. Det anses med skäl vara ett äkta Linux-alternativ till DVD Shrink på Windows. Jag komprimerar med DVD Shrink på Windows dvd-filmen Mamma Mia (dvd9 7,2GB) till en spegelkopia i .iso-format (dvd5 4,3GB). Jag upprepar komprimeringen med samma resultat med K9Copy på Linux Ubuntu. Processen tar en halvtimme i anspråk i vardera fallet. Jag komprimerar med DVD Shrink på Windows dvd-kopian med tv-inbandningar (1,4GB) till en spegelkopia i .iso-format (1,4GB). Processen tar fem minuter i anspråk. Upprepningen med K9Copy på Linux Ubuntu kör dessvärre på grund - ett felmeddelande avbryter processen - ingen spegelkopia i .iso-format fås till stånd i Linux-miljön. Multimediaspelaren Sony RDR HXD870B producerar en dvd-menyhantering som varken dvd-backup-programmet K9Copy eller mediaspelaren Windows Media Player klarar av.

Resultatet i Linux-miljön är därmed en besvikelse. Jag har i praktiken bara ett fungerande dvd-backup-alternativ: DVD Shrink 3.2 på Windows. Det finns inget frekvent behov att piratkopiera krypterade dvd-filmer i lotshemmet. Det centrala filmarkivet för mitt ambulerande mediacenter består i växande grad av spegelkopior i .iso-format av tv-inbandningar.

För penningstinna Mac-användare, som av olika anledning behöver säkerhetskopia av dvd-filmen finns utmärkta betalprogrammet Xilisoft DVD Copy for Mac. Det gör för 45 euro i stort sett detsamma i Mac-miljö som DVD Shrink gör gratis i Windows-miljö - och K9Copy gratis i Linux-miljö. Det som i mitt fall gör en investering i Xilisoft DVD Copy for Mac tveksam är frågan om huruvida programmet klarar av dvd-menyhantering som multimediaspelaren Sony RDR HXD870B producerar. Mac-miljön bjuder på gratis dvd-omkodaren Handbrake 0.9.3 på Mac OS X som faktiskt klarar av Sonys dvd-menyhantering. Handbrake klarar dock inte av att göra en spegelkopia i .iso-format av dvd-skivan. Men programmet har andra bejakansvärda finesser.

Program på Mac OS X eller Linux Ubuntu läser utan problem av iso-filer i Windows-partitioner. Det betyder att jag som Windows-användare galant klarar mig med DVD Shrink 3.2 på Windows för dvd-kopiering. Något akut behov av betalprogrammet Xilisoft DVD Copy for Mac finns alltså inte. DVD Shrink på Windows är dessutom optimerat för dvd-brännprogrammet Nero Burning Rom. Bränningen av dvd-filmkopian Mamma Mia (dvd5 4,3GB) går på en halvtimme, eller med efterkontroll på en timme. Alternativa dvd-bränningar i Mac OS X (iDVD 9.0.3) och Linux Ubuntu (Brasero 2.26.0) tar närmare två timmar i anspråk. Situationen vore annorlunda i Windows-miljön om jag inte hade dvd-brännprogrammet Nero Burning Rom till mitt förfogande. Turligen så finns det gratisalternativ till dvd-brännare som i Windows-miljö klarar .iso-spegelkopior till och från.

Med Mac OS X i Windows-miljö

Expertiskrävande anpassningar.

Min vardagsmiljö domineras till 99% av datorer på Windows. De flesta nackdelarna på Apples iMac-dator i kommunikationen med min omgivning handlar givetvis om att köra Apples eget operativsystem Mac OS X. Apple-gemenskapen tycks väntevärdigt utgå från att vardagsmiljön till 99% domineras av datorer på operativsystemet Mac OS X.

Det finns turligen metoder och verktyg till buds för att anpassa Windows-vana användare på Mac OS X till en bättre vardag i Windows-miljö. Det är inte otänkbart att en nybörjare klarar sig med Apples tangentbord och Mighty mus i Mac OS X. Förutsättningen är att novisen inte behöver använda ens elementära kortval via tangentbordet och att allt behövligt funkar med enbart musens vänsterklick aktiverad. En andra förutsättning är förstås att förinstallerade applikationer på Dockan erbjuder allt som behövs. Rutinerade, Windows-vana användare har däremot en hel del expertiskrävande anpassningar framför sig på Mac OS X.

0. Anpassningar i Apples tangentbord och Mighty mus

Som väntat är Apples tangentbord och Mighty mus svåra att anpassa sig till i Mac OS X. Jag har hela tiden en luntlapp för tangentbordet nära tillhanda. De basala tangenterna är snarlika de som jag använder på ett pc-tangentbord. Till och med i kortval: motsvarigheten till tangenten 'Ctrl' i Windows är 'Cmd' i Mac OS X. Apples Mighty mus är väntevärdigt inställd med högerklicken inaktiverad. Det är en stor brist också i Mac OS X-miljö. Den uttrugade motsvarigheten till 'högermus' i Mac OS X är kortvalet 'Ctrl+musklick'. Jag går till preferenserna i Mac OS X och aktiverar högerklicken i Apples Mighty mus.

1. Allmän mobilisering mot säkerhetsrisker i Mac OS X

Mac OS X har så här långt överlevt på basen av en säkerhet som bara existerar tack vare att plattformen fortfarande inte är så populär och vanlig nog för att illdådare ska lägga tid och energi på att utnyttja säkerhetsrisker som finns i Mac OS X. En fråga som verkligen är värd att ställa är huruvida Apple är redo den dagen kanonerna riktas mot Mac OS X och dess användare. Mitt favorita antivirusprogram Avast 2.74 Mac Edition är tyvärr inte gratis (36 euro). Då jag nu ändå vill hålla gratis säkerhetskoll på Mac OS X så laddar jag ner och installerar antivirusprogrammet ClamXAv 1.1.1 för Mac OS X.

2. Installation och säker avinstallation av applikationer

Det tar sin tid innan jag fattar hur installation av applikationer går till i Mac OS X. När jag laddar ner program i Mac OS X är de oftast i .dmg-format (skivavbild). Jag installerar programmet med att helt enkelt dra ikonen in i Programmappen. Många programvaror hjälper till med att beskriva förloppet. Vissa program förväntar sig dock att jag ska ha färdig insikt om förloppet. Ibland finns det för all del en installator med, och då är det bara att låta installatorn automatiskt sköta hela processen. Programpaket i arkivformat packar jag upp och drar .app-filen in i Programmappen.

En egenart med Mac OS X är att det inte finns något verktyg för avinstallation - jag drar bara in programmet i papperskorgen. Ofta resulterar detta i att filer som tillhört programmet ligger kvar och skräpar. Jag laddar därför ner och installerar gratis programverktyget AppCleaner (1.2.2) som letar reda på filerna och tar bort dem. Jag drar det jag vill avinstallera in i AppCleaner-fönstret. Om jag glömmer mig och försöker dra in ett program direkt i papperskorgen, utan säker avinstallation, så erbjuder AppCleaner sig automatiskt att avinstallera programmet. Jag kan därigenom aktivt skydda viktiga program från att avinstalleras i misstag.

3. Meny i Sidopanelen i Finder som programstartare

Alla installerade applikationer i Mac OS X finns samlade i Programmappen. Jag kommer i princip åt att starta applikationer i Mac OS X med att öppna Programmappen i Finder och dubbelklicka på det önskade programmets ikon. Det är nästan som att ha programmens ikoner utspridda på Skrivbordet i Windows. Allra helst använder jag Sidopanelen i filhanteraren Finder som programstartare. Jag skapar programlistan med att helt enkelt dra programmets ikon från Programmappen in i Sidopanelen på Finder. Precis som i programlistan i Startmenyn i Windows.

De begränsade platserna på Dockan sparar jag för en handfull elementära applikationer som jag använder särskilt aktivt. Ikoner av applikationer som därutöver öppnas via Finder, samt ikoner av minimerade programfönster, visas nämligen också med egna utrymmeskrävande platser på Dockan.

4. Snabb överblick över öppna program och fönster

Funktionen Exposé är ett måste i Mac OS X, för att snabbt få en överblick över öppna program och fönster. En nackdel i användningen av Mac OS X är nämligen att det är svårare att hålla reda på öppna program och fönster än vad det är i Windows. Men genom att använda kortvalet 'Cmd+Tab' och funktionen Resumé kan jag behjälpligt kolla vilka program och fönster är öppna. Jag föredrar att minimera programfönster med att klicka på mittersta (gula) bollen i applikationsfönstrets övre vänstra hörn. Då lägger sig ikonerna i rad på Dockan, precis som på Windows aktivitetsfält - utan att avbryta aktuell programsituation. Det gäller för Windows-vana att se upp. Att alternativt klicka på vänstra (röda) bollen avslutar nämligen inte program utan minimerar aktiva program till en vit prick under ikonen på Dockan - men avbryter aktuell programsituation.

5. Vardagsmiljön domineras av MS Office på Windows

Jag laddar ner och installerar gratis Mac-versionen av kontorsprogramsviten OpenOffice 3.1.0. Openoffice går att ställa in så att jag får 'Word' (Writer) fast inställd på att öppna & deponera textdokument i .doc-format, 'Excel' (Calc) på att öppna & deponera kalkylark i .xls-format och 'Powerpoint' (Impress) inställd på att öppna & deponera presentationer i .ppt-format. Ordbehandlaren Writer öppnar utan problem textbilagor i .odt-format (Openoffice 3) och .docx-format (Office 2007).

Apples kontorsprogramsvit iWork '09 går däremot inte att ställa in på fasta Office-format. Varje deponering (export) innebär ett aktivt val av format. Ordbehandlaren Pages '09 öppnar inte alls textbilagor i .odt-format (Openoffice 3) men nog .docx-format (Office 2007). Jag sparar en massa pengar och problem med att inte köpa och installera Apples kontorsprogramsvit iWork '09.

6. Komplettering med bildinskanning på Mac OS X

Apple-gemenskapen erbjuder på Mac OS X drivrutiner enkom till skrivarfunktion för multifunktionsskrivaren HP PSC 2355. Men inga drivrutiner till skannerfunktion. Om jag köpt multifunktionsskrivaren HP PSC 2355 för installation på Mac-dator så hade jag haft en komplett installations-cd för HP PSC 2355 all-in-one på Mac OS X. Nu har jag dessvärre min installations-cd på Windows XP. Webbtjänsten på HP bjuder på kompletta installationspaket för HP PSC 2355 all-in-one. Turligen för mig, oberoende av operativsystem, också på Windows Vista och på Mac OS X.

Implementeringen av skrivar- och skannerfunktioner är bättre integrerad i Windows än i Mac OS X. Det syns bland annat i det att HP-skannern är integrerad i importfunktionen i Picasa 3.1.0 på Windows - men inte i Picasa 3.0.5 på Mac OS X. I Mac-miljö stöds fotoassistenten Picasa enbart med import från kamera.

7. Anpassningar för andra än Apples egna filmformat

Som iMac-användare behöver jag inte vara försvarslös inför videoformat på Windows Media (.wmv). Jag laddar ner och installerar gratis tilläggsprogrammet Flip4Mac Windows Media Components for Quicktime (2.2.1.11), som förser filmuppspelaren Quicktime Player på Mac OS X med färdigheten att visa upp filmsnuttar direkt i .wmv-format. För att få största möjliga nytta av Quicktime Player laddar jag ytterligare ner och installerar gratis tilläggsprogrammet DivX 7 för Mac, som förser filmuppspelaren Quicktime Player på Mac OS X med färdigheten att visa upp populära DivX-filmsnuttar (.divx och .avi).

8. Anpassningar till ntfs-fildelning i Windows-nätverk

Det är en konst att åse delade ntfs-diskar i Windows-nätverk i Mac OS X. Fildelningen i Mac OS X är väntevärdigt inställd på afp-hantering i Mac-nätverk. Jag konfigurerar om inställningen till smb-hantering i Windows-nätverk. Nu syns delade nätresurser automatiskt när jag startar upp Mac OS X. Till och med den externa 320GB nätdisken syns utan problem. Nätresurser som jag startar upp mitt i sessionen kan jag snabba på till åsyn med att använda funktionen 'Anslut filserver'. Det som är tacksamt i nya Mac OS X 10.5.7 är att mappningen till delade nätresurser sparar sig. Jag behöver inte upprepa mig. Delade nätresurser på Windows Vista kräver lösenord men jag ställer in dialogen i Mac OS X så att lösenordet sparar sig hela sessionen.

I och med ntfs-fildelningen kan jag i Mac OS X fritt öppna och kopiera filer från delade nätresurser och till och med ändra och deponera filer till delade nätresurser. Filer i Windows-partitionen i Boot Camp kan jag normalt bara öppna och kopiera i Mac OS X. Då jag använder Mac OS X parallellt med en Windows-installation måste jag vid behov köpa och installera betalprogrammet NTFS for Mac OS X 7.0 (30 euro) för att få fulla skrivrättigheter i Mac OS X till ntfs-diskar i Windows-partitionen.

9. Mac OS X parallellt med en Windows-installation

Det är inte helt oproblematiskt att gå över till Mac OS X. Jag använder aktivt programsviten Nero 7 Premium i dvd-hantering samt för bildredigering och -manipulering Paint Shop Pro (6.02). Gratisprogrammet DVD Shrink (3.2) är flitigt i användning vid säkerhetskopiering av dvd-filmer. Den gemensamma nämnaren är att dessa program bara kan köras på operativsystemet Windows. Jag måste därför köra Windows parallellt med Mac OS X på Apples iMac-dator. På Mac OS X kommer jag dock vid behov åt de bearbetade filerna i Windows-partitionen.

Installationen av parallella operativsystemet Windows XP SP3 i Dual Boot via Boot Camp på operativsystemet Mac OS X 10.5.7 går överaskande elegant. Processen kräver givetvis en ansenlig Windows-vana. Och då jag har Windows installerat på iMac-datorn så fungerar den precis som jag är van vid i Windows. Med förbehåll till Apples tangentbord och Mighty mus.

Uppdatering:

I motsats till Windows Vista bjuder Windows XP inte på dvd-decoder för uppvisning av dvd-filmer. I brist på gratisalternativ ser jag mig tvungen att köpa och installera dvd-decodern Cineplayer 2.3.1 för Windows XP (15 euro).

Nero 7 Premium i rampljuset

Utradering av insprängd reklam.

Betalprogramsviten Nero 7 Premium är min favorita programvara för cd- och dvd-bränning. Den har dessutom allt som behövs för att kunna skapa, kopiera, redigera och organisera digitala media. Oavsett om det handlar om musik, filmer, bilder eller TV så finns verktygen för att professionellt ta hand om media. Och trots allt, konsumentvänligt.

Gammeldatorerna, min stationära xp-dator Scaleo och lotshustruns bärbara xp-dator Amilo, har vardera vid anskaffningen oem-versionen av Nero 6 Express färdigt förinstallerad - med Nero 6 Digital och filmredigeraren Nero Vision 3. Året är 2007 och jag utnyttjar ett förmånligt specialerbjudande. Hela Nero 6 Digital uppgraderas till Nero 7 Premium. För 32 euro. Och på köpet kommer dessutom en färsk online uppdatering till Nero 7 Premium Reloaded.

Upphovsrättsligt sett kan jag bara ha programsviten Nero 7 Premium installerad på Windows XP. Vista-datorn Nemi har förinstallerade dvd-brännaren Windows DVD Maker på Windows Vista. I och med den extra programsviten iLife '09 i Mac-datorn Alice har jag på Mac OS X tillgång till förinstallerade dvd-brännaren iDVD 7.04. Linux-miljön bjuder i Ubuntu 9.04 (8.10) gratis på förinstallerade dvd-brännaren Brasero 2.26.0. Inget av alternativen kan ens närmelsevis mäta sig med fenomenala dvd- och iso-brännaren Nero Burning Rom. I princip kan programsviten Nero 7 Premium installeras på Windows Vista. Men - inte ens teoretiskt på Mac OS X eller Linux Ubuntu. Nero 7 Premium finns bara på operativsystemet Windows. Detta betyder i praktiken att jag har starka motiv att inte överge Windows-miljön till fördel för vare sig Mac OS X eller Linux Ubuntu. Och - att jag har starka motiv att installera Nero 7 Premium på operativsystemet Windows XP på stationära iMac-datorn Alice.

