Ljudinspelare för Mac OS X

Bättre mp3-kvalitet på ljudfiler.

Apples musikmaskin GarageBand 5.01 kom som rabatt vid köpet av stationära iMac-datorn Alice. Amatörmusikerns musikmaskin GarageBand är Apples alternativ i ljudinspelning på Mac OS X. Programmet trugas som frestelse i Apples betalprogramsvit iLife '09 (normalt 79 euro). Jag kollar programmets webbsajt men Garageband tänder inte.

Den exklusiva kopplingen till Apples operativsystem Mac OS X stör mig därutöver.

Jag kollar även konkurrenten Microsofts betalprogram Songsmith (normalt 29 euro). Ingenting kan vara enklare att blåsa nytt liv i gamla slagdängor med. Men även om programmet Songsmith fått ett enormt genomslag bland musiker så tänder jag inte för det heller. För amatörmusikern är det i alla fall ett tänkvärt Windows-alternativ till Apples Mac-program GarageBand.

Jag har nu min favorita ljudinspelare Audacity installerad både på Mac OS X och Windows XP på stationära iMac-datorn. Och precis som i Windows-miljö måste också gratis ljudredigeraren och -inspelaren Audacity 1.3.7 för Mac förses med mp3-kodaren Lame för att kunna exportera ljudfiler i mp3-format.

Jag laddar ner och installerar tilläggsprogrammet 'Lame Library v3.98.2 for Audacity on OSX' i dmg-format. Tilläggsprogrammet kommer i ett komplett installationspaket som sköter installationsprocessen helt automatiskt - och för tillägget direkt i enheten Macintosh HD. Programsajten MacUpdate bjuder på installation av mp3-kodare iTunes-Lame 2.0.9 för Lame-komplettering för mp3-format i Apples musikspelare iTunes. Jag laddar ner och installerar app-paketet, och drar det över med musen till programmappen. Installationen låter som 'plums' men i princip kan iTunes nu rippa musik-cd med bättre mp3-kvalitet på ljudfilerna.

Uppdatering:

Ljudinspelaren Audacity är bekant från mina försök att banda vinyl. Med samma teknik kan jag rippa och redigera webbmusik från lagliga musiktjänsten Spotify. För det mesta är fenomenala Audacity (1.2.6) i bruk som 'språkstudio' i lotshustruns uttalsövningar i franska.

Uppdatering:

Gratis ljudredigeraren och -inspelaren Audacity 1.3.7 för Linux förses med mp3-kodaren Lame direkt via pakethanteraren Synaptic i Linux-operativsystemet Ubuntu 8.04. Helt enligt instruktioner för installation av Lame-komplettering för mp3-format.

Laglig webbmusik via Spotify

Reklamfria dagspass för 99 cent.

Skivbolagen gjorde tidigare försök med prenumerationstjänst för musik. I stället för att ha låtarna på sin egen dator betalade man en summa i månaden för att få spela upp musiken från en central server. Idén floppade, men nu gör svenska Spotify ett nytt försök. Genom att betala månadsavgift får man lagligt lyssna på hur mycket musik man vill via datorn.

Jag som inte vill betala kan i stället använda gratisversionen som spelar upp reklam likt en kommersiell radiostation.

Spotify är en musiktjänst som bygger på att musik strömmas, on-demand-streaming kallas det. Jag lyssnar via ett program som installeras på datorn. Programmet finns för Windows och OS X och påminner iTunes. Jag måste givetvis vara uppkopplad för att lyssna på musik, eftersom den strömmas direkt från internet.

För att använda Spotify måste man normalt köpa ett premiumkonto. Det kostar 9,99 euro per månad. När man köper premiumkonto blir man prenumerant på Spotify och 9,99 euro i månaden dras automatiskt från ens kreditkort. Man kan naturligtvis avbryta transaktionen om man vill. När man väl har ett konto kan man sluta betala och använda sig av en reklamfinansierad gratisversionen. För mig som har ett Spotify-konto finns det även reklamfria dagspass att köpa för 99 cent per dygn.

Jag imponeras av enkelheten med Spotify. Det börjar med installationen och första intrycket jag får. Hela installationen och konfigurationen är enkel, rättfram och går snabbt - precis som det bör vara. Har man installerat och konfigurerat andra musiktjänster vet man att det inte alltid så. Spotify är så löjligt enkelt att jag bara kan höja på ögonbrynen och acceptera det. Jag kör gratisversionen, så jag får leva med en liten reklam då och då, men det är definitivt inte i närheten av vad som gäller i reklamradion.

Spotify kommer inte att ersätta mitt nuvarande musikbibliotek som finns på hårddisken. Men den blir väl ett komplement som jag har tillgång till när jag sitter borta och surfar eller var än jag befinner mig med internetuppkoppling. Jag lyssnar på musik på vägen med min portabla mp3-spelare iPod nano. Men, när jag väl är hemma fungerar min dator som musikmaskin. Och, eftersom jag mest har samma låtar i mitt iTunes-bibliotek som i Spotify faller det naturliga valet på mina musikfiler på hårddisken.

Det finns (ännu) inga bekväma verktyg att ladda ner musiken på Spotify på hårdskivan. Om det mot förmodan behövs får jag orsak att prova på hur en laglös inbandning med Audacity lyckas. Jag har mest samma låtar i mitt iTunes-bibliotek som jag har på köpta cd-skivor - Abba, Enya, Mariza med flera. Jag kan med gott samvete öva Audacity-inbandning från Spotify med att piratkopiera dessa musikstycken.

Mediehantering i Ubuntu 8.04

Miro vägleder till programvarukällan.

Undrens tid är här. Jag har lyckats med konststycket att få både nätskrivaren HP PSC 2355 och lokala skrivaren HP Officejet Pro 1170c att fungera i Ubuntu 8.04. Lösningen är att jag installerar om dem som nya skrivare med nya drivrutiner. Skrivarinstallationen i Ubuntu 8.04 är elegant - och mycket Windows-inspirerad.

Jag såg i tiderna mycket besvär med mediehanteringen i Ubuntu. Medieprogrammen med tillägg har dock klarat migrationen utan men.

Videospelaren Totem visar elegant upp kopieringsskyddade (css) dvd-videofilmer i Ubuntu 8.04. Och mp3-stödet för musikspelaren Rhythmbox fungerar likaså. Ljudredigeringsprogrammet Audacity har också klarat migrationen till Ubuntu 8.04. Likaså videospelaren VLC Media Player.

Men inte multimediaprogrammet Miro Internet TV. Första försöket till ominstallation misslyckas. Miro-sajten vägleder dock till en ny, aktiv programvarukälla. Och nu lyckas installeringen av Miro, direkt via pakethanteraren Synaptic i Ubuntu 8.04. Den nya Ubuntu 8.04-versionen av Miro är dessutom i motsats till sin 7.10-föregångare stabil. I och med installationen av mediaspelaren Miro ärver dessutom både VLC Media Player och filmuppspelaren Totem DivX-läsfunktionen.

Också mina nyligen installerade gratisprogram för att rippa och bränna dvd-filmer fungerar klanderfritt i Ubuntu 8.04.

Medieidentifieringen i fotoassistenten Picasa är aktiv. Kabeln till fickkameran Olympus Digital 800 pluggas i datorns usb-port. Ubuntu 8.04 känner genast igen kameran och installerar drivrutinerna till minneskortet - automatiskt. Minnet monterar sig som en extern volym på skrivbordet. Picasa erbjuder sig att importera fotona till bildmappen i Ubuntu 8.04. Mycket praktiskt. Picasa fyller ljusbordet (biblioteket) med foton från bildmappen. Bildfiler är i övrigt konfigurerade att öppnas i webbläsaren Firefox. Alla funktioner och inställningar har bibehållits som förut.

Till dagens slut försäkrar jag mig om att it-telefoniprogrammet Skype fungerar i Ubuntu 8.04. Ett testsamtal och en kort chat bekräftar saken. Windows-versionen av Skype har dock en sms-funktionen som jag fortfarande saknar i Linux-miljön.

Mediehanteringen är faktiskt i lika klanderfritt skick i Ubuntu 8.04 Hardy Heron som i föregångaren 7.10 Gutsy Gibbon. Lite bättre till och med. Multimediaprogrammet Miro Internet TV är lika stabilt i Ubuntu 8.04 som i Windows-miljön.
Jag är helt nöjd med Linux-operativsystemet Ubuntu 8.04 Hardy Heron. De enda plumparna i marginalen kommer av (de förhoppningsvis tillfälliga) bristerna i den halvfärdiga webbläsaren Mozilla Firefox 3b5.

Uppdatering:

Maj månads första dagar för med sig 95 nya säkerhetsuppdateringar i Ubuntu 8.04 Hardy Heron. Ackompanjerad av en nystart av operativsystemet. Dual Boot-menyn i laddningsmodulen Grub får i samma veva två tilläggsrader. Jag måste korrigera saken manuellt i uppstartshanteraren (Startup Manager) så att Windows XP Home Edition återgår till automatiskt startval (default).

Innan maj månad var slut blev det sammanlagt 335 nya säkerhetsuppdateringar i Ubuntu 8.04. Ubuntu 7.10 klarade sig i maj med 33 nya säkerhetsuppdateringar.

Uppdatering:

Beta-versionen av webbläsaren Mozilla Firefox har uppdaterats till finalversionen 3.0. Tilläggen 'Screengrab' och 'Foxmarks Bookmark Synchronizer' har nu aktiverats.

Ensemblen Rajaton & Tonttu

Nåja - slutresultatet är detsamma.

Dörrklockan ringer - jag tror bestämt det är polisen. Jag öppnar - men ingen är bakom dörren. Det måste ha varit mitt dåliga samvete som klämtade till.

Jag hörde igår ensemblen Rajaton sjunga Tonttu - Viktor Rydbergs juldikt, Tomten, på finska. Jag grips av köplust men jag vill inte ha hela dubbel-cd:n. Endast sången Tonttu.

Så - jag gör ett besök på musikshoppen iTunes och köper musikstycket - för 99 cent.

Musikstycket är kopieringsskyddat. Och jag vill naturligtvis ha en öppen kopia av Tonttu i mp3-formatet. Jag har två alternativ till buds. Det ena alternativet är nästan lagligt. Det andra nästan olagligt.

Jag kan bränna sångstycket i iTunes på en cd-skiva i mp3-format. Det är nästan lagligt. Men jag kan också spela upp stycket i musikspelaren iTunes och banda det med ljudinspelnings- och -redigeringsprogrammet Audacity. Den vägen blir nästan olaglig när jag exporterar musikstycket ut på hårdskivan i mp3-format. Nåja - men slutresultatet är detsamma i vardera fallet.

Nu är jag långt inne på brottets bana. Jag kan inte motstå frestelsen att ladda upp musikstycket på min näthårdskiva på Diino. Och - så öppnar jag dessutom webblåset så att vem som helst öppet kan lyssna till sången Tonttu. Egentligen är det min mening bara att testa musikspelaren på Diino. Men så jag grips av en brottslig nyfikenhet. Jag läser av nätsidans programkod och rippar länkvägen till musikspelarens dolda html-kod.

Min brottsliga bana har ingen ända? Jag bäddar in musikspelaren i bloggen Endast Tomten är vaken. Till sällskap åt en annan brottslig gärning - inskanningen och publiceringen av illustrerade diktsidorna i bokupplagan Tonttu.

Publiceringen av musikspelaren i bloggen är i sig lätt. Men inläggets layout vållar problem. För att få allt det övriga med i inlägget - så att musikspelaren fortsätter att fungera - är jag tvungen att arbeta helt i html-läge. Och för att få en sådan layout som jag vill ha så använder jag html-kodade tabellelement. Koolt.

Uppdatering:

Min oskuldsfulla reviderade avsikt leder till en test för olika webbläsare. Webbläsarna Opera och Firefox får direkt underkänt i Windows-miljön. I Ubuntu-miljön klarade ingendera webbläsaren av tillägget för Windows Media musikspelaren. Apples Safari klarar sig däremot i Windows-miljön lika bra som Internet Explorer.

Dörrklockan ringer - jag tror bestämt det är polisen.

BlogMusik med lagen på sin sida

Alla snackar om Deezer.com

Lotshustruns studier i franska börjar ge spinnoffs.

Studiegänget lyssnar till en av Joe Dassins pärlor - Indiansommar - L'été indien.

Lotshustrun har dock fördelen att kunna lunta på lyriken till sångstycket. Originallåten, med Joe Dassin, finns endast att lyssna till på gratis musiksajten Deezer.com. Underligt nog.

Världens första fria och lagliga sökbara musikkatalog, har franska sajten Deezer.com kallat sig själva. Hur laglig sajten egentligen är i Finland råder delade meningar om, men internetvärlden har tagit sajtens musikkatalog till sig med hela sitt hjärta. För något år sedan lanserades BlogMusik.net som lät besökarna strömma vilken musik de ville direkt i webbläsaren. Efter några månader fick de stänga, nu har de avtal med Sacem, frankrikes motsvarighet till Teosto, som gör att de får behålla tjänsten. De har bytt namn också, Deezer.com klingar bättre internationellt.

Deezer.com är en fransk sajt som strömmar musik från ett stort antal musikartister. Människorna bakom sajten hävdar att de följer alla upphovsrättslagar, men de rasande skivbolagen håller inte med. Man har skrivit avtal med Sacem – en fransk motsvarighet till Teosto. I och med avtalet betalar sajten en del av sina reklamintäkter till Sacem.

Det finns över 200.000 låtar från artister från bl.a. 60-talet - som t.ex. Beatles. Över 300.000 registrerade användare laddar själva upp sin musik på Deezer.com. Andra användare kan sedan söka efter låtar och lyssna på musik helt gratis i sajtens spelare, men inte ladda ner den – men nog blogga och dela med sig - ungefär som ett YouTube fast bara med musik.

Fast jag inte lagligt kan köpa L'été indien på nätet så jag kan ändå banda låten från Deezer.com, med ljudinspelnings- och -redigeringsprogrammet Audacity. På Deezer.com kan jag dessutom leta upp mina favoritlåtar från 60-talet, sätt ihop en spellista med dem och lyssna. Helt gratis och alldeles lagligt. Nästan för bra för att vara sant.

Det känns jobbigt och obekvämt att lyssna till musik på grammofon från vinylplattor. Det är otroligt lätt att hitta och lyssna till samma låtar på Deeezer.com. Jag kommer snabbt underfund med att det egentligen är bara mina Beatles-skivor som jag har lust att digitalisera. Och nu kan jag enkelt och mödolöst banda dem från Deezer.com. Utan att jag saknar det nostalgiska knastret.

Det är förstås inte bara musiken som jag gillar. Jag är ganska tänd på att samla på musikvideon. Och jag hittar faktiskt videoklipp med L'été indien och Joe Dassin. Men videon är inte alls så lätt att ta åt sig. Sist och slutligen är det bara Download-sajten FlashLoad som klarar av Dailymotion-klippet.

Jag har inte kommit någon vart med mina egna videosnuttar. Så, jag kan inte motstå frestelsen att ladda upp en version till av musikvideon med L'été indien och Joe Dassin på YouTube.com. Den är nämligen inte identisk med dem som redan fanns. Men nu är jag för första gången medveten om att jag gjort något olagligt.

Fenomenala don för språkstudio

Ghettoboostern är ett enkelt rejält don.

Så kom då dagen då all teori omsätts till praktik. Lotshustrun går på en grundkurs i franska. Med kursboken Franska 1 - och vidhängande audio cd. Ghettoboostern med cd-spelare är till utmärkt hjälp i att lyssna och repetera. Försynt och miljörätt med hörlurar för öronen.

Men visst kan man göra någonting med datorn? Något bättre kanske? Allting börjar med att rippa (kopiera) cd-innehållet. Windows Media Player är fin på att skapa olåsta mp3-filer. Men informationen om titel, författare och genre får man komplettera för egen hand. Sedan är det lekande lätt att lägga till mappen i iTunes bibliotek - för synkronisering med mp3-spelaren iPod nano.

Språkkursen beter sig i iPoden precis som en mp3-ljudbok.

Lotshustrun kan försynt och miljörätt lyssna och repetera med hörlurar för öronen. Den skrymmande ghettoboostern är förbjuden i biblioteket men lotshustrun är förvisso välkommen att lyssna och repetera med iPoden dockad i Jbl-musikstationen. Eller att lyssna och repetera i stereoanläggningen med iTrip-sändaren dockad i iPoden. Ingendera alternativet till ghettoboostern faller dock lotshustrun i smaken. Ghettoboostern är ett rejält don och den är enkel och lättanvänd.

Framgången med språkkursen på iPoden lockar till ett försök med en enkel språkstudio i datorn. Med det fenomenala bandnings- och ljudredigeringsprogrammet Audacity. Import av mp3-språkfil till ljudspår med färdigt inlästa och pausade glosövningar. Och bandning av lotshustruns uttalsövningar på grannspåret. Avlyssningen av bägge ljudspåren samtidigt ger lotshustrun förtäffliga möjligheter att korrigera eventuella brister i sitt uttal.

Audacity! Banda och redigera

Ljudfilen visas i form av en grafisk bild.

Ljud- och musikredigering kan låta konstigt och svårt. Men att redigera ljud och musik är inte mer komplicerat än att ordbehandla. I alla fall inte med ett program som Audacity. Som dessutom är helt gratis. Och det är inte bara ljudredigering det gäller. Audacity kan också användas för inspelning av ljud och musik. Datorn blir med andra ord en avancerad digital bandspelare - med möjlighet att enkelt redigera inbandningarna.

När jag öppnar en ljudfil visas den i form av en bild. Jag ser också en tidslinje som avbildar hur långt musikstycket är. Och ljudvolymen visas i form av staplar. Med hjälp av den här bilden är det lätt att navigera sig igenom musikstycket.

Jag klickar bara med musen någonstans i låten och väljer Play-knappen. Och så spelas ljudet upp.

Att klippa i ljudet fungerar precis som i ett ordbehandlingsprogram. Jag markerar en del av ljudet genom att måla över med musen. Med Cut-knappen klipps den markerade delen av ljudet ut. Jag placerar musen på en ny plats och väljer Paste-knappen. Och så har jag flyttat ljudbiten. Jag kan förstås lika gärna välja att kopiera. Eller att ta bort ljudet. Förutom klippmöjligheten kan jag använda avancerade effekter. Jag kan tona in och ut ljudet - vilket kan vara perfekt i början eller slutet av ett musikstycke. Det finns också möjligheter att ta bort brus, lägga på eko - och andra godiseffekter. Har jag två ljudspår kan jag mixa ihop dem till ett.

Kopplar jag en mikrofon till datorns ljudkort (line in) kan jag spela upp prat och sång. Och kopplar jag ihop datorn och stereon kan jag spela in musik från min gamla skivspelare - eller kasettbandspelare. Om jag redan har kasserat den gamla skivspelaren kan jag spela in gamla vinylplattor t.ex. på en ny usb-skivspelare. Och om jag vill kan jag t.o.m. spela in musiken från en dvd-video.

Det smarta är förstås att jag kan välja att redigera den musik jag spelat in. Audacity klarar elegant av att öppna och spara mp3-filer. Det här betyder att jag kan spara min musik på en mp3-spelare.

Ett så fenomenalt ljudinspelnings- och redigeringsprogram som Audacity frestar givetvis till laglöshet. Allt ljud, all musik som jag avlyssnar på webbradio kan lekande lätt spelas in på hemdatorn med Audacity. Som också all strömmande nätmusik (direktåtergivning) från andra musiktjänster. Exempelvis bibliotekens ljudböcker. Eller bibliotekens nätmusiktjänster. Gratis dessutom.

Om man inte prissätter mödan förstås. Den stora nackdelen med ljud- och musikinspelning är att den tar tid. All kopiering sker i mödosam realtid.

Digitalisering av vinyl tar realtid

Årgångsmusik är bäst på vinylplatta.

Vinylplattorna raspar. Fast de ser så rena och dammfria ut. Jag har faktiskt blivit kräsen sedan den digitala tekniken kom in. Det känns allt mindre lockande att plocka fram gammalt material. Men jämföra vill jag.

Och när en gång kopplingen till datorn lyckats så kan jag jämföra ljudkvaliteten i en Abba-inspelningen från vinylplatta med ljudet från ett nyanskaffat Abba-album på cd.

Stereoanläggningen flyttade redan på 80-talet från vardagsrummet till biblioteket.

Bärbara Amilo hemdatorn med Audacity får lätt plats på bokhyllan. Och den nya kabeln till stereoanläggningen räcker till. Men den är obekväm att koppla till baksidan på stereon. Jag provar på en annan kabel. Kabeln har i ena ändan en 3,5 mm stereopropp för datorns ingång (line in) och en 6,35 mm stereopropp för hörlursutgången (phones) i framsidan på stereon. Succé.

Inspelning på Audacity av musikstycken från en vinylplatta är faktiskt inte svårare än inspelning av musikstycken från en videofilm på dvd. Den stora nackdelen med digitalisering är det att den tar tid. All kopiering sker nämligen i realtid. Att föra över en vinylskiva till datorn tar mig runt en timme. När jag sedan putsar upp och delar upp musikstyckena på olika spår går ytterligare tid. Men materialet är nu i mp3-format. Jag lägger in information om musikstyckena i Windows Media Player. Och efter sammanlagt två timmar är jag färdig att avlyssna mitt första egenhändigt digitaliserade Abba-vinylalbum. Dititaliseringen har inte gjort ljudkvaliteten sämre. Men vinylraspet irriterar faktiskt mera på datorn än på stereoanläggningen.

Plötsligt känns tanken att digitalisera flera vinylplattor mycket avlägsen. Tanken att investera 180 euro i en ny usb-skivspelare känns rentav obegriplig. Lättjan är sannerligen en mäktig motivationsfaktor. Och den stärks vid avlyssningen av den nyanskaffade Abba-skivan på cd. Jag kan inte påstå att ljudkvaliteten på den inköpta cd-skivan är perfekt. Inga rasp för all del. Men musiken låter plattare än på vinyloriginalet.

Det är väl så att även om Abba-musiken har digitaliserats så har den sitt urprung i analoga masterband. Årgångsmusik är nog bäst avlyssnad på gamla vinylskivor på min gamla analoga stereoanläggning. Medan jag fortfarande har mina gamla apparater kvar. Och medan de ännu fungerar. Ja, det känns som en riktigt god idé.

Koppla grammofonen till datorn

Vinyl raspar fast skivan ser ren ut.

Jag har en anspråkslös samling vinylplattor som jag inte har för avsikt att skilja mig från. Men på äldre dagar så har jag blivit mer bekväm. Så att vända på skivan efter 15-18 minuter lockar inte så mycket längre.

Jag vill så gärna passa på att digitalisera mitt skivmaterial medan jag fortfarande har mina gamla apparater kvar. Och medan de ännu fungerar. Då kan jag spela upp musiken med dagens teknik. Ja, det känns som en riktigt god idé.

Stereoanläggningen och skivspelaren ligger kvar på hyllan. Orörda. Allt sedan 1988.

Innan jag rusar iväg och investerar i en ny usb-skivspelare gör jag några provlyssningar på stereon först. Någon inbiten vinylentusiast är jag inte. Det kan aldrig skada att investera 3 euro i en sladd - mellan stereon och datorn. Den kostar mindre än en musik-cd. Och så kan jag jämföra ljudkvaliteten i en Abba-inspelningen från vinylplatta med ljudet från en nyanskaffad Abba-skiva på cd.

Nya skivspelare går knappt att få tag på. Men om min gamla skivspelare (Kenwood Turntable KD-2033) går sönder köper jag knappast en ny. En skivspelare är dessutom ganska klumpig och utrymmeskrävande. Det lär nog inte bli någon lättvindlig nyinvestering på 180 euro för Ion usb-skivspelaren Turntable?

Min första åtgärd är att damma av och putsa upp stereoanläggningen och skivspelaren. Min skivsamling är från 60- och 70-talet. Ganska ordinär. Kvarparten är i kartonger på vinden. Jag tar fram två Abba-skivor. Och så kommer påminns jag vad det vad för problem med vinylskivor. Statiskt laddat damm. Putsmedel och borstar fanns kvar. Men det tar en god tid innan jag har dessa två vinylskivor i spelbart skick. Skivspelaren får plats på bokhyllan. Drivremmen har jag förnyat 1989. Och skivspelarens kabel till stereoanläggningen räcker till.

Så påminns jag strax om den andra nackdelen med vinylskivor. Skivorna raspar. Fast de ser så rena och dammfria ut. Jag har blivit kräsen sedan den digitala tekniken kom in. Det känns allt mindre lockande att plocka fram gammalt material. Men jämföra vill jag. Jag investerar 3 euro i en kabel. Kabeln har i ena ändan en 3,5 mm stereopropp för datorns ingång (line in) och två rca-hankontakter för utgången (line out) i förstärkaren i stereoanläggningen (Kenwood Receiver KR-5160).

Stereoanläggningen har redan på 80-talet flyttat från vardagsrummet till biblioteket. Arbetsrummet med den stationära hemdatorn är i andra ändan av huset. Inga toklånga kablar här inte? Jag installerar i stället det mp3-fixade ljudredigerings- och inspelningsprogrammet Audacity på den bärbara Amilo-datorn. Datorn får lätt plats på bokhyllan. Och den nya kabeln till stereoanläggningen räcker till.

Vad roligt. Inspelning på Audacity av musikstycken från en vinylplatta är faktiskt lättare än inspelning av musikstycken från vinyl till kasettbandspelare.

För över vinylplattor till datorn

Vinyl blir digitalt medan du lyssnar.

Ions usb-skivspelare Turntable är storsäljare hos Firebox.com. Att ingen har tänkt på det förut. Den här nätta lilla usb-skivspelaren har ett inbyggt program som låter dig omvandla gamla vinylplattor till digital form. Medan du lyssnar.

Nu är det enklare än någonsin att föra över vinylplattor till datorn. Du behöver bara koppla in en sladd. Krångel med sladdar, ljudkort och boxar, som ska kopplas mellan stereon och datorn, har avskräckt många från att föra över sina gamla favoriter till datorn. Nu finns inga ursäkter längre.

För att det ska fungera krävs att man installerar ljudredigerings- och inspelningsprogrammet Audacity - ett gratisprogram som följer med på cd-skiva i paketet. Och det fungerar på både Windows och Mac. Musiken kan man få i formaten mp3 och wav. Skivspelaren klarar 33 and 45 rpm, samt har med hjälp av programvara stöd för 78 rpm. Med Audacity kan du dessutom kan tvätta ljudet och därmed förbättra ljudkvaliteten. Även om det påståendet skulle mötas av högljudda protester från en vinylentusiast.

Det hela är enkelt. Koppla in spelaren och starta programmet Audacity så är du igång. Sedan har du snart låtarna på datorn och kan bränna dem på cd. Eller konvertera dem till mp3 eller annat format. Du kan klippa i resultatet för att dela upp inspelningen på separata spår.

Hela härligheten kostar runt 180 euro. Det kan vara väl investerade pengar om du har en skön gammal skivsamling som ligger - men ingen skivspelare - eller aldrig orkar bry dig om att spela upp vinylplattor. En säljande steg för steg-instruktion med bilder hittar du på Firebox.

Jag har själv en anspråkslös samling vinylplattor som jag inte har för avsikt att skilja mig från. Men på äldre dagar så har jag blivit mer bekväm. Så att vända på skivan efter 15-18 minuter lockar inte så mycket längre. Både stereoanläggning (Kenwood Receiver KR-5160) och skivspelaren (Kenwood Turntable KD-2033) ligger kvar på hyllan. Orörda. Allt sedan 1988.

Jag vill så gärna passa på att digitalisera mitt skivmaterial medan jag fortfarande har mina gamla apparater kvar. Och medan de ännu fungerar. Då kan jag spela upp musiken med dagens teknik. Ja, det känns som en riktigt god idé.

En famn förtrollande fado

Fadon och den finska melankolin är besläktade.

Portugisiska Mariza (Nunes) har gjutit nytt liv i fadosången. Fadopurister kanske tycker detta är trams men världen har faktiskt blivit en stor sångstjärna rikare. Marizas bästa fadosånger finns samlade på min nyanskaffade dvd-konsertskiva - Concerto Em Lisboa. Endast fem av dem kan rippas (piratkopieras) direkt från min tidigare anskaffade cd-skiva - Fado Em Mim. Det enklaste sättet att komma åt de fattande, attraktiva fadosångerna är nog att gå ut och musikshoppa på nätet på iTunes Store. Ett sök i iTunes på Mariza ger mig allt jag behöver. En snabb provlyssning på fadosångerna på skivan på nya Transparente avslöjar att hela nio av dem också finns på Concerto Em Lisboa - och att jag lätt kunde tänka mig att köpa fem sångstycken.

Men varför köpa när jag kan banda sångerna från dvd-konsertskivan med ljudinspelnings- och -redigeringsprogrammet Audacity. Gratis dessutom.

Det ska bli. Programmet låter sig välvilligt installeras. Jag lyckas t.o.m. installera tilläggsprogrammet för mp3-format. Efter några jämförande provlyssningar har jag koll på ljudvolymen i inspelningen - och koll på de nödvändigaste redigeringsfunktionerna. Själva inspelningen går som en dans. Ett fönster för inspelningen i Audacity - och ett fönster för dvd-visningen i Windows Media Player - lättöverskådligt, sida vid sida. Nu var den nya bredbildsskärmen verkligen till stor fördel.

Musikkopiorna höll samma fina kvalitet som musiken på dvd-konsertskivan. Men visst är det bättre ljudkvalitet i studiomaterialet på cd-skivan. En större jämförande avlyssning var av nöden. En investering på 4,95 euro gav mig de eftertraktade musikstyckena från iTunes Store. Och samtidigt en angenäm överraskning i fråga om datasäkerhet. Visa-kortet hade sist använts på iTunes Store i december 2005. Innan jag kom åt shoppandet blev jag avkrävd en bekräftelse av Visa-kortet nya förfallodag - och av Verified-kontrolltalet.

Köpet och leveransen gick lätt. Men när jag skulle bränna mp3-kopior på cd-skiva meddelade iTunes att datorn inte var auktoriserad för det. Och inte för avlyssning heller för den delen. Föregående köp hade gjorts på mobila Huldine, och jag jobbade ju nu på stationära Huldwiga. Inget problem. Jag hittade valet för auktorisering av datorn. Auktoriseringen krävde mitt Apple ID och lösenord på nytt. Vad bra. Och samtidigt blev det klart att jag bara kan hålla fem datorer auktoriserade - samtidigt. Och med tanke på synkroniseringen av musikstycken till iPod-speldosan blev det dessutom klart för mig att det är en stor fördel att koncentrera processen till en viss, bestämd dator.