Bättre prestanda på bredband

8MB inkommande, 1MB utgående.

Hembyn här i Nupurböle i Gamla Esbo har förlänats både trådbunden och trådlös motorväg till internätet. De långsamma och förslummade byvägarna till internätet är nu ett minne blott. Elisa-tomten erbjöd passligt till julklapp gratis uppgradering av trådbundet adsl-bredband. Under en period på 18 månader. 8MB på inkommande, 1MB på utgående.

Jag gick länge i tron att 1MB inkommande var den högsta hastigheten bredband på glesbygden presterade. Men tekniken utvecklas. Från och med 14.11.2007 har jag haft 2MB inkommande hastighet på bredbandet. Med ett 12-månaders kontrakt. Till samma månadspris som 1MB hastigheten (24,90 euro). Från och med 14.11.2008 steg månadspriset på 1MB hastigheten med 8% (24,90 ->26,90 euro) och 2MB hastighetens månadspris sjönk återigen med 3% (34,90 ->33,90 euro). Jag behöll givetvis 2MB inkommande hastighet på bredbandet. Men tekniken utvecklas. Från och med 14.12.2009 har jag ett 18-månaders kontrakt med 8MB inkommande hastighet på bredbandet. Till samma månadspris som 2MB hastigheten (33,90 euro). 8MB inkommande hastighet på bredbandet kostar normalt 42,90 i månaden.

Den yttersta krisreserven med det modemknutna (33/56kbps) internetabonnemanget till Telia Sonera är obehövlig. Och numera uppsagd från och med 17.11.2009. Abonnemanget ersätts av en krisreserv med trådlöst 3g-bredband.

Elisa-tomten aktiverade helt överraskande 3g-antennmasten i grannbyn. Passligt till julklapp. Från och med 14.12 2009 betjänas hembyn här i Nupurböle i Gamla Esbo med full 3g-prestanda i Elisa-tomtens trådlösa nätverk. Den inbesparade månadsavgiften på Telia Sonera (9 euro) täcker precis den extra månadsavgiften på edge-abonnemanget på 3g-reserven på bärbara Nemi-datorn.

För uppsägningen av Sonera-abonnemanget krävs att jag är inloggad på min privata box på Telia Sonera. Bra så, men uppsägningen är inte lätt för det. Formuläret är nämligen väl undangömt. Jag hittar det till sist med att bläddra igenom praktiskt taget alla sidor i boxen. Uppsägningen träder i kraft efter det en mänsklig it-betjänt på Telia Sonera ringer tillbaka för bekräftelse.

Med MS Office 2010 på kornet

Editeringsfunktion är utesluten.

Användningen av min visstida gratis utvärderingsversion MS 2007 Home & Student visar att min Office-rutin väl räcker till för att hitta alla till vardags behövliga funktioner också i det nya flikbaserade gränssnittet. Och förvisso är gränssnittet intuitivt och användarvänligt. Men det är så få funktioner jag behöver till vardags.

Redan den vilande kontorsprogramsviten MS Office 97 Professional Edition bjuder på alla till vardags behövliga (lokala) funktioner för det privata hemmet. De flesta Office 97-funktioner och -egenskaper är dessutom helt oanvända (99%) i lotshemmet. Procentsatsen av oanvända Office 2007 -funktioner och -egenskaper ligger på en ännu högre nivå (99,9%). Det stora skillnaden till gamla Office-versioner syns ligga i utbudet av integrerade online-partners för MS Office.

Jag kan fildela i programsviten MS Office 2000-2007 med hjälp av Microsofts gratis webbtjänst Office Live Workspace. Jag kan granska, dela och lagra mina Office-dokument över webben. Det krävs dock att jag har programsviten MS Office 2002-2007 installerad på datorn för att kunna direkt komma åt och redigera filerna på webben. Webbtjänsten är gratis men kräver registrering. Min Live ID på Live Hotmail räcker bra till. Jag kan lagra tusentals office-dokument på Microsofts servrar och ge andra tillgång till dessa via lösenord. Office Live Workspace är dock inte en webbaserad Office-programsvit såsom Google Documents.

Ett djupare integrerat samspel mellan programsviten MS Office 2002-2007 och Office Live Workspace kräver gratis tilläggsprogrammet Office Live Update (1.4). Automatiken i Office Live Update gäller dock bara för de nyare MS Office 2002-, 2003- och 2007-versionerna. I kontorsprogramsviten MS Office 2000 erbjuder tillägget Office Live Update bara fildelning (import/export). Office-applikationerna i MS Office 97 kan inte alls integreras med online-partners. Lagring och visning i Office Live Workspace låter sig dock skötas manuellt.Den ultimata online-partnern låter mig emellertid visa, redigera och dela filer för Office-applikationerna Word, Excel, PowerPoint online - direkt i webbläsaren. Precis som i en webbaserad Office-programsvit såsom Google Documents. En förtitt på Microsofts webbaserade Office-programsvit MS Office Web Apps utlovas i samband med utvärderingsversionen MS Office 2010 Home & Student (beta).

Jag faller för frestelsen. Mitt användarkonto på Microsofts gratis fildelningstjänst Windows Live SkyDrive (25GB) är aktivt. Bärbara Nemi-datorn är försedd med WordPad (6.1) på Windows 7 och Microsofts gratis läsprogram (Viewers): MS Word 2003, MS Excel 2007 och MS Powerpoint 2007. Men ingen installerad Office-programsvit. Jag laddar ner och installerar gratis utvärderingsversionen MS Office 2010 Home & Student (beta). Ingen aktiveringskod avkrävs. Jag sparar ut några Office-dokument på webben (Office 2010 Backstage/Share). Mitt godkännande till utvärderingen av MS Office Web Apps avkrävs. Jag loggar in på mitt konto på Windows Live SkyDrive. Office-dokumenten låter sig snällt visas upp. Och skrivas ut till pappers. Men - editeringsfunktionen är tyvärr utesluten i utvärderingsversionen. Likaså möjligheten att (som inloggad) öppna och spara webblagrade Office-dokument i lokal programversion av MS Office 97-2010.

Jag avstår tillsvidare från att avinstallera gratis utvärderingsversion MS 2010 Home & Student (beta). Jag lägger nämligen märke till att programpaketet inte levererats komplett. Microsoft syns ladda ner kompletterande Office-programsnuttar allt efter användarens behov. Jag beslutar att vänta en tid på editeringsfunktionen i molnet.

Mobilt 3g-bredband på Ubuntu

Linux-revolutionen kom av sig.

Linux-operativsystemet Ubuntu har nästan helt överskuggats av mina forskningar i Apples operativsystem Mac OS X. Under ett halvårs tid tycker jag mig enbart ha kollat månatliga säkerhetsuppdateringar i Ubuntu. I oktober 2009 besluter jag mig för att prova Saunalahtis trådlösa 3g-bredband på Ubuntu 9.04 i lotshustruns bärbara Amilo-dator.

Jag bläddrar bakåt i gamla inlägg med Ubuntu-taggar och hittar till min överraskning en en hel del ämnen som tangerar Linux-operativsystemet Ubuntu. Omedelbart efter det jag i maj 2009 tar bruk Ubuntu 9.04 i lotshustruns bärbara Amilo-dator så lyckas jag installera musiktjänsten Spotify (0.3.21) på Wine i Ubuntu. I juni 2009 forskar jag om barriärer mellan olika filsystem visavi NTFS. Till fördel för Windows.

I början av juli 2009 jämför jag mitt favorita Linux-program OGMRip (0.12.3) med dvd-omkodaren Handbrake (0.9.3) i Mac OS X. Till fördel för Mac OS X. I slutet av juli 2009 gör jag en snabb jämförelse mellan Linux-programmet K9Copy (2.3.0) och Windows-programmet DVD Shrink (3.2.0.15) i avseende på spegelkopiering i .iso-format av dvd-filmer. Till fördel för Windows. Augusti 2009 går utan närmare kopplingar till Linux Ubuntu.

I september 2009 väcks min nyfikenhet för trådlöst 3-bredband på Ubuntu. Oktober 2009 börjar dock med laboreringar i redigering av Flash Video i RichFLV (4.2) på plattformsoberoende Adobe AIR. Men snart blir det dags för installation av Saunalahtis trådlösa 3g-bredband på Ubuntu 9.04 i lotshustruns bärbara Amilo-dator.

Jag pluggar in usb-modemstickan Huawei E160e med Saunalahtis sim-kort - med pin-koden inaktiverad. Inaktiveringen av pin-koden görs enklast med hjälp av en mobiltelefon. Till min överraskning startar 'guiden för mobilt bredband' automatiskt. Ett plakat med 3g-operatörer i 'Finland' slås upp på bildskärmen, jag prickar för 'Saunalahti'. Jag ger profilen namnet 'E160e'. Ibruktagandet funkar direkt utan att jag behöver ladda någon extra mjukvara på webben. Installationsprogrammet känner till accesspunkten 'internet.saunalahti'. Jag vänsterklickar med musen på ikonen för nätkopplingar och startar upp 3g-bredbandet med att pricka i profilen 'E160e', den trådlösa wifi-uppkopplingen på Ubuntu 9.04 i lotshustruns bärbara Amilo-dator inaktiveras automatiskt. Och aktiveras automatiskt när jag avslutar 3g-sessionen.

Jag pluggar in externa usb-modemet Huawei E220 med Saunalahtis sim-kort - med pin-koden inaktiverad. Huawei E220 funkar dock inte utan att en andra profil skapas. Jag högerklickar på ikonen för nätkopplingar och startar 'guiden för mobilt bredband' för hand. Ett plakat med 3g-operatörer i 'Finland' slås upp på bildskärmen, jag prickar för 'Saunalahti'. Jag ger den andra profilen namnet 'E220'. Ibruktagandet funkar direkt utan att jag behöver ladda någon extra mjukvara på webben. Installationsprogrammet känner till accesspunkten 'internet.saunalahti'. Jag vänsterklickar med musen på ikonen för nätkopplingar och startar upp 3g-bredbandet med att pricka i profilen 'E220'.

Även om Linux-revolutionen kom av sig i fråga om netbooks så visar den lyckade 3g-installationen att Linux-gemenskapen har förberett sig väl för kraven i den mobila netbook-miljön i Linux-operativsystemet Ubuntu 9.04.

Uppdatering:

Ubuntu 8.10 har under oktober 2009 fått 38 säkerhetsuppdateringar, 1 omstart. Ubuntu 9.04 har under samma period fått 61 säkerhetsuppdateringar, 1 omstart.

Trådlöst 3G i Apples iMac-miljö

Känner automatiskt av sim-kort.

Gamla Esbo är allt som oftast utsatt för elavbrott. Lotshustrun har en längre tid avundsjukt sneglat på mig när jag elegant går över till trådlöst 3g-bredband och sålunda kan fortsätta till slut med det halvfärdiga jobbet på batteridrivna Vista-datorn Nemi. Nu kräver hon att få sitt eget trådlösa 3g-bredband på sin batteridrivna XP-dator Amilo.

Jag styr kosan till hovleverantören Elisa Shoppit. Elisa-ägda Saunalahti erbjuder trådlöst 3g-bredband (512kbps) för 14,80 euro i månaden, usb-modemstickan Huawei E160e kommer på köpet - och likaså ett extra sim-kort. 3g-modemet och -programvaran (Birdstep EasyConnect 2.5.10) utlovar leveransfärdig kompabilitet på Windows XP och Vista - samt på Mac OS X. Mycket praktiskt. Det är ganska jobbigt att uppgradera usb-modemet E220 och -programvaran (Vodafone Mobile Connect Lite 3.2.1). Programvara och instruktion för installation av usb-modem E220 och -programvara på Mac OS X (Vodafone Mobile Connect 3.0.4) bjuds visserligen ut på Elisas Support-sajt, men jag föredrar en assisterat enkel och komplett installation.

Bärbara Vista-datorn Nemi har inbyggd 3g-uppkoppling. Jag byter ut Elisas sim-kort mot Saunalahtis sim-kort. Uppkopplingen på Saunalahtis 3g-bredband misslyckas dock. Jag misstänker problem i konfigurationen av profiler. APN för Elisa-nätet är 'internet'. Efter sök på webben hittar jag ett inlägg som avslöjar att APN för Saunalahti på Elisa-nätet är 'internet.saunalahti'. Denna information går tyvärr inte att få av betjänterna på Elisa Shoppit. Och en telefonförfrågan på Elisas Support kostar skjortan. Jag byter ut APN i konfigurationen i en ny, parallell Saunalahti-profil och nu lyckas 3g-uppkopplingen också på Saunalahtis bredband. Installation och användning av usb-modemet E160e lyckas utan problem både på XP-datorn Amilo och Vista-datorn Nemi. Korsvis med Elisas sim-kort och Saunalahtis sim-kort. Den inbyggda 3g-programvaran i E160e känner automatiskt av sim-korten och skapar varsinna profiler (APN - 'internet'/'internet.saunalahti'). Mycket praktiskt.

Jag installerar framgångsrikt usb-modemet E160e och 3g-programvaran (Birdstep EasyConnect 2.5.10) på Windows XP SP3 på stationära iMac-datorn Alice. Installationen av 3g-programvaran på Mac OS X 10.6 börjar bra - men avbryts vid installation av E160e-modem och -drivrutin. Mac OS X 10.6 känner inte igen usb-modemet E160e. I samband med mina försök anmäler sig Mac OS X-programvaran Rosetta (1.0) för installation. Men det hjälper inte upp saken. Jag öppnar till sist Elisas Supportsajt och laddar ner och installerar 3g-programvaran på Mac OS X 10.6 (Vodafone Mobile Connect 3.0.4) - inklusive E220-drivrutin på Mac OS X. Och nu har jag fungerande uppkoppling på trådlöst 3g-bredband på stationära iMac-datorn Alice på Mac OS X 10.6. Korsvis med Elisas sim-kort och Saunalahtis sim-kort. Jag måste visserligen konfigurera APN i vardera profilen för hand. Lustigt nog så kan jag valbart starta upp 3g-uppkopplingen (E220) med Saunalahtis 3g-program (Birdstep EasyConnect 2.5.10) eller Elisas 3g-program (Vodafone Mobile Connect 3.0.4).

Av en ren slump får jag också usb-modemet E160e att fungera på Mac OS X 10.6. Korsvis med Elisas sim-kort och Saunalahtis sim-kort. 3g-programvaran (Birdstep EasyConnect 2.5.10) känner automatiskt av sim-korten och skapar varsinna profiler (APN - 'internet'/'internet.saunalahti'). Mycket praktiskt. Lösningen på E160e-problemet på Mac OS X är oväntat exotisk. E160e kan inte pluggas direkt i usb-porten i ryggen på iMac-datorn. E160e ska pluggas i usb-porten på en el-förstärkt usb-fördelare, som tar upp två usb-portar i ryggen på iMac-datorn.

Elisas trådlösa 3g-bredband är numera nedgraderat (384 kbps) - månadsavgiften sjunker till 9,89 euro i månaden. Jag har tidigare sporadiskt använt usb-modemet E220 och -programvaran (Vodafone Mobile Connect Lite 3.2.1) med Elisas sim-kort på andra datorer med Windows XP eller Vista. Nu är min plan att ersätta Elisas sim-kort med Saunalahtis sim-kort i usb-modemet E220. Men - det går inte. Inte ens byte av APN ('internet.saunalahti') i konfigurationen i en ny, parallell Saunalahti-profil hjälper. Usb-modemet E220 syns vara exklusivt låst till Elisa-nätet. Mycket opraktiskt. Nåja - jag får väl tillsvidare låna lotshustruns usb-sticka E160e med Saunalahtis sim-kort. Om det är ledigt alltså - för lotshustrun planerar att använda trådlöst 3g-bredband på reträtten i Mickelsböle i Borgå. Samt sporadiskt på Windows Vista på bärbara Pavilion-föreningsdatorn. Jag kan å andra sidan utnyttja Saunalahtis parallella sim-kort för att roa mig med att forska i användningen av 3g-bredband och andra 'onödiga' egenskaper i smarta mobiltelefonen Nokia 3120 classic.

Uppdatering:

Till skillnad från Windows XP och Vista kör Mac OS X inte samtidigt trådlöst 3g-bredband på usb-modem och wlan/wifi-uppkoppling via AirPort. Mac OS X stänger automatisk av AirPort då 3g-uppkopplingen aktiveras. Vid korrekt avslut av 3g-uppkoppling (Quit Mobiililaajakaista) återaktiverar Mac OS X automatiskt AirPort och wlan/wifi-uppkopplingen. Mycket praktiskt.

Uppdatering:

Av en ren slump får jag också usb-modemet E220 att fungera med Saunalahtis sim-kort på bärbara Vista-datorn Nemi. Jag startar uppkopplingen med 3g-programvaran Mobiililaajakaista (Birdstep EasyConnect 2.5.10). Programvaran kan vid behov skilt laddas ner och installeras från Elisas Support-sajt. Jag råkar av en slump ha 3g-programvaran Mobiililaajakaista färdigt installerad på bärbara Vista-datorn Nemi via ibruktagandet av usb-modemet E160e och det trådlösa 3g-bredbandet på Saunalahti. Saunalahtis sim-kort och 3g-uppkoppling lyckas däremot inte med usb-modemet E220 i samband med Elisa-låsta 3g-programvaran VMC Lite (Vodafone Mobile Connect Lite 3.2.1). Detta får jag i efterhand bekräftelse på - via telefonförfrågan på Elisas Support. Gratis dessutom.

Det besynnerliga är att Windows Vista på bärbara Pavilion-föreningsdatorn inte kommer åt (Huawei) drivrutiner varken för E220 eller E160e. Och ändå har usb-modemet E220 med Elisas 3g-uppkoppling funkat tidigare. Jag misstänker i första hand katastrofalt överdriven nit vid E220-avinstalleringen våren 2009.

Synkronisera säkerhetskopior

Precis som Windows Utforskaren.

Just nu är det populärt att lansera tjänster för synkronisering av filer mellan datorer. Fördelen med att synkronisera filer istället för att manuellt flytta eller kopiera dem är att alla ändringar som görs i ena mappen även utförs i den andra, namnändringar exempelvis behöver alltså inte göras två gånger. Det sköter synkroniseringen automatiskt.

Gratisprogrammet och webbtjänsten Windows Live Sync gör att jag kan synkronisera filer mellan flera datorer men även komma åt mina filer när jag är ute på rörlig fot. Jag kan exempelvis synkronisera min favoriter - eller foton, musik och videoklipp - och hålla dem och andra viktiga filer uppdaterade på olika datorer med programmet Sync aktiverat - eller få åtkomst till dem från vilken dator som helst som som är ansluten till internet. Jag behöver då bara logga in med mitt Windows Live ID på webbplatsen för Sync för att få fjärråtkomst till datorer som jag installerat Windows Live Sync på. För att åtkomsten ska fungera måste hemdatorernas Windows-funktion Fjärråtkomst förstås vara aktiverad - och uppkopplingen på bredbandet aktivt - samt datorerna påslagna med programmet Sync aktiverat.

Trevligt nog kan den ovanligt konsumentvänliga tjänsten användas på både Windows- och Mac-datorer. Jag kan skapa personliga lagringsmappar på webben som bara jag själv kan komma åt - men även publika sådana som kan delas ut till bekanta. Gränsen ligger på högst 20 mappar och varje mapp kan rent teoretiskt innehålla 20.000 filer. Något som är noterbart är att inga data lagras på Microsofts servrar. Konfigureringen av själva synkroniseringen borde kunna förenklas en del. Jag lyckades inte under testerna läsa av de synkroniserade Windows-filerna i iMac-datorn på Mac OS X. Tvärtom nog.

Men det blir nog ingen vidare användning av Windows Live Sync för min del - jag håller ju normalt hemdatorerna stängda och bredbandet urkopplat när jag är ute på rörlig fot. En andra orsak har med adsl-bredbandets prestanda att göra - 2mbps för inkommande trafik - 512kbps för utgående.

Gratisprogrammet och webbtjänsten Dropbox är å andra sidan ett effektivt, lättviktigt sätt för synkronisering av filer mellan datorer samt att säkerhetskopiera och dela viktiga filer på webben. Allt som behövs är en installation av programvaran på samtliga datorer som filerna ska delas mellan - och registrering av ett konto med användar-ID. Sen är det bara att dela filer och varje fil som laddas upp till kontot synkroniseras i realtid med alla andra datorer. Oberoende av operativsystemet - på Windows, Mac OS X eller Linux. Dropbox bjuder på 2GB gratis utrymme. När jag väl har ett konto och är uppklopplad på bredbandet och inloggad fungerar det precis som med Windows Utforskaren.

En av de stora fördelarna med Dropbox är att när jag väl laddat upp filer så har jag en simpel och praktisk säkerhetslösning. Jag kan ta bort filer från Dropbox, ångra mig och återställa raderade filer. Ytterligare en praktisk lösning med tjänsten är att filer kan sparas i flera versioner och jag kan alltid få åtkomst till en tidigare version om jag vill gå tillbaka. Detta måste dock göras via Dropbox hemsida, vilket absolut inte är något negativt. Jag kan även notera sökvägen till Dropbox på min dator, den kan vara användbar på andra datorer om jag inte kan eller vill gå via Dropbox-programmet

Gratis webbtjänsten Windows Live SkyDrive bjuder furstligt på 25GB utrymme för lösenordsskyddad fildelning (Windows Live ID) - men tyvärr ingen synkronisering av filer mellan flera datorer. Vilket absolut inte är något negativt.

Microsoft har däremot släppt en ny version av gratis synkroniseringsprogrammet SyncToy, som jag flitigt använder för att synkronisera filer mellan olika mappar på en lokal dator - eller en annan dator på Windows-nätverket (Microsoft .NET Framework). I SyncToy finns stöd för Windows Vista men även en hel del förbättringar till funktionaliteten för Windows XP. Att synkronisera mina filer är bra både om jag använder flera datorer och vill ha samma filer på alla datorer - men även om jag vill säkerhetskopiera mina favoriter och andra viktiga filer.

För det mesta använder jag portabla usb-minnesstickor i SyncToy-programmet men jag överväger att snart börja använda min arbetshästs (nyrenoverade stationära xp-datorn Scaleo) andra hårdskiva för enkel fildelning mellan flera datorer i Windows-nätverket. Med tanke på delat produktionsarbete i stationära iMac-datorn Alice på Mac OS X. Detta räcker bra för mina behov.

Online-partners för MS Office

Oberoende av operativsystemet.

Jag har en längre tid suktat efter en online-partner för min lokala kontorsprogramsvit MS Office 2000 Premium. Jag klarar mig i princip utmärkt med webbaserad fildelning av vanliga dokument.

Enkla och genialiska lösningar gör att jag och andra behändigt kan publicera och dela med oss av vardagens dokument på webben.

Jag kan numera fildela också i programsviten MS Office 2007 med hjälp av Microsofts gratis webbtjänst Office Live Workspace. Jag kan granska, dela och lagra mina Office-dokument över webben. Det krävs dock att jag har programsviten MS Office 2007 installerad på datorn för att kunna direkt komma åt och redigera filerna på webben. Webbtjänsten är gratis men kräver registrering. Min Live ID på Live Hotmail räcker bra till. Jag kan lagra tusentals office-dokument på Microsofts servrar och ge andra tillgång till dessa via lösenord. Office Live Workspace är dock inte en webbaserad Office-programsvit såsom Google Documents.

Ett djupare integrerat samspel mellan programsviten MS Office 2007 och Office Live Workspace kräver gratis tilläggsprogrammet Office Live Update (1.3). Automatiken i Office Live Update gäller dock bara för de nyare MS Office XP-, 2003- och 2007-versionerna. Inte min föråldrade kontorsprogramsvit MS Office 2000. Lagring och visningar i Office Live Workspace låter sig dock skötas manuellt.

I princip klarar jag mig utan MS Office 2007. Ordbehandlaren Word i MS Office 2000 är färdigt kapabel att lokalt öppna och deponera textdokument .doc-format (MS Office 2003). Men för att kunna öppna och deponera textdokument i Word i .docx-format (Office 2007) har jag installerat gratis tilläggsprogrammet Microsoft Office Compatibility Pack SP1. Och för att kunna öppna och deponera textdokument i Word i .odt-format (Openoffice 3.1) har jag därutöver installerat gratis tilläggsprogrammet Sun ODF Plugin for Microsoft Office.

I och med allt snabbare uppkopplingar på webben blir webbläsaren vårt viktigaste lokala datorprogram. Med webbläsaren når jag behändigt kontorsprogram på nätet, där jag också kan samarbeta med andra i samma dokument. Gratis webbtjänsten Google Documents är ett av de här kontorsprogrammen på webben. Google Dokument finns på svenska och har ordbehandlare, kalkyl-, kalender-, presentations- och enkätprogram. De som inte har köpt kontorsprogramsviten MS Office till sin dator, kan ändå öppna Office-filer, som jag och andra skickar, med webbtjänsten Google Dokument. Ordbehandlaren i Google Dokument öppnar utan problem textbilagor i .docx-format (Office 2007) och .odt-format (Openoffice 3).

Ett nytt smart OffiSync-tilläggsprogram bjuder på en lätt integration av Office-dokument på MS Office 2007 med webbtjänsten Google Documents. Gratis tilläggsprogrammet OffiSync är ett alternativ till den felande länken till en social samhantering av Office-dokument. Jag kan gratis granska och bearbeta samt dela och lagra mina Office-dokument med webbtjänsten Google Documents. Det krävs att jag har programsviten MS Office 2007 installerad på datorn för att kunna direkt komma åt och redigera filerna på webben. Tillägget Offisync är gratis men kräver registrering. Automatiken i Offisync gäller dock bara för de nyare MS Office XP-, 2003- och 2007-versionerna. Inte min föråldrade kontorsprogramsvit MS Office 2000. Lagring och visningar i Google Documents låter sig naturligtvis skötas manuellt.

Automatisk synkronisering av Office-dokument i online och offline låter i teori lockande. Men i själva verket är det inte alls så komplicerat att exportera eller importera enskilda Office-dokument på Microsofts Office Live Workspace eller Google Documents. Jag avinstallerar tilläggsprogrammen Office Live Update och Offisync som onödiga. Men jag sparar offline-funktionerna på Google Gears - tillsvidare.

Uppdatering:

Microsoft lanserar i slutet av 2009 en annonsfinansierad webbtjänst, Office Web Applications, som innebär att Office-programmen Word, Excel och Powerpoint i kontorsprogramsviten MS Office 2007 blir gratis tillgängliga på nätet. Och oberoende av operativsystemet faktiskt. En webbläsare på nätuppkopplad dator är det enda som behövs. Varken webbläsaren Internet Explorer och operativsystemet Windows förutsätts specifikt på datorn. Alla de grundläggande redigeringsfunktionerna ska finnas med i webbprogrammen. Flera personer kommer att kunna jobba med samma Office-dokument samtidigt. Och alla kommer att kunna se vilka förändringar som görs - samtidigt som de sker. Office Web Applications kommer att bli ett välkommet komplement för alla nuvarande Office-användare, framförallt för att online webbtjänsten medger ökad rörlighet. Man behöver inte släpa med sig datorn överallt, och det man jobbar med finns alltid tillgängligt online.

Den konkurrerande webbtjänsten Live Documents lovade i tidernas början gratis samma design och funktionalitet i webbprogrammen som i lokala programsviten MS Office 2007. Men det blev aldrig något av Live Documents. Eller blev det istället Microsofts Office Web Applications?

Skatteplanering i liten skala

Skattebjörnen känner igen mig.

Vi skattepliktiga medborgare har under april 2009 fått vår förfyllda skattedeklarationen för 2008 för kontroll. Skatteplaneringen är tyvärr ganska begränsad för pensionärer och löntagare. Men it-medborgare i arbetslivet kan numera, till postens stora sorg, deklarera sina resekostnader mellan bostad och arbetsplats på nätet.

Man behöver inte skicka in verifikat för avdrag - men verifikaten måste sparas några år i hushållet. För skattebjörnens eventuella efterkontroll.

Pensionärer och löntagare kan för all del också deklarera överlåtelsevinster och -förluster på nätet. Men då banker och mäklare är så pinsamt flitiga i sina anmälningar om transaktioner till beskattaren så finns inte heller här rum för skatteplanering. Jag avundas mina bekanta bland företagare och jordbrukare. De behöver bara deklarera för skäliga, och uppenbara, överlåtelsevinster.

It-medborgare kan numera också deklarera sina hushållsavdrag (pigavdrag) på nätet. Mycket praktiskt. Det är i stort sett det enda avdrag en pensionär i Finland har till sitt förfogande. Jag har fått äran att deklarera för arbetskostnaderna för vägens grundförbättring på sommarnöjet i Mickelsböle i Borgå. Förutsättning för virtuell kommunikation är att skattebjörnen känner igen mig på nätet. För det behöver jag mina personliga nätbankkoder. Lotshustrun har dessvärre inga personliga nätbankkoder. Hon får lov att postdrivet deklarera sina hushållsavdrag till pappers.

Jag loggar in mig på björntjänsten på webben, id-kontrollen går som smort. Positionen för hushållsavdraget är lätt att hitta, jag klickar 'redigera' och fyller i uppgifterna från verifikatet. Adressen till platsen för arbetet minns jag men postadressen måste jag slå upp i postnummerkatalogen på webben. Jag tar ut en papperskopia av det ifyllda virtualformuläret och skickar sedan iväg min deklaration. Innan transaktionen avlutas ber systemet, av någon förunderlig anledning, om mitt telefonnummer. Mobilnumret fanns för all del redan i skatteförslaget men jag skriver in det på nytt. Skattebjörnen tackar och bekräftar mottagningen på ett virtuellt formulär, som jag skriver ut på papperskopians baksida. Jag behöver inte skicka in verifikat för avdrag - men originalet måste jag spara några år. För skattebjörnens eventuella efterkontroll. Mycket praktiskt.

Under tiden slutför lotshustrun manuellt sin deklaration till pappers och sätter in dokumentet i ett bifogat svarskuvert, som hon sedan på sin kvällsvandring ska droppa in i postlådan. Hon behöver inte heller skicka in verifikat för avdrag - men originalen måste hon spara några år. För skattebjörnens eventuella efterkontroll.

Vin, kvinnor, sång och Ubuntu

Spotify 0.3.14 som Wine-version.

Spotify.com är en laglig webbaserad musiktjänst som bygger på att musik strömmas, on-demand-streaming kallas det. Upphovsrätten ersätts med en fast månatlig avgift (10 euro). Jag lyssnar via ett kllientprogram som installeras på datorn. Spotify finns för operativsystemen Windows och Mac OS X och påminner lite om Apples iTunes.

Jag måste givetvis vara uppkopplad (online) på bredband för att lyssna på musiken, eftersom den strömmas direkt från internet. Spotify.com ersätter ingalunda mitt nuvarande musikbibliotek som finns på hårddisken. Men musiktjänsten blir väl ett komplement som jag har tillgång till när jag sitter borta och surfar. Eller var än jag befinner mig med internetuppkoppling.

Stationära macxp-datorn Alice (Windows XP SP3) har numera programklienten för Spotify installerad i Windows-version. Och stationära macos-datorn Alice (Mac OS X 10.5) har i sin tur programklienten för Spotify installerad i Mac-version. Klientprogrammet finns inte som direkt Unix-version för datorer med Linux-operativsystemet Ubuntu 8.10 Intrepid. Men jag kan installera Spotify som Windows-versionen på Ubuntu 8.10 via Wine. Men före det måste jag aktivera WineHQ-programkällan och installera programstartaren Wine.

Jag börjar med att öppna webbsidan med nyckeln för programkällans autentisering. Innehållet (Scott Ritchie.gpg) sparar jag i min 'Hemmapp'. För att aktivera nyckeln går jag till 'Programvarukällor' (under System --> Administration). Där går jag till fliken 'Autentisering' och klickar på 'Importera nyckelfil' (Scott Ritchie.gpg).

För att aktivera WineHQ går jag till 'Programvarukällor' (under System --> Administration). Därefter går jag till fliken 'Tredjepartsprogramvara' och klickar på 'Lägg till'. I rutan som dyker upp skriver jag in frasen: deb http://wine.budgetdedicated.com/apt intrepid main #WineHQ - Ubuntu 8.10 "Intrepid Ibex" - och klickar därefter på 'Lägg till källa', och därefter 'Stäng'. Innehållet i programvarukällor uppdateras ('Läs om').

För att installera programhanteraren Wine 1.1.20 startar jag 'Terminal' (under Program --> Tillbehör) och skriver in frasen: sudo aptitude install wine (Enter) - samt mitt lösenord (Enter). Installationen startar upp och ber snart om mitt fortsatta godkännande: 'Y' (Enter).
När det är klart klickar jag på länken för nedladdning av Windows-versionen på Spotify.com - 'Wine Windows programstartare' öppnar exe-filen och laddar ner installationsprogrammet. Programklienten Spotify 0.3.14 installeras nu automatiskt som Wine-version på Linux-operativsystemet Ubuntu 8.10 Intrepid på stationära Amilo-datorns på hårdskiva-D. Jag startar upp 'Spotify' (under Program --> Wine --> Programs) och lyssnar till min dagliga Abba-ranson.

Uppdatering:

Vilken härlig revansch på mitt snöpliga Wine-sorti (nästan på dagen ett år sedan). Jag installerar av bara farten programklienten Spotify 0.3.14 som Wine-version på Linux-operativsystemet Ubuntu 9.04 Jaunty på lotshustruns bärbara Amilo-dator.

Så som i XP - så ock i OS X

It-noviser med akuta stödbehov.

I och med att it-medborgarens förinstallerade elementära programvaror; e-post och googling samt ordbehandling och fotohantering, kompletteras med speciellt preparerade program för cd-musikuppspelning och dvd-filmuppvisning; platsar stationära Alice-datorn som fullvärdig hemdator. Både i Windows XP SP3 och i Mac OS X 10.5.

Apple-miljön bär dock på sin historiskt belastade egenart, vilket inte är fördelaktigt för okunniga och oerfarna it-noviser, med akuta stödbehov från omgivningen. Kraven är överkomliga om användningen begänsar sig till e-post (90%) och googling (10%).

I och med att ordbehandling och fotohantering realiseras tuffare krav på användarna:
- Windows-miljön kan rekommenderas åt absoluta noviser, företrädare för fotfolket
- Apple-miljön förutsätter tillvunna Windows-färdigheter, och elitistisk utstrålning
- Linux-miljön kräver ännu konstant tillgång till it-expertis, och helst egen expertis
I jämförelse med Linux-miljön favoriseras Apple-miljön klart av perifera it-producenter.

En multimedia-miljö med cd-musikuppspelning och dvd-filmuppvisning är krävande:
- Windows-miljön kan rekommenderas för inköpt multimedia, kopiering kräver expertis
- Apple-miljön är i jämförelse färdigast för inköpt multimedia, kopior kräver investering
- Linux-miljön kräver mest preparation för inköpt multimedia, kopiering kräver expertis

Så som i Windows XP SP3 - så ock i Mac OS X 10.5:
(men inte nödvändigtvis så i Linux - Ubuntu 8.10 Intrepid)

Det aktiva virusskyddet i macxp-datorn Alice på Windows XP sköts av gratis antivirusprogrammet Avast 4.8 Home Edition. Dessvärre är antivirusprogrammet Avast 2.74 Mac Edition inte gratis. Då jag nu ändå vill hålla gratis säkerhetskoll på Macos-datorn Alice så laddar jag ner och installerar gratis intivirusprogrammet ClamXAv 1.1.1 för Mac OS X. Första uppstarten aktiverar en kompletterande installation av ClamAV 0.95-motorn. Säkerhetsprogrammet ClamXAv låter sig sedan installeras på enheten Macintosh HD som ett 'äkta' mac-program. Jag markerar mapparna 'Documents' och 'Downloads' för skanning, uppdaterar den första satsen av virussignaturer - och kör en virusskanning. Ingen virusinfektion avslöjar sig.

Jag fortsätter principfast att använda Apples keyboard och Mighty mus. Med hög beredskap att byta till en lugn usb-kopplad Logitech-mus i Windows XP. Innan jag fortsätter, konfigurerar jag den trådlösa wlan-uppkopplingen i bruk i Windows XP. Jag lyckas till och med konfigurera i bruk trådlös wlan-uppkoppling via AirPort i Mac OS X. Inställning av automatisk uppstart på trådlös uppkoppling lyckas i en och samma meny i Windows XP. Mac OS X kräver en andra meny för att befästa automatiken. Så fortsätter jag med att ladda ner och installera (gratis) mervärdesapplikationer.

Den fenomenala fotoassistenten Picasa 3 är ett måste. Jag installerar på stationära Alice-datorn fotoassistenten Picasa 3.1 på Windows XP samt motsvarande fotoassistent Picasa 3.0.4 på Mac OS X. Picasa bjuder mig faktiskt på samma videoediteringsfunktion 'Movie Maker' - både i Windows och i Mac OS X.

Stationära xp-datorn Scaleo har en hel del andra mervärdesapplikationer installerade på Windows XP SP3: ljudinbandaren Audacity 1.3.7 och it-telefoniklienten Skype 4.0 samt Apple musikspelaren iTunes 8.1.1 och lagliga musiktjänsten Spotify 0.3.14. Jag installerar dessa också på Windows XP SP3 på macxp-datorn Alice. Och så installerar jag motsvarande program på macos-datorn Alice på Mac OS X 10.5: ljudinbandaren Audacity 1.3.7 och it-telefoniklienten Skype 2.8 samt lagliga musiktjänsten Spotify 0.3.14. Apple musikspelaren iTunes 8.1.1 finns förinstallerad på Mac OS X 10.5.

Min mp3-spelare iPod nano har en värdig partner i musikspelaren iTunes - och därutöver kan jag avnjuta min dagliga Abba-dos på Spotify, online - fritt i vardera operativsystemet. Varken iTunes eller Spotify står till buds i Linux-miljö. Och Skype bjuder inte bara på it-telefoni utan dessutom på sms-hantering - både i Windows och i Mac OS X - men inte i Linux. Apple-miljön favoriseras klart av perifera it-producenter på bekostnad av Linux-miljön.

Stationära xp-datorn Scaleo har ytterligare en del mervärdesapplikationer installerade på Windows XP SP3: mediatjänsten Miro 2.0.4 internet TV och mediaspelaren RealPlayer 11.1 för webb-tv samt Apple filmuppspelaren QuickTime Player 7.6. Jag installerar dessa också på Windows XP SP3 på macxp-datorn Alice. Och så installerar jag motsvarande applikationer på macos-datorn Alice på Mac OS X 10.5: mediatjänsten Miro 2.0.4 internet TV och mediaspelaren RealPlayer 11.0.1 för webb-tv. Filmuppspelaren QuickTime Player 7.6 finns förinstallerad på Mac OS X 10.5.

Miro internet TV är ett utmärkt verktyg för video- och torrent-nedladdningar - RealPlayer 11 är ett utmärkt verktyg för webb-tv och videonedladdningar - både i Windows och i Mac OS X. Mediaspelaren RealPlayer 11 för Linux är ordentligt nerbantad, en blek skugga av motsvarigheterna på Windows och Mac OS X.

Uppdatering:

Apples Mighty mus har pacifiserats och fått en 'äkta' högerklick - i vardera operativsystemet. Receptet är enkelt; ställ in preferenserna för snabbare träcking i Mighty mus på Mac OS X. Och rör för allt i världen inte preferenserna för mus i Windows XP. Inställningarna i Mac OS X påverkar nämligen direkt Mighty mus i Windows XP. Och receptet gäller faktiskt också musens högerklick; ställ in preferenserna för 'högertangent' i Mighty mus på Mac OS X. Inställningen bjuder på en 'äkta' högerklick - både i Mac OS X och i Windows XP. Mycket praktiskt.

Jag har laddat ner och installerat gratis sökverktyget Windows Search 4.0 för Windows XP på macxp-datorn Alice. Den lokala sökfunktionen i Windows Search 4.0 är lika intuitiv och adaptiv som den fenomenala sökfunktionen Spotlight på Mac OS X.

Uppdatering:

Mervärdesapplikationerna ClamXAv, Picasa, Audacity, Skype, Spotify, Miro och RealPlayer är alla gratisvaror, vilket kan förväntas i populär Windows-miljö men som faktiskt är ovanligt i penningstark Apple-miljö.

Sökfunktionen på programvaruförteckningen i Apple.com hittar kuranta versioner av ClamXAv 1.1.1, Picasa 3.0.4, Audacity 1.3.7 och RealPlayer 11.0.1 men bara äldre versioner av Skype 2.7 och Miro 0.9.9 - och ingen lokal programklient för (online) musiktjänsten Spotify. Uppdateringstjänsten MacUpdate för Mac OS X bjuder på kuranta versioner av ClamXAv 1.1.1, Picasa 3.0.4, Skype 2.8, Audacity 1.3.7, Miro 2.0.4 och RealPlayer 11.0.1 - ingen lokal programklient för musiktjänsten Spotify.

Uppdatering:

Stationära Scaleo-datorn har en hel del motsvarande mervärdesapplikationer installerade på Linux-operativsystemet Ubuntu 8.10 Intrepid: exempelvis Google fotoassistenten Picasa 3.0.4 och ljudinbandaren Audacity 1.3.7 samt it-telefoniklienten Skype 2.0.0.72 och mediatjänsten Miro 2.0.4 internet TV. Och för säkerhetskoll gratis antivirusprogrammet Avast 1.3.0 Linux Home Edition

Picasa bjuder dock inte på videoediteringsfunktion 'Movie Maker' på Ubuntu 8.10 Intrepid. Och Skype 2.0.0.72 för Linux bjuder bara på it-telefoni, inte på sms-hantering. Dessutom står varken Apples musikspelare iTunes 8.1.1 eller filmuppspelaren QuickTime Player 7.6 till buds i Linux-miljö. Mozillas gratis musikspelare Songbird 1.1.2 kan dock vid behov sparra min mp3-spelare iPod nano i Linux-miljö. Den lagliga musiktjänsten Spotify 0.3.14 kan inte (ännu) bjuda mig på min dagliga Abba-dos på Ubuntu 8.10 Intrepid. Mediaspelaren RealPlayer 11 för Linux är ordentligt nerbantad, en oduglig skugga av sina motsvarande versioner på Windows och Mac OS X. Varken webb-tv eller videonedladdningar står till buds.

Ja, Linux-operativsystemet Ubuntu 8.10 Intrepid är ordentligt förfördelat av it-producenterna. Ytterst till förmån för Apple-operativsystemet Mac OS X 10.5.

Närkontakt med Ubuntu 8.10

För extrema, exotiska lösningar.

Första närkontakten med Linux-operativsystemet Ubuntu 8.10 på lotshustruns bärbara xp-dator Amilo går som väntat. Men den fördelaktiga Ubuntu-allokeringen av skivminnet överraskar positivt.

Antivirusprogrammet Avast 1.2.0 startar snällt upp och uppdateringen av virussignaturer fungerar klanderfritt.

Jag lyckas med lite tur fixa ett akut Firefox-problem med att konfigurera om uppdateringsprocessen i Foxmarks-tillägget.

Lotshustrun använder i sin bärbara xp-dator Amilo till vardags operativsystemet Windows XP Home Edition SP3. På Amilo-datorn krävs Ubuntu 8.10 bara för extrema och exotiska lösningar. Bärbara Linux-datorn Amilo kopplar sig snällt upp på internätet. Samt på lotshemmets windows-nätverk. Via trådlös wlan-uppkoppling till adsl-bredbandets Zyxel-router. Stationära xp-datorn Scaleo visar upp sina delade filer för Amilo-datorn via Nautilus platsfunktion 'Nätverk' - Linux motsvarighet till 'Microsoft Windows Network' i Windows utforskaren.

Jag går in för att kolla de fyra elementära applikationerna:

1. e-postklienten Gnome Evolution (endast Linux)

Linux Ubuntu 8.10 innehåller färdigt Evolutions e-postklient Mail 2.24. Inställningen av mejl-kontot är traditionell. All information matas in manuellt. Evolutions e-postklient Mail påminner till utseende och beteende om MS Outlook Express. Eller snarare om Office-programsvitens MS Outlook 2000. Kopplingarna till och från adressboken är enkla, ändamålsenliga och logiska. På sina korta Linux-besök behöver lotshustrun dessbättre bara tillgång till teleoperatören Elisas webbmejl - via webbläsaren Firefox. Evolutions e-postklient Mail ligger därför i träda.

2. webbläsaren Mozilla Firefox 3 (Linux/Windows)

Lotshustrun använder webbläsaren Internet Explorer 8 på Windows XP till vardags. Den basala användningen av webbläsaren Firefox 3.0.8 går utan problem i Ubuntu 8.10. Alla elementära tilläggsprogram finns färdigt installerade och funkar klanderfritt. Sökning på Google och webbmejl på Gmail eller Elisa går som förväntat. Likaså hantering och betalning av fakturor på nätbankerna Aktia Bank och Ålandsbanken. Java-baserade karttjänster på Elisa och Digita funkar utan problem. Flash-baserade videovisningar på webbtjänsterna JayCut och YouTube beter sig som självklarheter.

3. ordbehandlaren OpenOffice Writer (Linux/Windows)

Lotshustrun använder ordbehandlaren MS Office Word 2000 på Windows XP till vardags. Ordbehandlaren OpenOffice Writer lämpar sig dock ypperligt i Ubuntu 8.10 till it-medborgerligt självförsvar - Writer läser/skriver office-filer i .rtf-, .doc- och .docx-format samt adobe-filer i .pdf-format. OpenOffice Writer läser visserligen .docx-format men ordbehandlaren klarar inte av bilder eller annat inbäddat material i .docx-dokument. Liksom inte heller MS Word så klarar inte OpenOffice Writer av skräpbilagor från Apple iWork.

4. fotoassistenten Gnome F-Spot 0.5 (endast Linux)

Vid första anblick verkar fotoassistenten F-Spot vara överflödig i den basala hanteringen av foton och bilder. Vid överföring (kopiering/import) av foton från digikameran är bildvisarna F-Spot 0.5.0.3 och gThumb 2.10.10 valbart aktiva. I förhandsgranskningen stöds de aktiva applikationerna av filbläddraren Nautilus 2.24.1 - Linux motsvarighet till Windows utforskaren.

När jag skjuter in en foto-cd i Linux Ubuntu 8.10 så trugas jag inte att titta av fotona direkt i bildvisaren F-Spot eller gThumb. Foton och bildmappar öppnas manuellt via filbläddraren Nautilus. Valbart i F-Spot eller gThumb. Nautilus har helt överraskande problem med mappnamn som innehåller skandinaviska å,ä,ö. Jag kopierar/importerar skilt foton i förhandsvisningen till mappen 'Bilder' för att göra närmare bekantskap med F-Spot. I fråga om praktiska, tekniska finesser ligger fotohanteraren F-Spot långt efter fotoassistenten Windows Photo Gallery.

Uppdatering:

Lokala skrivaren HP PSC 2355 all-in-one fungerar klanderfritt i bärbara Linux-datorn Amilo. Efter installation av drivrutinen 'HP OfficeJet Pro 1170C' (Serverinställningar, Utskrift - Skrivarkonfiguration) fungerar Windows-nätverkets delade skrivare HP 1170C klanderfritt i Linux-datorn Amilo - via stationära xp-datorn Scaleo.

I och med att lokala multifunktionsskrivaren HP PSC 2355 är påkopplad och usb-pluggad till Linux-datorn Amilo bjuder förinstallerade bildinläsningsprogrammet xSane 0.995 automatiskt användaren i Ubuntu 8.10 på skanningsfunktion i HP PSC 2355 all-in-one. Bildinläsningsprogrammet xSane fungerar också som tillägg (plug-in) i gratis bildredigeringsprogrammet GIMP 2.6.3. Importfunktionen i fotoassistenten F-Spot stöder enbart bildhämtning från kamera - inte från skanner.

Bildinläsningsprogrammet xSane 0.995 i stationära Linux-datorn Scaleo noterar dessvärre ingen skanningsfunktion i multifunktionsskrivaren HP OfficeJet Pro 1170C. Detta kan bero på att HP 1170C all-in-one är gammaldags parallellkoplad till Scaleo-datorn. Jag har uppenbart skäl att (snart) prova på usb/centronics-konvertern i Linux-miljö? Gamylen HP 1170c har ingen usb-koppling, bara centronics-koppling.

Online partnerskap med Picasa

Oberoende av operativsystemet.

Mina rutiner och preferenser favoriserar Google Picasa framom konkurrerande fotoassistenter. Oberoende av operativsystemet.

Jag gillar att räta ut bilder så att horisonten blir rak. Och jag gillar att mejla med Gmail. Jag redigerar dessutom hellre på bildkopior för att eventuellt senare uppdatera originalbilderna på hårddisken.

I praktiken håller jag mig till Googles fenomenala fotoassistent Picasa på hemdatorn - oberoende av operativsystemet. Foton från digitalkameran redigerar jag enbart i Picasa. Jag kan rotera bilden i rätt led, klippa bort onödiga delar av bilden, räta ut bilden så att horisonten blir rak. Röda ögon från blixtbilder är lätta att korrigera. Om jag vill, kan jag ytterligare rätta till kontrast, ljus och färger. Och när jag mejlar bilderna kan jag välja passande bildstorlek. Picasa låter mig dessutom välja mejlprogram - webbaserade Gmail - eller lokala e-postklienten Outlook Express.

Då Googles fotoassistent Picasa ligger på en bärbar dator så behöver jag egentligen inga alternativa lösningar i fotohantering. Jag kan ju koppla upp mig trådlöst på bredbandet nästan var som helst - via wlan eller 3g. Alternativ behövs först då jag som rörlig it-medborgare inte har tillgång till min egen dator.

Google-bildtjänsten Picasa Web Albums erbjuder lagringsutrymme upp till 400GB. Det är så gott som obegränsat lagringsutrymme för digitalfoton. Den ytterst populära gratis Yahoo-bildtjänsten Flickr är förstås favoriten framför alla. Här kan man också lägga upp sina digitala fotoalbum på enkelt vis, tagga bilderna för att lättare hitta och dela med sig till andra. Flickr har infört online-baserad redigering av bilder. Som teknik har man valt det Flash-baserade online-verktyget Picnik. Den webbaserade gratis bildredigeringstjänsten Picnik kan också integreras med Googles Picasa webbalbum. Och med Picnik kan jag i online redigera bilden lika väl som i lokala Picasa. Till och med räta ut bilden så att horisonten blir rak.

Det betyder att jag i praktiken fritt kan importera foton från digitalkameran till en gästdator - var som helst, bara datorn kan kopplas upp på internätet. Importerade foton kan faktiskt laddas upp på Picasa Web Albums med en separat (installerad) överföringstjänst som inte förutsätter att Picasa-programmet är installerat på gästdatorn. Och när mina foton väl är på Picasa Web Albums kan de redigeras i representationsskick med online-verktyget Picnik. Mycket praktiskt.

Men sedan måste jag givetvis komma ihåg att tömma webbläsarens minne och radera mappen med mina foton på gästdatorn. Och dessutom tömma gästdatorns sopkorg. Uppdateringen av lokala fotoassistenten Picasa sköter jag på hemdatorn med Hämta-funktionen i Picasa Web Albums.

Vid något skede ska jag utforska alternativa online-verktyg till Picnik - i online partnerskap med Picasa. Jag är nyfiken på två Picnik-konkurrenter. Adobe-bildtjänsten Photoshop.com och nätgemenskapen Sumo Paint bjuder på samma möjligheter i fotoredigering och upp-/nedladdning som bildredigeringstjänsten Picnik. Men massor mera till. Sumo Paint är rentav en online-konkurrent till min lokala bildredigerare PaintShop Pro.

Photoshop.com är Adobes bildverktyg på nätet, som inte kostar något att använda. Det körs direkt via webbläsaren med hjälp av Flash och ser snyggt ut. Trots att det har namnet Photoshop i sig så är det inte Photoshop, men det är ganska trevligt ändå. Gratistjänsten, som liknar Photoshop Elements, är dock inte lika avancerad men istället mycket mer lättanvänd.

Adobe bjuder på 2GB utrymme för bilderna, men Photoshop.com är även kopplad till Picasa Web Albums - eller till Yahoo-bildtjänsten Flickr, om man hellre vill det. En annan bra grej med Photoshop.com är att man kan backa tillbaks genom sina inställningar. Precis som i lokala fotoassistenten Picasa. Det vanligaste med bildprogram på nätet är annars att man måste ångra sig efter varje grej som gjorts.

Finskutvecklade Sumo Paint är ett webbaserat bildredigerings- och ritprogram som är riktigt imponerande. En stor del av Sumo Paint går ut på att rita egna bilder. Därför finns det många olika ritverktyg. Det är fel att helt och hållet kalla det för bildbehandlingsverktyg, även om det så klart går att redigera bilder i det också. Avancerat till och med. Sumo Paint är mycket mera än ett verktyg. Det är en slags nätgemenskap med utställning för artisters egna ritningar - en slags artisternas Youtube eller Facebook. Nätgemenskapen Sumo Paint låter sig dock inte integreras med webbtjänster som Googles Picasa webbalbum - eller Yahoo-bildtjänsten Flickr.

I Sumo Paint kan jag bland annat använda mig av lager med lagerstilar, kurvor, en rad olika penslar, ett textverktyg och en del filter. Gränssnittet är starkt inspirerat av MacOS. Upplägget är detsamma som i de flesta liknande lokalt installerade program, exempelvis Photoshop/Gimp. Det är också otroligt lätt att registrera sig och komma igång. Jag behöver bara fylla i en e-postadress, namn och lösenord och sen är det bara att börja. Sumo Paint förutsätter en modern webbläsare med Flash. Gratistjänsten Sumo Paint, som liknar Photoshop/Gimp, är faktiskt nästan lika avancerad - och - nästan lika svåranvänd därtill.

Uppdatering:

En snabbkoll på Picnik-alternativen till fotoassistenter förstärker mitt första intryck att bildförbättringstjänsterna Picnik.com och Photoshop.com är äkta alternativ till fotoassistenter i online partnerskap med Picasa.

Sumo Paint är en äkta bildmanipuleringstjänst som egentligen är ett online alternativ till gratis bildredigeringsprogrammet Gimp. Men definitivt inget äkta alternativ till fotoassistent i online partnerskap med Picasa.

Mycket mer än en webbmejl

Problemfritt i lokal e-postklient.

Googles e-posttjänst Gmail går från klarhet till klarhet. Och till på köpet helt gratis. Både som webbmejl och som postkontor i lokal e-postklient. Och jag gillar klientprogrammen MS Outlook Express och MS Windows Mail.

De flesta är nog eniga om att webbmejlens klassiska Gmail-utseende är funktionellt.

Men lite tråkigt kanske. Sedan en tid tillbaka kan jag piffa upp Gmail-utseendet i webbläsaren med en hel drös olika teman. Men Gmail är faktiskt mycket mer än webbmejl. Gmail är en fullfjädrad ersättare till ett vanligt lokalt e-postprogram.

Med webbaserade Gmail har jag under flera år haft möjligheten att hämta e-post från andra servrar via POP3 (eller IMAP). Google gör det väldigt lätt att organisera och använda flera adresser under samma tak. Inte minst med funktionen 'Multiple Inboxes' som gör att man kan visa flera inkorgar samtidigt.
Mottagning och utmejlandet av meddelanden funkar problemfritt också i lokala e-postklienter. Lika elegant som i Gmail webbmejlen. Utmejlandet förutsätter nämligen inte bredbandsoperatörens smtp-server i e-postklientens inställningar.

Med Mailhämtar-funktionen i webbaserade Gmail kan jag hämta e-post från andra än Gmail-konton. Precis som i den lokala e-postklienten Windows Mail. Och jag kan samla upp e-post på webbaserade Gmail från upp till fem externa konton - och utnyttja Gmails fantastiska online sökfunktioner. De e-postkonton jag vill hämta måste givetvis ha stöd för POP-åtkomst. Och alla kostnadsfria e-posttjänster har förstås inte POP-stöd. Men Windows Live Hotmail har öppnat en POP3-funktion som tidigare endast varit tillgänglig för betalande användare och detta har gjort att jag via Gmails gränssnitt utan problem kan läsa mail som skickas till min Hotmail-adress.

Numera kan jag också öppna Adobe pdf-filer, direkt ock korrekt, i e-posten med Gmail i webbläsaren – även på datorer där det inte annars finns någon pdf-läsare. Tidigare konverterades filen till .html-format och därmed riskerades att formatering gick förlorad. Men nu används istället samma pdf-läsare som i webbaserade kontorsprogramsviten Google Docs och därmed riskeras inte att något visas fel.

Jag kan numera använda webbaserade Gmail på hemdatorn till och med när jag inte är uppkopplad mot internet. Tilläggsfunktionen Offline Gmail innebär att det går att ladda Gmail i webbläsaren även utan en internetuppkoppling. Och jag har då möjlighet att läsa, arkivera, märka och organisera mejl. Det går även att skriva nya mejl, och dessa placeras då i utkorgen och skickas sedan iväg när datorn ansluts mot nätet. Precis som i lokalt installerade e-postklienter. Gears är den plattform som ligger till grund för denna finess. Samma plattform har även använts för att bygga upp Google Docs, Google Reader, Google Calendar och ett antal andra tredjepartstjänster som också kan användas offline.

Uppdatering:

I Gmail Labs erbjuds nu en smart webbaserad funktion som väntar med att skicka ett mejl i fem sekunder och under de fem sekunderna kan jag ångra en skickning av ett förhastat mejl - med att klicka på Undo. Mycket praktiskt.

Via Gmail-tjänsten kan jag numera skicka och ta emot maffiga bilagor upp till 20MB.

Joost gör comeback på webben

Hajpen kring Hulu är riktigt stor.

För ett par år sedan kunde man knappt öppna en it-­tidning eller surfa runt i bloggosfären utan att hitta en artikel om Joost. Idag har hajpen lagt sig och själva videotjänsten har bytt skepnad bortom igenkännlighet.

Ett otränat öga skulle lätt kunna missta sajten för Youtube eller någon av konkurrenterna.

Förvandlingen har varit lyckosam. Tittandet har ökat mer än trefalt sedan oktober 2008. Joost har satsat på att öppna upp sin tjänst så att andra utvecklare enkelt kan bygga in materialet i sina tjänster. Dessutom är tjänsten kopplad till sociala nätverk som Facebook.

Joost lyckades inte så i början som det var tänkt. Tanken var att Joost skulle ersätta tv-tittandet och erbjuda många av de program som idag sänds via olika tv-kanaler. Det visade sig att det var svårare än förutspått att få tv-bolagen att släppa på sina licensrättigheter och programutbudet nådde inte de mål som var uppsatta. Joost hade ett stort försprång med innehållsavtal, en teknisk plattform som fungerade och många nya annonsformat. Men användarna ville ha något annat: en ännu enklare lösning direkt i webbläsaren - och riktigt bra innehåll.

Joost finns nu som en webbversion av tjänsten som använder flash för att strömma videofilmer. Tidigare var användarna tvungna att ladda hem ett klientprogram för att titta på Joost. Gamla användarnamn och lösenord gäller också på videosajten Joost.

Konkurrenterna Youtube.com och Hulu.com visar numera upp amerikanska långfilmer och tv-serier på webben. Inledningsvis måste man bo i USA för att få se filmerna, allt beroende på sajternas bruksvillkor och upphovsrättslagstiftningen. Hajpen kring webbaserade videosajten Hulu.com är riktigt stor. Hulu har faktiskt haft över fem (5) miljoner tittare i månaden. Det är mycket, med tanke på att videosajten fram till mars 2008 varit öppen för en sluten grupp tittare. Det är först nu allmänheten kan använda den. Dock inte vi i Finland och Europa.

För att (prov)titta på det laglösa filmutbudet behövs ett (anonymiserings)program som gör så att Youtube och Hulu inte kan identifiera oss som finländare. Exempelvis det fenomenala gratisprogrammet Hotspot Shield.

