Gammeltorpet i Nupurböle i Esbo har varit medelpunkt för lotsparets intresse under året 2007. Torpet är av årmodell 1907. En fridfull, pastoral reträtt ända till år 1963. Då flyttade tyvärr den fyrfiliga motorvägen till Åbo till närmaste granne.
Friden var visserligen förgången men det hindrade inte lotsparet att bo på torpet studietiden på 70-talet. Samt byggtiden av villan på 80-talet.
Torpet hade "renoverats" av svärsöner i två led. Först med en farstukvist. Slutet av 60-talet präglades av en ohälsosam stank av mögel.
Farstun utvidgades sedermera till veranda. Slutet av 80-talet präglades av en ohälsosam stank av mögel. Testerna av det mobila bredbandet och av mobil digital-tv stördes i högsta lag av stanken. Och av oljudet.
Oljudet från motorvägen hade utvecklats från 70-talets störande brus till 80-talets öronbedövande tordön. Flytten till villan år 1989 var mer än befogad. Själva torpet kunde tyvärr inte avskärmas från trafikdånet. Bygget av en privat jordvall gav dock det övriga området ljudskydd. Trafikdånet sjönk till 70-talets brus. Störande visserligen. Men uthärdligt.
Torpets tak var urprungligen gjort av spån. Taket täcktes med filt på 40-talet. Och med ett nytt lager filt på 60-talet. I slutet av 90-talet fick torpet ett maffigt plåttak i tegelimitation. Mycket praktiskt. Snön rasar så elegant av det branta taket.
Verandan fick vid ombygget ett tak av filtflikar - i spånimitation. Som inte höll vattnet ute. Taket var för flackt. Ett nytt lager med filt syntes rädda situationen. För en tid. Men taket var inte vattentätt nu heller. Slutligen belades verandataket med korrugerad plåt. Men plåten höll inte heller vattnet ute. Tidigare skador hade mjukat upp takbalkarna. Snön tryckte helt enkelt in en svacka i taket på vintern. Och det nya plåttaket på torpet gav nu den slutliga dödsstöten åt verandataket.
Torpet är numera en väsentlig del av områdets ljudskydd. Men verandan är nu en varböld i torpet sida. Utan lotsparets gårdkarlsinsatser får förfallet katastrofala mått. Verandan måste rivas bort innan hela torpet stryker med. Men vid 62+ börjar orken tryta. En hjälpande hand från tjänstetorget Elias?
Det är inte så lätt att hitta hjälp. Det gamla bysamhällets tjänstepool existerar inte mera. Men den har delvis ersatts av en nätförmedlad tjänstepool. Via Elias får lotsparet koll på en lovande handyman. Helsingin Apumiehet utför gårdskarlstjänster. En handyman ställer upp för att sopa rent villans tegeltak. För 35 euro timmen. Träden är nära villan. Alldeles intill. Vilket syns i mängden av löv och kvistar - och i mängden av pollen och fröer. Villataket är ganska stort och då villan är byggd mitt en en skogsdunge på en ås räcker arbetet gott och väl till en hel arbetsdag.
Firman har inte sysslat med rivningsarbeten ännu. Men handymannen är intresserad av att prova på arbetet. På en vecka rivs verandan på gammeltorpet. Med lotsparets benägna bistånd. Med två extra hjälpande händer räcker gamylernas ork väl till att städa upp och transportera bråtet till soptippen. Och det var sannerligen en prisvärd extrahjälp. Framtida bygg- och rivningsarbeten kommer dock att debiteras 45 euro i timmen. Vilket en helt gångbar timtaxa i byggbranschen.
Handymannen kommer ännu för två dagar till lotsparets assistens. För att montera en skyddskoja för brunnen. Och för att montera upp en väggstege på villan. Samt - för att hugga upp brännved för vintern. Och nu börjar redan planerna för nästa år ta form. Det finns gott och väl arbete för 3-4 veckor. Isynnerhet om handymannen går med på att hjälpa till på reträtten i Mickelsböle i Borgå.
Friden var visserligen förgången men det hindrade inte lotsparet att bo på torpet studietiden på 70-talet. Samt byggtiden av villan på 80-talet.
Torpet hade "renoverats" av svärsöner i två led. Först med en farstukvist. Slutet av 60-talet präglades av en ohälsosam stank av mögel.
Farstun utvidgades sedermera till veranda. Slutet av 80-talet präglades av en ohälsosam stank av mögel. Testerna av det mobila bredbandet och av mobil digital-tv stördes i högsta lag av stanken. Och av oljudet.
Oljudet från motorvägen hade utvecklats från 70-talets störande brus till 80-talets öronbedövande tordön. Flytten till villan år 1989 var mer än befogad. Själva torpet kunde tyvärr inte avskärmas från trafikdånet. Bygget av en privat jordvall gav dock det övriga området ljudskydd. Trafikdånet sjönk till 70-talets brus. Störande visserligen. Men uthärdligt.
Torpets tak var urprungligen gjort av spån. Taket täcktes med filt på 40-talet. Och med ett nytt lager filt på 60-talet. I slutet av 90-talet fick torpet ett maffigt plåttak i tegelimitation. Mycket praktiskt. Snön rasar så elegant av det branta taket.
Verandan fick vid ombygget ett tak av filtflikar - i spånimitation. Som inte höll vattnet ute. Taket var för flackt. Ett nytt lager med filt syntes rädda situationen. För en tid. Men taket var inte vattentätt nu heller. Slutligen belades verandataket med korrugerad plåt. Men plåten höll inte heller vattnet ute. Tidigare skador hade mjukat upp takbalkarna. Snön tryckte helt enkelt in en svacka i taket på vintern. Och det nya plåttaket på torpet gav nu den slutliga dödsstöten åt verandataket.
Torpet är numera en väsentlig del av områdets ljudskydd. Men verandan är nu en varböld i torpet sida. Utan lotsparets gårdkarlsinsatser får förfallet katastrofala mått. Verandan måste rivas bort innan hela torpet stryker med. Men vid 62+ börjar orken tryta. En hjälpande hand från tjänstetorget Elias?
Det är inte så lätt att hitta hjälp. Det gamla bysamhällets tjänstepool existerar inte mera. Men den har delvis ersatts av en nätförmedlad tjänstepool. Via Elias får lotsparet koll på en lovande handyman. Helsingin Apumiehet utför gårdskarlstjänster. En handyman ställer upp för att sopa rent villans tegeltak. För 35 euro timmen. Träden är nära villan. Alldeles intill. Vilket syns i mängden av löv och kvistar - och i mängden av pollen och fröer. Villataket är ganska stort och då villan är byggd mitt en en skogsdunge på en ås räcker arbetet gott och väl till en hel arbetsdag.
Firman har inte sysslat med rivningsarbeten ännu. Men handymannen är intresserad av att prova på arbetet. På en vecka rivs verandan på gammeltorpet. Med lotsparets benägna bistånd. Med två extra hjälpande händer räcker gamylernas ork väl till att städa upp och transportera bråtet till soptippen. Och det var sannerligen en prisvärd extrahjälp. Framtida bygg- och rivningsarbeten kommer dock att debiteras 45 euro i timmen. Vilket en helt gångbar timtaxa i byggbranschen.
Handymannen kommer ännu för två dagar till lotsparets assistens. För att montera en skyddskoja för brunnen. Och för att montera upp en väggstege på villan. Samt - för att hugga upp brännved för vintern. Och nu börjar redan planerna för nästa år ta form. Det finns gott och väl arbete för 3-4 veckor. Isynnerhet om handymannen går med på att hjälpa till på reträtten i Mickelsböle i Borgå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar