En Midsommarnattsmardröm

Hitta formulär för felanmälningar.

Midsommarveckans måndag 15/6 inleds med ett högljutt knaster i telefonluren. I bakgrunden hörs en svag automatröst som tjatar att numret inte är i användning. Det är en ovanlig anmälan med tanke på att ingen försökt ringa ut från telefonen. Inte för att det överhuvud går att ringa ut heller.

Kontakten till omvärlden är bruten.

Linjetelefonen är fast kopplad till en automatröst i en knastrande eter - utan möjligheter till vidare förbindelser. Telefonen hade varit tyst hela förmiddagen. Eftersom det är fråga om lotshustruns livlina hör en så lång tystnad inte till vanligheten. Livlinen är bruten. I detsamma börjar lotshustruns mobil ringa. Förfrågningar börjar strömma in - förklaring avkrävs - telefonen lär tuta upptaget. Jag gör en snabbkoll på det lokala kablaget. Telefonnumret är kopplat till tre lurar. Alla variationer av kopplingar knastrar lika. Villan har en egen linje med eget nummer för ip-telefonen och adsl-bredbandet. Bredbandet fungerar, och ip-telefonen likaså. Nu har jag för första gången verklig nytta av ip-telefonen.

Mobila nätverket fungerar visserligen, men lotshustrun slappnar hellre av med en riktig lur mot örat. På en ordentlig telefonlinje. För att släcka sitt kommunikationsbehov far hon å stad till gammeltorpet i andra ändan av byn. Det passar mig bra för hon testar ju linjen samtidigt. Och linjen till gammeltorpet fungerar. Felet är därmed lokaliserat till villans kopplingar.

Lotshustrun gör många tappra och dyra försök att komma fram per telefon till felkontoret hos telefonoperatören Elisa. Hon når bara fram till en automatröst som mot betalning tjatar att den förväntade väntetiden är 15 minuter. Efter en timme ger hon upp. Jag har under tiden varit inne och kollat på Elisas virriga webbsajt. Elisa betjänar naturligtvis konsumenter enbart på finska. En vanlig människa utan Elisa-rutin hittar med säkerhet inte fram till kundbetjäningens webbformulär för felanmälningar. Formuläret är ytterst väl undangömt.

Jag fyller i formuläret med en noggrann beskrivning av linjeproblemet - och informerar samtidigt om att linjen med ip-telefon och bredband fungerar. På tisdag morgonen 16/6 kommer ett automatsvar, som bekräftar att problemet noterats och att det fått ett referensnummer. Någonting görs - mitt i allt kommer ett inkommande samtal. Rösten i andra ändan är nästan omöjlig att urskilja - knastret är överväldigande. Om en stund är telefonlinjen helt stum. Lotshustrun far hon å stad till gammeltorpet i andra ändan av byn för att genomföra det påbörjade samtalet. Mitt under samtalet börjar linjen knastra. Och om en stund är också den telefonlinjen helt stum. Problemet har eskalerat till en annan fastighet - 400 meter från villan. Jag fyller i webbformuläret med en ny felanmälan - och informerar samtidigt om att de linjen går till en helt annan fastighet. Automaten kvitterar däremot inte min nya felanmälan den här gången. Jag fyller i ytterligare ett formulär med anmälan om min oro. På onsdagen 17/6 får jag ett 'personligt' svar från kundbetjäningen: mina problem har noterats. Förväntad reparationstid är 2-5 arbetsdagar. Linjetelefonerna till villan och gammeltorpet förblir stumma i åtminstone två dygn.

Det som förvånar skeptikern i mig att ip-telefonen och adsl-bredbandet trots allt fortsätter att fungera. Tillsvidare i alla fall. Som tur är har jag trådlöst 3g-bredband i reserven. Trådlöst 3g-bredband är annars också en utmärkt lösning här i periferin strax utanför Esbo stadscentrum. I och med överraskande täta avbrott i glesbygdens elförsörjningen. It-telefonitjänsten Skype står i reservens reserv - med eller utan lur. Beroende på elförsörjningen. Men - en sak är helt säker. Man klarar sig inte mera utan mobiltelefon. Att ringa 112 i en nödsituation borde faktiskt höra till medborgarens rättigheter. Även på en linjetelefon.

Problemen med linjetelefonerna på villan och gammeltorpet repareras 16:45 på torsdagen 18/6. Men - 18:15 är telefonlinjerna igen helt stumma. Bägge mumren ringer på linjen hemma hos vänner och bekanta - men apparaterna på villan och gammeltorpet är helt döva och stumma. Jag fyller i två nya webbformulär och meddelar om felsituationen. Och äntligen - 21:45 på torsdagen 18/6 fungerar telefonlinjerna. Midsommarnätternas förväntade mardröm kanske aldrig bli verklighet?

Det blev sammanlagt fyra dygn utan möjlighet att ringa 112 i en nödsituation. Vi får vara tacksamma för att Elisa överhuvudtaget lät sina telefonmontörer jobba övertid. Och att de saknade reservdelarna numera går att få så snabbt från centrallager på andra sidan jordklotet. Det bedrövliga i Elisas kundbetjäning är faktiskt den totala avsaknaden av information och respons. Till och med på webben.

Med Mac OS X i Windows-miljö

Expertiskrävande anpassningar.

Min vardagsmiljö domineras till 99% av datorer på Windows. De flesta nackdelarna på Apples iMac-dator i kommunikationen med min omgivning handlar givetvis om att köra Apples eget operativsystem Mac OS X. Apple-gemenskapen tycks väntevärdigt utgå från att vardagsmiljön till 99% domineras av datorer på operativsystemet Mac OS X.

Det finns turligen metoder och verktyg till buds för att anpassa Windows-vana användare på Mac OS X till en bättre vardag i Windows-miljö. Det är inte otänkbart att en nybörjare klarar sig med Apples tangentbord och Mighty mus i Mac OS X. Förutsättningen är att novisen inte behöver använda ens elementära kortval via tangentbordet och att allt behövligt funkar med enbart musens vänsterklick aktiverad. En andra förutsättning är förstås att förinstallerade applikationer på Dockan erbjuder allt som behövs. Rutinerade, Windows-vana användare har däremot en hel del expertiskrävande anpassningar framför sig på Mac OS X.

0. Anpassningar i Apples tangentbord och Mighty mus

Som väntat är Apples tangentbord och Mighty mus svåra att anpassa sig till i Mac OS X. Jag har hela tiden en luntlapp för tangentbordet nära tillhanda. De basala tangenterna är snarlika de som jag använder på ett pc-tangentbord. Till och med i kortval: motsvarigheten till tangenten 'Ctrl' i Windows är 'Cmd' i Mac OS X. Apples Mighty mus är väntevärdigt inställd med högerklicken inaktiverad. Det är en stor brist också i Mac OS X-miljö. Den uttrugade motsvarigheten till 'högermus' i Mac OS X är kortvalet 'Ctrl+musklick'. Jag går till preferenserna i Mac OS X och aktiverar högerklicken i Apples Mighty mus.

1. Allmän mobilisering mot säkerhetsrisker i Mac OS X

Mac OS X har så här långt överlevt på basen av en säkerhet som bara existerar tack vare att plattformen fortfarande inte är så populär och vanlig nog för att illdådare ska lägga tid och energi på att utnyttja säkerhetsrisker som finns i Mac OS X. En fråga som verkligen är värd att ställa är huruvida Apple är redo den dagen kanonerna riktas mot Mac OS X och dess användare. Mitt favorita antivirusprogram Avast 2.74 Mac Edition är tyvärr inte gratis (36 euro). Då jag nu ändå vill hålla gratis säkerhetskoll på Mac OS X så laddar jag ner och installerar antivirusprogrammet ClamXAv 1.1.1 för Mac OS X.

2. Installation och säker avinstallation av applikationer

Det tar sin tid innan jag fattar hur installation av applikationer går till i Mac OS X. När jag laddar ner program i Mac OS X är de oftast i .dmg-format (skivavbild). Jag installerar programmet med att helt enkelt dra ikonen in i Programmappen. Många programvaror hjälper till med att beskriva förloppet. Vissa program förväntar sig dock att jag ska ha färdig insikt om förloppet. Ibland finns det för all del en installator med, och då är det bara att låta installatorn automatiskt sköta hela processen. Programpaket i arkivformat packar jag upp och drar .app-filen in i Programmappen.

En egenart med Mac OS X är att det inte finns något verktyg för avinstallation - jag drar bara in programmet i papperskorgen. Ofta resulterar detta i att filer som tillhört programmet ligger kvar och skräpar. Jag laddar därför ner och installerar gratis programverktyget AppCleaner (1.2.2) som letar reda på filerna och tar bort dem. Jag drar det jag vill avinstallera in i AppCleaner-fönstret. Om jag glömmer mig och försöker dra in ett program direkt i papperskorgen, utan säker avinstallation, så erbjuder AppCleaner sig automatiskt att avinstallera programmet. Jag kan därigenom aktivt skydda viktiga program från att avinstalleras i misstag.

3. Meny i Sidopanelen i Finder som programstartare

Alla installerade applikationer i Mac OS X finns samlade i Programmappen. Jag kommer i princip åt att starta applikationer i Mac OS X med att öppna Programmappen i Finder och dubbelklicka på det önskade programmets ikon. Det är nästan som att ha programmens ikoner utspridda på Skrivbordet i Windows. Allra helst använder jag Sidopanelen i filhanteraren Finder som programstartare. Jag skapar programlistan med att helt enkelt dra programmets ikon från Programmappen in i Sidopanelen på Finder. Precis som i programlistan i Startmenyn i Windows.

De begränsade platserna på Dockan sparar jag för en handfull elementära applikationer som jag använder särskilt aktivt. Ikoner av applikationer som därutöver öppnas via Finder, samt ikoner av minimerade programfönster, visas nämligen också med egna utrymmeskrävande platser på Dockan.

4. Snabb överblick över öppna program och fönster

Funktionen Exposé är ett måste i Mac OS X, för att snabbt få en överblick över öppna program och fönster. En nackdel i användningen av Mac OS X är nämligen att det är svårare att hålla reda på öppna program och fönster än vad det är i Windows. Men genom att använda kortvalet 'Cmd+Tab' och funktionen Resumé kan jag behjälpligt kolla vilka program och fönster är öppna. Jag föredrar att minimera programfönster med att klicka på mittersta (gula) bollen i applikationsfönstrets övre vänstra hörn. Då lägger sig ikonerna i rad på Dockan, precis som på Windows aktivitetsfält - utan att avbryta aktuell programsituation. Det gäller för Windows-vana att se upp. Att alternativt klicka på vänstra (röda) bollen avslutar nämligen inte program utan minimerar aktiva program till en vit prick under ikonen på Dockan - men avbryter aktuell programsituation.

5. Vardagsmiljön domineras av MS Office på Windows

Jag laddar ner och installerar gratis Mac-versionen av kontorsprogramsviten OpenOffice 3.1.0. Openoffice går att ställa in så att jag får 'Word' (Writer) fast inställd på att öppna & deponera textdokument i .doc-format, 'Excel' (Calc) på att öppna & deponera kalkylark i .xls-format och 'Powerpoint' (Impress) inställd på att öppna & deponera presentationer i .ppt-format. Ordbehandlaren Writer öppnar utan problem textbilagor i .odt-format (Openoffice 3) och .docx-format (Office 2007).

Apples kontorsprogramsvit iWork '09 går däremot inte att ställa in på fasta Office-format. Varje deponering (export) innebär ett aktivt val av format. Ordbehandlaren Pages '09 öppnar inte alls textbilagor i .odt-format (Openoffice 3) men nog .docx-format (Office 2007). Jag sparar en massa pengar och problem med att inte köpa och installera Apples kontorsprogramsvit iWork '09.

6. Komplettering med bildinskanning på Mac OS X

Apple-gemenskapen erbjuder på Mac OS X drivrutiner enkom till skrivarfunktion för multifunktionsskrivaren HP PSC 2355. Men inga drivrutiner till skannerfunktion. Om jag köpt multifunktionsskrivaren HP PSC 2355 för installation på Mac-dator så hade jag haft en komplett installations-cd för HP PSC 2355 all-in-one på Mac OS X. Nu har jag dessvärre min installations-cd på Windows XP. Webbtjänsten på HP bjuder på kompletta installationspaket för HP PSC 2355 all-in-one. Turligen för mig, oberoende av operativsystem, också på Windows Vista och på Mac OS X.

Implementeringen av skrivar- och skannerfunktioner är bättre integrerad i Windows än i Mac OS X. Det syns bland annat i det att HP-skannern är integrerad i importfunktionen i Picasa 3.1.0 på Windows - men inte i Picasa 3.0.5 på Mac OS X. I Mac-miljö stöds fotoassistenten Picasa enbart med import från kamera.

7. Anpassningar för andra än Apples egna filmformat

Som iMac-användare behöver jag inte vara försvarslös inför videoformat på Windows Media (.wmv). Jag laddar ner och installerar gratis tilläggsprogrammet Flip4Mac Windows Media Components for Quicktime (2.2.1.11), som förser filmuppspelaren Quicktime Player på Mac OS X med färdigheten att visa upp filmsnuttar direkt i .wmv-format. För att få största möjliga nytta av Quicktime Player laddar jag ytterligare ner och installerar gratis tilläggsprogrammet DivX 7 för Mac, som förser filmuppspelaren Quicktime Player på Mac OS X med färdigheten att visa upp populära DivX-filmsnuttar (.divx och .avi).

8. Anpassningar till ntfs-fildelning i Windows-nätverk

Det är en konst att åse delade ntfs-diskar i Windows-nätverk i Mac OS X. Fildelningen i Mac OS X är väntevärdigt inställd på afp-hantering i Mac-nätverk. Jag konfigurerar om inställningen till smb-hantering i Windows-nätverk. Nu syns delade nätresurser automatiskt när jag startar upp Mac OS X. Till och med den externa 320GB nätdisken syns utan problem. Nätresurser som jag startar upp mitt i sessionen kan jag snabba på till åsyn med att använda funktionen 'Anslut filserver'. Det som är tacksamt i nya Mac OS X 10.5.7 är att mappningen till delade nätresurser sparar sig. Jag behöver inte upprepa mig. Delade nätresurser på Windows Vista kräver lösenord men jag ställer in dialogen i Mac OS X så att lösenordet sparar sig hela sessionen.

I och med ntfs-fildelningen kan jag i Mac OS X fritt öppna och kopiera filer från delade nätresurser och till och med ändra och deponera filer till delade nätresurser. Filer i Windows-partitionen i Boot Camp kan jag normalt bara öppna och kopiera i Mac OS X. Då jag använder Mac OS X parallellt med en Windows-installation måste jag vid behov köpa och installera betalprogrammet NTFS for Mac OS X 7.0 (30 euro) för att få fulla skrivrättigheter i Mac OS X till ntfs-diskar i Windows-partitionen.

9. Mac OS X parallellt med en Windows-installation

Det är inte helt oproblematiskt att gå över till Mac OS X. Jag använder aktivt programsviten Nero 7 Premium i dvd-hantering samt för bildredigering och -manipulering Paint Shop Pro (6.02). Gratisprogrammet DVD Shrink (3.2) är flitigt i användning vid säkerhetskopiering av dvd-filmer. Den gemensamma nämnaren är att dessa program bara kan köras på operativsystemet Windows. Jag måste därför köra Windows parallellt med Mac OS X på Apples iMac-dator. På Mac OS X kommer jag dock vid behov åt de bearbetade filerna i Windows-partitionen.

Installationen av parallella operativsystemet Windows XP SP3 i Dual Boot via Boot Camp på operativsystemet Mac OS X 10.5.7 går överaskande elegant. Processen kräver givetvis en ansenlig Windows-vana. Och då jag har Windows installerat på iMac-datorn så fungerar den precis som jag är van vid i Windows. Med förbehåll till Apples tangentbord och Mighty mus.

Uppdatering:

I motsats till Windows Vista bjuder Windows XP inte på dvd-decoder för uppvisning av dvd-filmer. I brist på gratisalternativ ser jag mig tvungen att köpa och installera dvd-decodern Cineplayer 2.3.1 för Windows XP (15 euro).

Bildredigering utom Windows

Ett under i människovänlighet.

Mitt favorita bildredigerings och -manipuleringsprogram Paint Shop Pro 6.02 binder mig effektivt till Windows-miljön. PaintShop Pro 6.02 av årsmodell 1998 finns bara på operativsystemet Windows. Betalprogrammet har snällt migrerat till Windows Vista SP2 Home Edition. Jag får i början en informativ varningssignal i Paint Shop Pro 6.02 i Vista-miljö.

Men nu fungerar bildredigeraren klanderfritt. Tricket är att fixera programmets kompabilitetsnivå (Windows NT4.0 SP5) via 'Kontrollpanelen', inte via högermusen. Och att väntevärdigt köra programmet som Administrator.

Bildbehandlaren Paint Shop Pro 6.02 är faktiskt den sista versionen den ursprungliga tillverkaren (Jasc Software, 1998) gav ut. Programmet är överraskande kraftfullt och mångsidigt men ändå ett under i människovänlighet. De versioner nuvarande tillverkaren (Corel Corporation) givit ut av Paint Shop Pro är kraftfulla men å andra sidan minst lika människofientliga som Adobes bildbehandlingsprogram Photoshop.

Jag har kollat in en hel del alternativa bildhanteringsprogram men inget alternativ kan ens närmelsevis mäta sig med fenomenalt kraftfulla och samtidigt användarvänliga PaintShop Pro 6.02. Programmet kan naturligtvis inte installeras på Mac OS X men teoretiskt kanske nog via Wine på Linux Ubuntu. I praktiken betyder det att jag har starka motiv att inte överge bildredigering och -manipulering i Windows-miljö till fördel för vare sig Mac OS X eller Linux Ubuntu. Och - att jag har starka motiv att installera betalprogrammet PaintShop Pro 6.02 på operativsystemet Windows XP SP3 på stationära iMac-datorn Alice. Vilket jag också har gjort.

Gratis bildredigerings och -manipuleringsprogrammet Gimp är störst i bildbehandling inom öppen källkod. Adobes bildbehandlingsprogram Photoshop vinner över det, men Gimp är inte långt bakom på de flesta punkterna. För att vara ett helt fritt program, är det mycket imponerande. Det har det allra mesta man kan kräva av ett avancerat verktyg för bildbehandling. Jag har installerat bildbehandlingsprogrammet Gimp i version 2.6.6 på Mac OS X 10.5.7 på stationära iMac-datorn Alice. Och i version 2.6.6 på Ubuntu 8.10 Intrepid på stationära Scaleo-datorn.

Jag använder i avancerad bildmanipulation en kraftfull coctail av bland annat lager/transparens/opacitet. Denna coctail är otroligt lätt att använda i Paint Shop Pro 6.02. Trots att Gimp 2.6.6 är redigare än sina tidigare versioner har jag ännu inte i det programmet lyckats med motsvarande bildmanipulation. Jag klarar mig med 2-3 simpla verktyg i Paint Shop Pro 6.02. Sortimentet av (eventuellt) behövliga verktyg verkar otroligt drygt och fragmenterat i Gimp 2.6.6. Jag får ta skeden i vacker hand och bläddra vidare efter vinkar i Gimp Tutorials. På officiella Gimp-sajten finns 44 guider som täcker både grundläggande och avancerade handlingar.

Fotohanteringen sköter jag primärt (99,9%) på Windows med Googles fenomenala fotoassistent Picasa. Picasa är installerad i version 3.1.0 på Windows Vista och XP, i version 3.0.5 på Mac OS X 10.5 samt i version 3.0.0 på Ubuntu 8.10 och 9.04. I fall om fotoredigering är Picasa-versionerna likvärda, oberoende av operativsystem. Picasa är överraskande kraftfullt och mångsidigt och ett under i människovänlighet. I min vardags-miljö har det med lätthet konkurrerat ut alternativa fotoassistenter i Windows (Photo Gallery), Mac OS X (iPhoto) och Linux Ubuntu (F-Spot).

Fotoassistenten Googles Picasa och bildbehandlaren Paint Shop Pro har en gemensam nämnare - ett furstligt ljusbord för arkiverade bildminiatyrer. Det är en mäktig innovation i Paint Shop Pro - med tanke på årtalet 1998.

Uppdatering:

Linux-gemenskapen skryter om en ordentligt förbättrad Wine-hantering av för installering av Windows-program i Ubuntu 9.04 (8.10). Jag installerar bildbehandlaren Paint Shop Pro 6.02 från installations-cd (original: Windows NT4). Wine Windows programstartare installerar utan knot Windows-programmet (högermus/Setup.exe). Installationen beter sig precis som i Windows-miljö. Bildbehandlaren Paint Shop Pro 6.02 startar upp normalt men avbryts/avslutas av ett felmeddelande. Det är troligtvis fråga om samma (register)funktion som harmlöst aktiverade en informativ varningssignal i Vista-miljö. Wine-miljön i Ubuntu 8.10 (9.04) klarar dock inte av funktionskravet utan avslutar programmet.

Jag går in i Wine-menyn och avinstallerar programmet 'Paint Shop Pro' (Applikationer-->Wine-->Avinstallera Wine-programvara). Installationen lämnar tyvärr efter sig en massa rudiment. Jag går in på virtualskivan i Wine (Applikationer-->Wine-->Bläddra i C:/) och raderar programmappen 'Paint Shop Pro'. 'Paint Shop Pro' syns ännu i programmenyn under Wine. Jag går in i Huvudmenyn under Wine (Inställningar-->Huvudmeny-->Program-->Wine) och kruxar av programpositionerna för 'Paint Shop Pro'. Positionerna låter sig inte raderas men som avkruxade syns de i alla fall inte mera i programmenyn under Wine.

Frestelser i Apples iWork '09

MS Office dominerar vår vardag.

Apple-gemenskapen bjuder i betalprogramsviten iWork '09 på grafiskt 'sockrade' frestelser för köpsugna unga Mac-entusiaster. Men Apples kontorsprogramsvit iWork '09 är nog inte värd sitt pris (79 euro). Inte i vår vardag som domineras av MS Office på Windows. I synnerhet inte då MS Office 2008 för Mac (Home and Student) sjunkit i pris (126 euro).

Ordbehandlaren Pages i iWork '09 klarar mig veterligen normalt varken av att öppna textdokument i .odt-format eller att öppna textdokument i .docx-format. Trots att Apples Textedit 1.5 på Mac OS X 10.5.7 är färdigt kapabel att öppna, hantera och deponera textdokument i .odt-format (Openoffice 3.1) samt öppna, hantera och deponera textdokument i .docx-format (MS Office 2007).

Jag laddar ner och installerar Apples kontorsprogramsvit iWork '09 till provs på stationära iMac-datorn på Mac OS X 10.5.7 (451MB). Efter 30-dagars perioden kan jag inte längre gratis deponera iWork-dokument - men nog fortsätta att gratis öppna dokument i iWork-formaten. Efter installationen trugar uppdateringsfunktionen direkt ut 'iWork Update 2' (45MB), som uppdaterar ordbehandlaren Pages till version 4.0.2, kalkylprogrammet Numbers till version 2.0.2 och presentationsprogrammet Keynote till version 5.0.2. Men - nu kan jag i praktiken fritt köra jämförelser med iWork-konkurrenterna MS Works 8.5 på Windows XP och Openoffice 3.1 på Mac OS X.

Som väntat klarar Apples ordbehandlare Pages 4.0.2 av att öppna och deponera textdokument i .doc-format (Office 2003). Till min överraskning klarar Pages på Mac OS X 10.5.7, trots högljudda protester, av att öppna textdokument i .docx-format (Office 2007) - exporten kan dock Pages bara göra i .doc-format. Och som väntat klarar inte ordbehandlaren Pages av att öppna dokument i .odt-format (Openoffice 3.1). Pages 4.0.2 på Mac OS X 10.5.7 klarar som väntat av att öppna textdokument i .cwk-format (Apple iWork '06) - deponering av dokument i .cwk-format kan dock Pages bara göra i sitt eget .pages-format (Apple iWork '09).

Kontorsprogramsviten MS Works 8.5 erbjuds gratis för installation (normalt 38 euro) i bärbara Vista-datorn Nemi. Det betyder att jag via MS Works 8.5 på Windows Vista SP2 och Windows XP SP3 har tillgång till ordbehandlaren 'Word', kalkylatorn 'Excel', databasen 'Access' och läsaren för presentationer - Powerpoint 2003 Viewer. Jag installerar MS Works 8.5 på stationära iMac-datorn på Windows XP SP3. Ordbehandlaren i MS Works är färdigt kapabel att öppna och deponera textdokument .doc-format (MS Office 2003) Men för att kunna öppna och deponera textdokument i MS Works i .docx-format (Office 2007) måste jag installera gratis tilläggsprogrammet Microsoft Office Compatibility Pack SP1. Och för att kunna öppna och deponera textdokument i MS Works i .odt-format (Openoffice 3.1) måste jag därutöver installera gratis tilläggsprogrammet Sun ODF Plugin for Microsoft Office.

Varken Apples Textedit 1.5 på Mac OS X 10.5.7 eller ordbehandlaren i MS Works 8.5 på Windows XP SP3 klarar av att öppna skräpbilagor i .cwk-format (Apple iWork '06). Eller att öppna motsvarande texdokument i .pages-format (Apple iWork '09). Och det klarar inte heller ordbehandlaren Writer i Openoffice 3.1 på Mac OS X 10.5.7. Gratisprogramsviten Openoffice 3.1 för Mac vinner stort i det att programsvitens ordbehandlare Writer är färdigt kapabel att öppna och deponera textdokument i .docx-format (MS Office 2007). Openoffice 3.1 för Mac har framom Apple iWork vunnit till sig sin givna plats bland de fyra elementära applikationerna i Mac OS X.

En klar nackdel i Apples kontorsprogramsvit iWork '09 är att jag inte kan ställa in programmen så att jag alltid deponerar officedokument i .doc-, .xls- eller .ppt-format (MS Office 2003). I kontorsprogramsviten Openoffice 3.1 för Mac kan jag ställa in (Alternativ-->Ladda/Spara-->Allmänt-->Dokumenttyp) motsvarande program så att jag alltid skriver ut officedokument i .doc-, .xls- eller .ppt-format (MS Office 97/2000/XP). Den inställningen gör livet mycket enklare för mig i min vardagsmiljö som domineras av MS Office på Windows.

Uppdatering:

Förutom den ovan nämnda massiva uppdateringen 'iWork Update 2' bjuder Mac OS X 10.5.7 uppdateringsfunktionen i början av juni månad 2009 på ett helt drös av 'bot och bättring' - mediaspelaren iTunes uppdateras till version 8.2.0 och filmuppspelaren Quicktime till version 7.6.2 (samt omstart av Mac OS X). Trådlösa kommunikatorn Airport uppdateras till version 5.4.2. Trådlösa uppkopplaren Bluetooth får en firmware-uppdatering till version 2.0 (samt två omstarter av Mac OS X). Programsviten iLife uppdateras till version 9.0.3 i sällskap med uppdateringar av musikmaskinen Garageband till version 5.0.2, brännaren iDVD till version 9.0.3, fotoassistenten iPhoto till version 8.0.3 och filmredigeraren iMovie till version 8.0.3 (samt omstart av Mac OS X). Webbläsaren Safari uppdateras först till version 4.0 och sedan till 4.0.1 (samt två omstarter av Mac OS X). Java-tillägget begåvas med säkerhetsuppdateringen 'Update 4'. Virusskyddet ClamXav låter sig uppdateras till version 1.1.1 (0.95.1).

Linux-gemenskapen ligger inte heller på latsidan. Linux-operativsystemet Ubuntu 9.04 Jaunty begåvas under juni månad med 101 säkerhetsuppdateringar och tre omstarter (Ubuntu 8.10 Intrepid, 43 säkerhetsuppdateringar och två omstarter).

Uppdatering:

Frågan är om jag ens i fortsättningen vill ha Apples kontorsprogramsvit iWork '09 gratis i min vardagsmiljö, som ju helt domineras av kontorsprogramsviten MS Office på Windows. Det inte motiverat att ensamt använda iWork '09 i it-medborgerligt självförsvar mot sporadiska skräpbilagor i .cwk- eller .pages-format (Apple iWork). Jag har faktiskt till mina vardagsbehov mindre problem och större nytta av gratis kontorsprogramsviten Openoffice 3.1 för Mac.

Jag kommer dock under 30-dagars provperioden gratis åt att studera Apples fildelningstjänst iWork.com. Mitt Apple ID (på iTunes Store) fungerar direkt på iWork.com. Apples iWork.com kör (precis liksom programsviten iWork '09) med grafiskt 'sockrade' frestelser för köpsugna unga Mac-entusiaster. I användning visar sig iWork.com närmast vara en fast Apple-knuten konkurrent till Microsofts fildelningstjänst Office Live Workspace. Apples iWork.com fungerar mångsidigare i det att uppladdade dokument (oberoende av originalets format) kan laddas ner valbart i .pages-, .doc- eller .pdf-format. Uppladdade dokument sparas bara i 120 dagar på iWork.com. Det ska bli spännande att se hur Apples fildelningstjänst iWork.com fungerar efter 30-dagars gratisperioden gått ut.

Nero 7 Premium i rampljuset

Utradering av insprängd reklam.

Betalprogramsviten Nero 7 Premium är min favorita programvara för cd- och dvd-bränning. Den har dessutom allt som behövs för att kunna skapa, kopiera, redigera och organisera digitala media. Oavsett om det handlar om musik, filmer, bilder eller TV så finns verktygen för att professionellt ta hand om media. Och trots allt, konsumentvänligt.

Gammeldatorerna, min stationära xp-dator Scaleo och lotshustruns bärbara xp-dator Amilo, har vardera vid anskaffningen oem-versionen av Nero 6 Express färdigt förinstallerad - med Nero 6 Digital och filmredigeraren Nero Vision 3. Året är 2007 och jag utnyttjar ett förmånligt specialerbjudande. Hela Nero 6 Digital uppgraderas till Nero 7 Premium. För 32 euro. Och på köpet kommer dessutom en färsk online uppdatering till Nero 7 Premium Reloaded.

Upphovsrättsligt sett kan jag bara ha programsviten Nero 7 Premium installerad på Windows XP. Vista-datorn Nemi har förinstallerade dvd-brännaren Windows DVD Maker på Windows Vista. I och med den extra programsviten iLife '09 i Mac-datorn Alice har jag på Mac OS X tillgång till förinstallerade dvd-brännaren iDVD 7.04. Linux-miljön bjuder i Ubuntu 9.04 (8.10) gratis på förinstallerade dvd-brännaren Brasero 2.26.0. Inget av alternativen kan ens närmelsevis mäta sig med fenomenala dvd- och iso-brännaren Nero Burning Rom. I princip kan programsviten Nero 7 Premium installeras på Windows Vista. Men - inte ens teoretiskt på Mac OS X eller Linux Ubuntu. Nero 7 Premium finns bara på operativsystemet Windows. Detta betyder i praktiken att jag har starka motiv att inte överge Windows-miljön till fördel för vare sig Mac OS X eller Linux Ubuntu. Och - att jag har starka motiv att installera Nero 7 Premium på operativsystemet Windows XP på stationära iMac-datorn Alice.

Mest användning har jag av dvd- och iso-brännaren Nero Burning Rom. Men bara sporadisk användning av filmredigering i Nero Vision och konvertering i Nero Recode. Eller filmuppvisning i Nero Showtime och tv-inbandning i Nero Home Media Center. Jag har till provs rippat sparvärda 45 minuters avsnitt av tv-serier från dvd-skiva till .mpg-format (mpeg-2) på datorns hårdskiva. På mindre än 15 minuter, med hjälp av importfunktionen i filmredigeraren Nero Vision 4. Men jag besparar mig besväret att redigera videosnuttarna i filmredigeraren på datorn. Om jag putsar upp någon videosnutt så gör jag det färdigt, före dvd-bränningen, på Sony speldosans hårdskiva.

Jag rippar sporadiskt sparvärda avsnitt av tv-serier från färdigt redigerade dvd-skivor till .mp4-format (mpeg-4). Med konverteringsfunktionen i Nero Recode. På mindre än 15 minuter. Sparvärda långfilmer kopierar jag allra helst från färdigt redigerad dvd-skiva till speglat iso-format, med konverteringsfunktionen i gratisprogrammet DVD Shrink. På mindre än en timme. Sporadiska inbandningar i Windows Media Center sparar jag oredigerade i .dvr-ms-format på Vista-datorn Nemi - eller på delade näthårddiskar. Detta .dvr-ms-format är direkt visbart på filmuppspelaren Nero Showtime 3 och Windows Media Player 11.

Jag infekterades tillfälligtvis av en trendig DivX-fluga. Jag har fyra över 2 timmars långfilmer färdigt i .mpg-format (mpeg-2) på hårdskivan. De låter sig nu alla komprimeras till .divx-format (mpeg-4) - i realtid, på 9 timmar. Ett par timmar till och har jag en dvd5-skiva med fyra långfilmer på sammanlagt nästan 9 timmar. De visar sig snällt upp på fenomenala speldosan Sony RDR HXD870B. Jag kan i teori spara in på antalet fysiska dvd-skivor i filmlagret. Men bara genom att tumma på bildkvaliteten och slösa massor av tid och besvär.

Multimediaspelaren Sony RDR HXD870B bjuder på fenomenalt konsumentvänlig redigering av hdd-videon. Onödiga snuttar i början och slutet av exempelvis 90-100 minuters långfilmer är bortklippta i ett nafs. Radering av insprängd reklam är lätt som en plätt. Putsjobbet tar 10-15 minuter, och filmen är klar med det. Snabbkopiering till dvd-skiva på 10-15 minuter är ett extra bonus. Motsvarande putsjobb på mediadator, med exempelvis filmredigeraren Nero Vision 4, kräver minst 25-30 minuter. Men - filmen är inte klar med det. Kopiering till dvd-skiva, eller export som .mpg-fil på hårdskiva, kräver i så fall ytterligare realtid på 90-100 minuter.

Kopieringsskyddade dvd-filmer låter sig lätt spelas upp av olika filmuppspelare, oberoende av operativsystem. Men - den lagstadgade rätten att kopiera inköpta dvd-filmer kan inte normalt utnyttjas av oss vanliga människor. Betalprogramsviten Nero 7 Premium går exempelvis inte med på att kopiera krypterade dvd-filmer. Jag laddar ner och installerar komprimeringsprogrammet Dvd Shrink 3.2, på både stationära xp-datorn Scaleo och på Vista-datorn Nemi. Helt gratis dessutom. Jag har till och med en bruksanvisning för Dvd Shrink. Jag får till stånd en komprimerad 4,4GB (Nero-kompatibel) .iso-fil. Snabbt dessutom, på 15 minuter. Köpta dvd-filmer kan komprimeras till halva lagerutrymmet - utan att bildkvaliteten nämnvärt lider. Och därvid halveras också överföringstiden till filmlagret på näthårddisken. Jag kan när som helst kopiera och bränna en fungerande fysisk dvd-skivkopia av .iso-filen. På mindre än en halvtimme. Dvd-kopian kan dessutom spelas upp och kopieras (dubbas) på fenomenala dvd-speldosan Sony RDR HXD870B. Jag kan vid behov också spela upp filmen .iso-filen direkt på gratisprogrammet VLC Media Player (0.9.9a). Och då, helt oberoende av datorns operativsystem faktiskt.

Nero 7 Premium Reloaded är en fullfjädrat multimedial programsvit. Och inte bara i cd-/dvd-hantering utan också som alternativ till Windows Media Center som hemmets mediacenter. Nero Home Media Center är mitt Windows XP-alternativ till Windows Media Center i Windows Vista. Suveräna Windows Media Center är i flitigt tv-bruk i Vista-miljön. De mindre användarvänliga XP-konkurrenterna Nero Home Media Center (och Anysee Media Center) används inte just mera. Windows Media Center bandar in tv-program i ett eget .dvr-ms-format (mpeg-2). Videoredigeraren Nero Vision 4 klarar till och med vid behov av .dvr-ms-filernas putsning.

Uppdatering:

Programsviten Nero är erkänt svår att avinstallera. Och att installera om på nytt. En normal avinstallation av Nero 6 Express lämnar kvar fragment. Ominstallation av Nero 7 Premium kan gå helt i baklås, och då är ingen räddning av Windows Systemåterställning att vänta. Nero-verktyget 'Clean Tools' sköter lyckligtvis avinstallationen av bråkstaken Nero 6 Express. De sista Nero-rudimenten låter sig putsas bort för hand. Och då lyckas en komplett ny-installation av Nero 7 Premium.

Uppdatering:

Jag noterar ett säreget fenomen. Filmuppspelaren Windows Media Player 11 förvärvar mpg- och divx-decoder via installationen av filmuppspelaren Nero Showtime 3. Komplettering med ac3-filter i Windows Media Player 11 och Nero Showtime 3 är nödvändigt i dagsläget. Neros egen dvd-decoder i filmuppspelaren Nero Showtime 3 klarar inte av hårt krypterade dvd-filmer som exempelvis 'Mamma Mia' (dvd9 7,15GB). Nero Showtime klarar dock galant av löst krypterade dvd-filmer som 'Concerto em Lisboa' (dvd9 6,08GB). Liksom också alla inköpta krypterade dvd-original av filmserien 'Harry Potter'.

Jag har köpt och installerat dvd-decodern Cineplayer 2.3.1 för Windows XP (15 euro) på stationära macxp-datorn Alice. Cineplayer hjälper filmuppspelaren Windows Media Player 11 - men inte på något sätt filmuppspelaren Nero Showtime 3. Men trots problem med originalet klarar Nero Showtime galant av säkerhetskopian av 'Mamma Mia' (dvd5 4,29GB), som körts genom komprimeringsprogrammet Dvd Shrink 3.2.

Uppdatering:

Det mångsidiga brännarprogrammet Nero Burning Rom är svårt att ersätta i Windows XP. Det finns gratisprogram för Windows XP, som i princip klarar det som vi vanliga människor kan tänkas behöva av ett cd/dvd-brännarprogram. Gratis brännarprogram, som Burnaware Free 2.3.6 och CDBurnerXP 4.2.4 med flera, klarar elegant av cd/dvd-bränning i Windows XP, som att skapa en musik-cd/dvd från musikfiler i mp3-format eller att ta backup på datafiler genom att bränna filerna som data-cd/dvd.

Barriärer mellan olika filsystem

Skrivrättigheter till NTFS-diskar.

Filsystem är turligen ingenting som vi vanliga människor behöver bry oss om. Än mindre om skillnader och barriärer mellan olika filsystem. Sådant kan vi lugnt lämna åt nördiga finsmakare som föredrar att inte primärt använda samma Windows-operativsystem som vi andra.
Jag har förvärvat ytlig erfarenhet av parallella (konkurrerande) operativsystem i två hemdatorer.

Apples iMac-dator Alice kör parallellt med Mac OS X 10.5.7 i ena partitionen och Windows XP i den andra. Stationära xp-datorn Scaleo kör parallellt med Windows XP i ena partitionen och Linux Ubuntu 8.10 i den andra. I normal användning har jag inga som helst problem av de olika filsystemen. Men jag är nyfiken - så jag tar till överdrifter för att få reda på var gränserna för samspelet går i normal användning.

Både Mac OS X och Linux Ubuntu är normalt försedda med fulla färdigheter att läsa och kopiera innehåll från ntfs-diskar i Windows-partitionen (Read Only). Detta räcker i princip åt mig, för jag jobbar till 99% i en primär Windows-miljö. Och om jag sporadiskt jobbar parallellt i Mac OS X eller Linux Ubuntu och behöver någonting från Windows-partitionen så är det bara att ta sig för - utan att desto mera reflektera över olika filsystem. Knepigare är det däremot om jag råkar jobba i Mac OS X eller Linux Ubuntu och vill skriva eller uppdatera till Windows-partitionen (Read & Write). Detta lyckas normalt inte. Men jag kan enkelt kringå bristen med att skriva eller uppdatera till en portabel usb-minnessticka (fat). Den informationen (max 4GB) är också läsbar på Windows XP. Även om i ett separat skede.

Linux-gemenskapen bjuder gratis på en färdigt preparerad lösning på ntfs-bristen (Read & Write) i parallell miljö. Om jag använder Ubuntu parallellt med en Windows-installation kan jag i Linux Ubuntu aktivera skrivrättigheter till ntfs-diskar i Windows-partitionen. Då jag använder Mac OS X parallellt med en Windows-installation måste jag dessvärre köpa och installera betalprogrammet NTFS for Mac OS X 7.0 (30 euro) för att få motsvarande skrivrättigheter i Mac OS X till ntfs-diskar i Windows-partitionen. Gratisprogrammet för Linux finns färdigt i programlagret på Ubuntu 8.10 på stationära Scaleo-datorn och på Ubuntu 9.04 på bärbara Amilo-datorn. Jag aktiverar till provs skrivrättigheter till ntfs-diskar i Windows-partitionen i vardera Ubuntu-datorn (Program > Systemverktyg > Konfigurationsverktyg för NTFS-skrivstöd). Och visst funkar gratislösningen i Linux Ubuntu (Read & Write).

Lustigt nog har jag inga begränsningar i skrivrättigheter till delade ntfs-diskar i Windows-nätverket. Jag kan fritt läsa och kopiera (Read Only) innehåll från delade ntfs-diskar på nätkopplade datorer på Windows till nätkopplade datorer på Mac OS X eller Linux Ubuntu. Därutöver kan jag fritt skriva och uppdatera (Read & Write) innehåll till delade ntfs-diskar på nätkopplade datorer på Windows från nätkopplade datorer på Mac OS X eller Linux Ubuntu. Jag kommer till och med åt att läsa och kopiera till, samt att skriva och uppdatera från min ntfs-delade 320GB Maxtor näthårddisk på Windows-nätverket. Samtidigt, faktiskt - från samtliga nätkopplade datorer - oberoende om datorn är på Windows, Mac OS X eller Linux Ubuntu.

Windows ser inte in i Mac OS X eller Linux Ubuntu:

Begränsningen i parallell Windows-miljö (Dual Boot) är antagligen en taktisk manöver i Mac OS X och Linux Ubuntu, ägnat att dra en gräns för nyfikna men orutinerade Windows-användare. Då jag jobbar parallellt i Windows XP kan jag varken läsa eller kopiera (Read Only) innehåll från partitioner i Mac OS X eller i Linux Ubuntu. I Windows XP kan jag inte heller läsa eller kopiera (Read Only) innehåll i Windows-nätverket från delade mappar på nätkopplade datorer på Mac OS X eller på Linux Ubuntu. Men det begränsar mig inte nämnvärt i praktiken. Jag producerar ju 99,9% av allt relevant innehåll i min primära Windows-miljö. Och resten kan jag vid behov hantera via en portabel usb-minnessticka (fat). Den informationen (max 4GB) är också läsbar på Windows XP. Även om i ett separat skede.

Om finsmakare till äventyrs jobbar till 99% i en parallell Mac-miljö kan de förstås vid behov köpa och installera betalprogrammet MacDrive 7 for Windows (38 euro). Då kommer de i Windows-miljö fritt åt att läsa och kopiera till (Read Only) samt att skriva och uppdatera (Read & Write) från Mac-diskar. Om finsmakare å andra sidan i parallell Windows-miljö fritt vill komma åt att läsa och kopiera till (Read Only) samt att skriva och uppdatera (Read & Write) från ext2/ext3-diskar i Ubuntu 8.10/9.04 så finns två nördiga gratisalternativ till buds - Open Source programmet Ext2Fsd 0.46a eller Ext2 Installable File System for Windows.

Själv har jag i praktiken inga som helst behov att via Windows XP se direkt in i filsystemen på Mac OS X eller Ubuntu (8.10/9.04). Min alternativa behovsprövade lösning är trygg/enkel - en gemensam portabel (max 4GB) usb-minnessticka (fat).

Uppdatering:

Jag har i början problem att se delade ntfs-diskar i Windows-nätverket i Mac OS X. Fildelning i Mac OS X är tyvärr väntevärdigt inställd på afp-hantering i Mac-nätverk. Jag konfigurerar om inställningen till smb-hantering i Windows-nätverk. Och nu syns delade nätresurser automatiskt när jag startar upp Mac OS X. Nätresurser som jag startar upp mitt i sessionen kan jag snabba på till åsyn med att använda funktionen 'Anslut filserver'. Det som är fenomenalt i nya Mac OS X 10.5.7 är att mappningen till delade nätresurser sparar sig. Jag behöver inte upprepa mig. Delade nätresurser i Vista-datorn Nemi kräver för all del lösenord - men jag ställer in dialogen så att lösenordet sparar sig under hela sessionen.

Processen för 'Anslut filserver' är enklare i Mac OS X 10.5.7 än motsvarande process i Linux Ubuntu 8.10/9.04. Processen i Mac OS X ger mig den behövliga insikten i hur jag ska använda processen 'Anslut filserver' i Linux Ubuntu. Sålunda har jag numera inga problem att se delade ntfs-diskar i Windows-nätverket i Linux Ubuntu.

Updatering:

Jag laddar ner och installerar till provs gratisprogrammet 'Ext2 Installable File System for Windows' på Windows XP på stationära Scaleo-datorn. Det finns en (överflödig) Ubuntu-partition på hårdskivan-C som jag inte mera kommer in på normalt via Grub-menyn. Nu kommer jag i Windows-miljö fritt åt att läsa och kopiera från (Read Only) samt att skriva och uppdatera (Read & Write) till ext2/ext3-diskar i Ubuntu-partitionen. Jag kan ställa in programmet så att Ubuntu-partitionen på hårdskivan-C föredömligt syns som en egen enhet-X i Windows Utforskaren. Av någon anledning visar inte Ext2-programmet (numera) upp Ubuntu-partitionen på hårdskivan-D.

Jag har minimerat partitionen-X, vilket betyder att Windows stup i ett påpekar om att skivutrymmet håller på att ta slut. Efter att jag raderar bort några (överflödiga) filer i Ubuntu-partitionen börjar dock Windows i något skede pocka på att jag ska 'formatera om skivutrymmet'. För att slippa gnället avinstallerar jag Ext2-gratisprogrammet. Avinstallationen kräver mig på omstart av datorn.

Koll på Windows Vista i SP2

Exfat-färdighet också i XP-miljö.

Bärbara Vista-datorn Nemi uppdaterades 2008 till SP1 på Floradagen. Det gångna 12 månaderna har förlöpt helt utan problem. Jag har inte ens pinats av UAC-dialogen i Windows Vista. Och Windows Vista fyller mina förväntningar i jämförelsen till Mac OS X. Jag inser då att det finns en intuitiv programstartare i Windows Search 4.0.

Precis som i Mac-gemenskapens hyllade Spotlight-funktion i Mac OS X alltså. Och bäst av allt. Media Center i Vista-miljön är helt fenomenal i vardagsbruk. Helt överlägsen motsvarande Apple-miljö i Mac OS X.

Bärbara Vista-datorn Nemi är huvudsakligen i lotsen bruk. Men visst har jag hunnit leka med en hel del finesser för det. Som att uppdatera webbläsaren till Internet Explorer 8. Och att förse programsviten MS Office 2000 (och MS Works 8.5) med färdigheter att hantera dokument i OpenOffice odf-format. Och så har jag slutligen fått min favorita bildredigerare PaintShop Pro 6.02 att fungera problemfritt också i Vista-miljö. Tricket är att fixera programmets kompabilitetsnivå (NT4.0 SP5) via Kontrollpanelen (inte via högermusen). Och att köra programmet som Administrator.

Uppdateringen till SP2 kräver att jag redan har SP1 för Windows Vista installerat. Alla säkerhetsuppdateringar och andra hotfixar från det att SP1 lanserades, är nu en del av SP2. Och precis som med SP1 följer med SP2 ett programverktyg (compcln.exe) med vilket jag kan ta bort alla uppdateringar (dubletter) som tidigare installerats och som nu är en del av Windows Vista SP2. Intuitiva programstartaren i Windows Search 4.0 hittar programmet - det är bara att markera programmet och klicka igång det med musen. Jag frigör på så sätt en hel del diskutrymme men jag kan å andra sidan inte avinstallera SP2 efter att jag kört verktyget.

SP2-uppdateringen 2009 på pingstdagen är helt odramatisk. På en trekvarts timme har uppdateringen laddats ner och installerats. En snabbkoll visar att allt i Vista-miljön fungerar som det ska. SP2 är jämfört med SP1 en ganska stor uppgradering (344MB) som tillför en hel del nya funktioner till Windows Vista. Många 'förbättringar' i SP2 berör inte mig. Windows Search 4.0 kommer i vissa fall upp till 30% bättre prestanda i sökningar, men jag är inte missnöjd med den tidigare prestandan heller. Generellt förbättras minneshantering och prestanda i hela operativsystemet. Och batterisparfunktionerna förbättras med 10%. SP2 innebär dessutom stabilare anslutning till trådlöst nätverk (wlan/wifi) efter att datorn startas från viloläge.

Till råga på allt läggs det med SP2 till stöd för att bränna blu-ray-skivor direkt i Windows Vista. Min nuvarande dvd-enhet klarar dock inte av blu-ray, varken att läsa eller bränna. Färdigheten för Bluetooth 2.1 har inte stört användningen av min trådlösa bluetooth-mus. Och färdigheten för nya filsystemet exfat har inte heller stört operationer i nuvarande filsystem (fat32/ntfs). Filsystemet exfat stöder närmast utbyte av stora mediefiler till mobila enheter, och kan även stöda datumstämplar mellan olika tidszoner. Vid behov kan jag ladda ner och installera exfat-färdigheten också i XP-miljö.

Uppdatering:

Windows Vista SP2 bjuder inte bärbara Vista-datorn Nemi på någon dramatisk förbättring i vardagens tristess. Förbättringarna riktar sig antagligen närmast till nyare (64-bitars) Vista-datorer och till utbyte av stora mediefiler till mobila enheter. Men generella förbättringar i prestanda är alltid välkomna. Jag gör en test - filmkomprimeraren DVD Shrink 3.2 gör en säkerhetskopia i iso-format av en tv-inbandning (3,3GB DVD Video). Windows Vista SP2 klarar av jobbet på 11 minuter (1.66GHz/3.0GB). Någon förbättring i prestanda kan således inte noteras. Renoverade xp-datorn Scaleo klarar sig på samma 11 minuter (1.8GHz/2.5GB). 2GB (400%) tilläggsminne förbättrar prestandan med 25%. Nyanskaffade macxp-datorn Alice klarar sig på fåtta 8 minuter (2.66GHz/4.0GB).

160% processorkraft och 130% centralminne skapar Apples stationära iMac-dator 35% favör på Windows XP (2.66GHz/4.0GB) - jämfört med Dells bärbara XPS-dator på Windows Vista (1.66GHz/3.0GB). Men inte så mycket som jag hoppades på.

Windows Media på Mac OS X

Succéprodukter iPod och iPhone.

