Bättre prestanda på bredband

8MB inkommande, 1MB utgående.

Hembyn här i Nupurböle i Gamla Esbo har förlänats både trådbunden och trådlös motorväg till internätet. De långsamma och förslummade byvägarna till internätet är nu ett minne blott. Elisa-tomten erbjöd passligt till julklapp gratis uppgradering av trådbundet adsl-bredband. Under en period på 18 månader. 8MB på inkommande, 1MB på utgående.

Jag gick länge i tron att 1MB inkommande var den högsta hastigheten bredband på glesbygden presterade. Men tekniken utvecklas. Från och med 14.11.2007 har jag haft 2MB inkommande hastighet på bredbandet. Med ett 12-månaders kontrakt. Till samma månadspris som 1MB hastigheten (24,90 euro). Från och med 14.11.2008 steg månadspriset på 1MB hastigheten med 8% (24,90 ->26,90 euro) och 2MB hastighetens månadspris sjönk återigen med 3% (34,90 ->33,90 euro). Jag behöll givetvis 2MB inkommande hastighet på bredbandet. Men tekniken utvecklas. Från och med 14.12.2009 har jag ett 18-månaders kontrakt med 8MB inkommande hastighet på bredbandet. Till samma månadspris som 2MB hastigheten (33,90 euro). 8MB inkommande hastighet på bredbandet kostar normalt 42,90 i månaden.

Den yttersta krisreserven med det modemknutna (33/56kbps) internetabonnemanget till Telia Sonera är obehövlig. Och numera uppsagd från och med 17.11.2009. Abonnemanget ersätts av en krisreserv med trådlöst 3g-bredband.

Elisa-tomten aktiverade helt överraskande 3g-antennmasten i grannbyn. Passligt till julklapp. Från och med 14.12 2009 betjänas hembyn här i Nupurböle i Gamla Esbo med full 3g-prestanda i Elisa-tomtens trådlösa nätverk. Den inbesparade månadsavgiften på Telia Sonera (9 euro) täcker precis den extra månadsavgiften på edge-abonnemanget på 3g-reserven på bärbara Nemi-datorn.

För uppsägningen av Sonera-abonnemanget krävs att jag är inloggad på min privata box på Telia Sonera. Bra så, men uppsägningen är inte lätt för det. Formuläret är nämligen väl undangömt. Jag hittar det till sist med att bläddra igenom praktiskt taget alla sidor i boxen. Uppsägningen träder i kraft efter det en mänsklig it-betjänt på Telia Sonera ringer tillbaka för bekräftelse.

Produktionsdag på Apples iMac

Lång rad med gula frågetecken.

Jag shoppar Microsofts nya operativsystem Windows 7 Home Edition på webben. Och för säkerhets skull i fullversion (180 euro). Min avsikt är nämligen att helt installera om Windows XP SP3 på stationära Scaleo-datorn och köra det i 'dual boot' med Windows 7. Stationära iMac-datorn tar ansvar för produktion och publicering på webben.

Stationära Scaleo-datorn är mitt laboratorium för it-forskningar. Den renoverade gammeldatorn (anno 2005) fyller alla krav som MS Windows 7 Home Edition ställer. Men - innan jag installerar Windows 7 på andra hårddisken (D:) så ska jag installera om Windows XP på första hårddisken (C:). Jag har haft problem med en säkerhetsuppdatering, målet för uppdateringen är trasigt. Materialet på hårddisken (C:) är för säkerhets skull kopierat både till andra hårddisken (D:) samt till gemensamma externa näthårddisken i Windows-nätverket (Maxtor NAS).

Produktionsmaterialet kopierar jag till stationära iMac-datorn på Windows XP SP3. Datorn har alla behövliga applikationer: webbläsaren MS Internet Explorer (8.0) för nättjänsterna Blogger, Google och Iterasi samt Windows Notepad (5.1) för textbehandling av utkast till inlägg på Blogger. Och, som socker på bottnet - gamla bildredigeraren Paint Shop Pro (6.02) för bearbetning av illustrationer. Jag finslipar miljön på Windows XP på iMac-datorn med att installera Iterasi tillägget på webbläsaren IE8 - samt Stardocks Objectdock (1.9) grafiska programstartare, för bekvämlighetens skull. Användningen av Apples tangentbord och Mighty mus stressar. Jag gillar att skriva text på Apples tangentbord men de bakvända kortvalen stökar till rutinerna. Navigeringen på bildskärmen (Home, Back, Next, End) görs på pil-tangenterna. Delete och Erase delar på samma tangent. Taggarna i html-editering är kluriga att använda. Likaså at-tecknet för e-postadresser. Och att kopiera och klistra in element i Bloggers editeringsfönster är inte alls lika självklart enkelt som på gammeldatorn. Dessutom är Apples Mighty mus aningen okänslig, och ställvis hysterisk. Och så är ytan för högerklicken faktiskt lite mindre i Windows än i Mac OS X. Allt går visserligen att göra - men bakvänt, annorlunda.

Jag klarar av att tryggt avinstallera och radera Linux-operativsystemet Ubuntu 9.10 på stationära Scaleo-datorn. Med att installera nya Windows XP SP3 från inköpt installations-cd på andra hårddisken (D:). I 'dual boot' med gamla långköraren Windows XP på första hårddisken (C:). Men installationen är en besvikelse. Nya versionen av Windows XP (D:) hittar inget nätkort på datorn för trådbunden uppkoppling på bredband. Jag kollar situationen med gamla versionen av Windows XP (C:) - uppkoppling på bredband lyckas utan problem. Jag har turligen hittat Scaleo-datorns Recovery-cd med originala Windows XP SP2 (anno 2005). En åter-installationen av Windows XP från Recovery-cd lär vara lätt, och så ser det ut att vara - till en början. Resultatet är en ny besvikelse - den gamla, originala versionen av Windows XP SP2 hittar inte heller något nätkort på datorn. Jag laddar in originala cd-skivan med drivrutiner (anno 2005) men den klagar högljutt på att datorn inte är original Fujitsu-dator. Moderkortet byttes ju ut vid renoveringen av gammeldatorn.

Stationära Scaleo-datorn ser nu enkom gamla Windows XP SP2 på första hårdskivan (C:). Jag kan tryggt radera partitionen med nya Windows XP SP3 på andra hårdskivan (D:). Jag installerar om nya Windows XP Home Edition SP3 på första hårdskivan (C:). Jakten på en fungerande lösning till uppkoppling på bredband börjar. Utan uppkoppling på internet kan jag varken aktivera XP-installationen eller söka efter saknade drivrutiner på webben. Jag pluggar 3g-modemet, Huawei E160e, i usb-porten. Nya Windows XP SP3 känner igen Huawei-modemet, Saunalahtis 3g-program (Mobiililaajakaista) installerar sig - trådlös uppkoppling på bredband är ett faktum. Jag aktiverar XP-installationen på webben. Den trådlösa (gsm-)uppkopplingens hastighet är bedrövlig (53 kbps). Trådlös wlan-uppkoppling på hemmanätverket via externa usb-adaptern Trust NW-3100 bjuder på en acceptabel lösning. Jag hittar min installations-cd, pluggar i wlan-adaptern i usb-porten och ställer in hemmanätverket (SSID). Snabb 2MB-uppkoppling på bredband är ett faktum.

Windows Update laddar ner 56 säkerhetsuppdateringar för installation. Jag tar i bruk Microsofts it-säkerhetsprogram Security Essentials (1.0) samt laddar ner och installerar Windows Media Player 11 på Windows XP. Windows Update laddar ner ytterligare 16 säkerhetsuppdateringar för installation. Men - nya Windows XP Home Edition SP3 hittar ännu heller inget nätkort på datorn. Jakten på drivrutiner börjar på webben. Jag öppnar Enhetshanteraren - en lång rad med gula frågetecken visar att en massa drivrutiner saknas. Inte bara för nätkort utan också för ljudkort med mera. På webben lyckas jag bara uppdatera drivrutinen för bättre bildskärmshantering. Bra så, jag gillar inte alls rudimentär vga-hantering på platt bildskärm.

Jag laddar in Scaleo-datorns originala cd-skiva med drivrutiner (anno 2005), men tystar protesterna. Med cd-skivan liggande i datorn går jag på nytt till Enhetshanterarens gula frågetecken och klickar för uppdateringar av drivrutiner. Och till min glädje hittas och installeras alla saknade drivrutiner från gamla cd-skivan. Ljudkortet och audio-funktionen aktiveras. Trådbunden uppkoppling på bredband är ett faktum. Jag kollar Windows Media Player 11 med en dvd-film. Dvd-omkodare saknas, precis som på Apples iMac på Windows XP SP3. Jag tar i bruk mitt Cineplayer-paket (2.3.1) för Windows XP. Jag går in på mina testsajter på webben och låter Internet Explorer (8.0) uppdatera sina Adobe Flash- och Java RT-tillägg.

Till slut tar jag i bruk Windows Live Safety Scanner på Windows XP samt laddar ner och installerar Easus Partition Manager (4.0) Home Edition. Med hjälp av dessa städprogram findukar jag bordet på stationära Scaleo-datorn för veckändans installation av Microsofts nya operativsystem Windows 7 Home Edition. Nya Windows XP Home Edition SP3 startar dubbelt snabbare än den gamla långköraren. Och den nya kompakta installationen märks också i bruk - allt går väloljat och snabbt. Windows XP Home Edition SP3 (anno 2009) är beredd att ta upp kampen med utmanaren Windows 7 Home Edition på stationära Scaleo-datorn (anno 2005).

Uppdatering:

Paketet med installations-dvd för (svenskspråkiga) MS Windows 7 Home Premium anländer som kurirpost. Jag laddar i originala dvd-skivan för att få en koll hur installationen startar upp. Men - installationen startar inte upp. Utforskaren ser inte ens innehållet på dvd-skivan. Jag kollar situationen med andra datorer. Alla övriga datorer i lotshemmet går villigt med på att läsa dvd-skivan - och att starta upp processen för installation av Windows 7 Home Premium. Till och med lotshustruns bärbara Amilo-dator (anno 2004). Men inte stationära Scaleo-datorn (anno 2005), på vilken moderkortet byttes ut vid renoveringen.

Uppdatering:

Stationära Scaleo-datorn (anno 2005) går nu villigt med på att läsa dvd-skivan, och att starta upp processen för installation av Windows 7 Home Premium. Lösningen var att bränna en säkerhetskopierad installations-dvd (med hjälp av en annan dator). Min inköpta, originala installations-dvd av Windows 7 Home Premium är helt enkelt inte läslig i dvd-enheten i stationära Scaleo-datorn.

Flinkare uppstart av Windows

It-säkerhet behöver inte kosta.

Ibland tycker lotshustrun att det tar evigheter från det att hon slår på sin bärbara xp-dator Amilo (anno 2004) till dess hon kan börja använda Windows. Alla program som är inställda att starta med Windows försöker nämligen starta på en och samma gång. Totalt kaos i gamylen. Som tur finns det ett gratisprogram som råder bot på problemet.

Med gratisprogrammet Startup Delayer (2.5) kan jag ställa in uppstarten så att vissa program startar lite senare och på så sätt snabba upp den tid det tar för Windows att starta upp (boot). Exempel på sådana program är iTuneshelper, Lightscribe Control Panel och Google Update med flera. Dessa program fyller ingen specifik funktion vid inloggning och det gör inget om de startar ett par minuter senare. Jag laddar ner Startup Delayer och installerar programmet på Windows XP på Amilo-datorn. Och resultatet låter inte vänta på sig, datorn piggnar till i uppstarten. Den kvalitativa livstiden för bärbara xp-datorn Amilo är förlängd med månader.

Bärbara xp-datorn presterar inte underverk utan flankstöd. Jag måste numera konsekvent ställa upp för månatliga upprensningar av onödigheter i datorn. Amilo-datorn är minnessvag men den klarar sig bättre tack vare prestandaförbättraren Eboostr för cache-minnet på usb-sticka. Dock inte lika bra som min restaurerade trotjänare. Tilläggsminne är faktiskt den bästa hjälpen för en tillslöad gammeldator.

Bärbara Amilo-datorns livstid syntes vara till ända för två år sedan - i september 2007. Men då avinstallerade jag den tunga säkerhetsprogramsviten F-Secure Internet Security 2007. Windows Defender tampas efter det mot spionprogram, Windows Firewall tar ansvaret för brandväggen och Alvils Free antivirus - avast! 4 Home Edition ansvaret för virusskyddet. I oktober 2009 tar MS Security Essentials ansvaret för spion- och virusskyddet. Med bravur. Vardagens it-säkerhet behöver faktiskt inte kosta ett dyft på privata hemdatorer.

Många onödiga programvaror är bortrensade på bärbara Amilo-datorn sedan lotsens aktiva dagar. Och varje gång har gammeldatorn piggnat till. Nu senast i juli 2009 när den massiva kontorsprogramsviten MS Office 2000 Premium avinstallerades - till fördel för redan installerade Word 2002 i programsviten MS Works Suite 2004.

Lotshustruns bärbara xp-dator är tillsvidare trådlöst wlan-uppkopplad (i konkurrens med iMac-datorn Alice och Vista-datorn Nemi) men från och med 23.10.2009 direktuppkopplad med nätverkskabel på bredbandsroutern (2mbps adsl). Lotshustruns myckna surfande på webben är bättre betjänt av den flinkare trådbundna uppkopplingen. Och den trådlösa 3g-uppkopplingen står i reserven - i händelse av elavbrott.

En Midsommarnattsmardröm

Hitta formulär för felanmälningar.

Midsommarveckans måndag 15/6 inleds med ett högljutt knaster i telefonluren. I bakgrunden hörs en svag automatröst som tjatar att numret inte är i användning. Det är en ovanlig anmälan med tanke på att ingen försökt ringa ut från telefonen. Inte för att det överhuvud går att ringa ut heller.

Kontakten till omvärlden är bruten.

Linjetelefonen är fast kopplad till en automatröst i en knastrande eter - utan möjligheter till vidare förbindelser. Telefonen hade varit tyst hela förmiddagen. Eftersom det är fråga om lotshustruns livlina hör en så lång tystnad inte till vanligheten. Livlinen är bruten. I detsamma börjar lotshustruns mobil ringa. Förfrågningar börjar strömma in - förklaring avkrävs - telefonen lär tuta upptaget. Jag gör en snabbkoll på det lokala kablaget. Telefonnumret är kopplat till tre lurar. Alla variationer av kopplingar knastrar lika. Villan har en egen linje med eget nummer för ip-telefonen och adsl-bredbandet. Bredbandet fungerar, och ip-telefonen likaså. Nu har jag för första gången verklig nytta av ip-telefonen.

Mobila nätverket fungerar visserligen, men lotshustrun slappnar hellre av med en riktig lur mot örat. På en ordentlig telefonlinje. För att släcka sitt kommunikationsbehov far hon å stad till gammeltorpet i andra ändan av byn. Det passar mig bra för hon testar ju linjen samtidigt. Och linjen till gammeltorpet fungerar. Felet är därmed lokaliserat till villans kopplingar.

Lotshustrun gör många tappra och dyra försök att komma fram per telefon till felkontoret hos telefonoperatören Elisa. Hon når bara fram till en automatröst som mot betalning tjatar att den förväntade väntetiden är 15 minuter. Efter en timme ger hon upp. Jag har under tiden varit inne och kollat på Elisas virriga webbsajt. Elisa betjänar naturligtvis konsumenter enbart på finska. En vanlig människa utan Elisa-rutin hittar med säkerhet inte fram till kundbetjäningens webbformulär för felanmälningar. Formuläret är ytterst väl undangömt.

Jag fyller i formuläret med en noggrann beskrivning av linjeproblemet - och informerar samtidigt om att linjen med ip-telefon och bredband fungerar. På tisdag morgonen 16/6 kommer ett automatsvar, som bekräftar att problemet noterats och att det fått ett referensnummer. Någonting görs - mitt i allt kommer ett inkommande samtal. Rösten i andra ändan är nästan omöjlig att urskilja - knastret är överväldigande. Om en stund är telefonlinjen helt stum. Lotshustrun far hon å stad till gammeltorpet i andra ändan av byn för att genomföra det påbörjade samtalet. Mitt under samtalet börjar linjen knastra. Och om en stund är också den telefonlinjen helt stum. Problemet har eskalerat till en annan fastighet - 400 meter från villan. Jag fyller i webbformuläret med en ny felanmälan - och informerar samtidigt om att de linjen går till en helt annan fastighet. Automaten kvitterar däremot inte min nya felanmälan den här gången. Jag fyller i ytterligare ett formulär med anmälan om min oro. På onsdagen 17/6 får jag ett 'personligt' svar från kundbetjäningen: mina problem har noterats. Förväntad reparationstid är 2-5 arbetsdagar. Linjetelefonerna till villan och gammeltorpet förblir stumma i åtminstone två dygn.

Det som förvånar skeptikern i mig att ip-telefonen och adsl-bredbandet trots allt fortsätter att fungera. Tillsvidare i alla fall. Som tur är har jag trådlöst 3g-bredband i reserven. Trådlöst 3g-bredband är annars också en utmärkt lösning här i periferin strax utanför Esbo stadscentrum. I och med överraskande täta avbrott i glesbygdens elförsörjningen. It-telefonitjänsten Skype står i reservens reserv - med eller utan lur. Beroende på elförsörjningen. Men - en sak är helt säker. Man klarar sig inte mera utan mobiltelefon. Att ringa 112 i en nödsituation borde faktiskt höra till medborgarens rättigheter. Även på en linjetelefon.

Problemen med linjetelefonerna på villan och gammeltorpet repareras 16:45 på torsdagen 18/6. Men - 18:15 är telefonlinjerna igen helt stumma. Bägge mumren ringer på linjen hemma hos vänner och bekanta - men apparaterna på villan och gammeltorpet är helt döva och stumma. Jag fyller i två nya webbformulär och meddelar om felsituationen. Och äntligen - 21:45 på torsdagen 18/6 fungerar telefonlinjerna. Midsommarnätternas förväntade mardröm kanske aldrig bli verklighet?

Det blev sammanlagt fyra dygn utan möjlighet att ringa 112 i en nödsituation. Vi får vara tacksamma för att Elisa överhuvudtaget lät sina telefonmontörer jobba övertid. Och att de saknade reservdelarna numera går att få så snabbt från centrallager på andra sidan jordklotet. Det bedrövliga i Elisas kundbetjäning är faktiskt den totala avsaknaden av information och respons. Till och med på webben.

Genomtänkt multimedia i OS X

Filmlagrets samtliga videoformat.

It-medborgarens fyra elementära programvaror, e-post och googling samt ordbehandling och fotohantering, är nu aktiva i macos-datorn Alice. Det viktiga med det därutöver installerade flankstödet, gratis kontorsprogramsviten OpenOffice på Mac, är att alla typer av e-postens Office-bilagor öppnas i it-medborgerligt självförsvar.

Och nu är jag äntligen bekant med Mac OS X-motsvarigheten till min stort saknade höger musklick i Windows - ctrl+musklick. Jag kan smartklicka upp en webbadress i nytt fönster (eller ny flik). Och vid behov till och med ladda ner en bild från webben.

Jag fortsätter med att koppla upp multifunktionsskrivaren HP PSC 2355 lokalt mot Alice-datorn i Mac OS X. Enkelheten överraskar mig. I och med att skrivaren är påkopplad och usb-pluggad till macos-datorn är skrivfunktionen automatiskt aktiverad. Inget sök efter drivrutiner, lokal utskrift på papper är ett faktum. Jag pluggar HP PSC 2355 tillbaka i sin vardagsvärd. Så kollar jag om macos-datorn Alice ser skrivaren i windows-nätet. Jo, bakom bärbara Amilo-datorn lurar Windows-delade skrivaren HP PSC 2355. Jag startar optimistiskt upp installationen och fungerande HP PSC-drivrutiner står faktiskt att finna i Alices lager/drivers. Utskrift på papper via Windows-nätverket är ett faktum.

I macxp-datorn Alice bjuder operativsystemet Windows XP Home Edition SP3 användaren på både skrivar- och skanningsfunktion i lokala HP PSC 2355.

I macos-datorn Alice bjuder operativsystemet Mac OS X 10.5 Leopard också användaren på både skrivar- och skanningsfunktion i lokala HP PSC 2355 (HP Scan Pro). I båda fallen krävs en komplett HP-installation - från installation-cd i Windows XP - och från installationspaket på nätet i Mac OS X.

Användningen av Apples musikspelare 'iTunes' (för Mac) är väl genomtänkt. Inköpt musik på krypterad cd-skiva (Mariza Terra) spelas upp hur lätt som helst. Till och med min musik-cd med rippade, okrypterade mp3-filer spelas snällt upp. Användningen av Apples filmuppspelare 'DVD Player' är lika väl genomtänkt. Inköpt film på krypterad dvd-skiva (Mamma Mia) visas upp hur lätt som helst. Till och med min piratkopierade dvd-skiva med tv-inbandningar visas snällt upp.

I och med att it-medborgarens förinstallerade elementära programvaror, e-post och googling samt ordbehandling och fotohantering, kompletteras med förinstallerade programvaror för cd-musikuppspelning och dvd-filmuppvisning platsar macos-datorn Alice i min mening som fullvärdig hemdator. Vilket skulle bevisas.

Uppdatering:

Jag kollar vad annat macos-datorn Alice ser i windows-nätverket. Externa 320GB nätdisken syns - Maxtor Shared Storage II. Jag kommer alltså åt att visa mitt delade filmlager via macos-datorn Alice. Apples filmuppspelare 'QuickTime' behöver assistens - via installation av gratisprogrammet DivX 6.7.2 på Mac. Filmuppspelaren 'QuickTime' klarar nu att spela upp filmstumpar i .avi- och .xvid-format (divx-codec). Filmfiler i .divx-format visas väntevärdigt (default) upp med ny-installerade filmuppspelaren DivX Player. Men vid behov också med Apples filmuppspelare 'QuickTime'. DivX 6.7.2 installerar sig elegant som ett 'äkta' Mac-program - direkt i programmappen i enheten Macintosh HD.

Men filmlagret innehåller också filmfiler i .mpg-format (Nero Vision). Samt filmfiler i .dvr-ms-format (Media Center). Gratis filmuppspelaren VLC media player 0.9.9a på Mac bjuder på lösningen (Enable Recommended). Som också för uppspelning av säkerhetskopierade dvd-filmer i .iso-format (Enable All). VLC media player 0.9.9a installerar sig 'oäkta' - som en extra enhet på arbetsbordet. På samma sätt som gratis kontorsprogramsviten OpenOffice 3 alltså. Men filmuppvisning på macos-datorn Alice lyckas nu i filmlagrets samtliga videoformat. Med flankstöd av gratis filmuppspelaren VLC media player. Inte illa.

Uppdatering:

Nerladdning av programvaror för installation i Macos-miljö är överraskande långsamt. Motsvarande programvaror laddas ner dubbelt snabbare i Windows-miljö. Det fasta 2MB adsl-bredbandet utnyttjas inte till fullo i Macos-miljö? Men om nedladdning är långsamt så är installationsprocessen i operativsystemet Mac OS X mycket snabb i stället. Installation i Windows-miljö kräver ofta lika mycket tid som nedladdningen.

När jag laddar ner 'oäkta' applikationer till macos-datorn är de i .dmg-format, vilket är en skivavbild. När jag klickar upp .dmg-filen ser jag en programikon inuti. För att installera 'oäkta' applikationer som 'äkta' Mac-program, som exempelvis OpenOffice kontorsprogramsviten och filmuppspelaren VLC media player, drar jag helt enkelt ikonen till programmappen. Ibland finns det en installerare med istället, exempelvis som i gratisprogrammet DivX - då är det bara att klicka igång den som i Windows.

Uppdatering:

Av någon orsak föreslår systemet envist att Apples filmuppspelare 'QuickTime' (väntevärdigt) ska öppna alla filmfiler i .mpg och .dvr-ms-format. Likaså säkerhetskopierade dvd-filmer i .iso-format. Men det klarar 'QuickTime' ju inte av. De speciella videoformaten ska första gången öppnas (initieras) manuellt i (aktiverad) 'VLC media player' (alt+musklick). Och dessvärre - varje enstaka .mpg-fil för sig - varje enstaka .dvr-ms-fil för sig - varje enstaka .iso-fil för sig. Jag klarar inte av att i en enda process få alla filer av samma typ att öppna sig i en annan (väntevärdig) applikation i Mac OS X. Ännu?

Men man lär sig så länge man lever.

Jag klickar en mpg-fil aktiv och öppnar hjälpmenyn (ctrl+musklick) Jag klickar på 'Info om' (Get Info) - och där finns ett plakat med processen jag behöver - att på en gång få alla mpg-filer att öppna sig i ('äkta') filmuppspelaren 'VLC media player' i Mac OS X. Plakatets magiska knapp = 'Byt alla' (Change All).

Närkontakt med iMac & OS X

Kolla uteliggande uppdateringar.

Den första närkontakten med Alice som Mac-dator går som jag förväntat. Jag pluggar i Apples usb-tangentbord, och Apples usb-mus via tangentbordet. Innan jag kopplar på strömmen pluggar jag i kabeln till bredbandet (adsl/Elisa). Alice startar upp och jag tillfredställer systemets värsta nyfikenhet om ägare, lösenord, namn, språk, land med mera.

Precis som i uppstarten av Windows alltså. Men - jag överraskas av att uppgifter om inloggning i musiktjänsten iTunes förhörs redan i uppstarten. Inget problem, jag har uppgifterna till (Gmail-)kontot och lösenord nära till hands.

Alice kopplar sig snällt upp på internätet. Samt på lotshemmets windows-nätverk. Stationära XP-datorn Scaleo visar upp sina delade filer för Alice via programmet Finder - Apples motsvarighet till Windows utforskaren. Till allra först kollar jag uteliggande Apple-uppdateringar. Elva (11) säkerhetsuppdateringar laddas ned och installeras. Så var den myten spräckt - för visst finns det säkerhetsuppdateringar i Mac OS X också. Precis som i Windows alltså.

Jag tar mig en titt på brandväggen Firewall i Mac OS X. Den är väntevärdigt inställd på att snällt släppa in all inkommande trafik. Något antivirusprogram tar jag däremot inte ibruk. Ännu? Mac är kanske rätt snart ett alternativ till en Windows-baserad dator för gemene man. Många nya Mac-användare kommer som jag från en Windows-miljö och är vana vid olika popups, vilket gör det lättare för trojaner att ta sig igenom även på Mac, även om de först frågar efter lösenord.

Jag går in för att kolla de fyra (4) elementära applikationerna:

1. e-postklienten Apple Mail (endast MacOSX)

Ibruktagningen av mejl-kontot på Apples Mail går automatiskt med assistens. Mail vet via uppstarten om mitt Gmail-konto. Jag behöver bara komplettera med uppgifter om inloggning, användarsignum och lösenord. Den basala mejl-användningen, utan mappar och adressbok, klarar jag utan problem. Kopplingen till och från adressboken verkar vid första anblick smart, och avancerad. Men - kanske rentav för smart för orutinerade nybörjare.

2. webbläsaren Apple Safari 3 (MacOSX/Windows)

Den basala användningen av webbläsaren Safari går utan problem. Alla elementära tilläggsprogram finns färdigt och funkar klanderfritt. Sökning på Google och webbmejl på Gmail går som förväntat. Likaså hanteringen med betalning av fakturor på nätbankerna Aktia Bank och Ålandsbanken. De Java-baserade karttjänsterna på Elisa och Digita funkar utan problem. Flash-baserade videovisningar på webbtjänsterna JayCut och YouTube beter sig som självklarheter. Det som jag tycks sakna stort är musens högerklick i Windows. Att smartklicka upp en webbadress i nytt fönster (eller ny flik) lyckas jag inte alls med. Ännu?

3. textredigeraren Apple TextEdit (endast MacOSX)

Textediteringsprogrammet Apple TextEdit lämpar sig väl till it-medborgerligt självförsvar – den läser/skriver office-filer i .rtf-, .doc- och .docx-format. Liksom inte heller MS Word så klarar TextEdit inte av skräpbilagor från Apple iWork med äran. Någon vidare ordbehandlare är TextEdit vid första försök inte. Det är snarare som att jobba i Windows NotePad än i Windows WordPad. Ända tills jag av en slump kommer på att öppna ett flytande Fonts-fönster med saknade formateringar för fontens typ och storlek med mera. Det är en smart lösning, och avancerad. Kanske rentav för smart för orutinerade nybörjare.

4. fotoassistenten Apple iPhoto '09 (endast MacOSX)

Vid första anblick verkar fotoassistenten Apple iPhoto vara överflödig i den basala hanteringen av foton och bilder. Vid överföring av foton från digikameran är applikationen 'Image Capture' aktiv. Vid avtittande av foton på hårdskivan är de aktiva applikationerna 'Finder' och 'Preview' - Apples motsvarigheter till Windows utforskaren. I jämförelse med den trugande betjäningen i Windows Vista är kamera- och fotohanteringen i Mac OS X överraskande passiv. När jag skjuter in en foto-cd i Windows Vista så trugas jag, utan expertiskrävande inställningar, att titta av fotona direkt i Windows Photo Gallery. Jag importerar skilt de inladdade fotona för att göra närmare bekantskap med iPhoto. I fråga om praktiska, tekniska finesser ligger Apple iPhoto närmare Windows Photo Gallery än Google Picasa.

Uppdatering:

Och nu är jag bekant med Mac OS-motsvarigheten till min stort saknade höger musklick i Windows - ctrl+musklick. Jag lyckas nu smartklicka upp en webbadress i nytt fönster (eller ny flik). Och vid behov till och med ladda ner en bild från webben. Det tar mig en god tid innan jag fattar att höger musklick är inaktiverad i Mac OS X.

Uppdatering:

Det tar sin tid innan jag kommer underfund med dokumenthantering och finesser i formatering i Apples TextEdit. För säkerhets skull laddar jag ner och installerar Mac-versionen av gratis kontorsprogramsviten OpenOffice 3.0. Förutom en ordbehandlare (inställd på att läsa/skriva .doc-format) får jag också en inställd läsare/skrivare för Excel (.xls) och en inställd läsare/skrivare för Powerpoint (.ppt). OpenOffice Writer läser visserligen .docx-format men varken OpenOffice Writer eller TextEdit klarar av bilder eller annat inbäddat material i .docx-dokumentet.

Apples TextEdit överraskar positivt med att också klara av att läsa/skriva dokument i .odt-format (OpenOffice Writer, Google Documents). Apples kontorsprogramsvit iWork'09 klarar lustigt nog inte av dokument i .odt-format.

Till skillnad från operativsystemen Mac OS X och Linux Ubuntu är Windows inte färdigt försett med ett läs- och skrivprogram för textdokument i Adobes .pdf-format.

Det viktiga med OpenOffice är dock att alla typer av e-postens Office-bilagor nu kan öppnas i it-medborgerligt självförsvar. Någon gratis läsare för Word-, Excel eller Powerpoint-dokument finns inte mera till buds för Mac OS X.
I och med gratis kontorsprogramsviten OpenOffice 3 behövs inte en investering på 79 euro för Apples kontorsprogramsvit iWork'09.

Uppdatering:

I samband med studierna av Boot Camp Assistant rekommenderas en utskriftskopia av instruktionerna. Jag tar först ut en elektronisk pdf-kopia men sedan provar jag på om Mac-datorn Alice ser någon printer i windows-nätet. Jo, bakom stationära xp-datorn Scaleo lurar gamylen HP OfficeJet Pro 1170c. Jag startar optimistiskt upp installationen och döm om min förvåning då drivrutinerna till HP 1170c står att finna i Alices lager/drivers. Utskrift på papper är ett faktum.
Snart finns det skäl att prova på usb/centronics-konvertern. Gamylen HP 1170c har nämligen ingen usb-koppling, bara centronics-koppling.

Uppdatering:

Jag installerar multifunktionsskrivaren HP PSC 2355 på Mac OS X från ett komplett installationspaket på nätet. Lokalt på stationära macos-datorn Alice. Och först vid anmodan kopplar jag fysiskt i usb-pluggen med skrivaren i Alice-datorn. Installationen går som en dans. Drivrutinerna uppdateras automatiskt på nätet.

I och med att skrivaren är påkopplad och usb-pluggad till macos-datorn Alice bjuder operativsystemet Mac OS X 10.5 Leopard automatiskt användaren både på skrivar- och skanningsfunktion (HP Scan Pro) i lokala multifunktionsskrivaren HP PSC 2355. Bildinläsningsprogrammet HP Scan Pro fungerar nu också via ett tillägg (twain) i gratis bildredigeringsprogrammet GIMP 2.6.6 på Mac OS X.

Virtuellt svartsjukedrama

Varken mus eller keyboard lyder.

Det är måndag 16.3.2009. Jag sitter vid stationära xp-datorn Scaleo och finputsar onsdagens publikation om ibruktagningen av nyförvärvade stationära Mac OS-datorn Alice. Mitt i allt fryser Scaleo-datorn till. Och den lyder varken mus eller tangentbord. Jag lyckas stänga av datorn från strömknappen och startar upp Windows på nytt.

Allt ser ut att gå vägen och jag förbereder mig på att fortsätta jobbet. Men så fryser Scaleo-datorn till igen. Jag stänger datorn från strömknappen och startar upp via operativsystemet Linux Ubuntu. Allt ser ut att gå vägen - men så fryser Scaleo-datorn till - mitt i uppdateringen av virusdefinitionerna. Datorn får vila och efter en stund försöker jag på nytt. Scaleo-datorn fryser till allt tidigare och till slut ger den inte ens ifrån sig ett startpip. Ett virtuellt svartsjukedrama?

På tisdagen 17.3.2009 bär jag iväg med Scaleo-datorn till en liten it-verkstad (Tele-Video Finland). Betjänten tar snällt emot datorn och lovar reparation samma vecka. Jag lånar ut min 4GB usb-minnessticka och ber att de för säkerhets skull kopierar 'Mina dokument' från hårddisken. På onsdagen 18.3.2009 får jag en offert på reparationskostnaderna på mobilen. Offerten går med tilläggsarbeten ut på sammanlagt 350 euro. Det är förmånligt, jag slår till med beställning.

Av någon underlig anledning är min senaste synkrona säkerhetskopia på usb-minnesstickan från fredagen 13.3.2009. Men jag får i alla fall tag på samlingen på bild- och textmaterial samt url-favoriter. Det betyder att jag i princip kan publicera veckans väntande Blogger-inlägg.

Dags att aktivera stationära xp-datorn Alice i Boot Camp:

Jag startar upp Boot Camp Assistant (Mac OS X). Allt behövligt finns - speciellt installations-cd med Windows XP Home Edition SP3. Jag allokerar lika stora (150GB) partitioner åt vardera operativsystemet. Installationen av Windows startar upp med att jag matar in cd-skivan. Men så blir det tvärstopp. Windows känner inte av Apples tangentbord. Varken Apples mus eller tangentbord lyder. Jag stänger av datorn från strömknappen och startar upp MacOS på nytt. Men Boot Camp Assistant är envist inställd på att fortsätta att installera Windows. Nu är goda råd dyra.

Jag kopplar via usb-porten ett pc-tangentbord till datorn - och det funkar. Nu kommer jag åt att knappa på installationsvalet. Och nu ser jag för första gången alternativet 'R' för Recovery. Det ska jag använda för att senare avinstallera Linux-operativsystemet Ubuntu 7.10 från lotshustruns bärbara Amilo-dator. Medföljande Boot Camp-instruktioner utelämnar också en andra pc-detalj förutom pc-tangentbordet. Uppkopplingen på Elisas adsl-bredband lyckas inte förrän Apples drivrutiner för Windows är installerade.

Brandväggen Firewall är aktiv på macxp-datorn så jag laddar ner och installerar antivirusprogrammet Avast 4.8. Jag kör min första Windows Update och begåvas med 33 säkerhetsuppdateringar - bland annat uppdatering av webbläsaren Internet Explorer 6.0 till version 7. Så, nu är jag uppkopplad online på webben - med min favorita webbläsare Internet Explorer 7. Uppdateringar för Flash- och Java-tilläggen i IE7 aktiveras under tiden webbläsaren är i testanvändning.

Textediteraren Windows Notepad finns färdigt i Windows XP. Jag installerar ytterligare bildredigeringsprogrammet PaintShop Pro 6.02 samt det fenomenala bloggverktyget Windows Live Writer. Jag gillar Picasas nya Preview i Windows Utforskaren så jag laddar ner och installerar Googles fotoassistent Picasa 3. Det betyder att jag kan nu producera och publicera veckans alla Blogger-inlägg. Windows XP börjar tjata om aktivering - det avklarar jag nu direkt på webben.

Jag övergår till att använda Apples keyboard och mighty mouse. Tangentbordet blir snabbt bekant - de flesta elementära funktionerna finns för produktionen - om än i mystisk konfiguration. Apple keyboard är faktiskt det bekvämaste tangentbordet jag använt att skriva med. Apples mighty mouse fungerar bra men den är alldeles för nervös i sina fasoner. Musmarkören rymmer ofta och jag hittar den skräckslaget krypande uppför vänstra eller högra kanten av bildskärmen. Dessutom är högerklicken i Apples mighty mouse direkt obekväm - ett pyttelitet område alldeles i främre högra nederkanten. Jag byter till en usb-kopplad Logitech-mus.

Uppdatering:

Onsdagens (18/3), torsdagens (19/3) och fredagens (20/3) Blogger-inlägg är extraordinärt producerade och publicerade med stationära macxp-datorn Alice. Stationära xp-datorn Scaleo återvänder på fredagskvällen (20/3) med moderkortet utbytt, femfaldigt centralminne (0,5+2GB) och trefaldigt skivminne (160+320GB). Reparation och uppgradering av minnesenheter kostar som utlovat - sammanlagt 350 euro. Min installations-cd med Windows XP Home Edition SP3 behövs inte - det installerade operativsystemet aktiveras på nytt. Min 4GB usb-minnespinne behövs inte heller - all information är intakt på den gamla hårdskivan.

Uppdatering:

Jag installerar webbläsaren MS Internet Explorer 8 både på nya stationära macxp-datorn Alice och på gamla stationära xp-datorn Scaleo. Den nya versionen är faktiskt lika fin som trotjänaren Internet Explorer 7 - men snabbare och tryggare.

Bredbandsbio på hemdatorn

Inte för oss vardagsanvändare.

Nya DVD-filmer hyrs lokalt ut bland annat på videobutiken Makuuni i Finland för 4-6 euro dygnet. Hyrestiden för filmens avtittande är 24-timmar. Det är inget oöverkomligt pris med tanke på att DVD-filmen förhållandevis lätt kan piratkopieras. Makuunis filmsortimentet är dessutom ett halvår färskare än sortimentet på bredbandsbio.

Elisa-partnern SF Anytime hyr ut filmer på nätet. Nya filmers dygnshyra ligger mellan 4-5 euro. Hyrestiden för filmens avtittande är 24-timmar. Webbtjänsten betjänar exklusivt en viss unik dator - på operativsystemet Windows XP eller Vista. DRM-kopieringsskyddet kräver ytterligare webbläsaren Internet Explorer - med tilläggsprogrammet Adobe Flash Player. SF Anytime ska dessutom markeras som 'betrodd sajt' i webbläsaren. Filmuppspelaren förutsätts vara Windows Media Player. Den strömmande filmens kvalitet anpassas efter bredbandets hastighet - minimumkrav är en mätbar realhastighet på 1Mbps - vilket i praktiken betyder minst 2Mbps bredbandsabonnemang. Det är en förhållandevis dyr hyra med tanke på att strömmande filmer är svårare att kopiera än DVD-filmer.

Men dyrt är ett ganska relativt begrepp. Ett biobesök kostar sällan under 9-10 euro. Men då är det också fråga om högupplöst film som visas upp i ett mycket stort format. Och de nyaste filmerna visas alltid först på bioteatrar. DVD-filmerna kommer i hyressortimentet först månader senare.

Jag känner en obändig lust att prova på bredbandsbio. Mitt ambulerande mediacenter är som skapt för ändamålet. Alla operativa förutsättningar uppfylls på bärbara Vista-datorn Nemi (Dell XPS M1530): fast uppkopplat adsl-bredband på 2Mbps, operativsystemet Windows Vista SP1, webbläsaren Internet Explorer 7, tilläggsprogrammet Adobe Flash Player 10, mediespelaren Windows Media Player 11. Jag för in SF Anytime som 'betrodd sajt' i webbläsaren och kör en rekommenderad uppgradering av Windows DRM-skyddskomponent. Säkerhetsläget i webbläsaren är på 'Låg' och alla inställningar i brandväggen Windows Firewall är i normalläge.

Jag registrerar mig med ett gratis VIP-konto på SF Anytime. Och nu är det fritt fram för avtittande av hyresfilmen 'Arn - Tempelriddaren', som strömmande bredbandsbio. Dygnshyran på 4 euro kan jag betala på Visa-kort. Mot en extra förmedlingsavgift på 50 cent.

Men - problemet är att jag inte kommer åt att hyra någon film. Jag kommer inte ens åt att provtitta den erbjudna gratissnutten. Det var snopet. SF Anytime är tydligen inte avsedd för oss vardagsanvändare.

Jag går in på SF Anytime supportsajten och lusläser direktiven. Ingenting ser att att vara direkt fel. Direktiven beskriver extremt nördigt inställningar i mediespelare och brandvägg. Men direktiven överensstämmer varken med Windows Media Player eller Windows Firewall. Jag skickar nödmejl till SF Anytime supporten med beskrivning av vad jag har för dator, programvaror och inställningar. Och ber om lämpligare direktiv för för Windows Media Player 11 och Windows Firewall.

Uppdatering:

SF Anytime supporten svarar samma kväll. Filmsajten lär uppdateras och hyrestjänsterna är ur bruk i ett dygn.

Dagen efter lyckas jag bättre. Nu uppenbarar sig knappen 'Hyr filmen' på bildrutan. Och en knapp med 'Trailer'. Jag tittar av trailern och konstaterar att bild och ljud fungerar. Och nu fungerar givetvis också provtitten med gratissnutten. Inga extremt nördiga inställningar är av nöden. Grundinställningarna räcker till för mediespelaren Windows Media Player och brandväggen Windows Firewall. Tack för det.

Trådlöst 3g-nät i reserven

Åtminstone för en timme framåt.

Egentligen är det inte så konstigt att det nu säljs mera bärbara datorer än stationära. Bärbara datorer har blivit så pass mycket billigare och har alldeles tillräckligt prestanda för normalanvändare. Som också för mig. Och så är bärbara datorer mycket mindre utrymmeskrävande, och snyggare. Och vid behov sladdfria. Och, i bästa fall, oberoende av strömavbrott.

Bärbara Vista-datorn Nemi (Dell XPS M1530) klarar mödolöst av att ersätta stationära XP-datorn Scaleo. Prestandan är till och med bättre. Det breda, integrerade tangentbordet är urbehagligt. Felslagen är färre än på XP-datorns separata tangentbord. Trådlösa bluetooth-musen är ett under i snabbhet och precision.

Bägge datorerna är uppkopplade på hemmanätverk. Bärbara Vista-datorn Nemi via trådlös wlan-uppkoppling. Fildelningen är aktiverad på hemmanätverket. Multifunktionsskrivaren HP PSC 2355 utnyttjas som delad nätskrivare. Vid behov trådlöst - via trådlös wlan-uppkoppling. Den trådlösa 3g-uppkopplingen på internet är normalt bara i mobilt bruk. Hittills.

Alla nödvändiga jobb på internet har, under höstens otaliga strömavbrott, klarats av med hjälp av batteridrivna bärbara Vista-datorn Nemi - via den fenomenala trådlösa 3g-uppkopplingen. Av någon anledning bryts strömmen av endast då jag har något viktigt jobb på hälft. Aldrig då jag slösurfar. Och eftersom det är strömavbrott så bryts också adsl-modemets nätkontakt. Det känns lyxigt att aktivera 3g-uppkopplingen och fortsätta jobbet på nätet som om ingenting hänt. Åtminstone för en timme framåt. Och till vardags räcker det bra till. Utskrifterna mellanlagrar jag som elektroniska pdf-kopior.

Numera är det inte enbart strömavbrott som stör uppkopplingen på internet. Teleoperatören Elisa har länge haft problem med sina trådbundna adsl-uppkopplingar. Hösten har varit fylld av frusna nätsessioner. Och så en dag klappar det trådbundna Elisa-nätet helt ihop. Och internet kan inte nås på två dygn. Inte med trådbunden adsl-uppkoppling. Men - nog med trådlös 3g-uppkoppling. Om ock bara i 236kbps (edge). Men också det är bättre än ingenting.

Uppdatering:

Digitala tv-sändningar avtittade via Anysee-digitunern och Windows Media Center syns inte heller störas av strömavbrott. Inte ens om Anysee-dosan är pluggad till husets antennuttag.

Ett liv utan Orb MyCasting

Såja - nu är jag ute och flyger.

Min bärbara Vista-dator Nemi har förvandlats till en gigantisk medieserver. Dagens stora hårddiskar gör att det inte är något problem att få plats med tusentals digitalbilder, musikstycken och videofilmer på en och samma dator.

Saken är att det bara är hemma jag har tillgång till medieserverns hela utbud. På sommarstugan eller på resande fot går det inte att komma åt någonting - globalt online. Jag måste ty mig till en förpreparerad bärbar mediedator - lokalt offline.

Den digitala tv-signalen når inte sommarstugan utan en präktig tv-antenn - eller parabol. Glesbygdens trådlösa 3g-bredband klarar inte av webb-tv.

Orb MyCasting är programmet som löser det här problemet. Vad Orb gör är helt enkelt att låta mig komma åt min mediedator på distans. Med det smarta gratisprogrammet Orb når jag mina bilder, låtar och filmer, oavsett var jag är. Från vilken internetuppkopplad dator som helst i hela världen. Det enda jag behöver är en vanlig webbläsare.

Fast - foton kan jag förstås lätt dela på webben. Musik- och videofiler passar bättre för Orb MyCasting. Och Orb kan inte bara användas för att på distans komma åt filer som ligger på mediedatorns hårddisk. En ännu roligare funktion är att dela med sig av tv-program - live online. Mediedatorn har ett 'tv-kort' som Orb kan styra. På så sätt kan jag sitta på sommarstugan och titta på webben på alla de kanaler som jag har på tv:n hemma. När jag går hemifrån ser jag bara till att mediedatorn är påslagen och uppkopplad på internet.

Såja - nu är jag ute och flyger igen. Tekniskt sett fungerar Orb nog också i min miljö - men - i praktiken har jag inte tillräckligt snabb och stabil internetuppkoppling. Hemmavillan har ett adsl-bredband med 2mbps på inkommande och 512kbps på utgående. Sommarstugan har glesbygdens anspråkslösa 53kbps på trådlöst 3g-nät.

Internetoperatören Elisa ställer sig dessutom ytterst fientligt till server-verksamhet i sitt bredband. Och så är det förstås värt att tänka på säkerheten. Genom att installera Orb sätter jag brandväggen ur spel och gör mediedatorn öppen för intrång. Datorn är visserligen skyddad av inloggning med användarnamn och lösenord. Men det är en ganska dålig säkerhet. Jag tror jag klarar mig bäst utan Orb MyCasting.

Internet Explorer 6.0 i Ubuntu

57 nya säkerhetsuppdateringar.

Nybörjarens Ubuntu-konfiguration är alarmerande sällan i bruk. Lotshustrun surfar och mejlar flitigt - men hon jobbar helst med webbläsaren Internet Explorer i Ubuntu-datorns Windows-partition. Ubuntu-versionen av webbläsaren Firefox hanterar sämre ie-optimerade webbsidor.

Men både Google Gmail och Google Docs är i flitigt bruk också i Windows. Word-dokumentfiler öppnas och sparas helst i Word i MS Office 2000 i Windows.

Jag tar modet till mig och gör ett nytt försök med att installera webbläsaren Internet Explorer 6.0 (IEs4Linux) i Linux-operativsystemet Ubuntu 7.10 Gutsy Gibbon i Wine-miljö. Installationen av Wine 0.9.59 (Windows API for Linux) görs direkt i pakethanteraren Synaptic. Jag lyckas komplettera listan med programkällor (wine - budgetdedicated - gutsy main). Så är det dags att klistra in kopierade kommandorader i terminalfönstret - installation och uppdatering av Wine - nedladdning och installation av programkoden för IEs4Linux 2.99. Till sist startar jag en självläsande textfil i IEs4Linux-mappen som slutför installationen och för ut programikonen på arbetsbordet.

Glädjen av att ha lyckats grumlas snabbt. Wine Internet Explorer 6.0 är helt otroligt seg. Webbsidor av gammalt MSN-snitt visas dock korrekt. Men merparten av de webbsidor lotshustrun använder hanteras uselt. Sämre än i Ubuntu-versionen av webbläsaren Firefox. Till råga på allt kan varken Firefox-inlägget IE Tab eller IE View användas i Linux-miljö. Det till trots att Wine Internet Explorer 6.0 är installerad.

Lotshustrun tar motgången med ro. Hon klarar av att starta upp Windows-miljön i dual-boot-konfigurationen.

Nybörjarens nästa applikation är det datorbaserade it-telefoniprogrammet Skype. Lotshustrun använder det sporadiskt till att chatta med guddottern och hennes mamma i Portugal.

Pakethanteraren Synaptic bjuder inte på Skype-installation i Ubuntu. Skype 2.0 for Linux laddas ned från nätet och installeras direkt med paketinstallatören Gdebi. Programmet lägger sig snällt i programmenyn. Mycket praktiskt.

It-telefoniprogrammet Skype finns färdigt fabriksinstallerat som portabelt U3-program på SanDisk usb-stickan i gammeldatorn i Windows-konfigurationen. Men uppstarten av U3-programversioner är överlag otroligt segt. Segheten börjar slita på mitt tålamod. Jag besluter mig för att avstå från användningen av portabla U3-program i gammeldatorn. Dessutom kopplar jag upp den på det fasta adsl-bredbandet. Tiden för uppstarten av gammeldatorn halveras till 4-5 minuter. Windows 2000-versionen av Internet Explorer 6.0 laddar sig faktiskt snabbare än U3-versionen av Firefox.

Webbläsaren Mozilla Firefox står för sitt rykte som prestanda- och minnesslukare. Internet Explorer 6.0 fungerar snabbare i gammeldatorn, också i fråga om webb 2.0-applikationerna, och segar inte alls parallella applikationer i samma grad som Firefox.

Uppdatering:

Lotshustrun ifrågasätter för första gången Ubuntu-konfigurationen. Hon har inte upptäckt någon fördel av Ubuntu och Firefox - tvärtom. Jag har inga webb 2.0-lockelser att ta till för att öka på dragningskraften till Ubuntu.

Virtuella kassaskåp - globalt

Uppladdning i 2MB kräver tålamod.

Slr-kameran Olympus E300 är inställd på en upplösningen på 8 megapixel (3264 x 2448 pixel). Och det är också lotshustruns fickkamera Olympus Digital 800. Utrymmeskrävande men bekvämt. 1,5-1,7MB per foto.

I klarspråk betyder det att en 2GB minneskapasitet rymmer 1200 foton. Yahoo-bildtjänsten Flickr erbjuder gratis online webblagring för 200 foton. Det räcker för mig men inte för lotshustrun. Hon är bättre betjänt av exempelvis svenska online webbtjänsten Diino.

Diino-tjänsten bjuder på gratis online webblagring på 2GB - 1200 foton.

Google-bildtjänsten Picasa Web Albums erbjuder numera upp till 400GB. Det är så gott som obegränsat lagringsutrymme för digitalfoton. För användare av den fenomenala fotoassistenten Picasa är Picasa Web Albums faktiskt det naturligaste online-valet till webblagring. Den rudimentära fotoredigeringen i Picasa räcker till för vardagens behov.

Online-webblagring är dock inget självklart alternativ i glesbygden. Villan i Nupurböle i Esbo är uppkopplad på nätet via ett 2MB adsl-bredband. Det är tillsvidare den snabbaste uppkopplingen på internet som finns till buds på den orten. Uppladdningen av ett 60-tal foton (100MB) i 2MB kräver redan gränslöst tålamod.

Hemdatorerna har sedan något år varit försedda med tillräcklig minneskapasitet på hårdskivorna. Men har man ett rejält arkiv högupplösta digitalfoton tenderar det att äta upp rätt mycket utrymme. Den externa nätuppkopplade Maxtor-hårdskivan är en idealisk backup-lösning. Och helt automatisk dessutom. Men hårdskivan har sina begränsningar i arkivering. Portabla CD-/DVD-skivor är faktiskt behändigare för arkivering av digitalfoton. En CD-skiva rymmer upp till 400 högupplösta foton och en DVD-skiva upp till 3000 foton. Fotoassistenten Picasa hjälper dessutom föredömligt till vid bränningen av CD- eller DVD-skivan.

Uppdatering:

Om man tycker att återanvändningen av fotoarkivet är för långsamt på CD-/DVD-skiva så kan man alternativt ladda upp skivan som en virtuell CD (DVD) på datorns hårdskiva. Eller - tillfälligtvis importera bildarkivet tillbaka till fotoassistenten Picasa.

Men vill man visa upp sina alla 3000 reseminnen som stillbilder eller bildspel på digi-tv-apparatens bredbildskärm så är en DVD-skiva en fullkomlig lösning för tv-kopplade multimediamaskiner. DVD-uppvisningen har ett 5-timmars underhållningsvärde.

Windows Vista: Första dagen

Vista-protester mot HP PSC 2355.

Uppstarten av nya bärbara Vista-datorn Dell XPS M1530 erbjuder inga överraskningar för rutinerade windows-användare. Skapande av användarprofiler är redan rutin från tidigare Vista-äventyr.

Kabeln till adsl-bredbandet (2MB) pluggas i Vista-datorn.

Medföljande McAfee Internet Security Suite 2008 (30 days trial) vill genast installera sig.

Programsviten installerar sig också utan problem och den uppdaterar sig automatiskt till kurant version från internätet. Windows uppdateringsfunktion kör igång - åtta säkerhetsuppdateringar och operativsystemet Windows Vista Home Premium är i fullt bruksskick.

Webbläsaren Internet Explorer 7 initialiseras och konfigureras med standardvärden (default). Profilen till mejlprogrammet Windows Mail konfigureras med mina pop3-kontouppgifter på Elisa. Programmen låter sig snällt användas utan Vista-knot.

Installationen av den trådlösa (wlan/wifi) uppkopplingen till bredbandsroutern (Zyxel) kräver annorlunda eftertanke än Noux-föreningens Vista-dator. Aktiveringen av den automatiska uppkopplingen kräver att routerns ssid-namn konfigurerades för hand (ssid: roaming off). Vista-datorn Dell XPS M1530 kräver ytterligare konfigurering så att wlan-programmet startas upp automatiskt (trots odetekterat nät).

Jag testar den fasta adsl-bredbanduppkopplingen med att ladda ner Apples gratis musikspelare iTunes 7.6. Sedan lösgörs kabeln till adsl-bredbandet. Jag testar den trådlösa wlan-uppkopplingen med att ladda ner gratis multimediaspelaren RealPlayer 11. Bägge programmen installerar sig snällt och låter sig användas utan Vista-knot.

Windows Vista Home Premium protesterar först gången när jag försöker installera multifunktionsskrivaren HP PSC 2355 från CD-skivan med drivrutiner och Hp Director-programsvit (original: Windows XP). Min villfarelse att operativsystemet MS Windows Vista bara trivs med moderna skrivare syns bestyrkas.

Men - mångsidighetsundret HP PSC 2355 fungerar i nya bärbara Vista-datorn. Lösningen hittas på internätet - Software & Driver Downloads för HP PSC 2355 i MS Windows Vista. Den kuranta programvaran kallas HP Solution Center (171MB). Och den är helt gratis. De nya drivrutinerna och programsviten HP Solution Center installerar sig nu utan Vista-knot. Första utskriften till pappers är snabbt en realitet.

Uppdatering:

Kampen med den trådlösa wlan-uppkopplingen och den slitsamma ibruktagningen av HP PSC 2355 suger musten ur mig. Resten av tiden slösitter jag vid programmenyn och klickar igång förinstallerade programvaror. Programmen initialiserar sig och jag registrerar på mejlen det nödvändigaste.

Gammeldator med U3 i online

Lotshustrun tänder på Web 2.0.

Alla försök att installera Linux-operativsystemet Ubuntu 7.10 Gutsy Gibbon på gammeldatorn misslyckas.

192MB centralminne och 3GB hårddisk räcker inte.

Men, gammeldatorn har förutsättningar att klara sig med online-tjänster - i Windows:

. . . gammeldatorn är uppkopplad på ett snabbt 2MB adsl-bredband
. . . gammeldatorn kan använda hemmanätets externa hårddisk
. . . gammeldatorn boostas av ett mobilt 4GB Sandisk U3-fickminne

Jag riggar upp en slimmad Windows-dator med online-tjänster för nybörjaren. It-säkerheten optimeras. Gammeldatorn får samma slanka avast-antivirusskydd som Ubuntu-datorn. Det kvävande brandväggsprogrammet ZoneAlarm Firewall (40,7MB) ersätts av lättviktaren Primedius Firewall Lite 1.64 (0,7MB). Gammeldatorn startar upp windows, antivirus och brandvägg på fyra minuter.

Webbläsaren Mozilla Firefox 2.0 installeras på ett mobilt Sandisk U3-fickminne. Fickminnet sitter stationärt fastpluggat i gammeldatorns usb-port. U3-programtablån konfigureras till att starta upp automatiskt vid windows-uppstarten. Webbläsaren Firefox får också order att öppna sig automatiskt - med Google som sök- och startsida. Gammeldatorn använder samma webbaserade Google-tjänster som Ubuntu.

Ja - och det bästa av allt är att lotshustrun tänder på att prova på online-tjänsterna (Web 2.0) på gammeldatorn. Min uppgift är att transponera i Ubuntu-miljö lotshustruns nybörjarbehov. Hon är nybörjare av den rätta kalibern.
Från och med nu kan hon tryggt ta emot och läsa e-post från tjocka släkten, vänner och bekanta. Online Office-tjänsten Google Docs aktiveras automatiskt i GMail om Word- eller Powerpoint-dokument har bifogats till e-posten. Lotshustrun behöver inte ens kunna använda applikationerna.

För att bildavtittningen ska fungera i webbläsaren så måste operativsystemet Windows 2000 (SP4) informeras om att bildformaten (.gif/.jpg/.png) ska öppnas i U3-webbläsaren Firefox. Webbläsaren Firefox skalar automatiskt ner monstruöst stora foto-/bildbilagor till passlig bildskärmsstorlek.

Jag förser dessutom U3-webbläsaren Firefox med nödiga tillägg (ietab, ie view lite) för korrekt avläsning av ie-optimerade webbsidor. Det kan jag faktiskt göra eftersom webbläsaren Internet Explorer 6.0 (ännu) finns på gammeldatorn.
Detta är en klar fördel för windows-datorn. Jag har inte (ännu) lyckats installera webbläsaren Internet Explorer 6.0 (i Wine-miljö) på Ubuntu-datorn.

Digital vardag med SVT Europa

Ja, nu vet jag vad August såg i Siri.

Det bästa utbudet i kompositkanalen SVT Europa är igen en del av min vardag. Jag har sporadiskt följt med programutbudet på SVT Play på webben. Och visst är det ett nöje att spela korta tv-sändningar på den maffiga bredbildskärmen.

Nackdelen är inte bildkvaliteten.

Den snabbare 2Mbps-bredbanduppkopplingen gör tittandet smidigt och behagligt. Datorn och bildskärmen klarar till och med att spela upp den högre upplösta filmversionen av det svenska juldramat August.

Och nu vet jag vad August Strindberg såg i Siri von Essen. Först Stina Ekblad och nu - Linda Zilliacus.

Den avgörande nackdelen är att jag sitter så förbaskat obevämt vid datorn. Och ensam dessutom. Behagligt sällskap och bekväma fåtöljer finns kring tv-utrustningen i vardagsrummet. Dessutom vill lotshustrun spela in August på sin nya multimediaspelaren. Men det lyckas ju inte utan betalkort. Betalkanalen SVT Europa blir sist och slutligen en nyårsgåva åt lotshustrun.

Månadsvgiften för SVT Europa (3,50 euro) är inte oöverkomlig i sig. Men med anskaffningen av Conax-avkodaren blir första årets sammanlagda tilläggsutgift ändå 112 euro. Bonnier-ägda MTV3 bjuder på en frestande enkel och människovänlig orderrutin på webben. Och betalkortet levereras i postluckan redan påföljande dag. Vilken betjäning.

Det första avsnittet av August kom i repris redan den 30. december. Andra delen sänds i repris på trettondagen den 6. januari. Den hinner lotshustrun banda in på sin hdd-speldosa. Den första delen går hon tyvärr miste om.

Men utan kamp ger jag inte upp. Jag kan banda in första delen av August med min nya RealPlayer 11 Basic. Men vill jag bränna på dvd så måste jag skaffa mig betalversionen RealPlayer 11 Plus - för 25 euro. RealPlayer 11 Basic är gratis.

Det visar sig dessvärre att min stationära Scaleo-dator inte är en kurant mediedator. Inspelningen blir obehagligt ryckig. Och det är ingen skillnad om jag spelar upp filmen med den inbäddade videospelaren - eller med RealPlayer 11 Basic som extern videospelare. Men när jag startar upp inbandningen via den inbäddade videospelaren - och stänger av webbläsaren - då blir filmen faktiskt inte alls lika ryckig. Så, jag stänger av alla onödiga program och startar på nytt - med webbläsaren avstängd. Filmen låter sig snällt laddas ned - 0,5MB och 87 minuter.

Betalversion RealPlayer 11 Plus kräver registrering och medlemskap. Nedladdningen av programmet beter sig annorlunda - det låter sig inte deponeras på hårdskivan utan det installerar sig direkt från webben. Installationen går turligen som den ska. Jag loggar in mig i samfundet och kollar mitt konto. Ingen orsak till panik - programmet låter sig vid behov ladda ned på nytt. För en eventuellt kommande installation i en kurant mediedator.

Jag preparerar del-1 av August för dvd-bränning. RealPlayer 11 Plus har en egen inbyggd Roxio-brännare. Men - RealPlayer begränsar dessvärre dvd-bränningen till 80 minuter. Min bantade inspelningsteknik lyckas bara med på 87 minuter - eller ingenting alls. Med RealPlayer 11 som extern mediespelare kan jag dock korta av en ny inbandning till 80 minuter. För- och sluttexterna kan ju lätt skippas - dryga två minuter sparas. Men filmen blir ryckig. Och den blir naturligtvis inte bättre på dvd-kopia. RealPlayer 11 Plus kodar om filmen i realtid - 80 minuter. Själva bränningen går sedan på 20 minuter.

Dvd-kopian låter sig dock snällt avtittas på den digitala tv-utrustningen. Och bildkvaliteten sviker inte heller förväntningarna. Filmen går alldeles bra att titta på i 26-tummaren. Talet följer munrörelserna - men - ryckningarna i de snabba bildsvepen gör mig lätt illamående. Det är nog bäst att locka lotshustrun till arbetsrummet och visa upp del-1 av August live på SVT Play. Tur att ändå del-2 av August går att banda på den nya hdd-speldosan. Från den nu så prisvärda betalkanalen SVT Europa.

Uppdatering:

Min dvd-skiva var av RW-typ. Omformaterbar. Så inte längre. Dvd-filmen ståtar med en RealPlayer-logo och den vägrar blankt att låta sig kopieras. Den är inte bara kopieringsskyddad - den är också skrivskyddad. Den går nämligen inte att formatera - i alla fall inte i med den digitala tv-utrustningen.

Dammsamlande kabeltrassel

Mina vardagsbehov är för exotiska.

Att dra långa nätverkskablar genom huset är inte särskilt roligt och det är inte alla gånger trådlöst wlan-nätverk fungerar tillfredsställande. I sådana fall kan nätverk via elkontakterna vara ett alternativ.
Nu kommer en Homeplug-router från Zyxel som har just den möjligheten. Routern innehåller också tre nätverksportar samt stöd för trådlöst wlan-nätverk. Pris - drygt 220 euro.

Homeplug-tekniken går ut på att jag helt enkelt överför nätverkssignalerna via det vanliga elnätet och på så sätt slipper dra kablar. Homeplug-routern har dessutom stöd för att skicka signalerna från wan-porten via elnätet, som gör att jag enkelt kan ha routern i ett rum medan adsl-modemet står i ett annat. Väljer jag att använda mig av Homeplug-tekniken måste jag dock se till att ha en Homeplug-omvandlare i andra ändan som gör om strömkontakten till ett vanligt nätverksuttag.

Men - detta är teori - lösningen med Homeplug-omvandlare (a' 150-230 euro) fungerar säkert bra om jag bara kopplar windows-datorer till varandra över elnätet. Det skrivs dock inte ett knyst om möjligheten att koppla upp en extern hårddisk över elnätet. Ingen knystar heller om möjligheten att koppla upp ip-telefonen över elnätet. Kanske mina behov helt enkelt är för exotiska för vardagen?

I praktiken har jag inget behov att skicka wan-signaler via elnätet. Det gör jag faktiskt bättre via husets interna telefonkablar. Telefonnumret som adsl-bredbandet är knutet till fungerar färdigt i flera telefonjack på olika håll i huset. En behändig plug konverterar uttaget för linjetelefon och wan-signal. Men jag kan bara ha i bruk en adsl-modem/router i taget. Linjetelefonen kan användas i alla telefonjacken - ja, fast - inte numera. Telefonnumret togs ju i bruk i ip-telefonen - som kopplas upp via routern. Det allmänna kabeltrasslet blir inte bättre av kabelförgreningar och förlängningskablar för parallelltelefoner. Mycket förtretligt. Men wan-signalen kan jag i alla fall ta ut i flera telefonjack på olika håll i huset.

Jag kopplar till provs två routers till varandra. En 68 euros Zyxel 660HW-router (med inbyggd adsl-modem) har fyra nätverksportar samt stöd för trådlöst wlan-nätverk. Min gamla A-Link Roadrunner-router (också med adsl-modem) har fyra nätverksportar och låter sig villigt kopplas till slav. Men - nu har jag i stället en lång nätverkskabel genom huset. Mycket förtretligt. I detta sammanhang uppstår faktiskt ett tredje exotisk behov i att utnyttja nätverk via elkontakter. Men ingen knystar om den möjligheten heller.

Så - nätverkskabeln hängs i stället upp i taket för att minimera snubbelfaran. Vackert är det inte. Men så får det vara tills jag har testat färdigt.

Jag flyttar på ip-telefonen till den andra routern i biblioteket. Lotshustrun residerar nämligen i biblioteket tillsammans med den trådlöst wlan-uppkopplade bärbara Amilo-datorn. Den antika stationära reservdatorn är inskuffad i bokhyllans barskåp. Fullt funktionsduglig - trådlöst uppkopplad via externa wlan-adaptern Trust NW-3100. Så - nu kan jag vid behov koppla någondera eller bådadera med nätverkskabel till routern.

Wlan-adaptern Trust NW-3100 kan förresten också konfigureras till sändare. Jag kan faktiskt vid behov koppla windows-datorer trådlöst till varandra.

Eftersom bägge routers delar ut ip-adresser uppstår konflikter. Ip-telefonen är speciellt känslig - den upphör helt enkelt att fungera om den inte får sig en tilltalande ip-adress. Konflikterna uppstår oftast då datorerna stängs av i viloläge - och då bredbandets bägge routers samtidigt stängs av. Det har sina nackdelar att hantera elslukare klimatsmart. Om telefonens ip-dosa blinkar rött är den enda rätta lösningen att lämna den i fred - och att boot-starta om datorerna.

Nätverkskablarna är inte de enda dammsamlarna. Varje liten pryl har en egen strömkabel - och en egen unik strömkälla. I bland är strömkällan integrerad i stöpseln - i bland är strömkällan extern med en egen strömkabel. Varje trådlös pryl har en egen unik laddare - och laddaren har en egen strömkabel. Vissa trådlösa prylar har både laddare och trådlös basstation - vardera med egna strömkablar - i bland kompletterade med usb- och telefonkablar.

Högtalare, hörlur och mikrofon bara ökar på kabeltrasslet. Och - digitalt tv-tittande på datorn minskar inte heller på trasslet. Men - kanske den trådlösa Bluetooth-tekniken fungerar utan extra kablar?

Bredbandskoll på adsl, wifi, 3g

3g-försäkring till fast adsl-bredband.

Bredbandkollen TPTEST har kommit ut som webbversion. Bredbandskollen är ett svenskt konsumentverktyg som hjälper mig att utvärdera min bredbandsuppkoppling. Med hjälp av verktyget kan jag få ett mätvärde och en rekommendation hur väl detta mätvärde stämmer överens med den förväntade kapaciteten på internetanslutningen.

Webbversionen är verkligen lätt att använda - och resultaten är enkla att tyda.

Och så slipper man nedladdningen och programinstallationen. Detta är visserligen inget problem för en rutinerad, windowsvan användare - men ändå känns användningen av webbtjänsten tryggare.

Jag har faktiskt testat mitt fasta adsl-bredband med den äldre programversionen. Men med den versionen kunde jag inte testa min trådlösa wifi-uppkoppling i hemmanätverket. Webbversionen klarar av detta elegant - och dessutom klarar den av den trådlösa uppkopplingen på 3g-bredbandet.

Det fasta adsl-bredbandet (1.0/0,5mbps) ger ungefär vad det lovar. Mottagningen/avsändningen svajar mellan 0,93/0,44mbps och 0,88/0,35mbps. Svarstiden varierar mellan 17-29ms.

Det trådlösa wifi-bredbandet i hemmanätverket svajar mellan 0,88/0,40mbps och 0,84/0.33mbps. Svarstiden varierar mellan 36-47ms. Inte illa - för jag hade fått för mig att wifi-uppkopplingen i praktiken bara klarade av 0,5mbps.

Det trådlösa 3-bredbandet svajar, i skuggan av Nupurberget, mellan 0,09/0,10mbps och 0,06/0,09mbps. Svarstiden varierar mellan 487-741ms. Inte illa - för jag hade fått för mig att 3g-avsändningen alltid gick på 53kbps.

Med mobilt bredband varierar hastigheten kraftigt beroende på var jag befinner mig, med avstånd och förhållande till basstation, med väderförhållande och bakgrundsstrålning, med tjockleken på byggnadens väggar - med mera. Mina tidigare försök med 3g-bredbandet pekar åt samma håll.

Även om 3g-prestandan inte kommer upp till Super-3g (hdspa) nivå i hemmavillan så är det trådlösa 3g-bredbandet till nytta. Som försäkring till det fasta adsl-bredbandet. Min tidigare försäkring har jag fortfarande kvar - en 33/56kbps modemuppkoppling på internet - via TeliaSonera. Den uppkopplingen hade jag gärna, mot en seriös offert, uppdaterat till ett mobilt 450-bredband på TeliaSonera. Om jag säger upp modemuppkopplingen sparar jag 16,62 euro i månaden. Då förlorar jag givetvis telefonkatalotjänsten Fonecta Finder. Men - kanske jag privat klarar mig med Eniros telefonkatalog- och karttjänst. Gratis dessutom.

Uppdatering:

Från och med 14.11.2007 har jag fördubblad hastighet på adsl-bredbandet - 2.0/0.5mbps - för ett år framåt. Utan tilläggskostnader. Elisas bonusoffert. Få se om jag vill halvera hastigheten om ett år. Om inte, så stiger bredbandsavgiften till normala månadsavgiften 34,90 euro för 2.0mbps. Det blir 120 euro till i året.

Skenbara fördelar i ip-telefoni

Strömavbrott tänkte jag inte alls på.

Jag lyfter telefonen och använder den precis som jag gör idag med min vanliga trådtelefon. Och dessutom har jag kvar samma nummer som jag hade med min trådtelefon.

Ip-telefoni ger mig möjlighet att ringa alla riktnummer till ett fast minutpris inom Finland - och till utlandet till fantastiskt låga priser. Till och med samtalen till mobilnätet är aningen billigare.

Teleoperatören Elisa konverterar mitt samtal till digital data och sänder det via bredbandet, ungefär som mina e-mail. I andra ändan kommer det ut som ett vanligt telefonsamtal.

Mottagaren märker i regel ingen skillnad mot mina normala samtal via en vanlig trådtelefon.

Ip-samtal (VoIP) är en teknik i att ringa över bredband istället för över det vanliga telefonnätet. Men jag måste alltså ha bredband med en fast uppkoppling för att kunna använda ip-telefoni. Med en prestanda på minst 256 kbps. Och en Grandstream Handy Tone-286 adapter som kopplar ihop min vanliga trådtelefon till routern med bredbandet.

Grandstream Handy Tone-286 adaptern kan vid behov flyttas från en internetanslutning till en annan. Ifall den andra internetanslutningen är av samma typ (adsl) och allokeringen av IP adresser sker på samma sätt. Men det är inget större plus - eftersom jag ändå föredrar min portabla ficktelefon.

Plussidor med ip-telefoni som operatörstjänst:
- Elisa förmedlar mina nödsamtal till närmaste nödcentral
- jag har fått behålla mitt gamla trådtelefonnummer
- jag kan ringa mina telefonsamtal till nedsatta priser

Minussidor med ip-telefoni som operatörstjänst:
- jag måste ha ett bredband med fast uppkoppling
- bredbandet måste vara påkopplat dygnet runt
- strömavbrott förhindrar användningen av ip-telefon

Hoppsan, detta med strömavbrott tänkte jag inte alls på. Trådtelefonen har ju ett eget fast nätverk - med egen strömförsörjning. Och jag har inte bredbandet på hela tiden heller. Men minussidan tar inte slut för det. Ett mindre minus är att jag måste använda riktnummer hela tiden. Snabbnumren i luren måste omprogrammeras. Ett större minus är att jag inte just kan använda bredbandet då jag ip-telefonerar. Ip-samtalet är inte prioriterat. Ljudkvaliteten lider ordentligt vid större filtransporter på nätet. Och då har jag ett fast adsl-bredband med 1.0 mbps.

Parallelltelefonerna är jobbigare. Jag kan inte använda de färdiga telefonjacken - parallelltelefonerna kräver fördelare och externa förlängningskablar - att snubbla i. Tills jag hittar trådlösa förlängningskablar.

Men billigare blir det alltså. Eller blir det faktiskt? De årliga trådtelefonsamtalen till riktnummer kan jag räkna på ena handens fingrar. Och för utlandssamtalen använder jag helst Skype - samt för rörliga samtal min portabla ficktelefon.

Den senaste fakturan för trådtelefonen får svara på frågan. För två månader, nio samtal, 93 minuter - sammanlagt 27,28 euro. Den fasta uppkopplingen till telefonnätet kostar 12,446 euro i månaden. Den fasta månadsavgiften för ip-telefoni är 2,50 euro. Startavgiften på trådtelefonen är 0,12 euro per samtal. För ip-telefonen debiteras en kopplingsavgift på 0,025 euro per samtal. Minuttaxan för trådsamtal är 0,012 euro - för ip-samtal 0,025 euro. Två månader på ip-telefoni, nio samtal, 93 minuter - sammanlagt 26,02 euro. Och om jag kortar av samtalen till fem minuter sparar jag ytterligare 1,20 euro på två månader.

Fördelarna verkar skenbara - eller rent av negativa i mitt fall - men det beror tydligen bara på det att jag inte kan utnyttja de riktiga fördelarna.

Telefonkatalog och karttjänst

Adressuppgifter till julkortspostandet.

Jag har som försäkring till det fasta adsl-bredbandet på Elisa en 33/56kbps modemuppkoppling på internet - via TeliaSonera. Den uppkopplingen hade jag gärna, mot en seriös offert, uppdaterat till ett mobilt 450-bredband på TeliaSonera.

En 33/56kbps modemuppkoppling är inte av denna världen. E-posten går för sig men surfandet på offentliga sajter är sirapssegt.

Som ny försäkring har jag nu ett trådlöst 3g-bredband. Som på många sätt vinner modemuppkopplingen - i tillförlitlighet - i mobilitet - och ställvis t.o.m. i prestanda.

Om jag säger upp modemabonnemanget på TeliaSonera sparar jag 16,62 euro i månaden. Då förlorar jag givetvis telefonkatalogtjänsten Fonecta Finder. Finder-uppgifterna uppdateras proffsigt - snabbt och effektivt. Men - kanske jag privat klarar mig med Eniros telefonkatalog- och karttjänst. Gratis dessutom.

Betaltjänsten Fonecta Finder är en del av det kopplade tjänsteutbudet på TeliaSonera. Finder-tjänsten är en gammal bekant allt sedan det aktiva arbetslivet. Så till den grad bekant, att jag inte ens tittat mig omkring efter gratisalternativ. Inte förrän nu.

Fonecta har en motsvarande gratisservice - 020202.fi - men Eniros virtuella katalogservice är faktiskt långt mera konsumentvänlig. Precis som i sökmotorerna kommer Eniros katalogservice med motförslag - om jag av en händelse stavat t.ex. namnet fel. Det gör inte 020202-servicen. Dessutom visar Eniro-servicen i regel mina fynd på kartan. Eniro levererar i många fall fullständiga adressuppgifter. Mycket praktiskt med tanke på stöd till julkortspostandet.

Namn-, nummer- och adressupplysningen täcker hela Finland. Katalogtjänsterna är gratis men båda tjänsterna förutsätter registrering. Nästan gratis - 25 cent. Registreringen görs på webben - mobilnumret används som inloggningskod. Lösenordet kommer i returen som ett sms-meddelande. Enkelt - och bekvämt.

Merparten (80%) av finländarna vill fortfarande ha tryckta telefonkataloger. Jag har skämt bort mig med den bekväma nättjänsten - mina papperskataloger ligger kvar i sin plastförpackning. Utom de lokala papperskatalogerna i fickformat.