Anna Netrebko intar Stockholm

Visa används i alla tre bokningar.

Dundersuccé är bara förnamnet när Anna Netrebko och Massimo Giordano för första gången intar Sverige och Stockholms konserthus på torsdagen 24. september 2009. Anna Netrebko är tydligen inte lika populär som i Danmark och Norge. Lotshustrun bokar utan problem in sig via Ticnet.se på konserthuset på parkettens 16. rad.

Konserterna i Köpenhamn och Oslo säljs slut på 15 minuter. I Stockholm finns ännu fina platser att boka så sent som 27. maj 2009. Lotshustrun tar förnöjt ut biljetten på sin HP PSC 2355 färgskrivare. Dagen därpå bokar lotshustrun sig ett rum på Berns Hotel i Stockholm - online via partnerservicen Booking.com. Flygbiljetten till och från Stockholm bokar hon först 17.augusti 2009 via Eticket.fi.

Lotshustruns motivation är så stark att hon klarar av alla utmaningar på egen hand. Visa-kortet används i alla tre bokningar. Betalningen av rummet på Berns Hotel sköts vid avfärden från Stockholm. Visa-kortuppgifterna ligger färdigt i hotellets register. Konsert- och flygbiljett betalas i samband med bokningen online på Visa. Identifikationen sköts i bägge fallen exemplariskt - varje enskild transaktion verifieras via nätbanken. Kontot på nätbanken är visserligen i lotsens namn men lotshustrun har full tillgång till inloggnings- och bankkoder.

Flygresan till och från Stockholm sköts av Blue1. Dagen innan avresan får lotshustrun ett sms-meddelande på mobiltelefonen med ett erbjudande om direkt elektronisk incheckning. Hon godtar sms-erbjudandet och tar förnöjt ut sitt Boarding Card via hemdatorn på sin HP PSC 2355 färgskrivare. Mycket praktiskt. Lotshustrun utnyttjar sms-erbjudandet också för hemresan. Sitt Boarding Card tar hon ut på en självbetjäningsautomat på flygplatsen i Stockholm. Med att på egen hand knappa in referensnumret från sms-bekräftelsen i mobiltelefonen. Lotshustrun har därmed intagit sin plats bland suveräna it-medborgare.

Vid hemkomsten demonstrerar lotshustrun förnöjt sina byten - autografen av Anna Netrebko i programhäftet och en avriven sida med recensionen i Aftonbladet. De odrägliga väntetiderna med incheckning och inväntan av bagage är ett minne blott. Lotshustrun reser numera med ett rymligt handbagage som är optimerat för facken inne i flygkabinen. Det rimmar dessutom bättre med bekvämligheten i den elektroniska självbetjäningen.

Uppdatering:

Jag är själv förtjust i Anna Nebtrenko. Mitt filmlager har fyra iso-kopior av tv-inbandningar på dvd-skiva: Galanatt på Shönbrunn i Wien (2003) och konsert på Waltbuhne i Berlin (2006) i vilka Anna Netrebko sjunger tillsammans med Placido Domingo och Rollando Vilazón. Samt operan La Traviata på festspelen i Salzburg (2005) och operan Manon på Staatsoper Unter den Linden i Berlin (2007) i vilka Anna Netrebko sjunger tillsammans med Rollando Vilazón. En grabbnäve kultur för soffpotatisen.

PlusTV-servicen är uppsagd

Egna filmrepriser - On Demand.

Betalpaketet PlusTV kostar nära 23 euro i månaden. Paketet bjuder på tre tv-kanaler för barn. Och på fyra tv-kanaler med sport och hobbyn. Samt på två kanaler med livsstil och reality. Två tv-kanaler rullar på repriser av B-dokumentärer. Två kanaler bjuder (enligt reklamen) på ett reprisers himmelrike för filmfreaks. Men är allt detta värt 23 euro?

PlusTV gjorde comeback i lotshemmet i december 2008 - efter nästan ett års uppehåll. Mottagningens kvalitet på betalkanalerna var erbarmlig. Och snart såg nätoperatörens kanalreformer till att mottagningen även på gratiskanalerna blev erbarmlig. Situationen måste till slut korrigeras med en extra 438 euros investering i en ny kratta i tv-antennen samt ett drös signalförtärkare.

Till en början såg det faktiskt ut som om dokumentärerna och filmerna på PlustTV kunde vara värda en årsavgift på nästan 274 euro. Och det cirkulerade löften om att få kabelnätets kanaler på PlusTV med Scifi- och tv-serier också till antennätet. Men så blev det inte. Kvaliteten på filmerna och dokumentärerna har rasat och repriserna har ökat. Mitt mål var att banda in minst fyra filmer i månaden. Målet uppnåddes endast under den första månaden.

Gratiskanalerna har konkurrerat ut PlusTV. Utbudet av filmer och dokumentärer är av högre kvalitet och repriser rullas sparsamt ut. Vid det här laget har jag faktiskt ett präktigt filmlager för att rulla ut egna filmrepriser - On Demand. Filmerna är bandade från gratiskanalerna och editerade med Sonys fenomenala hdd/dvd-speldosa. Ja - kanske ändå inte helt gratis. Publika tv-kanaler kostar dryga 19 euro i månaden.

En Midsommarnattsmardröm

Hitta formulär för felanmälningar.

Midsommarveckans måndag 15/6 inleds med ett högljutt knaster i telefonluren. I bakgrunden hörs en svag automatröst som tjatar att numret inte är i användning. Det är en ovanlig anmälan med tanke på att ingen försökt ringa ut från telefonen. Inte för att det överhuvud går att ringa ut heller.

Kontakten till omvärlden är bruten.

Linjetelefonen är fast kopplad till en automatröst i en knastrande eter - utan möjligheter till vidare förbindelser. Telefonen hade varit tyst hela förmiddagen. Eftersom det är fråga om lotshustruns livlina hör en så lång tystnad inte till vanligheten. Livlinen är bruten. I detsamma börjar lotshustruns mobil ringa. Förfrågningar börjar strömma in - förklaring avkrävs - telefonen lär tuta upptaget. Jag gör en snabbkoll på det lokala kablaget. Telefonnumret är kopplat till tre lurar. Alla variationer av kopplingar knastrar lika. Villan har en egen linje med eget nummer för ip-telefonen och adsl-bredbandet. Bredbandet fungerar, och ip-telefonen likaså. Nu har jag för första gången verklig nytta av ip-telefonen.

Mobila nätverket fungerar visserligen, men lotshustrun slappnar hellre av med en riktig lur mot örat. På en ordentlig telefonlinje. För att släcka sitt kommunikationsbehov far hon å stad till gammeltorpet i andra ändan av byn. Det passar mig bra för hon testar ju linjen samtidigt. Och linjen till gammeltorpet fungerar. Felet är därmed lokaliserat till villans kopplingar.

Lotshustrun gör många tappra och dyra försök att komma fram per telefon till felkontoret hos telefonoperatören Elisa. Hon når bara fram till en automatröst som mot betalning tjatar att den förväntade väntetiden är 15 minuter. Efter en timme ger hon upp. Jag har under tiden varit inne och kollat på Elisas virriga webbsajt. Elisa betjänar naturligtvis konsumenter enbart på finska. En vanlig människa utan Elisa-rutin hittar med säkerhet inte fram till kundbetjäningens webbformulär för felanmälningar. Formuläret är ytterst väl undangömt.

Jag fyller i formuläret med en noggrann beskrivning av linjeproblemet - och informerar samtidigt om att linjen med ip-telefon och bredband fungerar. På tisdag morgonen 16/6 kommer ett automatsvar, som bekräftar att problemet noterats och att det fått ett referensnummer. Någonting görs - mitt i allt kommer ett inkommande samtal. Rösten i andra ändan är nästan omöjlig att urskilja - knastret är överväldigande. Om en stund är telefonlinjen helt stum. Lotshustrun far hon å stad till gammeltorpet i andra ändan av byn för att genomföra det påbörjade samtalet. Mitt under samtalet börjar linjen knastra. Och om en stund är också den telefonlinjen helt stum. Problemet har eskalerat till en annan fastighet - 400 meter från villan. Jag fyller i webbformuläret med en ny felanmälan - och informerar samtidigt om att de linjen går till en helt annan fastighet. Automaten kvitterar däremot inte min nya felanmälan den här gången. Jag fyller i ytterligare ett formulär med anmälan om min oro. På onsdagen 17/6 får jag ett 'personligt' svar från kundbetjäningen: mina problem har noterats. Förväntad reparationstid är 2-5 arbetsdagar. Linjetelefonerna till villan och gammeltorpet förblir stumma i åtminstone två dygn.

Det som förvånar skeptikern i mig att ip-telefonen och adsl-bredbandet trots allt fortsätter att fungera. Tillsvidare i alla fall. Som tur är har jag trådlöst 3g-bredband i reserven. Trådlöst 3g-bredband är annars också en utmärkt lösning här i periferin strax utanför Esbo stadscentrum. I och med överraskande täta avbrott i glesbygdens elförsörjningen. It-telefonitjänsten Skype står i reservens reserv - med eller utan lur. Beroende på elförsörjningen. Men - en sak är helt säker. Man klarar sig inte mera utan mobiltelefon. Att ringa 112 i en nödsituation borde faktiskt höra till medborgarens rättigheter. Även på en linjetelefon.

Problemen med linjetelefonerna på villan och gammeltorpet repareras 16:45 på torsdagen 18/6. Men - 18:15 är telefonlinjerna igen helt stumma. Bägge mumren ringer på linjen hemma hos vänner och bekanta - men apparaterna på villan och gammeltorpet är helt döva och stumma. Jag fyller i två nya webbformulär och meddelar om felsituationen. Och äntligen - 21:45 på torsdagen 18/6 fungerar telefonlinjerna. Midsommarnätternas förväntade mardröm kanske aldrig bli verklighet?

Det blev sammanlagt fyra dygn utan möjlighet att ringa 112 i en nödsituation. Vi får vara tacksamma för att Elisa överhuvudtaget lät sina telefonmontörer jobba övertid. Och att de saknade reservdelarna numera går att få så snabbt från centrallager på andra sidan jordklotet. Det bedrövliga i Elisas kundbetjäning är faktiskt den totala avsaknaden av information och respons. Till och med på webben.

Virtuell kommunikator på resa

Google Earth optimerat för Mac.

Lotshustrun har återvänt från sin veckolånga vistelse i Vaugines i Provence. Och den här gången klarar vi oss inte med att utbyta enkla sms-hälsningar. På resans andra dag blir hon uppringd på mobilen. Slutfakturan för kvinnans veckändresa i juni till Stockholm är förfallen - och obetald. Detta är en mardrömssituation för en kvinna som lotshustrun.

Sinnet är helt tömt på glad förväntan och fyllt av en malande oro. Ett skakigt sms-meddelande med anhållan om hjälp i utredningen skickas till lotshemmet. Jag svarar prompt med ett lugnande löfte om att ta på mig ansvaret för utredningen.

Lotshustruns arkivsystem är inte skapt för att lätt hitta saker. Någon slutfaktura hittar jag således inte. Men jag hittar följebrevet till fakturan för reserveringen. Och i brevet hittar jag också arrangörens e-postadress. Jag skickar arrangören mejl i lotshustruns namn - och skyller på att posten slarvat bort fakturan. Följebrevet innehåller information om slutsumman. Jag ber arrangören bekräfta om 'jag' ska betala slutsumman med samma referensnummer som fakturan för reserveringen. Lotshustrun får senare en lång utredning om situationen som sms-meddelande. Jag är inte så pigg på att tumma in långa texter så jag tar i bruk lotshemmets förbetalda Skype-konto för sms-operationen. Jag konfigurerar om lotshemmets Skype-konto så att mitt mobilnummer tillfälligtvis syns som avskickare. Överblicken av helheten i sms-meddelandet är suverän i Skype - jag kommer faktiskt åt att utnyttja alla 140 tecken. Lotshustrun svarar med ett skakigt tack på sms - till min mobil.

Arrangören godtar förklaringen om postens slarv och skickar på förmiddagen dagen efter en ny slutfaktura som pdf-bilaga i e-posten. Jag skriver ut fakturan till papperskopia (för arkivering) och betalar bort den i lotshustruns namn via internetbanken. Arrangören får ett sista mejl där 'jag' bekräftar att slutfakturan är betald med att skriva in bankens betalstämpel (arkiveringskod). Lotshustrun får en lång utredning om situationen som sms-meddelande via Skype. Lotshustruns sms-svar är nu mycket hurtigare.

Vid hemkomsten konstaterar lotshustrun uppgivet att bildlagret på webben inte behövs den här gången. Hon har i ivern glömt att ladda batteriet på sin fickkamera (Olympus Digital 800) före avresan. Och någon repetition av språkkursen i franska på iPoden hinner hon inte heller med på resan. Men hon uppfattar talad franska allt bättre. Fotvandringarna begränsas till närbyarna. Transportsträckorna görs med buss - så det är ingen stor nytta av navigatorn heller. Lotshustrun lugnar sig avsevärt när vi går in på Google Earth 5.0 på stationära xp-datorn Scaleo. Jag knappar in destinationen i sökrutan och Google Earth flyger rakt till 'Vaugines'. Vid uppförstoring framträder foto-objekt som geografiskt lagts in på Googles gratis fototjänst Panoramio.com. Och nu får reseberättelsen stöd av (andras) fotografier.

Uppdatering:

Elektroniska spår av utomstående inblandning kan endast spåras via Skype och sms. I övrigt ser det i eventuell spårning ut som om lotshustrun själv mejlat arrangören och personligen skött den virtuella banktransaktionen. I detta fall är det till lotshustruns fördel att jag som utomstående (anonymt) kan utnyttja nerskrivna användarnamn och lösenord (samt nätbankskoder). Ingenting att rekommendera.

En smartmobil kan tyckas vara en global lösning på lotshustruns dilemma. Mobil, iPod och navigator - all i ett. Kommunikation på e-post och virtuella banktransaktioner är i teori möjliga. Men i praktiken vansinnigt dyra via mobila nätverk. Å andra sidan är förutsättningen att man, som i lotshustruns fall, har virtuell tillgång till (inskannat) arkiv och att man bär omkring på sina nätbankskoder. Sånt händer nog bara på film.

Uppdatering:

Google Earth är lite ryckig på stationära xp-datorn Scaleo. För att underlätta lotshustruns reseberättelse laddar jag ner och installerar gratisprogrammet Google Earth 5.0 på iMac-datorn Alice, både på Windows XP och Mac OS X. Installationerna kommer i sällskap med tilläggsprogram. För Windows XP kommer programverktyget Google Loader for Windows - som genast föreslår att jag också ska uppdatera fotoassistenten Picasa till version 3.1.0. För Mac OS X kommer 3d-karttillägget Google Earth 5.0 Plugin för webbläsaren Safari för Mac. Jag installerar givetvis 3d-kartfunktionen också i webbläsaren Internet Explorer på iMac-datorn Alice på Windows XP. När jag senare installerar 3d-karttillägget Google Earth 5.0 Plugin för webbläsaren Internet Explorer, samt programverktyget Google Loader, på stationära xp-datorn Scaleo noterar jag att 3d-tillägget automatiskt fungerar på webbläsarna Google Chrome och Mozilla Firefox. Men inte (ännu) på Safari för Windows.

Det lustiga är att Google Earth 5.0 syns vara väl optimerat för iMac-datorn på Mac OS X. Det är det första programmet på iMac-datorn Alice som är snabbare (eller lika snabbt) i Mac OS X än på Windows XP.

Skatteplanering i liten skala

Skattebjörnen känner igen mig.

Vi skattepliktiga medborgare har under april 2009 fått vår förfyllda skattedeklarationen för 2008 för kontroll. Skatteplaneringen är tyvärr ganska begränsad för pensionärer och löntagare. Men it-medborgare i arbetslivet kan numera, till postens stora sorg, deklarera sina resekostnader mellan bostad och arbetsplats på nätet.

Man behöver inte skicka in verifikat för avdrag - men verifikaten måste sparas några år i hushållet. För skattebjörnens eventuella efterkontroll.

Pensionärer och löntagare kan för all del också deklarera överlåtelsevinster och -förluster på nätet. Men då banker och mäklare är så pinsamt flitiga i sina anmälningar om transaktioner till beskattaren så finns inte heller här rum för skatteplanering. Jag avundas mina bekanta bland företagare och jordbrukare. De behöver bara deklarera för skäliga, och uppenbara, överlåtelsevinster.

It-medborgare kan numera också deklarera sina hushållsavdrag (pigavdrag) på nätet. Mycket praktiskt. Det är i stort sett det enda avdrag en pensionär i Finland har till sitt förfogande. Jag har fått äran att deklarera för arbetskostnaderna för vägens grundförbättring på sommarnöjet i Mickelsböle i Borgå. Förutsättning för virtuell kommunikation är att skattebjörnen känner igen mig på nätet. För det behöver jag mina personliga nätbankkoder. Lotshustrun har dessvärre inga personliga nätbankkoder. Hon får lov att postdrivet deklarera sina hushållsavdrag till pappers.

Jag loggar in mig på björntjänsten på webben, id-kontrollen går som smort. Positionen för hushållsavdraget är lätt att hitta, jag klickar 'redigera' och fyller i uppgifterna från verifikatet. Adressen till platsen för arbetet minns jag men postadressen måste jag slå upp i postnummerkatalogen på webben. Jag tar ut en papperskopia av det ifyllda virtualformuläret och skickar sedan iväg min deklaration. Innan transaktionen avlutas ber systemet, av någon förunderlig anledning, om mitt telefonnummer. Mobilnumret fanns för all del redan i skatteförslaget men jag skriver in det på nytt. Skattebjörnen tackar och bekräftar mottagningen på ett virtuellt formulär, som jag skriver ut på papperskopians baksida. Jag behöver inte skicka in verifikat för avdrag - men originalet måste jag spara några år. För skattebjörnens eventuella efterkontroll. Mycket praktiskt.

Under tiden slutför lotshustrun manuellt sin deklaration till pappers och sätter in dokumentet i ett bifogat svarskuvert, som hon sedan på sin kvällsvandring ska droppa in i postlådan. Hon behöver inte heller skicka in verifikat för avdrag - men originalen måste hon spara några år. För skattebjörnens eventuella efterkontroll.

Vin, kvinnor, sång och Ubuntu

Spotify 0.3.14 som Wine-version.

Spotify.com är en laglig webbaserad musiktjänst som bygger på att musik strömmas, on-demand-streaming kallas det. Upphovsrätten ersätts med en fast månatlig avgift (10 euro). Jag lyssnar via ett kllientprogram som installeras på datorn. Spotify finns för operativsystemen Windows och Mac OS X och påminner lite om Apples iTunes.

Jag måste givetvis vara uppkopplad (online) på bredband för att lyssna på musiken, eftersom den strömmas direkt från internet. Spotify.com ersätter ingalunda mitt nuvarande musikbibliotek som finns på hårddisken. Men musiktjänsten blir väl ett komplement som jag har tillgång till när jag sitter borta och surfar. Eller var än jag befinner mig med internetuppkoppling.

Stationära macxp-datorn Alice (Windows XP SP3) har numera programklienten för Spotify installerad i Windows-version. Och stationära macos-datorn Alice (Mac OS X 10.5) har i sin tur programklienten för Spotify installerad i Mac-version. Klientprogrammet finns inte som direkt Unix-version för datorer med Linux-operativsystemet Ubuntu 8.10 Intrepid. Men jag kan installera Spotify som Windows-versionen på Ubuntu 8.10 via Wine. Men före det måste jag aktivera WineHQ-programkällan och installera programstartaren Wine.

Jag börjar med att öppna webbsidan med nyckeln för programkällans autentisering. Innehållet (Scott Ritchie.gpg) sparar jag i min 'Hemmapp'. För att aktivera nyckeln går jag till 'Programvarukällor' (under System --> Administration). Där går jag till fliken 'Autentisering' och klickar på 'Importera nyckelfil' (Scott Ritchie.gpg).

För att aktivera WineHQ går jag till 'Programvarukällor' (under System --> Administration). Därefter går jag till fliken 'Tredjepartsprogramvara' och klickar på 'Lägg till'. I rutan som dyker upp skriver jag in frasen: deb http://wine.budgetdedicated.com/apt intrepid main #WineHQ - Ubuntu 8.10 "Intrepid Ibex" - och klickar därefter på 'Lägg till källa', och därefter 'Stäng'. Innehållet i programvarukällor uppdateras ('Läs om').

För att installera programhanteraren Wine 1.1.20 startar jag 'Terminal' (under Program --> Tillbehör) och skriver in frasen: sudo aptitude install wine (Enter) - samt mitt lösenord (Enter). Installationen startar upp och ber snart om mitt fortsatta godkännande: 'Y' (Enter).
När det är klart klickar jag på länken för nedladdning av Windows-versionen på Spotify.com - 'Wine Windows programstartare' öppnar exe-filen och laddar ner installationsprogrammet. Programklienten Spotify 0.3.14 installeras nu automatiskt som Wine-version på Linux-operativsystemet Ubuntu 8.10 Intrepid på stationära Amilo-datorns på hårdskiva-D. Jag startar upp 'Spotify' (under Program --> Wine --> Programs) och lyssnar till min dagliga Abba-ranson.

Uppdatering:

Vilken härlig revansch på mitt snöpliga Wine-sorti (nästan på dagen ett år sedan). Jag installerar av bara farten programklienten Spotify 0.3.14 som Wine-version på Linux-operativsystemet Ubuntu 9.04 Jaunty på lotshustruns bärbara Amilo-dator.

Joost gör comeback på webben

Hajpen kring Hulu är riktigt stor.

För ett par år sedan kunde man knappt öppna en it-­tidning eller surfa runt i bloggosfären utan att hitta en artikel om Joost. Idag har hajpen lagt sig och själva videotjänsten har bytt skepnad bortom igenkännlighet.

Ett otränat öga skulle lätt kunna missta sajten för Youtube eller någon av konkurrenterna.

Förvandlingen har varit lyckosam. Tittandet har ökat mer än trefalt sedan oktober 2008. Joost har satsat på att öppna upp sin tjänst så att andra utvecklare enkelt kan bygga in materialet i sina tjänster. Dessutom är tjänsten kopplad till sociala nätverk som Facebook.

Joost lyckades inte så i början som det var tänkt. Tanken var att Joost skulle ersätta tv-tittandet och erbjuda många av de program som idag sänds via olika tv-kanaler. Det visade sig att det var svårare än förutspått att få tv-bolagen att släppa på sina licensrättigheter och programutbudet nådde inte de mål som var uppsatta. Joost hade ett stort försprång med innehållsavtal, en teknisk plattform som fungerade och många nya annonsformat. Men användarna ville ha något annat: en ännu enklare lösning direkt i webbläsaren - och riktigt bra innehåll.

Joost finns nu som en webbversion av tjänsten som använder flash för att strömma videofilmer. Tidigare var användarna tvungna att ladda hem ett klientprogram för att titta på Joost. Gamla användarnamn och lösenord gäller också på videosajten Joost.

Konkurrenterna Youtube.com och Hulu.com visar numera upp amerikanska långfilmer och tv-serier på webben. Inledningsvis måste man bo i USA för att få se filmerna, allt beroende på sajternas bruksvillkor och upphovsrättslagstiftningen. Hajpen kring webbaserade videosajten Hulu.com är riktigt stor. Hulu har faktiskt haft över fem (5) miljoner tittare i månaden. Det är mycket, med tanke på att videosajten fram till mars 2008 varit öppen för en sluten grupp tittare. Det är först nu allmänheten kan använda den. Dock inte vi i Finland och Europa.

För att (prov)titta på det laglösa filmutbudet behövs ett (anonymiserings)program som gör så att Youtube och Hulu inte kan identifiera oss som finländare. Exempelvis det fenomenala gratisprogrammet Hotspot Shield.

Efter man installerat Hotspot Shield kommer en sida där man trycker på 'connect'. Sedan kommer lite reklam, men det är inget krav att klicka på. Därefter kommer alla webbsidor att startas med Hotspot Shield och alltså dölja den finska IP-adressen. Det går marginellt segare att surfa men nu kan man logga in på 'www.hulu.com' och se vad man vill utan problem. En smidig liten ikon finns nere i det högra hörnet, där man kan stänga av programmet direkt när man har tittat färdigt på Hulu.

Skräpbilagor från Office 2007

Spara textdokument i rtf-format.

Kontorsprogramsviten MS Office 2007 är ingen billigvara, 485 euro. Ingen i bekantskapskretsen har hittills haft annat än MS Office 2007 i 'Hem och Studentversion', 117 euro. Lotsens it-akut för pensionärer på Infoteket på Folkhälsan betjänar elva seniorer av vilka tre deltagare har MS Office Word 2007 (a' 117 euro) i hemversion på sin hemdator.

Sju deltagare har MS Office Word 97-2003 i fullversion och en deltagare gratisprogramsviten OpenOffice (2.4). Ingen av användarna av Word 2007 har någon som helst aning om att de skickar ut Word-bilagor i e-posten i kontroversiellt .docx-format. Så inte heller skräppostarna med Apples kontorsprogramsvit iWork.

De it-sakkunniga jag intervjuar om fenomenet betvivlar att det är möjligt att användarna inte inser att de ska välja olika filformat ur tablåmenyn. Alla it-sakkunniga vittnar med egna erfarenheter om att helt okunniga och orutinerade förälder klarar av motsvarande valsituation med en gång. Lotsen reagerar med en huvudskakning och uttalar sitt tvivel om vittmesmålen. Ingen av de it-sakkunniga har kontrollerat förälder-situationen i efterhand.

Lotsen anser att vanliga människor inte vill något hellre än att skriva texter med ordbehandlare. Helt enkelt. Teknisk expertis i finesser, som bland annat hantering av olika filformat, hör bara inte till människors vardag. Och detta gäller inte endast pensionärer utan också publika betjänter i det statliga och kommunala arbetslivet.

Ordbehandlaren MS Office Word 2007 har en ny layout. Lotsens råd, 'spara dokument i rtf-format', är ingen självklarhet för ovana Word 2007-användare. Alternativet är undangömt till fördel för .pdf- och .doc-format (Word 97-2003).

Gratishjälp till it-medborgerligt självförsvar:

Mottagare av skräpbilagor i Apples .cwk-format är lyckligtvis förtvivlat få. Mottagare av skräpbilagor i Microsofts .docx-format finns det tyvärr gott om. Gratishjälp till it-medborgerligt självförsvar står dock till buds. Programmet 'Microsoft Office 2007 Compatibility Pack' kan gratis laddas ner från nätet och installeras på hemdatorn. Det gör att tidigare versioner av Word (97-2003) både kan läsa och skriva dokument i .docx-format. Och inte bara det - olika versioner av Microsofts kontorsprogramsvit Works (Works Suite) kan då också läsa och skriva dokument i .docx-format.

Eftersom Microsofts Works Suite finns 'gratis' med på alla nyköpta pc-datorer tycks ett tillköp av MS Office 2007 a' 117 euro vara en klar överdrift - enkom för säkerhets skull. Men detta kan ju faktiskt inte en okunnig konsument veta om.

Det sorgliga är att 99% av konsumenterna i princip klarar sina behov i ordbehandling med gratisprogrammet Windows WordPad. Till it-medborgerligt självförsvar behövs tyvärr i så fall Microsofts gratis läsprogram Word Viewer 2003 spetsat med 'Microsoft Office 2007 Compatibility Pack'. Men nerladdning och installation är inte en självklar lösning för en orutinerad och räddhågsen nybörjare. Det snällare alternativet är att spara .docx-filerna på hårddisken och översätta filerna med ett online gratisprogram på webben som heter docXConverter. Men en online-tjänst är inte heller så självklar för ovana.

Uppdatering:

I samband med lanseringen av nya operativsystemet Windows 7 lanseras Microsofts gratis ordbehandlare WordPad 2009, som klarar av att läsa och skriva Word-dokument i .docx-format. I och med det är it-medborgerliga självförsvaret på plats. WordPad 2009 kommer även att kunna laddas ner och installeras på pc-datorer med Windows XP och Windows Vista.

Ordbehandlaren Windows WordPad 2009 har dessutom försetts med samma flikbaserade utseende som MS Office Word 2007.

Uppdatering:

Kontorsprogramsviten OpenOffice (Suns StarOffice) framställs gärna som alternativ till programsviten MS Office. Det är en grov överdrift. OpenOffice bör jämföras med sina sanna konkurrenter MS Works (Works Suite) och Apples iWork (ClarisWorks).

Bredbandsbio med förhinder

Fina filmer utan kopieringsskydd.

Snikenheten tar överhanden. Det blir ingen bredbandsbio på SF Anytime på hemdatorn. Inte för mig. Jag surfar av nyfikenhet in på konkurrerande svenska filmsajten på Film2home. Men det lyckas inte direkt. Min finska ip-adress betjänas endast av den finskspråkiga Film2home-tjänsten. Mycket förtretligt. Regionala begränsningar är av ondo.

I övrigt delar Film2home och SF Anytime samma diskriminerande begränsningar för konsumenten - operativsystemet Windows och webbläsaren Internet Explorer med tilläggsprogrammet Adobe Flash Player.

Utbudet på Film2home är sämre och äldre än utbudet på SF Anytime. Dygnshyran för en strömmande film är aningen billigare än i SF Anytime, 3-5 euro. Men så kan jag därutöver ladda ner en film på Film2home på hårdskiva för 10-16 euro. Tyvärr med restriktiv DRM som hindrar mig från att konvertera filmen. Då kan jag lika gärna hyra DVD:n för 4-6 euro. Den är också kopieringsskyddad, men det 'skyddet' är brutet sedan länge och därmed kan jag göra vad jag vill med filmen. Förutsatt att jag är villig att lägga ned besvär och arbete.

Tidsbegränsning är inte OK. Den ryska filmsajten ZML, har ett exemplariskt brett utbud av fina filmer för 2-3 euro styck - utan kopieringsskydd. Och dessutom fritt för nedladdning på hårdskiva (DivX eller iPod). Med full frihet att bränna en säkerhetskopia på DVD. De lagliga svenska (och finska) filmsajterna förlorar stort på användarvänlighet och utbud när de jämförs med ZML. ZML utesluter inte heller andra operativsystem eller andra webbläsare. Betalningen för nedladdningen av filmer på ZML sker ur en elektronisk penningbörs. Smart, det är svårt att diskriminera. Penningbörsen kan jag ladda med mitt Visa-kort.

Jag var i avsikt att köpa och ladda ner musikfilmen Mamma Mia på ZML. Till provs på Linux-operativsystemet Ubuntu på Mozilla-webbläsaren Firefox. Men så fick jag Mamma Mia-filmen på dvd-skiva som gåva.

Jag fick annars en värdekod till gåva då jag registrerade mig på Film2home. Filmen 'Arn - Tempelriddaren' väntar på att strömmas för avtittning. En andra värdekod fick jag till skänks via svenska tidningen Pc för Alla. För strömmande avtittning av 'The Dark Knight'. Det ska bli spännande att se om avtittandet av gåvofilmen 'The Dark Knight' är regionalt begränsat till Sverige.

Men det blir inte riktig tid över för bredbandsbio. Tv-kanalerna bjuder på en hel del filmer för inbandning. Och för att Plus-kortet ska betala sig måste jag titta av 4-6 betalfilmer i månaden. Men filmsortimentet är betydligt sämre och äldre än på Film2home. Jag klarar betalmålet bara om jag lyckas banda in 4-5 säkerhetskopior av Plus-filmer. Per kvartal. Det fina med inbandningar av betalfilmer är att jag slipper stressas av insprängd reklam.

Piratkopiering av Mamma Mia

Slutsålda biljetter på tre timmar.

Av någon anledning associerar jag situationen i den globala musik- och filmindustrin till Mugabes Zimbabve. Jag har en känsla av att artisterna får lika lite av upphovsrättsintäckterna som medborgarna i Zimbabve får av sina nationalintäckter. Merparten av de upphovsrättsliga intäckterna går till industrins löpande kostnader.

Bland annat till underhållet av krigsmaskineriet i kampen mot den globala piratismen. Vilket för mina tankar till de skattefinansierade amerikanska korsfärderna till Fjärran och Mellersta Östern.

Lotshemmet har begåvats tvenne nya lagliga musik- och filmmedia. En cd-skiva med Marizas senaste album med fadon - Terra. Och därtill - en dvd-skiva med den enormt populära Mamma Mia-filmen. Till saken hör att jag faktiskt redan har samma Abba-stycken både på vinyl och cd-skiva. Och till råge på allt lyssnar jag lagligt till samma Abba-stycken på webbtjänsten Spotify.

Jag vet inte hur bra Mariza klarar sig i kampen mot piratismen. Men det kan hända att piratlyssnandet har återuppväckt intresset för fadon och rentav ökat på den globala skivförsäljningen. Hos engelska Amazon är dvd-utgåvan av Mamma Mia-filmen största försäljningssuccén någonsin. Den har sålt mer än såväl Star Wars, The Pirates Of The Caribbean och Harry Potter. Webbshoppen fick över 200.000 förbeställningar på filmen, när den lades upp på sajten. Och även om Amazon England trodde att Mamma Mia-filmen förmodligen skulle plocka förstaplatsen på listan någon gång, hade de inte räknat med att den skulle göra det redan samma vecka som lanseringen. Sammanlagt sålde filmen under år 2008 på ett par veckor nästan 1,7 miljoner exemplar i England. Mamma Mia-filmen verkar inte heller vara väldigt drabbad av piratnerladdning. Inte om man jämför med andra kända titlar.

Jag är själv ingen Madonna-fan men jag beundrar hennes förmåga att i årtionden underhålla sina fans. Med mastodonta live-konserter. Trots att biljettförsäljningen i Helsingfors kraschade genast vid öppningen 9-tiden såldes 80.000 biljetter slut på tre timmar. Illvilliga rykten låter påskina att merparten av biljetterna inlöstes av insiders. Vid 10-tiden såldes biljetter för fullt på svarta börsen på nätauktionssajter.

Uppdatering:

Äntligen får Apple sälja olåst musik på nätshoppen iTunes. Musikindustrin har till slut godkännt att Apple inte ens i efterhand behöver driva in prisskillnaden till tidigare köpt musik. Vilket de faktiskt i början måste göra.

Apples musikspelare iTunes kan bara installeras på MacOSX och Windows. Anhängare av Linux Ubuntu kan förstås ty sig till Mozillas gratis musikmaskin Songbird. Me då förstås utan shoppingmöjligheter på musiksajten iTunes.

Anteckningsblock på webben

Virtuella skattgömmor försvinner.

Google Notebook är en fiffigt enkel klippbok - ett urpraktiskt virtuellt anteckningsblock för webbklipp. Ibland sparar jag åt mig delar av en artikel, eller ett inlägg på en sida, som jag läst på webben. Bokmärkning sparar visserligen en länk till hela sidan men det hjälper inte om jag direkt vill komma åt det mest intressanta innehållet på sidan.

Och det är inte sagt att källmaterialet finns kvar i evighet. Med Google Notebook är det enkelt att markera och spara delar av en sida, med både fungerande länkar och originalbilder i behåll. Källans länk sparas automatiskt så att jag vid behov enkelt hittar tillbaka till källsidan. Google Notebook är dessutom tillgängligt från vilken dator som helst på internet. Jag slipper mejla mig själv kopior av handgjorda klipp.

Sorgliga nyheter: Gratis webbtjänster är flyktiga fenomen. Utvecklingen av det virtuella anteckningsblocket Google Notebook läggs ner. Existerande användare kommer kunna använda webbtjänsten ett tag till, men inga nya användare accepteras. För min del betyder det att ytterligare en skattgömma för virtuella webbklipp försvinner.

Det finns förstås alternativa verktyg för virtuella webbklipp. Nackdelen är att dessa verktyg, exempelvis gratisprogrammet Clipmarks, ska installeras lokalt på hemdatorn. Clipmarks är därigenom inte globalt tillgänglig från vilken dator som helst på internet. Det är däremot webbaserade ordbehandlingstjänsten på Google Docs. Till ackompanjemang av windows-funktionen copy/paste kan jag i Google Docs faktiskt göra hur maffiga webbklipp som helst. Begränsningen i Google Docs är att jag inte automatiskt kan publicera en aktiv dokumentförteckning utan bara visa upp ett publikt webbklipp i taget.

Google Chrome gör comeback

Till och med Buzzword fungerar.

Internet Explorer är fortfarande min standardwebbläsare. I min Windows-miljö är varken Mozillas webbläsare Firefox eller Apples webbläsare Safari praktiska ersättare. Inte i min värld. Många tjänster på webben är i praktiken skräddarsydda för Windows och Internet Explorer. Tjänsterna kräver helt enkelt tillägg som inte fungerar på annan OS-plattform - eller med andra webbläsare.

Webbläsaren Internet Explorer har en smart integration mellan förhandsgranskningen av utskrifter och verkställandet av utskrivningen. Mycket praktisk. Och nu kan jag dessutom synka mina favoriter i Internet Explorer med fenomenala Foxmarks. Mina preferenser till trots följer jag aktivt med utvecklingen av alternativa webbläsare.

Googles webbläsare Chrome är lanserad i finalversion för Windows. Efter 100 dagars utveckling. Startsidan är en smart finess som visar miniatyrbilder av de mest besökta sajterna. Bokmärkeshanteringen har förbättrats och nu är det möjligt att importera- och exportera bokmärken på ett smidigt sätt. På gång är insticksprogram, liknande Firefox tillägg (addons) samt versioner av Chrome för Linux och Mac.

Vid en första anblick ser Google Chrome inte mycket ut för världen. I likhet med Googles alla andra tjänster är designen väldigt sparsam. Minimalistiska menyer och adressfält gör dock att Chrome tar betydligt mindre plats från webbsidan.

I min värld konkurrerar Chrome med Opera, Firefox och Safari. När Google lanserade sin webbläsare Chrome var det många som laddade ner programmet. Det gav det en rejäl boost och det tog inte många dagar innan Chrome var den fjärde största webbläsaren. Jämsides med Apples webbläsare Safari. Nyhetens behag lade sig dock efter ett tag och folk bytte tillbaka till sina vanliga webbläsare. Men nu gör Google Chrome comeback.

Apples webbläsare Safari och Google Chrome använder sig av samma motor för att generera webbsidor. En av de starka sidorna med Chrome är att det skapar egna processer för varje flik, vilket betyder att om en webbsida kraschar i en flik så fryser inte hela programmet. Det finns dock en nackdel med det här, och det är att programmet äter internminne och processorkraft. Men då jag surfar enkelt med bara två eller tre flikar uppe, så går det snabbt undan.

Java-baserade kartapplikationer fungerar klanderfritt. Videosnuttar på webben är inget problem. YouTube-visningarna fungerar. SVT Play kan använda både Windows Media Player och Realplayer. Till och med Adobes Flash-baserade ordbehandlare Buzzword fungerar. Trots plakat med villkorliga förbehåll.

Chrome kommer sannolikt att få starka kopplingar till Googles webbtjänster framöver. Kanske inte redan i nästa version, men efter ett tag. Gmail, Google Docs med mera. Sådana processer kommer säkert vara enkla att nå via Chrome.

Trådlöst välljud i hörlurarna

Obekvämt hopsjunken ställning.

Jag har gått fullkomligt miste om nyttjanderätten till mitt Hama Headset. Lotshustrun har tagit det i sin egen användning i sin Audacity-baserade språkstudio på bärbara XP-datorn Amilo. Dessutom har jag gått miste om nyttjanderätten till min Koss Porta Pro hörlur. Lotshustrun har tagit den i sin egen användning för sina franska läxor på Apple mp3-spelaren iPon nano.

Och nu har lotshustrun upptäckt webbradion på gratistjänsten Yle Arenan. Arenan är en Rundradions mångsidiga tjänster i internet-tv och webbradio. Till utbudet hör Rundradions radio- och tv-program (tillgängliga endast i Finland). Lotshustruns favoriter är webbradions hörspel och intervjuer. Direktsändningarna är i regel tillgängliga på sådana tider som lotshustrun inte ger sig tid att lyssna på radio.

Lotshustrun har under höstvinterns lopp suttit otaliga timmar framför datorn med hörlurarna på öronen. Med kroppen i en obekvämt hopsjunken ställning. Julen står för dörren och ett gåvopaket med lotshustruns namn på väcker hennes nyfikenhet. Gåvan öppnas och fram väller ett paket med Sennheisers HDR 120 trådlösa hörlurar.

Basstationen pluggas i elnätet och 3,5 mm stereoproppen i datorns hörlursuttag. Batterierna i hörlurarna är färdigt fulladdade. Ljudnivån i hörlurarna trimmas och så går vi in på Yle Arenan, väljer 'Drama' - 'Endast audio' - 'Svenska', och lyssnar till Susanne Ringells nya hörspel So long (Marianne Vega).

Hörlurarna är otroligt bekväma och angenäma. Och ljudet är superbt. Överallt i villan. Till och med utomhus. Hösslet i omgivningen avskärmas effektivt. Basstationen är försedd med batteriladdande hängskalmar för hörlurarna. Mycket praktiskt. Men ett dyrt kalas - 97 euro.

Basstationen kan i princip kopplas till hörlursuttag på all av-utrustning i lotshemmet. Jag ser fram mot rofyllda studer i sällskap med god musik - eller ljudböcker.

Bredbandsbio på hemdatorn

Inte för oss vardagsanvändare.

Nya DVD-filmer hyrs lokalt ut bland annat på videobutiken Makuuni i Finland för 4-6 euro dygnet. Hyrestiden för filmens avtittande är 24-timmar. Det är inget oöverkomligt pris med tanke på att DVD-filmen förhållandevis lätt kan piratkopieras. Makuunis filmsortimentet är dessutom ett halvår färskare än sortimentet på bredbandsbio.

Elisa-partnern SF Anytime hyr ut filmer på nätet. Nya filmers dygnshyra ligger mellan 4-5 euro. Hyrestiden för filmens avtittande är 24-timmar. Webbtjänsten betjänar exklusivt en viss unik dator - på operativsystemet Windows XP eller Vista. DRM-kopieringsskyddet kräver ytterligare webbläsaren Internet Explorer - med tilläggsprogrammet Adobe Flash Player. SF Anytime ska dessutom markeras som 'betrodd sajt' i webbläsaren. Filmuppspelaren förutsätts vara Windows Media Player. Den strömmande filmens kvalitet anpassas efter bredbandets hastighet - minimumkrav är en mätbar realhastighet på 1Mbps - vilket i praktiken betyder minst 2Mbps bredbandsabonnemang. Det är en förhållandevis dyr hyra med tanke på att strömmande filmer är svårare att kopiera än DVD-filmer.

Men dyrt är ett ganska relativt begrepp. Ett biobesök kostar sällan under 9-10 euro. Men då är det också fråga om högupplöst film som visas upp i ett mycket stort format. Och de nyaste filmerna visas alltid först på bioteatrar. DVD-filmerna kommer i hyressortimentet först månader senare.

Jag känner en obändig lust att prova på bredbandsbio. Mitt ambulerande mediacenter är som skapt för ändamålet. Alla operativa förutsättningar uppfylls på bärbara Vista-datorn Nemi (Dell XPS M1530): fast uppkopplat adsl-bredband på 2Mbps, operativsystemet Windows Vista SP1, webbläsaren Internet Explorer 7, tilläggsprogrammet Adobe Flash Player 10, mediespelaren Windows Media Player 11. Jag för in SF Anytime som 'betrodd sajt' i webbläsaren och kör en rekommenderad uppgradering av Windows DRM-skyddskomponent. Säkerhetsläget i webbläsaren är på 'Låg' och alla inställningar i brandväggen Windows Firewall är i normalläge.

Jag registrerar mig med ett gratis VIP-konto på SF Anytime. Och nu är det fritt fram för avtittande av hyresfilmen 'Arn - Tempelriddaren', som strömmande bredbandsbio. Dygnshyran på 4 euro kan jag betala på Visa-kort. Mot en extra förmedlingsavgift på 50 cent.

Men - problemet är att jag inte kommer åt att hyra någon film. Jag kommer inte ens åt att provtitta den erbjudna gratissnutten. Det var snopet. SF Anytime är tydligen inte avsedd för oss vardagsanvändare.

Jag går in på SF Anytime supportsajten och lusläser direktiven. Ingenting ser att att vara direkt fel. Direktiven beskriver extremt nördigt inställningar i mediespelare och brandvägg. Men direktiven överensstämmer varken med Windows Media Player eller Windows Firewall. Jag skickar nödmejl till SF Anytime supporten med beskrivning av vad jag har för dator, programvaror och inställningar. Och ber om lämpligare direktiv för för Windows Media Player 11 och Windows Firewall.

Uppdatering:

SF Anytime supporten svarar samma kväll. Filmsajten lär uppdateras och hyrestjänsterna är ur bruk i ett dygn.

Dagen efter lyckas jag bättre. Nu uppenbarar sig knappen 'Hyr filmen' på bildrutan. Och en knapp med 'Trailer'. Jag tittar av trailern och konstaterar att bild och ljud fungerar. Och nu fungerar givetvis också provtitten med gratissnutten. Inga extremt nördiga inställningar är av nöden. Grundinställningarna räcker till för mediespelaren Windows Media Player och brandväggen Windows Firewall. Tack för det.

Trådlöst 3g-nät i reserven

Åtminstone för en timme framåt.

Egentligen är det inte så konstigt att det nu säljs mera bärbara datorer än stationära. Bärbara datorer har blivit så pass mycket billigare och har alldeles tillräckligt prestanda för normalanvändare. Som också för mig. Och så är bärbara datorer mycket mindre utrymmeskrävande, och snyggare. Och vid behov sladdfria. Och, i bästa fall, oberoende av strömavbrott.

Bärbara Vista-datorn Nemi (Dell XPS M1530) klarar mödolöst av att ersätta stationära XP-datorn Scaleo. Prestandan är till och med bättre. Det breda, integrerade tangentbordet är urbehagligt. Felslagen är färre än på XP-datorns separata tangentbord. Trådlösa bluetooth-musen är ett under i snabbhet och precision.

Bägge datorerna är uppkopplade på hemmanätverk. Bärbara Vista-datorn Nemi via trådlös wlan-uppkoppling. Fildelningen är aktiverad på hemmanätverket. Multifunktionsskrivaren HP PSC 2355 utnyttjas som delad nätskrivare. Vid behov trådlöst - via trådlös wlan-uppkoppling. Den trådlösa 3g-uppkopplingen på internet är normalt bara i mobilt bruk. Hittills.

Alla nödvändiga jobb på internet har, under höstens otaliga strömavbrott, klarats av med hjälp av batteridrivna bärbara Vista-datorn Nemi - via den fenomenala trådlösa 3g-uppkopplingen. Av någon anledning bryts strömmen av endast då jag har något viktigt jobb på hälft. Aldrig då jag slösurfar. Och eftersom det är strömavbrott så bryts också adsl-modemets nätkontakt. Det känns lyxigt att aktivera 3g-uppkopplingen och fortsätta jobbet på nätet som om ingenting hänt. Åtminstone för en timme framåt. Och till vardags räcker det bra till. Utskrifterna mellanlagrar jag som elektroniska pdf-kopior.

Numera är det inte enbart strömavbrott som stör uppkopplingen på internet. Teleoperatören Elisa har länge haft problem med sina trådbundna adsl-uppkopplingar. Hösten har varit fylld av frusna nätsessioner. Och så en dag klappar det trådbundna Elisa-nätet helt ihop. Och internet kan inte nås på två dygn. Inte med trådbunden adsl-uppkoppling. Men - nog med trådlös 3g-uppkoppling. Om ock bara i 236kbps (edge). Men också det är bättre än ingenting.

Uppdatering:

Digitala tv-sändningar avtittade via Anysee-digitunern och Windows Media Center syns inte heller störas av strömavbrott. Inte ens om Anysee-dosan är pluggad till husets antennuttag.

Omställning av digitala klockor

Nu är bildatorn samarbetsvillig.

Omställning av digital klocka kan vara riktigt knoppigt när det vill sig. Bords- och väggklockor med analog urtavla har ett behändigt kugghjul för omställning av klockan. Lätt som en plätt. Bara jag kommer på hur jag ska lossa skyddsskalet.

Jag behöver inte ladda hem något speciellt program för för att hålla koll på klockan i datorn.

Windows synkroniserar automatiskt datorns klocka med jämna mellanrum mot en tidsserver på internet. Omställningen till normaltid går automatiskt.

Omställningen till normaltid är automatisk också i apparaterna i hemmets nöjescentrum. Apparaterna synkroniserar klockorna på det digitala tv-nätet.

Omställningen till normaltid är automatisk också i klockan i grannens bil. Klockan synkroniserar sig på Yle:s radiokanaler. Bilradion ska förstås vara påkopplad för att synkroniseringen ska lyckas. Grannens bilklocka kan inte ställas om manuellt. Men det kan klockan i 8-åriga Berlingo, som jag kör omkring i till vardags.

Processen för omställning av bilklocka i Berlingo är minimalistisk. Men inte särskilt användarvänlig. Processen styrs av två knoppar, den vänstra styr normalt trippmätaren, den högra styr vid behov panelljuset. För att ställa om klockan ska båda knopparna hållas intryckta i elva sekunder. Då timtalet blinkar bläddrar jag framåt med panelljusknoppen. Då jag är nöjd trycker jag in trippmätarknoppen (OK). När sedan minuterna blinkar bläddrar jag igen framåt med panelljusknoppen. Och då jag är nöjd trycker jag in trippmätarknoppen (OK). Lätt som en plätt.

Till saken hör att blädderfunktionen med panelljusknoppen bara lyckas framåt. Och någon repeat-funktion står heller inte till buds. Omställning till sommartid är lätt. Omställning av timmar till normaltid tarvar 23 separata tryckningar. Om minuterna släpar i klockan är korrigeringen lätt. Om klockan däremot går förut så tarvar minutkorrigeringen 58-59 separata tryckningar. Håligheten i fingertoppen brukar hålla sig högst två dygn.

Den minimalistiska processen kräver dock ett alldeles speciellt förspel. För jag överhuvudtaget kan börja ställa om klockan med knopparna måste jag förbereda bildatorn i Berlingo på mina avsikter. Det går till så, att jag slår på strömmen och startar motorn. Sedan släcker jag motorn och slår av strömmen. Och så slår jag på strömmen igen utan att starta motorn. Nu är bildatorn samarbetsvillig.

Den ultimata dvd-/vhs-combospelaren är i sig inte så värst knoppig att ställa om till normaltid. Den har däremot ett personligt problem med strömavbrott. Strömavbrott i Esbo glesbygden är inte alls ovanliga. Combospelaren nollställer klockan och i/o-kanalen varje gång. Inställning av klocka och kanal går därför med inövad rutin.

Jag hinner tyvärr till nästa gång glömma förspelet för omställning av bilklocka i Berlingo. Det kan gott gå en timme innan jag kommer på kombinationen i förspelet. Men efter det är det lätt som en plätt. Om än ganska omständligt.

Sakkunskap i uppslagsverk

Lätt att själv skriva in en artikel.

Oavsett vad jag undrar över är internet en fantastisk källa för information.
I dag struntar jag, som många andra människor, i att köpa upplagsböcker. Jag använder istället sökmotorer som Google för att få koll på mina funderingar. Problemet med Google är att jag ofta får för många träffar och då är det svårt att snabbt hitta rätt.

Träffar på gratis uppslagssajten Wikipedia kommer lyckligtvis högt upp på träfflistans första sida och det gör sökningarna mycket lättare.

På ytan ser det öppna uppslagverket Wikipedia ut som vilket uppslagsverk som helst. Jag skriver in ett sökord, till exempel 'Bourgeois bohemian' (Bobo), och får då läsa en beskrivande text (på engelska) om fenomenet. Nätupplagorna av de kommersiella uppslagsverken, exempelvis Encyclopedia Britannica, fungerar på precis samma sätt.

Under ytan är skillnaden stor. Vanliga uppslagsverk skrivs av experter. De får naturligtvis betalt för att skriva och därför kostar webbtjänsten pengar. Wikipedia däremot är ett amatörprojekt där användarna själva skriver alla texter. Svenska är ett stort språk på Wikipedia. Större än både spanska och ryska. Men jag är naturligtvis inte låst till de svenskspråkiga artiklarna. Det är lätt att byta till de engelskspråkiga artiklarna.

Man skulle tycka att ett uppslagsverk, där vilken som helst surfare fritt kan skriva inlägg och ändringar, skulle resultera i en enda soppa av kontroversiella fakta. Men så har tydligen inte skett i fråga om det öppna uppslagverket Wikipedia. Uppslagsverket har snart över åtta år på nacken och inga egentliga hinder har hittills ställts för vilda tillskapelser eller vrånga uppdateringar av fakta. De engelskspråkiga vetenskapliga artiklarna i Wikipedia är i stort sett lika tillförlitliga som motsvarande artiklar i uppslagsverkens flaggskepp - Encyclopedia Britannica.

Hur man än gör är grundtanken i Wikipedia att det ska vara lätt både att söka efter en text - och att själv skriva in ett nytt inlägg. Om jag vill skriva eller komplettera en artikel klickar jag bara på menyvalet 'redigera'. Wikipedia har många och aktiva användare och en felaktig uppgift rättas snabbt till. Jag tror bestämt jag ska prova på saken.

Med Gmail på Windows Mail

Jag använder till 99% webbmejl.

I de fall jag använder en lokal e-postagent använder jag Outlook Express på stationära Scaleo-datorn i Windows XP - och Windows Mail på bärbara Nemi-datorn i Windows Vista. Outlook Express har i Windows Vista till namnet ersatts av Windows Mail.

Outlook Express är ett av de mest fullkomliga e-postprogram som finns. Den åldriga, välkända strukturen har dock gjort programmet till ett begärligt byte för virusmakare.

En vardaglig förändring till det bättre är att mappen för meddelanden i Windows Mail kan placeras fritt.

Huvudsakligen använder jag webbaserade Google Gmail.

