Det tycks ha gått en ny trend i hanteringen av beställningar på webben. Finska köpmän reagerar inte förrän konsumenten påminner om beställningen. Så gick det med beställningen av den monterbara lekstugan. Och - så gick det med beställningen av det trådlösa 3g-bredbandet.
Den amerikanska it-supporten fungerar någorlunda konsumentvänligt. Den finska it-supporten påminner mera om betjäningen i fornstora Sovjet.
Under den fjärde veckan efter beställningen tar jag upprepade mejl-kontakter med supporten hos mobil- och bredbandsleverantören Elisa. Ingen som helst reaktion på hela veckan. Tillrättavisad av tidigare erfarenheter tar jag slutligen Skype-kontakt till Elisas support. En robot svarar och uppmanar mig att trycka etta, tvåa eller trea ... med mera. Skype-fliken med nummertangenter fungerar. En musklick på etta, tvåa eller trea - och Skype får kontakt med annan robot. Roboten förklarar att det är rusning på telefontjänsten - väntetid 15-minuter. En sannspådd profetia. Efter 15-minuters väntan svarar en mänsklig bredbandsbetjänt. Fel val - det ska vara en mobiltelefonibetjänt. Efter ytterligare 2-minuter svarar en mobilbetjänt. Jag förklarar mitt ärende och betjänten tycker att ärendet är värt att reda ut.
Beställningen upphittas. Den har legat i stiltje i fyra veckor. Varför? Jo, mitt billiga mobilabonnemang passar inte ihop med 3g-bredband. Abonnemanget borde uppgraderas till ett dyrare - eller så borde 3g-bredbandet få ett eget mobilnummer. Ingen på Elisa har bara haft tid att rådfråga mig om saken. Ja, Elisas supportorganisation är strömlinjeformad så att det förslår.
Mobilbetjänten avslöjar en annan risk med ett gemensamt mobilnummer för telefon och bredband. Inkommande samtal avbryter datakontakten på 3g-bredbandet. Hoppsan, mobiltelefonens nummer delades år 1997 smärtfritt mellan sms, samtal och data. Luren var upptagen då datakontakten var aktiv. Tiderna ändras. Jag ber följaktligen om att få ett hemligt nummer. Det ordnar sig - kostnadsfritt.
Jag har varnats för att modemsnappare lurar på 3g-modemkontakter. Mitt 3g-bredband har visserligen en fast månadsavgift - men jag kollar risken för svindyra mobilsamtal till betaltjänster. Jodå, betjänten medger att den finns. Jag ber följaktligen om en total spärr för mobilsamtal till betaltjänster. Det ordnar sig - kostnadsfritt. Jag kollar leveranstiden. Mobilbetjänten lovar paketet (usb-modem och sim-kort) på en vecka. Med bud till hemdörren. Och när jag sedan skrivit min namnteckning på budets elekroniska skrivplatta aktiveras 3g-servicen med en dags varsel.
Det här var säkert bara smakprov på 3g-fällor. Jag undrar hurudana fällor jag kommer att trampa i när jag i sinom tid kommer igång med det trådlösa 3g-bredbandet. Och hur mycket kommer de att kosta mig. Telefonsupporten på Elisa kostar 6,5 cent i minuten via Skype. Telefonsamtalet tog precis en halvtimme. Kostnad - sammanlagt 2 euro. Samtalet till den amerikanska it-supporten kostade futtiga 20 cent. Undra på att den amerikanska ekonomin är i gungning.
Uppdatering:
Efter en massa strul från Elisas och Itellas (Postens) sida anländer 3g-paketet. 3g-bredbandet aktiveras inom utlovad tid. Installationen av 3g-modemet går som en dans. Första försöket med bärbara Amilo-hemdatorn på 3g-bredbandet - hemma i villan i armhålan av Noux fritidsområde - 53 kbps. Följande dag - 236 kbps. Musikströmmen och -videon hackar betänkligt på 3g-bredbandet.
Uppdatering:
Det är visst villans läge som vållar bekymmer. 3g-antennmasterna skyms av Nupurberget. Hundra meter norrut, strax intill byns ölpub, byter det gröna gprs-ljuset om till ljusblått - Super 3g (hdspa). Och nu strömmar testvideon klanderfritt.
Den amerikanska it-supporten fungerar någorlunda konsumentvänligt. Den finska it-supporten påminner mera om betjäningen i fornstora Sovjet.
Under den fjärde veckan efter beställningen tar jag upprepade mejl-kontakter med supporten hos mobil- och bredbandsleverantören Elisa. Ingen som helst reaktion på hela veckan. Tillrättavisad av tidigare erfarenheter tar jag slutligen Skype-kontakt till Elisas support. En robot svarar och uppmanar mig att trycka etta, tvåa eller trea ... med mera. Skype-fliken med nummertangenter fungerar. En musklick på etta, tvåa eller trea - och Skype får kontakt med annan robot. Roboten förklarar att det är rusning på telefontjänsten - väntetid 15-minuter. En sannspådd profetia. Efter 15-minuters väntan svarar en mänsklig bredbandsbetjänt. Fel val - det ska vara en mobiltelefonibetjänt. Efter ytterligare 2-minuter svarar en mobilbetjänt. Jag förklarar mitt ärende och betjänten tycker att ärendet är värt att reda ut.
Beställningen upphittas. Den har legat i stiltje i fyra veckor. Varför? Jo, mitt billiga mobilabonnemang passar inte ihop med 3g-bredband. Abonnemanget borde uppgraderas till ett dyrare - eller så borde 3g-bredbandet få ett eget mobilnummer. Ingen på Elisa har bara haft tid att rådfråga mig om saken. Ja, Elisas supportorganisation är strömlinjeformad så att det förslår.
Mobilbetjänten avslöjar en annan risk med ett gemensamt mobilnummer för telefon och bredband. Inkommande samtal avbryter datakontakten på 3g-bredbandet. Hoppsan, mobiltelefonens nummer delades år 1997 smärtfritt mellan sms, samtal och data. Luren var upptagen då datakontakten var aktiv. Tiderna ändras. Jag ber följaktligen om att få ett hemligt nummer. Det ordnar sig - kostnadsfritt.
Jag har varnats för att modemsnappare lurar på 3g-modemkontakter. Mitt 3g-bredband har visserligen en fast månadsavgift - men jag kollar risken för svindyra mobilsamtal till betaltjänster. Jodå, betjänten medger att den finns. Jag ber följaktligen om en total spärr för mobilsamtal till betaltjänster. Det ordnar sig - kostnadsfritt. Jag kollar leveranstiden. Mobilbetjänten lovar paketet (usb-modem och sim-kort) på en vecka. Med bud till hemdörren. Och när jag sedan skrivit min namnteckning på budets elekroniska skrivplatta aktiveras 3g-servicen med en dags varsel.
Det här var säkert bara smakprov på 3g-fällor. Jag undrar hurudana fällor jag kommer att trampa i när jag i sinom tid kommer igång med det trådlösa 3g-bredbandet. Och hur mycket kommer de att kosta mig. Telefonsupporten på Elisa kostar 6,5 cent i minuten via Skype. Telefonsamtalet tog precis en halvtimme. Kostnad - sammanlagt 2 euro. Samtalet till den amerikanska it-supporten kostade futtiga 20 cent. Undra på att den amerikanska ekonomin är i gungning.
Uppdatering:
Efter en massa strul från Elisas och Itellas (Postens) sida anländer 3g-paketet. 3g-bredbandet aktiveras inom utlovad tid. Installationen av 3g-modemet går som en dans. Första försöket med bärbara Amilo-hemdatorn på 3g-bredbandet - hemma i villan i armhålan av Noux fritidsområde - 53 kbps. Följande dag - 236 kbps. Musikströmmen och -videon hackar betänkligt på 3g-bredbandet.
Uppdatering:
Det är visst villans läge som vållar bekymmer. 3g-antennmasterna skyms av Nupurberget. Hundra meter norrut, strax intill byns ölpub, byter det gröna gprs-ljuset om till ljusblått - Super 3g (hdspa). Och nu strömmar testvideon klanderfritt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar