Tanken att vara obeoende av operativsystem känns förförande. Men - jag är väl snarare förförd av tanken på en snyggt designad hårdvara. Som inte i praktiken känns tillräckligt prisvärd. Inte ens i rollen som det trendmässiga hemmets mediedator.
För det höga nöjets skull fortsätter jag en bit vidare på vägen - i mitt dagdrömmeri. Så - om jag installerar programmet Parallels Desktop kan jag när som helst starta Windows. Medan jag kör Mac OS X.
Koolt. Och den senaste Parallels Desktop 3.0-versionen har grafikstöd för DirectX och OpenGL. Grafikprocessorn NVIDIA GeForce 8600M GT i Macbook Pro klarar sig elegant med Windows Vista-skrivbordet Aero Glass. Också i samkörning med grafikstödet i Parallels Desktop.
Parallels Desktop 3.0 for Mac kostar 79,90 euro. Men det är gratis att testa. Parallella operativsystem kräver dock tilläggsminne - 3MB ytterligare - om Windows och Ubuntu körs parallellt med Mac OS X. Och en Macbook Pro med 4GB minne kostar faktiskt hela 680 euro extra.
Men - det är säkert en rätt rolig känsla att se hela Windows boot-process i ett litet fönster. Och i och med det kan jag installera alla program jag saknar från Windows och köra dessa parallellt med programmen i Mac OS X. Jag kan dra över information med musen från Windows-miljön till Mac OS X. Och tvärtom. Koolt.
Med Parallels Desktop kan jag avancera i mina självstudier i Linux-operativsystemet Ubuntu 7.10 Gutsy Gibbon. Jag kan installera Linux-program och köra Ubuntu parallellt med både Windows och Mac OS X. Och jag kan fritt dra information med musen över från Linux till Windows - och till Mac OS X.
Men hur krävande ter sig arbetet med Parallels Desktop? Arbetet verkar ju totalt Mac-centrerat. Jag får en helt transparent Mac-användarupplevelse:
- om jag bygger en virtuell plattform med hjälp av i leveransen inkluderade guider
- om jag konfigurerar en virtuell plattform med hjälp av ett webbinspirerat användargränssnitt
- om jag knyter olika filtyper till specifika program - i Mac-programmet Finder
- om jag integrerar delade mappar och gör integrationen mellan Mac-, Linux- och Windows-miljön sömlös.
- och delade skrivare mellan parallella operativsystem gör att jag inte behöver göra om installation av skrivare varken i Windows- eller Linux-miljön.
Så -frågan är - parallellt eller ej? Parallels Desktop eller Boot Camp? Har jag verkligen praktisk användning för en transparent Mac-användarupplevelse?
Med fötterna tillbaka på marken är svaret helt enkelt - nej. Och det är inte sagt att min tekniska kunnighet räcker till heller - för att avancerat äventyr med Alice i Underlandet.
Jag väntar väl först ut de mest akuta barnsjukdomarna i de nya operativsystemen - Ubuntu 7.10 Gutsy Gibbon - Mac OS X 10.5 Leopard - MS Windows Vista Premium - i varsinna programomgivningar. Och så kollar jag datorernas priser på nytt - tidigast på våren 2008.
För det höga nöjets skull fortsätter jag en bit vidare på vägen - i mitt dagdrömmeri. Så - om jag installerar programmet Parallels Desktop kan jag när som helst starta Windows. Medan jag kör Mac OS X.
Koolt. Och den senaste Parallels Desktop 3.0-versionen har grafikstöd för DirectX och OpenGL. Grafikprocessorn NVIDIA GeForce 8600M GT i Macbook Pro klarar sig elegant med Windows Vista-skrivbordet Aero Glass. Också i samkörning med grafikstödet i Parallels Desktop.
Parallels Desktop 3.0 for Mac kostar 79,90 euro. Men det är gratis att testa. Parallella operativsystem kräver dock tilläggsminne - 3MB ytterligare - om Windows och Ubuntu körs parallellt med Mac OS X. Och en Macbook Pro med 4GB minne kostar faktiskt hela 680 euro extra.
Men - det är säkert en rätt rolig känsla att se hela Windows boot-process i ett litet fönster. Och i och med det kan jag installera alla program jag saknar från Windows och köra dessa parallellt med programmen i Mac OS X. Jag kan dra över information med musen från Windows-miljön till Mac OS X. Och tvärtom. Koolt.
Med Parallels Desktop kan jag avancera i mina självstudier i Linux-operativsystemet Ubuntu 7.10 Gutsy Gibbon. Jag kan installera Linux-program och köra Ubuntu parallellt med både Windows och Mac OS X. Och jag kan fritt dra information med musen över från Linux till Windows - och till Mac OS X.
Men hur krävande ter sig arbetet med Parallels Desktop? Arbetet verkar ju totalt Mac-centrerat. Jag får en helt transparent Mac-användarupplevelse:
- om jag bygger en virtuell plattform med hjälp av i leveransen inkluderade guider
- om jag konfigurerar en virtuell plattform med hjälp av ett webbinspirerat användargränssnitt
- om jag knyter olika filtyper till specifika program - i Mac-programmet Finder
- om jag integrerar delade mappar och gör integrationen mellan Mac-, Linux- och Windows-miljön sömlös.
- och delade skrivare mellan parallella operativsystem gör att jag inte behöver göra om installation av skrivare varken i Windows- eller Linux-miljön.
Så -frågan är - parallellt eller ej? Parallels Desktop eller Boot Camp? Har jag verkligen praktisk användning för en transparent Mac-användarupplevelse?
Med fötterna tillbaka på marken är svaret helt enkelt - nej. Och det är inte sagt att min tekniska kunnighet räcker till heller - för att avancerat äventyr med Alice i Underlandet.
Jag väntar väl först ut de mest akuta barnsjukdomarna i de nya operativsystemen - Ubuntu 7.10 Gutsy Gibbon - Mac OS X 10.5 Leopard - MS Windows Vista Premium - i varsinna programomgivningar. Och så kollar jag datorernas priser på nytt - tidigast på våren 2008.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar