Beatles klassiker i ny kostym

Skivbolagen skummar av grädden.

Det finns inget annat band med samma särställning som Beatles. Ingen grupp som lockat lika många lyssnare, genom flera generationer. Det är inte heller troligt att det någonsin kommer att finnas ett band som kan mäta sig med Beatles. Världen fungerar inte längre på samma sätt. Men musiken kommer att finnas kvar. Nu i uppfräschad kostym.

Beatles har hittills lyst med sin frånvaro i cyberrymden. Inga av Beatles låtar har funnits för laglig nedladdning. Beatles har haft problem med musikshoppen iTunes vad gäller nedladdning. Eller inte iTunes egentligen - utan skivbolaget EMI. Nu vill Beatles Paul MacCartney att de uppfräschade låtarna också ska finnas att ladda ner på iTunes Store. Så småningom.

Hela Beatles skivkatalog har släppts efter en restaurering som pågått i fyra år. Tretton klassiska album som förändrade världen har justerats, tvättats och rensats från defekter som fanns på de ursprungliga analoga mastertejperna. Och har man redan Beatles i cd-utgåvor så är de från en digitalisering som gjordes redan 1987. Ljudmässigt anses dessa vara ett fuskjobb och en smärre katastrof. Okänsligt genomfört och med bristande kunskap.

Jag tänker faktiskt inte stressa med att göra förbokning på Beatles cd-album på webbshoppen NetAnttila.com (2009 Digital Remaster Digipack). Priset bromsar ivern - 16,95 euro för enkelt cd-album och 24,95 euro för dubbla cd-album. Lotshustrun har sparat sina Beatles LP-album på vinyl. Skivsamlingen är från 60- och 70-talet. Stereoanläggningen och skivspelaren ligger kvar på hyllan. Orörda. Allt sedan 1988. Men turligen inte en enda Beatles cd-utgåva från 1987.

Jag tror jag lugnt väntar tills låtarna (2009 Digital Remaster Digipack) bjuds ut på iTunes Store. Att köpa enstaka ljudfiler på iTunes eller avlyssna låtar på Spotify är säkert inte alldeles aktuellt. Skivbolagen skummar först av grädden med Beatles nya digitala cd-utgåvor. Tills dess lyssnar jag exempelvis på Beatles låtar på Jango.com - en radiostation på webben. Eller bläddrar fram Beatles låtar i min svällande samling av musikvideon.

Audacity! Banda och redigera

Ljudfilen visas i form av en grafisk bild.

Ljud- och musikredigering kan låta konstigt och svårt. Men att redigera ljud och musik är inte mer komplicerat än att ordbehandla. I alla fall inte med ett program som Audacity. Som dessutom är helt gratis. Och det är inte bara ljudredigering det gäller. Audacity kan också användas för inspelning av ljud och musik. Datorn blir med andra ord en avancerad digital bandspelare - med möjlighet att enkelt redigera inbandningarna.

När jag öppnar en ljudfil visas den i form av en bild. Jag ser också en tidslinje som avbildar hur långt musikstycket är. Och ljudvolymen visas i form av staplar. Med hjälp av den här bilden är det lätt att navigera sig igenom musikstycket.

Jag klickar bara med musen någonstans i låten och väljer Play-knappen. Och så spelas ljudet upp.

Att klippa i ljudet fungerar precis som i ett ordbehandlingsprogram. Jag markerar en del av ljudet genom att måla över med musen. Med Cut-knappen klipps den markerade delen av ljudet ut. Jag placerar musen på en ny plats och väljer Paste-knappen. Och så har jag flyttat ljudbiten. Jag kan förstås lika gärna välja att kopiera. Eller att ta bort ljudet. Förutom klippmöjligheten kan jag använda avancerade effekter. Jag kan tona in och ut ljudet - vilket kan vara perfekt i början eller slutet av ett musikstycke. Det finns också möjligheter att ta bort brus, lägga på eko - och andra godiseffekter. Har jag två ljudspår kan jag mixa ihop dem till ett.

Kopplar jag en mikrofon till datorns ljudkort (line in) kan jag spela upp prat och sång. Och kopplar jag ihop datorn och stereon kan jag spela in musik från min gamla skivspelare - eller kasettbandspelare. Om jag redan har kasserat den gamla skivspelaren kan jag spela in gamla vinylplattor t.ex. på en ny usb-skivspelare. Och om jag vill kan jag t.o.m. spela in musiken från en dvd-video.

Det smarta är förstås att jag kan välja att redigera den musik jag spelat in. Audacity klarar elegant av att öppna och spara mp3-filer. Det här betyder att jag kan spara min musik på en mp3-spelare.

Ett så fenomenalt ljudinspelnings- och redigeringsprogram som Audacity frestar givetvis till laglöshet. Allt ljud, all musik som jag avlyssnar på webbradio kan lekande lätt spelas in på hemdatorn med Audacity. Som också all strömmande nätmusik (direktåtergivning) från andra musiktjänster. Exempelvis bibliotekens ljudböcker. Eller bibliotekens nätmusiktjänster. Gratis dessutom.

Om man inte prissätter mödan förstås. Den stora nackdelen med ljud- och musikinspelning är att den tar tid. All kopiering sker i mödosam realtid.

Digitalisering av vinyl tar realtid

Årgångsmusik är bäst på vinylplatta.

Vinylplattorna raspar. Fast de ser så rena och dammfria ut. Jag har faktiskt blivit kräsen sedan den digitala tekniken kom in. Det känns allt mindre lockande att plocka fram gammalt material. Men jämföra vill jag.

Och när en gång kopplingen till datorn lyckats så kan jag jämföra ljudkvaliteten i en Abba-inspelningen från vinylplatta med ljudet från ett nyanskaffat Abba-album på cd.

Stereoanläggningen flyttade redan på 80-talet från vardagsrummet till biblioteket.

Bärbara Amilo hemdatorn med Audacity får lätt plats på bokhyllan. Och den nya kabeln till stereoanläggningen räcker till. Men den är obekväm att koppla till baksidan på stereon. Jag provar på en annan kabel. Kabeln har i ena ändan en 3,5 mm stereopropp för datorns ingång (line in) och en 6,35 mm stereopropp för hörlursutgången (phones) i framsidan på stereon. Succé.

Inspelning på Audacity av musikstycken från en vinylplatta är faktiskt inte svårare än inspelning av musikstycken från en videofilm på dvd. Den stora nackdelen med digitalisering är det att den tar tid. All kopiering sker nämligen i realtid. Att föra över en vinylskiva till datorn tar mig runt en timme. När jag sedan putsar upp och delar upp musikstyckena på olika spår går ytterligare tid. Men materialet är nu i mp3-format. Jag lägger in information om musikstyckena i Windows Media Player. Och efter sammanlagt två timmar är jag färdig att avlyssna mitt första egenhändigt digitaliserade Abba-vinylalbum. Dititaliseringen har inte gjort ljudkvaliteten sämre. Men vinylraspet irriterar faktiskt mera på datorn än på stereoanläggningen.

Plötsligt känns tanken att digitalisera flera vinylplattor mycket avlägsen. Tanken att investera 180 euro i en ny usb-skivspelare känns rentav obegriplig. Lättjan är sannerligen en mäktig motivationsfaktor. Och den stärks vid avlyssningen av den nyanskaffade Abba-skivan på cd. Jag kan inte påstå att ljudkvaliteten på den inköpta cd-skivan är perfekt. Inga rasp för all del. Men musiken låter plattare än på vinyloriginalet.

Det är väl så att även om Abba-musiken har digitaliserats så har den sitt urprung i analoga masterband. Årgångsmusik är nog bäst avlyssnad på gamla vinylskivor på min gamla analoga stereoanläggning. Medan jag fortfarande har mina gamla apparater kvar. Och medan de ännu fungerar. Ja, det känns som en riktigt god idé.

Koppla grammofonen till datorn

Vinyl raspar fast skivan ser ren ut.

Jag har en anspråkslös samling vinylplattor som jag inte har för avsikt att skilja mig från. Men på äldre dagar så har jag blivit mer bekväm. Så att vända på skivan efter 15-18 minuter lockar inte så mycket längre.

Jag vill så gärna passa på att digitalisera mitt skivmaterial medan jag fortfarande har mina gamla apparater kvar. Och medan de ännu fungerar. Då kan jag spela upp musiken med dagens teknik. Ja, det känns som en riktigt god idé.

Stereoanläggningen och skivspelaren ligger kvar på hyllan. Orörda. Allt sedan 1988.

Innan jag rusar iväg och investerar i en ny usb-skivspelare gör jag några provlyssningar på stereon först. Någon inbiten vinylentusiast är jag inte. Det kan aldrig skada att investera 3 euro i en sladd - mellan stereon och datorn. Den kostar mindre än en musik-cd. Och så kan jag jämföra ljudkvaliteten i en Abba-inspelningen från vinylplatta med ljudet från en nyanskaffad Abba-skiva på cd.

Nya skivspelare går knappt att få tag på. Men om min gamla skivspelare (Kenwood Turntable KD-2033) går sönder köper jag knappast en ny. En skivspelare är dessutom ganska klumpig och utrymmeskrävande. Det lär nog inte bli någon lättvindlig nyinvestering på 180 euro för Ion usb-skivspelaren Turntable?

Min första åtgärd är att damma av och putsa upp stereoanläggningen och skivspelaren. Min skivsamling är från 60- och 70-talet. Ganska ordinär. Kvarparten är i kartonger på vinden. Jag tar fram två Abba-skivor. Och så kommer påminns jag vad det vad för problem med vinylskivor. Statiskt laddat damm. Putsmedel och borstar fanns kvar. Men det tar en god tid innan jag har dessa två vinylskivor i spelbart skick. Skivspelaren får plats på bokhyllan. Drivremmen har jag förnyat 1989. Och skivspelarens kabel till stereoanläggningen räcker till.

Så påminns jag strax om den andra nackdelen med vinylskivor. Skivorna raspar. Fast de ser så rena och dammfria ut. Jag har blivit kräsen sedan den digitala tekniken kom in. Det känns allt mindre lockande att plocka fram gammalt material. Men jämföra vill jag. Jag investerar 3 euro i en kabel. Kabeln har i ena ändan en 3,5 mm stereopropp för datorns ingång (line in) och två rca-hankontakter för utgången (line out) i förstärkaren i stereoanläggningen (Kenwood Receiver KR-5160).

Stereoanläggningen har redan på 80-talet flyttat från vardagsrummet till biblioteket. Arbetsrummet med den stationära hemdatorn är i andra ändan av huset. Inga toklånga kablar här inte? Jag installerar i stället det mp3-fixade ljudredigerings- och inspelningsprogrammet Audacity på den bärbara Amilo-datorn. Datorn får lätt plats på bokhyllan. Och den nya kabeln till stereoanläggningen räcker till.

Vad roligt. Inspelning på Audacity av musikstycken från en vinylplatta är faktiskt lättare än inspelning av musikstycken från vinyl till kasettbandspelare.