Sakkunskap i uppslagsverk

Lätt att själv skriva in en artikel.

Oavsett vad jag undrar över är internet en fantastisk källa för information.
I dag struntar jag, som många andra människor, i att köpa upplagsböcker. Jag använder istället sökmotorer som Google för att få koll på mina funderingar. Problemet med Google är att jag ofta får för många träffar och då är det svårt att snabbt hitta rätt.

Träffar på gratis uppslagssajten Wikipedia kommer lyckligtvis högt upp på träfflistans första sida och det gör sökningarna mycket lättare.

På ytan ser det öppna uppslagverket Wikipedia ut som vilket uppslagsverk som helst. Jag skriver in ett sökord, till exempel 'Bourgeois bohemian' (Bobo), och får då läsa en beskrivande text (på engelska) om fenomenet. Nätupplagorna av de kommersiella uppslagsverken, exempelvis Encyclopedia Britannica, fungerar på precis samma sätt.

Under ytan är skillnaden stor. Vanliga uppslagsverk skrivs av experter. De får naturligtvis betalt för att skriva och därför kostar webbtjänsten pengar. Wikipedia däremot är ett amatörprojekt där användarna själva skriver alla texter. Svenska är ett stort språk på Wikipedia. Större än både spanska och ryska. Men jag är naturligtvis inte låst till de svenskspråkiga artiklarna. Det är lätt att byta till de engelskspråkiga artiklarna.

Man skulle tycka att ett uppslagsverk, där vilken som helst surfare fritt kan skriva inlägg och ändringar, skulle resultera i en enda soppa av kontroversiella fakta. Men så har tydligen inte skett i fråga om det öppna uppslagverket Wikipedia. Uppslagsverket har snart över åtta år på nacken och inga egentliga hinder har hittills ställts för vilda tillskapelser eller vrånga uppdateringar av fakta. De engelskspråkiga vetenskapliga artiklarna i Wikipedia är i stort sett lika tillförlitliga som motsvarande artiklar i uppslagsverkens flaggskepp - Encyclopedia Britannica.

Hur man än gör är grundtanken i Wikipedia att det ska vara lätt både att söka efter en text - och att själv skriva in ett nytt inlägg. Om jag vill skriva eller komplettera en artikel klickar jag bara på menyvalet 'redigera'. Wikipedia har många och aktiva användare och en felaktig uppgift rättas snabbt till. Jag tror bestämt jag ska prova på saken.

Fenomenalt Desktop Search

Zune kombinerar svart & orange.

Jag använder ganska sällan sökfunktionen i Windows XP. Det beror inte på att den är förskräckligt seg och det tar evigheter att göra en sökning för att hitta vissa filer. Jag bara har inget akut behov av ständiga sökningar av mina filer.

Med Windows Search 4.0 får jag ändå en mycket bättre sökmotor. Programmet hittar det jag letar efter väldigt snabbt genom att indexera mina filer i en databas.

Det trevliga är att själva indexeringen också går mycket snabbt. Jag kommer inte behöva att vänta i evigheter innan det är möjligt att göra kvicka filsökningar.

I Windows Search 4.0 för Windows XP sker sökningen dessutom intuitivt i realtid. Det är inte säkert att jag ens behöver skriva in hela sökargumentet innan resultatet hittas. Sökfältet är dock trist placerat i aktivitetsfältet nederst på skrivbordet.

En nyhet i Windows Vista är det inbyggda sökfältet i Start-menyn (Instant Search). Sökfältet aktiveras automatiskt när jag öppnar Start-menyn. Det gör det enkelt att hitta dokument och program på hårddisken. Sökningen sker givetvis intuitivt i realtid.

Den stora nyheten i Windows Search 4.0 för Windows Vista (och XP) är att sökningar går upp till 30% snabbare och att indexering och sökning nu är möjligt mellan lokala datorer i nätverk. Windows Search 4.0 är rekommenderad uppdatering för Windows Vista men valfri för Windows XP.

Jag ville fräscha upp den trista XP-menyn med en mer Vista-liknande Start-meny, med inbyggt sökfält. Med betaversionen av gratisprogrammet ViStart. Men även om resultatet såg snyggt ut så kändes det inte bra. Integrationen med Windows XP saknades. Sökfunktionen i ViStart gör en separat, överlopps indexering av mina filer. Mycket opraktiskt.

Men Windows XP går att snygga upp, genom nya skal (tema). Jag installerar Microsofts gratis Royale Zune-tema som har inspirerats av deras musikspelare Zune. Det är ett tema som kombinerar färgerna svart och orange, vilket är ett vågat men ändå lyckat grepp.

3d-bildgoogling med Piclens

Koll på fotoalbum på hårddisken.

Gratis insticksprogrammet Piclens är en trevlig och osedvanligt beroendeframkallande plugin till webbläsaren i Mac OS X eller till webbläsaren i Windows XP och Vista (Internet Explorer, Mozilla Firefox, Apple Safari).
Tidigare har endast Mac OS X-användare kunnat dra nytta av denna mycket trevliga plugin i webbläsaren Safari.

Apple-känslan är hög i och med 3d-gränssnittet, som låter mig scrolla, klicka och dra genom en lång slideshow. Piclens är imponerande snabbt på det den gör.

Liksom många andra fläktar av stilig Apple-design tycks saknas i Linux, saknas också en Linux-version av insticksprogrammet Piclens i webbläsaren Firefox 3.0 i Ubuntu.

För mig som ständigt letar käll- och bildmaterial, är Piclens värt sina 1.9 MB i guld. Gränssnittet är befriande rent och avskalat, och är helt fokuserat på det man letar efter: bilder. För att nu nämna något negativt om Piclens, så är det att 3d-effekten gör att jag snabbt blir lite trött på att scrolla bilder. Och om något, så saknar jag en storleksangivelse på aktuell bild inom Piclensvyn.

Insticksprogrammet Piclens aktiveras genom att klicka på den lilla pil som dyker upp på miniatyrbilerna på sidorna. Detta får ett stort fönster att lägga sig över hela skärmen, bilden jag väljer att se på laddas in som den primära bilden och alla andra bilder från samma sida lägger sig i en prydlig slideshow. Navigeringen sker lättast med tangentbordets piltangenter, eller genom att klicka direkt på den bild man vill titta på. I överkant på fönstret syns det vilken bildtjänst man använder sig av. Alla paneler döljer sig automatiskt om muspekaren inte hålls över dem, något som gör att jag kan titta på bilderna utan att störas av panelerna.

Piclens gör det enkelt för mig att slösurfa - navigera, studera och uppleva bilder på webben - på ett helt nytt sätt. Bilderna som finns på den sajt jag besöker öppnas i ett eget fönster: i fönstret samlas relaterade bilder. Bilderna ligger uppradade som i ett album, och jag fokuserar på bilder och flyttar mig i sidled med muspekaren. Klickar jag på en bild förstoras den, dubbelklickar jag öppnas bilden i ett bildspel. Ett klick på play och bilderna börjar rulla förbi.

Piclens visar enkelt bilder från Google bildsök, Flickr, Photobucket, Picasa Web Albums och mer därtill. Jag kan vid behov kolla mina fotoalbum på hårddisken. Jag skriver bara in den lokala adressen till bildmappen i webbläsaren så funkar det. Piclens verkar ha vissa problem med stora och många bilder, som på en hårddisk.

Koll på rättskrivning och stavfel

Ibland tar jag ett korrekt språkbad.

När jag söker på Google kollar sökmotorn stavningen på det jag skrivit in. Det här går också allmänt att utnyttja för att kolla hur ett ord stavas. Och jag gör det dagligt, eftersom det är så snabbt och enkelt. Är jag osäker, knappar jag in ordet i sökfältet.

Och om jag stavat fel kommer Google säkert att tala om det. Det fungerar utmärkt både på svenska och engelska.

Mestadels kollar jag i Google hur majoriteten skriver ett visst ord.

Finskspråkighetens inflytande gör att jag ibland faller i tveksamhet inför vissa ord. Jag tycker mig ha sett orden skrivas på vardera sättet. Eller på ingendera sättet. Är jag tillräckligt obeslutsam, knappar jag in orden i sökfältet och kollar vilket skrivsätt som får de flesta träffarna. Det fungerar utmärkt både på svenska och engelska.

Det är faktiskt rena lättjan att jag använder Google för stavningskoll. Bara för att det är så snabbt och enkelt. Om jag känner mig riktigt energisk så gör jag en korrektare djupdykning in i språkvård och översättningar i länkskafferiet. Det är språkbad så det förslår. Jag har två favoriter. Ibland granskar jag min svenskspråkiga text, eller enstaka ord, med den fenomenala nättjänsten TvärGranska. Ibland använder jag Tyda.se för ord- och stavningskoll - eller översättningar. Tyda.se är ett lexikon och en social mötesplats på nätet för alla språkbehov i svenska och engelska.

Skillnaden i sökresultaten mellan de stora sökmotorerna (exempelvis Google, Live, Yahoo) är obefintlig. På den grunden har jag inga större orsaker att överge Google. Utom då det gäller purt finska sökord. Och specifika sökträffar i finländska nätresurser. De stora sökmotorerna ger fantastiskt galna ordförslag till finska sökord. Helt oanvändbara för stavningskoll. Det är också glest med användbara sökträffar på finska nätresurser i de stora sökmotorerna. Och de få träffar som kommer presenteras sällan på den träfflistans första eller andra sida.

Den finska söktjänsten http://www.fi/ är annorlunda. Sökmotorn har optimerats för finska sökord - och för finländska nätresurser. Det betyder att jag i praktiken lättare kan hitta finlandsvenska sajter på www.fi - än på svenskinställda Google. Men - trots detta är Google mitt första alternativ i vardagen.