Jag har en anspråkslös samling vinylplattor som jag inte har för avsikt att skilja mig från. Men på äldre dagar så har jag blivit mer bekväm. Så att vända på skivan efter 15-18 minuter lockar inte så mycket längre.
Jag vill så gärna passa på att digitalisera mitt skivmaterial medan jag fortfarande har mina gamla apparater kvar. Och medan de ännu fungerar. Då kan jag spela upp musiken med dagens teknik. Ja, det känns som en riktigt god idé.
Stereoanläggningen och skivspelaren ligger kvar på hyllan. Orörda. Allt sedan 1988.
Innan jag rusar iväg och investerar i en ny usb-skivspelare gör jag några provlyssningar på stereon först. Någon inbiten vinylentusiast är jag inte. Det kan aldrig skada att investera 3 euro i en sladd - mellan stereon och datorn. Den kostar mindre än en musik-cd. Och så kan jag jämföra ljudkvaliteten i en Abba-inspelningen från vinylplatta med ljudet från en nyanskaffad Abba-skiva på cd.
Nya skivspelare går knappt att få tag på. Men om min gamla skivspelare (Kenwood Turntable KD-2033) går sönder köper jag knappast en ny. En skivspelare är dessutom ganska klumpig och utrymmeskrävande. Det lär nog inte bli någon lättvindlig nyinvestering på 180 euro för Ion usb-skivspelaren Turntable?
Min första åtgärd är att damma av och putsa upp stereoanläggningen och skivspelaren. Min skivsamling är från 60- och 70-talet. Ganska ordinär. Kvarparten är i kartonger på vinden. Jag tar fram två Abba-skivor. Och så kommer påminns jag vad det vad för problem med vinylskivor. Statiskt laddat damm. Putsmedel och borstar fanns kvar. Men det tar en god tid innan jag har dessa två vinylskivor i spelbart skick. Skivspelaren får plats på bokhyllan. Drivremmen har jag förnyat 1989. Och skivspelarens kabel till stereoanläggningen räcker till.
Så påminns jag strax om den andra nackdelen med vinylskivor. Skivorna raspar. Fast de ser så rena och dammfria ut. Jag har blivit kräsen sedan den digitala tekniken kom in. Det känns allt mindre lockande att plocka fram gammalt material. Men jämföra vill jag. Jag investerar 3 euro i en kabel. Kabeln har i ena ändan en 3,5 mm stereopropp för datorns ingång (line in) och två rca-hankontakter för utgången (line out) i förstärkaren i stereoanläggningen (Kenwood Receiver KR-5160).
Stereoanläggningen har redan på 80-talet flyttat från vardagsrummet till biblioteket. Arbetsrummet med den stationära hemdatorn är i andra ändan av huset. Inga toklånga kablar här inte? Jag installerar i stället det mp3-fixade ljudredigerings- och inspelningsprogrammet Audacity på den bärbara Amilo-datorn. Datorn får lätt plats på bokhyllan. Och den nya kabeln till stereoanläggningen räcker till.
Vad roligt. Inspelning på Audacity av musikstycken från en vinylplatta är faktiskt lättare än inspelning av musikstycken från vinyl till kasettbandspelare.
Jag vill så gärna passa på att digitalisera mitt skivmaterial medan jag fortfarande har mina gamla apparater kvar. Och medan de ännu fungerar. Då kan jag spela upp musiken med dagens teknik. Ja, det känns som en riktigt god idé.
Stereoanläggningen och skivspelaren ligger kvar på hyllan. Orörda. Allt sedan 1988.
Innan jag rusar iväg och investerar i en ny usb-skivspelare gör jag några provlyssningar på stereon först. Någon inbiten vinylentusiast är jag inte. Det kan aldrig skada att investera 3 euro i en sladd - mellan stereon och datorn. Den kostar mindre än en musik-cd. Och så kan jag jämföra ljudkvaliteten i en Abba-inspelningen från vinylplatta med ljudet från en nyanskaffad Abba-skiva på cd.
Nya skivspelare går knappt att få tag på. Men om min gamla skivspelare (Kenwood Turntable KD-2033) går sönder köper jag knappast en ny. En skivspelare är dessutom ganska klumpig och utrymmeskrävande. Det lär nog inte bli någon lättvindlig nyinvestering på 180 euro för Ion usb-skivspelaren Turntable?
Min första åtgärd är att damma av och putsa upp stereoanläggningen och skivspelaren. Min skivsamling är från 60- och 70-talet. Ganska ordinär. Kvarparten är i kartonger på vinden. Jag tar fram två Abba-skivor. Och så kommer påminns jag vad det vad för problem med vinylskivor. Statiskt laddat damm. Putsmedel och borstar fanns kvar. Men det tar en god tid innan jag har dessa två vinylskivor i spelbart skick. Skivspelaren får plats på bokhyllan. Drivremmen har jag förnyat 1989. Och skivspelarens kabel till stereoanläggningen räcker till.
Så påminns jag strax om den andra nackdelen med vinylskivor. Skivorna raspar. Fast de ser så rena och dammfria ut. Jag har blivit kräsen sedan den digitala tekniken kom in. Det känns allt mindre lockande att plocka fram gammalt material. Men jämföra vill jag. Jag investerar 3 euro i en kabel. Kabeln har i ena ändan en 3,5 mm stereopropp för datorns ingång (line in) och två rca-hankontakter för utgången (line out) i förstärkaren i stereoanläggningen (Kenwood Receiver KR-5160).
Stereoanläggningen har redan på 80-talet flyttat från vardagsrummet till biblioteket. Arbetsrummet med den stationära hemdatorn är i andra ändan av huset. Inga toklånga kablar här inte? Jag installerar i stället det mp3-fixade ljudredigerings- och inspelningsprogrammet Audacity på den bärbara Amilo-datorn. Datorn får lätt plats på bokhyllan. Och den nya kabeln till stereoanläggningen räcker till.
Vad roligt. Inspelning på Audacity av musikstycken från en vinylplatta är faktiskt lättare än inspelning av musikstycken från vinyl till kasettbandspelare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar