Jag tillhör den skara som laddar ned musik lagligt i stället för via Pirate Bay och dylika ställen. Men jag känner mig som Don Quijote som slåss mot väderkvarnarna. Alltså inte mot den folkrörelse som laddar ned musik via nätet, utan mot musikindustrin som försvårar för oss som faktiskt tycker att 9,90 euro för en musik-cd är hyfsat billigt. Och jag fortsätter att tanka ned lagligt. Men efter det tar lagligheten slut. Skivbolagen skjuter sig själva i foten med att göra det så svårt att vara genomlaglig.
Jag har i dag över 200 lagligt köpta låtar, och jag har använt iTunes för att synka med mp3-spelaren iPod nano.
Dessutom har jag använt Media Player för att låsa upp cd-kopior för att spela musiken i mp3-format. Det är säkerhetskopior som går att läsa in på vilken som helst dator eller mp3-spelare. Jag har testat processen för att försäkra mig om att inga licensfiler binder musiken till en viss dator. Det är ett utmärkt skydd mot krasch på datorn. Men säkerhetskopiorna gör mitt hem till ett laglöshetens näste.
Jag går ibland tillbaka till 90-talets beteende och köper cd-skivor i musikshoppen. Sist Enyas Amarantine och Abbas Number Ones. Ingendera syns bjudas ut på rea. Priset 22.40 euro per cd verkar blodigt? Vardera cd-albumet kunde köpas för 9,90 euro på iTunes. Vad får jag då för extra 12,50 euro (80 mark)? En tom cd+r går ut på 0,90 euro, en cd+rw på 1,40 euro. Med lite extra besvär kan jag kanske slippa straffavgiften för hembränning?
Ljudkvaliteten på köpt musik-cd är bättre än i nedtankad musik i aac-format. Och kvaliteten blir inte bättre av att musiken konverteras till mp3-format. Lika mycket besvär får jag se vid bägge köpalternativen. Åtminstone tidsmässigt. Fast visst retar det mig att jag måste lägga in informationen om musiken på nytt. Media Player för nämligen inte informationen över från en iTunes-cd i rippat mp3-format.
En köpt musik-cd bränns ordentligt? I så fall kan jag ännu spela samma cd-skiva om 15-20 år. Innehållet på en hembränd cd-skiva måste däremot brännas på en ny cd varje 4-5 år. Kanske oftare?
Upphovsrätts- och antipiratismbyråerna anser enögt att fildelning är samma som att stjäla en bil - att det är omoraliskt och dessutom olagligt att gratis ladda ned upphovsrättsskyddad musik. Men trots att lagen förbjuder den här formen av nedladdning sysslar hälften av de unga i Finland med fildelning. Men i vilken mån påverkar detta musikindustrins vinster? Inte nödvändigtvis ersättningarna till kompositörer, band och musiker.
Piratbyrån i Sverige startades för att stödja alla som vill kopiera information och kultur fritt. Ett mycket bejakansvärt initiativ. De organiserar inte piratkopiering utan vill ge en annan syn på saken än den som upphovsrättslagen ger. De anser med rätt att fildelning främjar mångfalden inom musiken. Internet ger unga chansen att upptäcka musik som de annars aldrig skulle ha upptäckt. De laddar ned och provar innan de bestämmer sig för köp. Då de inte köper en massa skivor sparas pengarna och de har i stället råd att se sina favoritartister uppträda live. Detta är en ekonomisk fördel för kompositörer, band och musiker. Men inte för musikbranschen.
Musikbranschen borde tänka om och komma på nya innovativa idéer för att tjäna pengar på musik. Musik i dag handlar inte bara om att spela in musik och släppa det på skiva. Det handlar om en upplevelse, att lyssna på musik och dela upplevelsen med andra.
Jag har i dag över 200 lagligt köpta låtar, och jag har använt iTunes för att synka med mp3-spelaren iPod nano.
Dessutom har jag använt Media Player för att låsa upp cd-kopior för att spela musiken i mp3-format. Det är säkerhetskopior som går att läsa in på vilken som helst dator eller mp3-spelare. Jag har testat processen för att försäkra mig om att inga licensfiler binder musiken till en viss dator. Det är ett utmärkt skydd mot krasch på datorn. Men säkerhetskopiorna gör mitt hem till ett laglöshetens näste.
Jag går ibland tillbaka till 90-talets beteende och köper cd-skivor i musikshoppen. Sist Enyas Amarantine och Abbas Number Ones. Ingendera syns bjudas ut på rea. Priset 22.40 euro per cd verkar blodigt? Vardera cd-albumet kunde köpas för 9,90 euro på iTunes. Vad får jag då för extra 12,50 euro (80 mark)? En tom cd+r går ut på 0,90 euro, en cd+rw på 1,40 euro. Med lite extra besvär kan jag kanske slippa straffavgiften för hembränning?
Ljudkvaliteten på köpt musik-cd är bättre än i nedtankad musik i aac-format. Och kvaliteten blir inte bättre av att musiken konverteras till mp3-format. Lika mycket besvär får jag se vid bägge köpalternativen. Åtminstone tidsmässigt. Fast visst retar det mig att jag måste lägga in informationen om musiken på nytt. Media Player för nämligen inte informationen över från en iTunes-cd i rippat mp3-format.
En köpt musik-cd bränns ordentligt? I så fall kan jag ännu spela samma cd-skiva om 15-20 år. Innehållet på en hembränd cd-skiva måste däremot brännas på en ny cd varje 4-5 år. Kanske oftare?
Upphovsrätts- och antipiratismbyråerna anser enögt att fildelning är samma som att stjäla en bil - att det är omoraliskt och dessutom olagligt att gratis ladda ned upphovsrättsskyddad musik. Men trots att lagen förbjuder den här formen av nedladdning sysslar hälften av de unga i Finland med fildelning. Men i vilken mån påverkar detta musikindustrins vinster? Inte nödvändigtvis ersättningarna till kompositörer, band och musiker.
Piratbyrån i Sverige startades för att stödja alla som vill kopiera information och kultur fritt. Ett mycket bejakansvärt initiativ. De organiserar inte piratkopiering utan vill ge en annan syn på saken än den som upphovsrättslagen ger. De anser med rätt att fildelning främjar mångfalden inom musiken. Internet ger unga chansen att upptäcka musik som de annars aldrig skulle ha upptäckt. De laddar ned och provar innan de bestämmer sig för köp. Då de inte köper en massa skivor sparas pengarna och de har i stället råd att se sina favoritartister uppträda live. Detta är en ekonomisk fördel för kompositörer, band och musiker. Men inte för musikbranschen.
Musikbranschen borde tänka om och komma på nya innovativa idéer för att tjäna pengar på musik. Musik i dag handlar inte bara om att spela in musik och släppa det på skiva. Det handlar om en upplevelse, att lyssna på musik och dela upplevelsen med andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar