Skivbolagen skjuter sig i foten

Mitt hem är ett laglöshetens näste.

Jag tillhör den skara som laddar ned musik lagligt i stället för via Pirate Bay och dylika ställen. Men jag känner mig som Don Quijote som slåss mot väderkvarnarna. Alltså inte mot den folkrörelse som laddar ned musik via nätet, utan mot musikindustrin som försvårar för oss som faktiskt tycker att 9,90 euro för en musik-cd är hyfsat billigt. Och jag fortsätter att tanka ned lagligt. Men efter det tar lagligheten slut. Skivbolagen skjuter sig själva i foten med att göra det så svårt att vara genomlaglig.

Jag har i dag över 200 lagligt köpta låtar, och jag har använt iTunes för att synka med mp3-spelaren iPod nano.
Dessutom har jag använt Media Player för att låsa upp cd-kopior för att spela musiken i mp3-format. Det är säkerhetskopior som går att läsa in på vilken som helst dator eller mp3-spelare. Jag har testat processen för att försäkra mig om att inga licensfiler binder musiken till en viss dator. Det är ett utmärkt skydd mot krasch på datorn. Men säkerhetskopiorna gör mitt hem till ett laglöshetens näste.

Jag går ibland tillbaka till 90-talets beteende och köper cd-skivor i musikshoppen. Sist Enyas Amarantine och Abbas Number Ones. Ingendera syns bjudas ut på rea. Priset 22.40 euro per cd verkar blodigt? Vardera cd-albumet kunde köpas för 9,90 euro på iTunes. Vad får jag då för extra 12,50 euro (80 mark)? En tom cd+r går ut på 0,90 euro, en cd+rw på 1,40 euro. Med lite extra besvär kan jag kanske slippa straffavgiften för hembränning?

Ljudkvaliteten på köpt musik-cd är bättre än i nedtankad musik i aac-format. Och kvaliteten blir inte bättre av att musiken konverteras till mp3-format. Lika mycket besvär får jag se vid bägge köpalternativen. Åtminstone tidsmässigt. Fast visst retar det mig att jag måste lägga in informationen om musiken på nytt. Media Player för nämligen inte informationen över från en iTunes-cd i rippat mp3-format.

En köpt musik-cd bränns ordentligt? I så fall kan jag ännu spela samma cd-skiva om 15-20 år. Innehållet på en hembränd cd-skiva måste däremot brännas på en ny cd varje 4-5 år. Kanske oftare?

Upphovsrätts- och antipiratismbyråerna anser enögt att fildelning är samma som att stjäla en bil - att det är omoraliskt och dessutom olagligt att gratis ladda ned upphovsrättsskyddad musik. Men trots att lagen förbjuder den här formen av nedladdning sysslar hälften av de unga i Finland med fildelning. Men i vilken mån påverkar detta musikindustrins vinster? Inte nödvändigtvis ersättningarna till kompositörer, band och musiker.

Piratbyrån i Sverige startades för att stödja alla som vill kopiera information och kultur fritt. Ett mycket bejakansvärt initiativ. De organiserar inte piratkopiering utan vill ge en annan syn på saken än den som upphovsrättslagen ger. De anser med rätt att fildelning främjar mångfalden inom musiken. Internet ger unga chansen att upptäcka musik som de annars aldrig skulle ha upptäckt. De laddar ned och provar innan de bestämmer sig för köp. Då de inte köper en massa skivor sparas pengarna och de har i stället råd att se sina favoritartister uppträda live. Detta är en ekonomisk fördel för kompositörer, band och musiker. Men inte för musikbranschen.

Musikbranschen borde tänka om och komma på nya innovativa idéer för att tjäna pengar på musik. Musik i dag handlar inte bara om att spela in musik och släppa det på skiva. Det handlar om en upplevelse, att lyssna på musik och dela upplevelsen med andra.

Ubuntu för en valhänt människa

Jag beställer en färdig Ubuntu-cd.

Min väg till Linux syns bli lång, slipprig och törnebeströdd. Jag tvingas konstatera att jag varken bemästrar nedladdning eller cd-bränning. Inte när det är fråga om Linux.

Nåja. Skam den som ger sig. Jag har varit in på nätshoppen på Linuxcomp.net i Finland och beställt en färdig cd-skiva. Priset 7 euro är inbetalt på nätshoppens bankkonto i ett nafs. En färdig cd-skiva med Ubuntu 7.04 (i386) kommer på snigelposten.

Dagen efter inbetalningen. Faktiskt. Det är en komplett installations-cd på 697 MB. Med färdigt uppackade mappar och filer. Och tryckta instruktioner på cd-fodralet. Samt en fin presentation och introduktion på Windows - med ytterligare instruktioner. Ingenting oöverkomligt för en van Windows-användare. Och det är faktiskt en live-cd. Omstart av datorn. Ubuntu 7.04 startar upp från cd utan problem.

Jag har färdigt en en säkerhetskopia av Windows-partitionen på hårdskivan avspeglad på nätdisken. Och så gör jag en säkerhetskopia på hårddisken av Ubuntu-skivan. Som jag bränner till en ny cd-kopia. Men. Det blev ingen boot-cd av den. Jag bränner en cd-/cd-kopia direkt i Nero Express. Och nu! Nu blev det en fungerande boot-cd av den.

Installationen av Ubuntu 7.04 är inte alls oöverkomlig. Guidningen är lika fin som i Windows. Men i de fall ordbruket avviker från Windows får jag ta till gissningar - på egen risk. Med fjärilar i magen låter jag Ubuntu fixa till sina partitioner på hårddisken. Samt ordna om Windows-partitionen. Fällor med risk för Windows-utrotning presenteras men jag står på mig. Och lyckas. Jag får faktiskt till stånd en dator med Dual Boot. Med valbar uppstart med MS Windows XP eller Ubuntu 7.04 Feisty Fawn.

Omstart av datorn. Ubuntu och Windows kör checkdisc på varsinna delar av hårddisken. Omstart på nytt. En svallvåg på 72 uppdateringar tränger på. Automatiskt faktiskt. Fixar av programfel och säkerhetshål i Ubuntu 7.04. Omstart igen. Jag fixar till layouten på Ubuntu-arbetsbordet. Webbläsaren Mozilla Firefox finns. Kontorsprogrammet OpenOffice finns. Grafikprogrammet Gimp finns. Jag installerar e-postklienten Mozilla Tunderbird från on-line programbanken, repositoren.

Linux-operativsystemet Ubuntu anses vara perfekt för dem som skriver, surfar eller lyssnar på musik med datorn. Gillar man att redigera bilder tagna med digitalkameran blir det heller inga problem. Det ska kollas.

RC7000 - Den ultimata combon

Dvd är en vetenskap - i sex akter

Combo-spelaren RC7000 är en s.k. multiformat dvd-inspelare med stereovideo och dv-ingång. Den spelar in till dvd från tv eller videokamera. Med digital kvalitet (576p). Och så kan den användas som videobandspelare (vhs).

Den ultimata combon. Dvd-inspelare och videobandspelare. Multimediaspelaren LG RC7000 Combo har visserligen inte hdmi, men den har analog komponent anslutning. En stereo video komponent utgång med dual progressive scan förbättrar en aning på kvaliteten på filmer på videokasett (576i till 576p).

Att spela in på dvd-skiva eller på videokasett är inte svårare än vanligt. I inspelningsläget +rw kan hela kapitel redigeras (raderas, flyttas, kombineras) - men tyvärr inte klippas (delas). Inte i inspelningsläget +rw. Mångsidigare redigering kan visserligen göras i inspelningsläget vr (dvd-rw). Men då är skivan inte mera avspelningsbar som en konventionell dvd.

Finessen i RC7000 är enkel kopiering mellan dvd och vhs. Endast en knapptryckning. Mycket praktiskt. Kopieringen från dvd till vhs går enkelt. Men inte tvärtom. Kvaliteten på videobandspelaren är problematisk. Videobandets stillbild flimrar hysteriskt i pausläget. Det betyder i praktiken att varken flimret eller reklaminslagena kan dubbas bort. Och inte heller klippas bort. Inte i inspelningsläget +rw. Mycket opraktiskt.

Först efter det att dvd-skivan avslutats (finaliserats, försetts med navigeringsmeny) kan den avspelas som en konventionell video dvd på datorn. Och endast dvd+rw skivor kan återanvändas efter finalisering. Bra att veta.

Dvd inspelning är en hel vetenskap - i sex akter. Till det yttre ser en cd och en dvd likadana ut. Den stora skillnaden är mängden information de kan lagra. En cd klarar 700 megabyte. En dvd rymmer 4,7 gigabyte. Det finns inte mindre än sex skivtyper att välja bland. Jag börjar med att välja r eller rw. För att kunna radera och skriva nytt måste jag välja rw. Ska jag välja cd är r och rw det enda jag behöver hålla ordning på.

Att välja dvd för bränning är komplicerat. Här finns två olika tekniska system. Plus (+r, +rw) och minus (-r, -rw). Lyckligvis levereras nya datorer och dvd-spelare med brännare som klarar av både plus och minus. För att fritt kunna radera och skriva nytt måste jag välja +rw. Men då går jag förstås miste om redigeringsmöjligheterna i -rw, i inspelningsläget vr. Mycket opraktiskt.

Att redigera bort flimmer och reklaminslag från dvd-inspelningar är något jag vill återkomma till. Med en för ändamålet passlig programvara. Kanske Nero 7 Premium Reloaded? Tills dess får jag excersera till fenomenet HD Ready.

Spegelkopia av datorns hårddisk

Nostagitripp till webbens barndom.

Behåller man datorn några år är sannolikheten stor att man någon gång kommer behöva installera om operativsystemet, inte minst om en hårddisk går sönder. Det är jobbigt att förlora viktiga filer vid en datorkrasch. Att installera om Windows och alla programmen med alla uppdateringarna och inställningarna är tidskrävande. Gratisprogrammet Drive Image XML är ett smart program som hjälper mig med detta. Det låter mig skapa en exakt kopia av innehållet på datorns hårddisk.
Inklusive Windows och alla inställningar.

Att byta upp sig till en ny dator på Windows XP behöver inte heller betyda en total och tidsödande ominstallation av Windows och alla programmen. Drive Image Xml flyttar samtliga program och andra typer av filer, även sådana som är gömda av operativsystemet. Men. En migration till en dator på Windows Vista kräver säkert utförligare förberedelser.

Upphovsmannen till Drive Image XML har inte lagt särskilt mycket krut på det grafiska. Grafiken bjuder på en nostagitripp till webbens barndom (1994). Men programmet är i gengäld stabilt och väl fungerande. Om min dator eller hårddisk kraschar kan jag snabbt och enkelt återställa allt. Drive Image XML gör jobbet på bästa sätt, även om en finsmakare kanske skulle önska sig mer intuitivt gränssnitt.

För att ha riktig nytta av Drive Image XML har jag en extern Maxtor-nätdisk kopplad till datorn. Visserligen kan jag alternativt spara hårddiskkopian på en avgränsad del av hårddisken om jag vill. Men skulle hela hårddisken krascha så försvinner även säkerhetskopian.

Om datorn eller hårddisken kraschar för jag normalt datorn till it-verkstaden. Datorn återställs i de flesta fall till det läge den var i när den köptes. Jag kan alternativt själv köra min egen Recovery CD. Återställningsskivan (Recovery CD) blåser också ut allt innehåll på hårddisken och återställer datorn till det läge den var i när den köptes.

Fördelen med Drive Image XML är att jag slipper lägga in alla, efter kraschen eller datorköpet, installerade program igen vid en eventuell ominstallation. Och jag slipper dessutom på nytt lägga in alla Microsoft & Co säkerhetsuppdateringar. Utöver att jag kan flytta allt innehåll över till en annan hårddisk kan jag också att återskapa enstaka filer från kopian. I och med att kopiorna lagras i ett öppet filformat (.xml och .dat) kan de öppnas och bearbetas även av andra program.

Gratisprogrammet Drive Image Xml fungerar under Windows XP eller Vista. Det kräver en rätt nyter dator. Minst 256 megabyte centralminne.

Eftersom säkerhetskopiering är tämligen resurskrävande låter jag datorn stå för sig själv en tid. Jag är förberedd på att låta den stå över natten. Men min spegelkopia kommer till på knappa timmen. Så klart. Jag har endast utnyttjat 12% av befintliga 149 gigabyte.

Linux är inte av denna världen

Hur jag än gör så laddas Windows.

Min väg till Linux syns bli lång, slipprig och törnebeströdd. Jag har en solid rutin i att ladda ned program på nätet. Det känns därför naturligt att ta till en helt egenhändig lösning. Som är gratis dessutom. Nedladdningen av Ubuntu (ubuntu-7.04-desktop-i386.iso) går alldeles utmärkt. Efter 50 minuter har jag en iso-fil på 698 MB på hårdskivan.

Följande steg är att bränna iso-filen på en data-cd.

Brännarprogrammet Nero Express är inte heller främmande. Det är bara att sätta in en tom cd-skiva och starta upp Nero Startsmart. Och efter 10 minuter har jag iso-filen på data-cd. Och en snygg bild på cd-fodralet.

Jag kollar detaljer om hur man kommer igång med Ubuntu-installationen. Det är alltså bara att sätta in cd-skivan - och släcka datorn - och starta upp den på nytt. Men. Hur jag än startar om så laddas MS Windows XP. In i Setup. I stationära Scaleo (Tab, Del) var cd-boot färdigt aktiverat. Så också i bärbara Amilo (F2). I Amilo finns t.o.m. valbar boot-möjlighet (F12, Esc). För säkerhets skull fixar jag till Setup (för cd-boot) en gång till. Men. Hur jag än startar om så laddas datorn upp med MS Windows XP.

Jag bryr mig inte om att ladda ned Ubuntu på nytt. Men jag bränner till provs en ny version som s.k. startbar-cd istället. Ja. Någonting startar nog upp. Men vid det skedet som jag blir avkrävd en diskett kastar jag in handduken. Jag konstaterar att jag varken bemästrar nedladdning eller cd-bränning. Inte när det är fråga om Linux-operativsystemet Ubuntu 7.04.

Nåja. Skam den som ger sig. Jag går in på nätshoppen på Linuxcomp.net i Finland och beställer en färdig cd-skiva. Priset 7 euro är inbetalt på nätshoppens bankkonto i ett nafs. En färdig cd-skiva med Ubuntu 7.04 (i386) är på kommande på snigelposten.

Gizmo Project är en nytänkare

Jag behöver både Skype och Gizmo.

Med ip-tjänsten Skype både ringer och chattar jag gratis mellan två datorer. Men det förtretliga med Skype är att jag inte kan kommunicera med vänner och bekanta på konkurrerande ip-tjänster. I synnerhet inte med ungdomar som föredrar Windows Live Messenger för dens fenomenala fildelningsegenskaper.

Så då måste jag alltså kunna använda båda två - sida vid sida?

Det är inte helt oproblematiskt.

Skype-konkurrenten Gizmo Project är en nytänkare. Med Gizmo kan jag ringa och chatta med alla som har Google Talk - om jag så vill. Programmet bryter hela tiden flera murar till sina konkurrenter. Med Gizmo Project kan jag numera också prata och chatta med alla som har Windows Live Messenger - eller fornstora eleganten Yahoo Messenger. Verkligen praktiskt.

Skype erbjuder visserligen gratis nätsamtal, men tjänar pengar på avgiftsbelagda tilläggstjänster. Väljer jag istället Open Source-konkurrenten Gizmo blir även samtal till vanliga mobila och tråduppkopplade telefoner gratis. Jag ringer gratis till 60 länder - också Finland och Sverige, och Portugal. Den enda haken är att den jag ringer också måste registreras som Gizmo-användare. Men det är gratis. Det är faktiskt inget problem. Med lite fusk kan jag själv registrera aktiva samtalsparter.

Jag kör programmet Gizmo Project på en helt vanlig internetuppkopplad dator och pratar sedan via headset. Men tyvärr inte via min fina kombitelefonlur. Annars går konferenssamtal, personifierad röstbrevlåda och bandning av samtal hur bra som helst. Videosamtal erbjuds inte - men det är ingen stor brist. Men det är möjligt att skicka textmeddelanden. Telefonsamtal till eller från fasta och mobila telefoner kostar - precis som i SkypeOut/SkypeIn.

VoIP (Voice over IP) växer snabbt. Skype använder ett eget stängt protokoll istället för den öppna standarden SIP (Session Initiation Protocol). Med öppna standarder kan jag använda min favoritklient och ändå kommunicera med alla andra. Det är så e-posten fungerar och jag ser det som en självklarhet att det ska bli så för VoIP också. Den stora fördelen är att Gizmo Project använder den öppna standarden SIP för VoIP. Även för Gizmo-chatten används ett öppet protokoll. Precis som det ska vara alltså.

Men Gizmo Project löser dock bara öppenheten mellan Skype-konkurrenterna. Jag kan inte kommunicera mellan Skype och Gizmo. Så då måste jag alltså kunna använda båda två - sida vid sida? Och det är inte helt oproblematiskt.

Konkurrerande portabla program

PortableApps erbjuder storfavoriter.

För dig som vill arbeta med dina egna program och dokument, oberoende av vilken dator du använder, är ett portabelt usb-fickminne (USB Flash Drive) en praktisk lösning. Sandisks självstartande U3-fickminne är en strålande lösning om du dessutom föredrar konkurrerande alternativ till Microsofts bruksprogram.

Det finns en mängd U3-program att använda - eller att prova på. Det enda jag saknar är en gratis, bekant portabel Media Player. Men. Som så ofta hittar man komplementen hos konkurrenten.

PortableApps.com bjuder på en mängd portabla gratisprogram. Antivirusprogrammet Clamwin. Grafik- och bildbehandlingsprogrammet Gimp. Ljudredigerings- och -bandingsprogrammet Audacity. Musik- och videospelaren VLC Media Player. Bild-, ljud- och videofilerna följer med - och uppdateras - i fickminnet. Mycket praktiskt.

Konkurrenterna samsas alldeles utmärkt på samma Sandisk usb-minnespinne. Skillnaden är den att PortableApps inte förutsätter något färdigt preparerat usb-flashminne som Sandisk. Vilken som helst usb-minnespinne med motsvarande prestanda duger. Administrationen sköts på samma sätt (Suite Menu, Launchpad). Och bägge menyerna kan öppnas samtidigt.

PortableApps bjuder givetvis också på storfavoriterna. Telefoniprogrammet Skype. Webbläsaren Mozilla Firefox. E-postklienten Mozilla Thunderbird. Kontorsprogrammet Openoffice. Alla office-dokumentena följer med - och uppdateras - i fickminnet. Likaså webbläsarens favoriter samt e-postklienternas meddelanden - och adressböckerna. Alla inställningar är som hemma. Mycket praktiskt.

De flesta programmen uppdaterar sig lekande lätt till nya versioner. Några kräver att gamla versioner först ska avinstalleras innan man kan ladda ner och installera nya.

Vilkendera ska jag då använda? U3 Smart Drive eller PortableApps? Jag använder mig av bägge två. På samma Sandisk usb-pinne. Men du som är händig och datorvan kan skapa U3-versioner av programmen i PortableApps. Och ha alla dina program på en U3 Launchpad. Här är en modell hur man gör en U3-version av VLC Media Player.

Koppla grammofonen till datorn

Vinyl raspar fast skivan ser ren ut.

Jag har en anspråkslös samling vinylplattor som jag inte har för avsikt att skilja mig från. Men på äldre dagar så har jag blivit mer bekväm. Så att vända på skivan efter 15-18 minuter lockar inte så mycket längre.

Jag vill så gärna passa på att digitalisera mitt skivmaterial medan jag fortfarande har mina gamla apparater kvar. Och medan de ännu fungerar. Då kan jag spela upp musiken med dagens teknik. Ja, det känns som en riktigt god idé.

Stereoanläggningen och skivspelaren ligger kvar på hyllan. Orörda. Allt sedan 1988.

Innan jag rusar iväg och investerar i en ny usb-skivspelare gör jag några provlyssningar på stereon först. Någon inbiten vinylentusiast är jag inte. Det kan aldrig skada att investera 3 euro i en sladd - mellan stereon och datorn. Den kostar mindre än en musik-cd. Och så kan jag jämföra ljudkvaliteten i en Abba-inspelningen från vinylplatta med ljudet från en nyanskaffad Abba-skiva på cd.

Nya skivspelare går knappt att få tag på. Men om min gamla skivspelare (Kenwood Turntable KD-2033) går sönder köper jag knappast en ny. En skivspelare är dessutom ganska klumpig och utrymmeskrävande. Det lär nog inte bli någon lättvindlig nyinvestering på 180 euro för Ion usb-skivspelaren Turntable?

Min första åtgärd är att damma av och putsa upp stereoanläggningen och skivspelaren. Min skivsamling är från 60- och 70-talet. Ganska ordinär. Kvarparten är i kartonger på vinden. Jag tar fram två Abba-skivor. Och så kommer påminns jag vad det vad för problem med vinylskivor. Statiskt laddat damm. Putsmedel och borstar fanns kvar. Men det tar en god tid innan jag har dessa två vinylskivor i spelbart skick. Skivspelaren får plats på bokhyllan. Drivremmen har jag förnyat 1989. Och skivspelarens kabel till stereoanläggningen räcker till.

Så påminns jag strax om den andra nackdelen med vinylskivor. Skivorna raspar. Fast de ser så rena och dammfria ut. Jag har blivit kräsen sedan den digitala tekniken kom in. Det känns allt mindre lockande att plocka fram gammalt material. Men jämföra vill jag. Jag investerar 3 euro i en kabel. Kabeln har i ena ändan en 3,5 mm stereopropp för datorns ingång (line in) och två rca-hankontakter för utgången (line out) i förstärkaren i stereoanläggningen (Kenwood Receiver KR-5160).

Stereoanläggningen har redan på 80-talet flyttat från vardagsrummet till biblioteket. Arbetsrummet med den stationära hemdatorn är i andra ändan av huset. Inga toklånga kablar här inte? Jag installerar i stället det mp3-fixade ljudredigerings- och inspelningsprogrammet Audacity på den bärbara Amilo-datorn. Datorn får lätt plats på bokhyllan. Och den nya kabeln till stereoanläggningen räcker till.

Vad roligt. Inspelning på Audacity av musikstycken från en vinylplatta är faktiskt lättare än inspelning av musikstycken från vinyl till kasettbandspelare.

Interaktivitet med poll i bloggen

Man kan väl alltid fråga till råds?

Blogger har lagt in en ny funktion - en interaktiv röstningsfunktion - en poll (gallup). Och jag har lagt in poll-funktionen i marginalen på min blogg. En bra grej, tycker jag, eftersom pollar man hittar på nätet därute mer handlar om att utsätta besökarna för reklam än om att rösta.

En fin grej med Blogger-pollen är att man på ett väldigt lätt sätt kan sätta upp en tidsgräns.

Att göra sin temasajt riktigt interaktiv, så att också besökarna kan bidra till innehållet, var i webbens ungdom ganska krävande. För att göra det behövde man kunna programmera - eller skriva script. Idag är det lätt att använda någon av de många gratistjänster för interaktivitet som finns att hitta på internet.

Ett exempel är den fristående tematjänsten Webvoter, men det finns många andra att välja på. Webvoter är fin för att den har hjälptexter på svenska och att den har ganska många olika saker att bjuda på. Man kan bland annat göra omröstningar, gästbok, diskussionsforum och frågesport. Röstningstjänsten Pollhost.com bjuder på en inbäddad variant.

Free polls from Pollhost.com

Svarar du på gallup?

Ja - alltid Nej - aldrig Jag vet inte

En fin grej med bloggar är kommentarfunktionen. Som tyvärr alltför ofta måste stängas av för att hålla spammare ute.

MacBook Pro för 2.850 euro

Ingen ids göra virus för för så få.

Ju mera jag hör om de vardagliga begränsningarna i hanteringen av programvarorna i Apples gränssnitt Mac OS X Tiger, desto säkrare verkar en satsning på Boot Camp-virtualtekniken med MS Windows i Mac-dator. Om det nu en gång ska vara en Mac-dator. Mac OS X Tiger innehåller numera en rad olika funktioner och tekniker som gör det möjligt för Mac-datorer och pc-datorer att fungera problemfritt tillsammans. Bra.

En Mac och en pc kan ingå i samma Windows-nätverk, kan enkelt dela filer och använda samma externa enheter, som skrivare, bildläsare och kameror.

Kanske en wireless-born MacBook Pro med 17-tums vidbildskärm? Med minst 2GB centralminne. Och ett snabbt, Vista-kompatibelt grafikkort med 512MB minne. Samt dvi-adapter för AV-miljön. Oundviklig anskaffningskostnad på minst 2850 euro? Dubbelt mer än vad en motsvarande pc-dator kostar. Plus 300 euro för MS Windows Vista Home Premium. Och en förnämlig vink om varför Mac-ägarna är så få. Men så får man också två datorer i ett och samma paket.

När inbitna Mac-ägare hör pc-folket klaga över virus skänker de en tacksam tanke till att Mac-ägare är så få att ingen ids göra virus för dem. Men det betalar sig inte att vara helt enögd. Det finns väldiga fördelar med pc-datorer. Programutbudet är enormt jämfört med Mac-plattformen. Och allting i pc-omgivningen är kompatibelt. Dessutom har det mesta av användarvänligheten numera spillt över i pc-världen. Och när det nu har kommit Mac-datorer med MS Windows är gränsen mellan Mac och pc nästan utsuddad. Men bara nästan.

Den gamla Mac-plattformen har ersatts av datorer med Intel Core Duo-processorer. Det sista argumentet mot att skaffa en Apple-dator har försvunnit med Boot Camp, ett litet fiffigt program som låter mig installera och köra Windows på en Mac-dator med Intel-processor. MS Windows körs, när det är installerat, på en egen partition med full kraft. Jag får det bästa ur två världar: Apples elegans och unix-operativsystemet Mac OS X Tiger - samt Windows-världens enorma program- och tjänsteutbud. Det är faktiskt som att äta kakan - och ändå ha den kvar.

Apples Mac-datorer har i egentlig mening inte varit konsumentdator. När drygt nio av tio användare utnyttjar pc-datorer med MS Windows är det inte alls förvånansvärt att företag och myndigheter i första hand tar fram lösningar för Windows-användare, snarare än för dem som använder Mac eller Linux. Det finns t.o.m. många webbtjänster som inte kan köras på Mac-datorer. Och som datoranvändare är jag främst intresserad av att kunna använda min dator till så stor nytta, och så stort nöje, som möjligt. Men tiderna förändras. Och Mac med dem. Morgondagens Mac börjar ha allt som definierar en bra konsumentdator. Snart också volym- och prismässigt? Det kan bli en verklig stötesten för Linux-datorn.

