Digitalt avsked av SVT Europa

Delproblemet har dock identifierats.

Min digitala vardag med SVT Europa får avsked på grått papper. Felet ligger dock inte i programutbudet.

Bildkvaliteten på frekvensen för den nuvarande digitala betal-tv-kanalen SVT Europa är faktiskt en besvikelse. Och det är inte bara så att tv-sändningen levereras extra lågupplöst. Allt oftare störs bilden av irriterande avbrott och pixelflimmer. Det är stundvis totalt omöjligt att följa med exempelvis aktualitets- och nyhetssändningar.

Tittarkontraktet för Plus-TV-programpaketet slöts 2.1.2008. Avskedsbrevet till Plus-TV är daterat 25.1.2008. Smekmånaden blir ordentligt avkortad på grund av den skenande förbistring i kommunikationsklimatet.

Kvalitetsproblemet pinar givetvis också det digitala tv-tittandet på datorn. Delproblemet har dock identifierats. Nupurberget. Det är samma bergsmassiv som skymmer kontakten till 3g-bredbandet.

Villan är belägen högt på en ås, omgiven av ett ännu högre och skogsbevuxet bergsmassiv - Nupurberget. Tv-antennen höjer sig ytterligare sju meter från takåsen. De digitala licensbelagda gratiskanalerna kan dock avtittas helt problemfritt - och med en perfekt bildkvalitet. Problemet ligger tydligen i signalstyrkan och sändningsfrekvensen.

Lotshustruns Plus-TV-gåvopaket innehåller ytterligare elva digitala betal-tv-kanaler förutom SVT Europa. Två extra kanaler med direktsända sportevenemang. Två extra kanaler med kitchiga barnprogram. En extra macho-kanal för den sanna hannen. Två extra kanaler med uttänjda B-dokumentärer. Två extra kanaler för repriser av tv-serier och B-filmer. En extra musikkanal för pubertetsfolket. Och en extra midnattskanal för hårdporr.

Men ingenting sevärt - anser lotshustrun. Ingenting som är värt 19,90 euro i månaden. Och endast porrkanalen kan skaffas skilt - för 9,90 euro i månaden.

Uppdatering:

Betalkort behövs för SVT Europa även i framtiden. Beskedet om att SVT Europa hösten 2008 flyttar till en nedlagd tv-kanals frekvens (Yle Extra) innebär inte en återgång till gamla tider då SVT Europa kunde ses fritt. En skillnad blir att sändningsområdet för SVT Europa blir riksomfattande i motsats till i dag då kanalen bara kan ses i södra Finland. En annan skillnad blir att den kommer att kunna avtittas i villan i Nupurböle i Esbo. Nuvarande Yle TV1+ (Yle Extra) kan avtittas helt problemfritt - och med en perfekt bildkvalitet.

SVT Europas nya kanalplats är beroende av om Yle lyckas lösa problemet med undertexter som inte syns. Kanalen Yle TV1+ är densamma som kanal Yle TV1 men med den skillnaden att undertexterna syns. Jag måste fortfarande köpa ett kanalkort för 3,50 euro i månaden för att se SVT Europa. I det markbundna nätet är det Plus-TV som säljer korten också framöver.

Uppdatering:

Bonnierägda MTV3 var snabb också i avskedshanteringen. Redan på onsdagen 30.1.2008 var kanalerna på Plus-TV-kortet inaktiverade.

Räddning i Systemåterställning

Shellmanager is corrupt or missing.

Jag var länge i den tron att den fina Windows-funktionen Systemåterställning kan rädda mig ur alla tänkbara katastrofer vid uppdatering och installation av programvaror. Undantaget bekräftar regeln.

Nero 7 Premium Reloaded är en fullfjädrat multimedial programsvit. Och inte bara i cd/dvd-hantering utan också som alternativ till Windows Media Center som hemmets mediacenter.

Men nu går nätuppdateringen av programsviten Nero helt snett. Den stationära Scaleo hemdatorn går i totalt baklås. Och när ingenting annat hjälper så bryter jag strömmen till datorn.

Till en början ser allting ut att ha återgått till det normala. Men så börjar andra programs uppdateringar avbryta sig och meddelar att jag först ska fortsätta på den pågående installationen till slut. Jag gör ett nytt försök med nätuppdateringen av Nero 7 Premium. Felmeddelanden vid installationen får mig att avbryta processen.

Uppgraderingen av programsviten Nero måste göras om. Avinstallationen går normalt. Uppgraderingen tillbaka till Nero 7 Premium ser också ut att gå som normalt. Men inget av programmen i Nero-sviten fungerar mera. Ett nytt försök till av- och om-installering resulterar i otrevliga felmeddelanden. Shellmanager is corrupt or missing. Katastrof.

Systemåterställning är det enda alternativet. Jag går tillbaka till en återställningspunkt i Windows som ligger före mina försök med nätuppdateringarna. Efter det ser allt normalt ut - utåt sett. Men inget av programmen i Nero-sviten fungerar mera. Ett nytt försök till av- och om-installering resulterar i otrevliga felmeddelanden. Shellmanager is corrupt or missing. Katastrof.

För att inte skapa ytterligare problem så kör jag en Systemåterställning med gårdagens återställningspunkt. Visserligen fungerar inte programsviten Nero nu heller - men alla andra program nog. Jag får väl klarar mig utan programsviten Nero 7 Premium i den stationära Scaleo hemdatorn. Den går dock bara delvis med på att låta sig av-installeras. Jag städar upp för hand så gott det går. Men alla programsnuttar går dessvärre inte att radera bort.

Jag har en spegelkopia av datorns hårddisk från medlet av december 2007. Men jag vågar mig inte på att återställa innehållet på hårdskivan. Varför? Jo, mina försök med om-installationen av multimediaspelaren RealPlayer 11 Plus fungerar inte på den gamla återställningspunkten i Windows. Bäst att ta skeden i vacker hand och avstå från programsviten Nero 7 Premium i den stationära Scaleo hemdatorn.

Det ligger en viss rättvisa inbäddad i min uppoffrande gest. Jag har nämligen programsviten Nero 7 Premium i funktion också i den bärbara Amilo hemdatorn. Men jag har regelvidrigt betalt licens för användning bara i en enda dator. Det är nog bäst att ändå undvika köra nätuppdateringar av programsviten Nero 7 Premium i den bärbara Amilo hemdatorn.

Det enda goda i saken i nuet är att andra program nu snällt går med på att uppdatera sig.

Uppdatering:

Men - i samband med alla putsningar har multimediaspelaren RealPlayer 11 förlorat sina Plus-tillägg. Det går bland annat inte mera att bränna dvd-skivor.

Jag har kopian kvar av den nedladdade uppstartaren (bootstrap) till RealPlayer 11 Plus-installationen kvar. RealPlayer 11 Plus laddar sig ner från nätet och går snällt med på att installeras och aktiveras på nytt. Brännarfunktionen uppdateras och nu kan jag igen bränna dvd-skivor.

Uppdatering:

Baklåset i bortputsningen av Nero är löst. Nero Clean Tools putsar bort de sista rudimenten. Och nu lyckas installationen av originalversionen Nero 6 Express. Men uppdateringen till kurant programversion vållar bekymmer. Programpaketen är alternativa. Men nu hjälper Systemåterställningen i den förivringen. Stationära Scaleo-hemdatorn återfår Nero StartSmart och NeroVision. Trägen vinner.

Uppdatering:

Uppgraderingen vidare till Nero 7 Premium lyckas däremot inte. Installationen avbryts abrupt. Systemåterställningen korrigerar lyckligtvis den automatiska av-installeringen av uppdaterade Nero 6 Express tillbaka. Men - Nero 6 Express fungerar inte till belåtenhet.

Och nu fungerar den normala avinstallationen inte alls. Men - Nero Clean Tools sköter lyckligtvis av-installationen av Nero 6 Express med bravur. De sista Nero-rudimenten låter sig putsas bort för hand. Tomt bord - och en komplett ny-installation av Nero 7 Premium. Och det lyckas. Stationära Scaleo hemdatorn är igen försedd med Nero 7 Premium Reloaded.

DVD i Ubuntu är inte alls enkelt

Kopian blir stumfilm i mp4-format.

Det är lite glest mellan programbesöken i operativsystemet Ubuntu - senast kollade jag in programförutsättningar till produktionsmiljö.

Men säkerhetsuppdateringarna brukar jag köra - sammanlagt 57 nya blev det nu i första hälften av januari 2008.

Annars så har jag blivit illa biten av videoflugan. Målet för min heta uppvakting är den nya multimediaspeldosan.

Kanske jag rentav kan fixa till en dvd-filmstump för speldosan. Via operativsystemet Ubuntu? Jag brukar ofta kolla in nya Ubuntu-tips på webbloggen Ubuntu-Bossieman. Och nu förirrar jag mig in på ett oemotståndligt förslag om att lägga GetDeb.net i programvarukällorna. Med ytterligare 17 säkerhetsuppdateringar till följd.

Så snubblar jag på ett efterlängtat tips - ett gratisprogram för att rippa dvd-filmer.

OgmRip dvd-filmomkodaren

Tipset är riktigt lyckat. Filmomkodaren OgmRip är sist och slutligen enkel att använda. Allt efter som jag långsamt kommer underfund med hur den används alltså. Jag provar mig på att rippa en videosnutt från den kopieringsskyddade dvd-skivan med Marizas konsert i Lissabon. Kopian konverteras i mp4-format med aac-ljudfil. Både filmspelaren Totem och videospelaren VLC bekräftar att mp4-filmstumpen går att visa upp som ljudfilm. Filmomkodaren OgmRip går av någon orsak endast med på koppla aac-ljudformatet till mp4-videofilen. Inte mp3-formatet.

Webbloggen Ubuntu-Bossieman tipsar tyvärr ingenting om dvd-brännare. Det blir min egen skattjakt. Först hittar jag GnomeBaker (data-dvd), sedan DeVeDe (video-dvd).

1. GnomeBaker cd/dvd-skrivaren

Det första programfyndet är riktigt lyckat på sitt sätt. Ett fenomenalt intrument att kopiera och bränna cd- eller dvd-skivor. Men endast i dataformat. Jag får en dvd-kopia av musikfilen i okonverterat mp4-format. GnomeBaker bränner inte dvd-videoskivor. Men programmet kan användas till en massa annat nödvändigt ändå.

2. DeVeDe iso/dvd-videoskaparen

DeVeDe-programmet går inte med på att skapa iso-filen för dvd-videobränning - inte av en mp4-videofil med aac-ljud. Jag gör om rippningen. Kopian konverteras nu i avi-format med mp3-ljudfil. Både filmspelaren Totem och videospelaren VLC bekräftar att avi-filmstumpen går att visa upp som ljudfilm. Resultatet konverteras nu snällt till en spegelkopia i iso-format. Ett högerklick på iso-filen startar dvd-bränningen i den integrerade cd/dvd-brännaren. Och resultatet är en dvd-skiva som låter sig visas upp i multimediaspelaren i tv-miljön.

Uppdatering:

Linux-operativsystemet Ubuntu har faktiskt ett eget integrerat bränningsprogram (cd/dvd-skaparen). Det gör annars ungefär samma saker som GnomeBaker cd/dvd-skrivaren men därtill kan cd/dvd-skaparen fysiskt bränna en dvd-videoskiva av en färdigt konverterad spegelkopia i iso-format.

Uppdatering:

Det blev sammanlagt 80 säkerhetsuppdateringar på Ubuntu under januari 2008.

It-medborgarskap via Google

Nybörjare startar med Office-program



Det är inte det lättaste att som nybörjare starta datoranvändningen med kontorsprogramsviten MS Office. MS Word är ett utmärkt ordbehandlingsprogram. MS Excel är ett oöverträffat räkneprogram med kalkylark. Och MS Powerpoint är ett proffsigt presentationsprogram.

Kontorsprogramsviten MS Office är ett dyrt programpaket för hemmet - och bedrägligt svårt dessutom. I all sin proffsiga mångsidighet. Den webbaserade kontorsprogramsviten Google Docs är mångsidig på ett annat sätt. I grundanvändningen, som ersättare av basal användning med Word, Excel eller Powerpoint, är dock programpaketet prisvärt. Det är nämligen gratis. Användningen förutsätter att man har registrerat sig ett gratis Google-konto. Och så ska man ha en rätt snabb uppkoppling på internet - och behjälpligt klara av att använda en konsumentvänlig webbläsare.

Nybörjare har sällan behov att direkt börja räkna med kalkylark - än mer sällan med presentationer. Det mest akuta behovet är att skriva text till pappers. Och till textbehandling räcker faktiskt gratisprogrammet MS Wordpad till - med råge. Det följer dessutom med i Windows - färdigt installerat för bruk.

Jag får ofta Office-bilagor med e-posten. Men ändå behöver jag inte skaffa ett dyrt Office-paket. För det behovet finns faktiskt Microsofts gratis läsprogram för Word, Excel och Powerpoint (Viewers). Jag har dock ett gratis Google-konto. Och då är Office-bilagorna ännu enklare att öppna och läsa.

Gmail - Googles webbaserade e-postprogram fyller nybörjarens alla kommunikationsbehov - med råge. Det är inte bara ett suveränt verktyg för e-posten. Det är dessutom integrerat med kontorsprogramsviten Google Docs i öppnandet av Office-bilagor. Utan att jag behöver ha kontorsprogramsviten MS Office installerad. Mycket praktiskt.

Google-kontot kan också användas i lokala e-postprogram som MS Outlook Express (MS Windows Mail) - valbart med imap- eller pop-agent. Men då måste jag ha kontorsprogramsviten MS Office installerad - eller motsvarande gratis Office-läsprogram (Viewers).

Att Googla på webben är numera synonymt med att söka på internet. Googles sökmotor är visserligen en gratistjänst som man inte behöver registrera sig till. Men om man gör det - som jag gjort - så kan man skapa sig en helt egen personlig startsida på webben - till språngbräda till internet. Mycket praktiskt.

Google är mer än en sökmotor eller en mejltjänst. Företaget har de senaste åren lanserat ett 40-tal smarta tjänster och program som är kopplade till internet. Alla är helt gratis. Men det är förstås inte av godhet som Google skänker bort dem. Det företaget tjänar pengar på är annonser, och det smarta är att Google använder min privata information för att skräddarsy reklamen. Så - om jag inte har något problem med det här är det bara att konstatera att Google erbjuder många fantastiska tjänster helt gratis.

För tio år sedan sades nyckeln till it-medborgarskap vara en uppkoppling på internet - med tillhörande legitimation i form av en unik ip-adress. I dagsläget är dessa två element en självklarhet. Men man kommer inte långt med dem - inte om man är nybörjare. Om man däremot klarar av Googles sökmotor, Googles Gmail och Google Docs så har man en nyckel till nytta och nöje på webben. Och det är nyckeln till dagens it-medborgarskap.

iPhone kan jag klara mig utan

Operatörerna trycker heller inte på.

Vad bra man klarar sig i vardagen med gsm-telefoni och med enkla, smarta sms-nyttotjänster i mobilen. Betalningen av bilparkeringen kräver inga regnsura långpromenader i sök efter automater. Sittplatsen på buss- och spårvagn är säkrare utan kringvägen via automaten.

Jag klarar inte mera livet utan gsm-telefoni och sms-meddelanden. Bristen på mobil-tv, gps-navigering och 3g-tjänster känns inte livshotande.

Tittar man på försäljningen runt om i världen så är det tydligt att de smarta mobilerna allt mer tar över den gamla handatorns roll. Och det är knappast förvånande att det är just de smarta mobilerna som tar över. De fungerar ofta bättre än gårdagens handdatorer och på köpet får man nu också en suverän telefon och en fullfjädrad surfpryl.

Men det finns ingen bred social beställning på handdatorer - eller smarta mobiler. Inte bland de stora massorna. Och följaktligen inte hos mig heller. Inte i praktiken. Min iPod jukebox har exempelvis inte varit utomhus annat än för tester. Klart att jag är nyfiken på den smarta iPhone mobilen ändå.

Det har gått ett år sedan Apple lanserade sin smarta iPhone mobil. I somras 2007 fanns mobilen till salu i USA. I Europa säljs iPhone nu i Storbritannien, Frankrike och Tyskland. Men när mobilen finns till salu i Norden uppges inte.

Apples strategi är att i varje land binda mobilen till en enda operatör, med ensamrätt. I Sverige är kampen hård mellan operatörerna Tele2 och Telenor. Också svenska konsumenter väntar otåligt på lanseringen. Men det finns ändå tusentals olagligt upplåsta iPhone mobiler i Sverige, som inte är bundna till någon operatör.

Bland de breda Nokia-troende massorna i Finland är hajpen kring Apples iPhone ganska lam. De finska operatörerna trycker heller inte på utan tar det utstuderat lugnt. Det är ingen livsavgörande fråga att få bli finländsk återförsäljare för iPhone. Varken för Elisa eller TeliaSonera.

I de europeiska länderna där den smarta iPhone mobilen säljs är priset marknadsmässigt sett högt - 399 euro. Men det är inte priset som skrämmer. De finska operatörerna satsar hellre sina reklampengar på de ytterst lönsamma 3g-tjänsterna. Apple har dock utlovat 3g-stöd i kommande modeller av telefonen.

Svenska användbarhetskonsulten Inuseful lät testa fyra smartmobiler med fem användare och kom fram till att den mobil som både föredrogs av de flesta och där användarna klarade av att genomföra alla testuppgifterna är Apples iPhone.

Det är inte så att allt med iPhone är självklart. Det är inte givet hur man använder den som telefon eftersom den saknar knappsats. Ändå upplevs den som enklare och också som mer inriktad på underhållning, fast de andra mobilerna kan göra samma saker. Förklaringen till att vi faller för iPhone är sättet den möter användaren på, att allt mobilen kan göra presenteras på ett snyggt sätt, direkt på ytan, i stället för att man letar sig fram i snåriga menysystem och gör många olika val.

VHS är död! Länge leve VHS!

Digi-tv kör repriser av gamla filmer.

Jag tror jag inte avstår från vhs-kasetterna i brådskande takt. Inte så länge jag har två fungerande vhs-spelare.

Vhs-materialets kopiering och redigering på dvd-skivor är tidskrävande och mödosamt. Men tiderna ändras. Finesserna med hdd-skivan i den nya multimediaspelaren återuppväcker intresset för vhs-redigering.

Combospelaren LG RC7000 har numera flyttat ihop med den gamla 23" tv-burken i biblioteket.

En utmärkt kombination. Jag kan valbart spela upp inbandade vhs- eller dvd-filmer. Och dessutom kan jag banda in tv-filmer på vhs-kasett. Eller dvd-skiva. Mycket praktiskt.

Den gamla vhs-spelaren, Sony SLV-SE100, har flyttat ihop med den nya hdd-/dvd-spelaren. Nu kan jag till och med spela upp inbandade vhs-filmer med tv-utrustningen i vardagsrummet.

Helt nytt är att jag kan spela upp en vhs-film och samtidigt manuellt banda in den på multimediaspelarens hårdskiva. Jag får enkelt skräpet bortputsat både i början och i slutet av inbandningen - senast i den fenomenalt enkla redigeringen av hdd-materialet. I det fallet måste jag bara vara närvarande i uppstarten - men inte efter det mera.

Allför många vhs-filmer bandas nog ändå inte in på hårdskivan. Endast då jag vill ha en vhs-kasett tömd för annat bruk. Som till exempel till säkerhetskopior av dvd-skivorna med Stormskärs Maja - och Greven av Monte Cristo. Och den flyttade filmen kan jag ju vid behov snabbkopiera på en dvd-skiva. Om jag behöver utrymmet på hårdskivan. En 2-timmars film låter sig snabbkopieras på tio minuer. Koolt.

Nu återfår den gamla combospelaren sin forlorade ära. Säkerhetskopiorna görs med denna. Som strömmande dvd-/vhs-kopiering (dubbing).

Gamla vhs-kasetter kommer nog att befrias med tiden ändå. Digitaliseringen av tv-sändningarna har fört med sig en massa nya kanaler som för det mesta kör repriser av gamla filmer. Och många av klassikerna har jag redan i min vhs-samling. Allt efter som nya digitala versioner bandas in på multimediaspelarens hårdskiva putsar jag bort de analoga vhs-kopiorna. De digitala versionerna har dessutom en mycket bättre bildkvalitet.

Betalkortet för SVT Europa är försett med ett 11-kanalers Plus-tv-paket. Som från våren 2008 ytterligare kanske kan kompletteras med en scifi-kanal. Med ännu flera filmrepriser. Så - egentligen har jag inget riktigt behov att banda in flera filmer. Jag hinner ju inte ens titta på de jag har.

Uppdatering:

Jag har hittills bara använt mig av standardformatet SP i inspelningar på hårdskivan. Det ger en utmärkt bildkvalitet. En enkel omformaterbar dvd-rw-skiva rymmer dock bara 2-timmar film i SP-format. Om jag bandar in på hårdskivan nya digitala versioner av mina analoga vhs-kopior så kan jag faktiskt unna mig en lägre bildkvalitet. Longplay-formatet LP rymmer exempelvis fyra timmar. Och fyra timmar i LP-format låter sig snabbkopieras på dvd-skiva på tio minuter.

Banda in möjligast högupplöst

Widescreen förminskas i 4:3-kuvert.

Den fenomenala speldosan Sony RDR HXD870B går från klarhet till klarhet. Jag har äntligen fått sällskap av en elektronisk betjänt som lär mig praktiska finesser angående videoredigering. Utan att plåga livet av mig.

Filmredigering på datorn, med exempelvis programsviten Nero Premium, går för sig. Men dvd-redigering är i sig ett långrandigt och nervpåfrestande jobb.

Åtminstone för en soffpotatis som jag. Och även om dvd-redigering på combospelaren LG RC7000 i princip är möjlig - så är det ändå inte så i praktiken.

Men att redigera en film på multimediaspelarens hårdskiva är lätt som en plätt. Mycket lättare än filmredigering på datorn faktiskt. Och det är inte bara hårdskivan som gör det lätt. Sony har dessutom lyckats med konststycket att göra användargränssnittet konsumentvänligt.

Nu först börjar jag förstå den tekniska innebörden med högupplöst material. Och hur det ter sig på tv-skärmen. Jag har bandat in på finlandssvenska FST5 två avsnitt av den fantastiska tv-serien Napoleon. På multimediaspelarens hårdskiva - i 16:9 vidbildsformat - och i fantastisk bildkvalitet. Det gäller att inte pruta alltför mycket på kvaliteten. Kvalitetsfilm ska bandas in möjligast högupplöst. Standardformatet SP räcker utmärkt till för tv-apparaten Sony Bravia KDL-V26A11E. Men inte det dubbelt drygare longplay-formatet. Inbandning i LP-formatet visar nog filmen i widescreen - men förminskat i ett 4:3-kuvert.

I samma veva blir det klart för mig att SVT Europa förmedlas lågupplöst till Finland. Lotshustruns inbandning i SP-format av August visar nog filmen i widescreen - men förminskat i ett 4:3-kuvert. jag hoppas finlandssvenska FST5 snart visar August i repris. Då bandar jag bägge avsnittena, högupplösta, på en dubbellagrad dvd-skiva.

Ja - nu inser jag också begränsningarna och användningsområdena med dvd-skivor. En enkellagrad 4,7GB dvd-skiva rymmer fyra timmar film i lågupplöst LP-format. En dubbellagrad 8,5GB dvd-skiva rymmer fyra timmar film i högupplöst SP-format. Det betyder att fyra högupplösta avsnitt av tv-serien Napoleon (sammanlagt drygt sju timmar) ryms på två dubbellagrade dvd-skivor. Samlingsobjekten bandas dessutom in på DVD-R engångsskivor. De bibehåller innehållet bättre än omformaterbara DVD-RW.

Att putsa till inbandningar på multimediaspelarens hårdskiva är ett rent nöje. Redigeringen går så lätt och så snabbt att jag inte mera ens tänker på att göra jobbet på datorn. Jag bandar till provs in en gammal 007-klassiker med Sean Connery som James Bond. Inbandningen från vhs-kasett till hårdskiva i LP-format går i realtid. Två timmar film kräver två timmar tid. Men redigeringen går undan på en kvart. Då är både början och slutet finputsade - och tre insprängda reklamavsnitt bortklippta. Jag testar till jämförelse en annan 007-klassiker med Sean Connery som James Bond. Inbandningen från vhs-kasett till hårdskiva i LP-format går i realtid. Och redigeringen är avklarad på mindre än en kvart.

Början och slutet är naturligtvis lätt finputsade. Jag kommer snabbt åt dem att kombinera kapitelsök med snabbspolning. Reklamavsnitten är nästan lika lätta att hitta. Men här kan jag bara använda snabbspolning. Även med fyrfaldig spolningshastighet avslöjas reklamen obönhörligen. Ett klipp (A-B) och reklamen är bortstädad. Användargränssnittet hjälper till med att visa filmklippet i en preview-ruta, speciellt med att visa övergången mellan klippen.

Så - nu har jag alltså två gamla 007-klassiker (sammanlagt fyra timmar) med Sean Connery som James Bond. Lågupplöst inbandade på en enkellagrad DVD-R engångsskiva. Det gamla 4:3-formatet låter sig bra fångas i LongPlay. LP-formatet räcker alldeles utmärkt till. Kvaliteten på den charmigt lågupplösta vhs-inbandningen är givetvis erbarmlig - jämfört den högupplösta Napoleon-inbandningen.

Uppdatering:

Inspelning och redigering på hårdskiva låter bra. Men där finns en obehaglig fälla. Reklamen ställer till med trubbel vid kopiering till dvd-skiva. Filmen låter sig inte kopieras som en en enda sammanhängande helhet. De olika formaten kopieras som skilda titlar. Själva filmen i tre titlar - och varje reklamsnutt som sin egen titel. Och kopieringen dessutom bara i realtid. Mycket opraktiskt.

Lösningen är att investera 10-15 extra minuter och klippa bort (A-B) reklamen på hårdskivan. Då låter sig filmen snabbkopieras som en enda titel på dvd-skivan.

Uppdatering:

Kvaliteten på tv-kanalen SVT Europa är en besvikelse. Det är inte bara så att tv-sändningen levereras lågupplöst. Allt oftare störs bilden av irriterande avbrott och pixelflimmer. Det är stundvis rentav omöjligt att följa med aktuelitets- och nyhetssändningar. Prisvärt? Nej!

Digital vardag med SVT Europa

Ja, nu vet jag vad August såg i Siri.

Det bästa utbudet i kompositkanalen SVT Europa är igen en del av min vardag. Jag har sporadiskt följt med programutbudet på SVT Play på webben. Och visst är det ett nöje att spela korta tv-sändningar på den maffiga bredbildskärmen.

Nackdelen är inte bildkvaliteten.

Den snabbare 2Mbps-bredbanduppkopplingen gör tittandet smidigt och behagligt. Datorn och bildskärmen klarar till och med att spela upp den högre upplösta filmversionen av det svenska juldramat August.

Och nu vet jag vad August Strindberg såg i Siri von Essen. Först Stina Ekblad och nu - Linda Zilliacus.

Den avgörande nackdelen är att jag sitter så förbaskat obevämt vid datorn. Och ensam dessutom. Behagligt sällskap och bekväma fåtöljer finns kring tv-utrustningen i vardagsrummet. Dessutom vill lotshustrun spela in August på sin nya multimediaspelaren. Men det lyckas ju inte utan betalkort. Betalkanalen SVT Europa blir sist och slutligen en nyårsgåva åt lotshustrun.

Månadsvgiften för SVT Europa (3,50 euro) är inte oöverkomlig i sig. Men med anskaffningen av Conax-avkodaren blir första årets sammanlagda tilläggsutgift ändå 112 euro. Bonnier-ägda MTV3 bjuder på en frestande enkel och människovänlig orderrutin på webben. Och betalkortet levereras i postluckan redan påföljande dag. Vilken betjäning.

Det första avsnittet av August kom i repris redan den 30. december. Andra delen sänds i repris på trettondagen den 6. januari. Den hinner lotshustrun banda in på sin hdd-speldosa. Den första delen går hon tyvärr miste om.

Men utan kamp ger jag inte upp. Jag kan banda in första delen av August med min nya RealPlayer 11 Basic. Men vill jag bränna på dvd så måste jag skaffa mig betalversionen RealPlayer 11 Plus - för 25 euro. RealPlayer 11 Basic är gratis.

Det visar sig dessvärre att min stationära Scaleo-dator inte är en kurant mediedator. Inspelningen blir obehagligt ryckig. Och det är ingen skillnad om jag spelar upp filmen med den inbäddade videospelaren - eller med RealPlayer 11 Basic som extern videospelare. Men när jag startar upp inbandningen via den inbäddade videospelaren - och stänger av webbläsaren - då blir filmen faktiskt inte alls lika ryckig. Så, jag stänger av alla onödiga program och startar på nytt - med webbläsaren avstängd. Filmen låter sig snällt laddas ned - 0,5MB och 87 minuter.

Betalversion RealPlayer 11 Plus kräver registrering och medlemskap. Nedladdningen av programmet beter sig annorlunda - det låter sig inte deponeras på hårdskivan utan det installerar sig direkt från webben. Installationen går turligen som den ska. Jag loggar in mig i samfundet och kollar mitt konto. Ingen orsak till panik - programmet låter sig vid behov ladda ned på nytt. För en eventuellt kommande installation i en kurant mediedator.

Jag preparerar del-1 av August för dvd-bränning. RealPlayer 11 Plus har en egen inbyggd Roxio-brännare. Men - RealPlayer begränsar dessvärre dvd-bränningen till 80 minuter. Min bantade inspelningsteknik lyckas bara med på 87 minuter - eller ingenting alls. Med RealPlayer 11 som extern mediespelare kan jag dock korta av en ny inbandning till 80 minuter. För- och sluttexterna kan ju lätt skippas - dryga två minuter sparas. Men filmen blir ryckig. Och den blir naturligtvis inte bättre på dvd-kopia. RealPlayer 11 Plus kodar om filmen i realtid - 80 minuter. Själva bränningen går sedan på 20 minuter.

Dvd-kopian låter sig dock snällt avtittas på den digitala tv-utrustningen. Och bildkvaliteten sviker inte heller förväntningarna. Filmen går alldeles bra att titta på i 26-tummaren. Talet följer munrörelserna - men - ryckningarna i de snabba bildsvepen gör mig lätt illamående. Det är nog bäst att locka lotshustrun till arbetsrummet och visa upp del-1 av August live på SVT Play. Tur att ändå del-2 av August går att banda på den nya hdd-speldosan. Från den nu så prisvärda betalkanalen SVT Europa.

Uppdatering:

Min dvd-skiva var av RW-typ. Omformaterbar. Så inte längre. Dvd-filmen ståtar med en RealPlayer-logo och den vägrar blankt att låta sig kopieras. Den är inte bara kopieringsskyddad - den är också skrivskyddad. Den går nämligen inte att formatera - i alla fall inte i med den digitala tv-utrustningen.

Titta på gratis tv på internet

Rippa alla former av videoströmmar.

Mediaspelaren RealPlayer är inte känd för att vara världens bästa programvara. Men den nya programversionen av RealPlayer 11 är rätt fantastisk. Jag har hittills vägrat installera programmet men nu tycks det vara på sin plats med en närmare titt. Gränssnittet är fenomenalt bra och RealPlayer kan göra många fler trevliga saker än tidigare. Mediaspelaren RealPlayer 11 kan spela upp alla väsentliga video-format.

Windows Media - QuickTime - Flash video - med mera. Ja, den tycks faktiskt kunna spela upp vilket audio- och video-format som helst. Gratis dessutom. Det verkar dessutom som att material som spelas upp i RealPlayer 11 blir skarpare än i andra mediaspelare. Men det är en högst ovetenskapliga känsla.

Så snart jag spelar upp exempelvis en Youtube-film, eller en webb-tv-sändning, visas en Download-knapp. Och detta fungerar alldeles utmärkt i webbläsarna Internet Explorer och i Firefox. RealPlayer 11 kan faktiskt ladda hem (rippa) alla former av videoströmmar. Javisst - också strömmade tv-sändningar. Praktiskt.

Det går till och med att gratis bränna material på cd med RealPlayer 11 Basic. Men vill jag bränna på dvd så måste jag skaffa mig programmets betalversion RealPlayer 11 Plus - för 25 euro. RealPlayer 11 Basic är gratis. Filmer som skyddas digitalt av DRM kan inte laddas ner, men trots det möts nya RealPlayer 11 säkerligen av en hel del kritik för att det åsidosätter upphovsrätten.

Jag är faktiskt utled på att stup i kvarten starta upp olika format-beroende mediaspelare. Speciellt i samband med uppspelning och nedladdning av videosnuttar för Flash video. RealPlayer 11 hanterar flv-formatet lika elegant som VLC mediaspelaren - ja, både videoströmmar på webben - och lokalt på datorn. Och den är inte alls lika irriterande framfusig som programmet Orbit Downloader i att rippa flv-videon ned på datorn.

RealPlayer 11 laddar snällt ned alla videosnuttar i Flash i konverterbart flv-format. Webb-tv-sändningarna rippar RealPlayer ned på datorn i sitt eget tättpackade ivr-format. Och det går naturligtvis inga andra mediaspelare med på att spela upp. Med betalversionen RealPlayer 11 Plus kan jag dock konvertera ivr-formatet och bränna filmerna på dvd-kopior.

Jag har till och med tagit RealPlayer 11 i bruk som jukebox. Den hanterar alla former av strömmande musik - både på webben - och lokalt på datorn. RealPlayer 11 Basic konverterar snällt olika audio-format till aac eller mp3 - och bränner musiken i valbart format på cd-kopior.

Och nu betalar sig faktiskt den snabbare 2.0 Mbps-bredbandsuppkopplingen. Även om den också är gratis för bara ett år framåt. Det bästa utbudet i kompositkanalen SVT Europa är igen en del av min vardag. Dessutom kan jag nu utan problem konfigurera Windows Media Player till inbäddad mediaspelare i SVT Play. Och RealPlayer 11 fungerar alldeles utmärkt som extern mediaspelare i SVT Play. Med sin inbyggda röda Record-knapp. Mycket praktiskt.

Rättighetstrassel och otydliga affärsmodeller har gjort tv-bolag ovilliga att dela med sig av sitt programinnehåll till gratis-tv-tjänster som Joost. Men nu bryter SVT och TV4 i Sverige mönstret. I december 2007 börjar de svenska tv-bolagen lägga ut delar av sitt innehåll på Joost. Men - det som utmärker Joost är att programmet startar upp sitt eget p2p-användargränssnitt. Jag kommer följaktligen inte åt programinnehållet i Joost från webbläsaren. Och det betyder i sin tur att jag inte heller kan ladda innehåll på Joost ned på datorn med RealPlayer 11. Snöpligt.

Skräddarsy en egen startsida

En enkel nätsida med en html-tablå.

En personlig, skräddarsydd startsida. Det låter intressant. Då jag surfar på nätet och besöker mer än en sajt så vill jag ha en personifierbar startsida.Som håller koll på allt. Samlar mina länkar, bevakar bloggar, visar de senaste nyheterna, visar klockan, kollar om jag fått mejl och förutspår väder. Vad jag vill, faktiskt.

Jag provar av rena nyfikenheten på den fria gratis webbtjänsten Netvibes. Jag får min önskelista - och lite till. Om jag jobbar på en och samma dator behöver jag inte ens registrera mig.

Netvibes sparar mina personifierade inställningar på lokala kakor (Cookies). Men en registrering gör det möjligt att också spara de personifierade inställningarna på webben. Då kan jag nå min personliga Netvibes från vilken dator som helst. Bara datorn kommer ut på webben.

Den personifierbara gratis webbtjänsten iGoogle är inte riktigt lika mångsidig. Men att å andra sidan hålla koll på alla smarta gratis webbtjänster från Google kan vara svårt. Och det är därför iGoogle egentligen finns till. Det är en startsida som jag själv, som registrerad användare, kan skrädda till - i samma stil som min personliga Netvibes. Men med precisionstjänster - Google Kalender - Google Anteckningar - Gmail - Google Reader - med mera. Både Netvibes och iGoogle ger mig ett eget personligt fack med mina startlänkar.

Men även om det finns stora likheter mellan webbtjänsterna så kompletterar de snarare varandra - än konkurrerar. Om jag väljer att ha någondera i webbläsaren som startsida så kan jag visserligen lägga länkarna i kors.

Fast - egentligen vill jag nog inte ha någondera till startsida i webbläsaren. Jag har redan en förträfflig lösning till personlig startsida - My Local Favorites. Det är en lösning som fungerar och den klarar sig alldeles utmärkt i konkurrens med Netvibes och iGoogle. Startsidan är en enkel nätsida med en html-tablå av mina favoriter till startlänkar. Nätsidan är gjord med tablåprogrammet MS Excel - och den ligger helt enkelt i en egen mapp i datorn. Jag har för all del samma startsida på webben också. Då kan jag nå My Local Favorites från vilken dator som helst. Bara datorn kommer ut på webben.

Men inte behöver jag avstå från Netvibes eller iGoogle för det. De får en alldeles egen rad på startsidan My Local Favorites. I sällskap med den lätt personifierbara finska www fi-söksajten. My Local Favorites är nu en startramp som heter duga.