Med en lokal e-postagent kan jag både i Windows Vista och XP komma åt ett eller flera e-postkonton och samla dessa i ett och samma program. Alla e-posttjänster som använder sig av pop eller imap-åtkomst kan användas, vilket täcker in de flesta leverantörer av e-posttjänster. Jag kan vid behov läsa rss-meddelanden. Och dessutom använda mig av Microsofts avancerade Desktop Search-sökmotor för att hitta i mejlen.

Jag använder till 99% webbmejl-versioner från två leverantörer av e-posttjänster med pop-åtkomst - Elisa Kotiposti och Google Gmail. Kopior av inkommande Elisa- och Gmail-meddelanden hämtas automatiskt ner på hårddisken när jag startar den lokala e-postagenten.

Jag har heller inget akut behov att importera meddelanden från Outlook Express till Windows Mail. I praktiken finns e-posten i Outlook Express redan uppladdad på Gmail-kontot. Dessutom - Windows Mail kan inte ens importera e-post från imap-konto eller webbmejl, även om dessa meddelanden sparats i Outlook Express.

Google Gmail är faktiskt i totalt bruk. Den lokala e-postagenten öppnas inte ens då jag klickar på en mailto: länk i webbläsaren Internet Explorer. Jag har nämligen ställt in Gmail som väntevärdigt e-postprogram via bonusprogrammet Gmail Notifier.

Uppdatering:

Jag har testat Windows Live Mail i Windows XP men håller mig tillsvidare till Outlook Express. Windows Live Mail är ett e-postprogram för Windows Vista och XP, som liknar Outlook Express - och Windows Mail i Windows Vista - men som vid behov kan anpassas för Windows Live Hotmail och andra Windows Live-tjänster då det har samma gränssnitt.

Uppdatering:

Lotsen Sven använder sporadiskt den lokala e-postagenten Mozilla Thunderbird i lotsningssyfte. I praktiken använder jag Thunderbird bara som testobjekt i Linux-operativsystemet Ubuntu 8.04. Det är i princip ett intressant plattformsoberoende e-postprogram. Det fungerar lika väl i operativsystemet Windows, Mac OS X eller Linux Ubuntu. Men inte ens kalender-tillägget Lightning har lockat till dagligt bruk av Thunderbird.

Firefox verkar bli allt nyttigare

Internet Explorer 7 är snabbare.

Äventyret med beta-versionen av Internet Explorer 8 är avslutat - efter en testperiod på 3 månader. Någon riktig test är det dock inte fråga om. Jag använder huvudsakligen ie8b1-versionen med ie7-emuleringen försiktigtvis påkopplad.

Förra veckan brakar dock ie8b1-webbläsaren ihop - och drar hela datorn med sig i fördärvet.

Min surfteknik går ut på att öppna massor av nya fönster - bara för att stänga dem efter en stund. Nu orkar inte beta-webbläsaren mera med mig. Efter kraschen blir ie8b1-versionen både seg och opålitlig.

Avinstallering av Internet Explorer är alltid skrämmande. Varningen om program som eventuellt slutar att fungera (korrekt) är armslång. Kan inte hjälpas. Avinstallation är ett måste i detta läge. En snabbkoll efter avinstallationen visar dock att inga problem uppstått.

Webbläsaren Internet Explorer 7 är återuppstånden. Och - alla tidigare problem är också borta. Inga flera ie7-problematiska nätsidor - till och med Windows Live OneCare Safety Scanner fungerar. Grafikvisningen haltar visserligen men programmet fungerar annars klanderfritt.

Mozillas webbläsare Firefox har varit i flitigare bruk under testperioden. Inte i publikationsprocessen. Men allt mer i surf-processen. En stark orsak till detta fenomen ligger i den fenomenala Foxmarks-processen med synkroniserade bokmärken. En andra orsak är den fiffiga Iterasi-dokumentationen av levande webbsidor, som i praktiken bara funkar klanderfritt i webbläsaren Firefox. Iterasi-tillägget stöds nämligen inte i beta-webbläsaren Internet Explorer 8b1.

Min surfteknik är tydligt outvecklad - vardagsnära. Jag hittar inga personliga fördelar i egenskaperna i Internet Explorer 8b1 jämfört med 7-versionen. Lika dåligt ställt är det i min jämförelse mellan Firefox 3.0 och 2-versionen. Den flitigare användningen av Firefox leder dock till ibruktagandet av flera fiffiga tilläggsprogram. Firefox-tillägget PlainOldFavorites lägger till menyraden på webbläsaren Firefox en en extra IE Favorites-rubrik, jämsides med Firefox Bokmärken. En synkroniserad Live Show i Firefox av favoriterna i webbläsaren Internet Explorer. Utan något specifikt import-, export- eller synk-behov. Mycket praktiskt.

Men det finns förstås en fördel i att importera ie-favoriter till Firefox. Då kan jag utnyttja synkronisering av mina ie-favoriter i den webbaserade bokmärkestjänsten My Foxmarks - parallellt med Firefox bokmärken. Firefox-tillägget Bookmark Duplicate Detector håller koll på url-adress-dubbletterna.

Uppdatering:

Den fiffiga Iterasi-dokumentationen av levande webbsidor funkar nu klanderfritt också i den återuppståndne webbläsaren Internet Explorer 7. Hanteringen av Iterasi-tillägget för ie7 har uppdaterats.

Ett annat positivt fenomen är att den återuppståndne webbläsaren Internet Explorer 7 är dubbelt snabbare än den urtima ie7-versionen. Prestandan i webbläsaren ie7 har uppdaterats i smyg.

Foxmarks synkar bokmärken

För webbläsaren Mozilla Firefox.

Det finns gott om tjänster som samlar ihop sociala och privata bokmärken och låter mig komma åt dem från vilken nätuppkopplad dator som helst. Smidigt om man använder fler än en dator. Och speciellt om man ofta sitter på it-caféer och liknande.

Jag har tillsvidare hållit mitt privata länkskafferi på den webbaserade bokmärkestjänsten Windows Live Favorites.

Det är inget fel på de bokmärkestjänster som finns men Foxmarks sticker ut från mängden genom att tjänsten inte bara lagrar en länk, utan även håller mitt privata länkskafferi i synkron mellan olika datorer. Det klarar inte Windows Live Favorites av.

Foxmarks har tillsvidare en brist - den finns inte ännu för webbläsaren Internet Explorer. Det är uteslutande tilläggsprogram och webbtjänst för webbläsaren Mozilla Firefox. Fördelen är förstås att Firefox inte är så plattformsberoende som Internet Explorer. Gratis tilläggsprogrammet Foxmarks Bookmark Synchronizer fungerar i webbläsaren Firefox - i MS Windows och Linux Ubuntu - samt i Apples Mac OS X.

Då jag använder Foxmarks på fler datorer än en, är tillägget närmast ovärderligt. Efter att jag installerat tillägget på de olika datorerna som jag använder och skapat ett konto på Foxmarks.com, kommer Foxmarks i bakgrunden att hålla mina bokmärken synkroniserade. Med andra ord, lägger jag till, tar bort, eller ändrar ett bokmärke på en dator, sker samma ändring andra datorer med Foxmarks installerat.

Jag kan även komma åt mina bokmärken från vilken dator som helst, utan Foxmarks installerat, via den webbaserade bokmärkestjänsten my.foxmarks.com. Där kan jag också lägga till, ta bort och göra ändringar. Samma ändring sker på de andra datorerna som har Foxmarks installerat.

Foxmarks är helt toppen. Det är väldigt bekvämt att komma åt bokmärkena från valfri dator. Och skulle till exempel datorn eller Firefox haverera är bokmärkena i online-skafferiet, vilket underlättar en massa.

Uppdatering:

Gratis windows-programmet och webbaserade bokmärkestjänsten FavoriteSync fungerar visserligen i Internet Explorer på samma sätt som Foxmarks i Mozilla Firefox - men webbtjänstens layout är bedrövlig. Live Favorites och My Foxmarks bjuder på samma bekanta layout som i Windows Utforskaren. Jag blir nog och vänta på Foxmarks för Internet Explorer.