MS Office 97 i MS Windows 7

Väljer en feg men trygg lösning.

Microsofts Office-programsvit har i princip sett likadan ut sedan MS Office 95. Visst har det tillkommit nya funktioner och någon gammal funktion har fått uppfräschning. I grunden har det trots allt varit samma trygga MS Office (95-2003). Den största och mest uppenbara nyheten i MS Office 2007 är det nya utseendet med flikbaserat gränssnitt.

Lotshemmet har i tidernas början investerat i kontorsprogramsviten MS Office 97 Professional Edition på MS Windows NT SP4. Lotsen jobbade parallellt med kontorsprogramsviten MS Office 2000 Premium både på arbetsplatsen och i lotshemmet. Praktiska enhetlighetsskäl ledde till att MS Office 97 med tiden övergavs till fördel för MS Office 2000 på MS Windows XP SP3. Skräpbilagor från MS Office 2007 hanteras med ett xml-kompatibilitetstillägg från Microsoft. Och skräpbilagor från OpenOffice 3.1 hanteras i sin tur med ett odf-kompatibilitetstillägg från Sun. MS Office 2000 Premium är faktiskt ett praktiskt och konsumentvänligt Office-paket. Tanken att ta i bruk betalalternativet MS Office 2007 eller gratisalternativet OpenOffice 3.1 är mycket avlägsen.

Lotshustruns bärbara Amilo-dator utnyttjar numera ordbehandlaren MS Word 2002, som ingår i datorns MS Works Suite 2004. Samspelet med xml-filformaten i MS Office 2007 och odf-filformaten i OpenOffice 3.1 hanteras med framgång av varsinna kompatibilitetstillägg. Ett djupare integrerat samspel i 'molnet', mellan programsviten MS Office 2007 och gratis molntjänsten Office Live Workspace, kräver gratis tilläggsprogrammet Office Live Update (1.4). Men - automatiken i Office Live Update gäller endast för de nyare MS Office XP-, 2003- och 2007-versioner. Inte det 'föråldrade' kontorsprogramsviten MS Office 2000 Premium - dock så att lagring och visning i molntjänsten Office Live Workspace låter sig skötas manuellt. Jag har turligen 'ärvt' ett restpaket med kontorsprogramsviten MS Office XP (2002) Standard, som jag installerar och aktiverar på MS Windows XP SP3 på stationära Scaleo-datorn. I och med det ger Office Live-tillägget mig möjlighet att öppna arbetsytor i Office Live Workspace direkt från Office-applikationerna MS Word 2002, MS Excel 2002 och MS PowerPoint 2002. Mycket praktiskt.

Operativsystemet MS Windows 7 Home Premium är alternativt i parallellt bruk (dual boot) med MS Windows XP SP3 eller MS Windows Vista SP2. Mitt försök att på nytt installera och aktivera kontorsprogramsviten MS Office XP (2002) Standard på stationära Scaleo-datorn på Windows 7 misslyckas. Microsoft har effektiverat sin jakt på piratkopior. Men eftersom ordbehandlaren WordPad (6.1) galant hanterar både .docx-textformat (MS Office 2007) och .odt-format (OpenOffice 3.1), men inte gamla .doc-textformat, ser jag en möjlighet att rehabilitera programsviten MS Office 97 Professional Edition på Windows 7. Turligen gör jag först en koll på webben - MS Office 97 skapar problem för uac-hanteringen på Windows 7. Problemet kan visserligen lösas - men jag vågar mig inte på så avancerade processer. Jag väljer en feg men trygg lösning - jag laddar ner, installerar och aktiverar kontorsprogramsviten MS Office 2007 i gratis utvärderingsversion - som Hem och studentutgåva (inlösningspris för fullversion 96,90 euro).

Uppdatering:

Med stöd av xml-kompatibilitetstillägget från Microsoft (MS Office 2007) klarar både MS Works Suite 2004 och MS Office 97 Professional Edition problemfritt av xml-filer från Office-applikationerna MS Word 2007, MS Excel 2007 och MS PowerPoint 2007.

Med stöd av odf-kompatibilitetstillägget från Sun (OpenOffice 3.1) klarar MS Works Suite 2004 problemfritt av odf-filer från OpenOffice-applikationerna Writer 3.1, Calc 3.1 och Impress 3.1. MS Office 97 klarar dessvärre inte av odf-filer från OpenOffice.

Koll på text & bild i Windows 7

Kompensera bristen i Windows 7

MS Works är en lite enklare kontorsprogramsvit från Microsoft som ofta erbjuds till nya datorer. MS Works ska nu bytas ut mot gratisversionen MS Office Starter 2010, som är en bantad variant av betalprogramsviten MS Office 2010. Startpaketet bjuder bara på Word 2010 och Excel 2010, men båda har alla funktioner vi vanliga användare behöver.

Första dagen med operativsystemet MS Windows 7 visar att villkoren för it-medborgarens fyra elementära applikationer i Windows 7 i dagsläget uppfylls till drygt tre delar av fyra. Webben, e-posten och fotoassistensen är helt i sin ordning. Men inte texthanteringen - inte med ordbehandlaren WordPad (6.1). Hanteringen av det vanligaste filformatet (.doc) saknas i WordPad. En lösning är att ladda ner och installera gratis MS Office-läsprogram. En annan lösning är att skaffa sig och installera en kontorsprogramsvit. Situationen är bättre under år 2010. De som då nöjer sig med MS Office Starter 2010 kan utan problem fortsätta att använda både Word 2010 och Excel 2010 då det inte finns någon tidsspärr i gratispaketet. Min provisoriska lösning är att i dagsläget ladda ner och installera utvärderingsversionen för MS Office 2007 Home & Student - gratis, till och med 31.01.2010.

I och med att gamla multifunktionsskrivaren HP OfficeJet Pro 1170c (anno 1997) inte stöds av någon drivrutin i MS Windows 7 har jag ingen lokal enhet för utskrift på papper och bildinskanning på stationära Scaleo-datorn på Windows 7. Till problemets lösning förordas helt enkelt byte av lokal skrivenhet. Min lösning är att i första hand kompensera bristen i Windows 7 med att virtuellt utnyttja lokala pdf-skrivaren CutePDF Writer (2.8). Samt i andra hand gemensamma nätskrivaren HP PSC 2355 - via lotshustruns Amilo-dator i Windows-nätverket.

Jag pluggar kabeln från digikameran (Olympus Digital 800) i usb-uttaget på stationära Scaleo-datorn på Windows 7. Drivrutinerna för digikameran installeras automatiskt. Import av foton erbjuds via Bildhanteraren i Windows 7, eller alternativt som import och avtittning via fotoassistenten Windows Live Photo Gallery. Vad mera kan vardagens it-medborgare kräva? Fotoassistenten Windows Live Photo Gallery är ett utmärkt hjälpmedel för oss vanliga användare. Mina sociala kopplingar favoriserar emellertid Googles konkurrerande fotoassistent Picasa (3.1). Gratisprogrammet Picasa låter sig laddas ner och installeras snällt på MS Windows 7.

Även om det också erbjuds många förträffliga program för bildredigering som molntjänster på webben föredrar jag min fenomenala lokala bildredigerare Paint Shop Pro (6.02). Så länge jag bara får. Jag installerar utan problem det NT-kompatibla programmet på MS Windows 7. Mycket praktisk egenskap i MS Windows 7 och Vista.

Bildredigeraren Paint Shop Pro (anno 1998) använder jag dock bara till avancerad bildredigering. Till vardags använder jag fotoassistenten Picasa som bildförbättrare. Med Picasa kan jag rotera foton i rätt led, klippa bort onödiga delar av bilden, räta ut fotot så att horisonten blir rak. Röda ögon från blixtbilder är lätta att korrigera. Om jag vill, kan jag ytterligare rätta till kontrast, ljus och färger. Och när jag mejlar fotona kan jag välja passande bildstorlek. Picasa låter mig dessutom välja mejlprogram - webbaserade Gmail - eller lokala e-postklienten Windows Live Mail.

Uppdatering:

Bärbara Nemi-datorn på Windows Vista har ingen port för parallellkoplade skrivare, som för gamla multifunktionsskrivaren HP OfficeJet Pro 1170c (anno 1997). Det är högst troligt att drivrutinerna också saknas i MS Windows Vista SP2. Kopplingen till nätskrivaren HP OfficeJet Pro 1170c lyckas däremot på bärbara Nemi-datorn på Windows Vista - via stationära Scaleo-datorn på Windows XP i Windows-nätverket

Första dagen med Windows 7

Skrivar- och skanningfunktion.

Stationära Scaleo-datorn (anno 2005) går med på att läsa en dvd-skivkopia, och så starta upp processen för installation av MS Windows 7 Home Premium. Jag måste faktiskt säkerhetskopiera min installations-dvd (med hjälp av en annan dator).

Min originala installations-dvd är helt enkelt inte läsbar i dvd-enheten i Scaleo-datorn.

Övriga datorer i lotshemmet går villigt med på att läsa dvd-skivan. Och att starta upp processen för installation av Windows 7 Home Premium. Till och med lotshustruns bärbara Amilo-dator (anno 2004). Men inte stationära Scaleo-datorn (anno 2005). Det är sannerligen oväntat, och ett icke önskvärt dilemma. Speciellt om det är enda datorn i hemmet.

Jag har i ett tidigare skede utvärderat gammeldatorernas kompatibilitet med hjälp av Microsofts gratis testprogram Windows 7 Upgrade Advisor. Amilo-datorn uppges ha för lite centralminne (512MB), och problem med drivrutiner för minneshantering förutspås. Scaleo-datorn har däremot tillräcklig kapacitet, även om grafikkortet (Sapphire Radeon) inte stöder avancerade visuella effekter (Windows Aero). Ljud- och nätkortet är lyckligtvis fullt kompatibla med Windows 7. Installationen förutsätter nämligen fungerande uppkoppling på internätet. Problem med drivrutiner för hantering av gamla multifunktionskrivaren HP Officejet Pro 1170c förutspås dock.

Stationära Scaleo-datorn är uppstartad på MS Windows XP SP3 och bordet är findukat för installation av MS Windows 7. Jag lägger säkerhetskopian i dvd-enheten. Installationen av operativsystemet MS Windows 7 Home Premium startas upp, fem säkerhetsuppdateringar (1085KB) för installationsprogrammet hämtas. Jag väljer 'Anpassad' installation, på en färdigt preparerad partition (60GB) på andra hårddisken (D:). Installationen går lätt och smidigt. Efter en halvtimme kan jag starta upp Scaleo-datorn i 'dual boot' - alternativt med Windows 7 (D:) eller Windows XP SP3 (C:). Ytterligare tio säkerhetsuppdateringar för Windows 7 hämtas. Drivrutinerna för ljudkortet (Realtek AC97) och nätkortet (Nvidia nForced) uppdateras. Scaleo-datorn skyddas av brandvägg (Windows Firewall) och it-säkerhetsprogram (Windows Defender).

Jag kompletterar it-säkerheten med att ladda ner och installera Microsofts gratis it-säkerhetsprogram Security Essentials (1.0). Programmet uppdaterar virussignaturerna i sin databas och kör en första virusskanning. Inga problem uppdagas. Och för att vid behov frigöra utrymme på hårdskivan och tömma windows-registren på allt onödigt, laddar jag ner och installerar jag gratis trim-programmet Windows Live OneCare Safety Scan.

Sortimentet med färdigt förinstallerade applikationer är som väntat sparsamt: MS Internet Explorer (8.0), Windows Media Player (12.0) och Windows Media Center (samt .iNet Framework 3.5.1). Anteckningsblocket (NotePad) och ordbehandlaren WordPad finns givetvis med. Windows 7 bjuder dessutom på den nya flik-baserade versionen av WordPad, som klarar av att både läsa och skriva avancerade filformat, som MS Office 2007 (.docx) samt OpenOffice 3.1 (.odt). Nya Wordpad klarar bra av att läsa och skriva enkla filformat, som textdokument (.txt) och Word-dokument (.rtf). Men olyckligtvis inte gamla versioner av Word-dokument i .doc-format. Mycket opraktiskt. Till it-medborgerligt självförsvar behövs i så fall Microsofts gratis läsprogram Word Viewer 2003 spetsat med 'Microsoft Office 2007 Compatibility Pack'.

Jag startar webbläsaren Internet Explorer 8 och går in på mina testsidor på webben för att få tilläggen Adobe Flash Player (10.0) och Java Runtime (6.17) installerade. Jag kollar it-medborgarens fyra elementära applikationer på Scaleo-datorn på Windows 7. Webbläsaren Internet Explorer 8 är i sin ordning. Men eftersom ordbehandlaren WordPad inte klarar gamla versioner av Word-dokument i .doc-format brister den i it-medborgerligt självförsvar i Windows 7. De två övriga komponenterna, e-postklienten Windows Live Mail och fotoassistenten Windows Live Photo Gallery, laddas ner och installeras i samband med gratis programpaketet Windows Live Essentials.

Som väntat klarar inte inte grafikkortet i Scaleo-datorn på Windows 7 av avancerade visuella effekter (Windows Aero). Och även om Windows 7 fysiskt känner igen gamla multifunktionskrivaren HP Officejet Pro 1170c så saknas behövliga drivrutiner. Lokal skrivar- och skanningsfunktion saknas därmed på Scaleo-datorn. Mycket opraktiskt. Jag avslutar dagen med att aktivera installationen av operativsystemet Windows 7 - online på webben. Vid något senare skede ska jag försöka mig på att installera Windows 7 i 'dual boot' med Windows Vista på bärbara Nemi-datorn. Jag hoppas att aktiveringen av Windows 7 på stationära Scaleo-datorn inte utesluter ytterligare en aktivering på bärbara Nemi-datorn.

Uppdatering:

Till skillnad från operativsystemen Mac OS X och Linux Ubuntu är operativsystemet MS Windows 7 inte färdigt försett med ett läsprogram för dokument i .pdf-format. Jag laddar ner och installerar gratis läsprogrammet Adobe Reader (9.2). För att skriva .pdf-filer installerar jag ett speciellt program på datorn. Gratisprogrammet CutePDF Writer (2.8) är ett fungerande alternativ. När programmet är installerat lägger det sig som en extra (spök)skrivare, för virtuell utskrift på hårdskivan i .pdf-format i pappersversionens layout.

Stationära Scaleo-datorn på Windows 7 ser lyckligtvis lotshemmets övriga datorer på windows-nätverket. Samt den gemensamma externa näthårddisken (Maxtor NAS). Jag konfigurerar den delade multifunktionsskrivaren HP PSC 2355 i lotshustruns bärbara Amilo-dator till nätskrivare för Scaleo-datorn på Windows 7.

Uppdatering:

Microsoft har effektiverat sin jakt på piratkopior. Windows 7 Home Edition i oem-version (109 euro) kan faktiskt bara installeras och aktiveras på en enda dator i taget. Ominstallation eller byte av dator ordnar sig i bästa fall med ett telefonsamtal till aktiveringscentret på Microsoft i Finland. Min installations-dvd med Windows 7 Home Edition i retail-version (180 euro) kan 'fritt' installeras och aktiveras på flera datorer i lotshemmet. Aktiveringen förutsätter dock i det fallet också ett samtal till aktiveringscentret på Microsoft i Finland, men med större framgångsutsikter.

Närkontakt med Ubuntu 9.10

Gimp städas dessbättre inte bort.

Ubuntu-gemenskapen har tydligt följt i spåren på förebilderna Microsoft och Apple. Microsofts nya operativsystem Windows 7 är vad Windows Vista borde ha varit. Apples nya operativsystem Mac OS X 10.6 är vad Mac OS X 10.5 borde ha varit. Och nu syns nya Linux-operativsystemet Ubuntu 9.10 vara vad Ubuntu 9.04 borde ha varit från början.

Jag klickar igång 9.04-uppgraderingsprocessen till Ubuntu 9.10 på lotshustruns minnessvaga bärbara Amilo-dator. Sammanlagt 1008MB laddas ner. Processen meddelar att 32 paket tas bort, 353 nya paket tillkommer och 1184 paket uppdateras. Upprensningen städar bort 121 föråldrade paket. Jag kollar i efterhand situationen på Ubuntu-partitionen. Jag har 9,26GB till förfogande av vilka 5,51GB är använt och 3,75GB är fritt. Efter dryga 2 timmar startar jag upp datorn på nytt. Boot-hanteraren Grub (1.0) är emellertid samma gamla version som tidigare. Nya Grub (2.0) erbjuds inte vid uppgradering - endast vid ren installation av Ubuntu 9.10 i fullversion. Av någon anledning installeras språkstödet ofullständigt. Jag laddar ner ytterligare 7 paket och kompletterar språkstödet för svenska. Och så aktiverar jag programkällan Medibuntu tillbaka. Till sist startar jag uppdateringshanteraren som laddar ner 14 nya säkerhetsuppdateringar.

Så gott som alla applikationer uppdateras i Ubuntu 9.10: Firefox (3.5.4), Evolutions (2.28.1), OpenOffice (3.1.1), Gimp (2.6.7), F-Spot (0.6.1.4), Rhytmbox (0.12.5), Totem (2.28.2), Brasero (2.28.2), Audacity (1.3.9), Skype (2.1.0.47), Songbird (1.2.0), OgmRip (0.13.2), VLC (1.0.2) och GParted (0.4.5). Bildredigeraren Gimp städas dessbättre inte bort i processen. Och Ubuntu One-clienten är färdigt installerad. Jag uppdaterar Skype (2.1.0.47) och Songbird (1.2.0) för hand. Ouppdaterade förblir tillsvidare: Spotify (0.3.21) på Wine (1.1.31), XSane (0.996), Picasa (3.0.0) samt Screenlets (0.1.2) och MobileConnect (1.0). Jag pluggar i 3g-modemet i usb-porten och kollar trådlös uppkoppling på Saunalahtis 3g-bredband. 3g-uppkopplingen funkar helt problemfritt på bärbara Amilo-datorn på Ubuntu 9.10.

Bärbara Amilo-datorn får klara sig utan visuella effekter på Ubuntu 9.10. Filmuppspelaren (xine) överraskar negativt med att inte alls starta upp. Filmuppspelaren (gstreamer), som inte fungerat tidigare, tar nu framgångsrikt över. DVD-filmen 'Mamma Mia' låter sig snällt spelas upp i dvd-original både på Filmuppspelaren (gstreamer) och VLC Media Player på Ubuntu 9.10. Lokala säkerhetskopian av 'Mamma Mia' låter sig utan problem spelas upp som .iso-fil (på datorns Windows-partition) - både på Filmuppspelaren (gstreamer) och VLC Media Player på Ubuntu 9.10. Men - endast VLC Media Player klarar av att spela upp den säkerhetskopierade .iso-filen på det centrala filmarkivet för ambulerande mediacenter (på Maxtor NAS).

Nästa dag klickar jag igång 9.04-uppgraderingsprocessen till Ubuntu 9.10 på den renoverade stationära Scaleo-datorn. Efter dryga 2 timmar startar jag upp datorn på nytt. Resultatet är detsamma som i 9.04-uppgraderingen till Ubuntu 9.10 på bärbara Amilo-datorn. Stationära Scaleo-datorn får också klara sig utan visuella effekter på Ubuntu 9.10. De taskiga drivrutinerna för Intel-grafikkort i Ubuntu 9.04 har måhända åtgärdats men Ubuntu 9.10 erbjuder inga proprietära Ati/AMD-grafikdrivrutiner.

De flesta extra applikationerna på Scaleo-datorn förblir ouppdaterade: Kino (1.3.3), Istanbul (0.2.2), RichFlv (4.2) på Adobe AIR (1.0) samt Dropbox (0.6.571). Jag uppdaterar för hand: Miro (2.5.3) , K9Copy (2.3.3), Skype (2.1.0.47) och Songbird (1.20). Handbrake (0.9.3) överraskar negativt med att inte alls starta upp i Ubuntu 9.10. Skype (2.1.0.47) överraskar däremot positivt med att äntligen bjuda på sms-hantering också i Linux-miljö.

Nyheterna i Linux-operativsystemet Ubuntu 9.10 väcker måhända positiva reaktioner i Ubuntu-gemenskapen. Men vardagens it-medborgare berörs nog enbart av uppdateringarna till installerade applikationer. I praktiken är det nya Linux-operativsystemet Ubuntu 9.10 vad fuskverket Ubuntu 9.04 borde ha varit. Jag besluter mig plötsligt för att avstå från Linux-operativsystemet Ubuntu 9.10 på stationära Scaleo-datorn. Till fördel för nya MS Windows 7 Home Edition. Jag installerar inköpta MS Windows XP SP3 på andra hårdskivan (D:) i 'dual boot' med ursprungliga långköraren MS Windows XP SP3 på första hårdskivan (C:). Och nu har jag inga problem av att radera Ubuntu-partitionen.

Med andra ord - jag findukar bordet på stationära Scaleo-datorn för en eventuellt kommande XP-uppgradering till Windows 7. Ubuntu-äventyret fortsätter på lotshustruns bärbara Amilo-dator. Jag installerar de extra applikationerna på Amilo-datorn: Miro (2.5.3), K9Copy (2.3.3), Kino (1.3.3), Istanbul (0.2.2), RichFlv (4.2) på Adobe AIR (1.0) samt Dropbox (0.6.571). Ja - öppna molntjänsten Dropbox är mera praktisk än den introvärta molntjänsten Ubuntu One.

Findukat bord för Ubuntu 9.10

Det är ett besynnerligt baksteg.

Linux-operativsystemet Ubuntu 9.04 har i snart sex månader trugats ut på nätet till 8.10-uppgradering på stationära Scaleo-datorn. Och även om jag redan en gång blivit besviken på uppgraderingen så kan jag inte motstå frestelsen. Erfarenheten av uppgraderingen till Ubuntu 9.04 på lotshustruns bärbara Amilo-dator är ändå rätt positiv.

Jag klickar igång uppgraderingsprocessen. Processen inleds med en bekant besvikelse. Ubuntu 9.04 erbjuder inga proprietära Ati/AMD-grafikdrivrutiner. Utan stöd av grafikkortet mister jag de visuella effekterna i hanteringen av gränssnitt på bildskärmen på stationära Scaleo-datorn. Men eftersom bärbara Amilo-datorn klarat sig hyfsat utan visuella effekter så klickar jag för fortsättning av 8.10-uppgradering till Ubuntu 9.04. Med andra ord - jag findukar bordet på stationära Scaleo-datorn för en eventuellt kommande 9.04-uppgradering till Ubuntu 9.10.

Sammanlagt 721MB laddas ner. Processen meddelar att 15 paket tas bort, 117 nya paket tillkommer och 1059 paket uppdateras. Upprensningen städar bort 43 föråldrade paket. Jag kollar situationen på Ubuntu-partitionen. Jag har 125GB till förfogande av vilka 20GB (varav 14GB data) är använt och 105GB är fritt. En fördelaktig allokering av skivminnet fortsätter att överraska positivt. Av någon anledning installerar sig Ubuntu 9.04 på engelska på stationära Scaleo-datorn. Inte direkt på svenska som i maj 2009 på Amilo-datorn. Jag laddar ner ytterligare 14 paket och installerar språkstödet för svenska. I övrigt är resultatet detsamma som i maj 2009 i 8.10-uppgraderingen till Ubuntu 9.04 på lotshustruns bärbara Amilo-dator.

Bildredigeraren Gimp 2.6.6 städas även nu av någon anledning bort vid 8.10-uppgraderingen till Ubuntu 9.04. Jag öppnar pakethanteraren Synaptic och installerar programmet tillbaka. Det här var ett svårlöst problem på bärbara Amilo-datorn ännu i maj 2009. Men - stationära Scaleo-datorn har nu samma program och -versioner installerade som i bärbara Amilo-datorn: Firefox (3.0.14), Evolutions (2.26.1), OpenOffice (3.0.1), Gimp (2.6.6), F-Spot (0.5.0.3), Rhytmbox (0.12.0), Totem (2.26.1), Brasero (2.26.1), XSane (0.996), Picasa (3.0.0), Audacity (1.3.7), Skype (2.0.0.72), Songbird (1.1.2), Spotify (0.3.21) på Wine (1.1.31), OgmRip (0.12.3), VLC (0.9.9a) samt GParted (0.4.3). Bärbara Amilo-datorn har för sig ytterligare installerat på Ubuntu 9.04: Screenlets (0.1.2) samt MobileConnect (1.0). Javisst - bärbara Amilo-datorn kan faktiskt vid behov kopplas upp på trådlöst 3g-bredband.

Stationära Scaleo-datorn har några installationer för framtida forskningsresor för sig: K9Copy (2.3.0), Kino (1.3.3), Istanbul (0.2.2), Handbrake (0.9.3), RichFlv (4.2) på Adobe AIR (1.0) samt Dropbox (0.6.571). Så - nu finns dessa applikationer också till förfogande på Ubuntu 9.04. Jag gör en snabbkoll på multimedia-missen i Ubuntu 8.10. DVD-filmen 'Mamma Mia' låter sig snällt spelas upp i original på Ubuntu 9.04 både på Filmuppspelaren (Xine) och VLC Media Player. Men - till min besvikelse spelas inte säkerhetskopian upp i .iso-format på Ubuntu 9.04 på Filmuppspelaren (Xine) - turligen nog på VLC Media Player. Det är ett besynnerligt baksteg från .iso-framgången på Filmuppspelaren (Xine) på Ubuntu 8.10. Jag kollar situationen på bärbara Amilo-datorn på Ubuntu 9.04. Samma besynnerliga baksteg där också. Jag har bara inte testat och noterat det tidigare.

Jag sväljer besvikelsen och hoppas på upprättelse i 9.04-uppgraderingen till Linux-operativsystemet Ubuntu 9.10. Rykten förspeglar dock att Ubuntu snarare orienterar sig mot 'molnet' - molntjänsten Ubuntu One är färdigt integrerad i Ubuntu 9.10.

Uppdatering:

Jag vågar mig sist slutligen på att radera den onödiga resten av Ubuntu-partitionen på första hårdskivan (C:). Partitionsredigeraren GParted indikerar att partitionen kan raderas. Jag markerar alla tre Ubuntu-beståndsdelarna för radering. Raderingen lyckas. Stationära Scaleo-datorn startar snällt upp både på Windows XP SP3 och Ubuntu 9.04 Jaunty. Jag går tillbaka till partitionsredigeraren GParted på Ubuntu 9.04. Utrymmet efter Windows-partitionen är tomt (oallokerat). Men - GParted går varken med på att krympa eller utöka den existerande Windows-partitionen. Detta fenomen har den nördiga Ubuntu-gemenskapen också underlåtit att informera om i instruktionerna för avinstallation av Ubuntu.

I Windows XP finns bara möjlighet att radera och skapa partitioner. Windows Vista erbjuder därutöver möjlighet att krympa och utöka partitioner. Det senare under förutsättning att det är tomt (oallokerat utrymme) efteråt. Windows XP behöver ett tredjeparts-verktyg. Jag laddar ner och installerar gratisverktyget Partition Manager Home Edition på Windows XP. Nu har jag också möjlighet att städa upp efter en avinstallation av Ubuntu med att krympa och utöka partitioner i Windows XP.

Uppdatering:

Ubuntu-partitionen på andra hårdskivan (D:) är onödigt stor (125GB). En eventuell 9.04-uppgradering till Ubuntu 9.10 är på kommande. Jag besluter mig för att krympa Ubuntu-partitionen till 25 GB. Det frigör utrymme (100GB) för en eventuell installation av operativsystemet MS Windows 7 på andra hårdskivan (D:). Jag går för säkerhets skull över till GParted (0.4.3) på Ubuntu 9.04. Men - GParted låter inte krympa en monterad Ubuntu-partition i bruk. En aktiv Ubuntu-partition kan inte avmonteras.

Jag går över till programverktyget Partition Manager på Windows XP. Men - Partition Manager låter inte krympa en 'okänd' Ubuntu-partition. Radering lyckas vid behov.

Koll på Mac OS X 10.6 Leopard

Program som kanske inte funkar.

Operativsystemet Mac OS X 10.6 Snow Leopard innehåller en rad nyheter som framför allt gör det intressantare för användare i företag. Men det hyser även många mindre läckerheter för konsumenten. Snow Leopard kan tyckas vara en besvikelse för Apple-fanboys då det ser nästan precis likadant som föregångaren Mac OS X 10.5 Leopard.

Jag kollar in ett lockande 29 euros Apple-anbud på Snow Leopard. Systemkravet är valfri Mac-dator med Intel-processor. Jag har redan ett registrerat Apple-konto och efter uppdatering av Visa-kortets uppgifter är min beställning noterad. Leverans är satt till fredag den 28.8.2009. Dvd-skivan för 29 euro kräver att jag redan har Mac OS X 10.5 på stationära iMac-datorn Alice.

Allting i Snow Leopard ser i stort sett identiskt ut som Leopard och det enda jag märker är att installationen går hyfsat snabbt - på strax över en halvtimme. Vad som är intressant är att jag får nästan 7GB mer hårddiskutrymme efter det installationen är klar. Det intressanta här är inte att jag bara får några GB extra på hårddisken, utan snarare det faktum att Apple rensat bort gammal powerpc-kod och skrivit om hela operativsystemet från topp till tå. Det betyder att all gammal spagettikod har rensats ut och ersatts med en mer optimerad kod. Och det gör operativsystemet Mac OS X både snabbare och mer stabilt.

Dockan i Snow Leopard har fått lite bättre funktionalitet jämfört med Leopard. En ny finess är att Exposé nu är integrerat med Dockan. Klickar jag på ett program och håller ned musknappen för en sekund visas samtliga fönster som tillhör det aktuella programmet, även fönster som är minimerade. Det gör det lite snabbare att hitta rätt fönster om jag exempelvis sitter med många sessioner öppna samtidigt.

Mac OS X filhanterare Finder är nu snabbare och reagerar flinkt när jag arbetar med mappar som innehåller en stor mängd filer. En ny möjlighet är att ändra storleken på ikonerna direkt i varje fönster med hjälp av ett litet reglage längst ned i högra hörnet. Det hjälper till om jag arbetar med en mapp som innehåller mycket bildfiler. Finder går nu även att ställa in så att sökningar utförs direkt i aktuell mapp och inte på hela hårddisken.

Det är värt att notera att det kanske finns en del program som inte fungerar i Snow Leopard till dess att de uppdaterats. Jag har under augusti månad uppdaterat ClamXav till 1.1.1 - Miro till 2.5.2 - VLC till 1.0.1 - Audacity till 1.3.8 - GIMP till 2.6.7 samt Flip4Mac WMV till 2.2.3.7. Ouppdaterade (eller tidigare uppdaterade) är AppCleaner 1.2.2 - OpenOffice 3.1.0 - Picasa 3.06 - Skype 2.8.0 - Spotify 0.3.16 - RealPlayer 11.0.1 - Google Earth 5.0 - HandBrake 0.9.3 - Stellarium 0.10.2 samt DivX 7.0.1 och iTunes LAME 2.0.9.

Apples säkerhetsuppdateringar under augusti månad är sparsamma: GarageBand till 5.1 - iPhoto till 8.1 - Safari till 4.0.3 (med omstart) samt Mac OS X till 10.5.8 (med omstart) - Remote Desktop 3.3.1 och Security Upd 2009-4 (med omstart).

Dvd-skivan med Mac OS X 10.6 Snow Leopard är nu i tur. Efter installationen måste jag söka upp uppdateringar för ClamXav till 2.0.1 och Flip4Mac WMV till 2.3.0.7. Men i övrigt ser applikationerna ut att fungera klanderfritt också i Snow Leopard.

Användningen av Windows XP SP3 i Boot Camp lär också påverkas av uppdateringen till Mac OS X 10.6 Snow Leopard. Boot Camp ska få en trevlig förbättring. I Snow Leopard kommer drivrutiner för Mac OS X hfs+-filsystem att ingå, vilket innebär att då jag kör Windows XP i iMac-datorn enkelt borde komma åt mina filer även på Mac OS X del av hårddisken. Jag installerar drivrutinerna för Boot Camp på nytt, startar om datorn - och nu syns Mac OS X del av hårddisken som E-skiva. Innehållet på skivan syns i Windows XP - men jag får inte syn på gemensamma datafiler - ännu.

Uppdatering:

Mac OS X del av hårdskivan i stationära iMac-datorn Alice är 160GB. Endast 33GB är hittills i bruk i Leopard, hela 127GB är fritt. Efter uppdateringen till Snow Leopard är 26GB i bruk, och 134GB fritt.

Av gammal och ohejdad vana

Works Suite på installations-cd.

Lotshustrun älskar sin gamla bärbara xp-dator Amilo över allt annat. Amilo är i dagsläget lotshemmets äldsta dator - hela 5 år gammal i februari 2009. Prestandaförbättringsprogrammet Eboostr Lite gjorde ännu i september 2008 Amilo-datorn iögonenfallande snabb när det gäller hantering av olika typer av filer och program (376%).

Amilo-datorns prestanda räcker mer än väl till för lotshustruns språkstudio. Likaså till sprudlande fotofester efter resor eller tillställningar. Den allt tyngre och avancerade hanteringen av strukturella och reklamspäckade webbsajter bekattar rejält gammeldatorns krafter. Men än så länge räcker lotshustruns tålamod till. Jag gör titt som tätt små försök att få lotshustrun intresserad av stationära iMac-datorn Alice på Windows XP SP3. Men Apples annorlunda tangentbord och Mighty mus orsakar varje gång avbrott i försöken.

Lotshustrun har en längre tid haft problem med ordbehandlaren Word 2000 i kontorsprogramsviten MS Office 2000 Premium. Programsviten yrkar påfallande ofta på behov av installations-cd. Jag tror problemet har sin grund i det att Amilo-datorn har två versioner av samma ordbehandlare - Word 2002 ingår i datorns MS Works Suite 2004. Works Suite 2004 ingick i Amilo-datorns konfiguration vid anskaffningen år 2005. Min lättja har satt hinder för att åtgärda problemet. Men ödet blandade sig härom dagen i spelet - ordbehandlaren Word går helt i baklås. Jag lyckas inte ens fixa problemet med att installera om Word. Och nu tryter lotshustruns tålamod.

Lotshustrun insisterar på att få ordbehandla med Word på Amilo-datorn. Av gammal och ohejdad vana. Det må vara henne väl förunnat. Kontorsprogramsviten MS Works Suite 2004 finns i original på installations-cd. Jag avinstallerar MS Office 2000 Premium och MS Works Suite 2004 samt alla tilläggsprogram som har med Works eller Office att göra. Det blir dessutom en hel del mappar och filer över att städa bort för hand. Jag installerar Works Suite 2004 med ordbehandlaren Word 2002. Efter den initiala installationen trugar uppdateringstjänsten Office Update på en hel massa tidskrävande Works- och Office-uppdateringar. MS Office är inte behövlig på Amilo-datorn. Lotsen har tagit över MS Office 2000 Premium på bärbara Vista-datorn Nemi.

Ordbehandlaren Word 2002 i MS Works Suite 2004 är färdigt kapabel att lokalt öppna och deponera textdokument .doc-format (MS Office 2003). Men för att lotshustrun ska kunna öppna och deponera textdokument i Word i .docx-format (Office 2007) installerar jag gratis tilläggsprogrammet Microsoft Office Compatibility Pack SP1. Och för att hon ska kunna öppna och deponera textdokument i Word i .odt-format (Openoffice 3.1) installerar jag därutöver gratis tilläggsprogrammet Sun ODF Plugin for Microsoft Office. För säkerhets skull laddar jag ner och installerar ytterligare gratis läsprogrammen för Excel och Powerpoint.

Klappat och klart - men processen tar faktiskt hela dagen i anspråk. Jag får lite dåligt samvete när jag ser lotshustrun kämpa med speciellt sega webbsajter. Amilo-datorn vore betjänt av tilläggsminne. Den gamla trotjänaren, stationära xp-datorn Scaleo, klarar elegant av webbkraven - tack vare uppgraderingen med 2GB tilläggsminne. Trots att Scaleo-datorn faktiskt är fem år gammal i november 2009.

Online-partners för MS Office

Oberoende av operativsystemet.

Jag har en längre tid suktat efter en online-partner för min lokala kontorsprogramsvit MS Office 2000 Premium. Jag klarar mig i princip utmärkt med webbaserad fildelning av vanliga dokument.

Enkla och genialiska lösningar gör att jag och andra behändigt kan publicera och dela med oss av vardagens dokument på webben.

Jag kan numera fildela också i programsviten MS Office 2007 med hjälp av Microsofts gratis webbtjänst Office Live Workspace. Jag kan granska, dela och lagra mina Office-dokument över webben. Det krävs dock att jag har programsviten MS Office 2007 installerad på datorn för att kunna direkt komma åt och redigera filerna på webben. Webbtjänsten är gratis men kräver registrering. Min Live ID på Live Hotmail räcker bra till. Jag kan lagra tusentals office-dokument på Microsofts servrar och ge andra tillgång till dessa via lösenord. Office Live Workspace är dock inte en webbaserad Office-programsvit såsom Google Documents.

Ett djupare integrerat samspel mellan programsviten MS Office 2007 och Office Live Workspace kräver gratis tilläggsprogrammet Office Live Update (1.3). Automatiken i Office Live Update gäller dock bara för de nyare MS Office XP-, 2003- och 2007-versionerna. Inte min föråldrade kontorsprogramsvit MS Office 2000. Lagring och visningar i Office Live Workspace låter sig dock skötas manuellt.

I princip klarar jag mig utan MS Office 2007. Ordbehandlaren Word i MS Office 2000 är färdigt kapabel att lokalt öppna och deponera textdokument .doc-format (MS Office 2003). Men för att kunna öppna och deponera textdokument i Word i .docx-format (Office 2007) har jag installerat gratis tilläggsprogrammet Microsoft Office Compatibility Pack SP1. Och för att kunna öppna och deponera textdokument i Word i .odt-format (Openoffice 3.1) har jag därutöver installerat gratis tilläggsprogrammet Sun ODF Plugin for Microsoft Office.

I och med allt snabbare uppkopplingar på webben blir webbläsaren vårt viktigaste lokala datorprogram. Med webbläsaren når jag behändigt kontorsprogram på nätet, där jag också kan samarbeta med andra i samma dokument. Gratis webbtjänsten Google Documents är ett av de här kontorsprogrammen på webben. Google Dokument finns på svenska och har ordbehandlare, kalkyl-, kalender-, presentations- och enkätprogram. De som inte har köpt kontorsprogramsviten MS Office till sin dator, kan ändå öppna Office-filer, som jag och andra skickar, med webbtjänsten Google Dokument. Ordbehandlaren i Google Dokument öppnar utan problem textbilagor i .docx-format (Office 2007) och .odt-format (Openoffice 3).

Ett nytt smart OffiSync-tilläggsprogram bjuder på en lätt integration av Office-dokument på MS Office 2007 med webbtjänsten Google Documents. Gratis tilläggsprogrammet OffiSync är ett alternativ till den felande länken till en social samhantering av Office-dokument. Jag kan gratis granska och bearbeta samt dela och lagra mina Office-dokument med webbtjänsten Google Documents. Det krävs att jag har programsviten MS Office 2007 installerad på datorn för att kunna direkt komma åt och redigera filerna på webben. Tillägget Offisync är gratis men kräver registrering. Automatiken i Offisync gäller dock bara för de nyare MS Office XP-, 2003- och 2007-versionerna. Inte min föråldrade kontorsprogramsvit MS Office 2000. Lagring och visningar i Google Documents låter sig naturligtvis skötas manuellt.

Automatisk synkronisering av Office-dokument i online och offline låter i teori lockande. Men i själva verket är det inte alls så komplicerat att exportera eller importera enskilda Office-dokument på Microsofts Office Live Workspace eller Google Documents. Jag avinstallerar tilläggsprogrammen Office Live Update och Offisync som onödiga. Men jag sparar offline-funktionerna på Google Gears - tillsvidare.

Uppdatering:

Microsoft lanserar i slutet av 2009 en annonsfinansierad webbtjänst, Office Web Applications, som innebär att Office-programmen Word, Excel och Powerpoint i kontorsprogramsviten MS Office 2007 blir gratis tillgängliga på nätet. Och oberoende av operativsystemet faktiskt. En webbläsare på nätuppkopplad dator är det enda som behövs. Varken webbläsaren Internet Explorer och operativsystemet Windows förutsätts specifikt på datorn. Alla de grundläggande redigeringsfunktionerna ska finnas med i webbprogrammen. Flera personer kommer att kunna jobba med samma Office-dokument samtidigt. Och alla kommer att kunna se vilka förändringar som görs - samtidigt som de sker. Office Web Applications kommer att bli ett välkommet komplement för alla nuvarande Office-användare, framförallt för att online webbtjänsten medger ökad rörlighet. Man behöver inte släpa med sig datorn överallt, och det man jobbar med finns alltid tillgängligt online.

Den konkurrerande webbtjänsten Live Documents lovade i tidernas början gratis samma design och funktionalitet i webbprogrammen som i lokala programsviten MS Office 2007. Men det blev aldrig något av Live Documents. Eller blev det istället Microsofts Office Web Applications?

Med Mac OS X i Windows-miljö

Expertiskrävande anpassningar.

Min vardagsmiljö domineras till 99% av datorer på Windows. De flesta nackdelarna på Apples iMac-dator i kommunikationen med min omgivning handlar givetvis om att köra Apples eget operativsystem Mac OS X. Apple-gemenskapen tycks väntevärdigt utgå från att vardagsmiljön till 99% domineras av datorer på operativsystemet Mac OS X.

Det finns turligen metoder och verktyg till buds för att anpassa Windows-vana användare på Mac OS X till en bättre vardag i Windows-miljö. Det är inte otänkbart att en nybörjare klarar sig med Apples tangentbord och Mighty mus i Mac OS X. Förutsättningen är att novisen inte behöver använda ens elementära kortval via tangentbordet och att allt behövligt funkar med enbart musens vänsterklick aktiverad. En andra förutsättning är förstås att förinstallerade applikationer på Dockan erbjuder allt som behövs. Rutinerade, Windows-vana användare har däremot en hel del expertiskrävande anpassningar framför sig på Mac OS X.

0. Anpassningar i Apples tangentbord och Mighty mus

Som väntat är Apples tangentbord och Mighty mus svåra att anpassa sig till i Mac OS X. Jag har hela tiden en luntlapp för tangentbordet nära tillhanda. De basala tangenterna är snarlika de som jag använder på ett pc-tangentbord. Till och med i kortval: motsvarigheten till tangenten 'Ctrl' i Windows är 'Cmd' i Mac OS X. Apples Mighty mus är väntevärdigt inställd med högerklicken inaktiverad. Det är en stor brist också i Mac OS X-miljö. Den uttrugade motsvarigheten till 'högermus' i Mac OS X är kortvalet 'Ctrl+musklick'. Jag går till preferenserna i Mac OS X och aktiverar högerklicken i Apples Mighty mus.

1. Allmän mobilisering mot säkerhetsrisker i Mac OS X

Mac OS X har så här långt överlevt på basen av en säkerhet som bara existerar tack vare att plattformen fortfarande inte är så populär och vanlig nog för att illdådare ska lägga tid och energi på att utnyttja säkerhetsrisker som finns i Mac OS X. En fråga som verkligen är värd att ställa är huruvida Apple är redo den dagen kanonerna riktas mot Mac OS X och dess användare. Mitt favorita antivirusprogram Avast 2.74 Mac Edition är tyvärr inte gratis (36 euro). Då jag nu ändå vill hålla gratis säkerhetskoll på Mac OS X så laddar jag ner och installerar antivirusprogrammet ClamXAv 1.1.1 för Mac OS X.

2. Installation och säker avinstallation av applikationer

Det tar sin tid innan jag fattar hur installation av applikationer går till i Mac OS X. När jag laddar ner program i Mac OS X är de oftast i .dmg-format (skivavbild). Jag installerar programmet med att helt enkelt dra ikonen in i Programmappen. Många programvaror hjälper till med att beskriva förloppet. Vissa program förväntar sig dock att jag ska ha färdig insikt om förloppet. Ibland finns det för all del en installator med, och då är det bara att låta installatorn automatiskt sköta hela processen. Programpaket i arkivformat packar jag upp och drar .app-filen in i Programmappen.

En egenart med Mac OS X är att det inte finns något verktyg för avinstallation - jag drar bara in programmet i papperskorgen. Ofta resulterar detta i att filer som tillhört programmet ligger kvar och skräpar. Jag laddar därför ner och installerar gratis programverktyget AppCleaner (1.2.2) som letar reda på filerna och tar bort dem. Jag drar det jag vill avinstallera in i AppCleaner-fönstret. Om jag glömmer mig och försöker dra in ett program direkt i papperskorgen, utan säker avinstallation, så erbjuder AppCleaner sig automatiskt att avinstallera programmet. Jag kan därigenom aktivt skydda viktiga program från att avinstalleras i misstag.

3. Meny i Sidopanelen i Finder som programstartare

Alla installerade applikationer i Mac OS X finns samlade i Programmappen. Jag kommer i princip åt att starta applikationer i Mac OS X med att öppna Programmappen i Finder och dubbelklicka på det önskade programmets ikon. Det är nästan som att ha programmens ikoner utspridda på Skrivbordet i Windows. Allra helst använder jag Sidopanelen i filhanteraren Finder som programstartare. Jag skapar programlistan med att helt enkelt dra programmets ikon från Programmappen in i Sidopanelen på Finder. Precis som i programlistan i Startmenyn i Windows.

De begränsade platserna på Dockan sparar jag för en handfull elementära applikationer som jag använder särskilt aktivt. Ikoner av applikationer som därutöver öppnas via Finder, samt ikoner av minimerade programfönster, visas nämligen också med egna utrymmeskrävande platser på Dockan.

4. Snabb överblick över öppna program och fönster

Funktionen Exposé är ett måste i Mac OS X, för att snabbt få en överblick över öppna program och fönster. En nackdel i användningen av Mac OS X är nämligen att det är svårare att hålla reda på öppna program och fönster än vad det är i Windows. Men genom att använda kortvalet 'Cmd+Tab' och funktionen Resumé kan jag behjälpligt kolla vilka program och fönster är öppna. Jag föredrar att minimera programfönster med att klicka på mittersta (gula) bollen i applikationsfönstrets övre vänstra hörn. Då lägger sig ikonerna i rad på Dockan, precis som på Windows aktivitetsfält - utan att avbryta aktuell programsituation. Det gäller för Windows-vana att se upp. Att alternativt klicka på vänstra (röda) bollen avslutar nämligen inte program utan minimerar aktiva program till en vit prick under ikonen på Dockan - men avbryter aktuell programsituation.

5. Vardagsmiljön domineras av MS Office på Windows

Jag laddar ner och installerar gratis Mac-versionen av kontorsprogramsviten OpenOffice 3.1.0. Openoffice går att ställa in så att jag får 'Word' (Writer) fast inställd på att öppna & deponera textdokument i .doc-format, 'Excel' (Calc) på att öppna & deponera kalkylark i .xls-format och 'Powerpoint' (Impress) inställd på att öppna & deponera presentationer i .ppt-format. Ordbehandlaren Writer öppnar utan problem textbilagor i .odt-format (Openoffice 3) och .docx-format (Office 2007).

Apples kontorsprogramsvit iWork '09 går däremot inte att ställa in på fasta Office-format. Varje deponering (export) innebär ett aktivt val av format. Ordbehandlaren Pages '09 öppnar inte alls textbilagor i .odt-format (Openoffice 3) men nog .docx-format (Office 2007). Jag sparar en massa pengar och problem med att inte köpa och installera Apples kontorsprogramsvit iWork '09.

6. Komplettering med bildinskanning på Mac OS X

Apple-gemenskapen erbjuder på Mac OS X drivrutiner enkom till skrivarfunktion för multifunktionsskrivaren HP PSC 2355. Men inga drivrutiner till skannerfunktion. Om jag köpt multifunktionsskrivaren HP PSC 2355 för installation på Mac-dator så hade jag haft en komplett installations-cd för HP PSC 2355 all-in-one på Mac OS X. Nu har jag dessvärre min installations-cd på Windows XP. Webbtjänsten på HP bjuder på kompletta installationspaket för HP PSC 2355 all-in-one. Turligen för mig, oberoende av operativsystem, också på Windows Vista och på Mac OS X.

Implementeringen av skrivar- och skannerfunktioner är bättre integrerad i Windows än i Mac OS X. Det syns bland annat i det att HP-skannern är integrerad i importfunktionen i Picasa 3.1.0 på Windows - men inte i Picasa 3.0.5 på Mac OS X. I Mac-miljö stöds fotoassistenten Picasa enbart med import från kamera.

7. Anpassningar för andra än Apples egna filmformat

Som iMac-användare behöver jag inte vara försvarslös inför videoformat på Windows Media (.wmv). Jag laddar ner och installerar gratis tilläggsprogrammet Flip4Mac Windows Media Components for Quicktime (2.2.1.11), som förser filmuppspelaren Quicktime Player på Mac OS X med färdigheten att visa upp filmsnuttar direkt i .wmv-format. För att få största möjliga nytta av Quicktime Player laddar jag ytterligare ner och installerar gratis tilläggsprogrammet DivX 7 för Mac, som förser filmuppspelaren Quicktime Player på Mac OS X med färdigheten att visa upp populära DivX-filmsnuttar (.divx och .avi).

8. Anpassningar till ntfs-fildelning i Windows-nätverk

Det är en konst att åse delade ntfs-diskar i Windows-nätverk i Mac OS X. Fildelningen i Mac OS X är väntevärdigt inställd på afp-hantering i Mac-nätverk. Jag konfigurerar om inställningen till smb-hantering i Windows-nätverk. Nu syns delade nätresurser automatiskt när jag startar upp Mac OS X. Till och med den externa 320GB nätdisken syns utan problem. Nätresurser som jag startar upp mitt i sessionen kan jag snabba på till åsyn med att använda funktionen 'Anslut filserver'. Det som är tacksamt i nya Mac OS X 10.5.7 är att mappningen till delade nätresurser sparar sig. Jag behöver inte upprepa mig. Delade nätresurser på Windows Vista kräver lösenord men jag ställer in dialogen i Mac OS X så att lösenordet sparar sig hela sessionen.

I och med ntfs-fildelningen kan jag i Mac OS X fritt öppna och kopiera filer från delade nätresurser och till och med ändra och deponera filer till delade nätresurser. Filer i Windows-partitionen i Boot Camp kan jag normalt bara öppna och kopiera i Mac OS X. Då jag använder Mac OS X parallellt med en Windows-installation måste jag vid behov köpa och installera betalprogrammet NTFS for Mac OS X 7.0 (30 euro) för att få fulla skrivrättigheter i Mac OS X till ntfs-diskar i Windows-partitionen.

9. Mac OS X parallellt med en Windows-installation

Det är inte helt oproblematiskt att gå över till Mac OS X. Jag använder aktivt programsviten Nero 7 Premium i dvd-hantering samt för bildredigering och -manipulering Paint Shop Pro (6.02). Gratisprogrammet DVD Shrink (3.2) är flitigt i användning vid säkerhetskopiering av dvd-filmer. Den gemensamma nämnaren är att dessa program bara kan köras på operativsystemet Windows. Jag måste därför köra Windows parallellt med Mac OS X på Apples iMac-dator. På Mac OS X kommer jag dock vid behov åt de bearbetade filerna i Windows-partitionen.

Installationen av parallella operativsystemet Windows XP SP3 i Dual Boot via Boot Camp på operativsystemet Mac OS X 10.5.7 går överaskande elegant. Processen kräver givetvis en ansenlig Windows-vana. Och då jag har Windows installerat på iMac-datorn så fungerar den precis som jag är van vid i Windows. Med förbehåll till Apples tangentbord och Mighty mus.

Uppdatering:

I motsats till Windows Vista bjuder Windows XP inte på dvd-decoder för uppvisning av dvd-filmer. I brist på gratisalternativ ser jag mig tvungen att köpa och installera dvd-decodern Cineplayer 2.3.1 för Windows XP (15 euro).

Bildredigering utom Windows

Ett under i människovänlighet.

Mitt favorita bildredigerings och -manipuleringsprogram Paint Shop Pro 6.02 binder mig effektivt till Windows-miljön. PaintShop Pro 6.02 av årsmodell 1998 finns bara på operativsystemet Windows. Betalprogrammet har snällt migrerat till Windows Vista SP2 Home Edition. Jag får i början en informativ varningssignal i Paint Shop Pro 6.02 i Vista-miljö.

Men nu fungerar bildredigeraren klanderfritt. Tricket är att fixera programmets kompabilitetsnivå (Windows NT4.0 SP5) via 'Kontrollpanelen', inte via högermusen. Och att väntevärdigt köra programmet som Administrator.

Bildbehandlaren Paint Shop Pro 6.02 är faktiskt den sista versionen den ursprungliga tillverkaren (Jasc Software, 1998) gav ut. Programmet är överraskande kraftfullt och mångsidigt men ändå ett under i människovänlighet. De versioner nuvarande tillverkaren (Corel Corporation) givit ut av Paint Shop Pro är kraftfulla men å andra sidan minst lika människofientliga som Adobes bildbehandlingsprogram Photoshop.

Jag har kollat in en hel del alternativa bildhanteringsprogram men inget alternativ kan ens närmelsevis mäta sig med fenomenalt kraftfulla och samtidigt användarvänliga PaintShop Pro 6.02. Programmet kan naturligtvis inte installeras på Mac OS X men teoretiskt kanske nog via Wine på Linux Ubuntu. I praktiken betyder det att jag har starka motiv att inte överge bildredigering och -manipulering i Windows-miljö till fördel för vare sig Mac OS X eller Linux Ubuntu. Och - att jag har starka motiv att installera betalprogrammet PaintShop Pro 6.02 på operativsystemet Windows XP SP3 på stationära iMac-datorn Alice. Vilket jag också har gjort.

Gratis bildredigerings och -manipuleringsprogrammet Gimp är störst i bildbehandling inom öppen källkod. Adobes bildbehandlingsprogram Photoshop vinner över det, men Gimp är inte långt bakom på de flesta punkterna. För att vara ett helt fritt program, är det mycket imponerande. Det har det allra mesta man kan kräva av ett avancerat verktyg för bildbehandling. Jag har installerat bildbehandlingsprogrammet Gimp i version 2.6.6 på Mac OS X 10.5.7 på stationära iMac-datorn Alice. Och i version 2.6.6 på Ubuntu 8.10 Intrepid på stationära Scaleo-datorn.

Jag använder i avancerad bildmanipulation en kraftfull coctail av bland annat lager/transparens/opacitet. Denna coctail är otroligt lätt att använda i Paint Shop Pro 6.02. Trots att Gimp 2.6.6 är redigare än sina tidigare versioner har jag ännu inte i det programmet lyckats med motsvarande bildmanipulation. Jag klarar mig med 2-3 simpla verktyg i Paint Shop Pro 6.02. Sortimentet av (eventuellt) behövliga verktyg verkar otroligt drygt och fragmenterat i Gimp 2.6.6. Jag får ta skeden i vacker hand och bläddra vidare efter vinkar i Gimp Tutorials. På officiella Gimp-sajten finns 44 guider som täcker både grundläggande och avancerade handlingar.

Fotohanteringen sköter jag primärt (99,9%) på Windows med Googles fenomenala fotoassistent Picasa. Picasa är installerad i version 3.1.0 på Windows Vista och XP, i version 3.0.5 på Mac OS X 10.5 samt i version 3.0.0 på Ubuntu 8.10 och 9.04. I fall om fotoredigering är Picasa-versionerna likvärda, oberoende av operativsystem. Picasa är överraskande kraftfullt och mångsidigt och ett under i människovänlighet. I min vardags-miljö har det med lätthet konkurrerat ut alternativa fotoassistenter i Windows (Photo Gallery), Mac OS X (iPhoto) och Linux Ubuntu (F-Spot).

Fotoassistenten Googles Picasa och bildbehandlaren Paint Shop Pro har en gemensam nämnare - ett furstligt ljusbord för arkiverade bildminiatyrer. Det är en mäktig innovation i Paint Shop Pro - med tanke på årtalet 1998.

Uppdatering:

Linux-gemenskapen skryter om en ordentligt förbättrad Wine-hantering av för installering av Windows-program i Ubuntu 9.04 (8.10). Jag installerar bildbehandlaren Paint Shop Pro 6.02 från installations-cd (original: Windows NT4). Wine Windows programstartare installerar utan knot Windows-programmet (högermus/Setup.exe). Installationen beter sig precis som i Windows-miljö. Bildbehandlaren Paint Shop Pro 6.02 startar upp normalt men avbryts/avslutas av ett felmeddelande. Det är troligtvis fråga om samma (register)funktion som harmlöst aktiverade en informativ varningssignal i Vista-miljö. Wine-miljön i Ubuntu 8.10 (9.04) klarar dock inte av funktionskravet utan avslutar programmet.

Jag går in i Wine-menyn och avinstallerar programmet 'Paint Shop Pro' (Applikationer-->Wine-->Avinstallera Wine-programvara). Installationen lämnar tyvärr efter sig en massa rudiment. Jag går in på virtualskivan i Wine (Applikationer-->Wine-->Bläddra i C:/) och raderar programmappen 'Paint Shop Pro'. 'Paint Shop Pro' syns ännu i programmenyn under Wine. Jag går in i Huvudmenyn under Wine (Inställningar-->Huvudmeny-->Program-->Wine) och kruxar av programpositionerna för 'Paint Shop Pro'. Positionerna låter sig inte raderas men som avkruxade syns de i alla fall inte mera i programmenyn under Wine.

Frestelser i Apples iWork '09

MS Office dominerar vår vardag.

Apple-gemenskapen bjuder i betalprogramsviten iWork '09 på grafiskt 'sockrade' frestelser för köpsugna unga Mac-entusiaster. Men Apples kontorsprogramsvit iWork '09 är nog inte värd sitt pris (79 euro). Inte i vår vardag som domineras av MS Office på Windows. I synnerhet inte då MS Office 2008 för Mac (Home and Student) sjunkit i pris (126 euro).

Ordbehandlaren Pages i iWork '09 klarar mig veterligen normalt varken av att öppna textdokument i .odt-format eller att öppna textdokument i .docx-format. Trots att Apples Textedit 1.5 på Mac OS X 10.5.7 är färdigt kapabel att öppna, hantera och deponera textdokument i .odt-format (Openoffice 3.1) samt öppna, hantera och deponera textdokument i .docx-format (MS Office 2007).

Jag laddar ner och installerar Apples kontorsprogramsvit iWork '09 till provs på stationära iMac-datorn på Mac OS X 10.5.7 (451MB). Efter 30-dagars perioden kan jag inte längre gratis deponera iWork-dokument - men nog fortsätta att gratis öppna dokument i iWork-formaten. Efter installationen trugar uppdateringsfunktionen direkt ut 'iWork Update 2' (45MB), som uppdaterar ordbehandlaren Pages till version 4.0.2, kalkylprogrammet Numbers till version 2.0.2 och presentationsprogrammet Keynote till version 5.0.2. Men - nu kan jag i praktiken fritt köra jämförelser med iWork-konkurrenterna MS Works 8.5 på Windows XP och Openoffice 3.1 på Mac OS X.

Som väntat klarar Apples ordbehandlare Pages 4.0.2 av att öppna och deponera textdokument i .doc-format (Office 2003). Till min överraskning klarar Pages på Mac OS X 10.5.7, trots högljudda protester, av att öppna textdokument i .docx-format (Office 2007) - exporten kan dock Pages bara göra i .doc-format. Och som väntat klarar inte ordbehandlaren Pages av att öppna dokument i .odt-format (Openoffice 3.1). Pages 4.0.2 på Mac OS X 10.5.7 klarar som väntat av att öppna textdokument i .cwk-format (Apple iWork '06) - deponering av dokument i .cwk-format kan dock Pages bara göra i sitt eget .pages-format (Apple iWork '09).

Kontorsprogramsviten MS Works 8.5 erbjuds gratis för installation (normalt 38 euro) i bärbara Vista-datorn Nemi. Det betyder att jag via MS Works 8.5 på Windows Vista SP2 och Windows XP SP3 har tillgång till ordbehandlaren 'Word', kalkylatorn 'Excel', databasen 'Access' och läsaren för presentationer - Powerpoint 2003 Viewer. Jag installerar MS Works 8.5 på stationära iMac-datorn på Windows XP SP3. Ordbehandlaren i MS Works är färdigt kapabel att öppna och deponera textdokument .doc-format (MS Office 2003) Men för att kunna öppna och deponera textdokument i MS Works i .docx-format (Office 2007) måste jag installera gratis tilläggsprogrammet Microsoft Office Compatibility Pack SP1. Och för att kunna öppna och deponera textdokument i MS Works i .odt-format (Openoffice 3.1) måste jag därutöver installera gratis tilläggsprogrammet Sun ODF Plugin for Microsoft Office.

Varken Apples Textedit 1.5 på Mac OS X 10.5.7 eller ordbehandlaren i MS Works 8.5 på Windows XP SP3 klarar av att öppna skräpbilagor i .cwk-format (Apple iWork '06). Eller att öppna motsvarande texdokument i .pages-format (Apple iWork '09). Och det klarar inte heller ordbehandlaren Writer i Openoffice 3.1 på Mac OS X 10.5.7. Gratisprogramsviten Openoffice 3.1 för Mac vinner stort i det att programsvitens ordbehandlare Writer är färdigt kapabel att öppna och deponera textdokument i .docx-format (MS Office 2007). Openoffice 3.1 för Mac har framom Apple iWork vunnit till sig sin givna plats bland de fyra elementära applikationerna i Mac OS X.

En klar nackdel i Apples kontorsprogramsvit iWork '09 är att jag inte kan ställa in programmen så att jag alltid deponerar officedokument i .doc-, .xls- eller .ppt-format (MS Office 2003). I kontorsprogramsviten Openoffice 3.1 för Mac kan jag ställa in (Alternativ-->Ladda/Spara-->Allmänt-->Dokumenttyp) motsvarande program så att jag alltid skriver ut officedokument i .doc-, .xls- eller .ppt-format (MS Office 97/2000/XP). Den inställningen gör livet mycket enklare för mig i min vardagsmiljö som domineras av MS Office på Windows.

Uppdatering:

Förutom den ovan nämnda massiva uppdateringen 'iWork Update 2' bjuder Mac OS X 10.5.7 uppdateringsfunktionen i början av juni månad 2009 på ett helt drös av 'bot och bättring' - mediaspelaren iTunes uppdateras till version 8.2.0 och filmuppspelaren Quicktime till version 7.6.2 (samt omstart av Mac OS X). Trådlösa kommunikatorn Airport uppdateras till version 5.4.2. Trådlösa uppkopplaren Bluetooth får en firmware-uppdatering till version 2.0 (samt två omstarter av Mac OS X). Programsviten iLife uppdateras till version 9.0.3 i sällskap med uppdateringar av musikmaskinen Garageband till version 5.0.2, brännaren iDVD till version 9.0.3, fotoassistenten iPhoto till version 8.0.3 och filmredigeraren iMovie till version 8.0.3 (samt omstart av Mac OS X). Webbläsaren Safari uppdateras först till version 4.0 och sedan till 4.0.1 (samt två omstarter av Mac OS X). Java-tillägget begåvas med säkerhetsuppdateringen 'Update 4'. Virusskyddet ClamXav låter sig uppdateras till version 1.1.1 (0.95.1).

Linux-gemenskapen ligger inte heller på latsidan. Linux-operativsystemet Ubuntu 9.04 Jaunty begåvas under juni månad med 101 säkerhetsuppdateringar och tre omstarter (Ubuntu 8.10 Intrepid, 43 säkerhetsuppdateringar och två omstarter).

Uppdatering:

Frågan är om jag ens i fortsättningen vill ha Apples kontorsprogramsvit iWork '09 gratis i min vardagsmiljö, som ju helt domineras av kontorsprogramsviten MS Office på Windows. Det inte motiverat att ensamt använda iWork '09 i it-medborgerligt självförsvar mot sporadiska skräpbilagor i .cwk- eller .pages-format (Apple iWork). Jag har faktiskt till mina vardagsbehov mindre problem och större nytta av gratis kontorsprogramsviten Openoffice 3.1 för Mac.

Jag kommer dock under 30-dagars provperioden gratis åt att studera Apples fildelningstjänst iWork.com. Mitt Apple ID (på iTunes Store) fungerar direkt på iWork.com. Apples iWork.com kör (precis liksom programsviten iWork '09) med grafiskt 'sockrade' frestelser för köpsugna unga Mac-entusiaster. I användning visar sig iWork.com närmast vara en fast Apple-knuten konkurrent till Microsofts fildelningstjänst Office Live Workspace. Apples iWork.com fungerar mångsidigare i det att uppladdade dokument (oberoende av originalets format) kan laddas ner valbart i .pages-, .doc- eller .pdf-format. Uppladdade dokument sparas bara i 120 dagar på iWork.com. Det ska bli spännande att se hur Apples fildelningstjänst iWork.com fungerar efter 30-dagars gratisperioden gått ut.

Nero 7 Premium i rampljuset

Utradering av insprängd reklam.

Betalprogramsviten Nero 7 Premium är min favorita programvara för cd- och dvd-bränning. Den har dessutom allt som behövs för att kunna skapa, kopiera, redigera och organisera digitala media. Oavsett om det handlar om musik, filmer, bilder eller TV så finns verktygen för att professionellt ta hand om media. Och trots allt, konsumentvänligt.

Gammeldatorerna, min stationära xp-dator Scaleo och lotshustruns bärbara xp-dator Amilo, har vardera vid anskaffningen oem-versionen av Nero 6 Express färdigt förinstallerad - med Nero 6 Digital och filmredigeraren Nero Vision 3. Året är 2007 och jag utnyttjar ett förmånligt specialerbjudande. Hela Nero 6 Digital uppgraderas till Nero 7 Premium. För 32 euro. Och på köpet kommer dessutom en färsk online uppdatering till Nero 7 Premium Reloaded.

Upphovsrättsligt sett kan jag bara ha programsviten Nero 7 Premium installerad på Windows XP. Vista-datorn Nemi har förinstallerade dvd-brännaren Windows DVD Maker på Windows Vista. I och med den extra programsviten iLife '09 i Mac-datorn Alice har jag på Mac OS X tillgång till förinstallerade dvd-brännaren iDVD 7.04. Linux-miljön bjuder i Ubuntu 9.04 (8.10) gratis på förinstallerade dvd-brännaren Brasero 2.26.0. Inget av alternativen kan ens närmelsevis mäta sig med fenomenala dvd- och iso-brännaren Nero Burning Rom. I princip kan programsviten Nero 7 Premium installeras på Windows Vista. Men - inte ens teoretiskt på Mac OS X eller Linux Ubuntu. Nero 7 Premium finns bara på operativsystemet Windows. Detta betyder i praktiken att jag har starka motiv att inte överge Windows-miljön till fördel för vare sig Mac OS X eller Linux Ubuntu. Och - att jag har starka motiv att installera Nero 7 Premium på operativsystemet Windows XP på stationära iMac-datorn Alice.

Mest användning har jag av dvd- och iso-brännaren Nero Burning Rom. Men bara sporadisk användning av filmredigering i Nero Vision och konvertering i Nero Recode. Eller filmuppvisning i Nero Showtime och tv-inbandning i Nero Home Media Center. Jag har till provs rippat sparvärda 45 minuters avsnitt av tv-serier från dvd-skiva till .mpg-format (mpeg-2) på datorns hårdskiva. På mindre än 15 minuter, med hjälp av importfunktionen i filmredigeraren Nero Vision 4. Men jag besparar mig besväret att redigera videosnuttarna i filmredigeraren på datorn. Om jag putsar upp någon videosnutt så gör jag det färdigt, före dvd-bränningen, på Sony speldosans hårdskiva.

Jag rippar sporadiskt sparvärda avsnitt av tv-serier från färdigt redigerade dvd-skivor till .mp4-format (mpeg-4). Med konverteringsfunktionen i Nero Recode. På mindre än 15 minuter. Sparvärda långfilmer kopierar jag allra helst från färdigt redigerad dvd-skiva till speglat iso-format, med konverteringsfunktionen i gratisprogrammet DVD Shrink. På mindre än en timme. Sporadiska inbandningar i Windows Media Center sparar jag oredigerade i .dvr-ms-format på Vista-datorn Nemi - eller på delade näthårddiskar. Detta .dvr-ms-format är direkt visbart på filmuppspelaren Nero Showtime 3 och Windows Media Player 11.

Jag infekterades tillfälligtvis av en trendig DivX-fluga. Jag har fyra över 2 timmars långfilmer färdigt i .mpg-format (mpeg-2) på hårdskivan. De låter sig nu alla komprimeras till .divx-format (mpeg-4) - i realtid, på 9 timmar. Ett par timmar till och har jag en dvd5-skiva med fyra långfilmer på sammanlagt nästan 9 timmar. De visar sig snällt upp på fenomenala speldosan Sony RDR HXD870B. Jag kan i teori spara in på antalet fysiska dvd-skivor i filmlagret. Men bara genom att tumma på bildkvaliteten och slösa massor av tid och besvär.

Multimediaspelaren Sony RDR HXD870B bjuder på fenomenalt konsumentvänlig redigering av hdd-videon. Onödiga snuttar i början och slutet av exempelvis 90-100 minuters långfilmer är bortklippta i ett nafs. Radering av insprängd reklam är lätt som en plätt. Putsjobbet tar 10-15 minuter, och filmen är klar med det. Snabbkopiering till dvd-skiva på 10-15 minuter är ett extra bonus. Motsvarande putsjobb på mediadator, med exempelvis filmredigeraren Nero Vision 4, kräver minst 25-30 minuter. Men - filmen är inte klar med det. Kopiering till dvd-skiva, eller export som .mpg-fil på hårdskiva, kräver i så fall ytterligare realtid på 90-100 minuter.

Kopieringsskyddade dvd-filmer låter sig lätt spelas upp av olika filmuppspelare, oberoende av operativsystem. Men - den lagstadgade rätten att kopiera inköpta dvd-filmer kan inte normalt utnyttjas av oss vanliga människor. Betalprogramsviten Nero 7 Premium går exempelvis inte med på att kopiera krypterade dvd-filmer. Jag laddar ner och installerar komprimeringsprogrammet Dvd Shrink 3.2, på både stationära xp-datorn Scaleo och på Vista-datorn Nemi. Helt gratis dessutom. Jag har till och med en bruksanvisning för Dvd Shrink. Jag får till stånd en komprimerad 4,4GB (Nero-kompatibel) .iso-fil. Snabbt dessutom, på 15 minuter. Köpta dvd-filmer kan komprimeras till halva lagerutrymmet - utan att bildkvaliteten nämnvärt lider. Och därvid halveras också överföringstiden till filmlagret på näthårddisken. Jag kan när som helst kopiera och bränna en fungerande fysisk dvd-skivkopia av .iso-filen. På mindre än en halvtimme. Dvd-kopian kan dessutom spelas upp och kopieras (dubbas) på fenomenala dvd-speldosan Sony RDR HXD870B. Jag kan vid behov också spela upp filmen .iso-filen direkt på gratisprogrammet VLC Media Player (0.9.9a). Och då, helt oberoende av datorns operativsystem faktiskt.

Nero 7 Premium Reloaded är en fullfjädrat multimedial programsvit. Och inte bara i cd-/dvd-hantering utan också som alternativ till Windows Media Center som hemmets mediacenter. Nero Home Media Center är mitt Windows XP-alternativ till Windows Media Center i Windows Vista. Suveräna Windows Media Center är i flitigt tv-bruk i Vista-miljön. De mindre användarvänliga XP-konkurrenterna Nero Home Media Center (och Anysee Media Center) används inte just mera. Windows Media Center bandar in tv-program i ett eget .dvr-ms-format (mpeg-2). Videoredigeraren Nero Vision 4 klarar till och med vid behov av .dvr-ms-filernas putsning.

Uppdatering:

Programsviten Nero är erkänt svår att avinstallera. Och att installera om på nytt. En normal avinstallation av Nero 6 Express lämnar kvar fragment. Ominstallation av Nero 7 Premium kan gå helt i baklås, och då är ingen räddning av Windows Systemåterställning att vänta. Nero-verktyget 'Clean Tools' sköter lyckligtvis avinstallationen av bråkstaken Nero 6 Express. De sista Nero-rudimenten låter sig putsas bort för hand. Och då lyckas en komplett ny-installation av Nero 7 Premium.

Uppdatering:

Jag noterar ett säreget fenomen. Filmuppspelaren Windows Media Player 11 förvärvar mpg- och divx-decoder via installationen av filmuppspelaren Nero Showtime 3. Komplettering med ac3-filter i Windows Media Player 11 och Nero Showtime 3 är nödvändigt i dagsläget. Neros egen dvd-decoder i filmuppspelaren Nero Showtime 3 klarar inte av hårt krypterade dvd-filmer som exempelvis 'Mamma Mia' (dvd9 7,15GB). Nero Showtime klarar dock galant av löst krypterade dvd-filmer som 'Concerto em Lisboa' (dvd9 6,08GB). Liksom också alla inköpta krypterade dvd-original av filmserien 'Harry Potter'.

Jag har köpt och installerat dvd-decodern Cineplayer 2.3.1 för Windows XP (15 euro) på stationära macxp-datorn Alice. Cineplayer hjälper filmuppspelaren Windows Media Player 11 - men inte på något sätt filmuppspelaren Nero Showtime 3. Men trots problem med originalet klarar Nero Showtime galant av säkerhetskopian av 'Mamma Mia' (dvd5 4,29GB), som körts genom komprimeringsprogrammet Dvd Shrink 3.2.

Uppdatering:

Det mångsidiga brännarprogrammet Nero Burning Rom är svårt att ersätta i Windows XP. Det finns gratisprogram för Windows XP, som i princip klarar det som vi vanliga människor kan tänkas behöva av ett cd/dvd-brännarprogram. Gratis brännarprogram, som Burnaware Free 2.3.6 och CDBurnerXP 4.2.4 med flera, klarar elegant av cd/dvd-bränning i Windows XP, som att skapa en musik-cd/dvd från musikfiler i mp3-format eller att ta backup på datafiler genom att bränna filerna som data-cd/dvd.

Urbana legender i Mac OS X

Inga motiv att överge Windows.

Det är inte helt otänkbart att en absolut novis klarar sig med Apples tangentbord och Mighty mus i Mac OS X. Förutsättningen är att man inte behöver använda kortval via tangentbordet och att allt behövligt funkar med enbart musens vänsterklick aktiverad. En andra förutsättning är att man klarar sig med de förinstallerade applikationerna i Dockan.

Bland annat Apples stationära iMac-dator Alice levererades i Mac OS X med dessa färdigheter serverade. I och med att programsviten iLife '09 kom på köpet.

Den historiska egenarten i operativsystemet Mac OS X blir mer uppenbar först vid avancerad användning. Mac-entusiaster för fram många exklusiva fördelar i Mac OS X framom operativsystemet Windows. Fördelarna visar sig dock vara urbana myter vid närmare granskning. På basen av dagens erfarenheter hittar jag ännu inga oemotsägliga motiv att överge Windows XP SP3 eller Windows Vista SP1 till förmån för Mac OS X 10.5.7. Jag har till och med Boot Camp i Mac OS X inställd så att iMac-datorn Alice automatiskt startar upp i Windows XP.

Funktionen Exposé är ett måste i Mac OS X, för att snabbt få en överblick över öppna program och fönster. En nackdel i användningen av Mac OS X är nämligen att det är svårare att hålla reda på öppna fönster än vad det är i Windows. Med funktionen Spaces kan jag vid behov skapa flera skrivbord i Mac OS X, för att i teorin arbeta lättare och mer distraktionsfritt. Precis såsom jag vid behov kan med Stardock gratisprogrammet Fences 0.96 i Windows. Det finns normalt inget vettigt aktivitetsfält i Mac OS X såsom det finns i Windows. Dockans travar för dokument fungerar annorlunda. Webbläsaren Safari radar för all del upp ikoner (nya fönster) på Dockan, precis såsom på Windows aktivitetsfält.

Spotlight är det integrerade sökverktyget i Mac OS X. Om jag knappar 'Ctrl+Space' eller klickar på ikonen för Spotlight (förstoringsglas) kan jag söka lokalt efter filer och program, med mera. Jag kan i och med det använda Spotlight som programstartare. Sökningen är intuitiv - jag behöver bara skriva in några bokstäver innan rätt program listas. Jag startar programmet med att markera önskat alternativ i resultatlistan, och klicka 'Enter'. Programstartaren i Spotlight i Mac OS X fungerar egentligen precis som programstartaren i gratis sökverktyget Windows Search 4.0 i Windows XP och Vista.

Dockan i Mac OS X motsvarar avlägset Windows Programpanel och Startmeny. Mac OS X erbjuder ingen vettig programpanel, såsom Programpanelen i Windows. Men genom att använda kortvalet 'Cmd+Tab' eller funktionen Resumé kan jag behändigt kolla vilka program är öppna. Jag kan också kolla öppna program i Dockan med leta efter vita prickar under ikonerna. Jag föredrar själv att minimera programfönstren med att klicka på den mittersta (gula) bollen i applikationsfönstrets övre vänstra hörn. Då lägger sig ikonerna i rad på Dockan, precis som på Windows aktivitetsfält, och utan att avbryta den aktuella programsituationen. Att alternativt klicka på den vänstra (röda) bollen, och minimera programmet till en vit prick under ikonen, belastar inte Dockan men bryter den aktuella programsituationen. Nyttan ligger (antagligen) i att programmet är färdigt uppstartat, men nackdelen är att jag inte kan avsluta det direkt via en högerklick med Mighty mus.

Jag har redan en mängd nya applikationer installerade. Dockan har i det fallet sina givna fysiska begränsningar som programstartare. Finder i Mac OS X motsvarar Windows Utforskaren. Jag kommer i princip åt att starta applikationer med att öppna Programmappen i Finder och dubbelklicka på det önskade programmets ikon. Det är precis som att ha programmens ikoner utspridda på Skrivbordet i Windows. Allra helst använder jag Sidopanelen i Finder som programstartare. Jag drar helt enkelt med musen programmets ikon från Programmappen in i Sidopanelen på Finder. Det är precis som att använda programlistan i Startmenyn i Windows.

Apple-gemenskapen bjuder på 'sockrade' frestelser för unga iPod- och iPhone-användare. Finders grafiska vy-alternativ 'Cover Flow' och överblicksfunktion 'Quick View' bjuder på läckra finesser i Mac OS X 10.5.7. Helt enkelt ett måste för unga film- och musikvänner. I 'Quick View' kan jag titta in på innehållet i ett specifikt dokument, titta på en filmsnutt eller lyssna på ett musikstycke - utan att öppna filen. Detta går helt enkelt genom att markera filen och klicka på ögat i den övre delen av Finders fönster. Se upp - funktionen är beroendeframkallande.

Linux-operativsystemet Ubuntu 8.10 (9.04) bjuder givetvis också på live koll av musikstycken. Detta går helt enkelt genom att hålla musmarkören flytande på musikfilen i Nautilus. Nautilus i Ubuntu 8.10 (9.04) motsvarar Finder i Mac OS X.

Uppdatering:

Jag känner igen många funktioner från Linux-operativsystemet Ubuntu, eftersom Mac OS X också är Unix-baserat. Snabbheten i Mac OS X imponerar mig inte, och det händer att programmen hänger sig. I det faller bjuder Unix-baserade operativsystem, såsom Linux Ubuntu och Mac OS X, på den fenomenala funktionen 'Force Quit' - tvingat avslut. Att program låser sig, fryser eller kraschar händer ibland i Windows också. I Windows-miljö tyr jag mig vid behov till motsvarande 'Force Quit', med att ladda ner och installera, exempelvis gratis tilläggsprogrammet Windows xKill.

Mac OS X bjuder på en hel del förinstallerade hjälpprogram och -funktioner. Motsvarande program finns ofta gratis för Windows, men de måste separat laddas ner och installeras, som exempelvis Stardock Fences 0.96, Windows Search 4.0 för Windows XP och tilläggsprogrammet Windows xKill. Brister i Mac OS X kan också fixas med att ladda ner och installera program, som exempelvis vid avinstallationer behövliga gratis programverktyget AppCleaner 1.2.2. Eller med att aktivera behövliga funktioner i Mac OS X, som exempelvis högerklicken i Apples Mighty mus.

Uppdatering:

Gratis programstartaren Quicksilver för Mac (1.0b54) används av många mac-entusiaster för att öppna filer och program i Mac OS X via tangentbordet. Quicksilver för Mac är snarlik gratis programstartaren Launchy för Windows (2.1.2), men ändå olik. På basen av dagens erfarenheter hittar jag inga motiv att i Mac OS X avstå från programstartaren i Spotlight till förmån för programstartaren Quicksilver (1.0b54). Lika lite motiv hittar jag i Windows XP att avstå från programstartaren i Windows Search 4.0 till förmån för programstartaren Launchy (2.1.2). Allra helst klickar jag med Mighty mus på programlistan i Startmenyn i Sidopanelen på Finder i Mac OS X. Det är ju precis som klicka med musen på programlistan i Startmenyn i Windows. Mycket praktiskt.

Programstartaren Launchy för Linux (2.1.2) finns vid trängande behov gratis för Linux-operativsystemet Ubuntu 8.10 (9.04), för Linux-entusiaster som vill undvika musen och föredrar att öppna filer och program i Linux Ubuntu via tangentbordet.