Beatles klassiker i ny kostym

Skivbolagen skummar av grädden.

Det finns inget annat band med samma särställning som Beatles. Ingen grupp som lockat lika många lyssnare, genom flera generationer. Det är inte heller troligt att det någonsin kommer att finnas ett band som kan mäta sig med Beatles. Världen fungerar inte längre på samma sätt. Men musiken kommer att finnas kvar. Nu i uppfräschad kostym.

Beatles har hittills lyst med sin frånvaro i cyberrymden. Inga av Beatles låtar har funnits för laglig nedladdning. Beatles har haft problem med musikshoppen iTunes vad gäller nedladdning. Eller inte iTunes egentligen - utan skivbolaget EMI. Nu vill Beatles Paul MacCartney att de uppfräschade låtarna också ska finnas att ladda ner på iTunes Store. Så småningom.

Hela Beatles skivkatalog har släppts efter en restaurering som pågått i fyra år. Tretton klassiska album som förändrade världen har justerats, tvättats och rensats från defekter som fanns på de ursprungliga analoga mastertejperna. Och har man redan Beatles i cd-utgåvor så är de från en digitalisering som gjordes redan 1987. Ljudmässigt anses dessa vara ett fuskjobb och en smärre katastrof. Okänsligt genomfört och med bristande kunskap.

Jag tänker faktiskt inte stressa med att göra förbokning på Beatles cd-album på webbshoppen NetAnttila.com (2009 Digital Remaster Digipack). Priset bromsar ivern - 16,95 euro för enkelt cd-album och 24,95 euro för dubbla cd-album. Lotshustrun har sparat sina Beatles LP-album på vinyl. Skivsamlingen är från 60- och 70-talet. Stereoanläggningen och skivspelaren ligger kvar på hyllan. Orörda. Allt sedan 1988. Men turligen inte en enda Beatles cd-utgåva från 1987.

Jag tror jag lugnt väntar tills låtarna (2009 Digital Remaster Digipack) bjuds ut på iTunes Store. Att köpa enstaka ljudfiler på iTunes eller avlyssna låtar på Spotify är säkert inte alldeles aktuellt. Skivbolagen skummar först av grädden med Beatles nya digitala cd-utgåvor. Tills dess lyssnar jag exempelvis på Beatles låtar på Jango.com - en radiostation på webben. Eller bläddrar fram Beatles låtar i min svällande samling av musikvideon.

Ljudinspelare för Mac OS X

Bättre mp3-kvalitet på ljudfiler.

Apples musikmaskin GarageBand 5.01 kom som rabatt vid köpet av stationära iMac-datorn Alice. Amatörmusikerns musikmaskin GarageBand är Apples alternativ i ljudinspelning på Mac OS X. Programmet trugas som frestelse i Apples betalprogramsvit iLife '09 (normalt 79 euro). Jag kollar programmets webbsajt men Garageband tänder inte.

Den exklusiva kopplingen till Apples operativsystem Mac OS X stör mig därutöver.

Jag kollar även konkurrenten Microsofts betalprogram Songsmith (normalt 29 euro). Ingenting kan vara enklare att blåsa nytt liv i gamla slagdängor med. Men även om programmet Songsmith fått ett enormt genomslag bland musiker så tänder jag inte för det heller. För amatörmusikern är det i alla fall ett tänkvärt Windows-alternativ till Apples Mac-program GarageBand.

Jag har nu min favorita ljudinspelare Audacity installerad både på Mac OS X och Windows XP på stationära iMac-datorn. Och precis som i Windows-miljö måste också gratis ljudredigeraren och -inspelaren Audacity 1.3.7 för Mac förses med mp3-kodaren Lame för att kunna exportera ljudfiler i mp3-format.

Jag laddar ner och installerar tilläggsprogrammet 'Lame Library v3.98.2 for Audacity on OSX' i dmg-format. Tilläggsprogrammet kommer i ett komplett installationspaket som sköter installationsprocessen helt automatiskt - och för tillägget direkt i enheten Macintosh HD. Programsajten MacUpdate bjuder på installation av mp3-kodare iTunes-Lame 2.0.9 för Lame-komplettering för mp3-format i Apples musikspelare iTunes. Jag laddar ner och installerar app-paketet, och drar det över med musen till programmappen. Installationen låter som 'plums' men i princip kan iTunes nu rippa musik-cd med bättre mp3-kvalitet på ljudfilerna.

Uppdatering:

Ljudinspelaren Audacity är bekant från mina försök att banda vinyl. Med samma teknik kan jag rippa och redigera webbmusik från lagliga musiktjänsten Spotify. För det mesta är fenomenala Audacity (1.2.6) i bruk som 'språkstudio' i lotshustruns uttalsövningar i franska.

Uppdatering:

Gratis ljudredigeraren och -inspelaren Audacity 1.3.7 för Linux förses med mp3-kodaren Lame direkt via pakethanteraren Synaptic i Linux-operativsystemet Ubuntu 8.04. Helt enligt instruktioner för installation av Lame-komplettering för mp3-format.

Multimedia-miss i Ubuntu 8.10

Filmlagrets samtliga videoformat.

It-medborgarens fyra elementära programvaror, e-post och googling samt ordbehandling och fotohantering, är nu aktiva i lotshustruns bärbara Amilo-dator på Linux-operativsystemet Ubuntu 8.10. Det viktiga i det förinstallerade flankstödet, Suns kontorsprogramsvit OpenOffice 2.4.1 på Ubuntu 8.10, är att alla e-postens Office-bilagor funkar.

Lotshemmets bägge HP-skrivare fungerar klanderfritt i bärbara Linux-datorn Amilo. Både HP OfficeJet Pro 1170C via Windows-nätverket i stationära xp-datorn Scaleo och HP PSC 2355 all-in-one lokalt i Linux-datorn Amilo. Fildelningen i Windows-nätverket visar Amilo-datorn delade filer i XP-datorn Scaleo. Också den externa 320GB nätdisken syns - Maxtor Shared Storage II.

Inköpt musik på krypterad cd-skiva (Mariza Terra) spelas upp hur lätt som helst i musikuppspelaren Rhythmbox 0.11.6. Också min musik-cd med rippade, okrypterade mp3-filer spelas snällt upp. Inköpt film på krypterad dvd-skiva (Mamma Mia) visas upp hur lätt som helst i filmuppspelaren Totem 2.24.3 (xine). Till och med min piratkopierade dvd-skiva med tv-inbandningar spelas korrekt upp.

Men så enkelt var det inte från början. Jag såg faktiskt i tiderna mycket besvär med mediehanteringen i Ubuntu 7.04-8.04. Musikuppspelaren Rhythmbox kan endast spela upp mp3-filer om man först har installerat stöd för formatet. För att spela upp inköpta, kopieringsskyddade dvd-filmer måste ett libdvdcss2-paket med behövlig codec installeras. Mycket opraktiskt. Medibuntu är i så fall en behövlig programvarukälla som tyvärr inte medföljer i installationen - av upphovsrättsliga skäl.

I och med att it-medborgarens förinstallerade elementära programvaror, e-post och googling samt ordbehandling och fotohantering, kompletteras med speciellt preparerade programvaror för cd-musikuppspelning och dvd-filmuppvisning platsar bärbara Linux-datorn Amilo slutligen som fullvärdig hemdator. Men inte utan expertiskrävande åtgärder. Och inte utan förfall till laglöshet och piratism.

Uppdatering:

Eftersom externa 320GB nätdisken Maxtor Shared Storage syns, via platsfunktionen 'Nätverk' i filbläddraren Nautilus 2.24.1, kommer jag åt att visa mitt delade filmlager, alternativt via bärbara Linux-datorn Amilo eller via stationära Linux-datorn Scaleo. Bärbara Amilo-datorn har tydligt bristande prestationsförmåga. Filmuppvisningen från nätet hackar (buffrar) betänkligt. Ja, här är den troliga förklaringen till hackandet i it-telefoniprogrammet Skype. Filmuppvisningen går desto elegantare i prestationskraftiga stationära Linux-datorn Scaleo.

Till ytterligt självförsvar har jag filmuppspelaren VLC media player 0.9.4 installerad och uppdaterad. Filmuppspelaren Totem (xine) klarar då att spela upp filmstumpar i .avi- och .xvid- samt i .divx-format (divx-codec). Till och med filmstumpar i .mpg-format. Filmlagret innehåller filmfiler i .mpg-format (Nero Vision), samt filmfiler i .dvr-ms-format (Media Center). Gratis filmuppspelaren VLC media player 0.9.4 bjuder på exklusiv visning av Media Center-filer i .dvr-ms-format. Men - filmuppspelaren Totem (xine) klarar med VLC-stöd till och med av uppspelning av säkerhetskopierade dvd-filmer i .iso-format. Filmuppvisning på Totem (xine) på stationära Linux-datorn Scaleo lyckas i filmlagrets samtliga videoformat - men alltså bara med flankstöd av gratis filmuppspelaren VLC media player.

Uppdatering:

Filmuppspelaren VLC media player 0.9.4 har oväntade svårigheter i lokal dvd-filmuppvisning på bärbara Amilo-datorn på Linux-operativsystemet Ubuntu 8.10. Medibuntu programvarukällan stängs av vid uppgradering från Ubuntu 7.10. Jag uppdaterar referensen 'Gutsy' till 'Intrepid' och aktiverar så programvarukällan Medibuntu. Resultatet visar sig i 11 nya säkerhetsuppdateringar. Vilka i sin tur leder till att VLC media player nu fungerar problemfritt i dvd-filmuppvisning. Inte bara på stationära Linux-datorn Scaleo utan också på bärbara Linux-datorn Amilo.

Uppdatering:

Platsfunktionen 'Nätverk' i filbläddraren Nautilus visar av någon orsak inte genast upp delade komponenter i Windows-utdelning. Delade skrivare syns och fungerar däremot alltid. I filhanteringen är mystiken tät. Enbart en omstart av Ubuntu 8.10 räcker inte alltid att lösa knuten. Men dubbla omstarter, först i Windows XP och sedan i Ubuntu 8.10, aktiveras de delade komponenterna i Windows-utdelningen. Förutsatt, att en del av komponenterna är påslagna i Windows-nätverket under omstarterna. Samma procedur berör likväl bärbara Amilo-datorn som stationära Scaleo-datorn.

Nerladdning i Windows-nätverket är extremt långsamt i bärbara Linux-datorn Amilo. Kombinationen av svag datorkapacitet, 512MB centralminne och trådlös wlan-uppkoppling på nätverket är tydligt ingen fördel. En 2GB filmfil säger sig behöva 150 minuter för nedladdning på bärbara Linux-datorn Amilo. Samma 2GB filmfil låter sig laddas ner på stationära Linux-datorn Scaleo på 15 minuter. Tillräcklig kapacitet, 2.5GB centralminne och fast tråduppkoppling på Windows-nätverket är en fördel.

Uppdatering:

GetDeb programvarukällan stängs av vid uppgradering från Ubuntu 7.10. För att aktivera GetDeb går jag till 'Programvarukällor' (under System --> Administration). Där går jag till fliken 'Tredjepartsprogramvara' och klickar på 'Lägg till'. I rutan som dyker upp skriver jag in frasen: deb http://ubuntu.org.ua/ getdeb/ - och klickar på 'Lägg till källa' och därefter 'Stäng'. Resultat: 34 nya säkerhetsuppdateringar.

Webbplatsen GetDeb.net innehåller massor av Ubuntu program för den som vill uppdatera eller hitta program som inte normalt finns till buds i pakethanteraren synaptic. Exempelvis uppdateringar av ljudinbandaren Audacity 1.3.7 (1.3.5), musikuppspelaren Rhythmbox 0.12.0 (0.11.6), musikuppspelaren Songbird 1.1.2 (1.0.0), dvd-filmkopieraren K9Copy 2.3.0 (2.0.2), videoredigeraren Kino 1.3.3 (1.3.0) samt bildredigeraren Gimp 2.6.6 (2.6.3).

I det att bägge programvarukällorna Medibuntu och GetDeb är aktiverade stiger antalet nya säkerhetsuppdateringar för Ubuntu 8.10, under mars månad 2009, till sammanlagt 140 paket (1 omstart).

Windows XP SP3 i Multimedia

Filmlagrets samtliga videoformat.

It-medborgarens fyra elementära programvaror, e-post och googling samt ordbehandling och fotohantering, är nu aktiva i macxp-datorn Alice.
Det viktiga med den därutöver installerade kontorsprogramsviten MS Office 2000 Premium, är att alla typer av e-postens Office-bilagor kan hanteras i it-medborgerligt självförsvar.

Jag fortsätter principfast att använda Apples keyboard och Mighty mus. Med hög beredskap att byta till usb-kopplad Logitech-mus. Men innan jag fortsätter kör jag en första rensning med Windows Live OneCare Safety Scan - 107MB onödiga filer och 249 föråldrade registermarkeringar raderas.

Windows-nätverkets delade HP-skrivare fungerar klanderfritt i macxp-datorn Alice. Både HP OfficeJet Pro 1170C gamylen via stationära xp-datorn Scaleo och HP PSC 2355 all-in-one via bärbara xp-datorn Amilo. Fildelningen i Windows-nätverket visar Alice-datorn delade filer i xp-datorerna Scaleo och Amilo. Också den externa 320GB nätdisken syns - Maxtor Shared Storage II.

Musikuppspelningen på CD i MS Windows Media Player 11 är väl genomtänkt. Inköpt musik på krypterad cd-skiva (Mariza Terra) spelas upp hur lätt som helst. Också min musik-cd med rippade, okrypterade mp3-filer spelas snällt upp. Filmuppspelning på DVD i Windows Media Player 11 är inte lika väl genomtänkt. Min installations-cd med Windows XP Home Edition SP3 saknar en normalt i nya xp-datorer förinstallerad gratis dvd-decoder - InterVideo WinDVD Free. Inköpt film på krypterad dvd-skiva (Mamma Mia) visas nu upp hur lätt som helst. Till och med min piratkopierade dvd-skiva med tv-inbandningar spelas korrekt upp.

I och med att it-medborgarens förinstallerade elementära programvaror, e-post och googling samt ordbehandling och fotohantering, kompletteras med förinstallerade programvaror för cd-musikuppspelning och dvd-filmuppvisning platsar macxp-datorn Alice som fullvärdig hemdator. Utan begränsningar av Boot Camp i Mac OS X 10.5 Leopard. Vilket skulle bevisas.

Uppdatering:

Eftersom externa 320GB nätdisken Maxtor Shared Storage syns kommer jag åt att visa mitt delade filmlager via macxp-datorn Alice. Windows Media Player behöver assistens, med mpg- och divx-codec ,via filmuppspelaren Nero Showtime. Jag matar in min installations-cd för programsviten Nero 7 Premium och installerar hela sviten på macxp-datorn Alice. Samt därefter - laddar ner och installerar alla utestående uppdateringar. Till sist aktiveras olika proprietära multimediapatent (Third Party). Och i och med det har jag nu både mpg- och divx-codec i Windows Media Player. Mycket praktiskt.

Till ytterligare självförsvar laddar jag ner och installerar Apples videospelare QuickTime 7 Player för Windows XP. Samt - filmuppspelaren och -konvertern DivX 7 för Windows. Därutöver kompletteras Windows Media Player och Nero Showtime med AC3-filter. Filmuppspelaren Windows Media Player klarar nu att spela upp filmstumpar i .avi- och .xvid- samt i .divx-format (divx-codec). Filmlagret innehåller filmfiler i .mpg-format (Nero Vision). Samt filmfiler i .dvr-ms-format (Media Center). Gratis filmuppspelaren VLC media player 0.9.9a bjuder Windows Media Player på visning av Media Center-filer i .dvr-ms-format. VLC media player behövs ytterst för exklusiv uppspelning av säkerhetskopierade dvd-filmer i .iso-format. Filmuppvisning på Windows Media Player på macxp-datorn Alice lyckas nu i filmlagrets samtliga videoformat. Med flankstöd av gratis filmuppspelaren VLC media player.

Jag kör rensningar med Windows Live OneCare Safety Scan - ytterligare 141MB onödiga filer och 58 föråldrade registermarkeringar raderas.

Uppdatering:

Nerladdning av programvaror för installation i Macos-miljö är överraskande långsamt. Motsvarande programvaror laddas ner dubbelt snabbare i Windows-miljö. Det fasta 2MB adsl-bredbandet utnyttjas inte till fullo i Macos-miljö. Windows XP klarar enkelt av att i en enda process få alla filer av samma typ att öppna sig i en viss (väntevärdig) applikation. Det tar faktiskt sin lilla tid innan jag hittar motsvarande inställning och funktion i Mac OS X.

Apples musikspelare och shoppingsajt iTunes 8.1.1 för Mac OS X finns färdigt förinstallerad på macos-datorn Alice. Jag laddar ner musikspelaren iTunes 8.1.1 för Windows XP och installerar den på macxp-datorn Alice. I och med det har jag stöd för mp3-spelaren iPod nano både i Mac OS X och Windows XP.

Uppdatering:

Till min överraskning är heller inte dvd-decodern 'InterVideo WinDVD Free' gratis (Shareware) som utlovat. Den funkar bara under en gratis 14-dagars testperiod. Efter det försämras bildkvaliteten i Windows Media Player 11 och fylls av skuggbilder och missvisande färger. I brist på gratisalternativ börjar jag överväga köp av dvd-decodern Cineplayer 2.3.1 för Windows XP (15 euro).

