Första hemdatorn i Windows

Program för e-post och googling.

En okunnig och orutinerad it-novis gör sitt tryggaste val av första hemdator om datorn är försedd med Microsofts operativsystem Windows.

Ute i stora världen fördelar sig anskaffningarna till 90% på Windows-datorer, drygt 9% på Mac-datorer och mindre än 1% på Linux-datorer.

I praktiken kan endast rutinerade och windows-vana it-medborgare unna sig lyxen med alternativa operativsystem.

Rutinerade it-medborgare använder ganska få datorprogram dagligdags. Forskare anser att e-posten används mest - 60% använder e-post dagligen. Googling stiger upp på andra plats - 50% använder webbsök dagligen. Gapet till tredje plats är otroligt stort. Analysen stämmer överens med lotsens observationer av finländska seniorers vardagliga datoranvändning - i praktiken.

Detta innebär att hemdatorn för de allra flesta it-medborgare egentligen inte behöver mer än två program. Alla operativsystem bjuder faktiskt gratis på de behövliga programvarorna för e-post och googling. Färdigt installerade dessutom:

Windows Vista Home Premium:
1. e-postklienten Windows Live Mail (endast Windows)
2. webbläsaren Internet Explorer 7 (endast Windows)

Apple Mac OS X 10.5 Leopard:
1. e-postklienten Apple Mail (endast MacOSX)
2. webbläsaren Apple Safari 3 (MacOSX/Windows)

Linux Ubuntu 8.10 Intrepid Ibex:
1. e-postklienten Gnome Evolution (endast Linux)
2. webbläsaren Mozilla Firefox 3 (Linux/Windows)

Vår it-miljö är anpassad till Windows-funktioner:

Tekniskt sett är det ingen skillnad på funktionerna i e-post och googling i de olika operativsystemen. Den största skillnaden är att it-miljön är helt anpassad till Windows-funktioner. Det är inte lätt att hitta hjälp med varken Mac- eller Linux-datorer. Och det är nästan omöjligt att skaffa sig en förinstallerad Linux-dator.

Dagens datorer överpresterar för vardagsbehov:

De två behövligaste programvarorna e-post och googling ställer anspråkslösa prestandakrav på datorn och bredband. I dagsläget kan man tryggt välja vilken dator som helst på butikshyllan. Datorernas prestanda räcker lätt till för musik och film. För stressfri googling behövs en standardprestanda på 1.0 Mbps på bredbandet. För strömmande musik och film behövs minst 2.0 Mbps.

Bärbara datorer säljs mer än stationära datorer:

Numera har också alla bärbara datorer mer än tillräcklig prestande för att klara av musik och film. Det gör att man unna sig extra bekvämligheter i hemmet, som inte erbjuds i smband med stationära datorer. Bärbara datorer är lätta och kompakta med bildskärm och tangentbord. Bärbara datorer är lätta att placera - de kräver lite bordsyta, snäppet mer än ett pappersark. Den alternativa batteridriften gör bärbara datorer okänsliga för strömavbrott. Och så är de lätta och kompakta att bära med sig till närmaste support. Och att bärbara datorer numera har färdig beredskap för trådlös uppkoppling på prylar och bredband är ett extra bonus. Dagens bärbara datorer erbjuder tillräckligt stor (15-17") bildskärm, och via vidbildsformatet indirekt också ett bekvämt, fullstort tangentbord. Allt det här gör att det faktiskt säljs mer bärbara än stationära datorer - både i Finland och ute i stora världen.

Den papperslösa it-miljön är en seg och urban myt:

Hemdatorns kringutrustning står för den största stötestenen för alternativa operativsystem. Att koppla upp en skrivare är alltid jobbigt. Det finns ett enormt urval med skrivare för Windows - med underlättande installationsprocess och drivrutiner för Windows. Urvalet av skrivare för MacOSX är däremot snävt. Ett felval leder till expertiskrävande jakt på drivrutiner på nätet. För Linux Ubuntu finns inget CD-utbud med drivrutiner och installationshjälp för skrivare. Men, med lite tur känner Ubuntu 8.10 igen skrivaren och tar automatiskt hand om installationen med drivrutiner. I praktiken kan endast rutinerade och windows-vana it-medborgare unna sig lyxen med alternativa operativsystem.

Uppdatering:

Funderingarna fortsätter i nästa avsnitt: Linux nästa för Windows-vana (6.2.2009).

Enligt lotsens observationer står program för ordbehandling och fotohantering högt på seniorers önskelista. Jag tittar in på vad Linux-operativsystemet Ubuntu 8.10 i dessa fall erbjuder i form av förinstallerade program - och vilka motsvarigheter som erbjuds i operativsystemen Windows Vista och Mac OS X 10.5.

VHS-videofilmens saga är all

ISO-kopior i Maxtor OneTouch.

Det har faktiskt gått ett helt år sedan jag sist tyckte att det var fiffigt att kopiera putsade tv-filmer på VHS-videokasett. Lättjan har gjort sitt. Flit och möda är inte riktigt min grej. För att vara ärlig så är inte combon LG RC7000 (vhs/dvd) i något flitigt bruk. Och de få gånger avsikten har funnits har jag ställts inför en, under elavbrott, nollställd combospelare.

Mycket förtretligt. Inbandningar av tv-filmer måste dessutom göras i 4:3-format i combospelaren på grund av den gamla 23" tv-burkens 4:3-begränsning. Fördelen är å andra sidan att undertexter låter sig bandas in via Sony-digiboxen.

Windows Media Center på bärbara Vista-datorn Nemi erbjuder ett konkurrenskraftigt vidbilds-alternativ. Inbandningen av tv-filmer är oerhört enkelt och bekvämt i Windows Media Center. Den externa 750GB hårdskivan i Maxtor OneTouch erbjuder därutöver ett nästan obegränsat lagringsutrymme för inbandade videofilmer. Tanken på att hålla mödokrävande filmkopior på dvd-skivor eller vhs-kasetter tilltalar inte lättjefulla. Det är enklare att köra en extra säkerhetskopia på den externa 320GB näthårdskivan Maxtor Shared Storage. En nackdel finns dock med inbandningar i Windows Media Center. Jag kan inte banda in undertexter. Det är en begränsning som beror på att jag använder en portabel Anysee-digibox som tv-kort i inbandningarna. Därför har det faktiskt blivit av att banda in någon enstaka tv-film också på combospelaren.

Combospelaren LG RC7000 har dock pensionerats från och med december 2008. Och VHS-videofilmens saga är därmed all. Och inbandningar direkt på dvd-skiva är också på fallrepet. Detta beror på den fenomenala hdd/dvd-speldosan Sony RDR HXD995B. Inbandningsbehovet i Windows Media Center är följaktligen numera också obefintligt. Bärbara XP-datorn Nemi är dock i flitigt bruk. Inbandade tv-filmer konverteras från Sony speldosans dvd-format till kopior i iso-format på externa hårdskivan i Maxtor OneTouch. Mycket praktiskt. Mitt lagerbehov av fysiska dvd-skivor är därmed riktigt drägligt. Och behovet av fysiska vhs-kasetter är rentav negativt.

Ursäkter för utebliven fotofest

Kameramobil med gps-navigator.

I maj blir det två år sedan två maffiga digikameror skaffades till lotshemmet. Lotshustrun är dock den enda som lyckats använda sin digikamera (Olympus Digital 800) så till den grad att jag kan kalla det fotofest - för det mesta fotografier på semesterresor och festtillställningar - men också fotodokumentering av den evigt pågående renoveringprocessen på föreningshuset, Honkamaja.

Min digikamera (Olympus E300 SLR) har för det mesta vilat i träda.

Mitt intresse för bilder och fotografier koncentrerar sig till bildgoogling och redigering av illustra bildfynd. Även om mitt bildlager inte är så omfattande har jag en obändig lust att forska i fildelning och albumhantering - både lokalt och online på webben. Lotshustrun är en hängiven och social användare av den lokala fotoassistenten Picasa. Fotoalbum på webben är liksom inte hennes grej.

Mobiltelefoni, sms-meddelanden och väckarklocka är de enda funktioner jag behöver i en bärbar telefon. Fast nu börjar jag mer och mer luta mot smartmobiler. En av orsakerna varför mitt fotograferande är så sparsamt beror säkert på att digikameran är ett extrabagage. Och min 'systemkamera' är faktiskt lite tung också. En kameramobil med gps-navigator är nog ingenting överoptimistiskt numera. Så värst pixeltät behöver kameran inte vara, men desto ljuskänsligare. Och den ska starta upp sig snabbt och vara försedd med en effektiv antiskak-egenskap. Bildskärmens innehåll ska givetvis synas - också i soligt dagsljus. I fotografering och gps-navigering är detta ett måste men jag uppskattar en ljusstark bildskärm också i grundanvändningen. Jag avstår gärna från det mobila mörkertältet jag nu släpar på.

Samlade ursäkter för ännu utebliven fotofest:

-- Bättre Picasa i Windows-miljö (15.07.2009)
-- Bildredigering utom Windows (19.06.2009)
-- Online partnerskap med Picasa (17.04.2009)
-- Närkontakt med iMac & OS X (25.03.2009)
-- Ursäkter för utebliven fotofest (25.01.2009)
-- Städassistens efter fotofest (15.10.2008)
-- Smart assistens i fotogallerier (03.09.2008)
-- 3d-bildgoogling med Piclens (30.07.2008)
-- Mediehantering i Ubuntu 8.04 (09.05.2008)
-- Reskamrat på stadsvandring (13.04.2008)
-- Windows Vista: Femte dagen (09.04.2008)
-- Virtuella kassaskåp - globalt (23.03.2008)
-- Virtuella skrivbord på webben (17.02.2008)
-- Fotoassistens i konkurrens (03.02.2008)
-- iPhone kan jag klara mig utan (18.01.2008)
-- Ubuntu i äkta produktionsmiljö (05.12.2007)
-- Vardagens enkla bildhantering (18.11.2007)
-- Egen fildelning i Live Messenger (31.08.2007)
-- Näthårddisk för egen fildelning (22.08.2007)
-- Kloka kopior med virtuella CD (15.08.2007)
-- Fixa själv en inbunden fotobok (10.08.2007)
-- Gizmo Project är en nytänkare (18.07.2007)
-- Nu är Skype alltid i telefonluren (27.06.2007)
-- Bildspel i Picasa Webbalbum (03.06.2007)
-- Betalningsmedel för Skype-kredit (20.05.2007)
-- Digital fotofest på kommande (13.05.2007)
-- Med mobilen - i levande livet (11.05.2007)
-- Samtal med gubben på Månen (08.05.2007)
-- Jakten på de illustra bilderna (27.04.2007)

Anteckningsblock på webben

Virtuella skattgömmor försvinner.

Google Notebook är en fiffigt enkel klippbok - ett urpraktiskt virtuellt anteckningsblock för webbklipp. Ibland sparar jag åt mig delar av en artikel, eller ett inlägg på en sida, som jag läst på webben. Bokmärkning sparar visserligen en länk till hela sidan men det hjälper inte om jag direkt vill komma åt det mest intressanta innehållet på sidan.

Och det är inte sagt att källmaterialet finns kvar i evighet. Med Google Notebook är det enkelt att markera och spara delar av en sida, med både fungerande länkar och originalbilder i behåll. Källans länk sparas automatiskt så att jag vid behov enkelt hittar tillbaka till källsidan. Google Notebook är dessutom tillgängligt från vilken dator som helst på internet. Jag slipper mejla mig själv kopior av handgjorda klipp.

Sorgliga nyheter: Gratis webbtjänster är flyktiga fenomen. Utvecklingen av det virtuella anteckningsblocket Google Notebook läggs ner. Existerande användare kommer kunna använda webbtjänsten ett tag till, men inga nya användare accepteras. För min del betyder det att ytterligare en skattgömma för virtuella webbklipp försvinner.

Det finns förstås alternativa verktyg för virtuella webbklipp. Nackdelen är att dessa verktyg, exempelvis gratisprogrammet Clipmarks, ska installeras lokalt på hemdatorn. Clipmarks är därigenom inte globalt tillgänglig från vilken dator som helst på internet. Det är däremot webbaserade ordbehandlingstjänsten på Google Docs. Till ackompanjemang av windows-funktionen copy/paste kan jag i Google Docs faktiskt göra hur maffiga webbklipp som helst. Begränsningen i Google Docs är att jag inte automatiskt kan publicera en aktiv dokumentförteckning utan bara visa upp ett publikt webbklipp i taget.

Mac-entusiastens hull och hår

Utbudet av globala nättjänster.

Lotshustruns kompis, ingenjör och Mac-entusiast, är högst ovillig att låta sig intervjuas framför sin MacBook. Men efter att jag träffat honom ett par gånger till så börjar Mac-användarens profil klarna. Det är inte alls överraskande att konstatera att Mac-entusiasten är helt beroende av sin supportgrupp - nätverk av före detta arbetskompisar.

Koncentrationen av MacBook Air-användare är dessutom sällsynt hög i kompisnätverket. Liksom också koncentrationen av iPhone-användare.

Ingenjörens MacBook har ett par år på nacken. Den är färdigt preparerad på den tidigare arbetsplatsen. Detta förklarar hur det kommer sig att Apples databasprogram FileMaker Pro och Microsofts kontorsprogramsvit Office 2004 för Mac är installerade.

Lotshustruns Jäseri-applikation, för hantering av Noux-föreningens medlemsregister, bygger på Microsofts Access. Men någon egentlig användare av databasprogrammet Access är hon nog inte. Ingenjören har en motsvarande färdigt preparerad applikation som bygger på Apples FileMaker Pro. Hans ambition är att applikationen på FileMaker ska ersätta Jäseri-applikationen på MS Access på Windows Vista. Lotshustrun motsätter sig planen med motivation att stödet och underhållet av applikationen på föreningsdatorn då vore beroende av ingenjörens privata supportnät.

Lotshustrun låter föreningsdatorn automatiskt uppdatera virusdatabasen vid varje uppstart. Säkerhetsuppdateringar för Windows låter hon automatiskt uppdateras 1-2 gånger i månaden. Ingenjören är väldigt nöjd med sin MacBook. Apple-datorerna lär vara så trygga att att de klarar sig utan virusskydd. Dessutom fungerar Apples MacBook klanderfritt utan besvärliga och tidsödande säkerhetsuppdateringar.

Jag försöker påpeka att småuppdateringar av Mac-systemet förekommer rätt ofta. Liksom inom Windows-världen. Småuppdateringarna motsvarar Windows säkerhetspaket som skickas ut titt som tätt. Större uppdateringar som MacOS X 10.4 Tiger till Mac OS X 10.5 Leopard sker ungefär lika ofta och omfattande som mellan Windows XP och Vista.

Lögnarstämpeln flammar på min panna. Den information jag kommer med stämmer inte överens med informationen ingenjörens från supportgrupp. En sak är säker. Ingenjören kör med ouppdaterat operativsystem MacOS X 10.4 Tiger i sin MacBook. De automatiska säkerhetsuppdateringarna kom först med MacOS X 10.5 Leopard.

Ingenjören tror inte heller på att kontorsprogramsviten Office 2004 för Mac är en produkt från Microsoft. MS Office är givetvis i praktiken ett måste i företagsvärlden. Över 80% av Mac-datorerna är försedda med MS Office. För säkerhets skull - för att undvika problem med olika dokumentformat. Det som överraskar mig är att ingenjören trots allt är oförmögen att öppna PowerPoint-filer som Mail-bilagor. Och att han trots MS Office inte skickar Mail-bilagor av texdokument i sådant format att lotshustrun kan öppna dem i windowsmiljö i sin bärbara XP-dator Amilo.

Över 90% av ingenjörens datoranvändning sker på lokala applikationer - FileMaker och MS Excel. Över 90% av nätbesöken används till att betala fakturor på nätbanken. Därigenom är Apples webbläsare Safari faktiskt i flitigare än Apples e-postklient Mail. Därtill är ingenjören nästan helt omedveten om det rika utbudet av globala nättjänster. Hans kunnighet och datorvana är dock helt i nivå med den breda och tröga (80%) massan av datoranvändare i Finland.

Ubuntu byter skinn halvårsvis

Uppdatering i minst 18 månader.

Aktivisterna i Ubuntu-gemenskapen är tydligt lycklig över att deras leksak förnyar sig varje halvår. En passiv och orutinerad it-medborgare är däremot mindre glad i att få byta skinn halvårsvis. I synnerhet om Linux-datorn skaffats för att slippa älendet.
Det förvånar mig inte att Linux-revolutionen kom av sig.

Linux-operativsystemet Ubuntu 8.10 Intrepid Ibex skapar bättre förutsättningar i att klara sig i trådlös kommunikation med en bärbar dator. Jag avstod att uppdatera Ubuntu 8.04 LTS Hardy Heron. Vad jag inte visste var att jag samtidigt avstod från att uppdatera en rad nyttoprogram. Det må vara att Ubuntu 8.04 har en räcka brister med jag trodde i min enfald att LTS stod för uppdatering i minst 18 månader.

Jag har också kvar Linux-operativsystemet Ubuntu 7.10 Gutsy Gibbon. Det är enkelt att jämföra vilka versioner av nyttoprogrammen jag har i mina båda Ubuntu-system - med de färskaste nedladdningsbara versionerna av samma program.

Linux-operativsystemet Ubuntu 7.10 Gutsy Gibbon:

-- webbläsaren Firefox 2.0.0.22 (3.0.8)
-- e-postklienten Evolution 2.12 (2.26)
-- fotoassistenten F-Spot 0.4.0 (0.5.0)
-- bildbehandlaren Gimp 2.4.6 (2.6.6)
-- OpenOffice.org-sviten 2.3.0 (3.0.0)

Linux-operativsystemet Ubuntu 8.04 Hardy Heron:

-- webbläsaren Firefox 3.0.8 (3.0.8)
-- e-postklienten Evolution 2.22 (2.26)
-- fotoassistenten F-Spot 0.4.3 (0.5.0)
-- bildbehandlaren Gimp 2.4.6 (2.6.6)
-- OpenOffice.org-sviten 2.4.1 (3.0.0)

Dessa kärnprogram uppdaterar sig automatiskt via Uppdateringshanteraren i Ubuntu. Men bara upp till en viss nivå alltså. För att komma vidare måste jag installera ett nytt Ubuntu-paket med högre versionsnummer. Mycket förtretligt.

Nyttoprogram som jag själv installerat låter sig uppdateras också i tidigare Ubuntu-versioner. Exempelvis it-telefoniprogrammet Skype (2.0.0.72) och Googles fotoassistent Picasa (2.7). Jag har till och med lyckats installera Picasa 3.0 (Beta) i Ubuntu 7.10. Picasa 3.0 fungerar dessutom utmärkt - med undantag av videoredigeringen. Webbläsaren Opera (9.63) är en rar pärla som låter sig uppdateras i stilrent windows-maner. Opera är ett härligt och välkommet exempel på att det inte nödvändigtvis behöver skilja i uppdateringsprocessen.

Baserat på enkel statistik blir kontorsprogramsviten OpenOffice.org antagligen aldrig uppdaterad till version 3.0 i Ubuntu 8.04. Tiden får visa. Jag har dessutom dispens av lotshustrun för att fortsätta hålla dual boot-konfigurationen av Ubuntu 7.10 i bärbara XP-datorn Amilo.

Uppmuntrad av denna framgång har jag konfigurerat mig en delad HP PSC 2355-skrivare via Unix-nätverket. Samma skrivare är också Samba-delad i Windows-nätverket. Jag lyckas emellertid inte dela på Amilo-datorns filer via Unix-nätverket. Samba-delningen av Amilo-datorns filer fungerar dock klanderfritt i Windows-nätverket. Misslyckandet kan ha att göra med det att jag har samma Unix-namn både på stationära Scaleo-datorn som på bärbara Amilo-datorn.

Uppdatering:

En koll på diskanvändningen av 68,6GB partitionen i Ubuntu 8.04 LTS Hardy Heron visar att 26,5GB är i användning och att 42,1GB ännu är fritt.

En koll på diskanvändningen av 12,8GB partitionen i Ubuntu 7.10 Gutsy Gibbon visar att 5,3GB är i användning och att 7,5GB ännu är fritt. Lotshustruns bärbara XP-dator Amilo har 60GB hårddisk.

Statistiskt sett har Linux-operativsystemet vuxit med 500% från Ubuntu 7.10 till Ubuntu 8.04 LTS. Uppdatering av 7.10 till 8.04 kan lyckas, ävenom med ett nödrop. Men det är inte sagt att nyare versioner av Ubuntu, från och med 8.10, mera ryms på den delade XP-datorn Amilo.

Laglöshetens näste genomlyst

Kampen för lagstadgad rättighet.

Jag beskyller musik- och filmindustrin för min kriminella begivenhet i piratkopiering av multimedia. Mina äldre syskon lockade mig som 10-åring (1955) att tjuvlyssna till musik på stenkakor. Och att tjuvtitta på filmer på bio - med fribiljett. Och värre blev det. Familjen skaffade sig en tv-apparat (1960) och jag skaffade mitt första piratverktyg - en bandspelare (Löve Opta).

Snart (1965) rippade jag musik för fullt via inbyggd kasettspelare i bärbar ukv-radio.

Som 25-åring (1970) hade jag familj och eget hem - med tv-apparat och en radio/förstärkare (Kenwood) med separat grammofon och kasettdeck. Först efter fyllda 35 (1980) började planerna om villaboende ta form - med anskaffning av nuvarande tv-tub (Sony) och vhs-spelare (Sony). Hemmets Audio Center kompletterades med en cd-spelare. Vid fyllda 60 (2005) anskaffades hemmets xp-datorer och då var fördärvet och laglösheten total. Mitt mål är att som 65-åring (2010) ha personlig insikt och kompetens i multimediabranschens trångmål. Mitt laboratorium för tvärvetenskaplig multimedia-forskning är under fortsatt konstruktion.

Här är mina stickor och strån i laglöshetens näste:

-- MS Office 97 i MS Windows 7 (20.11.2009)
-- Webb-tv på RealPlayer SP+ (16.10.2009)
-- Redigera Flash Video i RichFLV (07.10.2009)
-- Beatles klassiker i ny kostym (25.09.2009)
-- Spegelkopiering av dvd-filmer (22.07.2009)
-- Handbrake Coctails i Mac OS X (01.07.2009)
-- Multimedia-miss i Ubuntu 8.10 (29.04.2009)
-- Genomtänkt multimedia i OS X (08.04.2009)
-- Joost gör comeback på webben (18.03.2009)
-- Bredbandsbio med förhinder (27.02.2009)
-- Piratkopiering av Mamma Mia (20.02.2009)
-- Laglig webbmusik via Spotify (11.02.2009)
-- Laglöshetens näste genomlyst (11.01.2009)
-- Songbird - iTunes för Ubuntu (17.12.2008)
-- Skärmdump och video med Jing (10.12.2008)
-- Koll på tv-kanaler på webben (28.11.2008)
-- Bredbandsbio på hemdatorn (21.11.2008)
-- Ambulerande Media Center (03.10.2008)
-- Dvd-bränning till vardagsbehov (17.09.2008)
-- Konvertering av dvd-innehåll (09.07.2008)
-- Laglöst kopierade dvd-filmer (29.06.2008)
-- Säkerhetskopior av dvd-filmer (18.06.2008)
-- DivX-komprimerade långfilmer (06.06.2008)
-- Pedagogiskt Media Center (07.05.2008)
-- Mediaspelaren Miro på Ubuntu (04.04.2008)
-- Alternativ för filmredigering (16.03.2008)
-- Ymnighetshorn på skrivbordet (20.02.2008)
-- Filmredigering är inte alls enkelt (13.02.2008)
-- Laglöst förbjuden fruktsamhet (08.02.2008)
-- DVD i Ubuntu är inte alls enkelt (23.01.2008)
-- Titta på gratis tv på internet (06.01.2008)
-- Klipp filmen gratis på webben (23.12.2007)
-- Ensemblen Rajaton & Tonttu (21.12.2007)
-- Vardagens enkla bildhantering (18.11.2007)
-- Samlingsmani på musikvideon (31.10.2007)
-- Franska i öronen och i ögonen (24.10.2007)
-- BlogMusik med lagen på sin sida (10.10.2007)
-- Fenomenala don för språkstudio (12.10.2007)
-- Egen webbradio med toppenljud (19.09.2007)
-- Egen fildelning i Live Messenger (31.08.2007)
-- Redigering av egna dvd-skivor (29.08.2007)
-- Näthårddisk för egen fildelning (22.08.2007)
-- Audacity! Banda och redigera (19.08.2007)
-- Kloka kopior med virtuella CD (15.08.2007)
-- Hårda tag i den digitala kampen (12.08.2007)
-- Skivbolagen skjuter sig i foten (29.07.2007)
-- Med svenska böcker i mina öron (20.06.2007)
-- Fritt fram för mp3 i bilstereon (17.06.2007)
-- En famn förtrollande fado (30.05.2007)
-- Lås upp musiken i Apple iTunes (16.05.2007)
-- Portabel iPod-musikstation (26.04.2007)
-- Den pianospelande katten Nora (04.04.2007)

SVT Europa i digital comeback

Omgruppera filmer på hårdskivan.

Ett nytt tittarkontrakt för Plus-TV-programpaket slöts 16.12.2008 efter nästan ett års uppehåll. Usel bildkvalitet ledde till att föregående tittarkontrakt sades upp med rappa tag. Nu ser vi betalkanalen SVT Europa med ypperlig bildkvalitet - det snåla brevlådeformatet till trots. Bildkvaliteten kan vi tacka nya antennförstärkaren för.

Hemma hos lotshustruns gudmor syns SVT Europa också - tack vare portabel antennförstärkare. Dock inte helt klanderfritt. En vecka visar betalkanalen SVT Europa upp svart bildruta - två kvällar i följd.

Filmlagret av kopierade tv-filmer för 90-åringens bruk växer snabbt till sig. Putsningen av skräp i början och slutet av inbandningen tar nu bara 2-3 minuter. Storputsning, med beaktande av 2-3 insprängda reklamavsnitt, går på 8-9 minuter. Finessen är att jag får systemhjälp i kontroll av filmformatets enhetlighet. Då jag har en video-formaterad dvd-skiva insatt avslöjar systemet om formatet är enhetligt för snabbkopiering från hårdskiva till dvd video.

Snabbkopiering via vr-formaterade dvd-skivor tar bara 15% av filmuppvisningens realtid. En 2-timmars film låter sig flyttas från den ena speldosan till den andra på 18 minuter. Mycket praktiskt. Jag använder metoden också till att omgruppera filmer på hårdskivan - via dvd vr.

Datorns platta 20" bredbildsskärm betjänar utmärkt vid monitorering av Sony-speldosans menyer. I själva verket går det alldeles utmärkt att titta av inbandningar på speldosan, eller digitala tv-sändningar. Bilden (16:9) är till och med aningen bredare än i den gamla 23" tv-tuben (4:3). Speldosan matar ut videosignalen i 1280x720p vilket ger en knivskarp bild på 20" datorskärmen. Ljudet från skärmens inbyggda högtalare är ganska burkigt - men klart. Ambulerande mediadatorn Nemi är nu vga-uppkopplad - parallellt mot samma 20" bredbildsskärm. Mycket praktiskt.

Tittarkontraktet för Plus-TV-programpaketet bjuder på en handfull extra betalkanaler för månadsavgiften 19,90 euro. Däribland två filmkanaler. Om jag vill banda in en film från betalkanalerna flyttar jag helt enkelt Plus-betalkortet till någondera speldosan. Jag kan avnjuta en film på bredbandsbio på hemdatorn för 5 euro. Med samma tariff lönar sig Plus-betalkortet således om jag hittar minst 4 filmer i månaden att titta av. Det dagliga filmurvalet är ganska begränsat men repriser visas desto flitigare.

Linux-revolutionen kom av sig

Returnerar hellre tillbaka datorn.

Det är faktiskt användarvänligt och enkelt att installera Linux idag. Åtminstone för windows-vana sakkunnare. Linux-operativsystemet Ubuntu är ett bra exempel.

Något som ständigt diskuteras bland sakkunnare är om Linux har möjlighet att ta över bland konsumenters hemdatorer. Rent tekniskt finns säkert inga problem.

Men så länge tillräckligt många konsumenter inte använder Linux, kommer det att kännas som ett högst otryggt alternativ för vanligt folk. För att Linux ska bli stort behöver det nå ut bland allmänheten. Men den stora, tröga massan kommer inte att skaffa något som inte 'alla andra har'.

Pyttedatorn är en äkta bärbar mini-pc som tagit surfande och chattande unga med storm. Det är det verkligt bärbara alternativet som kan ersätta Kommunikatorn och PDA-handdatorn. I kombination med ett mobilt bredbandsabonnemang är mini-pc ett utmärkt kommunikationsmedel för folk på språng.

När de första pyttedatorerna dök upp på marknaden i medlet av 2008 hyllades de som Linux-operativsystemets självklara väg in i hushållen. Ett halvår senare är trenden tydlig: konsumenterna väljer hellre allmännare Windows XP. Operativsystemet Linux var ett enkelt sätt för tillverkarna att få ner priset på små och lätta datorer. Både analytiker och tillverkare drog därmed slutsatsen att enkla och billiga mini-pc skulle bli Linux stora genombrott bland vanligt folk. Men det visade sig att de flesta konsumenter vill kunna göra mer än de allra enklaste saker. Många vill kunna göra allt som de gör på en vanlig dator också, och då blir det Windows XP.

Folk älskar tanken att betala 200-300 euro för en dator, men de vet inte vad de får innan de öppnat förpackningen. Då börjar de leka runt med Linux och inser att det här operativsystemet inte är vad de är vana vid. De vill inte lägga tid på att lära sig, utan returnerar hellre tillbaka datorn till affären. En Windows-utrustad mini-pc med Office-paket kan faktiskt kosta nästan dubbelt så mycket som en mini-pc med Linux. Analytiker är genuint förvånad över att konsumenter är beredda att betala så mycket mer.

Det gick en fläkt av vilda-western-mentalitet i mini-pc-tillverkarnas val av mer eller mindre slutna Linux-system. Tanken var väl att användarna skulle nöja sig med ett enkelt och statiskt arbetsbord. Men konsumenterna förväntade sig en ultralätt bärbar pc-dator, inte en smartmobil. Linux-operativsystemet Ubuntu 8.10 Intrepid Ibex är förhållandevis användarvänligt. Nyheterna i Ubuntu 8.10 gör det visserligen till ett användbart förinstallerat operativsystem för bärbara datorer. Men någon ersättare för Windows XP är det inte. Inte för vanligt folk. Rörliga medborgare klarar bättre av online-tjänster i Web 2.0 i Windows XP.

Städa och optimera Windows

Problem med skivans enhetlighet.

Jag använder helt rutinmässigt Windows inbyggda verktyg för defragmentering. Verktyget är dock enligt mångas sakkunniga erfarenheter funktionsmässigt begränsat och långsamt. Det är dessutom känsligt och ogillar om datorn används till något annat samtidigt. Mig stör detta inte. Jag låter gärna datorn jobba för sig själv. Och då jag dessutom kör defragmentering relativt ofta så känns inte verktyget alls för långsamt.

Vanligtvis använder jag som förspel Windows inbyggda städ- och rensningsvertyg. Det tar bort onödiga och oanvända filer, vilket tillåter Windows att arbeta snabbare genom att frigöra värdefullt hårddiskutrymme.

Diskfragmentering och god datorprestanda går inte hand i hand. I själva verket är diskfragmentering en av de främsta orsakerna till långsam och instabil prestanda. När jag använt datorn tillräckligt länge ligger filerna spridda lite här och där på hårddisken. Och på lotshustruns gamla bärbara XP-dator känns det, efter ett års användning, som om datainläsning tar evigheter. För att inte tala om det ljudet som fläkten och hårddisken ger ifrån sig. I det fallet tar defragmentering sin gilla tid.

Jag har under årens lopp provat på ett flertal gratisverktyg för defragmentering. Gratisprogrammet Iobit Smart Defrag är ett av de bästa verktyg för defragmentering jag testat. Smart Defrag syns låta mig defragmentera hårddisken effektivare. Det är bara att installera och glömma. Vid behov fungerar programmet helt automatiskt och i tysthet i bakgrunden. Smart Defrag ska förhindra programlåsningar och krascher. Det håller hårddisken säker, felfri och ser till att datorn kör med optimal prestanda.

En av de viktigaste delarna i Windows är registret. Det innehåller information om så gott som alla program, inställningar, filhantering med mera. En del program läser och skriver till registret flera hundra gånger. Med hjälp av städ- och rensningsvertyget i gratistjänsten Windows Live OneCare Safety Scanner kan jag städa bort onödiga och oanvända registerbokningar.

Genom att defragmentera registret kan jag dessutom se till att det hålls fräscht och lättarbetat, vilket således ger en snabbare dator. Gratisprogrammet Registry Defrag är ett lättanvänt och snabbt verktyg för att defragmentera Windows register. Programmet är upplagt steg för steg. Det enda jag behöver göra är att stega igenom det. I första steget görs en analys av registret för att se om programmet kan få ordning på något. Efter analysen får jag fram information om hur mycket data som kan sparas, hur Windows register ser ut nu och hur det kan se ut efter en defragmentering. Defragmenteringen tar inte så lång tid - det är klart på en minut.

En dag startar jag av ren slentrian Windows inbyggda verktyg för defragmentering. Men det låter sig inte alls köras. Inte förrän jag först gör en komplett chkdsk-körning. Systemet påstår att det är problem med hårddiskens enhetlighet. Det är inte lätt att snabbt bläddra sig fram till uppstarten av chkdsk-funktionen. Men till slut hittar jag fram till rätt ställe och knappar igång körningen. Några bortstädade registerbokningar återställs.

Problemet med hårddisken enhetlighet kan bero på en slump. Men jag beslutar mig för nolltolerans i fortsatt risktagande. Gratisprogrammen Smart Defrag och Registry Defrag avinstalleras och jag återgår till användningen av Windows egna verktyg. Vid närmare eftertanke inser jag att dessa (trygga) verktyg räcker till för mig.