Samlingsmani på musikvideon

Musikpärlor från 60- och 70-talet.

Jakten på musikpärlor på nätets musikkataloger har ynglat av sig. Lotshustrun är förtjust i smörsångaren Joe Dassin. Men jag hittade ögonfröjd åt mig själv också - en discoversion av L'ete Indien - med unga och blonda Mandaryna. Och nu har jag gripits av samlingsmani på musikvideon.

Jag har inte riktigt fattat hur lavinartat Youtube & Co har vuxit till världens största tv-kanal.

Det finns miljontals olika filmklipp att välja bland. Exempelvis en hel massa musikvideor. Nackdelen med Youtube & Co är förstås att jag måste vara uppkopplad på nätet för att kunna titta på videoklippen.

Det finns lyckligtvis en lösning på det här problemet. Det finns fenomenala program och webbtjänster som låter mig gratis ladda ned filmer från Youtube & Co. Och sparar dem på den egna datorn. För eget nöjes och säkerhets skull.

Youtube.com är inte den enda videosajten för mig som vill titta och spara på videoklipp. MySpace.com och Dailymotion.com bjuder mestadels på ungdomligare musikvarianter. Men musikpärlor från 60- och 70-talet finns att hitta på alla - mest förstås på Youtube. Det är hur tjusigt som helst att titta och spara på filmklipp med mina stammisar Beatles och Abba - med flera.

I början använde jag mig av gratis webbtjänsten Keepvid.com för att ladda hem Yuotube-filmer. I vissa videosajter som bl.a. Dailymotion fungerar nedladdningen bättre tillsammans med gratis webbtjänsten FlashLoad.net. Musikvideon laddas ned i flv-formatet - som tyvärr inte är gångbart i varken videospelaren Nero ShowTime eller Windows Media Player.

Det finns lyckligtvis en lösning på det här problemet också. Det finns en fenomenal videospelare för flv-formatet, VLC Media Player. Gratis dessutom. Den har allt som behövs för att titta och lyssna på musikvideor. Och inte bara i flv-format utan också i avi, wmv, mov och divx. Utan krångel faktiskt. Och mångsidighetsundret VLC funkar inte bara i Windows-miljö utan också i Linux-operativsystemet Ubuntu. Och som ett portabelt videoprogram på usb-fickminnet. På samma (snabba) 4GB SanDisk-minnessticka som musikvideosamlingen dessutom. En videosnutt är faktiskt inte oöverkomligt massiv - i regel under 10MB.

VLC har en anspråkslös design. Så, om jag vill titta och lyssna på musikvideor på videospelaren Nero ShowTime eller maffiga Windows Media Player så måste videoformatet konverteras till wmv eller avi. Men det är inget problem. Den fenomenala webbtjänsten Media-Convert klarar av alla möjliga och omöjliga konversioner. Elegant - och gratis dessutom. Och om jag nöjer mig med det pyttelilla bildformatet så kan jag från avi-filer bränna en hel dvd-skiva med pärlorna i min musikvideosamling.

Nu när jag fått smak på videopiratism så slår jag till på stort. Det är enklare och smidigare att använda ett installerat specialprogram för nedladdningar från Youtube & Co. Orbit Downloader är ett av många bra program. Och helt gratis faktiskt. I grund och botten fungerar det på samma sätt som webbtjänsterna men det räcker i regel med en högerklick på filen för att kunna ladda hem filmen. I flv-format givetvis.

Uppdatering:

Google identifierar och tar bort piratfilmer på YouTube. Mitt flitiga tittande av Youtube-versionen med Mandaryna måste ha avslöjat att den var en piratversion. Nu är den borta. Men Dailymotion-versionen med Mandaryna finns kvar. Jag har en flv-kopia av den på datorn - för säkerhets skull. Endast Orbit Downloader gick med på att ladda ned kopian.

Förföljd av 3g-bredbandet

Avstå från uppladdning av stora filer.

Grönt ljus. Blått ljus. Ljusblått ljus. Ja, det är fråga om en led-lampa på 3g-modemet som byter färg beroende på 3g-kopplingens typ och hastighet. Ljuset färg avslöjar vilket mobilnät det usb-kopplade Vodafone 3g-modemet för stunden är uppkopplat på.

3g-bredbandets typ och hastighet varierar kraftigt - oberoende av täckning. Läget, vädret och växtligheten påverkar uppkopplingen.

Ttillsammans med intensiteten i den övriga nättrafiken.

Men det roliga med 3g-bredbandet är att det förföljer användaren. Uppkopplingen flyttar sig på samma sätt som samtalen i mobiltelefonen. I princip kan man tänka sig att upprätthålla ett Skype-samtal i ett rörligt fordon - tåg, buss eller bil. Nätets prestanda avslöjas endast av olika färger i led-lampans ljus. Grönt ger max. 53kbps (gprs) - i bästa fall max. 236kbps (edge). Blått ger max. 1,8mbps (umts) - och ljusblått max. 3,6mbps (hdspa).

Hemmavillan befinner sig i armhålan av Noux fritidsområde i Esbo. Gammeltorpet befinner sig i samma by men på andra sidan Nupurberget. Båda fastigheterna befinner sig enligt täckningskartan i ett område med edge-täckning. Närmaste område med hdspa-täckning ligger enlig kartan fyra kilometer österut. Uppkopplingen i villan kommer i bästa fall upp till 236kbps - stundvis bara 53kbps. Skype-samtalen pausar - men funkar ändå bättre på 3g-bredbandet än på wlan i hemmanätverket.

Om jag flyttar mig till byns ölpub, hundra meter norrut, lyser led-lampan i ljusblått. Inne i gammeltorpets södra knut lyser led-lampan i ljusblått - men strax utanför, tio meter norrut, byter ljuset till grönt.

Baggböle i norra Helsingfors befinner sig enligt täckningskartan djupt inne i ett område med hdspa-täckning. Under merparten av en timmes 3g-session växlar ljuset mellan blått och ljusblått. Men de första tio minuterna är ljuset grönt. Oberoende av ljusets färg upprätthålls Skype-samtalen klanderfritt och oavbrutna.

Folkhälsans Seniorhus i Brunakärr ligger fyra kilometer söderut från Baggböle. Och ytterligare två kilometer söderut ligger Folkhälsans Infotek i Tölö. Jag antar att 3g-bredbandet uppför sig där på samma sätt som i Baggböle.

Reträtten i Mickelböle i Borgå ligger enligt kartan djupt inne i ett område med edge-täckning. Omringad av fläckar med gprs-täckning. Närmaste områden med hdspa-täckning ligger tio kilometer västerut - eller tio kilometer österut - eller tio kilometer söderut. Resultatet är väntat - grönt ljus och 53kbps (gprs). Skype-samtal går inte alls. Testvideon på webben rör knappt på sig. Surfandet på offentliga sajter är sirapssegt.

Med tanke på 3g-användningen i fritidstugorna har jag ingen orsak att höja på 512kbps hastigheten på 3g-abonnemanget. Men det gäller för mig att komma ihåg att den annonserade hastigheten bara gäller mottagning. Avsändande är alltid begränsat till max. 53kbps. Så, det gäller att hålla e-postens bildbilagor små - och att avstå från uppladdning av stora filer till webbaserade näthårddiskar.

Uppdatering:

Bor man innanför Turbo 3G-zonerna är det suveränt smidigt att surfa via 3G. 3G-nätverket verkar på alla sätt längre utbyggt i Sverige än 3G-näten i Finland.

Uppdatering:

Vodafone usb-modemet stöds inte på nya Intel-baserade Mac-datorer på Mac OS X. Och inte heller på Pc-datorer på nya MS Windows Vista.

Uppdatering:

Vodafone usb-modemet behöver en uppdatering för att fungera i Windows Vista. Men - Elisas Supportsajt är väldigt asketisk. Experter ger råd åt experter. Turligen linkar Elisa till Vodafones supportsajt. Uppdateringen av modemet (Firmware E220 11.110.05.00.00) lyckas. Likaså uppdateringen av modemets programvara (WMC Lite version 2.1.6.1). Och 3g-bredbandet fungerar.

Det är en god bit kvar innan vem som helst ska börja använda trådlöst 3g-bredband. Supporten riktar sig inte till oss människor.

Uppdatering:

En obändig envishet i kombination med en viss rutin i Windows-användning hjälper mig att hitta vinken om den färskaste versionen av WMC Lite. Programvaran låter sig uppdateras till version 3.2.1.156. Men - den fungerar inte. WMC Lite måste också usb-installeras på nytt på datorn. Och - då fungerar 3g-bredbandet. En koll i programmappen avslöjar att det numera finns en skild Setup för Windows XP och en annan för Windows Vista.

Franska i öronen och i ögonen

Comte de Monte-Cristo som dvd-film.

Ingenting går upp mot att läsa en god bok. Som t.ex. Greven av Monte Cristo av Alexandre Dumas. Allra helst på originalspråk.

Men en nybörjare har det nog ganska jobbigt att klara av en bok på franska. Det är inte lätt även om man har hjälp av ett lexikon. En slagdänga på franska i öronen - med vidhängande lyrik för ögonen - leder mig in på rätt väg. Med en ljudbok i öronen och bokens text för ögonen kan man kanske komma någon vart.

Lotshustrun har sin 62-årsdag nu i oktober. Vad kunde vara bättre en en språkkurs med Greven av Monte Cristo (Le Comte de Monte-Cristo) i tryckt bokformat. Med vidhängande ljudbok i mp3-format - på fickminne eller på cd-skiva.

Jag hittar inte bok-/cd-kombinationen på Amazon (Amazon.fr) - men nog på svenska Ljudboken.se. Dessutom på originalspråket - franska. Ja, den levereras t.o.m. till utlandet - till Finland. Mot betalning på Visa-kort. Jag köper mp3-versionen - med en bok i pdf-format med den inspelade texten samt ordlista och övningar på originalspråk. Visa-kortet kollas och koden verifieras. Id-kontrollen går som väntat via internetbanken. Köpet är klart - och filerna laddas ned i mp3-format.

I ett nafs åker ljudboken in på mp3-spelaren iPod nano. Och tillsammans med de första kapitlena, utskrivna på papper via pdf-läsaren Adobe Reader, överräcker jag mitt personliga gåvopaket åt festföremålet.

På 63-årsdagen ska lotshustrun få Le Comte de Monte-Cristo som dvd-film på franska (med favoriten Gerard Depardieu i huvudrollen).

Tv i Nero Home Media Center

Färdigt uppdaterad programtablå.

Min externa digitala Anysee-mottagare motsvarar ett digitalt tv-kort. Ja, faktiskt ett fullvärdigt digitalt tv-kort för antennätet (dvb-t). Nero Home Media Center känner igen prylen som en Anysee BDA Digital Tuner. Vad bra, då klarar Nero Home sig med den prylen jag har.

Nero Home Media Center är ett alternativ till Windows Media Center - visserligen ett b-alternativ - men det duger gott till självstudier i konceptet Media Center. Tillsammans med den digitala Anysee-mottagaren - externt via usb-jacket. Nero Home Media Center skannar villigt in de digitala tv- och radiokanalerna.

Anysee-mottagaren har en stor teleskopantenn. Mottagningen är utmärkt på alla kanaler. Bilden är liten, men knivskarp. Men Anysee går vid behov också att koppla direkt till antennuttaget. Den bärbara Amilo-hemdatorn har stundvis behov att swappa minnesinnehållet. Och det syns som kortvarigt flimmer i tv-bilden. En piggare processor och ett snabbare grafikkort, med tilläggsminne i bäggedera, vore till fördel.

I Nero Home får jag fram en färdigt uppdaterad programtablå (epg) från Anysee-digiboxen och väljer från den de program jag vill titta på - eller spela in. Men bara då Anysee-digiboxen är påkopplad.

När bandningen startar kan jag dock bara titta på samma kanal som jag bandar. Anysee-digiboxen har nämligen bara en digital mottagare (tuner). Nero Home bandar i formatet mpeg movie (mpeg-2). Halvtimmen (25') slukar 590MB av hårdskivan. Videosnutten låter sig villigt avtittas i Nero Home. Och naturligtvis också i Anysee och Nero Showtime Player. Samt i VLC Media Player, Real Player och Windows Media Player. Till skillnad från Anysee gör Nero Home en färdigt komprimerad fil i mpeg-2.

Av tidigare erfarenhet vet jag att editeringsprogrammet Nero Express 4 vid behov kan bränna en svcd- eller dvd-skiva för avtittande i digitala tv-apparaten Sony Bravia via dvd-spelaren LG RC7000.

Hanteringen av musik i Nero Home Media Center påminner om hanteringen i Apple iTunes eller Windows Media Player - visserligen som b-alternativ i hemdatorn. Hanteringen av bilder och fotoalbum är helt ok men personligen föredrar jag i datorn Googles fenomenala fotoassistent Picasa 2.

Men visst är mediedatorn den perfekta kopplingen mellan tv och allt det som en dator kan göra. Det vill säga, så fort jag har löst allt trubbel med sladdar och kontakter.

Anysee-mottagaren kan styras via en egen fjärrkontroll. Huruvida fjärrkontrollen funkar visavi Nero Home Media Center är osäkert. Jag har för mig att mediadatorn ska förses med en skild mottagare för fjärrkontrollen. Någon sådan har inte den bärbara Amilo-hemdatorn.

Men nog ska en mediedator ha bättre prestanda - och vara tystare än den brummande stationära Scaleo-hemdatorn - eller den fräsande bärbara Amilo-datorn. Och som Media Center ska den ha en bättre meny- och epg-hantering än Nero Home Media Center.

Handlingsförlamat It-support

It-betjäningen påminner om Sovjet.

Det tycks ha gått en ny trend i hanteringen av beställningar på webben. Finska köpmän reagerar inte förrän konsumenten påminner om beställningen. Så gick det med beställningen av den monterbara lekstugan. Och - så gick det med beställningen av det trådlösa 3g-bredbandet.

Den amerikanska it-supporten fungerar någorlunda konsumentvänligt. Den finska it-supporten påminner mera om betjäningen i fornstora Sovjet.

Under den fjärde veckan efter beställningen tar jag upprepade mejl-kontakter med supporten hos mobil- och bredbandsleverantören Elisa. Ingen som helst reaktion på hela veckan. Tillrättavisad av tidigare erfarenheter tar jag slutligen Skype-kontakt till Elisas support. En robot svarar och uppmanar mig att trycka etta, tvåa eller trea ... med mera. Skype-fliken med nummertangenter fungerar. En musklick på etta, tvåa eller trea - och Skype får kontakt med annan robot. Roboten förklarar att det är rusning på telefontjänsten - väntetid 15-minuter. En sannspådd profetia. Efter 15-minuters väntan svarar en mänsklig bredbandsbetjänt. Fel val - det ska vara en mobiltelefonibetjänt. Efter ytterligare 2-minuter svarar en mobilbetjänt. Jag förklarar mitt ärende och betjänten tycker att ärendet är värt att reda ut.

Beställningen upphittas. Den har legat i stiltje i fyra veckor. Varför? Jo, mitt billiga mobilabonnemang passar inte ihop med 3g-bredband. Abonnemanget borde uppgraderas till ett dyrare - eller så borde 3g-bredbandet få ett eget mobilnummer. Ingen på Elisa har bara haft tid att rådfråga mig om saken. Ja, Elisas supportorganisation är strömlinjeformad så att det förslår.

Mobilbetjänten avslöjar en annan risk med ett gemensamt mobilnummer för telefon och bredband. Inkommande samtal avbryter datakontakten på 3g-bredbandet. Hoppsan, mobiltelefonens nummer delades år 1997 smärtfritt mellan sms, samtal och data. Luren var upptagen då datakontakten var aktiv. Tiderna ändras. Jag ber följaktligen om att få ett hemligt nummer. Det ordnar sig - kostnadsfritt.

Jag har varnats för att modemsnappare lurar på 3g-modemkontakter. Mitt 3g-bredband har visserligen en fast månadsavgift - men jag kollar risken för svindyra mobilsamtal till betaltjänster. Jodå, betjänten medger att den finns. Jag ber följaktligen om en total spärr för mobilsamtal till betaltjänster. Det ordnar sig - kostnadsfritt. Jag kollar leveranstiden. Mobilbetjänten lovar paketet (usb-modem och sim-kort) på en vecka. Med bud till hemdörren. Och när jag sedan skrivit min namnteckning på budets elekroniska skrivplatta aktiveras 3g-servicen med en dags varsel.

Det här var säkert bara smakprov på 3g-fällor. Jag undrar hurudana fällor jag kommer att trampa i när jag i sinom tid kommer igång med det trådlösa 3g-bredbandet. Och hur mycket kommer de att kosta mig. Telefonsupporten på Elisa kostar 6,5 cent i minuten via Skype. Telefonsamtalet tog precis en halvtimme. Kostnad - sammanlagt 2 euro. Samtalet till den amerikanska it-supporten kostade futtiga 20 cent. Undra på att den amerikanska ekonomin är i gungning.

Uppdatering:

Efter en massa strul från Elisas och Itellas (Postens) sida anländer 3g-paketet. 3g-bredbandet aktiveras inom utlovad tid. Installationen av 3g-modemet går som en dans. Första försöket med bärbara Amilo-hemdatorn på 3g-bredbandet - hemma i villan i armhålan av Noux fritidsområde - 53 kbps. Följande dag - 236 kbps. Musikströmmen och -videon hackar betänkligt på 3g-bredbandet.

Uppdatering:

Det är visst villans läge som vållar bekymmer. 3g-antennmasterna skyms av Nupurberget. Hundra meter norrut, strax intill byns ölpub, byter det gröna gprs-ljuset om till ljusblått - Super 3g (hdspa). Och nu strömmar testvideon klanderfritt.

Ubuntu på en gammal hemdator

För rutinerade Windows-användare.

Vad ska man göra med en gammal hemdator som inte pallar för Windows Vista. Och som redan börjat slöa till på Windows XP. Jo - man riggar upp gammeldatorn med Linux-operativsystemet Ubuntu 7.04 Feisty Fawn. Det är faktiskt den enda Linux-distrubutionen som på något avlägset vis kan kallas konsumentvänlig.

Ubuntu 7.04 Feisty Fawn kan varmt rekommenderas - men enbart åt rutinerade Windows-användare med Linux-ambitioner. Även om Ubuntu har kommit ett steg närmare användarvänlighet så är det en bra bit kvar innan vem som helst ska börja använda det.

Hur gammal kan då en Ubuntu-kompatibel hemdator vara? Inte alls så gammal - i högsta lag 2-3 år. Bärbara Amilo-hemdatorn är av årsmodell 2004. Stationära Scaleo-hemdatorn är av årsmodell 2005. Bägge två passar alldeles utmärkt till Ubuntu-datorer. Ubuntu 7.04 Feisty Fawn kräver minst 256MB centralminne och 4GB fritt skivminne (som installerad version). Med att starta Ubuntu från Live CD klarar man sig med 2GB fritt skivminne.

Men bärbara Amilon och stationära Scaleon klarar sig utmärkt på Windows XP. Inga större anledningar att byta XP alltså. Isynnerhet inte då Ubuntu 7.04 Feisty Fawn kan installeras och startas i dual boot.

Stationära ErgoPro-hemdatorn från år 1997 hade varit en önskvärd Linux-kandidat. Ett centralminne på bara 64MB är en stor stötesten. Stationära ErgoPro-hemdatorn av årsmodell 2000 med sitt 192MB centralminne och 3GB skivminne (1GB fritt) verkar lämpligare. Ett försök med start av Ubuntu 7.04 Feisty Fawn på Live CD är värt mödan.

Men oj! Något långsammare har inte skådats sedan stationära ErgoPro-hemdatorn från år 1997 kördes med F-Secure Internet Security 2006 och MS Office 2000 - på Windows 2000. Det är bara att ta skeden i vacker hand och konstatera att Ubuntu-kraven på minst 256 MB centralminne och 2GB fritt skivminne (Live CD) är absoluta minimikrav. Det betyder i praktiken att en sju år gammal hemdator är på tok för gammal för Linux-operativsystemet Ubuntu. En 2-3 år gammal hemdator är (teoretiskt sett) lämplig.

Linux-ivrarna jublar över möjligheten till uppstart av Linux via Live CD. Men hur är det med it-säkerheten i det fallet? Min Live CD med Ubuntu 7.04 Feisty Fawn är från juli 2007. Eller tidigare. Under perioden juli-september har 195 säkerhetsuppdateringar laddats ned. Min Live CD är sannerligen helt utdaterad. Och det är faktiskt samma Ubuntu-version som finns för nedladdning på nätet. En gammal Live CD är följaktligen en uppenbar säkerhetsrisk.

Uppdatering:

Jag har nu en ny Live CD med Ubuntu 7.10 Gutsy Gibbon från oktober 2007.

BlogMusik med lagen på sin sida

Alla snackar om Deezer.com

Lotshustruns studier i franska börjar ge spinnoffs.

Studiegänget lyssnar till en av Joe Dassins pärlor - Indiansommar - L'été indien.

Lotshustrun har dock fördelen att kunna lunta på lyriken till sångstycket. Originallåten, med Joe Dassin, finns endast att lyssna till på gratis musiksajten Deezer.com. Underligt nog.

Världens första fria och lagliga sökbara musikkatalog, har franska sajten Deezer.com kallat sig själva. Hur laglig sajten egentligen är i Finland råder delade meningar om, men internetvärlden har tagit sajtens musikkatalog till sig med hela sitt hjärta. För något år sedan lanserades BlogMusik.net som lät besökarna strömma vilken musik de ville direkt i webbläsaren. Efter några månader fick de stänga, nu har de avtal med Sacem, frankrikes motsvarighet till Teosto, som gör att de får behålla tjänsten. De har bytt namn också, Deezer.com klingar bättre internationellt.

Deezer.com är en fransk sajt som strömmar musik från ett stort antal musikartister. Människorna bakom sajten hävdar att de följer alla upphovsrättslagar, men de rasande skivbolagen håller inte med. Man har skrivit avtal med Sacem – en fransk motsvarighet till Teosto. I och med avtalet betalar sajten en del av sina reklamintäkter till Sacem.

Det finns över 200.000 låtar från artister från bl.a. 60-talet - som t.ex. Beatles. Över 300.000 registrerade användare laddar själva upp sin musik på Deezer.com. Andra användare kan sedan söka efter låtar och lyssna på musik helt gratis i sajtens spelare, men inte ladda ner den – men nog blogga och dela med sig - ungefär som ett YouTube fast bara med musik.

Fast jag inte lagligt kan köpa L'été indien på nätet så jag kan ändå banda låten från Deezer.com, med ljudinspelnings- och -redigeringsprogrammet Audacity. På Deezer.com kan jag dessutom leta upp mina favoritlåtar från 60-talet, sätt ihop en spellista med dem och lyssna. Helt gratis och alldeles lagligt. Nästan för bra för att vara sant.

Det känns jobbigt och obekvämt att lyssna till musik på grammofon från vinylplattor. Det är otroligt lätt att hitta och lyssna till samma låtar på Deeezer.com. Jag kommer snabbt underfund med att det egentligen är bara mina Beatles-skivor som jag har lust att digitalisera. Och nu kan jag enkelt och mödolöst banda dem från Deezer.com. Utan att jag saknar det nostalgiska knastret.

Det är förstås inte bara musiken som jag gillar. Jag är ganska tänd på att samla på musikvideon. Och jag hittar faktiskt videoklipp med L'été indien och Joe Dassin. Men videon är inte alls så lätt att ta åt sig. Sist och slutligen är det bara Download-sajten FlashLoad som klarar av Dailymotion-klippet.

Jag har inte kommit någon vart med mina egna videosnuttar. Så, jag kan inte motstå frestelsen att ladda upp en version till av musikvideon med L'été indien och Joe Dassin på YouTube.com. Den är nämligen inte identisk med dem som redan fanns. Men nu är jag för första gången medveten om att jag gjort något olagligt.

Fenomenala don för språkstudio

Ghettoboostern är ett enkelt rejält don.

