Virtuella kassaskåp - globalt

Uppladdning i 2MB kräver tålamod.

Slr-kameran Olympus E300 är inställd på en upplösningen på 8 megapixel (3264 x 2448 pixel). Och det är också lotshustruns fickkamera Olympus Digital 800. Utrymmeskrävande men bekvämt. 1,5-1,7MB per foto.

I klarspråk betyder det att en 2GB minneskapasitet rymmer 1200 foton. Yahoo-bildtjänsten Flickr erbjuder gratis online webblagring för 200 foton. Det räcker för mig men inte för lotshustrun. Hon är bättre betjänt av exempelvis svenska online webbtjänsten Diino.

Diino-tjänsten bjuder på gratis online webblagring på 2GB - 1200 foton.

Google-bildtjänsten Picasa Web Albums erbjuder numera upp till 400GB. Det är så gott som obegränsat lagringsutrymme för digitalfoton. För användare av den fenomenala fotoassistenten Picasa är Picasa Web Albums faktiskt det naturligaste online-valet till webblagring. Den rudimentära fotoredigeringen i Picasa räcker till för vardagens behov.

Online-webblagring är dock inget självklart alternativ i glesbygden. Villan i Nupurböle i Esbo är uppkopplad på nätet via ett 2MB adsl-bredband. Det är tillsvidare den snabbaste uppkopplingen på internet som finns till buds på den orten. Uppladdningen av ett 60-tal foton (100MB) i 2MB kräver redan gränslöst tålamod.

Hemdatorerna har sedan något år varit försedda med tillräcklig minneskapasitet på hårdskivorna. Men har man ett rejält arkiv högupplösta digitalfoton tenderar det att äta upp rätt mycket utrymme. Den externa nätuppkopplade Maxtor-hårdskivan är en idealisk backup-lösning. Och helt automatisk dessutom. Men hårdskivan har sina begränsningar i arkivering. Portabla CD-/DVD-skivor är faktiskt behändigare för arkivering av digitalfoton. En CD-skiva rymmer upp till 400 högupplösta foton och en DVD-skiva upp till 3000 foton. Fotoassistenten Picasa hjälper dessutom föredömligt till vid bränningen av CD- eller DVD-skivan.

Uppdatering:

Om man tycker att återanvändningen av fotoarkivet är för långsamt på CD-/DVD-skiva så kan man alternativt ladda upp skivan som en virtuell CD (DVD) på datorns hårdskiva. Eller - tillfälligtvis importera bildarkivet tillbaka till fotoassistenten Picasa.

Men vill man visa upp sina alla 3000 reseminnen som stillbilder eller bildspel på digi-tv-apparatens bredbildskärm så är en DVD-skiva en fullkomlig lösning för tv-kopplade multimediamaskiner. DVD-uppvisningen har ett 5-timmars underhållningsvärde.

Virtuella skrivbord på webben

Webb 2.0 funkar ju i alla OS-miljöer.

Att registrera ett gratiskonto på Diino.se går på en kick och det ger mig 2Gb utrymme för webblagring och fildelning. Överföringarna till och från Diino är säkrade på ett sätt som räcker också inom företagsvärlden.

Jag hämtar hem/installerar ett litet windows-program (som går att köra från en usb-pinne).

Och efter inloggning - är det bara att dra-och-släppa dokument, musik, videon eller något annat till Diino-kontot. Imponerande snyggt gjort är det också och allt på Diino-kontot har jag tillgängligt från varje nätansluten dator.

Det som verkligen lyfter Diino är möjligheten att dela ut webbmappar med lösenord - eller mejla en länk som gör att andra kan ladda hem en fil. Säker lagring är inte heller det enda Diino erbjuder - med ett användarkonto medföljer också krypterad e-post och möjligheten att strömma sin musik till vilken nätansluten dator som helst.

I grunden påminner de nya webb 2.0-tjänsterna om fildelningen i Diino. Men Diino är en windows-baserad tjänst. Webb 2.0-applikationer funkar ju online i alla OS-miljöer - i princip. Webb 2.0-multimediaskrivbord (som Wixi) och webb 2.0-projektskrivbord (som Stixy) öppnar sig direkt i webbläsaren.

Wixi - Ett multimediaskrivbord på nätet

Den webbaserade fildelningstjänsten Wixi.com är ett multimediaskrivbord som öppnar sig i webbläsaren. På skrivbordet lägger (laddar) jag upp mina multimediafiler - bilder, musik och film. Den integrerade mediaspelaren spelar upp materialet direkt i webbläsaren. De flesta filformat stöds. Det är bara att logga in på skrivbordet och så har jag tillgång till mina filer från vilken nätansluten dator som helst.

Det är skäl att vara medveten om att filerna är publika från början. Alla som är Wixi-medlemmar kan i princip se filerna. Jag måste aktivt ändra, när jag laddar upp, om jag inte vill att andra på Wixi ska kunna se filerna (och kopiera dem till sina Wixi-skrivbord).

Wixi handlar om att dela med sig av så mycket som möjligt. Man kan gå in på andras Wixi-bord, hålla muspekaren över en fil och välja att lägga den till sitt eget Wixi-skrivbord. Det är verkligen enkelt att kopiera andras multimediafiler. Det går också att skicka en länk till vänner och bekanta så att de kan se filen i webbläsaren - utan att behöva vara medlem på Wixi. Givetvis kan man också bädda in filen på bloggen eller webbsajten.

Begränsningarna i användningen är inte oöverkomliga. Jag kan ladda upp filer som är 100MB stora till mitt lagringsutrymme på 3GB och jag kan titta på 500MB av mina uppladdade multimediafiler per dag.

Stixyboard - Att planera på anslagtavla

På den webbaserade fildelningstjänsten Stixy.com kan jag gratis skapa anslagstavlor (stixyboards) i webbläsaren. Anslagstavlorna kan jag sedan dela ut till mina samarbetsparter. På anslagstavlan kan jag och samarbetsparterna placera små anteckningar, bilder, filer och att-göra-lappar. Man kan använda anslagstavlor för allt möjligt - att planera samkväm, projektarbeten eller publikationer.

Det hela syns fungera väldigt smidigt och lätt. Det är enkelt och roligt att jobba med Stixy. Det är ett intuitivt sätt att jobba utan mappar och olika dialogrutor. Men Stixyboard saknar tillsvidare egentliga respons- och chatverktyg för samarbetsparter att diskutera eller lämna feedback. Det minskar möjligheten att använda stixyboard som ett proffsigt projektverktyg. Kommunikationslösningar så som chat, mail och liknande är dock på väg. Stixy (beta) är som många andra webb 2.0-tjänster ett "work-in-progress".

Ensemblen Rajaton & Tonttu

Nåja - slutresultatet är detsamma.

Dörrklockan ringer - jag tror bestämt det är polisen. Jag öppnar - men ingen är bakom dörren. Det måste ha varit mitt dåliga samvete som klämtade till.

Jag hörde igår ensemblen Rajaton sjunga Tonttu - Viktor Rydbergs juldikt, Tomten, på finska. Jag grips av köplust men jag vill inte ha hela dubbel-cd:n. Endast sången Tonttu.

Så - jag gör ett besök på musikshoppen iTunes och köper musikstycket - för 99 cent.

Musikstycket är kopieringsskyddat. Och jag vill naturligtvis ha en öppen kopia av Tonttu i mp3-formatet. Jag har två alternativ till buds. Det ena alternativet är nästan lagligt. Det andra nästan olagligt.

Jag kan bränna sångstycket i iTunes på en cd-skiva i mp3-format. Det är nästan lagligt. Men jag kan också spela upp stycket i musikspelaren iTunes och banda det med ljudinspelnings- och -redigeringsprogrammet Audacity. Den vägen blir nästan olaglig när jag exporterar musikstycket ut på hårdskivan i mp3-format. Nåja - men slutresultatet är detsamma i vardera fallet.

Nu är jag långt inne på brottets bana. Jag kan inte motstå frestelsen att ladda upp musikstycket på min näthårdskiva på Diino. Och - så öppnar jag dessutom webblåset så att vem som helst öppet kan lyssna till sången Tonttu. Egentligen är det min mening bara att testa musikspelaren på Diino. Men så jag grips av en brottslig nyfikenhet. Jag läser av nätsidans programkod och rippar länkvägen till musikspelarens dolda html-kod.

Min brottsliga bana har ingen ända? Jag bäddar in musikspelaren i bloggen Endast Tomten är vaken. Till sällskap åt en annan brottslig gärning - inskanningen och publiceringen av illustrerade diktsidorna i bokupplagan Tonttu.

Publiceringen av musikspelaren i bloggen är i sig lätt. Men inläggets layout vållar problem. För att få allt det övriga med i inlägget - så att musikspelaren fortsätter att fungera - är jag tvungen att arbeta helt i html-läge. Och för att få en sådan layout som jag vill ha så använder jag html-kodade tabellelement. Koolt.

Uppdatering:

Min oskuldsfulla reviderade avsikt leder till en test för olika webbläsare. Webbläsarna Opera och Firefox får direkt underkänt i Windows-miljön. I Ubuntu-miljön klarade ingendera webbläsaren av tillägget för Windows Media musikspelaren. Apples Safari klarar sig däremot i Windows-miljön lika bra som Internet Explorer.

Dörrklockan ringer - jag tror bestämt det är polisen.

Egen fildelning i Live Messenger

Live Messenger kontaktar ungdomarna.

En virtuell näthårddisk är ett förträffligt medel för privat fildelning. Och det är inte alls fråga om någon lagstridig öppen fildelning utan om en ytterst privat och lovlig transaktion. Precis som att skicka en kopierad cd-skiva på snigelposten. Då kommer jag inte heller i klammeri med upphovsrättsorganisationerna.

Virtuella hårddiskar har numera mer än tillräckligt med lagringskapacitet. De räcker alldeles utmärkt till också för förmedling av musikstycken och videosnuttar. Samma kan man säga om bilagors obegränsade storlek i nya webbmejl-tjänster.

Men jag kan faktiskt skicka e-post med jättebilaga - utan att vara registrerad i någon mejltjänst.

YouSendit Lite är en webbaserad mjukvara för filtransportsystem - en trygg och säker lösning för att sända, ta emot och dela filer av alla storlekar.

Men ska man chatta och fildela med sina ungdomar så gäller gratisprogrammet Live Messenger. Det enda som krävs är att både jag och kompisen jag vill kommunicera med har Live Messenger installerat och att bägge parterna är registrerade användare. Live Messenger är lika lätt att använda som Skype.
Det är bara så att ungdomarna inte använder gamylernas Skype. Och inte bara det. Skype kommunicerar bara med en annan Skype. Inte med Live Messenger.

Med Live Messenger kan jag likaså ringa från datorn till en fast telefon - eller en mobiltelefon. I Finland. Dryga 2 cent per minut. Det går i princip också att skicka textmeddelanden med Live Messenger från datorn till mobiltelefoner. Funktionen saknas tyvärr i Finland. Tillsvidare.

Live Messenger har nyligen fått en rejäl ansiktslyftning och en rad nya läckra funktioner. Den största nyheten är fildelningen. Jag kan dela mappar med mina ungdomar och de filer jag lägger där kommer bara jag och kompisen åt. Även då ingendera är uppkopplade på internätet. Mycket praktiskt. Nästan som att dela på mappar i hemmanätverket. Men bättre.

En annan ny efterlängtad finess är möjligheten att ge sina kontakter egna namn. Det här är en fördel för mig som inte kan hålla reda på kryptiska kodnamn i kontaktlistan. Möjligheten till offline-meddelanden är verkligen fiffig. Det betyder att jag kan skicka ett meddelande även om kompisen inte är uppkopplad. Precis lika bekvämt som på e-posten. Så snart kompisen slår på Live Messenger kommer mitt meddelande till synes.

Näthårddisk för egen fildelning

Webbaserad backup tar två timmar.

Om jag inte hade en extern Maxtor nätdisk så skulle en webbaserad näthårddisk vara en praktiskt lösning på backup och delning av viktiga filer. En sådan lösning är datalagring på den svenska webbtjänsten Diino.se. Med Diino Desktop installerat på datorn kan jag automatiskt säkerhetskopiera upp till 2GB filer och spara dem på webben. Jag kommer åt dem på vilken dator som helst som har en uppkoppling på internätet. Användandet av webbtjänsten kräver registrering.

Men allt är gratis. Webbaserade lösningar ställer dock krav på bredbandets hastighet. Med mitt mega-bredband skulle en 2GB backup ta sina modiga två timmar. Men jag behöver inte tänka på krångliga säkerhetskopieringar. Och jag behöver inte heller släpa på en bärbar dator, cd-skivor eller usb-minnen för att ha mina filer med mig. Inte då jag har min egen virtuella hårddisk på internätet.

Men om jag uttryckligen vill släpa på mina filer och dessutom också på mina program och -inställningar, favoriter, e-post och adressbok - då är nog ändå min portabla usb-minnessticka oslagbar.

Den bästa lösningen i mitt fall är att använda en webbaserad näthårddisk för att smidigt dela med mig av musikstycken och videostrippar. Med Diino kan jag lagra musik på samma sätt som andra filer. Men jag kan också spela upp den. Diino innehåller en egen musikspelare av enkelt snitt, där jag bekvämt kan lyssna på all musik jag har sparat på mitt Diino-konto. Musiken streamas till den dator där jag befinner mig. Ingen särskild musikmjukvara behövs på själva datorn.

Diino kan också dela upphovsrättsskyddad musik med en funktion som enkom tillåter direktåtergivning (streaming) – inte nedladdning. Då kommer jag inte heller i klammeri med upphovsrättsorganisationerna.

Om 2GB känns för stramt så kan jag alltid ty mig till en motsvarande nättjänst - webbaserad datalagring på Xdrive.com på AOL. Med Xdrive kan jag automatiskt säkerhetskopiera upp till 5GB filer och spara dem på webben. Xdrive erbjuder tjänsterna på engelska. Diino erbjuder sina tjänster på svenska.

Registreringen av ett AOL-konto för Xdrive är knepigt. Det krävs nämligen att jag fuskar med att registrera mitt AOL Screen Name med ett amerikanskt telefonnummer och postkod. Allt i US-format förstås.

Diino förutsätter att jag klarar av att installera klientprogrammen på datorn. Klientprogrammet för Xdrive är däremot inte obligatoriskt. Om jag laddar ned och installerar Xdrive Desktop integreras det i Windows. Och då kan jag spara filer på Xdrive som vilken virtuell hårddisk som helst. Och spela upp strömmande musik med en ordinär musikspelare på datorn.

Diino bjuder på ett Outlook-kompatibelt webbmejlkonto. I det fungerar fildelningen via bilagor. Inget fel i det, men det förutsätter att mottagaren har möjlighet att ta emot tillräckligt stora bilagor. Tekniken i Xdrive är strået vassare. Om jag vill dela på en fil så skickar jag ett e-postmeddelande som enbart innehåller en länk till filservern på internätet. Mottagaren hämtar filen genom att klicka på länken, och originalet ligger förstås kvar. Men. Om det är fråga om piratkopierade audio- och videofiler så kan upphovsrättsorganisationerna givetvis opponera sig.

Men jag kan faktiskt också skicka e-post med jättebilaga utan att vara registrerad i någon mejltjänst. YouSendit Lite är en webbaserad mjukvara för filtransportsystem - en säker lösning för att sända, ta emot och söka filer av alla storlekar. Jag kan skicka filer som är för stora för e-post - 100MB helt gratis. Utan registering.

Producera digitala filmsnuttar

Filmskapare har skapande fantasi!

För att bli en stor filmskapare måste jag ha skapande fantasi - och proffsig teknik. Den digitala videokameran börjar vara varmans egendom. Även om den också kostar en hel del. Mer än jag är villig att betala just nu. Men det finns ju webbkameror för videosamtal. Och med dem kan jag ta stillbilder och videosnuttar - och videotelefonera. Logitech QuickCam Ultra Vision ser lovande ut. Och tekniskt stilig dessutom. En perfekt leksak. Lite dyr kanske?

Videosamtal är väl värt en bekanskap i sig. Men jag kan ju förbereda mig med att träna på snapshots och videoklipp.

Logitech går med på en videobildsupplösning på 640x480 bildpunkter. Men till en videohälsning som e-postbilaga räcker 320x240 väl till. Kameran har ett härligt justerbart stativ för upphängning - t.ex. på bildskärmen. Med det fungerar utmärkt och praktiskt med ett handgrepp också.

Logitech kommer med ett par intressanta programförslag. HP Photosmart Essential rekommenderas för redigering av stillbilder. Ja men, det vill jag bekanta mig med. Och så rekommenderas Windows Movie Maker för redigering av mina digitala filmsnuttar. Vad bra! Ett härligt tillfälle att börja träna på videoredigering. Precis den knuff jag har väntat på.

Fast, när lotsen såg mina första ruttna videotagningar vägrade han blankt samarbete. Efter ett visst övertalande gick han dock med på att låna ut sin Diino Webbplats för min Movie Player wmv-bearbetning av Den pianospelande katten Nora.