Efter man installerat Hotspot Shield kommer en sida där man trycker på 'connect'. Sedan kommer lite reklam, men det är inget krav att klicka på. Därefter kommer alla webbsidor att startas med Hotspot Shield och alltså dölja den finska IP-adressen. Det går marginellt segare att surfa men nu kan man logga in på 'www.hulu.com' och se vad man vill utan problem. En smidig liten ikon finns nere i det högra hörnet, där man kan stänga av programmet direkt när man har tittat färdigt på Hulu.

Bredbandsbio med förhinder

Fina filmer utan kopieringsskydd.

Snikenheten tar överhanden. Det blir ingen bredbandsbio på SF Anytime på hemdatorn. Inte för mig. Jag surfar av nyfikenhet in på konkurrerande svenska filmsajten på Film2home. Men det lyckas inte direkt. Min finska ip-adress betjänas endast av den finskspråkiga Film2home-tjänsten. Mycket förtretligt. Regionala begränsningar är av ondo.

I övrigt delar Film2home och SF Anytime samma diskriminerande begränsningar för konsumenten - operativsystemet Windows och webbläsaren Internet Explorer med tilläggsprogrammet Adobe Flash Player.

Utbudet på Film2home är sämre och äldre än utbudet på SF Anytime. Dygnshyran för en strömmande film är aningen billigare än i SF Anytime, 3-5 euro. Men så kan jag därutöver ladda ner en film på Film2home på hårdskiva för 10-16 euro. Tyvärr med restriktiv DRM som hindrar mig från att konvertera filmen. Då kan jag lika gärna hyra DVD:n för 4-6 euro. Den är också kopieringsskyddad, men det 'skyddet' är brutet sedan länge och därmed kan jag göra vad jag vill med filmen. Förutsatt att jag är villig att lägga ned besvär och arbete.

Tidsbegränsning är inte OK. Den ryska filmsajten ZML, har ett exemplariskt brett utbud av fina filmer för 2-3 euro styck - utan kopieringsskydd. Och dessutom fritt för nedladdning på hårdskiva (DivX eller iPod). Med full frihet att bränna en säkerhetskopia på DVD. De lagliga svenska (och finska) filmsajterna förlorar stort på användarvänlighet och utbud när de jämförs med ZML. ZML utesluter inte heller andra operativsystem eller andra webbläsare. Betalningen för nedladdningen av filmer på ZML sker ur en elektronisk penningbörs. Smart, det är svårt att diskriminera. Penningbörsen kan jag ladda med mitt Visa-kort.

Jag var i avsikt att köpa och ladda ner musikfilmen Mamma Mia på ZML. Till provs på Linux-operativsystemet Ubuntu på Mozilla-webbläsaren Firefox. Men så fick jag Mamma Mia-filmen på dvd-skiva som gåva.

Jag fick annars en värdekod till gåva då jag registrerade mig på Film2home. Filmen 'Arn - Tempelriddaren' väntar på att strömmas för avtittning. En andra värdekod fick jag till skänks via svenska tidningen Pc för Alla. För strömmande avtittning av 'The Dark Knight'. Det ska bli spännande att se om avtittandet av gåvofilmen 'The Dark Knight' är regionalt begränsat till Sverige.

Men det blir inte riktig tid över för bredbandsbio. Tv-kanalerna bjuder på en hel del filmer för inbandning. Och för att Plus-kortet ska betala sig måste jag titta av 4-6 betalfilmer i månaden. Men filmsortimentet är betydligt sämre och äldre än på Film2home. Jag klarar betalmålet bara om jag lyckas banda in 4-5 säkerhetskopior av Plus-filmer. Per kvartal. Det fina med inbandningar av betalfilmer är att jag slipper stressas av insprängd reklam.

Refuserad vision i Google-miljö

Vardagsnära it-medborgarskap.

Visionen av höstens 2008 lotsningsmiljö i IT för rörliga, sociala medborgare fyller Web 2.0-kraven mycket väl. Miljön kräver dock en viss it-vana.

Deltagarna förutsätts acceptera och utnyttja interaktionen i sociala nätverk i någon form - med målet att engagera barnbarnen i seniorlotsningen.

Lotsens missionsresor på hösten 2008 riktar sig till biblioteken i centrala och västra Helsingfors. Intresset för den potentiella lotsningsmiljön är minst sagt lamt. Biblioteken satsar hellre på 1-2 timmars kortkurser i IT för svenskspråkiga seniorer. Mycket praktiskt. Kortkurser kräver inga långsiktigt förbindande åtaganden.

Webbaserade online-applikationer intresserar it-vana. Det är inget att förundra sig över. Applikationerna är gratis (reklamfinansierade) och underhållsfria. Det enda man behöver är en dator med webbläsare, och ett bredband med uppkoppling på internet. Datorn ska vara rätt pigg. Helst yngre än årgång 2005. Och bredbandet ska vara snabbt. Helst 2 Mbps, eller mera. Abonnemanget ska dessutom ha en dräglig, fast månadsavgift, utan strama databegränsningar.

För 10-11 år sedan sades nyckeln till it-medborgarskap vara en uppkoppling på internet - med tillhörande legitimation i form av en unik ip-adress. I dagsläget är dessa två element en självklarhet. Men man kommer inte långt med dem - inte om man är nybörjare. Klarar man däremot av Googles sökmotor, Googles Gmail och Google Docs så har man en nyckel till nytta och nöje på webben. En universalnyckel till vardagsnära it-medborgarskap.

Lotsen är faktiskt lite skeptisk mot utnyttjandet av krävande online-applikationer i en lotsningsmiljö för nybörjare och seniorer. Ingrodda fördomar binder seniorerna till privat hemanvändning av ordbehandlaren MS Word och lokalt installerade e-postklienter. Sociala nätverk med bindande förpliktelser fungerar inte i Svenskfinland. Finlandsvenskarna är förvisso sociala - men helst perifert sociala. Helst arrangerade sociala samkväm med lättsam underhållning, utan bindande personliga förpliktelser.

Visionen av seniorlotsning i Web 2.0-miljö är i grunden min. Jag ser framför mig entusiastiska samarbetsparter som tar emot lotsens gratisanbud i seniorlotsning i IT med öppna armar. Men biblioteken skyr bindande förpliktelser i samarbetet. Det är en överraskning för mig. Men tydligen inte för lotsen. Erfarenheterna av tidigare samarbetsparter pekar åt samma håll.

It-betjäning på It-Akuten - Hjälp till självhjälp:

Lotsen presenterar sin vision för vårens 2009 lotsningsmiljö i IT. Samarbetspartern är en potentiell pensionärsförening. Lotsen kallar processen 'It-Akuten på Infoteket' - och sig själv it-betjänt - för att understryka att aktiviteter och initiativ till övningar och problemlösning kommer från deltagarna själva. It-betjänten kommer m.a.o. till ett färdigt dukat bord. Precis tvärtemot situationen i tidigare seniorlotsning (tutorering/mentorering) där aktiviteter och initiativ kommer från lotsen.

Målsättningen är att ge deltagarna i It-Akuten en viss it-rutin för att senare få ut mera av innehållet på it-kurser på Arbis. Alla har egen internetuppkopplad hemdator med lokalt installerad e-postklient. Alla har också ordbehandlingsprogrammet MS Word. Högst på deltagarnas önskelista står förvärvning av färdighet att skicka Word-bilagor på e-posten. Processen förutsätter fusionerade färdigheter i fyra olika delområden: datorn, Windows, Word samt e-post/internet. Arbis erbjuder tidsmässigt separerade it-kurser i varje delområde för sig. Arbis kursdeltagare ansvarar själva för fusioneringen av innehållet i delområdena.

It-betjäning erbjuds inte på hemdatorer utan på publika Windows XP-datorer på Folkhälsans Infotek i Helsingfors. Akut betjäning erbjuds inte på lokal (privat) e-postklient utan på global (publik) webbmejl. Infotekets datorer är försedda med MS Word 2003. All kommunikation mellan hemmen och Infoteket bygger på Word-bilagor i e-posten. Precis som på en it-kurs på Arbis kräver It-Akuten att deltagarna ska transponera sina på Infoteket förvärvade färdigheter vidare i sin hemmamiljö. Lotsen hoppas att arbetet sker i sociala par - deltagarna kan vid behov stöda varandra i repetitioner på hemmaplan.

Inga förhandskunskaper i IT är i praktiken nödvändiga. Olika versioner av operativsystem, ordbehandlare, webbläsare och e-postklienter kan fritt användas på hemdatorer. Om miljöskillnaden är stor ökar givetvis kraven på transponeringen av färdigheter. För att överbrygga extremt olika miljökrav ställer 1-2 bättre bevandrade pensionärer vid behov upp som bisittare i arbetsparens varsinna hemmamiljö. Processens motto är 'Repetition är kunskapens moder'.

Laglig webbmusik via Spotify

Reklamfria dagspass för 99 cent.

Skivbolagen gjorde tidigare försök med prenumerationstjänst för musik. I stället för att ha låtarna på sin egen dator betalade man en summa i månaden för att få spela upp musiken från en central server. Idén floppade, men nu gör svenska Spotify ett nytt försök. Genom att betala månadsavgift får man lagligt lyssna på hur mycket musik man vill via datorn.

Jag som inte vill betala kan i stället använda gratisversionen som spelar upp reklam likt en kommersiell radiostation.

Spotify är en musiktjänst som bygger på att musik strömmas, on-demand-streaming kallas det. Jag lyssnar via ett program som installeras på datorn. Programmet finns för Windows och OS X och påminner iTunes. Jag måste givetvis vara uppkopplad för att lyssna på musik, eftersom den strömmas direkt från internet.

För att använda Spotify måste man normalt köpa ett premiumkonto. Det kostar 9,99 euro per månad. När man köper premiumkonto blir man prenumerant på Spotify och 9,99 euro i månaden dras automatiskt från ens kreditkort. Man kan naturligtvis avbryta transaktionen om man vill. När man väl har ett konto kan man sluta betala och använda sig av en reklamfinansierad gratisversionen. För mig som har ett Spotify-konto finns det även reklamfria dagspass att köpa för 99 cent per dygn.

Jag imponeras av enkelheten med Spotify. Det börjar med installationen och första intrycket jag får. Hela installationen och konfigurationen är enkel, rättfram och går snabbt - precis som det bör vara. Har man installerat och konfigurerat andra musiktjänster vet man att det inte alltid så. Spotify är så löjligt enkelt att jag bara kan höja på ögonbrynen och acceptera det. Jag kör gratisversionen, så jag får leva med en liten reklam då och då, men det är definitivt inte i närheten av vad som gäller i reklamradion.

Spotify kommer inte att ersätta mitt nuvarande musikbibliotek som finns på hårddisken. Men den blir väl ett komplement som jag har tillgång till när jag sitter borta och surfar eller var än jag befinner mig med internetuppkoppling. Jag lyssnar på musik på vägen med min portabla mp3-spelare iPod nano. Men, när jag väl är hemma fungerar min dator som musikmaskin. Och, eftersom jag mest har samma låtar i mitt iTunes-bibliotek som i Spotify faller det naturliga valet på mina musikfiler på hårddisken.

Det finns (ännu) inga bekväma verktyg att ladda ner musiken på Spotify på hårdskivan. Om det mot förmodan behövs får jag orsak att prova på hur en laglös inbandning med Audacity lyckas. Jag har mest samma låtar i mitt iTunes-bibliotek som jag har på köpta cd-skivor - Abba, Enya, Mariza med flera. Jag kan med gott samvete öva Audacity-inbandning från Spotify med att piratkopiera dessa musikstycken.

Koll på tv-kanaler på webben

Joost lanserat som webbversion.

Jag har fortfarande inte riktigt förstått vad pc-baserade Joost handlade om. Jag testade Joost i december 2007, men måste erkänna att jag avinstallerade programmet ganska omgående. Jag tyckte inte att det fungerade så värst smidigt. Eller också var det något annat som gjorde Joost segt. Men oavsett vilket så blev jag inte direkt imponerad.

Desto mer imponerad blev jag av det öppna gratisprogrammet Miro. Miro Internet TV är sägs i grunden vara ett väldigt ambitiöst projekt för att demokratisera tv-världen. Jag kan prenumerera och koppla upp mig mot någon av tusentals webbtv-stationer som finns tillgängliga. Gratis givetvis.

Mediaspelaren Miro ser ut och fungerar ungefär som iTunes - Apples fenomenala mediaspelare. Jag kan spara filmer, tv-serier, musikvideon och podcaster i biblioteket. I och med att Miro bygger på den fenomenala mediaspelaren VLC klarar programmet av att spela upp i stort sett vilket videoformat som helst, inklusive DivX och XviD. En annan praktisk funktion är att Miro tar hand om torrents och sköter nerladdningen av dem.

Mediaspelaren RealPlayer 11 är nästan lika imponerande. Realplayer 11 används av många radio- och tv-stationer för att sända strömmande video och musik över nätet.

Men Joost lyckades inte så bra som det var tänkt. Tanken var från början att Joost skulle ersätta tv-tittandet och erbjuda många av de program som idag sänds via olika tv-kanaler. Det visade sig att det var svårare än förutspått att få tv-bolagen att släppa på sina licensrättigheter och programutbudet nådde inte de mål som var uppsatta. Joost hade ett stort försprång med innehållsavtal, en teknisk plattform som fungerade och många nya annonsformat. Men användarna ville ha något annat: en ännu enklare lösning direkt i webbläsaren - och riktigt bra innehåll.

Nu har Joost lanserat en webbversion av tjänsten som använder flash för att strömma videofilmer. Tidigare var användarna tvungna att ladda hem ett klientprogram för att titta på Joost. Men - mitt gamla Joost-användarnamn och lösenord gäller också på den nya videosajten. Bra så.

Bredbandsbio på hemdatorn

Inte för oss vardagsanvändare.

Nya DVD-filmer hyrs lokalt ut bland annat på videobutiken Makuuni i Finland för 4-6 euro dygnet. Hyrestiden för filmens avtittande är 24-timmar. Det är inget oöverkomligt pris med tanke på att DVD-filmen förhållandevis lätt kan piratkopieras. Makuunis filmsortimentet är dessutom ett halvår färskare än sortimentet på bredbandsbio.

Elisa-partnern SF Anytime hyr ut filmer på nätet. Nya filmers dygnshyra ligger mellan 4-5 euro. Hyrestiden för filmens avtittande är 24-timmar. Webbtjänsten betjänar exklusivt en viss unik dator - på operativsystemet Windows XP eller Vista. DRM-kopieringsskyddet kräver ytterligare webbläsaren Internet Explorer - med tilläggsprogrammet Adobe Flash Player. SF Anytime ska dessutom markeras som 'betrodd sajt' i webbläsaren. Filmuppspelaren förutsätts vara Windows Media Player. Den strömmande filmens kvalitet anpassas efter bredbandets hastighet - minimumkrav är en mätbar realhastighet på 1Mbps - vilket i praktiken betyder minst 2Mbps bredbandsabonnemang. Det är en förhållandevis dyr hyra med tanke på att strömmande filmer är svårare att kopiera än DVD-filmer.

Men dyrt är ett ganska relativt begrepp. Ett biobesök kostar sällan under 9-10 euro. Men då är det också fråga om högupplöst film som visas upp i ett mycket stort format. Och de nyaste filmerna visas alltid först på bioteatrar. DVD-filmerna kommer i hyressortimentet först månader senare.

Jag känner en obändig lust att prova på bredbandsbio. Mitt ambulerande mediacenter är som skapt för ändamålet. Alla operativa förutsättningar uppfylls på bärbara Vista-datorn Nemi (Dell XPS M1530): fast uppkopplat adsl-bredband på 2Mbps, operativsystemet Windows Vista SP1, webbläsaren Internet Explorer 7, tilläggsprogrammet Adobe Flash Player 10, mediespelaren Windows Media Player 11. Jag för in SF Anytime som 'betrodd sajt' i webbläsaren och kör en rekommenderad uppgradering av Windows DRM-skyddskomponent. Säkerhetsläget i webbläsaren är på 'Låg' och alla inställningar i brandväggen Windows Firewall är i normalläge.

Jag registrerar mig med ett gratis VIP-konto på SF Anytime. Och nu är det fritt fram för avtittande av hyresfilmen 'Arn - Tempelriddaren', som strömmande bredbandsbio. Dygnshyran på 4 euro kan jag betala på Visa-kort. Mot en extra förmedlingsavgift på 50 cent.

Men - problemet är att jag inte kommer åt att hyra någon film. Jag kommer inte ens åt att provtitta den erbjudna gratissnutten. Det var snopet. SF Anytime är tydligen inte avsedd för oss vardagsanvändare.

Jag går in på SF Anytime supportsajten och lusläser direktiven. Ingenting ser att att vara direkt fel. Direktiven beskriver extremt nördigt inställningar i mediespelare och brandvägg. Men direktiven överensstämmer varken med Windows Media Player eller Windows Firewall. Jag skickar nödmejl till SF Anytime supporten med beskrivning av vad jag har för dator, programvaror och inställningar. Och ber om lämpligare direktiv för för Windows Media Player 11 och Windows Firewall.

Uppdatering:

SF Anytime supporten svarar samma kväll. Filmsajten lär uppdateras och hyrestjänsterna är ur bruk i ett dygn.

Dagen efter lyckas jag bättre. Nu uppenbarar sig knappen 'Hyr filmen' på bildrutan. Och en knapp med 'Trailer'. Jag tittar av trailern och konstaterar att bild och ljud fungerar. Och nu fungerar givetvis också provtitten med gratissnutten. Inga extremt nördiga inställningar är av nöden. Grundinställningarna räcker till för mediespelaren Windows Media Player och brandväggen Windows Firewall. Tack för det.

Trådlöst 3g-nät i reserven

Åtminstone för en timme framåt.

Egentligen är det inte så konstigt att det nu säljs mera bärbara datorer än stationära. Bärbara datorer har blivit så pass mycket billigare och har alldeles tillräckligt prestanda för normalanvändare. Som också för mig. Och så är bärbara datorer mycket mindre utrymmeskrävande, och snyggare. Och vid behov sladdfria. Och, i bästa fall, oberoende av strömavbrott.

Bärbara Vista-datorn Nemi (Dell XPS M1530) klarar mödolöst av att ersätta stationära XP-datorn Scaleo. Prestandan är till och med bättre. Det breda, integrerade tangentbordet är urbehagligt. Felslagen är färre än på XP-datorns separata tangentbord. Trådlösa bluetooth-musen är ett under i snabbhet och precision.

Bägge datorerna är uppkopplade på hemmanätverk. Bärbara Vista-datorn Nemi via trådlös wlan-uppkoppling. Fildelningen är aktiverad på hemmanätverket. Multifunktionsskrivaren HP PSC 2355 utnyttjas som delad nätskrivare. Vid behov trådlöst - via trådlös wlan-uppkoppling. Den trådlösa 3g-uppkopplingen på internet är normalt bara i mobilt bruk. Hittills.

Alla nödvändiga jobb på internet har, under höstens otaliga strömavbrott, klarats av med hjälp av batteridrivna bärbara Vista-datorn Nemi - via den fenomenala trådlösa 3g-uppkopplingen. Av någon anledning bryts strömmen av endast då jag har något viktigt jobb på hälft. Aldrig då jag slösurfar. Och eftersom det är strömavbrott så bryts också adsl-modemets nätkontakt. Det känns lyxigt att aktivera 3g-uppkopplingen och fortsätta jobbet på nätet som om ingenting hänt. Åtminstone för en timme framåt. Och till vardags räcker det bra till. Utskrifterna mellanlagrar jag som elektroniska pdf-kopior.

Numera är det inte enbart strömavbrott som stör uppkopplingen på internet. Teleoperatören Elisa har länge haft problem med sina trådbundna adsl-uppkopplingar. Hösten har varit fylld av frusna nätsessioner. Och så en dag klappar det trådbundna Elisa-nätet helt ihop. Och internet kan inte nås på två dygn. Inte med trådbunden adsl-uppkoppling. Men - nog med trådlös 3g-uppkoppling. Om ock bara i 236kbps (edge). Men också det är bättre än ingenting.

Uppdatering:

Digitala tv-sändningar avtittade via Anysee-digitunern och Windows Media Center syns inte heller störas av strömavbrott. Inte ens om Anysee-dosan är pluggad till husets antennuttag.