Internet Explorer är klart bäst

Jag fuskar ibland utanför Windows.

Windows Vista är i mycket en blåkopia av Mac OS X Leopard.

När Apple valde att gå över till intel-processorer blev Mac och Pc hårdvarumässigt samma sak. Apple har till och med stöd för Windows XP och Windows Vista i Mac OS X Leopard.

Så nu behöver jag inte välja längre. Om jag anser mig ha råd är det bara att köpa en Mac och en Vista-licens så får jag det bästa av båda världarna: läckert designad hårdvara och tillgång till applikationer på både Windows Vista och Mac OS X Leopard.

Men eftersom jag har ett fungerande system på Windows XP idag så finns det inga större anledningar att självmant byta till Windows Vista. Än mindre anledningar har jag att byta bort mig från Windows-världen.

I Windows-världen är webbläsaren Internet Explorer fortfarande en självklarhet. Firefox och Internet Explorer har faktiskt implementerat så många funktioner från varandra att det snart är egalt vad jag - konsumenten - väljer. Microsoft har kommit långt med att implementera det bästa av de finesser som konkurrenterna har introducerat de senaste fem åren. Webbläsaren Internet Explorer har i vardagens väsentligheter hunnit ifatt Opera och Firefox. Och i vissa finesser t.o.m. förbi.

Jag anser med fog att webbläsaren Internet Explorer 7.0 är klart bäst. Den är trygg - jag kan lita på att det jag ser på bildskärmen är så som producenten har menat att ska synas. Med några få undantag produceras alla världens nätsidor för avläsning med Internet Explorer.

Internet Explorer 7.0 är smart - jag får en förhandsgranskning av utskriften som starkt påminner om innehållet på bildskärmen - och jag kan dessutom direkt välja den sida som jag har på bildskärmen för utskrift på papper. Det kan jag inte med andra webbläsare.

Jag tar ibland grafiska arkivkopior med skärmdumpar på hela webbsidor. Men jag föredrar faktiskt att säkerhetskopiera webbdokument med virtuella pdf-skrivare. Det är den främsta orsaken varför jag kräver en pdf-fil som i utskrift starkt påminner om innehållet på bildskärmen. Och det lyckas bäst med Internet Explorer 7.0 - i Windows-världen.

Den nära kopplingen till Utforskaren i Windows ger mig fenomenala verktyg i jobba i bekväma och praktiska arbetspass - mappar med provisoriskt inplockade bokmärken, favoriter - för närmare bekantskap av surfplocken vid en passligare tidpunkt. Arbetsprocessen påminner om det som kan göras med bl.a. Read It Later-tillägget i Firefox. Men i Internet Explorer behöver jag inte slänga surfplocket på sophögen. Jag behöver heller inte såsa till Favorit-mappens innehåll med gamla surfminnen. Jag har helt enkelt en extra arkivmapp för historiska favoriter som inte syns i webbläsaren Internet Explorer - men nog i Utforskaren. Med en dubbelklick på länkfilen i arkivet i Utforskaren öppnas sajten i webbläsaren. Mycket praktiskt. Det kan jag inte med andra webbläsare.

Även om jag rutinmässigt använder Internet Explorer så använder jag regelbundet också - webbläsaren Mozilla Firefox 2.0.0.11 - och webbläsaren Opera 9.24 for Windows - dock inte ännu webbläsaren Mozilla Firefox 3.01b eller webbläsaren Opera 9.50b for Windows - men numera nog webbläsaren Apple Safari 3.0.2b for Windows.

Alternativen till Internet Explorer 7.0 blir på riktigt aktuella för mig först då jag fuskar utanför Windows-världen. I samband med portabla usb-program kan jag bara välja Opera eller Firefox. I Linux-världen kan jag bara välja mellan Opera och Firefox. I Mac-världen kan jag bara välja Safari - eller Opera och Firefox.

Tilläggsprogrammet IE Tab gör att Firefox tekniskt sett kan tävla i användbarhet med webbläsaren Opera - i Windows-världen. Likaså i användningen av portabla webbläsare som usb-program. Men i Linux- och Mac-världen känns webbläsaren Opera mera förutsägbar och betydligt tryggare än Firefox.

Koolt - parallella operativsystem

4GB minne kostar 680 euro extra.

Tanken att vara obeoende av operativsystem känns förförande. Men - jag är väl snarare förförd av tanken på en snyggt designad hårdvara. Som inte i praktiken känns tillräckligt prisvärd. Inte ens i rollen som det trendmässiga hemmets mediedator.

För det höga nöjets skull fortsätter jag en bit vidare på vägen - i mitt dagdrömmeri. Så - om jag installerar programmet Parallels Desktop kan jag när som helst starta Windows. Medan jag kör Mac OS X.

Koolt. Och den senaste Parallels Desktop 3.0-versionen har grafikstöd för DirectX och OpenGL. Grafikprocessorn NVIDIA GeForce 8600M GT i Macbook Pro klarar sig elegant med Windows Vista-skrivbordet Aero Glass. Också i samkörning med grafikstödet i Parallels Desktop.

Parallels Desktop 3.0 for Mac kostar 79,90 euro. Men det är gratis att testa. Parallella operativsystem kräver dock tilläggsminne - 3MB ytterligare - om Windows och Ubuntu körs parallellt med Mac OS X. Och en Macbook Pro med 4GB minne kostar faktiskt hela 680 euro extra.

Men - det är säkert en rätt rolig känsla att se hela Windows boot-process i ett litet fönster. Och i och med det kan jag installera alla program jag saknar från Windows och köra dessa parallellt med programmen i Mac OS X. Jag kan dra över information med musen från Windows-miljön till Mac OS X. Och tvärtom. Koolt.

Med Parallels Desktop kan jag avancera i mina självstudier i Linux-operativsystemet Ubuntu 7.10 Gutsy Gibbon. Jag kan installera Linux-program och köra Ubuntu parallellt med både Windows och Mac OS X. Och jag kan fritt dra information med musen över från Linux till Windows - och till Mac OS X.

Men hur krävande ter sig arbetet med Parallels Desktop? Arbetet verkar ju totalt Mac-centrerat. Jag får en helt transparent Mac-användarupplevelse:
- om jag bygger en virtuell plattform med hjälp av i leveransen inkluderade guider
- om jag konfigurerar en virtuell plattform med hjälp av ett webbinspirerat användargränssnitt
- om jag knyter olika filtyper till specifika program - i Mac-programmet Finder
- om jag integrerar delade mappar och gör integrationen mellan Mac-, Linux- och Windows-miljön sömlös.
- och delade skrivare mellan parallella operativsystem gör att jag inte behöver göra om installation av skrivare varken i Windows- eller Linux-miljön.

Så -frågan är - parallellt eller ej? Parallels Desktop eller Boot Camp? Har jag verkligen praktisk användning för en transparent Mac-användarupplevelse?

Med fötterna tillbaka på marken är svaret helt enkelt - nej. Och det är inte sagt att min tekniska kunnighet räcker till heller - för att avancerat äventyr med Alice i Underlandet.

Jag väntar väl först ut de mest akuta barnsjukdomarna i de nya operativsystemen - Ubuntu 7.10 Gutsy Gibbon - Mac OS X 10.5 Leopard - MS Windows Vista Premium - i varsinna programomgivningar. Och så kollar jag datorernas priser på nytt - tidigast på våren 2008.

Hantera elslukare klimatsmart

Högre temperatur inomhus.

Trots den globala uppvärmningen fortsätter elkonsumtionen i hemmavillan att öka - både dagstid och nattetid. Esbo stad sålde för något år sedan bort sin egen elproduktion. Nuvarande elleverantören Fortum har lyckats höja både tarifferna och konsumtionen.

Kanske konsumtionen har ökat av andra orsaker?

Fortum har i alla fall ett smart rapporteringsprogram på nätet för uppföljning av elkonsumtionen.
Gratis - men jag måste registrera mig för att komma åt statistiken. Mätarställningen kan jag ändå meddela utan att registrera mig.

Under de senaste 4-5 åren har elkonsumtionen i hushållet faktiskt ökat med drygt 10%. Åren 2005 och 2007 står för de egentliga topparna. Under åren har många vitvaror i hushållet bytts ut mot energisnåla - så egentligen borde ju förbrukningen minska.

Förr var vitvaror och belysning de stora elslukarna i hushållen. Men samtidigt som frysar och kylskåp blir allt mer miljövänliga och strömsnåla seglar hemelektroniken förbi som en allt större elbov. Enligt europeisk statistik står underhållningsprylarna för nästan en tredjedel av elförbrukningen i hushållen. Och mängden av prylar bara ökar. År 2020 förväntas underhållningsprylarna att stå för hälften av strömförbrukningen i hushållen.

För fyra år sedan fanns bara en dator i hemmavillan. Nu finns det tre - nästan fyra. De strömslukande kringprylarna har blivit fler - bland annat annat för ip-telefoni. Tv-apparaternas antal har 2-3 dubblats. Den gamla 23-tumstuben har fått sällskap av en platt 26-tums lcd-tv. Och två digiboxar - en för tv-apparaten och en för inbandning på datorn.

Många av prylarna är igång dygnet runt. Moderna apparater går inte alltid att stänga av - bara att knäppa ned i standby-läge. Även om det för det enskilda hushållet inte kanske innebär så mycket el så är standby-förbrukningen enorm - t.o.m. på finländsk nivå, speciellt på europeisk nivå.

Användningen av underhållningsprylarna i hemmavillan är någorlunda klimatsmart. Tv-apparaterna är i regel helt avstängda då ingen tittar på tv. Endast en digibox är på standby dygnet runt. Jag stänger vanemässigt av både datorn och bredbandet då användningen är slut. De flesta prylarna är kopplade till strömlister med avbrytare. Så strömmen går att stänga helt. Vilket också ofta sker.

Underhållningsprylarna ökar med säkerhet på elproduktionen. Men det är nog inte hela sanningen. Hemmavillans elkonsumtion gick år 2006 ned till samma nivå som under åren 2003 och 2004. Med att gå i ullsockor på hemmaplan. Och med att elda brasugnarna effektivare. Prylarna har visserligen ökat i antal under året 2007 - men mest har jag ändå fuskat med vedeldningen. Dessutom har från årsskiftet 2007 pensionerade lotshustruns frusna väsen krävt 1-2 grader högre temperatur inomhus. Vi närmar oss sanningen i långa fjät.

Mediedator för framtida bruk

En ovanligt snyggt designad dator.

Det är november 2007 - och dollarkursen rasar. Jag håller utkik efter en prisvärd stationär dator. 599 euro. Windows Vista Home Premium ska det vara. Gärna så mycket mediedator som möjligt.

Det med prisvärt är ganska svårt att reda ut. Till jämförelsegrund har jag tagit med den ovanligt snyggt designade stationära datorn Dell Inspiron 530. Konfigurerad med C2D 2,2GHz processor - 1.0GB 667MHz centralminne - 320GB hårddisk - 128MB ATI Radeon grafikkort - 588 euro (5.290 SKr i Sverige).

Dell Inspiron 530 är helt klart en av de snyggaste datorerna i Dells sortiment. Vit och silvrig. Och härligt rundade hörn. Strömsnål och lättplacerad dessutom. Det enda problemet är att Dell inte säljer konsumentdatorer i den finländska webbutiken. Uppgifterna är tagna från Dell i Tyskland (euro) och i Sverige (SKr). Som dock ingendera levererar konsumentdatorer till Finland.

Jag kan jämföra Dell Inspiron 530 med något motsvarande som finns att köpa i Finland. Hösten nyhet - Fujitsu-Siemens Scaleo Pi2510. Konfigurerad med C2D 1,86MHz processor - 1.0GB 533MHz centralminne - 320GB hårddisk - 64/256MB nVidia GeForce grafikkort - svart och silvrig stationär Scaleo-dator - 699 euro (6.995 SKr i Sverige).

Min nuvarande stationära Scaleo-dator är konfigurerad men en enkel 1,8MHz processor, 0,5GB 400MHz centralminne - 160GB hårddisk - 32/128MB ATI Radeon grafikkort. Prisvärd - 599 euro - år 2005. Men nykomlingen, Scaleo Pi2510, är med andra ord inte alls prisvärd.

Både Inspiron 530 och Scaleo Pi2510 klarar med bravur av Windows Vista Home Premium med Aero Glass. Att uppgradera centralminnet på Inspiron-datorn till 2.0GB 667MHz kostar försumbara 60 euro (sammanlagt 648 euro).

Med hjälp av Dells förträffliga, interaktiva konfigurationstjänst kan jag otroligt enkelt kolla in vad olika grader av en Inspiron-mediedator kostar. Första steget är att uppgradera grafikkortet till 256MB nVidia GeForce. Kraftfulla GeForce 8600GT med DirectX 10 garanterar högsta detaljrikedom i grafik och bästa kompatibilitet med Windows Vista Home Premium. Det betyder ett pristillägg på 37 euro (sammanlagt 685 euro). Mycket prisvärt.

Det andra steget är att investera i trådlöshet. Uppgradering med trådlöst bluetooth-tangentbord och -mus, innebär ett ytterligare tilläggspris på 50 euro (sammanlagt 735 euro). Samt en 19i1-mediekortläsare med bluetooth ytterligare 40 euro (sammanlagt 775 euro). Och för placeringsfrihet en trådlös wlan-/wifi-nätanslutning - plus 20 euro (sammanlagt 795 euro).

En integrerad analog/digital tv-mottagare (med fjärrkontroll) skulle betinga blygsamma 40 euro extra (sammanlagt 835 euro). I och med det skulle jag ha en komplett, och dessutom trådlös, Inspiron-mediedator. Komplett för äventyr med Windows Media Center.

Men konsumentdatorn Dell Inspiron 530 är som sagt inte till salu via Dell i Finland. Nog i Tyskland och Sverige. Samt i Norge och Danmark - till och med i Estland. Men inte i Finland. Mycket opraktiskt. Dell Inspiron 530 representerar den senaste designen och tekniken. Den skulle hålla sig modern ett bra tag längre än Fujitsu-Siemens Scaleo Pi2510.

Den maffiga bredbildsskärmen får lov att vänta på sin kompis ett tag till.

Uppdatering:

Så är det. Den finländska konsumentens köpkraft är så låg att Dell inte alls säljer konsumentdatorer i Finland. Det går inte heller att mejla in en förfrågan till Dell. Jag tar kontakt per telefon. Betjänten i försäljningen är snäll. Jag får en personlig e-postadress dit jag kan skicka min förfrågan per e-post. Med Dells svenska webboffert (7.430 SKr) bifogad. Reaktionen är snabb. Jag får offerten på e-posten samma kväll. Men den motsvarar inte till fullo min förfrågan - så jag ber om en ny. Med Dells tyska webboffert (785 euro) bifogad.

Uppdatering:

Jag får den nya offerten på e-posten följande dag. Den konfigurator som används av Dell i Finland kan inte få till stånd samma konfiguration som Dell i Sverige - och som Dell i Tyskland. Dessutom är den finska offerten en hundralapp dyrare än den tyska. Det blir alltså ingen affär.

Vardagens enkla bildhantering

Programmet har snällt migrerat.

År 1998 erbjöds jag, som flitig användare av gratisversionen Paint Shop Pro 4.0, att - för en spottstyver - köpa det nyborna betalprogrammet Paint Shop Pro 5.01. Och år 2000 erbjöds jag en ytterst fördelaktig uppgradering till version PSP 6.02. Detta fenomenala grafikprogram, Paint Shop Pro 6.02, använder jag faktiskt till vardagsbruk än i denna dag. Det till trots att jag hela året 2000 i arbetslivet flitigt använde mig av det legendariska grafikprogrammet Adobe Photoshop 7.0.

Paint Shop Pro 6.02 var ett billigt grafikprogram. Utomordentligt lämpligt för husbehov. För bildbehandling har den bl.a justeringslager och en medelmåttig uppsättning filter. Ritverktyg har den klart bättre av och det går bl.a att skriva text längs kurvor och behandla textrader som fullt skalbara vektorobjekt. Bildoptimeringen var inte särskilt effektiv i 5.01 men den är fullt konkurrenskraftig -än i denna dag- i PSP 6.02. Som grafikprogram är det jordnära och ganska snabbarbetat vid bildbehandling men gör det ibland märkligt svårt för proffs att göra de mest triviala saker. Alltså för proffs som är vana vid grafikprogrammet Adobe Photoshop. Vad gäller webbverktyg är Paint Shop Pro kliniskt befriat från dessa.

Sedan år 2005 har grafikprogrammet Paint Shop Pro 6.02 kompletterats i hushållet med den fenomenala fotoassistenten Google Picasa. Som faktiskt bjuder på webbverktyg i parti och minut.

Det svenskspråkiga gratisprogrammet Picasa gör bildsorteringen till en lek. Jag använder det för att föra över bilder från kameran, att organisera bilder och att putsa upp dem med lite enkel redigering. Programmet hjälper mig att mejla bilderna i passligt stort format och att publicera dem på bloggen - eller på en fristående bildsajt. Det finns verktyg för bildspel, säkerhetskopiering, cd-bränning och mycket annat. Jag har t.o.m. en gigabyte med gratis utrymme på nätet då jag publicerar bilder - t.ex. som bildspel eller fotoalbum.

En smart funktion i Picasa är mappövervakaren, som automatiskt håller koll på utvalda mappar. Alla bilder som läggs i en övervakad mapp hamnar direkt i Picasas bibliotek. Om jag arbetar i mapparna i Picasa så påverkas också bildernas placering på datorns hårddisk. Raderar jag en mapp från Picasa så försvinner den från hårddisken.

Det är naturligare och tryggare att arbeta i album i Picasa - utan direkt koppling till hårddisken. De är egentligen ett slags genvägar. Jag kan göra album med billder från olika mappar utan att skapa kopior.

Foton från kameran redigerar jag numera enbart i Picasa. Jag kan rotera bilden i rätt led, klippa bort onödiga delar av bilden, räta ut bilden så att horisonten blir rak. Röda ögon från blixtbilder är lätta att korrigera. Om jag vill kan jag ytterligare rätta till kontrast, ljus och färger. Och när jag mejlar bilderna kan jag välja passande bildstorlek.

Originalen på datorns hårdskiva berörs inte av åtgärderna i Picasa förrän jag så besluter. Mycket praktiskt.

Det jag inte kan göra i fotoassistenten Picasa så gör jag i grafikprogrammet Paint Shop Pro. Framtiden för PSP 6.02 är osäker. Programmet har snällt migrerat från Windows NT4.0 SP6, via Windows 2000 SP4, till Windows XP SP2. Det är inte sagt att gamlingen hänger med i en migration till - till Windows Vista.

Hålla kontakt via mejlinglista

Deltagarna måste ju registrera sig.

Mejlinglistan är ett fantastiskt kommunikationsmedel i kompisnätverk. En mejlinglista, eller en e-postlista som det egentligen kallas, är inget komplicerat. Det bygger på den helt vanliga e-posten. Skillnaden är att medan vanlig e-post närmast används för kommunikation mellan två parter används mejlinglistan när många ska kommunicera med varandra.

Var och en använder sina egna mejlprogram. Det behövs inga krångliga installationer.

Enskilda deltagare behöver inte hålla reda på vilka personer de ska skicka sina mejl till. Det enda som behövs är e-postadressen till en mejlinglista.

Nätverket Seniorhuset använder vid behov mejlinglistor som tillhandahålls som tilläggstjänster i nätsamfund - på MSN Groups - på Google Groups - på Yahoo Groups. Kommunikationen är i praktiken alarmerande ensidig. Så till vida ensidig att varken Google Groups eller Yahoo Groups är i aktiv produktion. Seniorer gillar inte kompisnätverk i den virtuella bemärkelsen.

Har då en obunden mejlinglista fördelar framför dessa communities - nätsamfund. En bra obunden mejlinglista är t.ex. den webbaserade gratistjänsten Coollist.com. Funktionerna är likartade som i nätsamfund - en aktiv värd och administratör behövs. Gratistjänster är reklamfinansierade - så deltagarna måste också här registrera sig. Det är förstås gratis och snabbt gjort, men det är ändå ett hinder.

En mejlinglista kan förstås användas för envägskommunikation - men om jag bara skickar ut mejl till många människor är mejlinglistan nog inte den bästa lösningen. I det fallet är det bättre att använda funktionen utskickslista i e-postprogram som Outlook Express eller Mozilla Thunderbird. Och så gör faktiskt Nätverket Seniorhuset med erbjuda prenumeration på länktips - på e-posten.

En helt annan fråga är om e-posten överhuvudtaget är ett tryggt kommunikationsmedel. Merparten av seniorerna i lotsningsprogrammen undviker numera att öppna bilagor - eller att klicka på länkar i meddelandet. Klokt - för de är attraktiva måltavlor för skräppost med illvilliga trojaner. Klokt - men trist.

Uppdatering:

Vad finns då för alternativ? Flödeslösningar som page2rss.com är intressanta. Likaså upptrampade webbspår som trailfire.com. Ingendera lösningen kräver aktivitet, virtuella kompisnätverk - eller personlig registrering. En webbläsare och rss-prenumeration är allt som behövs.

Bredbandskoll på adsl, wifi, 3g

3g-försäkring till fast adsl-bredband.

Bredbandkollen TPTEST har kommit ut som webbversion. Bredbandskollen är ett svenskt konsumentverktyg som hjälper mig att utvärdera min bredbandsuppkoppling. Med hjälp av verktyget kan jag få ett mätvärde och en rekommendation hur väl detta mätvärde stämmer överens med den förväntade kapaciteten på internetanslutningen.

Webbversionen är verkligen lätt att använda - och resultaten är enkla att tyda.

Och så slipper man nedladdningen och programinstallationen. Detta är visserligen inget problem för en rutinerad, windowsvan användare - men ändå känns användningen av webbtjänsten tryggare.

Jag har faktiskt testat mitt fasta adsl-bredband med den äldre programversionen. Men med den versionen kunde jag inte testa min trådlösa wifi-uppkoppling i hemmanätverket. Webbversionen klarar av detta elegant - och dessutom klarar den av den trådlösa uppkopplingen på 3g-bredbandet.

Det fasta adsl-bredbandet (1.0/0,5mbps) ger ungefär vad det lovar. Mottagningen/avsändningen svajar mellan 0,93/0,44mbps och 0,88/0,35mbps. Svarstiden varierar mellan 17-29ms.

Det trådlösa wifi-bredbandet i hemmanätverket svajar mellan 0,88/0,40mbps och 0,84/0.33mbps. Svarstiden varierar mellan 36-47ms. Inte illa - för jag hade fått för mig att wifi-uppkopplingen i praktiken bara klarade av 0,5mbps.

Det trådlösa 3-bredbandet svajar, i skuggan av Nupurberget, mellan 0,09/0,10mbps och 0,06/0,09mbps. Svarstiden varierar mellan 487-741ms. Inte illa - för jag hade fått för mig att 3g-avsändningen alltid gick på 53kbps.

Med mobilt bredband varierar hastigheten kraftigt beroende på var jag befinner mig, med avstånd och förhållande till basstation, med väderförhållande och bakgrundsstrålning, med tjockleken på byggnadens väggar - med mera. Mina tidigare försök med 3g-bredbandet pekar åt samma håll.