Laglig webbmusik via Spotify

Reklamfria dagspass för 99 cent.

Skivbolagen gjorde tidigare försök med prenumerationstjänst för musik. I stället för att ha låtarna på sin egen dator betalade man en summa i månaden för att få spela upp musiken från en central server. Idén floppade, men nu gör svenska Spotify ett nytt försök. Genom att betala månadsavgift får man lagligt lyssna på hur mycket musik man vill via datorn.

Jag som inte vill betala kan i stället använda gratisversionen som spelar upp reklam likt en kommersiell radiostation.

Spotify är en musiktjänst som bygger på att musik strömmas, on-demand-streaming kallas det. Jag lyssnar via ett program som installeras på datorn. Programmet finns för Windows och OS X och påminner iTunes. Jag måste givetvis vara uppkopplad för att lyssna på musik, eftersom den strömmas direkt från internet.

För att använda Spotify måste man normalt köpa ett premiumkonto. Det kostar 9,99 euro per månad. När man köper premiumkonto blir man prenumerant på Spotify och 9,99 euro i månaden dras automatiskt från ens kreditkort. Man kan naturligtvis avbryta transaktionen om man vill. När man väl har ett konto kan man sluta betala och använda sig av en reklamfinansierad gratisversionen. För mig som har ett Spotify-konto finns det även reklamfria dagspass att köpa för 99 cent per dygn.

Jag imponeras av enkelheten med Spotify. Det börjar med installationen och första intrycket jag får. Hela installationen och konfigurationen är enkel, rättfram och går snabbt - precis som det bör vara. Har man installerat och konfigurerat andra musiktjänster vet man att det inte alltid så. Spotify är så löjligt enkelt att jag bara kan höja på ögonbrynen och acceptera det. Jag kör gratisversionen, så jag får leva med en liten reklam då och då, men det är definitivt inte i närheten av vad som gäller i reklamradion.

Spotify kommer inte att ersätta mitt nuvarande musikbibliotek som finns på hårddisken. Men den blir väl ett komplement som jag har tillgång till när jag sitter borta och surfar eller var än jag befinner mig med internetuppkoppling. Jag lyssnar på musik på vägen med min portabla mp3-spelare iPod nano. Men, när jag väl är hemma fungerar min dator som musikmaskin. Och, eftersom jag mest har samma låtar i mitt iTunes-bibliotek som i Spotify faller det naturliga valet på mina musikfiler på hårddisken.

Det finns (ännu) inga bekväma verktyg att ladda ner musiken på Spotify på hårdskivan. Om det mot förmodan behövs får jag orsak att prova på hur en laglös inbandning med Audacity lyckas. Jag har mest samma låtar i mitt iTunes-bibliotek som jag har på köpta cd-skivor - Abba, Enya, Mariza med flera. Jag kan med gott samvete öva Audacity-inbandning från Spotify med att piratkopiera dessa musikstycken.

Songbird - iTunes för Ubuntu

Rhythmbox känner igen iPoden.

Mozillas gratis mediaspelare Songbird bygger på öppen källkod. Programmet ser vid första anblick förvillande likt Apples mediaspelare iTunes. Några skillnader finns visserligen, men det står helt klart att Mozilla vill göra det lätt att byta från iTunes. Dessutom har Songbird stöd för QuickTime-filer, import av iTunes-bibliotek - inklusive drm-skyddade köpta låtar.

Songbird kan synka musikfilerna på datorn med min mp3-spelare - Apples iPod nano.
På Windows och MacOS-plattformar använder Songbird VLC för att spela upp media. I Linux Ubuntu använder Songbird sig av GStreamer.

Apples populära mediaspelare iTunes är ju förstås också gratis, och fungerar perfekt med alla iPodar. Man kan undra varför någon skulle vilja byta till Songbird. Kanske för att Open Source mediaspelaren Songbird trivs på alla OS-plattformar - inte bara på Windows och MacOS, utan också på GNU/Linux. Eller kanske bara för att Apples mediaspelare iTunes inte finns att få på GNU/Linux-plattform.

Mediaspelaren Songbird kan inte ännu installeras från programbiblioteket på Linux Ubuntu. Och inte heller via pakethanteraren Synaptic. Men - Ubuntu Community bjuder på länkar för nedladdning av en Debian-version av Songbird. Programmet installerar sig snällt och förser sitt bibliotek med mediafilerna på datorn.

Och Songbird håller vad Mozilla lovar. Programmet hanterar iPoden på samma maner som mediaspelaren iTunes. Synkroniseringen funkar till och med på samma sätt. Programmet ser vid första anblick förvillande likt Ubuntu-paketets mediaspelare Rhythmbox. Några skillnader finns visserligen även om Rhythmbox också känner igen iPoden och snällt spelar upp olåsta mp3-låtar. Synkronisering med iPoden bjuder Rhythmbox bland annat inte på.

Symbiosen mellan mediaspelaren Songbird och min iPod nano mp3-spelare är ett bra komplement i min mediahanteringen på Linux Ubuntu. Dessutom behöver Linux-entusiaster med iPod mp3-spelare inte mera känna saknad efter Apples populära mediaspelare iTunes.

Uppdatering:

När iPoden väl är tillbaka i Windows-miljö känner mediaspelaren iTunes av att mp3-spelaren har varit i främmande händer. Synkroniseringen körs resolut som en komplett uppdatering av iPoden.

Uppdatering:

Min manuellt installerade mediaspelare Songbird (1.0.0) finns nu till buds via pakethanteraren Synaptic. Så ock mina tidigare manuellt installerade program - Avast antivirus (1.0.8) - telefoniprogrammet Skype (2.00.72) - fotoassistenten Picasa (2.7).

Fotoassistenten Picasa 3.0 finns inte ännu i finalversion för Linux - men Avast antivirus 1.2.0 finns i finalversion för manuell installering.

Uppdatering:

Sammanlagt 28 nya säkerhetsuppdateringar i Ubuntu 7.10 Gutsy Gibbon inom december månaden.

Sammanlagt 84 nya säkerhetsuppdateringar och 1 nystart i Ubuntu 8.04 Hardy Heron inom december månaden.

Mediehantering i Ubuntu 8.04

Miro vägleder till programvarukällan.

Undrens tid är här. Jag har lyckats med konststycket att få både nätskrivaren HP PSC 2355 och lokala skrivaren HP Officejet Pro 1170c att fungera i Ubuntu 8.04. Lösningen är att jag installerar om dem som nya skrivare med nya drivrutiner. Skrivarinstallationen i Ubuntu 8.04 är elegant - och mycket Windows-inspirerad.

Jag såg i tiderna mycket besvär med mediehanteringen i Ubuntu. Medieprogrammen med tillägg har dock klarat migrationen utan men.

Videospelaren Totem visar elegant upp kopieringsskyddade (css) dvd-videofilmer i Ubuntu 8.04. Och mp3-stödet för musikspelaren Rhythmbox fungerar likaså. Ljudredigeringsprogrammet Audacity har också klarat migrationen till Ubuntu 8.04. Likaså videospelaren VLC Media Player.

Men inte multimediaprogrammet Miro Internet TV. Första försöket till ominstallation misslyckas. Miro-sajten vägleder dock till en ny, aktiv programvarukälla. Och nu lyckas installeringen av Miro, direkt via pakethanteraren Synaptic i Ubuntu 8.04. Den nya Ubuntu 8.04-versionen av Miro är dessutom i motsats till sin 7.10-föregångare stabil. I och med installationen av mediaspelaren Miro ärver dessutom både VLC Media Player och filmuppspelaren Totem DivX-läsfunktionen.

Också mina nyligen installerade gratisprogram för att rippa och bränna dvd-filmer fungerar klanderfritt i Ubuntu 8.04.

Medieidentifieringen i fotoassistenten Picasa är aktiv. Kabeln till fickkameran Olympus Digital 800 pluggas i datorns usb-port. Ubuntu 8.04 känner genast igen kameran och installerar drivrutinerna till minneskortet - automatiskt. Minnet monterar sig som en extern volym på skrivbordet. Picasa erbjuder sig att importera fotona till bildmappen i Ubuntu 8.04. Mycket praktiskt. Picasa fyller ljusbordet (biblioteket) med foton från bildmappen. Bildfiler är i övrigt konfigurerade att öppnas i webbläsaren Firefox. Alla funktioner och inställningar har bibehållits som förut.

Till dagens slut försäkrar jag mig om att it-telefoniprogrammet Skype fungerar i Ubuntu 8.04. Ett testsamtal och en kort chat bekräftar saken. Windows-versionen av Skype har dock en sms-funktionen som jag fortfarande saknar i Linux-miljön.

