Gammeldator med U3 i online

Lotshustrun tänder på Web 2.0.

Alla försök att installera Linux-operativsystemet Ubuntu 7.10 Gutsy Gibbon på gammeldatorn misslyckas.

192MB centralminne och 3GB hårddisk räcker inte.

Men, gammeldatorn har förutsättningar att klara sig med online-tjänster - i Windows:

. . . gammeldatorn är uppkopplad på ett snabbt 2MB adsl-bredband
. . . gammeldatorn kan använda hemmanätets externa hårddisk
. . . gammeldatorn boostas av ett mobilt 4GB Sandisk U3-fickminne

Jag riggar upp en slimmad Windows-dator med online-tjänster för nybörjaren. It-säkerheten optimeras. Gammeldatorn får samma slanka avast-antivirusskydd som Ubuntu-datorn. Det kvävande brandväggsprogrammet ZoneAlarm Firewall (40,7MB) ersätts av lättviktaren Primedius Firewall Lite 1.64 (0,7MB). Gammeldatorn startar upp windows, antivirus och brandvägg på fyra minuter.

Webbläsaren Mozilla Firefox 2.0 installeras på ett mobilt Sandisk U3-fickminne. Fickminnet sitter stationärt fastpluggat i gammeldatorns usb-port. U3-programtablån konfigureras till att starta upp automatiskt vid windows-uppstarten. Webbläsaren Firefox får också order att öppna sig automatiskt - med Google som sök- och startsida. Gammeldatorn använder samma webbaserade Google-tjänster som Ubuntu.

Ja - och det bästa av allt är att lotshustrun tänder på att prova på online-tjänsterna (Web 2.0) på gammeldatorn. Min uppgift är att transponera i Ubuntu-miljö lotshustruns nybörjarbehov. Hon är nybörjare av den rätta kalibern.
Från och med nu kan hon tryggt ta emot och läsa e-post från tjocka släkten, vänner och bekanta. Online Office-tjänsten Google Docs aktiveras automatiskt i GMail om Word- eller Powerpoint-dokument har bifogats till e-posten. Lotshustrun behöver inte ens kunna använda applikationerna.

För att bildavtittningen ska fungera i webbläsaren så måste operativsystemet Windows 2000 (SP4) informeras om att bildformaten (.gif/.jpg/.png) ska öppnas i U3-webbläsaren Firefox. Webbläsaren Firefox skalar automatiskt ner monstruöst stora foto-/bildbilagor till passlig bildskärmsstorlek.

Jag förser dessutom U3-webbläsaren Firefox med nödiga tillägg (ietab, ie view lite) för korrekt avläsning av ie-optimerade webbsidor. Det kan jag faktiskt göra eftersom webbläsaren Internet Explorer 6.0 (ännu) finns på gammeldatorn.
Detta är en klar fördel för windows-datorn. Jag har inte (ännu) lyckats installera webbläsaren Internet Explorer 6.0 (i Wine-miljö) på Ubuntu-datorn.

Bärbara Nemi är på kommande

Ett mångsidighetsunder i trådlöshet.

Min nya bärbara Dell xps-hemdator är på kommande (pdf-kopia). Hon är sobert svart med silvriga detaljer och hon heter Nemi. Dell XPS M1530 är given som vårens heta Apple-utmanare. Både till utseende och innehåll.

Min nya Dell XPS M1530 är ingen speldator. Och inte heller något bottenlöst multimedialager.

Jag tror dessutom att jag i framtiden får tilläggsresurser och hjälp av externa flash-minnen för minneshanteringen - och datalagringen.

En dator som inte bara är välbyggd ut i minsta krets utan även lockar med ett av marknadens snyggaste skal är faktiskt vårens mest kompetenta Apple-nemesis. Men Dell XPS M1530 är heller ingen budgetburk. 1.420 euro - transporterad till hemdörren. Det är dock bara hälften av vad en motsvarande MacBook Pro kostar.

Inuti min nya Dell XPS M1530 sitter en vardaglig 1,66GHz Intel Core Duo-processor - ackompanjerad av ett fräsigt GeForce 8600M GT grafikkort med 256MB dedikerat minne. Centralminnet är präktiga 3GB - men hårdskivan är bara 160GB. Operativsystemet är av praktiska skäl MS Windows Vista Home Premium.

Hdmi-koppling gör mobila Nemi till en värdig partner till vardagsrummets Sony RDR multimediacenter. Med 26-tummaren Sony Bravia i fonden. Utan stress av mobila Nemis anspråkslösa 15,4" Truelife-bildskärm.

Den digitala Anysee-tv-mottagaren kopplar jag direkt i antennätet. T-fördelaren för antennkabeln väntar redan på att komma i användning. Inbandningar och visningar i SVT Play kommer i en helt ny dager i en kompetent och spänstig mediedator som Dell XPS M1530.

Mobila Nemi är ett mångsidighetsunder i trådlöshet. Bluetooth. Wlan/Wifi, 3g/Hdspa. Sim-kortet till Soneras 3g-bredband är redan inskaffat. 3g-abonnemanget kostar 2 euro i månaden. Användningen i 384kbps (gprs) kostar under provtiden 90 cent per timme (max. 6,90 euro i dagen). Om 3g-bredbandets hastighet inte motsvarar mina förväntningar så säger jag upp Sonera-abonnemanget och beställer i stället ett extra Sim-kort till mitt beprövade 3g-bredband på Elisa.

Men det första jag gör när jag lyft mobila Nemi ur förpackningen är att uppdatera operativsystemet till MS Windows Vista Home Premium SP1.

Uppdatering:

Nemi anlände på skottdagen 29.2.2008 kl. 9.02

Säkerhetskopiering av Blogger

Bilder ingår dock inte för tillfället.

På jakt med den obändiga söklusten är en ensam och värnlös blogg. Att råka ut för att alla mina inlägg försvinner vore fasansfullt.

Man kan aldrig lita på att blogghosten (eller webbhotellet) har en helt och hållet säker backup-lösning. Saker och ting kan alltid gå fel.

Därför ska man ta extra backup av sina inlägg.

Lotsen Sven har minimerat förlustrisken med att publicera identiska blogginlägg hos minst två olika blogghostar (kopiera & klistra in). Det är jobbigt - det kräver en extra insats. Och dessutom låter sig inte bilder och inbäddade objekt (i olika stilmallar) klistras in lika enkelt som formatterad text. Jag föredrar själv tillsvidare att spara recepten till inläggen. Men, att återställa samtliga inlägg för hand känns inte bra.

En automatisk säkerhetskopiering - och automatisk återställning - lockar faktiskt.

Blogger Backup är ett gratisprogram för Windows som tar backup på hela min Blogger-blogg, inklusive kommentarer. Jag kan välja om jag bara vill ta backup på en del av mina inlägg, eller alla. Programmet gör en lokal Atom/XML-fil på hemdatorns hårdskiva. Tyvärr är det inte alltid lika lätt att återställa inläggen igen. Blogger.com har nämligen möjligheten till en s.k. captcha som man måste fylla in när man skapar ett inlägg. För att verifiera att man är människa. Turligen har jag inte aktiverat captcha på bloggen På jakt med den obändiga söklusten.

En annan tjänst för att ta backup på bloggen (oavsett bloggplattform) är den webbaserade gratistjänsten Blog Backup Online. Den läser dock endast av mina flöden så jag får av naturliga skäl bara backup på en del av det jag skrivit tidigare. Gratisversionen bjuder dessutom bara på 50MB webblagring.

BloggBackup.se är en annan lättanvänd webbaserad gratistjänst för att dagligen, automatiskt spara de inlägg som jag har på min blogg (oavsett bloggplattform). Tjänsten fungerar med alla bloggar som har ett såkallat RSS-flöde som kan användas för backup. Inloggningsuppgifter behövs för att tjänsten kunna göra backup på mer än vad mitt RSS-flöde tillhandahåller. Inloggningsuppgifter behövs också för automatisk återställning.

Bilder ingår dock inte för tillfället. Bloggbackup.se sparar enbart text samt dess formatering (html). Stöd för bilder, stilmallar och dylikt kommer kanske att komma. Automatisk återställning för fler plattformar än Blogger kommer senare. Andra plattformar kan dock återställas manuellt via Exportverktyget.

Värna om Visa-kortuppgifterna

Jag klickar med musen på fel länk.

Nero 7 Premium och RealPlayer 11 Plus har återtagit sina platser på skrivbordet. Jag är en visdom rikare. Windows-funktionen Systemåterställning rättar inte till alla mina misstag.

Nero 6 Express är ett ganska anspråklöst dvd-verktyg. Men då mina försök att återställa Nero 7 Premium misslyckats tar jag till dvd-bränningsfunktionen i RealPlayer 11 Plus för lagringen av mina videoredigeringar.

Men -
återställningen av RealPlayer 11 Plus genererar en extra fakturering på mitt Visa-kort. Automatiskt - utan någon som helst förvarning.

Jag vet nu vad jag gör fel. Både i fallet Nero och i fallet Real. Uppdateringar ska inte göras med vardagslogik och allra minst med alltför stor ärlighet i sinnet.

Lösningen till att återställa uppgraderingen Nero 7 Premium är att installera den på tomt bord. Som en separat, komplett programinstallation. Och tomt bord får jag till stånd med att avinstallera alla Neros programrudiment med serviceprogrammet Nero Clean Tools.

Lösningen till att återställa uppgraderingen RealPlayer 11 Plus är att ladda ner och installera gratisversionen på tomt bord. I stället för att skapa ett nytt Real-konto så meddelar jag att jag redan är registrerad. I och med inloggningen, och då jag insisterar på att det är gratisversionen jag vill ha, laddar sig RealPlayer ner och installerar sig snällt med intakta Premium-funktioner (RealPlayer 11 Plus).

Om jag i ärlighetens namn uppger att det är en Plus-version jag vill ha så genereras en extra fakturering på mitt Visa-kort. Automatiskt - obönhörligt. Det enda som behövs är att jag klickar med musen på fel länk. Och att jag har kortuppgifterna till mitt Visa konto registrerade på Real.

Jag raderar omedelbart mina kortuppgifter från Real-registret.

Kortuppgifterna för mitt Visa-konto behövs inte för återställning av RealPlayer 11 gratisversionen. Samma installationsteknik fungerar också på en annans dator. Min kompis har nu RealPlayer 11 Plus med intakta Premium-funktioner på sin dator. Utan en enda extra Visa-transaktion. Det lindrar aningen värken i mitt snikna sinne.

Som inloggad Real-medlem har jag för all del två olika länkar till buds för ominstallation av min betalda programvara. Men ingendera länken fungerar. Den ena länken för mig till ett meddelande om systemfel. Den andra erbjuder mig bara tidigare gratisversioner av RealPlayer.

Real bjuder givetvis inte på någon uppenbar responskanal på sin sajt. Och inga direkta e-postadresser heller. Den enda responskanalen jag hittar reagera inte alls på mina mejl. Real-sajten uppmanar till direkt telefonkontakt till supporten. I USA. Det ska jag snart prova mig på med min Skype-telefon. Och så har jag ju som Real-medlem adressuppgifterna till faktureraren. Jag kan försöka mig på den gamla hederliga snigelposten.

Jag har en minnesbild av att jag tidigare gjort trygga Visa-köp. Exempelvis på Apples musikshop iTunes. Och - i arrangemangen av mina Skype-krediter. Det är bäst att jag kollar in att de faktiskt, såsom jag minns, verifierar varje enskilt Visa-köp med min bank. Om jag inte får en förvarning så är det nog säkrast att jag raderar kortuppgifterna till mitt Visa-konto från dessa sajter också. Jag gör det kanske ändå.

Ymnighetshorn på skrivbordet

Fungerar oberoende av plattform.

Med nya version 11 har RealPlayer återtagit sin plats på mitt skrivbord med ett gäng nya funktioner som saknas i ordinära mediaspelare. Programmet kan spela upp både Flash-video och Windows Media-filer. Därtill har det förmågan att ladda ner Flash-video från YouTube och andra sajter med ett enkelt klick i webbläsaren (Internet Explorer, Mozilla Firefox, Apple Safari).

Multimediaprogrammet RealPlayer 11 är ett välfungerande mångsidighetsunder.

Jag använde tidigare främst VLC Media Player och Orbit Downloader för att spela upp respektive ladda ner flv-filer. VLC Media Player med sin fenomenala förmåga att hantera alla typer av videoformat är fortfarande i flitig användning. Men Orbit Dowloader har ersatts av RealPlayers insticksprogram i webbläsaren.

Om jag nöjer mig med att ladda ner videosnuttar från nätet och enbart tittar av dem i flv-format på datorn, så räcker det mångsidiga gratisprogrammet RealPlayer 11 Basic ensamt till. Åtminstone i windows-miljön.

Multimediaprogrammet RealPlayer 11 finns dock inte (ännu) till buds i linux-miljön. Och dessutom är Orbit Downloader också ett windows-program. Mina multimediala äventyr med Ubuntu i underlandet lider av bristen i jämbördighet. Jag kan för all del använda webbaserade online-tjänster för att ladda ner Flash-video från YouTube och andra sajter.

Mozillas webbläsare Firefox bjuder dock på en behaglig överraskning. Nämligen på det fenomenala Firefox-tillägget Video DownloadHelper. Nerladdningen av Flash-video fungerar då oberoende av plattform. Lika elegant på Linux-operativsystemet Ubuntu som på Microsoft-operativsystemet Windows. Lika väl som på mobila U3-program på usb-fickminnet.

Multimediaspelaren VLC Media Player trivs också alldeles utmärkt på alla plattformar.

Men begränsat till windows-miljön så är nog multimediaprogrammet RealPlayer 11 ändå enklast och behändigast för att ladda ner och spela upp Flash-videon.

Virtuella skrivbord på webben

Webb 2.0 funkar ju i alla OS-miljöer.

Att registrera ett gratiskonto på Diino.se går på en kick och det ger mig 2Gb utrymme för webblagring och fildelning. Överföringarna till och från Diino är säkrade på ett sätt som räcker också inom företagsvärlden.

Jag hämtar hem/installerar ett litet windows-program (som går att köra från en usb-pinne).

Och efter inloggning - är det bara att dra-och-släppa dokument, musik, videon eller något annat till Diino-kontot. Imponerande snyggt gjort är det också och allt på Diino-kontot har jag tillgängligt från varje nätansluten dator.

Det som verkligen lyfter Diino är möjligheten att dela ut webbmappar med lösenord - eller mejla en länk som gör att andra kan ladda hem en fil. Säker lagring är inte heller det enda Diino erbjuder - med ett användarkonto medföljer också krypterad e-post och möjligheten att strömma sin musik till vilken nätansluten dator som helst.

I grunden påminner de nya webb 2.0-tjänsterna om fildelningen i Diino. Men Diino är en windows-baserad tjänst. Webb 2.0-applikationer funkar ju online i alla OS-miljöer - i princip. Webb 2.0-multimediaskrivbord (som Wixi) och webb 2.0-projektskrivbord (som Stixy) öppnar sig direkt i webbläsaren.

Wixi - Ett multimediaskrivbord på nätet

Den webbaserade fildelningstjänsten Wixi.com är ett multimediaskrivbord som öppnar sig i webbläsaren. På skrivbordet lägger (laddar) jag upp mina multimediafiler - bilder, musik och film. Den integrerade mediaspelaren spelar upp materialet direkt i webbläsaren. De flesta filformat stöds. Det är bara att logga in på skrivbordet och så har jag tillgång till mina filer från vilken nätansluten dator som helst.

Det är skäl att vara medveten om att filerna är publika från början. Alla som är Wixi-medlemmar kan i princip se filerna. Jag måste aktivt ändra, när jag laddar upp, om jag inte vill att andra på Wixi ska kunna se filerna (och kopiera dem till sina Wixi-skrivbord).

Wixi handlar om att dela med sig av så mycket som möjligt. Man kan gå in på andras Wixi-bord, hålla muspekaren över en fil och välja att lägga den till sitt eget Wixi-skrivbord. Det är verkligen enkelt att kopiera andras multimediafiler. Det går också att skicka en länk till vänner och bekanta så att de kan se filen i webbläsaren - utan att behöva vara medlem på Wixi. Givetvis kan man också bädda in filen på bloggen eller webbsajten.

Begränsningarna i användningen är inte oöverkomliga. Jag kan ladda upp filer som är 100MB stora till mitt lagringsutrymme på 3GB och jag kan titta på 500MB av mina uppladdade multimediafiler per dag.

Stixyboard - Att planera på anslagtavla

På den webbaserade fildelningstjänsten Stixy.com kan jag gratis skapa anslagstavlor (stixyboards) i webbläsaren. Anslagstavlorna kan jag sedan dela ut till mina samarbetsparter. På anslagstavlan kan jag och samarbetsparterna placera små anteckningar, bilder, filer och att-göra-lappar. Man kan använda anslagstavlor för allt möjligt - att planera samkväm, projektarbeten eller publikationer.

Det hela syns fungera väldigt smidigt och lätt. Det är enkelt och roligt att jobba med Stixy. Det är ett intuitivt sätt att jobba utan mappar och olika dialogrutor. Men Stixyboard saknar tillsvidare egentliga respons- och chatverktyg för samarbetsparter att diskutera eller lämna feedback. Det minskar möjligheten att använda stixyboard som ett proffsigt projektverktyg. Kommunikationslösningar så som chat, mail och liknande är dock på väg. Stixy (beta) är som många andra webb 2.0-tjänster ett "work-in-progress".

Nybörjaren i online - i Ubuntu

Duka Linux-bordet för nybörjaren.

Även om Linux-operativsystemet Ubuntu har kommit ett steg närmare användarvänlighet så är det en bra bit kvar innan vem som helst ska börja använda det.

Om linux-bordet är färdigt dukat med online webbtjänster i Ubuntu så klarar en användare med anspåkslösa behov och behjälplig windows-vana av utmaningen med bravur.

Hemdatorn ska givetvis ha Ubuntu färdigt installerat och inställt. Ubuntu ställer rätt höga krav men datorn kan gott ha ett par år på nacken. Jag har själv en 2-årig stationär Scaleo hemdator i till mitt förfogande.

Den är försedd med en 1,8GHz processor, 512MB centralminne, 160GB skivminne, CD/DVD och nätverkskort. Alldeles tillräckligt med prestanda för Linux-operativsystemet Ubuntu 7.10 Gutsy Gibbon.

Användningen av online webbtjänster förutsätter å ena sidan uppkoppling på internet och ett snabbt bredband. Jag har själv ett 2Mbps adsl-bredband - men med lite tålamod räcker halva hastigheten till. Å andra sidan ska man också ha en webbläsare installerad på datorn.

I Linux-operativsystemet Ubuntu 7.10 Gutsy Gibbon är Mozillas populära webbläsare Firefox 2.0 färdigt installerad. Nybörjaren ska helst ha webbläsaren Firefox 2.0 färdigt inställd och framdukad på bordet. Och om Googles söksida är inställd till webbläsarens startsida så är allting klappat och klart för att surfa på internet.

Den nyttigaste online webbtjänsten är Googles e-posttjänst GMail. Googles sökmotor kan användas anonymt utan registreringstvång. Men användningen av Googles e-posttjänst GMail förutsätter registrering. Samma användarnamn och lösenord fungerar sedan i samspel med alla andra Googles webbtjänster. Och - det fina med GMail är att man får den på sitt eget språk - på svenska, om man så vill.

I samband med e-posttjänsten GMail och bilagornas hantering ska helst också online office-tjänsten Google Docs färdigt aktiveras för nybörjaren. Aktiveringen av en Google-tjänst innebär ju bara att man loggar in sig en första gång i webb-tjänsten. Man behöver inte ens aktivt använda eller kunna använda applikationerna.

Säkerheten i Linux stöttas av kontinuerliga funktions- och säkerhetsuppdateringar för program och paket inom Ubuntu. Jag uppdaterar programvaran i min Linux-dator minst en gång i månaden för att hålla den säker. Det är däremot inte absolut nödvändigt att installera en brandvägg i Ubuntu. De yttre ingångarna till systemet är i grundutförandet stängt. När Linux-ivrare hör folkets klagan över virus skänker de en tacksam tanke till att antalet Linux-pc är så förtvivlat litet att ingen ids göra virus för dem. Men jag anser ändå att - både brandvägg och antivirus måste dukas färdigt på bordet för nybörjaren.

Från och med nu kan nybörjaren tryggt ta emot och läsa e-post från tjocka släkten, vänner och bekanta. Online Office-tjänsten Google Docs aktiveras automatiskt i GMail om Word- eller Powerpoint-dokument har bifogats till e-posten. Man behöver inte ens kunna använda applikationerna.

Bilder och foton bifogas allmänt till e-posten. Webbläsaren Firefox 2.0 är det enklaste verktyget för bildavtittning. För att bildavtittningen ska fungera i webbläsaren så måste Linux-operativsystemet Ubuntu informeras om att bildformaten (.gif/.jpg/.png) ska öppnas i webbläsaren Firefox. Webbläsaren Firefox skalar automatiskt ner monstruöst stora foton/bilder till passlig bildskärmsstorlek. Mycket praktiskt.

Webbläsaren Firefox och online Google-tjänsterna ger en orutinerad nybörjare ett fullvärdigt it-medborgskap. En skrivenhet kan gott höra till utrustningen - men absolut nödvändig är den inte så här i början.

Uppdatering:

Det blev sammanlagt 85 säkerhetsuppdateringar på Ubuntu under februari 2008. Samt två omstarter av operativsystemet.

Filmredigering är inte alls enkelt

Webben bjuder på en online videokurs.

Gratisprogrammet Windows Movie Maker 2.1 är väl närmast till för att bearbeta hemvävda digitala filmsnuttar. Sådana har jag egentligen inga av. Om jag nöjer mig med att ladda ner videosnuttar från nätet och enbart tittar av dem i oputsat flv-format på datorn, så räcker det fenomenala gratisprogrammet RealPlayer 11 Basic ensamt till.

Men jag är tänd på att putsa till och samla på musikvideon på webben.

Multimediaprogrammet RealPlayer 11 laddar snällt ner videosnuttar i flash-format (.flv). Den webbaserade online-tjänsten Media-Convert konverterar gratis flash-videon till Windows videoformat (.wmv). Och med det är allt klart - för filmredigering i gratisprogrammet Windows Movie Maker 2.1. Ingenting märkvärdigt - jag bara putsar till i början och i slutet av musikvideon.

Men - en webbaserad online redigeringstjänst som Jaycut klarar jobbet lika bra. Och den putsade videomixen låter sig här också laddas ner i wmv-format.

Windows Movie Maker 2.1 är en användarvänlig men ändå rätt häftig lättviktare. Programmet kräver bara 10MB. En 1,4 GHz processor och 256MB centralminne räcker till, samt en par giga fritt skivutrymme för bearbetning av en 4-5 minuters videosnutt.

Användarmanualerna för Movie Maker kommer väl till pass vid inlärningen. Därtill bjuder webben på en förträfflig online videokurs för den första bekantskapen med Movie Maker. Videokursen kräver att gratisprogrammet Adobe Flash Player är installerat i datorn och att man har bredbandsuppkoppling. Men det är värt besväret.

Betalversionen RealPlayer 11 Plus bränner villigt videomaterialet på dvd-skiva. Det är ingen större skillnad i bildkvaliteten om originalet är i oputsat flv-format eller i finputsat wmv-format. Kvaliteten kan givetvis inte bli bättre än originalet.

Min passion att putsa till inbandade tv-filmer har löst sig elegant i multimediaspeldosan. Jag sköter filmredigeringen direkt på speldosans hårdskiva. Det tar mig numera bara tio minuter att putsa till början och slutet i filmen - och att samtidigt radera bort de insprängda reklaminslagen. Besväret belönas med möjlighet till snabbkopiering av filmen på dvd-skiva. En 2-timmarsfilm snabbkopieras på futta 25 minuter i Video-RW-format, och under 10 minuter i Video-R-format.

Koolt - mångfaldig it-säkerhet

Online virusskanningen är ju gratis.

Man ska absolut inte installera två antivirus (eller två brandväggar) i samma dator. Det är uppbyggt för att sluta i katastrof, eftersom programmen garanterat krockar med varandra och ställer till med totalt kaos.
Program som skyddar mot spioner (antispyware) kan man köra hur många man vill.

Brandväggen i operativsystemen Windows XP eller Vista är dock ovanligt social. Den går med på att passiveras om en annan brandvägg kräver det.

Men mångfaldig it-säkerhet är en legitim fråga, eftersom det är allmänt känt att inga antivirus klarar alla virus. Sålunda vore det i teorin bra att köra två olika virusprogram för att känna sig helt säker.

Som tur är går inte stora producenters antivirus med på att installeras i en dator som redan har ett annat antivirus installerat. Detta ställer visserligen till med problem för ovana nybörjare som exempelvis vid datorns anskaffning får gratisprogram i it-säkerhet på köpet - men bara för en kort tid - ibland bara för sex veckor. Av- och ny-installering är en krävande exercis.

Konsumentvänliga betalprogram i it-säkerhet är den orutinerade nybörjarens bästa vän. Men för en van windows-användare finns fullgoda gratisalternativ i it-säkerhet. Vilket antivirus som är det bästa är dock inte lätt att veta - eller att mäta.

Jag kör sporadiskt virusskanning med gratis online-program. Exempelvis - gratis säkerhetskontroll i Windows Live OneCare. Alternativt - gratis säkerhetskontroll med F-Secure Online Virus Scanner. Och månatligen - i samband med Windows uppdateringar - Microsofts Malware Removal Tool. Ja, online-antivirus kan faktiskt användas i datorn vid sidan om det installerade programmet

Online malware- och virusskanningen sker alltid med kuranta virussignaturer. Processens nackdel är tidsåtgången. Programmen är massiva mastodonter som först laddas ned - och sedan installeras på datorn - före den egentliga skanningen körs.

Programmen i it-säkerhet är resurskrävande - särskilt i uppstarten av datorn. Detta leder till att andra, mindre resurskrävande innovationer snart kan konkurrera.

Säkerhetsprogram som gör att datorn blir betydligt långsammare, kan exempelvis en yttre portvakt råder bot på. Fördelen med att använda en yttre portvakt är att datorns hårdvara inte behöver belastas när man har säkerhetsfunktionerna igång.

Portvakten kör en specialversion av operativsystemet Linux. När man pluggar in dosan i sin usb-port, och har installerat drivrutinerna, kommer portvakten att filtrera all trafik på datorn. Den använder Kasperskys antivirusmotor för att kolla efter virus, trojaner och andra skadliga program, och innehåller en komplett brandvägg som skyddar datorn mot attacker. Pris - 140 euro. Och då ingår tre års uppdateringar av säkerhetsprogrammen.

Detta kan betyda längre livstid för trötta datorer. Man slipper de långa nedladdningarna vid online virusskanning men kan ändå dra nytta av de mindre resurskraven. Utan att behöva avstå från den realtida virusskölden för det. Hurvida den yttre portvakten tolererar samexistens med andra installerade it-säkerhetsprogram får framtiden utvisa.

Uppdatering:

Undantaget från regeln: ThreatFire AntiVirus är ett gratis antivirusprogram som inte fungerar som vanliga antivirus. Istället för att använda sig av virussignaturer, vilka enkelt förklarat innehåller information om hur virus ser ut och fungerar, försöker ThreatFire hitta nya skadliga program baserat på hur datorn beter sig. Gratisprogrammet ligger i bakgrunden och kontrollerar program som körs. Genom att följa aktiva programs mönster, kan ThreatFire upptäcka ett virus (eller malware) innan installerade antivirus gör det.

Och ThreatFire ska faktiskt användas i datorn vid sidan om installerade antivirus.

Laglöst förbjuden fruktsamhet

Ingenting vunnet på att inte våga.

Jag har lyckats med konststycket att fixa till en fimstump på en dvd-skiva som snällt låter sig visas upp i multimediaspelaren i tv-miljön. I det trendriktiga Linux-operativsystemet Ubuntu 7.10 Gutsy Gibbon faktiskt.

Marizas fado-konsert i Lissabon är bränd på en kopieringsskyddad dvd-skiva. Betalprogrammet Nero 7 Premium Reloaded förvägrar mig en säkerhetskopia i samma dvd-videoformat som dvd-skivan.

Sonys multimediaspelare vägrar blankt att kopiera dvd-videoskivan på hårdskivan.

Jag är berövad mina eu-stadgade rättigheter som konsument. På något sätt retar mig ett så stramt tilltaget kopieringsskydd. Det enda sättet är att förfalla till laglöshet och låsa upp ett orättvist kopieringsskydd. Den förbjudna frukten lockar.

Ett blint hopp in i it-osäkerheten lockar däremot inte. Linux-operativsystemen anses vara minimalt riskbelagda för virusbesmittning. Linux-ivrarna är nämligen så förtvivlat få att ingen ids skapa virus för dem. Fritt fram för för riskabla experiment i Ubuntu alltså. Ingenting vunnet på att inte våga.

En handfull försök med dvd-filmomvandlaren OgmRip i Ubuntu - och jag får till stånd två funktionsdugliga ljudfilmsversioner. Den ena som en mp4-video med aac-ljud. Den andra som en avi-video med mp3-ljud. Av avi-videon med mp3-ljud konverterar beredningsprogrammet DeVeDe snällt en iso-spegelkopia för bränningen av dvd-videoskivan. Men inte av mp4-videon med en aac-ljud. Och videospelaren VLC bekräftar att iso-spegelkopian faktiskt innehåller en ljudfilm i dvd-videoformat.

Jag för över mp4- och avi-filmstumparna till usb-minnestickan i Linux-miljön och öppnar dem i Windows-miljö. Mp4-filmen kan endast visas som ljudfilm i videospelaren VLC - och som stumfilm i Windows Media Player och Nero Showtime. DVD-bränningen i Nero resulterar följaktligen också i en video i dvd-stumfilmsformat.

Avi-videon kan däremot visas i Windows-miljön som ljudfilm i videospelaren VLC och också i Windows Media Player och Nero Showtime. DVD-bränningen i Nero resulterar i en felfri dvd-ljudfilm i videoformat. Och innehållet i dvd-skivan låter sig också snällt visas upp som ljudfilm i Sonys multimediaspelare i tv-miljön.

En överraskning är att Windows Media Player visar upp mp4-stumfilmen och avi-ljudfilmen endast om multimediaspelaren Nero Showtime är installerad på datorn. En annan överraskning är att den i övrigt fenomenala mediaspelaren RealPlayer 11 varken tolererar mp4/aac- eller avi/mp3.

Sony demonstrerar dubbelmoral i sin inställning till kopieringen av den nyskapade dvd-videoskivan. Sonys multimediaspelare vägrar blankt att kopiera dvd-videoskivans originalversion på sin hårdskiva. Och den går inte heller med på att skapa en kopieringslista av den nya dvd-skivans videoklipp för kopiering på hårdskivan. Men Sony ger en oväntad responsvink om att kopieringsskyddet kan kringgås - med direktkopiering (Dubbing). Följaktligen är filmsnutten med Mariza nu på multimediaspelarens hårdskiva.

Ofjättrad webbläsare lockar

20% av Europa surfar med Firefox.

Mozillas webbläsare Firefox 2.0 har en verkligt stor brist i marknadsföringen. Den är endast förinstallerad på datorer med Linux-operativsystemet Ubuntu.

Må vara hänt att Firefox 2.0 är en bra webbläsare men den är endast åtkomlig för it-kunniga som klarar av att ladda ner programmet på nätet och att installera det på datorn. Firefox 2.0 är dock underbart lätt att installera. Och alldeles speciellt lätt om man har Internet Explorer 6.0/7.0 i användning från förut.

Allt besvär med inställningar och favoriter i webbläsaren faller bort som i ett trollslag.

Mozillas webbläsare Firefox 2.0 har egentligen bara en brist till. Den är usel på att visa upp webbinnehåll som är optimerat för konkurrenten Internet Explorer 6.0/7.0. Men den bristen går faktiskt att råda bot på i windows-miljön.

En av de unika fördelarna med webbläsaren Firefox är alla smarta tillägg som finns att ladda ner gratis. Bland annat tilläggen IETab (eller IEView), som gör att Firefox kan visa upp ie-optimerade nätsidors innehåll i Internet Explorer. Men detta förutsätter att man har Internet Explorer installerad på datorn. I windows-miljön är samspelet inget problem. Men i de konkurrerande operativsystemen Mac OS X och Linux/Ubuntu är det inte lika självklart.

Mozillas webbläsare Firefox 2.0 har snabbt blivit en storfavorit bland rutinerade it-ivrare. Framför allt i Europa, och speciellt i Finland. Enligt en färsk rapport surfar över 20% av de aktiva internetanvändarna i Europa med Firefox. Marknadsandelarna kommer till synes från Internet Explorer, då allt fler väljer att aktivt använda Mozilla webbläsare. Trots att it-ivrarna i regel också har Internet Explorer installerad - och i användning.

Rapporten avslöjar inte heller att it-ivrarna bara är en bråkdel av it-användarna. Troligen inte mera än 20% av alla aktiva it-medborgare. Och då mätningarna dessutom utförs mot facksajter ger resultaten en förvriden bild av verkligheten.

Jag använder själv till exempel Internet Explorer 7.0 aktivt till 50% - till 45% använder jag Firefox 2.0. Delvis som en portabel webbläsare på den smarta usb-minnestickan. Och numera också i alla Ubuntu-relaterade forskningsresor i windows-miljön. Och givetvis på mina trancendentala irrfärder i Linux-operativsystemet Ubuntu. Orsaken till min flitiga Firefox-användning beror inte enbart på tillägget IETab utan också på det smarta tillägget Foxmarks Bookmark Synchronizer.

IETab är visserligen tekniskt sett möjlig i Linux-operativsystemet Ubuntu (IEs 4 Linux) i Wine-miljö. Men excersisen i terminalfönster avskräcker mig. Kanske jag klarar mig utan Internet Explorer i online webbtjänster i Ubuntu.

Fem saker som många användare kommer att gilla med kommande Firefox 3.0:
1. Enklare nerladdningar: med bl.a. återupptagning av avbrutna nerladdningar
2. Bättre adressfält: med större text och bättre autokomplettering
3. Ny funktion för bokmärken: påminner numera om Utforskaren i Windows
4. Enklare att lägga in bokmärken: dubbelklicka på en ikon för att lägga in
5. Bättre minneshantering: Firefox ska inte längre ta så mycket minne

Mozillas webbläsare Firefox 3.0 utkommer på våren 2008. Nyheterna verkar trevliga men de kommer inte att påskynda min migration till Firefox 3.0. Inte förrän den nya versionen också finns som Linux-version i Ubuntu och som portabel U3-version för usb-fickminnet.

Fotoassistens i konkurrens

Picnic kan integreras med Picasa.

En kunnig finsmakare med enkla behov i bildhantering, har glädje av en närmare bekantskap med gratisprogrammet Paint.net 3.22. Installationen förutsätter dock att man skött Windows (.NET Framework 2.0) uppdateringar.

Paint.net kom ursprungligen till som en ersättare av Windows Paint - men mångsidiga Paint.net är mera än ett digitalt skissblock.
Gratisprogrammet Windows Paint kan användas för att rita, färglägga och redigera bilder.

Jag kan använda Windows Paint som ett digitalt skissblock - skapa enkla bilder och kreativa projekt eller lägga till text och design i andra bilder. Exempelvis i bilder från en digitalkamera. Fördelen med Paint är att det är en del av Windows. Man behöver inte ladda ned programmet på webben för att installera det på sin dator.

Paint.net ersätter suveränt gratis bildvisningsprogram - men som ersättare till billiga bildredigeringsprogram ska man inte räkna det. Paint.net klarar bara grundläggande funktioner. Jag kan fixa till digitalfoton, göra redigeringar, beskära och ändra storlek.

I användningen påminner Paint.net faktiskt om bildredigeringsprogrammet Adobe Elements. Men man letar förgäves efter proffsiga egenskaper i verktygen. Programmet är ytligt integrerat till Microsofts nya fotoassistent Live Photo Gallery - som i sig är en allvarligt tagen konkurrent till Googles fotoassistent Picasa. Integrationen till andra Live-tjänster samt kopplingen till Yahoos ytterst populära webbaserade bildtjänst Flickr medför att fotoassistenten Picasa inte mera är utan konkurrens. Inte på datorn - och inte heller som webbalbum och bildspel på webben.

Flickr är favoritsajten framför alla, för många fotar digitalt. Här kan man lägga upp sina digitala fotoalbum på enkelt vis, tagga bilderna för att lättare hitta och dela med sig till andra. Flickr har infört online-baserad redigering av bilder, och som teknik har man valt det Flash-baserade online-verktyget Picnic. Men Picnic kan numera förstås också integreras med Googles Picasa webbalbum.

Online webbtjänster i Ubuntu

Helt typriktigt med Mozillas Firefox.

Är operativsystemet Windows faktiskt den enda lösningen för den breda massan? I dagsläget är svaret - ja. Men inom 2-3 år finns förutsättningar för att situationen ändras. Användningen av IT till nytta och nöje blir alltmer oberoende av operativsystemets typ och märke.

Parallella operativsystem ställer för stora resurskrav - både på användaren och på datorn.

Det är ett exklusivt nöje för en handfull utvalda. De stora aktörerna på OS-marknaden är inte heller alltför benägna att tillåta tillfällig uppstart av inbäddade parallella OS-miljöer, även om det tekniskt sett är helt möjligt.

Men det finns redan programtjänster som är oberoende av operativsystemet. Det är fråga om Web 2.0-applikationer som bygger på Ajax-tekniken. Med andra ord webbaserade online-programtjänster som används direkt i webbläsaren.

Förutsättningarna för att använda Web 2.0-applikationer är en snabb uppkoppling på internet och en tillräckligt spänstig dator. Jag har ett 2M-adsl-bredband till mitt förfogande. Och den stationära Scaleo-datorn har bevisligen tillräckliga resurser. Sina modiga två år till trots. Och så har jag Linux-operativsystemet Ubuntu 7.10 Gutsy Gibbon i bruk. Jag kan helt enkelt simulera en situation där jag har skaffat mig en märkesdator med operativsystemet Ubuntu förinstallerat. Och dessutom - typriktigt med Mozillas webbläsare Firefox färdigt installerad.

Vägen till framgång visar att operativsystemet ska vara förinstallerat i konsumentdatorn. Microsofts operativsystem Windows är förinstallerat i mer än 99% av dagens konsumentdatorer. Apples operativsystem Mac OS X är förinstallerat i trendriktiga och exklusiva statusdatorer - men numera också i ekonomidatorer för stilmedvetna konsumenter. Operativsystemet Mac OS X påminner starkt om MS Windows - och de mest bekanta windows-funktionerna kan dessutom utnyttjas parallelt. Och allt detta har gett resultat - Apples bärbara Mac-dator är den mest sålda märkesdatorn i USA just nu.

Linux-operativsystemet Ubuntu finns försinstallerat i ett fåtal märkesdatorer. Ubuntu påminner också starkt om MS Windows. Men den breda massan är inte (ännu) benägen att överge lokalt installerade programvaror till fördel för webbaserade online-applikationer.

Men jag är intresserad av att testa frestelserna och bonus-förutsättningarna. Jag har redan använt en hel del webbaserade online-applikationer i Windows-miljön. Att göra en jämförande studie i Ubuntu-miljön kanske ger en del riktgivande svar.

Jag vill dessutom ha klart för mig i vilken mån jag föredrar datorbaserade Ubuntu-applikationer fastän jag i princip strävar till totalanvändning av webbaserade online-tjänster. Google får visa vägen. Google är mer än en söktjänst. Företaget ger mig fotoalbum, kalender, kontorsprogram, karttjänster, chattprogram och mycket annat helt utan kostnad. Häng med och upptäck funktioner du inte visste fanns.