Så kom då dagen då all teori omsätts till praktik. Lotshustrun går på en grundkurs i franska. Med kursboken Franska 1 - och vidhängande audio cd. Ghettoboostern med cd-spelare är till utmärkt hjälp i att lyssna och repetera. Försynt och miljörätt med hörlurar för öronen.

Men visst kan man göra någonting med datorn? Något bättre kanske? Allting börjar med att rippa (kopiera) cd-innehållet. Windows Media Player är fin på att skapa olåsta mp3-filer. Men informationen om titel, författare och genre får man komplettera för egen hand. Sedan är det lekande lätt att lägga till mappen i iTunes bibliotek - för synkronisering med mp3-spelaren iPod nano.

Språkkursen beter sig i iPoden precis som en mp3-ljudbok.

Lotshustrun kan försynt och miljörätt lyssna och repetera med hörlurar för öronen. Den skrymmande ghettoboostern är förbjuden i biblioteket men lotshustrun är förvisso välkommen att lyssna och repetera med iPoden dockad i Jbl-musikstationen. Eller att lyssna och repetera i stereoanläggningen med iTrip-sändaren dockad i iPoden. Ingendera alternativet till ghettoboostern faller dock lotshustrun i smaken. Ghettoboostern är ett rejält don och den är enkel och lättanvänd.

Framgången med språkkursen på iPoden lockar till ett försök med en enkel språkstudio i datorn. Med det fenomenala bandnings- och ljudredigeringsprogrammet Audacity. Import av mp3-språkfil till ljudspår med färdigt inlästa och pausade glosövningar. Och bandning av lotshustruns uttalsövningar på grannspåret. Avlyssningen av bägge ljudspåren samtidigt ger lotshustrun förtäffliga möjligheter att korrigera eventuella brister i sitt uttal.

Mobilt bredband ger fri rörlighet

3g-nätet stöds på Mac-datorer.

Jag har studerat alternativ till mobila bredband och länge lutat åt att skaffa ett trådlöst @450-bredband. Men tre saker bekymrar mig i det fallet - att kostnaderna för första året är maffiga 745 euro - att täckningen på glesbygden minst sagt är usel - och att @450-bredbandet släpps först i december 2007. Operatören TeliaSonera har ingen brådska.

Vid senaste koll blev kostnaderna för Elisas trådlösa 3g-bredband 580 euro för första året.

Och täckningen i Nupurböle i Esbo och Mickelsböle i Borgå var minst sagt usel.

Men tiderna ändras. Nu täcker Edge-nätet (384 kbps) bägge byarna och hdspa-nätet (2 mbps) hela Helsingfors. Och så har priserna gått ner. Ingen öppningsavgift. Användningen kostar 12 euro i månaden (512 kbps). Utan data-begränsningar. Vodafone usb-modemet kostar 120 euro. Första årets kommunikationskostnader är sammanlagt 264 euro. Det är ett erbjudande som jag inte kan säga nej till.

Nu råkar det sig dessutom att it-akuten i lotsningen kan dra nytta av det trådlösa 3g-bredbandet - i Helsingfors. I samband med it-lotsning på Luckan i Forum, på Infoteket i Tölö, på Seniorhuset och Majblomman i Brunakärr samt på Nystugan i Baggböle. Allt som behövs för installation finns integrerat i Vodafone usb-modemet. Det trådlösa 3g-bredbandet borde i princip gå lekande lätt att flytta mellan datorer.

Endast Luckan har haft trådlösa wifi-/wlan-kontakter att erbjuda användare av bärbara hemdatorer. De andra ställenas café-datorer har använts via Folhälsans fasta bredbandskontakter - med de för kontorsfolket så typiska begränsningarna i användningsmöjligheter. Det trådlösa 3g-bredbandet erbjuder samma gränslösa service som det fasta bredbandet hemma.

I princip kan det trådlösa 3g-nätet användas också på en MacBook Pro. Vodafone usb-modemet stöds på gamla Motorola-baserade Mac-datorer. Men inte ännu på nya Intel-baserade Mac-datorer - d.v.s. inte på Mac OS X. Men - i princip nog på Windows Vista.

It-telefoni via Skype kommer att vara avslöjande test av prestandan på 3g-bredbandet (512 kbps) med bärbara Amilo-datorn.

Uppdatering:

Vodafone usb-modemet stöds inte på nya Intel-baserade Mac-datorer på Mac OS X. Och inte heller på Pc-datorer på nya MS Windows Vista.

Det kan bli dyrt att köpa billigt

Anvisningen får håret att resa sig.

För något år sedan köpte lotshustrun ett självmonterbart utelager av märket Luoman. Det var bara att lyfta på. Som ett pussel. Stock efter stock. Stocken var inte häv men 34mm var ändå ett rejält virke. Tak- och golvvirket var färdigt sågat. Täcklister och spegelbräden likaså. Inte ett sågtag behövdes. Virket var utvalt och av prima kvalitet. Lite dyrt var det förstås.

I år ville lotshustrun ha ett väderskydd för brunnen. Ett kombinerat utelager och brunnsskydd.

Första tanken var att ställa upp ett skydd i form av ett utedass. Själva tanken var praktisk men med en lite riskabel association. Måttena var dock lite för knappa för brunnsringen.

Ett skydd i form av en lekstuga kanske? Med tillräcklig nockhöjd. Men ett självmonterbart utelager av märket Luoman är lite dyrt förstås. Ett Google-sök hittade ett självmonterbart utelager av märket Rosendahl. Och priset var faktiskt lägre än priset på det rejält mindre utedasset. Med den goda Luoman-erfarenheten i minnet görs affären på nätet. Med en trådlös borrmaskin som bonus. Priset betalas i två fakturor på nätbanken. Första fakturen vid orderbekräftelsen och den andra strax innan leveransen vecka 35/2007.

Vecka 35/2007 kom och gick. Leveransen var kopplad till en 2-veckors standardförsening. Vecka 37/2007 tar jag telefonkontakt via Skype med agenten i Norra Finland. Agenten lyckas med konstycket att få lekstugan levererad till veckändan. Leveranspaketet öppnas och materialet sorteras och flyttas i regnskydd. Trossbottnet är klart så det är bara att börja på ihopmonteringen. En snabb blick i monteringsanvisningen får håret att resa sig på huvudet.

Med att lusläsa nätsidan med leveransinnehållet hade sanningen delvis avslöjats. Stocken är inte häv men 21mm är alls inget rejält virke. Monteringsanvisningen ber om snedspikning med 75mm spik i spånten på varje hörnkors. En test utförs på likartat virke. Ingen i hushållet klarar av att som anvisats spika flere än två spikar av fem. Stockvirket är kvistigt. Kvistigare än testvirket. Drygt våhundra 75mm spikar borde spikas in felfritt. En koll i leveransinnehållet avslöjade dessutom att varken tak- eller golvvirket var färdigsågat. Inte heller täcklister eller spegelbräden. En hjälpande hand från Elias är av nöden.

Handymannen anländer påföljande tisdag. Försedd med elektriskt sågbord och pneumatisk spikpistol med mera. Med ett enhälligt beslut tas totalt avstånd till användande av 75mm spik. I stället skjuts 51mm pistolspik i spåntkryssen. Förrymda spikspetsar putsas elegant bort med en liten trådavbitare. Virket är naturligvis inte av Luoman-kvalitet. Det behövs en ansenlig övertalningsförmåga att få stockarna rakt och felfritt i stockspånten. Sågbordet och spikpistolen är i flitigt bruk i tak- och golvmonteringen. I monteringen av täcklister och spegelbräden likaså. Vi struntar i monteringsanvisningens råd om att klyva bräder till lister. Golv- och taklister finns i gammalt lager.

Lotshustrun monterade upp Luoman-förrådet på tre dagar. Med gratis assistens av hemmafolket. Rosendahl-bygget tog också tre dagar att montera upp. Med betalassistens av handymannen och hans verktyg. I själva verket får lotshustrun punga ut med lika mycket till för arbetet som det omonterade leveranspaketet kostade. Sammanlagt blir nybygget lika dyrt som ett självmonterbart förråd av märket Luoman. I 34mm lättstock. Det kan bli dyrt att köpa billigt.