Mest användning har jag av dvd- och iso-brännaren Nero Burning Rom. Men bara sporadisk användning av filmredigering i Nero Vision och konvertering i Nero Recode. Eller filmuppvisning i Nero Showtime och tv-inbandning i Nero Home Media Center. Jag har till provs rippat sparvärda 45 minuters avsnitt av tv-serier från dvd-skiva till .mpg-format (mpeg-2) på datorns hårdskiva. På mindre än 15 minuter, med hjälp av importfunktionen i filmredigeraren Nero Vision 4. Men jag besparar mig besväret att redigera videosnuttarna i filmredigeraren på datorn. Om jag putsar upp någon videosnutt så gör jag det färdigt, före dvd-bränningen, på Sony speldosans hårdskiva.

Jag rippar sporadiskt sparvärda avsnitt av tv-serier från färdigt redigerade dvd-skivor till .mp4-format (mpeg-4). Med konverteringsfunktionen i Nero Recode. På mindre än 15 minuter. Sparvärda långfilmer kopierar jag allra helst från färdigt redigerad dvd-skiva till speglat iso-format, med konverteringsfunktionen i gratisprogrammet DVD Shrink. På mindre än en timme. Sporadiska inbandningar i Windows Media Center sparar jag oredigerade i .dvr-ms-format på Vista-datorn Nemi - eller på delade näthårddiskar. Detta .dvr-ms-format är direkt visbart på filmuppspelaren Nero Showtime 3 och Windows Media Player 11.

Jag infekterades tillfälligtvis av en trendig DivX-fluga. Jag har fyra över 2 timmars långfilmer färdigt i .mpg-format (mpeg-2) på hårdskivan. De låter sig nu alla komprimeras till .divx-format (mpeg-4) - i realtid, på 9 timmar. Ett par timmar till och har jag en dvd5-skiva med fyra långfilmer på sammanlagt nästan 9 timmar. De visar sig snällt upp på fenomenala speldosan Sony RDR HXD870B. Jag kan i teori spara in på antalet fysiska dvd-skivor i filmlagret. Men bara genom att tumma på bildkvaliteten och slösa massor av tid och besvär.

Multimediaspelaren Sony RDR HXD870B bjuder på fenomenalt konsumentvänlig redigering av hdd-videon. Onödiga snuttar i början och slutet av exempelvis 90-100 minuters långfilmer är bortklippta i ett nafs. Radering av insprängd reklam är lätt som en plätt. Putsjobbet tar 10-15 minuter, och filmen är klar med det. Snabbkopiering till dvd-skiva på 10-15 minuter är ett extra bonus. Motsvarande putsjobb på mediadator, med exempelvis filmredigeraren Nero Vision 4, kräver minst 25-30 minuter. Men - filmen är inte klar med det. Kopiering till dvd-skiva, eller export som .mpg-fil på hårdskiva, kräver i så fall ytterligare realtid på 90-100 minuter.

Kopieringsskyddade dvd-filmer låter sig lätt spelas upp av olika filmuppspelare, oberoende av operativsystem. Men - den lagstadgade rätten att kopiera inköpta dvd-filmer kan inte normalt utnyttjas av oss vanliga människor. Betalprogramsviten Nero 7 Premium går exempelvis inte med på att kopiera krypterade dvd-filmer. Jag laddar ner och installerar komprimeringsprogrammet Dvd Shrink 3.2, på både stationära xp-datorn Scaleo och på Vista-datorn Nemi. Helt gratis dessutom. Jag har till och med en bruksanvisning för Dvd Shrink. Jag får till stånd en komprimerad 4,4GB (Nero-kompatibel) .iso-fil. Snabbt dessutom, på 15 minuter. Köpta dvd-filmer kan komprimeras till halva lagerutrymmet - utan att bildkvaliteten nämnvärt lider. Och därvid halveras också överföringstiden till filmlagret på näthårddisken. Jag kan när som helst kopiera och bränna en fungerande fysisk dvd-skivkopia av .iso-filen. På mindre än en halvtimme. Dvd-kopian kan dessutom spelas upp och kopieras (dubbas) på fenomenala dvd-speldosan Sony RDR HXD870B. Jag kan vid behov också spela upp filmen .iso-filen direkt på gratisprogrammet VLC Media Player (0.9.9a). Och då, helt oberoende av datorns operativsystem faktiskt.

Nero 7 Premium Reloaded är en fullfjädrat multimedial programsvit. Och inte bara i cd-/dvd-hantering utan också som alternativ till Windows Media Center som hemmets mediacenter. Nero Home Media Center är mitt Windows XP-alternativ till Windows Media Center i Windows Vista. Suveräna Windows Media Center är i flitigt tv-bruk i Vista-miljön. De mindre användarvänliga XP-konkurrenterna Nero Home Media Center (och Anysee Media Center) används inte just mera. Windows Media Center bandar in tv-program i ett eget .dvr-ms-format (mpeg-2). Videoredigeraren Nero Vision 4 klarar till och med vid behov av .dvr-ms-filernas putsning.

Uppdatering:

Programsviten Nero är erkänt svår att avinstallera. Och att installera om på nytt. En normal avinstallation av Nero 6 Express lämnar kvar fragment. Ominstallation av Nero 7 Premium kan gå helt i baklås, och då är ingen räddning av Windows Systemåterställning att vänta. Nero-verktyget 'Clean Tools' sköter lyckligtvis avinstallationen av bråkstaken Nero 6 Express. De sista Nero-rudimenten låter sig putsas bort för hand. Och då lyckas en komplett ny-installation av Nero 7 Premium.

Uppdatering:

Jag noterar ett säreget fenomen. Filmuppspelaren Windows Media Player 11 förvärvar mpg- och divx-decoder via installationen av filmuppspelaren Nero Showtime 3. Komplettering med ac3-filter i Windows Media Player 11 och Nero Showtime 3 är nödvändigt i dagsläget. Neros egen dvd-decoder i filmuppspelaren Nero Showtime 3 klarar inte av hårt krypterade dvd-filmer som exempelvis 'Mamma Mia' (dvd9 7,15GB). Nero Showtime klarar dock galant av löst krypterade dvd-filmer som 'Concerto em Lisboa' (dvd9 6,08GB). Liksom också alla inköpta krypterade dvd-original av filmserien 'Harry Potter'.

Jag har köpt och installerat dvd-decodern Cineplayer 2.3.1 för Windows XP (15 euro) på stationära macxp-datorn Alice. Cineplayer hjälper filmuppspelaren Windows Media Player 11 - men inte på något sätt filmuppspelaren Nero Showtime 3. Men trots problem med originalet klarar Nero Showtime galant av säkerhetskopian av 'Mamma Mia' (dvd5 4,29GB), som körts genom komprimeringsprogrammet Dvd Shrink 3.2.

Uppdatering:

Det mångsidiga brännarprogrammet Nero Burning Rom är svårt att ersätta i Windows XP. Det finns gratisprogram för Windows XP, som i princip klarar det som vi vanliga människor kan tänkas behöva av ett cd/dvd-brännarprogram. Gratis brännarprogram, som Burnaware Free 2.3.6 och CDBurnerXP 4.2.4 med flera, klarar elegant av cd/dvd-bränning i Windows XP, som att skapa en musik-cd/dvd från musikfiler i mp3-format eller att ta backup på datafiler genom att bränna filerna som data-cd/dvd.

Renässans för trotjänaren

Installerar om hela programsviten.

Stationära xp-datorn Scaleo är restaurerad. 2GB tilläggsminne innebär en verklig renässans för den snart 5-åriga trotjänaren. Inget förbereder datorn för bättre prestanda än mer centralminne. Det extra 320GB skivminnet är inte i aktivt bruk (ännu).

Prestandafunktionen eBoostr för Windows XP besparar skivminnet.

Ordinarie produktion och publikation av Blogger-inlägg återgår till Scaleo-datorn. Nyfärvärvade macxp-datorn Alice klarade jobbet med äran.

Min installations-cd med Windows XP Home Edition SP3 behövs inte (ännu) - det installerade operativsystemet på xp-datorn Scaleo har aktiverats på nytt vid restaureringen. Mycket praktiskt. Nu är alla installerade program färdiga för fortsatt bruk och all information intakt på den gamla hårdskivan. Och jag är igen motiverad för flitig säkerhetskopiering.

Jag är nyfiken på min nya installations-cd med Windows XP Home Edition SP3. Den ska provas. Jag matar in cd-skivan och startar om Scaleo-datorn. Datorn gör en cd-boot och installationen startar upp. Jag knappar fram installationsvalet. Och nu ser jag (för andra gången) alternativet 'R' för Recovery. Det är det alternativet jag ska använda för att senare avinstallera Linux-operativsystemet Ubuntu 7.10 från lotshustruns bärbara xp-dator Amilo. Supporten för Ubuntu 7.10 tar dessutom slut 16.4.2009 vilket betyder att distributionen av säkerhetsuppdateringar upphör.

När jag nu vet att jag kan bli kvitt Linux-operativsystemet Ubuntu 8.04 på stationära Scaleo-datorn tänder jag för idén att migrera Linux-operativsystemet från Ubuntu 8.04 till version 8.10. Jag har från tidigare en nedladdad iso-fil med Ubuntu 8.10. Jag försöker starta upp cd-bränningen i Nero. Men det funkar inte. Bråkstaken Nero klagar på interna fel och vägrar samarbeta. Ett info-plakat visas med rekommendation att installera om hela programsviten Nero 7 Premium. Jag försöker hitta programsviten Nero 7 Premium för avinstallation men hittar bara fragment - programspår. Fenomenala Revo Uninstaller hittar några fragment till men inte själva Nero-sviten. En behärskad avinstallation är alltså inte möjlig.

Jag matar in min installations-cd för Nero 7 Premium och installerar om hela programsviten på xp-datorn Scaleo. Samt - laddar därefter ner och installerar om alla utestående uppdateringar. Till sist aktiveras olika multimediapatent (Third Party). Och - nu har jag programsviten Nero 7 Premium intakt och brukbar igen. Jag gör en iso-kopia av cd-skivan med Nero 7 Premium. På det nya 320GB skivminnet - för framtida säkerhets skull.

Jag startar på nytt upp cd-bränningen i Nero - för att bränna en installations-cd med Ubuntu 8.10. Och den här gången lyckas det. Nu är jag klar för att migrera Linux-operativsystemet Ubuntu 8.04 till version 8.10. Och den här gången ska jag installera Linux Ubuntu separat på det nya 320GB skivminnet. Helt avskilt från det gamla 160GB skivminnet med operativsystemet Windows XP.

Men före det gör jag en grundligare rond bland alla installerade specialprogram på Scaleo-datorn. Bråkstaken Nero 7 Premium är faktiskt ett enda undantag. Alla andra program är intakta och funktionsdugliga.

Uppdatering:

Jag provar min installations-cd med Windows XP Home Edition SP3 på lotshustruns bärbara xp-dator Amilo. Jag matar in cd-skivan och startar om datorn. Datorn gör en cd-boot och installationen ser ut att starta upp. Programmet meddelar att den analyserar datorn. Men - efter en händelselös timme avbryter jag programmet - jag kommer helt enkelt inte åt att knappa fram installationsvalet. Och följaktligen inte heller alternativet 'R' för Recovery.

Resultatet är det samma som jag kom till med att använda Scaleo-datorns egna installations-cd (för återställning). Det enda alternativet jag har kvar är att helt installera om Windows XP Home Edition SP2 på lotshustruns bärbara xp-dator Amilo. Jag har till och med hittat cd-skivan med drivrutinerna för Amilo-datorn. Men det jobbet får vänta (ännu).

Jag testar för säkerhets skull skivenheternas boot-ordningen på Amilo-datorn. Jodå, cd-skivan ligger före hårddisken. Saken testas med en inköpt installations-cd med Ubuntu 7.04 (7 euro). Jag matar in cd-skivan och startar om Scaleo-datorn. Datorn gör en cd-boot och Ubuntu-installationen startar upp. Vilket skulle bevisas.

Linux-operativsystemet Ubuntu är ingalunda gratis. Mig har Ubuntu faktiskt kostat 99 euro (installations-cd med Ubuntu 7.04 för Linux-installation - samt installations-cd med Windows XP Home Edition SP3 för Linux-avinstallation).

Uppdatering:

Sammanlagt 24 nya säkerhetsuppdateringar och 1 nystart i Ubuntu 7.10 Gutsy Gibbon inom januari månaden.
Sammanlagt 89 nya säkerhetsuppdateringar och 2 nystarter i Ubuntu 8.04 Hardy Heron inom januari månaden.

Sammanlagt 3 nya säkerhetsuppdateringar i Ubuntu 7.10 Gutsy Gibbon inom februari månaden.
Sammanlagt 36 nya säkerhetsuppdateringar och 1 nystart i Ubuntu 8.04 Hardy Heron inom februari månaden.

Sammanlagt 41 nya säkerhetsuppdateringar i Ubuntu 7.10 Gutsy Gibbon inom mars månaden. Underhållet med säkerhetsuppdateringar upphör 16.4.2009.
Sammanlagt 104 nya säkerhetsuppdateringar och 3 nystarter i Ubuntu 8.04 Hardy Heron inom mars månaden. Ubuntu 8.04 Hardy Heron LTS uppgraderades till version 8.10 Intrepid Ibex 1.4.2009.

Ambulerande Media Center

En långfilm laddas på 2 minuter.

Open Source-programvaran VLC Media Player är ett trollspö till brobyggare. Otaliga videoformat skapar nämligen reella problem. Poängen med filmuppspelaren VLC Media Player är att man kan spela upp alla olika videoformat. När VLC är installerat är krånglet slut. Och som extra bonus har VLC min favoritfunktion - ljudlös snabbspolning av insprängda reklaminslag.

Fenomenala multimediaspelaren Sony RDR HXD870B är kopplad till tv-apparaten i hemmets huvudsakliga nöjescentrum.

Sparvärda tv-filmer och -serieavsnitt lagras inte länge på Sony speldosans hårdskiva. Inbandningar bränns på dvd-skiva till arkiv- och säkerhetskopior. I flesta fall konverteras och kopieras (rippas) materialet från dvd-format till elektroniska kopior - arkiv- och säkerhetskopior på Maxtor NAS och Maxtor OneTouch.

Jag har hittill rippat sparvärda avsnitt av tv-serier från dvd-skiva till mpg-format (mpeg-2). Med hjälp av importfunktionen i betalprogrammet Nero Vision. På mindre än en kvart. Och jag besparar mig besväret att redigera videosnuttarna. Om jag putsar upp någon videosnutt så gör jag det färdigt, före dvd-bränningen, på Sony speldosans hårdskiva.

Numera rippar jag sparvärda avsnitt av tv-serier från färdigt redigerad dvd-skiva till mp4-format (mpeg-4). Med hjälp av konverteringsfunktionen i betalprogrammet Nero Recode. På mindre än en kvart. Sparvärda långfilmer rippas från färdigt redigerad dvd-skiva till speglat iso-format. Med hjälp av konverteringsfunktionen i gratisprogrammet DVD Shrink. På mindre än en timme. Sporadiska inbandningar i Windows Media Center sparar sig i Microsoft-format (dvr-ms).

Jag har aktiverat skriv-cachen till usb-kopplade Maxtor OneTouch. Kopieringen av ett timmes tv-avsnitt från datorns hårdskiva går på mindre än 2 minuter. Kopieringen av samma tv-avnitt till nätkopplade Maxtor NAS tar nästan 20 minuter.

Poängen med filmuppspelaren VLC Media Player är att jag kan spela upp alla dessa olika videoformat. Och då jag har dem lagrade på en externa näthårddisk så kan jag alternativt spela upp filmerna på vilkendera nätkopplade xp-datorn som helst. VLC klarar med bravur mpg-, mp4- och iso-format, ävensom Microsoft-format (dvr-ms). Både i Windows vista och xp. Mycket praktiskt.

Bärbara vista-datorn Nemi är kompletterande Media Center - och numera också ambulerande Media Center. Då jag som gäst vill visa upp en film på (eller via) nöjesdatorn Nemi laddar jag datorns interna hårdskiva med ett urval filmer. Före avfärden. Från den usb-kopplade externa hårdskivan Maxtor OneTouch. En långfilm låter sig laddas på 2 minuter, ett tv-avsnitt på 1 minut. Och då störs inte filmuppvisningen av den väsnande dvd-spelaren i Nemi.

Elegant Windows Media Center

Snabbspolning är ett kärt nöje.

Någon mediedator behöver jag faktiskt inte i hemmets nöjescentrum. Multimediaspelaren Sony RDR HXD870B (hdd/dvd) bandar ohämmat tv-sändningar på hårdskiva (hdd). Och säkerhetskopierar suveränt inbandade tv-filmer på dvd-skiva.

Drygt 95% tv-inbandningar och 99% filmuppspelning fixas med speldosan Sony. Bärbara Vista-datorn Dell XPS M1530 ställer vid behov upp -

med programsviten Windows Media Center, som komplement till mediahanteringen i hemmets nöjescentrum.

Eleganten Windows Media Center har helt distanserat konkurrenterna Nero Home och Anysee. Min externa digitala Anysee-mottagare fungerar som digitalt tv-kort även i Windows Media Center. Dvb-texten i Yle-sändningar låter sig dock inte visas i Live TV, och texten låter sig inte heller bandas på dvd-skiva. Inget problem - men nog ett val. De kommersiella tv-kanalerna bränner turligen texten direkt på filmerna.

Den gamla speldosan, combo-spelaren LG RC7000 (vhs/dvd) går på tomgång i reserven. Konverteringar av filmrepriser till vhs-kasetter har inte behövts på ett halvår. I stället har Windows Media Center på Vista-datorn Dell XPS M1530 varit i flitigt bruk. Dock inte i säkerhetskopiering på dvd-skiva av inbandade tv-filmer. Virtualkopiorna av filmerna arkiveras i stället på näthårddiskar.

Inbandade tv-filmer har avnjutits som digitalt kvällsnöje på sommarreträtten. Numera redigerar jag inte ens reklaminslagen bort. Eleganten Windows Media Center bjuder på snabbspolning - med stumfilm. Snabbspolning av reklam är faktiskt ett kärt nöje. Och inte alls lika arbetsdrygt som redigering.

Uppdatering:

Multimediaspelaren Sony RDR HXD870B bjuder på fenomenalt konsumentvänlig redigering av hdd-videon. Onödiga snuttar i början och slutet av långfilmer är bortklippta i ett nafs. Radering av insprängd reklam är lätt som en plätt. Putsjobbet tar som bäst bara 10 minuter. Och filmen är klar med det. Snabbkopiering till dvd-skiva (10-15 minuter) är ett extra bonus.

Motsvarande putsjobb på mediadator, med filmredigeringsprogrammet NeroVision, kräver minst 25-30 minuter. Men - filmen är inte klar med det. Kopiering till dvd-skiva, eller export som mpg-fil på hårdskiva, körs nämligen i realtid (90-100 minuter).

Dvd-bränning till vardagsbehov

Gratisprogram för Windows XP.

I operativsystemet Windows XP kan jag i princip bara bränna cd-skivor. Att kunna bränna dvd-skivor är förstås en fördel, men det är inget jag absolut måste köpa Windows Vista för. Bränningsprogrammet Nero finns nämligen färdigt förinstallerat i min stationära xp-dator Scaleo.
Och likaså i lotshustruns bärbara xp-dator Amilo.

Även om Nero finns förinstallerat när datorn köps så betalar man ju givetvis för programmet indirekt via kostnaden för datorn. Programsviten Nero 7 Premium Reloaded representerar i dag ett inköpsvärde a' 46,90 euro.

På bärbara vista-datorn Nemi finns konkurrerande bränningsprogrammet Roxio förinstallerat. Jag har dock min beprövade multimediaprogramsvit Nero 7 Premium installerad som fullversion också i Windows Vista.

Situationen är en annan om varken Nero eller Roxio finns förinstallerat när datorn köps. Windows bränner visserligen bara förvarings- och säkerhetskopior, som 0,6GB data-cd i Windows XP eller 4,7GB data-cd/dvd i Windows Vista. Den funktionen räcker dock bra till för oss vanliga människor.

Det finns gratisprogram för Windows XP, som i princip klarar det som vi vanliga människor kan tänkas behöva av ett cd/dvd-brännarprogram. Gratis brännarprogram, som Burnaware Free och CDBurner XP med flera, klarar elegant av cd/dvd-bränning i Windows XP, som att skapa en musik-cd/dvd från musikfiler i mp3-format eller att ta backup på datafiler genom att bränna filerna till en skiva som data-cd/dvd.

Windows Vista bjuder på avancerade cd/dvd-funktioner i samband med tilläggsprogram (Sonic Burn Plug in) i Windows Media Player, Windows Photo Gallery och Windows Movie Player. Windows Media Center utnyttjar i Windows Vista samma cd/dvd-tillägg (Sonic Burn Plug in) men jag kan inte bränna video-dvd av inbandade tv-program (.dvr-ms) direkt i Windows Media Center. Mycket opraktiskt.

Betalprogrammet Nero är marknadens populäraste programvara för bränning och har allt som behövs för att kunna skapa, kopiera, redigera och organisera digitala media. Oavsett om det handlar om musik, filmer, bilder eller TV så finns verktygen för att ta hand om data på ett professionellt sätt. Med friare tyglar än i konkurrerande Roxio.

Så - istället för att bråka med bristerna i avancerad dvd-bränning i det förinstallerade bränningsprogrammet Roxio Creator 9 så använder jag med framgång min färdigt konfigurerade programsvit Nero 7 Premium.

Uppdatering:

Men någon mediedator behöver jag egentligen inte i hemmets nöjescentrum. Multimediaspelaren Sony RDR HXD870B (hdd/dvd) klarar ohämmat av säkerhetskopieringen av inbandade tv-filmer. Och snabbt dessutom.

Den bekvämaste och snabbaste metoden för säkerhetskopiering av inköpta (eller inbandade) video-dvd-skivor är att ta spegelkopior (.iso) av dvd-filmerna med gratisprogrammet DVD Shrink. Det kräver förstås att man har tillräckligt med lagringsutrymme på hårdskiva.

Såsom i Vista - så ock i XP

XP-alternativet till ReadyBoost.

Den 3-årige stationära XP-datorn Scaleo har futtiga 512MB minne. Futtiga - med dagens mått mätt. Operativsystemet Windows XP är faktiskt aningen piggare efter SP3-uppdateringen. Dock inte så flinkt som Windows Vista SP1 i bärbara Vista-datorn Nemi - med sina 3GB som centralminne.

Jag sitter ofta med Windows XP på stationära Scaleo-datorn och är avundsjuk på Vista-datorn Nemi som kan använda den inbyggda ReadyBoost-funktionen.

Prestandaförbättringsprogrammet eBoostr är ett XP-alternativ till Vistas ReadyBoost. I och med det kan även äldre datorer bli betydligt snabbare när det gäller hantering av olika typer av filer och program. Det är en utmärkt lösning för stationära Scaleo-datorn, som har Windows XP och 512MB centralminne. Programmet är inte gratis - det kostar nästan 16 euro. Men jag kan ladda ner och 'testa' eBoostr utan kostnad - 4 timmar åt gången. Jag pluggar i nyinköpta ReadyBoost-kompatibla minnestickan Kingston DataTraveler USB Flash Drive 4GB (17 euro). Jag kan välja hur mycket som skall lagras i cache-minnet, rekommenderat är minst 1GB, högst 4GB.

Jag konfigurerar cache-minnet på usb-stickan till optimala 2GB. Och visst bir det sprutt i XP-datorn. Riktigt märkbart. Den enda nackdelen är att jag måste starta om datorn var fjärde timme.

Vista-datorn Nemi togs i bruk med samma program som är i bruk i XP-datorn Scaleo. Eller nästan. Windows Mail och Windows Photo Gallery följer med i Windows Vista. Motsvarande Live-versioner för Windows Vista och XP, Windows Live Mail och Windows Live Photo Gallery, är installerade på XP-datorn Scaleo från tidigare.

Jag uppdaterar Desktop Search i Windows XP till Windows Search 4.0. I Windows Search 4.0 för Windows Vista och XP sker sökningen intuitivt i realtid. Men i Windows Vista är sökfältet förstås inbyggt i Start-menyn.

Program och funktioner som Windows Media Center och Windows Aero Glass kan jag bara få som bonus med Windows Vista. Vista-program som Windows Movie Maker, Windows Media Player och Windows Defender har jag faktiskt sedan länge haft i Windows XP. Media Center-programmet Nero Home är vid behov mitt XP-alternativ till Windows Media Center i Vista.

Uppdatering:

Mitt Windows XP-skrivbord är verkligen asketiskt. Men fullt funktionabelt. Bara en massa trista ikoner uppradade i stram ordning. En dynamisk Start-meny och en statisk Office-programdocka är de enda dekorationerna i Winndows XP. Hittills.

Nu har jag som Widgets på Windows-skrivbordet en stilig analog klocktavla och en månadskalender. Nödvändigt? Nej, men dekorativt. Och så har jag tagit i bruk en Apple-inspirerad animerad programdocka i Windows XP - Stardocks Objectdock. Den sitter faktiskt bättre på Windows-skrivbordet än det konkurrerande Apple-derivatet RocketDock. Vista-funktioner? Nej, men dekorativt.

Uppdatering:

Mera Vista-frestelser för Windows XP står i kö. Jag fräschar upp Windows XP med en Vista-liknande Start-meny, med ett inbyggt sökfält dessutom - via betaversionen av gratisprogrammet ViStart.

Men - då varken programmen i startmenyn eller sökmotorns databas är integrerade med Windows så är den egentliga behållningen förvirrande - och rent kosmetisk. Jag avinstallerar härligheten och återgår till startmenyn och sökmotorn i Windows XP.

Kompletterande Media Center

Hårddisken i lokala hemmanätverket.

Någon mediedator behöver jag egentligen inte i hemmets nöjescentrum. Men den lyckade hdmi-kopplingen av bärbara Vista-datorn Dell XPS M1530 till den digitala tv-apparaten Sony Bravia KDL-V26A11E får nyporna att klia.

En bärbar mediedator är en förhållandevis lyckad lösning. Min dagdröm om en mediedator kan förverkligas.

Till och med i fjärrkontroll med en trådlös blutooth-mus.

Jag har hittills bandat in filmer och annat tv-material på Sony speldosans hårdskiva. En och annan film är till och med bränd på dvd-skiva. Nu har jag dessutom kopierat många inbandade filmer i mpeg2-videoformat för fildelning på den externa 320GB hårddisken i det lokala hemmanätverket. Mycket praktiskt. Jag kan titta av en film på vilken dator som helst som är uppkopplad på Windows-nätverket. Också över Zyxel-routerns trådlösa wlan-uppkoppling. Och jag sparar in en massa euron då jag kan återanvända dvd-skivorna.

Det enklaste och snabbaste sättet är att snabbkopiera en inbandad film från speldosan till dvd-skiva. Tidsåtgången är 10-15 minuter per film. Kopieringen (importeringen) av videoformatet på dvd-skivan till mpeg2-videoformat på datorns hårddisk går i samma raska takt. Nu har jag verklig nytta av NeroVision 4 videoredigering i programsviten Nero 7 Premium.

En bärbar wlan-uppkopplad mediedator är tacksam att flytta på och koppla upp mot tv-apparaten. Hdmi-kabeln kopplas fast, ljud och bild konfigureras till tv-apparaten. En passlig videofil fjärrplockas med den trådlösa blutooth-musen fram från Maxtor-nätdisken och filmvisningen startas upp i videospelaren Windows Media Player - eller Nero Show Time.

Men inte i Windows Media Center. Windows Media Center går inte med på att visa upp filmer i fildelning från den externa nätuppkopplade Maxtor-hårddisken. Men det är inget stort problem. Windows Media Center går bra att använda i live TV. Och också för avtittning av kopierade och inbandade tv-filmer. Men bara om jag har filmerna lagrade i datorns lokala videomapp. Alltså.

Bärbara Vista-datorn Dell XPS M1530 är en fenomenal mediedator. Den har numera, vid behov, värdigt sällskap av den maffiga, platta 20" bredbildskärmen i mitt privata nöjescentrum i biblioteket.

Inväntad Windows Vista i SP1

Många program måste uppdateras.

SP1-uppdateringen av Microsofts operativsystem Windows Vista Home Premium var det första jag skulle göra då den nya bärbara Vista-datorn Dell XPS M1530 anlände på skottdagen. Men det skulle dröja ända till floradagen innan SP1-uppdateringen bjöds ut på Windows Update (FI).

Jag uppdaterar till först Windows Vista SP1 på lotshustruns föreningsdator. Inga problem. Så uppdaterar jag Windows Vista SP1 (66,9MB) i nya bärbara Dell XPS M1530. Inga problem. En snabbkoll visar att allt fungerar.

I den långa väntan på Windows Vista SP1 hinner jag försäkra mig om att alla tidigare använda prylar och programvaror fungerar. Många program måste visserligen uppdateras men jag stöter inte på något olösbart problem. Den bärbara Vista-datorn fungerar till och med som produktionsdator i reserven. Jag kommer dock inte för mig att testa alltför många Vista-nyheter under väntetiden. Huvudsaken är ju att jag inte behöver avstå från något som jag hittills utnyttjat.

Vista-programmet Windows Mail togs först i bruk. Mejlprogrammet var bekant från XP-versionen Windows Live Mail. Jag använder Windows Live Mail jämsides med Outlook Express i den stationära XP-datorn. Vista-programmet Windows Kontakter är bekant från Adressboken i Outlook Express. Kontakterna från Adressboken har inte importerats till Windows Kontakter. Och - inte heller meddelandena från Outlook. (1)

Windows Vista har ett enkelt program för säkerhetskopiering och återställning. Säkerhetskopieringen är testad, men inte återställningen. Bärbara Dell XPS M1530 har en 10GB Recovery-partition på hårddisken reserverad för ändamålet. Mycket praktiskt. Drygt hälften av utrymmet är nu i användning. En 4GB usb-minnessticka är inpluggad för att göra datorn snabbare med hjälp av Windows ReadyBoost. (2)

Windows Vista bränner både CD- och DVD-skivor. Bränningsprocessen är tillsvidare otestad. Jag håller mig till bränningsprogrammet i Nero 7 Premium. Den konkurrerande fotoassistenten Google Picasa är testad och jämförd med den Vista-programmet Windows Fotogalleri. XP-versionen Live Photo Gallery är redan bekant.

Vista-programmet Windows Media Center är numera i flitigt tv-bruk. De mindre användarvänliga Media Center-konkurrenterna Nero Home och Anysee används inte just mera. Windows Media Center bandar in tv-program i ett eget (.dvr-ms) videoformat. Videoredigeringsprogrammet Nero Vision i Nero 7 Premium klarar dock av filmredigeringen och DVD-bränningen utan att klaga.

Säkerhetsfunktionen Kontroll av användarkonto (uac) känns inte för jobbig. Och uac-funktionen går ju att koppla bort senare om den blir irriterande. Det grafiska gränssnittet Aero Glass känns genast hemvant. Jag klarar mig tillsvidare bra utan kaskader av öppna fönster som 3d-bilder. Vistas sökfunktion är ännu otestad men jag uppskattar möjligheten att tagga filer med egna kommentarer. (3)

SP1-uppdateringen snabbar som väntat upp filöverföringarna till Vista-datorn. Det är möjligt att Vista-programmet Windows Filöverföring testas vid överföringen av meddelanden, kontakter och inställningar från Outlook Express på XP-datorn till Windows Mail på Vista-datorn. Andra överföringar gör jag hellre som fildelning mellan datorerna i Windows-nätverket. (4)

Uppdatering:

Nya funktioner i Windows Vista som tarvar närmare studier:

- 1. Kalender (hantera personliga aktiviteter och samordna sitt schema med andra)
- 2. SuperFetch (arbete mer effektivt, exempelvis med hjälp av ett nytt viloläge)
- 3. Sparade Sök (virtuella mappar, enklare att leta rätt på och organisera filer)
- 4. Sync Center (hantera datasynkroniseringen mellan flera enheter eller datorer)

Windows Vista: Sjätte dagen

Uppdaterade U3-programversioner.

Den visuella dimensionen dominerar Vista-datorn och hemmets nöjesliv. Bärbara Vista-datorn är faktiskt en flinkare mediadator än stationära XP-datorn. Maffiga 3.600 Virtualmarks i Vista mot blygsamma 200 Virtualmarks i XP.

Men Vista-datorn ska också klara av den grå vardagen. Forskningsresorna och publikationsarbetet tarvar påfyllning med parallella och kompletterande programvaror.

Jag vill inte installera alltför många fasta applikationer till. Det får bli U3-portabla programvaror på usb-programstickor istället.

Men SanDisk U3 Launchpad-programvaran vägrar att starta upp på Windows Vista. Drivrutinerna måste uppdateras till en ny Vista-kompatibel version. Drivrutinerna laddas ned från SanDisk hemsidan. U3-programportalen befattar sig inte med denna uppdatering. Och dessutom ska drivrutinerna på U3-programstickan inte uppdateras på Vista-datorn - utan på en Windows XP-dator. Mycket opraktiskt.

U3-programstickan är ibruk på XP-datorn. Programbiblioteket bjuder på färdigt uppdaterade U3-versioner av webbläsaren Firefox 2.0.0.13, e-postklienten Thunderbird 2.0.0.12, it-telefoniprogrammet Skype 3.5.14 och mediaspelaren VLC 0.8.6d. Jag kompletterar biblioteket med U3-programvarorna Filezilla för FTP-filtransport och EditPad Lite för html-editering. Båda programmen är behövliga för publikationsarbetet på Elisa-sajten.

It-telefoniprogrammet Skype betjänar Vista utan att knaggla. Vista-datorns inbyggda mikrofon och högtalare fungerar klanderfritt. Likaså den inbyggda videokameran. Mycket praktiskt.

Vista-datorn delar filer på XP-datorn utan problem. Men oskyddat öppet. Fildelningen på Vista-datorn är säkrare. Jag måste logga in mig med namn och lösen mot mitt användarkonto på Vista-datorn.

I samma paket med mediaspelaren DivX Player finns en 15-dagars testversion av DivX Converter. Man kan packa 8-9 långfilmer på en dubbellagrad DVD-skiva. Men konverteringen lyckas direkt bara med filmer som bandats in med Anysee Live TV. Importerade DVD-filmer och filmer som bandats in med Nero Home kräver att programmet DivX Converter uppdateras med AC3-filter.

Jag har fyra långfilmer färdigt i mpeg-2-format på hårdskivan. De låter sig nu alla konverteras till komprimerat DivX-format (mpeg-4) - i realtid - på nio timmar. Ett par timmar ytterligare och har jag en enkellagrad DVD-skiva med fyra långfilmer på sammanlagt nästan nio timmar. De visar sig snällt upp på den fenomenala speldosan Sony RDR HXD870B. Jag kan spara på antalet DVD-skivor. Men inte utan besvär.

Jag har rippat och redigerat ett sortiment Mariza-musikvideon. Sammanlagt nästan 80 minuter. Videosnuttarna går att bränna med multimediaprogrammet Nero 7 Premium på CD-skiva i svcd-format. Också dessa låter sig snällt visas upp på den fenomenala speldosan Sony. Jag kan spara ytterligare på DVD-skivorna.

Windows Vista: Femte dagen

Ronja Rövardotter i DivX-format.

Bärbara Vista-datorn har förutsättningar till att bli digitalt nöjescentrum. Den visuella dimensionen dominerar faktiskt hemmets nöjesliv.

Jag laddar ner och installerar den fenomenala fotoassistenten Google Picasa. Kabeln till fickkameran Olympus Digital 800 pluggas i datorns usb-port. Windows Vista känner genast igen kameran och installerar drivrutinerna till minneskortet.

Fotoassistenten Picasa erbjuder sig till första alternativ att importera foton från kameran till bildmappen på hårdskivan i Vista-datorn

Uppgraderingsversion av multimediaprogramsviten Nero 7 Premium installerar sig problemfritt som fullversion i Windows Vista. Videoredigeringsprogrammet Nero Vision 4 startar snällt och jag putsar till den inbandade Clint Eastwood-filmen. Men istället för att bränna den på dvd-skiva exporterar jag den redigerade filmen A Fistfull of Dollars på Vista-datorns hårdskiva i videoformatet mpeg-2 (16:9 2,05GB). Detektering och generering av scener, redigering och export är klart på 10 minuter.

I och med installationen av Nero 7 Premium ärver musik- och filmuppspelaren Windows Media Player läsfunktionen för mpeg-2-filformat. Mycket praktiskt.

Jag tar ibruk Nero Home Media Center med externa digi-tv-mottagaren Anysee, skannar in de digitala tv-kanalerna och testar framgångsrikt inbandningsfunktionen i Nero Home med en påskveckans repriser på August I och II. Och nu har jag äntligen August Strindberg-filmerna i skärmfyllande vidbildsformat. På en halvtimme redigerar jag filmerna i Nero Vision 4 och exporterar de putsade kopiorna på Vista-datorns hårdskiva i videoformatet mpeg-2 (16:9 3,9GB). Nero 7 Premium bränner min första dvd-filmskiva på Windows Vista. Men utan Yle-kanalens dvb-textning. Nero Home Media Center visar inte texten i Live TV, och texten låter sig inte heller bandas med på videokopian. Som inte heller i Nero 7 Premium i Windows XP.

Jag hittar jag Astrid Lindgren-filmen Ronja Rövardotter i divX-format på fildelningssajten Pirate Bay. Det ger mig förevändning att ladda ner och installera opensource gratisprogrammet, multimediaspelaren Miro Internet TV. Tvåtimmarsfilmen laddar sig ned i BitTorrent-kompisnätverket (i realtid) i videoformatet divX (mpeg-4, 16:9 1,0GB). DivX-filmen spelar upp sig problemfritt i Miro - och likaså i Nero ShowTime (online-aktivering av tredjeparts-programmet).

Windows Media Player 11 spelar inte automatiskt upp divX-filmen men påtalar uppdatering via installation av gratisprogrammet DivX for Windows 6.8. I och med installationen av DivX Player ärver Windows Media Player - och helt överraskande också mediaspelaren RealPlayer 11 - läsfunktionen för divX-format. Mycket praktiskt.

Värna om Visa-kortuppgifterna

Jag klickar med musen på fel länk.

Nero 7 Premium och RealPlayer 11 Plus har återtagit sina platser på skrivbordet. Jag är en visdom rikare. Windows-funktionen Systemåterställning rättar inte till alla mina misstag.

Nero 6 Express är ett ganska anspråklöst dvd-verktyg. Men då mina försök att återställa Nero 7 Premium misslyckats tar jag till dvd-bränningsfunktionen i RealPlayer 11 Plus för lagringen av mina videoredigeringar.

Men -
återställningen av RealPlayer 11 Plus genererar en extra fakturering på mitt Visa-kort. Automatiskt - utan någon som helst förvarning.

Jag vet nu vad jag gör fel. Både i fallet Nero och i fallet Real. Uppdateringar ska inte göras med vardagslogik och allra minst med alltför stor ärlighet i sinnet.

Lösningen till att återställa uppgraderingen Nero 7 Premium är att installera den på tomt bord. Som en separat, komplett programinstallation. Och tomt bord får jag till stånd med att avinstallera alla Neros programrudiment med serviceprogrammet Nero Clean Tools.

Lösningen till att återställa uppgraderingen RealPlayer 11 Plus är att ladda ner och installera gratisversionen på tomt bord. I stället för att skapa ett nytt Real-konto så meddelar jag att jag redan är registrerad. I och med inloggningen, och då jag insisterar på att det är gratisversionen jag vill ha, laddar sig RealPlayer ner och installerar sig snällt med intakta Premium-funktioner (RealPlayer 11 Plus).

Om jag i ärlighetens namn uppger att det är en Plus-version jag vill ha så genereras en extra fakturering på mitt Visa-kort. Automatiskt - obönhörligt. Det enda som behövs är att jag klickar med musen på fel länk. Och att jag har kortuppgifterna till mitt Visa konto registrerade på Real.

Jag raderar omedelbart mina kortuppgifter från Real-registret.

Kortuppgifterna för mitt Visa-konto behövs inte för återställning av RealPlayer 11 gratisversionen. Samma installationsteknik fungerar också på en annans dator. Min kompis har nu RealPlayer 11 Plus med intakta Premium-funktioner på sin dator. Utan en enda extra Visa-transaktion. Det lindrar aningen värken i mitt snikna sinne.

Som inloggad Real-medlem har jag för all del två olika länkar till buds för ominstallation av min betalda programvara. Men ingendera länken fungerar. Den ena länken för mig till ett meddelande om systemfel. Den andra erbjuder mig bara tidigare gratisversioner av RealPlayer.

Real bjuder givetvis inte på någon uppenbar responskanal på sin sajt. Och inga direkta e-postadresser heller. Den enda responskanalen jag hittar reagera inte alls på mina mejl. Real-sajten uppmanar till direkt telefonkontakt till supporten. I USA. Det ska jag snart prova mig på med min Skype-telefon. Och så har jag ju som Real-medlem adressuppgifterna till faktureraren. Jag kan försöka mig på den gamla hederliga snigelposten.

Jag har en minnesbild av att jag tidigare gjort trygga Visa-köp. Exempelvis på Apples musikshop iTunes. Och - i arrangemangen av mina Skype-krediter. Det är bäst att jag kollar in att de faktiskt, såsom jag minns, verifierar varje enskilt Visa-köp med min bank. Om jag inte får en förvarning så är det nog säkrast att jag raderar kortuppgifterna till mitt Visa-konto från dessa sajter också. Jag gör det kanske ändå.

Laglöst förbjuden fruktsamhet

Ingenting vunnet på att inte våga.

Jag har lyckats med konststycket att fixa till en fimstump på en dvd-skiva som snällt låter sig visas upp i multimediaspelaren i tv-miljön. I det trendriktiga Linux-operativsystemet Ubuntu 7.10 Gutsy Gibbon faktiskt.

Marizas fado-konsert i Lissabon är bränd på en kopieringsskyddad dvd-skiva. Betalprogrammet Nero 7 Premium Reloaded förvägrar mig en säkerhetskopia i samma dvd-videoformat som dvd-skivan.

Sonys multimediaspelare vägrar blankt att kopiera dvd-videoskivan på hårdskivan.

Jag är berövad mina eu-stadgade rättigheter som konsument. På något sätt retar mig ett så stramt tilltaget kopieringsskydd. Det enda sättet är att förfalla till laglöshet och låsa upp ett orättvist kopieringsskydd. Den förbjudna frukten lockar.

Ett blint hopp in i it-osäkerheten lockar däremot inte. Linux-operativsystemen anses vara minimalt riskbelagda för virusbesmittning. Linux-ivrarna är nämligen så förtvivlat få att ingen ids skapa virus för dem. Fritt fram för för riskabla experiment i Ubuntu alltså. Ingenting vunnet på att inte våga.

En handfull försök med dvd-filmomvandlaren OgmRip i Ubuntu - och jag får till stånd två funktionsdugliga ljudfilmsversioner. Den ena som en mp4-video med aac-ljud. Den andra som en avi-video med mp3-ljud. Av avi-videon med mp3-ljud konverterar beredningsprogrammet DeVeDe snällt en iso-spegelkopia för bränningen av dvd-videoskivan. Men inte av mp4-videon med en aac-ljud. Och videospelaren VLC bekräftar att iso-spegelkopian faktiskt innehåller en ljudfilm i dvd-videoformat.

Jag för över mp4- och avi-filmstumparna till usb-minnestickan i Linux-miljön och öppnar dem i Windows-miljö. Mp4-filmen kan endast visas som ljudfilm i videospelaren VLC - och som stumfilm i Windows Media Player och Nero Showtime. DVD-bränningen i Nero resulterar följaktligen också i en video i dvd-stumfilmsformat.

Avi-videon kan däremot visas i Windows-miljön som ljudfilm i videospelaren VLC och också i Windows Media Player och Nero Showtime. DVD-bränningen i Nero resulterar i en felfri dvd-ljudfilm i videoformat. Och innehållet i dvd-skivan låter sig också snällt visas upp som ljudfilm i Sonys multimediaspelare i tv-miljön.

En överraskning är att Windows Media Player visar upp mp4-stumfilmen och avi-ljudfilmen endast om multimediaspelaren Nero Showtime är installerad på datorn. En annan överraskning är att den i övrigt fenomenala mediaspelaren RealPlayer 11 varken tolererar mp4/aac- eller avi/mp3.

Sony demonstrerar dubbelmoral i sin inställning till kopieringen av den nyskapade dvd-videoskivan. Sonys multimediaspelare vägrar blankt att kopiera dvd-videoskivans originalversion på sin hårdskiva. Och den går inte heller med på att skapa en kopieringslista av den nya dvd-skivans videoklipp för kopiering på hårdskivan. Men Sony ger en oväntad responsvink om att kopieringsskyddet kan kringgås - med direktkopiering (Dubbing). Följaktligen är filmsnutten med Mariza nu på multimediaspelarens hårdskiva.

Räddning i Systemåterställning

Shellmanager is corrupt or missing.

Jag var länge i den tron att den fina Windows-funktionen Systemåterställning kan rädda mig ur alla tänkbara katastrofer vid uppdatering och installation av programvaror. Undantaget bekräftar regeln.

Nero 7 Premium Reloaded är en fullfjädrat multimedial programsvit. Och inte bara i cd/dvd-hantering utan också som alternativ till Windows Media Center som hemmets mediacenter.

Men nu går nätuppdateringen av programsviten Nero helt snett. Den stationära Scaleo hemdatorn går i totalt baklås. Och när ingenting annat hjälper så bryter jag strömmen till datorn.

Till en början ser allting ut att ha återgått till det normala. Men så börjar andra programs uppdateringar avbryta sig och meddelar att jag först ska fortsätta på den pågående installationen till slut. Jag gör ett nytt försök med nätuppdateringen av Nero 7 Premium. Felmeddelanden vid installationen får mig att avbryta processen.

Uppgraderingen av programsviten Nero måste göras om. Avinstallationen går normalt. Uppgraderingen tillbaka till Nero 7 Premium ser också ut att gå som normalt. Men inget av programmen i Nero-sviten fungerar mera. Ett nytt försök till av- och om-installering resulterar i otrevliga felmeddelanden. Shellmanager is corrupt or missing. Katastrof.

Systemåterställning är det enda alternativet. Jag går tillbaka till en återställningspunkt i Windows som ligger före mina försök med nätuppdateringarna. Efter det ser allt normalt ut - utåt sett. Men inget av programmen i Nero-sviten fungerar mera. Ett nytt försök till av- och om-installering resulterar i otrevliga felmeddelanden. Shellmanager is corrupt or missing. Katastrof.

För att inte skapa ytterligare problem så kör jag en Systemåterställning med gårdagens återställningspunkt. Visserligen fungerar inte programsviten Nero nu heller - men alla andra program nog. Jag får väl klarar mig utan programsviten Nero 7 Premium i den stationära Scaleo hemdatorn. Den går dock bara delvis med på att låta sig av-installeras. Jag städar upp för hand så gott det går. Men alla programsnuttar går dessvärre inte att radera bort.

Jag har en spegelkopia av datorns hårddisk från medlet av december 2007. Men jag vågar mig inte på att återställa innehållet på hårdskivan. Varför? Jo, mina försök med om-installationen av multimediaspelaren RealPlayer 11 Plus fungerar inte på den gamla återställningspunkten i Windows. Bäst att ta skeden i vacker hand och avstå från programsviten Nero 7 Premium i den stationära Scaleo hemdatorn.

Det ligger en viss rättvisa inbäddad i min uppoffrande gest. Jag har nämligen programsviten Nero 7 Premium i funktion också i den bärbara Amilo hemdatorn. Men jag har regelvidrigt betalt licens för användning bara i en enda dator. Det är nog bäst att ändå undvika köra nätuppdateringar av programsviten Nero 7 Premium i den bärbara Amilo hemdatorn.

Det enda goda i saken i nuet är att andra program nu snällt går med på att uppdatera sig.

Uppdatering:

Men - i samband med alla putsningar har multimediaspelaren RealPlayer 11 förlorat sina Plus-tillägg. Det går bland annat inte mera att bränna dvd-skivor.

Jag har kopian kvar av den nedladdade uppstartaren (bootstrap) till RealPlayer 11 Plus-installationen kvar. RealPlayer 11 Plus laddar sig ner från nätet och går snällt med på att installeras och aktiveras på nytt. Brännarfunktionen uppdateras och nu kan jag igen bränna dvd-skivor.

Uppdatering:

Baklåset i bortputsningen av Nero är löst. Nero Clean Tools putsar bort de sista rudimenten. Och nu lyckas installationen av originalversionen Nero 6 Express. Men uppdateringen till kurant programversion vållar bekymmer. Programpaketen är alternativa. Men nu hjälper Systemåterställningen i den förivringen. Stationära Scaleo-hemdatorn återfår Nero StartSmart och NeroVision. Trägen vinner.

Uppdatering:

Uppgraderingen vidare till Nero 7 Premium lyckas däremot inte. Installationen avbryts abrupt. Systemåterställningen korrigerar lyckligtvis den automatiska av-installeringen av uppdaterade Nero 6 Express tillbaka. Men - Nero 6 Express fungerar inte till belåtenhet.

Och nu fungerar den normala avinstallationen inte alls. Men - Nero Clean Tools sköter lyckligtvis av-installationen av Nero 6 Express med bravur. De sista Nero-rudimenten låter sig putsas bort för hand. Tomt bord - och en komplett ny-installation av Nero 7 Premium. Och det lyckas. Stationära Scaleo hemdatorn är igen försedd med Nero 7 Premium Reloaded.