Mediehanteringen är faktiskt i lika klanderfritt skick i Ubuntu 8.04 Hardy Heron som i föregångaren 7.10 Gutsy Gibbon. Lite bättre till och med. Multimediaprogrammet Miro Internet TV är lika stabilt i Ubuntu 8.04 som i Windows-miljön.
Jag är helt nöjd med Linux-operativsystemet Ubuntu 8.04 Hardy Heron. De enda plumparna i marginalen kommer av (de förhoppningsvis tillfälliga) bristerna i den halvfärdiga webbläsaren Mozilla Firefox 3b5.

Uppdatering:

Maj månads första dagar för med sig 95 nya säkerhetsuppdateringar i Ubuntu 8.04 Hardy Heron. Ackompanjerad av en nystart av operativsystemet. Dual Boot-menyn i laddningsmodulen Grub får i samma veva två tilläggsrader. Jag måste korrigera saken manuellt i uppstartshanteraren (Startup Manager) så att Windows XP Home Edition återgår till automatiskt startval (default).

Innan maj månad var slut blev det sammanlagt 335 nya säkerhetsuppdateringar i Ubuntu 8.04. Ubuntu 7.10 klarade sig i maj med 33 nya säkerhetsuppdateringar.

Uppdatering:

Beta-versionen av webbläsaren Mozilla Firefox har uppdaterats till finalversionen 3.0. Tilläggen 'Screengrab' och 'Foxmarks Bookmark Synchronizer' har nu aktiverats.

Windows Vista: Tredje dagen

It-betjänten bokas in för hembesök.

Vista-datorn i familjeversion med Office 2000-programsvit är bruksklar. Genomgången för hand av uppdateringar för Office 2000 i Windows Vista är klar. I praktiken saknas uppdateringar från 2008.

Grafikprogrammet PaintShop Pro 6.02 låter sig installeras från CD-skivan (original: Windows NT). Bildbehandlingen fungerar normalt men programmet protesterar vid uppstarten om ett par registeruppdateringar som det inte klarar av i Windows Vista.

Jag tar RealPlayer 11 i bruk och bandar in webb-tv från Yle Teema. En halvtimmessnutt med Lasse Pöysti som guide i sin karelska hemstad Sordavala. Lotshustrun har missat live-avsnittet och avtittar förnöjt inbandningen på Vista-datorns bredbildsskärm.

Musiken på Enyas CD-album (Shepherd Moons) låter sig snällt rippas (piratkopieras). Jag importerar musiken i mp3-format på multimediaspelaren Windows Media Player. Samma musik låter sig importeras i aac-format på Apples musikspelare iTunes.

De fortsatta försöken med det integrerade 3g-kortet för trådlöst 3g-bredband misslyckas. Bägge SIM-korten (Elisa, Sonera) fungerar. Elisas SIM-kort skannar in Elisas 3g-nät men operatören vägrar uppkoppling. Soneras 3g-nät låter sig inte ens skannas in med Soneras SIM-kort. Jag skickar e-post med problembeskrivning till Dells Live Support i Finland. Dells it-betjänt ber mig i svarsposten kolla positioneringen av 3g-kortets antennkablar. Inga synbara problem går att konstatera med mina ögon. Jag kollar utan bättre resultat trakter med garanterad 3g-täckning (Elisa, Sonera). It-betjänten bokas in för hembesök.

Jag kopplar upp Vista-datorn på hemmanätverket och aktiverar fildelningen. Konfigurationen i Vista är, om möjligt, ännu enklare än i Windows XP. Jag installerar nätdisken (320GB) Maxtor Shared Storage från CD-skivan (original: Windows XP). Vista-datorn kopplar snällt upp sig till den externa Maxtor-nätdisken och låter mig göra en säkerhetsuppdatering (Backup) av kritiska mappar.

Uppdatering:

Dells it-betjänt sticker sig in redan påföljande dag. 3g-kortet byts ut för säkerhets skull. Operatörslistan i 3g-programmet uppdateras med Elisa-profil. Men när ingenting annat hjälper avinstalleras 3g-kortets drivrutiner och ersätts i online med 3g-drivrutiner av Vodafone. Elisa-profilen finns färdigt på Vodafone-operatörslistan. Elisas SIM-kort skannar in Elisas 3g-nät och operatören godkänner uppkopplingen på 3g-bredbandet. 3g-uppkopplingen är realitet. Jag returnerar Soneras SIM-kort till shoppen och säger upp det alternativa 3g-abonnemanget med Sonera.

Titta på gratis tv på internet

Rippa alla former av videoströmmar.

Mediaspelaren RealPlayer är inte känd för att vara världens bästa programvara. Men den nya programversionen av RealPlayer 11 är rätt fantastisk. Jag har hittills vägrat installera programmet men nu tycks det vara på sin plats med en närmare titt. Gränssnittet är fenomenalt bra och RealPlayer kan göra många fler trevliga saker än tidigare. Mediaspelaren RealPlayer 11 kan spela upp alla väsentliga video-format.

Windows Media - QuickTime - Flash video - med mera. Ja, den tycks faktiskt kunna spela upp vilket audio- och video-format som helst. Gratis dessutom. Det verkar dessutom som att material som spelas upp i RealPlayer 11 blir skarpare än i andra mediaspelare. Men det är en högst ovetenskapliga känsla.

Så snart jag spelar upp exempelvis en Youtube-film, eller en webb-tv-sändning, visas en Download-knapp. Och detta fungerar alldeles utmärkt i webbläsarna Internet Explorer och i Firefox. RealPlayer 11 kan faktiskt ladda hem (rippa) alla former av videoströmmar. Javisst - också strömmade tv-sändningar. Praktiskt.

Det går till och med att gratis bränna material på cd med RealPlayer 11 Basic. Men vill jag bränna på dvd så måste jag skaffa mig programmets betalversion RealPlayer 11 Plus - för 25 euro. RealPlayer 11 Basic är gratis. Filmer som skyddas digitalt av DRM kan inte laddas ner, men trots det möts nya RealPlayer 11 säkerligen av en hel del kritik för att det åsidosätter upphovsrätten.

Jag är faktiskt utled på att stup i kvarten starta upp olika format-beroende mediaspelare. Speciellt i samband med uppspelning och nedladdning av videosnuttar för Flash video. RealPlayer 11 hanterar flv-formatet lika elegant som VLC mediaspelaren - ja, både videoströmmar på webben - och lokalt på datorn. Och den är inte alls lika irriterande framfusig som programmet Orbit Downloader i att rippa flv-videon ned på datorn.

RealPlayer 11 laddar snällt ned alla videosnuttar i Flash i konverterbart flv-format. Webb-tv-sändningarna rippar RealPlayer ned på datorn i sitt eget tättpackade ivr-format. Och det går naturligtvis inga andra mediaspelare med på att spela upp. Med betalversionen RealPlayer 11 Plus kan jag dock konvertera ivr-formatet och bränna filmerna på dvd-kopior.

Jag har till och med tagit RealPlayer 11 i bruk som jukebox. Den hanterar alla former av strömmande musik - både på webben - och lokalt på datorn. RealPlayer 11 Basic konverterar snällt olika audio-format till aac eller mp3 - och bränner musiken i valbart format på cd-kopior.

Och nu betalar sig faktiskt den snabbare 2.0 Mbps-bredbandsuppkopplingen. Även om den också är gratis för bara ett år framåt. Det bästa utbudet i kompositkanalen SVT Europa är igen en del av min vardag. Dessutom kan jag nu utan problem konfigurera Windows Media Player till inbäddad mediaspelare i SVT Play. Och RealPlayer 11 fungerar alldeles utmärkt som extern mediaspelare i SVT Play. Med sin inbyggda röda Record-knapp. Mycket praktiskt.

Rättighetstrassel och otydliga affärsmodeller har gjort tv-bolag ovilliga att dela med sig av sitt programinnehåll till gratis-tv-tjänster som Joost. Men nu bryter SVT och TV4 i Sverige mönstret. I december 2007 börjar de svenska tv-bolagen lägga ut delar av sitt innehåll på Joost. Men - det som utmärker Joost är att programmet startar upp sitt eget p2p-användargränssnitt. Jag kommer följaktligen inte åt programinnehållet i Joost från webbläsaren. Och det betyder i sin tur att jag inte heller kan ladda innehåll på Joost ned på datorn med RealPlayer 11. Snöpligt.

Ensemblen Rajaton & Tonttu

Nåja - slutresultatet är detsamma.

Dörrklockan ringer - jag tror bestämt det är polisen. Jag öppnar - men ingen är bakom dörren. Det måste ha varit mitt dåliga samvete som klämtade till.

Jag hörde igår ensemblen Rajaton sjunga Tonttu - Viktor Rydbergs juldikt, Tomten, på finska. Jag grips av köplust men jag vill inte ha hela dubbel-cd:n. Endast sången Tonttu.

Så - jag gör ett besök på musikshoppen iTunes och köper musikstycket - för 99 cent.

Musikstycket är kopieringsskyddat. Och jag vill naturligtvis ha en öppen kopia av Tonttu i mp3-formatet. Jag har två alternativ till buds. Det ena alternativet är nästan lagligt. Det andra nästan olagligt.

Jag kan bränna sångstycket i iTunes på en cd-skiva i mp3-format. Det är nästan lagligt. Men jag kan också spela upp stycket i musikspelaren iTunes och banda det med ljudinspelnings- och -redigeringsprogrammet Audacity. Den vägen blir nästan olaglig när jag exporterar musikstycket ut på hårdskivan i mp3-format. Nåja - men slutresultatet är detsamma i vardera fallet.

Nu är jag långt inne på brottets bana. Jag kan inte motstå frestelsen att ladda upp musikstycket på min näthårdskiva på Diino. Och - så öppnar jag dessutom webblåset så att vem som helst öppet kan lyssna till sången Tonttu. Egentligen är det min mening bara att testa musikspelaren på Diino. Men så jag grips av en brottslig nyfikenhet. Jag läser av nätsidans programkod och rippar länkvägen till musikspelarens dolda html-kod.

Min brottsliga bana har ingen ända? Jag bäddar in musikspelaren i bloggen Endast Tomten är vaken. Till sällskap åt en annan brottslig gärning - inskanningen och publiceringen av illustrerade diktsidorna i bokupplagan Tonttu.

Publiceringen av musikspelaren i bloggen är i sig lätt. Men inläggets layout vållar problem. För att få allt det övriga med i inlägget - så att musikspelaren fortsätter att fungera - är jag tvungen att arbeta helt i html-läge. Och för att få en sådan layout som jag vill ha så använder jag html-kodade tabellelement. Koolt.

Uppdatering:

Min oskuldsfulla reviderade avsikt leder till en test för olika webbläsare. Webbläsarna Opera och Firefox får direkt underkänt i Windows-miljön. I Ubuntu-miljön klarade ingendera webbläsaren av tillägget för Windows Media musikspelaren. Apples Safari klarar sig däremot i Windows-miljön lika bra som Internet Explorer.

Dörrklockan ringer - jag tror bestämt det är polisen.

BlogMusik med lagen på sin sida

Alla snackar om Deezer.com

Lotshustruns studier i franska börjar ge spinnoffs.

Studiegänget lyssnar till en av Joe Dassins pärlor - Indiansommar - L'été indien.

Lotshustrun har dock fördelen att kunna lunta på lyriken till sångstycket. Originallåten, med Joe Dassin, finns endast att lyssna till på gratis musiksajten Deezer.com. Underligt nog.

Världens första fria och lagliga sökbara musikkatalog, har franska sajten Deezer.com kallat sig själva. Hur laglig sajten egentligen är i Finland råder delade meningar om, men internetvärlden har tagit sajtens musikkatalog till sig med hela sitt hjärta. För något år sedan lanserades BlogMusik.net som lät besökarna strömma vilken musik de ville direkt i webbläsaren. Efter några månader fick de stänga, nu har de avtal med Sacem, frankrikes motsvarighet till Teosto, som gör att de får behålla tjänsten. De har bytt namn också, Deezer.com klingar bättre internationellt.

Deezer.com är en fransk sajt som strömmar musik från ett stort antal musikartister. Människorna bakom sajten hävdar att de följer alla upphovsrättslagar, men de rasande skivbolagen håller inte med. Man har skrivit avtal med Sacem – en fransk motsvarighet till Teosto. I och med avtalet betalar sajten en del av sina reklamintäkter till Sacem.

Det finns över 200.000 låtar från artister från bl.a. 60-talet - som t.ex. Beatles. Över 300.000 registrerade användare laddar själva upp sin musik på Deezer.com. Andra användare kan sedan söka efter låtar och lyssna på musik helt gratis i sajtens spelare, men inte ladda ner den – men nog blogga och dela med sig - ungefär som ett YouTube fast bara med musik.

Fast jag inte lagligt kan köpa L'été indien på nätet så jag kan ändå banda låten från Deezer.com, med ljudinspelnings- och -redigeringsprogrammet Audacity. På Deezer.com kan jag dessutom leta upp mina favoritlåtar från 60-talet, sätt ihop en spellista med dem och lyssna. Helt gratis och alldeles lagligt. Nästan för bra för att vara sant.

Det känns jobbigt och obekvämt att lyssna till musik på grammofon från vinylplattor. Det är otroligt lätt att hitta och lyssna till samma låtar på Deeezer.com. Jag kommer snabbt underfund med att det egentligen är bara mina Beatles-skivor som jag har lust att digitalisera. Och nu kan jag enkelt och mödolöst banda dem från Deezer.com. Utan att jag saknar det nostalgiska knastret.

Det är förstås inte bara musiken som jag gillar. Jag är ganska tänd på att samla på musikvideon. Och jag hittar faktiskt videoklipp med L'été indien och Joe Dassin. Men videon är inte alls så lätt att ta åt sig. Sist och slutligen är det bara Download-sajten FlashLoad som klarar av Dailymotion-klippet.

Jag har inte kommit någon vart med mina egna videosnuttar. Så, jag kan inte motstå frestelsen att ladda upp en version till av musikvideon med L'été indien och Joe Dassin på YouTube.com. Den är nämligen inte identisk med dem som redan fanns. Men nu är jag för första gången medveten om att jag gjort något olagligt.

It-support med resultatvarning

Jag uppmanas ta telefonkontakt.

Det är brist på konsumentvänliga it-affärer i Finland. Åtminstone på sådana affärer som man kan vandra in och köpa något man specifikt vill ha. It-affärerna väljer sitt smala sortiment och konsumenten förväntas anpassa sina köp därefter.

I praktiken finns endast en it-affär i helsingforsnejden med bredare sortiment, Verkkokauppa.com, men den firmans lager och support hade jag nyligen så dålig erfarenhet av.

Verkkokauppa.com är dock den enda it-affären i Finland som säljer min åtrådda fm-sändare för iPod Nano - Griffins iTrip (Dock). Men, lyckligtvis har Griffin sin egen EuroStore på webben. Griffins fm-sändare iTrip (Dock) finns på lager så det blir affär. Jag betalar med mitt Visa-kort. Visa-kortet kontrolleras och verifieras. Och nätbanken säkrar id-kontrollen. 49,99 euro kostar nöjet.

Varje gång paketet rör på sig kommer en mejl som bekräftelse. Efter en dryg vecka droppar paketet i postlådan.

Reseradion bjuder på en passligt tom frekvens på fm-bandet. iPoden är laddad med ström och musik. iTrippen är snabbt inställd på reseradions frekvens. Och musiken flödar ut i rummet. Men sedan är det plötsligt stopp. Med reseradion på max hörs musiken mera bara som en viskning. Det är fel någonstans?

- Musiken är också en viskning på fm i stereoanläggningen
- Musiken är också bara en viskning på fm i bilstereon
- Musiken hörs utmärkt på iPoden med hörlurarna ikopplade
- Musiken hörs utmärkt med iPoden dockad i Jbl-musikstationen

iTrip-sändaren är sönder! Ingen iTrip-supportadress i Europa. Griffins Support finns bara i Nashville USA. Jag startar en konversation på Gmail med Griffins Support. Trots att min felbeskrivning är kort och på utmärkt engelska uppmanas jag att ringa Supporten per telefon. Jag försöker upprepat med Gmail och varvar texten med hänvisningar till ångerklausul. Eller produktbyte i garanti. Jag uppmanas upprepat att ta telefonkontakt.

Ok! Jag tar telefonkontakt till Griffins Support via Skype. En robot svarar och uppmanar mig att trycka etta, tvåa eller trea ... med mera. Skype-fliken med nummertangenter fungerar. En musklick på ettan - och Skype får kontakt med annan robot. Roboten förklarar att det är rusning på telefontjänsten. Struntprat. Efter bara 3-minuters väntan svarar en människa. Jag förklarar mitt ärende och betjänten tycker att jag ska få en ny iTrip-sändare. Jag behöver inte ens skicka mitt exemplar tillbaka till USA. Det räcker om jag bevisligen slår ihjäl älendet.

Jag skickar en mejl till Griffins Support men mina leverans- och kontaktuppgifter med hänvisning till telefonsamtalet. Jag får ett svar där jag uppmanas att svara på det meddelandet med mina leverans- och kontaktuppgifter. Jag svarar med att mejla mina leverans- och kontaktuppgifter tillsammans med en produktbeskrivning av iTrip-sändaren. Och nu får jag ett mejl med ett informationsbladet för produktbyte i garanti. Som europe uppmanas jag att slå ihjäl iTrip-sändaren, placera spillrorna på mitt köpkvitto och ta ett digitalfoto av älendet så att informationsbladet också syns på samma bild. Jag beskär och förminskar bilden och skickar den som en bilaga med svarsmejlen.

Jag får en bekräftelse på mejlen på att en ny iTrip-sändare för en svart iPod Nano är på väg. Och efter två dagar knackar Ups-budet på dörren. Det var snabbt.

Jag hann knappt beundra den prydligt buntade konversationen i Gmail. Vilken fin egenskap alltså. Och USA-samtalet kostade inte heller skjortan. Det blev sammanlagt tio minuter på SkypeOut a' 2 cent minuten.

Egen webbradio med toppenljud

Min musiksamling är på hårddisken.

Jag har en massa gamla cd-skivor som samlar damm. Många cd-skivor med klassisk musik faktiskt. Jag börjar kopiera (rippa) dem till datorn - min personliga jukebox. Och så för jag över musiken på mp3-spelaren iPod Nano.

Datorn är en fantastisk musikmaskin. En vanlig cd-skiva rymmer bara någon timme musik. Datorn kan lagra tiotusentals musikstycken. Ja, jag kan utan problem lägga hela min musiksamling på hårddisken.

Fördelarna är många. Jag slipper leta och jag är inte bunden att spela en skiva åt gången. Jag kan plocka fritt ur min musiksamling - och jag kan skapa egna spellistor.

Och så kan jag så enkelt kopiera över musiken på iPoden. I öppet mp3-format.

För att fylla datorn med musik kan jag göra på olika sätt. Jag kan exempelvis gå ut på iTunes Store och köpa klassisk musik i digital form. Men då jag redan har klassisk musik på cd är det onödigt. Det är enkelt att kopiera (rippa) cd-musiken över till hemdatorn. Det enda som behövs är passliga program. Windows Media Player 11 (mp3/wma) - eller Apples mediespelare iTunes 7 (mp3/aac). Bägge programmen är gratis dessutom.

Programmen hämtar automatiskt skivomslag och namn på musikstycken, album och artist. Och i de få fall de inte gör det kan jag själv fylla i uppgifterna manuellt.

Jag tänker strunta i reklam- och skvalradion. Och sända min egen webbradio i bilen i stället. Griffins lilla iTrip-sändare är otroligt enkel att ställa in och använda. Jag ställer in en oanvänd frekvens, sätter på bilstereon på samma våglängd och låter musiken fylla bilen. Svårare är det inte. Musiken jag strömmar från mp3-spelaren iPod Nano låter mycket bra och lider inte av underliga missljud eller störningar. Det övre och mellanregistret låter bra samtidigt som basen är rund och fin.

Jag behöver inte ens koppla ström till sändaren. Det är bara att plugga den i iPoden.

Och om jag inte lyssnar på musik så kan jag lyssna till mp3-böcker. Eller språkkurser.

Och sändningarna på min egen webbradio behöver inte alls begränsas till bilen. Jag kan ta iPoden och iTrip-sändaren med till stugan och lyssna på min webbradio på reseradion. Ja, jag kan till och med lyssna på min webbradio på stereoanläggningen hemma.

Näthårddisk för egen fildelning

Webbaserad backup tar två timmar.

Om jag inte hade en extern Maxtor nätdisk så skulle en webbaserad näthårddisk vara en praktiskt lösning på backup och delning av viktiga filer. En sådan lösning är datalagring på den svenska webbtjänsten Diino.se. Med Diino Desktop installerat på datorn kan jag automatiskt säkerhetskopiera upp till 2GB filer och spara dem på webben. Jag kommer åt dem på vilken dator som helst som har en uppkoppling på internätet. Användandet av webbtjänsten kräver registrering.

Men allt är gratis. Webbaserade lösningar ställer dock krav på bredbandets hastighet. Med mitt mega-bredband skulle en 2GB backup ta sina modiga två timmar. Men jag behöver inte tänka på krångliga säkerhetskopieringar. Och jag behöver inte heller släpa på en bärbar dator, cd-skivor eller usb-minnen för att ha mina filer med mig. Inte då jag har min egen virtuella hårddisk på internätet.

Men om jag uttryckligen vill släpa på mina filer och dessutom också på mina program och -inställningar, favoriter, e-post och adressbok - då är nog ändå min portabla usb-minnessticka oslagbar.

Den bästa lösningen i mitt fall är att använda en webbaserad näthårddisk för att smidigt dela med mig av musikstycken och videostrippar. Med Diino kan jag lagra musik på samma sätt som andra filer. Men jag kan också spela upp den. Diino innehåller en egen musikspelare av enkelt snitt, där jag bekvämt kan lyssna på all musik jag har sparat på mitt Diino-konto. Musiken streamas till den dator där jag befinner mig. Ingen särskild musikmjukvara behövs på själva datorn.

Diino kan också dela upphovsrättsskyddad musik med en funktion som enkom tillåter direktåtergivning (streaming) – inte nedladdning. Då kommer jag inte heller i klammeri med upphovsrättsorganisationerna.

Om 2GB känns för stramt så kan jag alltid ty mig till en motsvarande nättjänst - webbaserad datalagring på Xdrive.com på AOL. Med Xdrive kan jag automatiskt säkerhetskopiera upp till 5GB filer och spara dem på webben. Xdrive erbjuder tjänsterna på engelska. Diino erbjuder sina tjänster på svenska.

Registreringen av ett AOL-konto för Xdrive är knepigt. Det krävs nämligen att jag fuskar med att registrera mitt AOL Screen Name med ett amerikanskt telefonnummer och postkod. Allt i US-format förstås.

Diino förutsätter att jag klarar av att installera klientprogrammen på datorn. Klientprogrammet för Xdrive är däremot inte obligatoriskt. Om jag laddar ned och installerar Xdrive Desktop integreras det i Windows. Och då kan jag spara filer på Xdrive som vilken virtuell hårddisk som helst. Och spela upp strömmande musik med en ordinär musikspelare på datorn.

Diino bjuder på ett Outlook-kompatibelt webbmejlkonto. I det fungerar fildelningen via bilagor. Inget fel i det, men det förutsätter att mottagaren har möjlighet att ta emot tillräckligt stora bilagor. Tekniken i Xdrive är strået vassare. Om jag vill dela på en fil så skickar jag ett e-postmeddelande som enbart innehåller en länk till filservern på internätet. Mottagaren hämtar filen genom att klicka på länken, och originalet ligger förstås kvar. Men. Om det är fråga om piratkopierade audio- och videofiler så kan upphovsrättsorganisationerna givetvis opponera sig.

Men jag kan faktiskt också skicka e-post med jättebilaga utan att vara registrerad i någon mejltjänst. YouSendit Lite är en webbaserad mjukvara för filtransportsystem - en säker lösning för att sända, ta emot och söka filer av alla storlekar. Jag kan skicka filer som är för stora för e-post - 100MB helt gratis. Utan registering.

Audacity! Banda och redigera

Ljudfilen visas i form av en grafisk bild.

Ljud- och musikredigering kan låta konstigt och svårt. Men att redigera ljud och musik är inte mer komplicerat än att ordbehandla. I alla fall inte med ett program som Audacity. Som dessutom är helt gratis. Och det är inte bara ljudredigering det gäller. Audacity kan också användas för inspelning av ljud och musik. Datorn blir med andra ord en avancerad digital bandspelare - med möjlighet att enkelt redigera inbandningarna.

När jag öppnar en ljudfil visas den i form av en bild. Jag ser också en tidslinje som avbildar hur långt musikstycket är. Och ljudvolymen visas i form av staplar. Med hjälp av den här bilden är det lätt att navigera sig igenom musikstycket.

Jag klickar bara med musen någonstans i låten och väljer Play-knappen. Och så spelas ljudet upp.

Att klippa i ljudet fungerar precis som i ett ordbehandlingsprogram. Jag markerar en del av ljudet genom att måla över med musen. Med Cut-knappen klipps den markerade delen av ljudet ut. Jag placerar musen på en ny plats och väljer Paste-knappen. Och så har jag flyttat ljudbiten. Jag kan förstås lika gärna välja att kopiera. Eller att ta bort ljudet. Förutom klippmöjligheten kan jag använda avancerade effekter. Jag kan tona in och ut ljudet - vilket kan vara perfekt i början eller slutet av ett musikstycke. Det finns också möjligheter att ta bort brus, lägga på eko - och andra godiseffekter. Har jag två ljudspår kan jag mixa ihop dem till ett.

Kopplar jag en mikrofon till datorns ljudkort (line in) kan jag spela upp prat och sång. Och kopplar jag ihop datorn och stereon kan jag spela in musik från min gamla skivspelare - eller kasettbandspelare. Om jag redan har kasserat den gamla skivspelaren kan jag spela in gamla vinylplattor t.ex. på en ny usb-skivspelare. Och om jag vill kan jag t.o.m. spela in musiken från en dvd-video.

Det smarta är förstås att jag kan välja att redigera den musik jag spelat in. Audacity klarar elegant av att öppna och spara mp3-filer. Det här betyder att jag kan spara min musik på en mp3-spelare.

Ett så fenomenalt ljudinspelnings- och redigeringsprogram som Audacity frestar givetvis till laglöshet. Allt ljud, all musik som jag avlyssnar på webbradio kan lekande lätt spelas in på hemdatorn med Audacity. Som också all strömmande nätmusik (direktåtergivning) från andra musiktjänster. Exempelvis bibliotekens ljudböcker. Eller bibliotekens nätmusiktjänster. Gratis dessutom.

Om man inte prissätter mödan förstås. Den stora nackdelen med ljud- och musikinspelning är att den tar tid. All kopiering sker i mödosam realtid.

Kloka kopior med virtuella CD

Jag har en inbyggd virtuell cd-räck.

Virtuella cd-skivor med program, musik med mera på hårddisken? Ja, det låter som en god idé. Då slipper jag kämpa med att mata in cd-skivorna ideligen.

Cd-skivor är bra på många sätt, men det är ganska jobbigt att hålla reda på dem när de blir för många i hög. Dessutom är det bökigt att mata in och mata ut dem när jag eller systemet ska komma åt innehållet på dem.
Som när min MS Office 2000 programsvit ska uppdateras.

Det billigaste men aningen krävande sättet att få till stånd virtuella cd-skivor är att använda Microsofts gratisverktyg:

Power Toys - Virtual CD-ROM Control Panel och iso-skrivprogrammet ISO Recorder. Med ISO Recorder skapar jag en image-fil (spegelkopia) i iso-format av cd-skivan på hårdskivan. Och med Virtual CD-ROM skapar jag en eller flera virtuella cd-enheter (t.ex. Y:) på datorn. Sedan är det bara att mata in och mata ut virtuella cd-skivor.

Installeringen av ISO Recorder går lätt. Efter det öppnar en höger musklick på en fysisk cd-enhet valmenyn med en extrarad (Create an image of CD). Installeringen av Virtual CD-ROM är mera krävande. Den förutsätter att jag kan flytta en fil till mappen med drivrutiner i Windows. Men. Det är bara lätt för den som kan.

ISO Recorder Power Toy vägrar dessvärre att hantera audio-cd. Så i hanteringen av musik-cd tar jag i bruk betalprogrammet Virtual CD 5.0.6. Helt gratis dessutom. Jag har ett lösnummer av Pc för Alla 7-2006. Och där erbjuds en gratis licensnyckel till en äldre version av Virtual CD.

Med Virtual CD slipper jag alla bekymmer. Inte bara den fysiska hanteringen av cd-skivor utan också krav på laglighet, ordning och reda. Virtual CD använder sig också av s.k. image-filer. Men programmet skapar själv de virtuella cd-enheterna - och en sammansatt image-fil av innehållet på en cd-skiva på datorns hårddisk. Denna fil kommer jag sedan åt via exempelvis Den här datorn där den ser precis ut som den cd-skiva jag just har spegelkopierat innehållet ifrån. En höger musklick på en fysisk cd-enhet öppnar valmenyn med en extrarad (Create av Virtual CD from the folder). En höger musklick på en virtuell cd-enhet öppnar valmenyn med en annan extrarad (Insert a virtual CD). Virtual CD har helt enkelt en inbyggd virtuell cd-räck. Det är bara att välja och vraka. Mycket praktiskt.

Förutom att jag får alla cd-skivorna samlade på hårddisken finns det ytterligare en fördel. Det går snabbare att komma åt innehållet på dem eftersom min hårddisk är (minst 10x) snabbare än cd-läsaren. Virtual CD fungerar klanderfritt med den virtuella cd-räcken på den externa Maxtor-hårddisken som jag har kopplad till hemmanätverket. Men. Virtual CD betjänar bara värddatorn som programmet är installerat på.

För att andra datorer i nätverket ska komma åt att dela på en gemensam virtuell cd-räck på den externa Maxtor-hårddisken måste de ha Virtual CD installerad. Installationen förutsätter en egen licensnyckel. Gratis via Pc för Alla 7-2006. Då kan hela gänget snabbt och lätt (och tryggt) komma åt innehållet på alla cd-skivorna. Risken att någon ska slarva bort en cd-skiva är därmed eliminerad.

Men. Det är ett upphovsrättsligt dilemma.
Upphovsrättsorganisationerna kommer att bränna mig på bål.

Hårda tag i den digitala kampen

Ok när jag inte gör business på det.

Upphovsrättslagen har under de senaste åren ändrats så att innehållsindustrin fått en omfattande rätt att införa DRM-system. Och det tycker jag är helt i sin ordning. Systemen kan också vara till användarnas fördel.

Systemen har dock utvecklats och blivit effektivare. Förutom att innehållsproducenten kan göra så att musik eller film endast kan återges på vissa spelare, kan de också hindra laglig verksamhet. Såsom min citaträtt.

Eller min rätt att framställa kopior för privat bruk.

Det går till och med att göra innehållet obrukbart. Och i värsta fall förorsaka skada på min dator. Den digitala tekniken ger alla parter nya vapen i informationskriget. Men en av dem har fått ett orättvist övertag - innehållsproducenten.

Det underliga är att politikerna så glatt har hoppat på tåget och kontinuerligt stärkt industrins rättsställning; strängare straff för piraterna, effektivare internationellt samarbete mot piratism och större befogenheter, kanske snart rentav polisbefogenheter, att skrida till åtgärder mot intrång. Straffen har blivit strängare, och numera kan jag dömas till upp till två års fängelse. Även om jag inte gör pengar på mina kopior. Kanske jag hellre borde låta bli att använda materialet?

Genom att skydda DRM-system har lagstiftarna gått in och skapat ett tredubbelt skydd för upphovsmannens intressen. Han är skyddad av upphovsrättslagen, han kan skydda sina intressen genom avtal och nu dessutom tekniskt. Men det här är inte det enda problemet. Upphovsrätten bygger på att jag som användare vet om jag bryter mot lagen eller inte. Förut var det inget större problem. Som de flesta människor utgick jag ifrån att det är ok att göra vad jag vill så länge jag inte gör business på det. Och det utgår jag ifrån ännu denna dag.

Vårt alltför stränga system minskar utan orsak användningen av digitalt innehåll och förorsakar stora indirekta användningskostnader. Skulle det inte vara dags för upphovsrätten att återgå till att gälla i främsta hand kommersiell användning och låta icke-kommersiellt bruk vara så fritt som möjligt?

Jag tycker inte att det är rättvist att jag först betalar för min musik på iTunes och sen betalar en gång till för att jag sparar musiken på min mp3-spelare. Och nu har innehållsindustrin föreslagit att man borde införa ytterligare en upphovsrättsavgift på bredband. Då skulle jag som konsument betala en tredje gång. I värsta fall tvingas jag betala upphovsrättsavgifter på spam och annan reklam som jag inte alls vill ha.

DRM-systemen kunde mycket väl möjliggöra en friare prissättning, där upphovsmännen själva anger priset. Men upphovsrättsorganisationerna och musikindustrin motsätter sig det. Och idag kan de fritt utnyttja sin dominerande ställning och diktera taxorna och licensvillkoren. Och det här gäller särskilt användning utan kommersiella motiv.

Digitalisering av vinyl tar realtid

Årgångsmusik är bäst på vinylplatta.

Vinylplattorna raspar. Fast de ser så rena och dammfria ut. Jag har faktiskt blivit kräsen sedan den digitala tekniken kom in. Det känns allt mindre lockande att plocka fram gammalt material. Men jämföra vill jag.

Och när en gång kopplingen till datorn lyckats så kan jag jämföra ljudkvaliteten i en Abba-inspelningen från vinylplatta med ljudet från ett nyanskaffat Abba-album på cd.

Stereoanläggningen flyttade redan på 80-talet från vardagsrummet till biblioteket.

Bärbara Amilo hemdatorn med Audacity får lätt plats på bokhyllan. Och den nya kabeln till stereoanläggningen räcker till. Men den är obekväm att koppla till baksidan på stereon. Jag provar på en annan kabel. Kabeln har i ena ändan en 3,5 mm stereopropp för datorns ingång (line in) och en 6,35 mm stereopropp för hörlursutgången (phones) i framsidan på stereon. Succé.