Även om 3g-prestandan inte kommer upp till Super-3g (hdspa) nivå i hemmavillan så är det trådlösa 3g-bredbandet till nytta. Som försäkring till det fasta adsl-bredbandet. Min tidigare försäkring har jag fortfarande kvar - en 33/56kbps modemuppkoppling på internet - via TeliaSonera. Den uppkopplingen hade jag gärna, mot en seriös offert, uppdaterat till ett mobilt 450-bredband på TeliaSonera. Om jag säger upp modemuppkopplingen sparar jag 16,62 euro i månaden. Då förlorar jag givetvis telefonkatalotjänsten Fonecta Finder. Men - kanske jag privat klarar mig med Eniros telefonkatalog- och karttjänst. Gratis dessutom.

Uppdatering:

Från och med 14.11.2007 har jag fördubblad hastighet på adsl-bredbandet - 2.0/0.5mbps - för ett år framåt. Utan tilläggskostnader. Elisas bonusoffert. Få se om jag vill halvera hastigheten om ett år. Om inte, så stiger bredbandsavgiften till normala månadsavgiften 34,90 euro för 2.0mbps. Det blir 120 euro till i året.

Trådlöst tangentbord för soffan

MacBook Pro har inte någon fläkt.

Kanske en MacBook Pro med Windows Vista ändå också klarar digital tv-mottagning trots att mac-datorn i sig inte har ett tv-kort. En bit på vägen till insikt kommer jag med att testa stationära Scaleo-hemdatorn och AnySee-digitalmottagaren med Nero Home Media Center. På Windows XP. Och för detta behöver jag inte göra några nyanskaffningar.

MacBook Pro vore faktiskt idealisk som mediedator i och med att den inte har någon fläkt.

Och om den fungerar som nöjesdator med digital tv-mottagning så behöver jag inte investera i en extra pc-dator. En nyare Pc hade jag för all del tänkt skaffa i alla fall. Media Center-möjligheten gör kanske anskaffningen av MacBook Pro mera prisvärd.

En nöjesdator är inte i första hand en Pc, eller Mac, utan en mediedator som jag kan styra bekvämt med hjälp av en fjärrkontroll när jag ligger i soffan. Det är bara det att jag avskyr fjärrkontroller. Microsoft har tagit fram ett smart paket med tangentbord och mus för soffpotatisar. Wireless Entertainment Desktop 8000 använder bluetooth vilket gör att den går att använda 6-10 meter från datorn. Och MacBook Pro har ju en egen intern bluetooth. I princip är väl denna bluetooth också till tjänst för Windows Vista - med Windows Media Center.

Tangentbordet är inte lika brett som ett vanligt tangentbord och det har en musplatta som gör det möjligt att styra muspekaren utan att nödvändigtvis använda den medföljande trådlösa musen. På tangentbordet finns en knapp för att starta Windows Media Center. Batteriet i både tangentbord och mus kan praktiskt nog laddas via den medföljande laddstationen. Som dessutom har fyra usb-portar.

Tangentbordet har en smart bakgrundsbelysning. Belysningen aktiveras när jag kommer nära tangentbordet och släcks när jag avlägsnar mig. Ljusstyrkan regleras automatiskt, precis som i MacBook Pro, beroende på hur ljust eller mörkt det är i rummet. Priset 229,90 euro är också helt i mac-klass.

Skenbara fördelar i ip-telefoni

Strömavbrott tänkte jag inte alls på.

Jag lyfter telefonen och använder den precis som jag gör idag med min vanliga trådtelefon. Och dessutom har jag kvar samma nummer som jag hade med min trådtelefon.

Ip-telefoni ger mig möjlighet att ringa alla riktnummer till ett fast minutpris inom Finland - och till utlandet till fantastiskt låga priser. Till och med samtalen till mobilnätet är aningen billigare.

Teleoperatören Elisa konverterar mitt samtal till digital data och sänder det via bredbandet, ungefär som mina e-mail. I andra ändan kommer det ut som ett vanligt telefonsamtal.

Mottagaren märker i regel ingen skillnad mot mina normala samtal via en vanlig trådtelefon.

Ip-samtal (VoIP) är en teknik i att ringa över bredband istället för över det vanliga telefonnätet. Men jag måste alltså ha bredband med en fast uppkoppling för att kunna använda ip-telefoni. Med en prestanda på minst 256 kbps. Och en Grandstream Handy Tone-286 adapter som kopplar ihop min vanliga trådtelefon till routern med bredbandet.

Grandstream Handy Tone-286 adaptern kan vid behov flyttas från en internetanslutning till en annan. Ifall den andra internetanslutningen är av samma typ (adsl) och allokeringen av IP adresser sker på samma sätt. Men det är inget större plus - eftersom jag ändå föredrar min portabla ficktelefon.

Plussidor med ip-telefoni som operatörstjänst:
- Elisa förmedlar mina nödsamtal till närmaste nödcentral
- jag har fått behålla mitt gamla trådtelefonnummer
- jag kan ringa mina telefonsamtal till nedsatta priser

Minussidor med ip-telefoni som operatörstjänst:
- jag måste ha ett bredband med fast uppkoppling
- bredbandet måste vara påkopplat dygnet runt
- strömavbrott förhindrar användningen av ip-telefon

Hoppsan, detta med strömavbrott tänkte jag inte alls på. Trådtelefonen har ju ett eget fast nätverk - med egen strömförsörjning. Och jag har inte bredbandet på hela tiden heller. Men minussidan tar inte slut för det. Ett mindre minus är att jag måste använda riktnummer hela tiden. Snabbnumren i luren måste omprogrammeras. Ett större minus är att jag inte just kan använda bredbandet då jag ip-telefonerar. Ip-samtalet är inte prioriterat. Ljudkvaliteten lider ordentligt vid större filtransporter på nätet. Och då har jag ett fast adsl-bredband med 1.0 mbps.

Parallelltelefonerna är jobbigare. Jag kan inte använda de färdiga telefonjacken - parallelltelefonerna kräver fördelare och externa förlängningskablar - att snubbla i. Tills jag hittar trådlösa förlängningskablar.

Men billigare blir det alltså. Eller blir det faktiskt? De årliga trådtelefonsamtalen till riktnummer kan jag räkna på ena handens fingrar. Och för utlandssamtalen använder jag helst Skype - samt för rörliga samtal min portabla ficktelefon.

Den senaste fakturan för trådtelefonen får svara på frågan. För två månader, nio samtal, 93 minuter - sammanlagt 27,28 euro. Den fasta uppkopplingen till telefonnätet kostar 12,446 euro i månaden. Den fasta månadsavgiften för ip-telefoni är 2,50 euro. Startavgiften på trådtelefonen är 0,12 euro per samtal. För ip-telefonen debiteras en kopplingsavgift på 0,025 euro per samtal. Minuttaxan för trådsamtal är 0,012 euro - för ip-samtal 0,025 euro. Två månader på ip-telefoni, nio samtal, 93 minuter - sammanlagt 26,02 euro. Och om jag kortar av samtalen till fem minuter sparar jag ytterligare 1,20 euro på två månader.

Fördelarna verkar skenbara - eller rent av negativa i mitt fall - men det beror tydligen bara på det att jag inte kan utnyttja de riktiga fördelarna.

Koll på Ubuntu 7.10 Gutsy Gibbon

Jag lyckas med en gång faktiskt.

Det är oktober 2007 - och en ny version av Ubuntu finns till buds - Linux-operativsystemet Ubuntu 7.10 Gutsy Gibbon.

Alla 230 säkerhetsuppdateringar är körda. Allt är bäddat och klart för uppdatering av gamlingen Ubuntu 7.04 Feisty Fawn.

En online uppdatering till Ubuntu 7.10 Gutsy Gibbon erbjuds via nätet. Det är bara att tuta och köra. Nedladdningen är långsam. Det är visst rusning på servern.

Förväntade två timmar förbyts till fyra. En kort hicka inbegripen - med påföljande nystart. Nedladdningen fortsätter lyckligtvis från brottsstället. Mycket praktiskt.

Installationen går däremot på den utlovade halvtimmen. Dialogen promptar om tillåtelse att radera applikationer. Först tio - sedan 42. Med kramkallt hjärta går jag med på förslagen. Går mina specialapplikationer nu förlorade? Nejdå. En halvtimmes testkörning visar att Dual Boot-konfigurationen är intakt - och att jag fortfarande har brandväggen Firestarter och antivirusprogrammet Avast kvar. Alla insticksprogram och inställningar i webbläsaren Firefox och e-postprogrammet Thunderbird är intakta - Flash Player och Java Runtime fungerar klanderfritt. Till och med DivX Player.

Pdf-läsaren Adobe Reader och it-telefoniprogrammet Skype fungerar. Tidigare tilläggsmoduler har överlevt - musikspelaren klarar av mp3-musik - och videospelaren klarar av kopieringsskyddade dvd-filmer. Flv-läsaren VLC Media Player fungerar - likaså redigerings- och bandningsprogrammet Audacity.

Jag vill ha installations-CD, en Boot CD & Live CD, så jag laddar ned iso-filen med Ubuntu 7.10 Gutsy Gibbon. Den förväntade timmen förbyts i rusning till två. En tredje timme till och så har jag äntligen en CD-skiva i handen. Boot CD - och Live CD. Ja - jag lyckas med en gång faktiskt. Motsvarande excersis med Ubuntu 7.04 Festy Fawn kändes desto stretigare.

Och - vad nytt får jag via uppdateringen till Ubuntu 7.10? 3D-gränssnittet Compiz Fusion är aktiverat från början, men Ubuntu 7.10 känner automatiskt av att min stationära Scaleo-hemdator (anno 2005) inte klarar av effekterna och växlar tillbaka till ett vanligt skrivbord. Det enda som numera krävs för att installera en skrivare till Ubuntu 7.10 är att jag stoppar in sladden. Allt sköts automatiskt. Men tyvärr inte när det gäller gamylen HP OfficeJet Pro 1170c (anno 1997). Den bara inte skriver.

Den bärbara Amilo-datorn (anno 2004) får äran att starta upp Ubuntu 7.10 Gutsy Gibbon på Live CD. Uppstarten av Windows XP tar normalt tre minuter - Norman Internet Security 2005 behöver en minut till. Ubuntu 7.10 på Live CD startar på fyra minuter. En minut till och skrivaren HP PSC 2355 är aktiverad - tillsammans med den trådlösa wlan-uppkopplingen till bredbandsroutern. Aktiveringen av skrivaren är helt automatisk. Aktiveringen av den trådlösa uppkopplingen kräver däremot konfigureringsarbete. Krävande - men jag lyckas med en gång faktiskt.

Ingendera av hemdatorerna, varken den stationära Scaleon eller den bärbara Amilon, verkar ha tillräcklig prestanda för Linux-operativssystemet Ubuntu 7.10 Gutsy Gibbon. Men med avskalade effekter klarar sig datorerna med hedern i behåll.

Nu blev också risken och meningen med användningen av Live CD klar för mig. Den är inte alls menad för produktionsmiljö utan enbart för demonstrationssyfte.

Uppdatering:

Hela 93 säkerhetsuppdateringar till nya Ubuntu 7.10-versionen inom oktober 2007

Uppdatering:

Ytterligare 74 säkerhetsuppdateringar till nya Ubuntu 7.10 inom november 2007

Uppdatering:

Ytterligare 75 säkerhetsuppdateringar till nya Ubuntu 7.10 inom december 2007

Telefonkatalog och karttjänst

Adressuppgifter till julkortspostandet.

Jag har som försäkring till det fasta adsl-bredbandet på Elisa en 33/56kbps modemuppkoppling på internet - via TeliaSonera. Den uppkopplingen hade jag gärna, mot en seriös offert, uppdaterat till ett mobilt 450-bredband på TeliaSonera.

En 33/56kbps modemuppkoppling är inte av denna världen. E-posten går för sig men surfandet på offentliga sajter är sirapssegt.

Som ny försäkring har jag nu ett trådlöst 3g-bredband. Som på många sätt vinner modemuppkopplingen - i tillförlitlighet - i mobilitet - och ställvis t.o.m. i prestanda.

Om jag säger upp modemabonnemanget på TeliaSonera sparar jag 16,62 euro i månaden. Då förlorar jag givetvis telefonkatalogtjänsten Fonecta Finder. Finder-uppgifterna uppdateras proffsigt - snabbt och effektivt. Men - kanske jag privat klarar mig med Eniros telefonkatalog- och karttjänst. Gratis dessutom.

Betaltjänsten Fonecta Finder är en del av det kopplade tjänsteutbudet på TeliaSonera. Finder-tjänsten är en gammal bekant allt sedan det aktiva arbetslivet. Så till den grad bekant, att jag inte ens tittat mig omkring efter gratisalternativ. Inte förrän nu.

Fonecta har en motsvarande gratisservice - 020202.fi - men Eniros virtuella katalogservice är faktiskt långt mera konsumentvänlig. Precis som i sökmotorerna kommer Eniros katalogservice med motförslag - om jag av en händelse stavat t.ex. namnet fel. Det gör inte 020202-servicen. Dessutom visar Eniro-servicen i regel mina fynd på kartan. Eniro levererar i många fall fullständiga adressuppgifter. Mycket praktiskt med tanke på stöd till julkortspostandet.

Namn-, nummer- och adressupplysningen täcker hela Finland. Katalogtjänsterna är gratis men båda tjänsterna förutsätter registrering. Nästan gratis - 25 cent. Registreringen görs på webben - mobilnumret används som inloggningskod. Lösenordet kommer i returen som ett sms-meddelande. Enkelt - och bekvämt.

Merparten (80%) av finländarna vill fortfarande ha tryckta telefonkataloger. Jag har skämt bort mig med den bekväma nättjänsten - mina papperskataloger ligger kvar i sin plastförpackning. Utom de lokala papperskatalogerna i fickformat.