I och med programsviten iLife '09 i nya Mac-datorer har man på Mac OS X 10.5 tillgång till Apples förinstallerade filmredigerare iMovie 8.02 och förinstallerade dvd-brännaren iDVD 7.03. Motsvarigheten i Pc-datorer på Windows Vista är förinstallerade filmredigeraren Windows Movie Maker 6.0 samt förinstallerade brännaren Windows DVD Maker.

Amatörfilmare med dv-kamera kan otyglat förverkliga sina drömmar som filmskapare, oberoende av datormiljö. De erbjuds alla nödvändiga verktyg både i Mac- och Pc-miljö för att mödolöst publicera sina filmatiska alster för uppvisning för familj och släkt, vänner och bekanta. Mödolöst - ja, så länge amatören håller sig till att publicera sina filmer på dvd-skiva. Utväxlingen av videofiler, för filmuppvisning på annan dator eller som filmbilagor på e-posten, förorsakar garanterade problem mellan Mac- och Pc-användare. Ovana it-noviser har sällan den rutin som behövs för att eliminera hindren i det samspelet.

Om jag redigerar en filmsnutt i Windows Movie Maker och väljer att direkt publicera filmen som videofil på datorn är valet 'högsta kvalitet' färdigt inprickat (.wmv 8MB). Jag prickar istället för 'Alternativa inställningar' för då får jag upp en meny där jag kan välja videoformatet dv-avi (.avi 208MB). Det formatet är direkt visbart på Apples förinstallerade filmuppspelare Quicktime Player 7.6 på Mac OS X. Om jag däremot publicerar filmsnutten direkt som filmbilaga på e-posten erbjuds inga som helst alternativ - bilagans videoformat är direkt på Windows Media (.wmv 8MB). Och det formatet är (normalt) ovisbart för Quicktime Player på Mac OS X.

Rutinerade Mac-användare behöver inte vara försvarslösa inför videoformat på Windows Media (.wmv). Gratis tilläggsprogrammet Flip4Mac Windows Media Components for Quicktime 2.2.1.11 förser filmuppspelaren Quicktime Player på Mac OS X med färdigheten att visa upp filmsnuttar direkt i .wmv-format. Jag laddar givetvis ner tillägget och installerar det på iMac-datorn Alice på Mac OS X.

Om jag redigerar en filmsnutt i Apples iMovie och väljer att direkt publicera filmen som videofil på datorn är videoformatet optimerat för Apples mobila succéprodukter iPod och iPhone - samt för filmuppspelning på Apples gratis mediaspelare iTunes 8.2 (.mp4v 28MB). Jag väljer istället alternativet 'Exportera i Quicktime' för då får jag upp en meny där jag kan välja videoformat, exempelvis Apple Video (.mov 29MB). Alla Apples videoformat i iMovie är direkt visbara på Apples filmuppspelare Quicktime Player 7.6 - både som förinstallerad på Mac OS X och installerad i Windows XP och Vista. Apples olika videoformat är (normalt) dessvärre ovisbara på förinstallerade multimediaspelaren Windows Media Player 11 på Windows XP och Vista.

Jag förstår bra Apples ambitioner att bjuda ut filmuppspelaren Quicktime 7 Pro gratis på Mac OS X 10.6 (Snow Leopard). Samt att bygga in skärminspelning och att integrera uppladdningar till Youtube i nästa version av Quicktime Player. Det är ett desperat försök att dämpa den sjunkande trenden i försäljningen av Mac-datorer - med draghjälp av succéprodukterna iPod och iPhone.

Rutinerade Windows-användare behöver inte vara försvarslösa inför Apples videoformat (exempelvis .mov). Apples gratis mediaspelare iTunes 8.2 och gratis filmuppspelare Quicktime Player 7.6 kan vid behov laddas ner och installeras på Windows XP och Vista. För att få största möjliga nytta av filmuppvisaren Quicktime Player laddar jag ner och installerar DivX-tillägget på iMac-datorn Alice - på både Mac OS X och Windows XP. DivX-tillägget förser filmuppspelaren Quicktime Player med färdigheten att visa upp populära DivX-filmsnuttar (.divx och .avi).

Filmredigering av piratkopierade videosnuttar:

Jag äger ingen dv-kamera för att förverkliga mina otyglade filmambitioner. Mina ambitioner går mera ut på att förädla piratkopierade videosnuttar - för privat konsumtion. Apples filmredigerare iMovie '09 lämpar sig dåligt i hanteringen av piratkopior. Jag kan i princip bara importera videosnuttar i .avi- och .mov-format. Och publikation i iMovie begränsar sig i praktiken till videosnuttar i .mov-format. Filmredigeraren Windows Movie Maker 2.1 på Windows XP är lika begränsad - jag kan i princip bara importera videosnuttar i .avi- och .wmv-format. Publikation i Movie Maker (2.1/6.0) begränsar sig i praktiken till videosnuttar i .avi- och .wmv-format.

Apples filmredigerare iMovie '09 på Mac OS X och Windows Movie Maker 2.1 på Windows XP kan visserligen importera filmsnuttar i begränsat .mpg-format (mpeg-1). Men det har ingen praktisk betydelse. Windows Movie Maker 6.0 på Windows Vista kan däremot importera dvd- och tv-inbandningar (mpeg-2) i formaten .mpg (Nero Vision) och .drv-ms (Windows Media Center). Nyttan är dessvärre marginell - jag kan ändå bara publicera redigerade videosnuttar i .avi- och .wmv-format. Den optimala lösningen ligger i så fall på ett helt annat håll. Jag sparar faktiskt massor med tid och besvär med att redigera tv-inbandningar (mpeg-2) direkt i den fenomenala speldosan Sony RDR HXD870B (hdd/dvd).

Uppdatering:

Jag har i kvarstad en kort filmsnutt som jag i tiden laddat upp på Youtube i .mpg-format. Lotshustrun hade nämligen fixat så att Esbo stadsteater håller över tjugo historiska föreställningar på Honkamaja av händelserna på Histan häät. Filmsnutten av tv-nyheterna över händelsen bandades ursprungligen på speldosan Sony RDR HXD870B (hdd/dvd), finputsades och togs ut på skivkopia (dvd video). Med hjälp av den fenomenala filmredigeraren Nero Vision 4 fick jag till stånd .mpg-filen för Youtube. Windows Movie Maker 6.0 på Windows Vista omskapar denna .mpg-fil till behövliga videosnuttar i .avi- och .wmv-format, som jag använder i studierna av Apples 'wmv-preparerade' filmredigerare iMovie '09 på Mac OS X.

Uppdatering:

Till min besvikelse är heller inte dvd-decodern 'InterVideo WinDVD Free' gratis (Shareware) som utlovat. Den funkar bara under en gratis 14-dagars testperiod. Efter det försämras bildkvaliteten i Windows Media Player 11 och fylls av skuggbilder och missvisande färger. I brist på gratisalternativ börjar jag överväga köp av dvd-decodern Cineplayer 2.3.1 för Windows XP (15 euro). Jag köper och laddar ner betalprogrammet - och installerar det på stationära macxp-datorn Alice. Mina dvd-filmer visas nu klanderfritt upp på Windows Media Player 11.

Till min överraskning klarar Microsofts multimediaspelare Windows Media Player 11 nu också av iMovie-redigerade filmsnuttar i Apples videoformat (.mov .mp4 .mp4v). Trots högljutt ackompanjemang om att mediaspelaren inte känner till dylika format.