Men det är som bekant inte bara i Microsofts omgivning som det upptäcks säkerhetshål. Apple har haft fullt upp den senaste tiden och släppte för en tid sedan ett par patchar. En patch för Quicktime - ramverket för Apples multimediahantering. Täppt säkerhetshål i Samba, som används för fil- och skrivarhantering (alias utforskaren i MS Windows). Det är viktigt att komma ihåg att även om en viss miljö är hårdast utsatt för angrepp och elak kod så är ingen undantagen. Apples Mac OS omgivning må ha färre allvarliga säkerhetshål än MS Windows miljön, men Apples arroganta sätt att hantera dem påminner om Microsofts för fem år sen.

Digital-tv på semesterstugan

Mickelsböle fortsätter i rollen som reträtt.

Uppmuntrad av framgången med det digitala tv-tittandet på sommartorpet i Esbo Nupurböle beslutar jag mig för en digital tv-premiär på reträtten i Borgå Mickelsböle. Stugan i Mickelsböle är en sann reträtt. Stugan är uppe på ett berg. Åkrar så långt ögat når. Och ändå är det mindre än 40 km till Helsingfors, mindre än 10 km till Borgå.

En snabbkoll av tv-täckningen visar att Mickelsböle ligger inom Esbo huvudsändarens täckningsområde. Vis av erfarenheten från Esbo testar jag den här gången usb-porten med omsorg. Bärbara Amilo-datorn packas in i bärväskan. Och Anysee-digiboxen i bärväskans ficka.

Stugan sätts i semesterskick. Backen putsas upp till trädgård och gräsmatta.

Efter en välsmakande grillmiddag är det så dags för tv-premiären. Men. Inte en endaste tv-kanal går att uppbåda. Signalen är helt enkelt för svag. Stugan är belägen så att Helsingfors ligger bakom bergssluttningen. Den äldre generationen påpekar spydigt att det analoga tv-tittandet har i tiderna gått hur bra som helst. På en enkel svartvit bärbar tv-apparat. Med en enkel teleskopantenn.

Vilken snopen sorti. Väl tillbaka i Esbo, kollar jag bärbara Amilon och Anysee-boxen på nytt. Inga problem. Utmärkt kvalitet på tv-signalen.

En närmare koll på Digitas täckningskarta avslöjar först ingenting nytt. Så kollar jag nyhetsbulletinerna. Digita har utökat antalet hjälpsändare i maj 2007. 36 nya hjälpsändare. På vardera sidan om Mickelsböle. Bland annat i Nyby, strax öster om Borgå. Kanske det är fast på det? Bärbara Amilo-datorn och Anysee-digiboxen får följa med på en ny tripp till Mickelsböle. Skanningen hittar inte en endaste kanal. Teleskopantennen på Anysee-boxen är helt enkelt för klen.

Det digitala tv-tittandet kräver en riktad antenn? På en tillräckligt hög husmast? Kompletterad med en maffig signalförstärkare? I så fall kan jag kanske använda datorn och Anysee-boxen för tv-tittande. Det smarta med Anysee-boxen är nämligen att teleskopantennen är pluggad i ett ordinärt rf-antennjack. Men att göra en osäker investering i en supereffektiv ute-antenn är inte en gångbar lösning. Det får det nog bli så att stugan i Mickelsböle får fortsätta i sin roll som reträtt. Tystnaden är så kompakt att man kan ta på den. Åtminstone de dagar som fåglarna inte gormar så förskräckligt. Eller vinden susar öronbedövande i trädkronorna.

Linux för vanliga människor

Bäst att känna någon som hjälper.

Vägen till en på operativsystemet Linux baserad människovänlig hemdator (desktop eller laptop) har varit lång, slipprig och törnebeströdd. Linux har visserligen slagit igenom stort på serverfronten. Fenomenala programvaror som webbservern Apache, resursfördelaren Samba och databasen MySql förklarar ensamt Linux-succén.

Ända till slutet av år 2006 följde jag med rätt svalt intresse utvecklingen av Linux på desktop-fronten. Jag tyckte då att för att klara av det här måste man vara alldeles särskilt kunnig och extremt intresserad av system och programmering.

Sedan dess har mycket hänt med användarvänligheten och jag har på känn att det är dags att ge Linux en ny chans.

Linux erbjuds nu åt vanliga människor på flera fronter. U-lands-laptoppen kommer att levereras med ett nedbantat Red Hat färdigt installerat. Och datorleverantören Dell kommer år 2007 ut med flere Ubuntu desktoppar.
Red Hat? Ubuntu? Namnet Linux täcker faktiskt en enorm varia av Unix-baserade operativsystem för de mest varierande programvaror. För närvarande kan mer än 300 olika paketeringar av Gnu/Linux uppbringas på marknaden. Ubuntu skiljer sig dock klart från mängden i fråga om användarvänlighet.

Linux-operativsystemet Ubuntu har en variant där man skapar en cd-skiva med hela systemet. Man kan testa att starta datorn från live-cd och så kontrollera att det finns stöd för hårdvaran. Ubuntu kan fritt laddas ned på internet. Men ett relativt snabbt bredband är då att rekommendera. Det tar nämligen sin gilla tid att ladda ned Ubuntu. Och att bränna cd-skivan. Installationprogrammet på cd-skivan är nästan 700 megabyte. Den för många bekanta programvaran Nero Express räcker bra till för bränningen av cd-skivan.

Det är en stor fördel att ha en extra hårddisk, eller att skapa en egen partition, för Linux-operativsystemet Ubuntu - och de Linux-baserade applikationerna. Man startar valbart upp Windows eller Ubuntu. Installationen kräver rätt mycket av datorn - 256 megabyte centralminne och 4 gigabyte fritt utrymme på hårdskivan. Även om Ubuntu inte uttalar speciella prestationskrav på processorn är nog en rätt pigg och nyter pc- eller mac-dator att rekommendera.

Ubuntu verkar långt mer människovänlig än någon tidigare Linux-version. Men, det finns ännu alldeles för mycket att ta reda på och fixa till för en vanlig vardagsanvändare. Även om Ubuntu har kommit ett steg närmare användarvänlighet så är det en bra bit kvar innan vem som helst ska börja använda det. Än så länge kräver det att man är speciellt intresserad och vill installera ett system som är krävande, framför allt vid installation. Själva användandet av systemet, när det är installerat, klarar nog en suverän användare. Så känner man någon bättre insatt som kan installera systemet - och fixa till drivrutinerna när det behövs - då kan Ubuntu varmt rekommenderas.

För över vinylplattor till datorn

Vinyl blir digitalt medan du lyssnar.

Ions usb-skivspelare Turntable är storsäljare hos Firebox.com. Att ingen har tänkt på det förut. Den här nätta lilla usb-skivspelaren har ett inbyggt program som låter dig omvandla gamla vinylplattor till digital form. Medan du lyssnar.

Nu är det enklare än någonsin att föra över vinylplattor till datorn. Du behöver bara koppla in en sladd. Krångel med sladdar, ljudkort och boxar, som ska kopplas mellan stereon och datorn, har avskräckt många från att föra över sina gamla favoriter till datorn. Nu finns inga ursäkter längre.

För att det ska fungera krävs att man installerar ljudredigerings- och inspelningsprogrammet Audacity - ett gratisprogram som följer med på cd-skiva i paketet. Och det fungerar på både Windows och Mac. Musiken kan man få i formaten mp3 och wav. Skivspelaren klarar 33 and 45 rpm, samt har med hjälp av programvara stöd för 78 rpm. Med Audacity kan du dessutom kan tvätta ljudet och därmed förbättra ljudkvaliteten. Även om det påståendet skulle mötas av högljudda protester från en vinylentusiast.

Det hela är enkelt. Koppla in spelaren och starta programmet Audacity så är du igång. Sedan har du snart låtarna på datorn och kan bränna dem på cd. Eller konvertera dem till mp3 eller annat format. Du kan klippa i resultatet för att dela upp inspelningen på separata spår.

Hela härligheten kostar runt 180 euro. Det kan vara väl investerade pengar om du har en skön gammal skivsamling som ligger - men ingen skivspelare - eller aldrig orkar bry dig om att spela upp vinylplattor. En säljande steg för steg-instruktion med bilder hittar du på Firebox.

Jag har själv en anspråkslös samling vinylplattor som jag inte har för avsikt att skilja mig från. Men på äldre dagar så har jag blivit mer bekväm. Så att vända på skivan efter 15-18 minuter lockar inte så mycket längre. Både stereoanläggning (Kenwood Receiver KR-5160) och skivspelaren (Kenwood Turntable KD-2033) ligger kvar på hyllan. Orörda. Allt sedan 1988.

Jag vill så gärna passa på att digitalisera mitt skivmaterial medan jag fortfarande har mina gamla apparater kvar. Och medan de ännu fungerar. Då kan jag spela upp musiken med dagens teknik. Ja, det känns som en riktigt god idé.