Inspelning på Audacity av musikstycken från en vinylplatta är faktiskt inte svårare än inspelning av musikstycken från en videofilm på dvd. Den stora nackdelen med digitalisering är det att den tar tid. All kopiering sker nämligen i realtid. Att föra över en vinylskiva till datorn tar mig runt en timme. När jag sedan putsar upp och delar upp musikstyckena på olika spår går ytterligare tid. Men materialet är nu i mp3-format. Jag lägger in information om musikstyckena i Windows Media Player. Och efter sammanlagt två timmar är jag färdig att avlyssna mitt första egenhändigt digitaliserade Abba-vinylalbum. Dititaliseringen har inte gjort ljudkvaliteten sämre. Men vinylraspet irriterar faktiskt mera på datorn än på stereoanläggningen.

Plötsligt känns tanken att digitalisera flera vinylplattor mycket avlägsen. Tanken att investera 180 euro i en ny usb-skivspelare känns rentav obegriplig. Lättjan är sannerligen en mäktig motivationsfaktor. Och den stärks vid avlyssningen av den nyanskaffade Abba-skivan på cd. Jag kan inte påstå att ljudkvaliteten på den inköpta cd-skivan är perfekt. Inga rasp för all del. Men musiken låter plattare än på vinyloriginalet.

Det är väl så att även om Abba-musiken har digitaliserats så har den sitt urprung i analoga masterband. Årgångsmusik är nog bäst avlyssnad på gamla vinylskivor på min gamla analoga stereoanläggning. Medan jag fortfarande har mina gamla apparater kvar. Och medan de ännu fungerar. Ja, det känns som en riktigt god idé.

Skivbolagen skjuter sig i foten

Mitt hem är ett laglöshetens näste.

Jag tillhör den skara som laddar ned musik lagligt i stället för via Pirate Bay och dylika ställen. Men jag känner mig som Don Quijote som slåss mot väderkvarnarna. Alltså inte mot den folkrörelse som laddar ned musik via nätet, utan mot musikindustrin som försvårar för oss som faktiskt tycker att 9,90 euro för en musik-cd är hyfsat billigt. Och jag fortsätter att tanka ned lagligt. Men efter det tar lagligheten slut. Skivbolagen skjuter sig själva i foten med att göra det så svårt att vara genomlaglig.

Jag har i dag över 200 lagligt köpta låtar, och jag har använt iTunes för att synka med mp3-spelaren iPod nano.
Dessutom har jag använt Media Player för att låsa upp cd-kopior för att spela musiken i mp3-format. Det är säkerhetskopior som går att läsa in på vilken som helst dator eller mp3-spelare. Jag har testat processen för att försäkra mig om att inga licensfiler binder musiken till en viss dator. Det är ett utmärkt skydd mot krasch på datorn. Men säkerhetskopiorna gör mitt hem till ett laglöshetens näste.

Jag går ibland tillbaka till 90-talets beteende och köper cd-skivor i musikshoppen. Sist Enyas Amarantine och Abbas Number Ones. Ingendera syns bjudas ut på rea. Priset 22.40 euro per cd verkar blodigt? Vardera cd-albumet kunde köpas för 9,90 euro på iTunes. Vad får jag då för extra 12,50 euro (80 mark)? En tom cd+r går ut på 0,90 euro, en cd+rw på 1,40 euro. Med lite extra besvär kan jag kanske slippa straffavgiften för hembränning?

Ljudkvaliteten på köpt musik-cd är bättre än i nedtankad musik i aac-format. Och kvaliteten blir inte bättre av att musiken konverteras till mp3-format. Lika mycket besvär får jag se vid bägge köpalternativen. Åtminstone tidsmässigt. Fast visst retar det mig att jag måste lägga in informationen om musiken på nytt. Media Player för nämligen inte informationen över från en iTunes-cd i rippat mp3-format.

En köpt musik-cd bränns ordentligt? I så fall kan jag ännu spela samma cd-skiva om 15-20 år. Innehållet på en hembränd cd-skiva måste däremot brännas på en ny cd varje 4-5 år. Kanske oftare?

Upphovsrätts- och antipiratismbyråerna anser enögt att fildelning är samma som att stjäla en bil - att det är omoraliskt och dessutom olagligt att gratis ladda ned upphovsrättsskyddad musik. Men trots att lagen förbjuder den här formen av nedladdning sysslar hälften av de unga i Finland med fildelning. Men i vilken mån påverkar detta musikindustrins vinster? Inte nödvändigtvis ersättningarna till kompositörer, band och musiker.

Piratbyrån i Sverige startades för att stödja alla som vill kopiera information och kultur fritt. Ett mycket bejakansvärt initiativ. De organiserar inte piratkopiering utan vill ge en annan syn på saken än den som upphovsrättslagen ger. De anser med rätt att fildelning främjar mångfalden inom musiken. Internet ger unga chansen att upptäcka musik som de annars aldrig skulle ha upptäckt. De laddar ned och provar innan de bestämmer sig för köp. Då de inte köper en massa skivor sparas pengarna och de har i stället råd att se sina favoritartister uppträda live. Detta är en ekonomisk fördel för kompositörer, band och musiker. Men inte för musikbranschen.

Musikbranschen borde tänka om och komma på nya innovativa idéer för att tjäna pengar på musik. Musik i dag handlar inte bara om att spela in musik och släppa det på skiva. Det handlar om en upplevelse, att lyssna på musik och dela upplevelsen med andra.

Koppla grammofonen till datorn

Vinyl raspar fast skivan ser ren ut.

Jag har en anspråkslös samling vinylplattor som jag inte har för avsikt att skilja mig från. Men på äldre dagar så har jag blivit mer bekväm. Så att vända på skivan efter 15-18 minuter lockar inte så mycket längre.

Jag vill så gärna passa på att digitalisera mitt skivmaterial medan jag fortfarande har mina gamla apparater kvar. Och medan de ännu fungerar. Då kan jag spela upp musiken med dagens teknik. Ja, det känns som en riktigt god idé.

Stereoanläggningen och skivspelaren ligger kvar på hyllan. Orörda. Allt sedan 1988.

Innan jag rusar iväg och investerar i en ny usb-skivspelare gör jag några provlyssningar på stereon först. Någon inbiten vinylentusiast är jag inte. Det kan aldrig skada att investera 3 euro i en sladd - mellan stereon och datorn. Den kostar mindre än en musik-cd. Och så kan jag jämföra ljudkvaliteten i en Abba-inspelningen från vinylplatta med ljudet från en nyanskaffad Abba-skiva på cd.

Nya skivspelare går knappt att få tag på. Men om min gamla skivspelare (Kenwood Turntable KD-2033) går sönder köper jag knappast en ny. En skivspelare är dessutom ganska klumpig och utrymmeskrävande. Det lär nog inte bli någon lättvindlig nyinvestering på 180 euro för Ion usb-skivspelaren Turntable?

Min första åtgärd är att damma av och putsa upp stereoanläggningen och skivspelaren. Min skivsamling är från 60- och 70-talet. Ganska ordinär. Kvarparten är i kartonger på vinden. Jag tar fram två Abba-skivor. Och så kommer påminns jag vad det vad för problem med vinylskivor. Statiskt laddat damm. Putsmedel och borstar fanns kvar. Men det tar en god tid innan jag har dessa två vinylskivor i spelbart skick. Skivspelaren får plats på bokhyllan. Drivremmen har jag förnyat 1989. Och skivspelarens kabel till stereoanläggningen räcker till.

Så påminns jag strax om den andra nackdelen med vinylskivor. Skivorna raspar. Fast de ser så rena och dammfria ut. Jag har blivit kräsen sedan den digitala tekniken kom in. Det känns allt mindre lockande att plocka fram gammalt material. Men jämföra vill jag. Jag investerar 3 euro i en kabel. Kabeln har i ena ändan en 3,5 mm stereopropp för datorns ingång (line in) och två rca-hankontakter för utgången (line out) i förstärkaren i stereoanläggningen (Kenwood Receiver KR-5160).

Stereoanläggningen har redan på 80-talet flyttat från vardagsrummet till biblioteket. Arbetsrummet med den stationära hemdatorn är i andra ändan av huset. Inga toklånga kablar här inte? Jag installerar i stället det mp3-fixade ljudredigerings- och inspelningsprogrammet Audacity på den bärbara Amilo-datorn. Datorn får lätt plats på bokhyllan. Och den nya kabeln till stereoanläggningen räcker till.

Vad roligt. Inspelning på Audacity av musikstycken från en vinylplatta är faktiskt lättare än inspelning av musikstycken från vinyl till kasettbandspelare.